Fristående tillägg - Predictum

S32 Manus v14.0
ROT- och RUT- avdrag (dec-10)
Är verkligen diskussionen om ROT- och RUT- avdrag en fråga om feminism och/eller
klasstillhörighet? Eller är det en fråga om att spara? Och hur förhåller vi oss idag (2010)
till begreppet spara jämfört med 1930-talets krispolitik?
I dagens politiska debatt framställs ofta avdragsrätten som en genusfråga där ROTavdragen
anses gynna typiskt manliga sysslor och RUT- avdragen typiskt kvinnliga
sysslor. I rättvisans och jämlikhetens namn hävdas därför rätten till både ROT- och RUT-
avdrag i skattedeklarationen.
Kulturbloggen 1 (2010)
RUT-avdraget, rätten att dra av för hushållsnära tjänster, råder det olika uppfattningar
om. Högerregeringen införde dessa avdrag och från vänsterhåll har kritiken varit att
det är fel att använda skattemedel för att subventionera städning hos människor som
har höga löner. Det är väl grundkonflikten: är det rätt att använda skattemedel för att
människor med bra lön ska ha städhjälp eller hjälp att hämta barn på dagis.
En relevant fråga är varför det är OK med skattesubvention för byggtjänster och
renovering av bostäder, så kallade ROT-avdrag. Alltså tjänster där det ofta är män
som har dessa arbeten. Det är inte klockrent att säga nej till RUT-avdrag men
samtidigt ja till ROT-avdrag.
Sannolikt skulle ett införande av ROT- och RUT- avdrag under 1930-talet ha skett utifrån
en annan utgångspunkt än genusperspektivet.
Ernst Wigforss (1881 - 1977) Har vi råd att arbeta (1932) 2
Om man alltså låter bli att för en del av sin inkomst köpa konsumentartiklar, gör man
det inte för att låta pengarna ligga oanvända utan för att med dem istället betala
nödvändiga reparationer, ersätta förslitna verktyg, skaffa nya produktionsmedel,
överhuvud taget göra förbättringar, som öka arbetets avkastning i framtiden. Eftersom
olika slag av produktionsmedel ofta kallas för kapital, har ”spara” för mången kommit
att få samma betydelse som att ”bilda kapital”. Sett från hela samhällets synpunkt
innebär då sparandet, att man inskränker förbrukningen och tillverkningen av
”konsumtionsvaror” och istället tillverkar mera produktionsmedel eller ”kapitalvaror”.
….
En jordbrukare kan t ex ha både ledig tid och yrkesskicklighet nog för att kunna välja
mellan att bygga till ladugården ett stycke, så att det blir plats för ännu ett par kor, eller
att snygga upp sin bostadslänga eller att brygga svagdricka för egen konsumtion. Gör
han vid ladugården, äro alla ense om att kalla det för sparande och kapitalbildning.
Arbetet med svagdricka får väl däremot räknas till utläggen för konsumtionen.
Reparationen av boningshuset är ju en förbättring för framtiden, men eftersom det
gäller jordbrukarens omedelbara personliga behov, kanske någon blir tveksam om
benämningen. Men säkert är, att gör han på sin lediga tid varken det ena eller det
andra eller det tredje och inte heller något annat – så dra vi inte fram honom som
exempel på sparsamhet, han må sedan avhålla sig från svagdricka och låta bli att
reparera sitt hus och sänka sin bostadsstandard hur mycket som helst.
1 Texten utgår från ett inlägg på kulturbloggen.se 2010-03-01 och är inte fullständig. Den används här som ett exempel på den
diskussion som förts under 2010.
2 Varför ska vi spara
© 2009 - 2010 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 4