nya “citat” - Perfect Storm Homepage

14
BIBELN OCH BIBELN ALLENA
Varje gång som hans fiender åberopade seder och traditioner eller påvens påståenden och
auktoritet, mötte Luther dem med Bibeln, och endast Bibeln. Han lade fram argument som de
inte kunde svara på. Som slavar under formväsen och vidskepelse ropade de efter hans blod på
samma sätt som judarna hade ropat efter Kristi blod. “Han är en kättare”, ropade de påvliga
ivrarna. “Det är högförräderi mot kyrkan att låta en så fruktansvärd kättare få leva en enda
timme längre. Låt ögonblickligen en galge resas åt honom!” –D’ Aubigné, b. 3, kap 9.
Det dröjde inte länge förrän han mottog en kallelse att infinna sig i Rom för att svara på
anklagelserna om kätteri. Kallelsen fyllde hans vänner med skräck. De kände alltför väl till de
faror som hotade honom i denna fördärvade stad som redan var drucken av blodet till Jesu
martyrer. De protesterade mot att han skulle resa till Rom och krävde att han skulle bli förhörd
i Tyskland.
Arrangemanget blev till slut godtaget och påvens legat tillsatt för att leda förhöret. I de
instruktioner påven hade gett sin ämbetsman, stod det att Luther redan hade förklarats vara en
kättare. Legaten fick därför order om att “åtala och tvinga honom till underkastelse utan
dröjsmål”. Om han fortfarande inte ville böja sig, och om legaten misslyckades att tängsla
honom, fick legaten fullmakt till att “göra honom fredlös över hela Tyskland, att förbanna,
utstöta och bannlysa alla som hade anknytning till honom”. –D’ Aubigné, b. 4, kap 2. Vidare
befallde påven sin legat om att fullständigt utrota kätteriets pestsmitta, att bannlysa alla—
oavsett rang i kyrkan som stat, bortsett från kejsaren—som försummade att gripa Luther och
hans anhängare och överlämna dem till Roms hämnd.
Här kom påvemaktens sanna anda i dagen. I hela detta dokument fanns inte ett spår av
kristna principer eller ens vanlig rättvisa. Till och med innan hans sak hade kommit upp och
blivit undersökt, blev han summariskt förklarad vara kättare. Han blev på en och samma dag
förmanad, anklagad, dömd och fördömd. Allt detta av den helige fadern, den enda suveräna
ofelbara auktoriteten i kyrka och stat!
Augsburg hade valts som platsen där förhöret skulle äga rum. Luther påbörjade resan dit
till fots. Man var allvarligt bekymrad för hans skull. Hotelser hade öppet framförts om att han
skulle gripas och mördas på vägen. Hans vänner bad honom att inte företa en sådan risk. De
ville att han hellre skulle lämna Wittenberg en tid och söka trygghet hos vänner som med glädje
skulle beskydda honom. Men Luther lät sig inte övertalas och fortsatte sin resa.
Nyheten om att han hade anlänt till Augsburg skänkte stor tillfredsställelse åt den påvliga
legaten. Denna besvärlige kättare som hade tilldragit sig hela världens uppmärksamhet, tycktes
nu vara i Roms makt, och legaten beräknade att han inte skulle undslippa. Luthers vänner
uppmanade honom att inte möta upp inför legaten utan lejdbrev, vilket de själva åtog sig att
skaffa från kejsaren. Legaten hade för avsikt att tvinga Luther, om möjligt, att föras till Rom
för att där gå samma öde till mötes som Hus och Hieronymus. Genom sina medhjälpare
försökte legaten därför påverka Luther till att framträda utan lejdbrev, och i stället sätta sin lit
till hans nåd. Detta vägrade reformatorn bestämt att göra. Han mötte inte upp inför den påvliga
ambassadören förrän han hade fått detta dokument som garanterade honom kejsarens skydd.
LUTHER INFÖR RÅDET
Romkyrkans anhängare hade bestämt sig för att försöka vinna Luther genom spelad
vänlighet. I sina intervjuer med Luther gav ambassadören sken av stor vänlighet, men krävde
att Luther obetingat skulle böja sig för kyrkans auktoritet och utan argument eller frågor rätta
sig efter varje punkt. Men han hade felbedömt karaktären hos den mannen han hade att göra