nya “citat” - Perfect Storm Homepage

52
De försöker att
kontakta de döda
De försöker att få kontakt med de döda. “Andarna är här. Jag ser
dem”, säger Ruth Berger, hon beskriver sig själv som en “intuitiv
rådgivare”. Ett medium, om du så vill. En kanalisator om du vill använda
moderna begrepp. “De har några fantastiska budskap till oss. De önskar
att tala med oss lika mycket som vi önskar att tala med dem.”
Denna lite kyliga, klara höstkväll i Skokie, Illinois, har Berger en
sammankomst i biblioteket på St. Peter Catholic Church, där hon leder
35 medlemmar av The North Shore Chapter of Naim, en icke-kyrklig
stödgrupp för kristna änkor och änkemän, genom vad som egentligen är
en klass i grunderna av framkallandet av andar...
Detta är vad som sker under 1990-talet: En leende och på alla sätt
utseendemässigt normal kvinna kommer till en kyrka, en möteshall,
privat hem eller en lägenhet, och på ett mycket sakligt och realistiskt sätt
samlar hon i rummet det hon kallar de dödas andar.
–The Morning News Tribune, 14 november 1990.
EN OERHÖRD FABEL*
Läran om själens odödlighet var en av de falska doktriner som den romerska kyrkan lånade
från hedendomen och införlivade i den kristna religionen. Martin Luther ställde denna lära i
klass med de:
“Avskyvärda fabler som utgör en del av de romerska dekreternas
sophög.” –E. Petavel, The Problem of Immortality, s 255.
Reformatorn har följande kommentar över Salomos ord i Predikaren, om att de döda inte
vet någonting:
“Detta är ännu ett ställe som bevisar att de döda inte har någon...känsla.
Där finns, säger han, ingen plikt, ingen vetenskap, ingen kunskap och
ingen visdom. Salomo anser att de döda sover och inte märker något
överhuvudtaget. För de döda ligger där och räknar varken dagar eller år,
men när de uppväcks, kommer det att för dem vara som om de bara hade
sovit en knapp minut.” –Martin Luther, Exposition of Solomon’s Booke
Called Ecclesiastes, s 152.
Det är på denna fundamentala villfarelse om den naturliga odödligheten, som läran om
människans medvetna tillstånd i döden vilar, en lära som liksom den eviga pinan står i strid
med Bibeln, förnuftet och våra mänskliga känslor. Enligt denna populära uppfattning är de
återlösta i himmelen, där de följer med i allt som sker på jorden, och särskilt vad som händer
* Se s 45 “två stora villfarelser”.