Fristående tillägg - Predictum

Fristående tillägg 

Tage Danielsson (1928 - 1985) 

”Utan tvivel är man inte riktigt klok”

S32 Manus v14.0 

Innehållsförteckning 

Inledning 

ROT- och RUT- avdrag (dec-10) 

Transnationella företag och transnationella medborgare (dec-10) 

Ger högre företagsvinster och sänkta löner ökad sysselsättning (dec-10) 

Anpassning under omvandling (nov-10) 

Sprängpunkten (nov-10) 

Självförvållad reduktionsarbetslöshet (okt-10) 

Den nödvändiga pendelrörelsen (okt-10) 

Ett avlyssnat samtal från framtiden (sep-10) 

En tankeväckande betraktelse (sep-10) 

Samhällets robotisering (aug-10) 

Tävlingsmänniskor (aug-10) 

Miljörörelsen riskerar att bli sin egen fiende (juni-10) 

Ett fördelningspolitiskt förtydligande (juni-10) 

Nationella och regionala språks upplösning (maj-10) 

Varumärken och symbolproduktion (maj-10) 

Kunskapssamhället (april-10) 

Övertidsexpansionen (april-10) 

IT-revolutionen (mars-10) 

En fördelningspolitisk paradox (mars-10) 

Lagen om anställningsskydd (LAS) (feb-10) 

Koldioxidsreduktion vs sysselsättning (feb-10) 

Aktiemarknaden (jan-10) 

Post festum (jan-10) 

Improduktivt vs produktivt arbete (jan-10) 

Julhandeln (dec-09) 

Den intellektuella utmaningen (nov-09) 

Den långa cirkelrörelsen (nov-09) 

Primärsektorernas negativa spiral vs företagens övervinster (nov-09) 

Ordlista 

Bilaga 1 Skolorna behöver rustas för miljarder 

Bilaga 2 Låt upphovsrätten vila i frid 

Bilaga 3 EU öppnar för att betala mer 

Bilaga 4 Engelskan - den nya svenskan? 

Bilaga 5 Livsstilsbubblan 

Bilaga 6 Jordbruksregleringen 

© 2009 - 2010 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 2


Inledning 

Detta är fristående tillägg inom skilda ämnesområden som anknyter till tidigare 

sammanställningar på www.predictum.se. Läsaren bör ha en god förståelse för de 

strukturer som ligger till grund för resonemangen eftersom författaren här väljer att 

associera fritt. 

Tilläggen är utformade oberoende av varandra varför läsaren rekommenderas att 

”botanisera” fritt. 



ROT- och RUT- avdrag (dec-10) 

Är verkligen diskussionen om ROT- och RUT- avdrag en fråga om feminism och/eller 

klasstillhörighet? Eller är det en fråga om att spara? Och hur förhåller vi oss idag (2010) 

till begreppet spara jämfört med 1930-talets krispolitik? 

I dagens politiska debatt framställs ofta avdragsrätten som en genusfråga där ROTavdragen 

anses gynna typiskt manliga sysslor och RUT- avdragen typiskt kvinnliga 

sysslor. I rättvisans och jämlikhetens namn hävdas därför rätten till både ROT- och RUT- 

avdrag i skattedeklarationen. 

Kulturbloggen 1 (2010) 

RUT-avdraget, rätten att dra av för hushållsnära tjänster, råder det olika uppfattningar 

om. Högerregeringen införde dessa avdrag och från vänsterhåll har kritiken varit att 

det är fel att använda skattemedel för att subventionera städning hos människor som 

har höga löner. Det är väl grundkonflikten: är det rätt att använda skattemedel för att 

människor med bra lön ska ha städhjälp eller hjälp att hämta barn på dagis. 

En relevant fråga är varför det är OK med skattesubvention för byggtjänster och 

renovering av bostäder, så kallade ROT-avdrag. Alltså tjänster där det ofta är män 

som har dessa arbeten. Det är inte klockrent att säga nej till RUT-avdrag men 

samtidigt ja till ROT-avdrag. 

Sannolikt skulle ett införande av ROT- och RUT- avdrag under 1930-talet ha skett utifrån 

en annan utgångspunkt än genusperspektivet. 

Ernst Wigforss (1881 - 1977) Har vi råd att arbeta (1932) 2 

Om man alltså låter bli att för en del av sin inkomst köpa konsumentartiklar, gör man 

det inte för att låta pengarna ligga oanvända utan för att med dem istället betala 

nödvändiga reparationer, ersätta förslitna verktyg, skaffa nya produktionsmedel, 

överhuvud taget göra förbättringar, som öka arbetets avkastning i framtiden. Eftersom 

olika slag av produktionsmedel ofta kallas för kapital, har ”spara” för mången kommit 

att få samma betydelse som att ”bilda kapital”. Sett från hela samhällets synpunkt 

innebär då sparandet, att man inskränker förbrukningen och tillverkningen av 

”konsumtionsvaror” och istället tillverkar mera produktionsmedel eller ”kapitalvaror”. 

…. 

En jordbrukare kan t ex ha både ledig tid och yrkesskicklighet nog för att kunna välja 

mellan att bygga till ladugården ett stycke, så att det blir plats för ännu ett par kor, eller 

att snygga upp sin bostadslänga eller att brygga svagdricka för egen konsumtion. Gör 

han vid ladugården, äro alla ense om att kalla det för sparande och kapitalbildning. 

Arbetet med svagdricka får väl däremot räknas till utläggen för konsumtionen. 

Reparationen av boningshuset är ju en förbättring för framtiden, men eftersom det 

gäller jordbrukarens omedelbara personliga behov, kanske någon blir tveksam om 

benämningen. Men säkert är, att gör han på sin lediga tid varken det ena eller det 

andra eller det tredje och inte heller något annat – så dra vi inte fram honom som 

exempel på sparsamhet, han må sedan avhålla sig från svagdricka och låta bli att 

reparera sitt hus och sänka sin bostadsstandard hur mycket som helst. 

1 Texten utgår från ett inlägg på kulturbloggen.se 2010-03-01 och är inte fullständig. Den används här som ett exempel på den 

diskussion som förts under 2010. 

2 Varför ska vi spara 



I enlighet med Wigforss definition från 1932 är det skattesubventionerade ROT- 

avdraget en samhällsinvestering, eller ett samhällssparande. ROT-avdraget är en 

skattefinansierad sparform vilken även minskar arbetslösheten och ökar 

sysselsättningen, medan det skattesubventionerade RUT- avdraget är ren konsumtion 

som endast syftar till att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. 

Tage Erlander (1901-1985) Memoarer 1901-1939 3 Att skapa värden för framtiden 

Vi förklarade, att regeringens förslag ingalunda innebar, att vi förstörde Sveriges 

sparkapital på onyttig konsumtion. För det första: Det var icke improduktivt slöseri att 

ge arbetslösa en anständig försörjning. För det andra: Våra beredskapsarbeten var 

något helt annat än de gamla nödhjälpsarbetena. Dessa senare utvaldes därför att de 

var onödiga. De kunde möjligen kallas för improduktiva. Men de av regeringen 

föreslagna beredskapsarbetena var arbeten som man letat upp just därför att de var 

värdefulla och nyttiga. Byggde man bättre vägar, tog bort trafikfarliga korsningar, 

elektrifierade man järnvägsnätet eller tog man krafttag på skogsvårdens område, så 

blev landet rikare. Det kunde inte vara en felaktig investering att på det sättet utnyttja 

arbetslösheten till att bygga nyttiga ting som skulle få en rik framtida användning. Till 

sådant kan man låna. Det gör man inom det privata näringslivet. Väljer man de rätta 

arbetsuppgifterna kan de allmänna arbetena ge en ännu rikare avkastning än vad 

vanliga privata investeringar gör. 

Detta att beredskapsarbetena inte bara skulle ge sysselsättning och inkomster för 

stunden utan också tillgodose människans framtida behov har sedan 1933 varit 

ledmotivet i den svenska arbetslöshetspolitiken. I den selektiva 

arbetsmarknadspolitiken är viljan att skapa värden för framtiden en av de viktigaste 

urvalsprinciperna för de offentliga arbetena. 

Den sammanblandning mellan ekonomisk och social tillväxt och fördelningspolitik som 

så ofta sker i dagens politiska debatt var inte lika framträdande under 1930-talet. Vår tids 

politiska debatt skulle vinna på en renodling av definitionerna. 

Den ekonomiska energiteorins slutsats ligger i linje med Ernst Wigforss och Tage 

Erlander. ROT- avdraget kan betraktas som en ”sparform” men endast om det leder till 

en, för rummet, sänkt enhetskostnad. Tilläggsisolering av en befintlig fastighet i syfte att 

sänka uppvärmningskostnaden kan förväntas att långsiktigt sänka rummets 

enhetskostnad medan andra åtgärder, som att tapetsera en hall eller lägga in ett nytt 

vardagsrumsgolv, sannolikt inte kommer att medföra en sänkt enhetskostnad och 

därmed inte är att betrakta som ett ”sparande”. Samtidigt är det viktigt att understryka att 

en sänkning av enhetskostnaden inom sjukvården, trafiksäkerhetsverket, hemtjänsten 

eller av den lokala hantverkaren, påverkar samhällets enhetskostnad lika mycket 4 . 

Den särskilda investeringsbank som diskuteras i sammanställningen Syntismen kan 

således riktas både till företag, organisationer och till privatpersoner. 

Syntismen 5 

Vi vill överväga att inrätta en särskild investeringsbank, ägd av allmänintresset, vars 

syfte är att stimulera investeringar som sänker rummets enhetskostnad, vilket 

förstärker den internationella konkurrenskraften och förbättrar allmänintressets 

livskvalitet. 

3 Arbetslöshet och krispolitik 

4 Ekonomiska energiteorin, Kapitel 2 Grundläggande teori; Entreprenörer 

5 Vi vill medverka till en stabil ekonomisk och social tillväxt 



Uttryckt med Ernst Wigforss definition blir syftet med den särskilda investeringsbanken 

att spara, genom att exempelvis tilläggsisolera egna hem i syfte att sänka 

energikostnaden. ROT- avdrag bör således uteslutande erbjudas i syfte att sänka 

rummets enhetskostnad 6 . 

Därmed inte sagt att RUT- avdrag är en omotiverad fördelningspolitisk 7 och 

sysselsättningspolitisk åtgärd. Det viktiga är att förstå skillnaden. 

6 Begreppen konsumera, investera, spara och rationalisera kan orsaka åtskilligt med missförstånd i en allmänt hållen diskussion (vilket 

även visas med detta inlägg). Därför kan det finnas anledning att upprepa nedanstående definition 

Curt Nicolin (1921 - 2006); Makt och ansvar (1973) 

När SAS i början av 1960 talet drog in serveringen av juice och karameller på flertalet linjer var det en besparingsåtgärd. Men när 

SAS genomförde sina flygningar med minskad personalstyrka var det ett resultat av rationaliseringar. Ett företag kan minska sina 

utgifter genom att sänka kvaliteten – man kan då säga att man sparar utgifter, 

7 Både ROT- och RUT- avdrag är en förening av passiv och aktiv fördelningspolitik 



Transnationella företag och transnationella medborgare (dec-10) 

Människan har, i likhet med de flesta djurarter, en medfödd instinkt att försvara gruppens 

revir. Hon sätter upp staket omkring trädgården, hon försvarar bostadsrättsföreningens 

intressen och hon värnar landets integritet. 

Det som skiljer dagens situation från tidigare är att människans rum så tydligt går mot en 

upplösning. Visserligen spikar många av oss fortfarande upp staket omkring vår 

trädgård, försvarar bostadsrättsföreningens intressen och värnar landets integritet, men 

situationen är trots allt annorlunda än för bara femtio år sedan. 

Gränser mellan nationer suddas ut. Vi riskerar allt oftare att glömma våra pass när vi 

reser ”utomlands”. 

Internet har gjort det möjligt att kommunicera med både företag och medborgare, var de 

än befinner sig i världen. Så sent som på sjuttiotalet fick svenska turister i Grekland 

beställa telefonsamtal när de skulle ringa hem. Idag är kommunikationen en självklarhet. 

Tidigare talade vi om multinationella företag (MNF) medan vi idag allt oftare hör talas om 

transnationella företag (TNF) 8 som saknar en förankring i en nation. Det svenska 

multinationella företaget Ericsson håller på att omvandlas till det transnationella företaget 

Ericsson som finns överallt men ändå ingenstans. 

Volvo S40 inte så svensk som den varit; (2004) 9 

Volvo ägs av amerikaner och sätts ihop i Belgien. Detta är några av de större 

underleverantörerna till nya Volvo S40: 

Låskabel Küster Slovakien 

Stöt och vibrationsdämpare Vibracoustic Tyskland 

Motortekniskt styrsystem Borgwarner USA 

Dieselturbo Sanden Japan 

Kylare Behr Tyskland 

Topploppspackningar Elringklinger Tyskland 

Luftkonditionering Valeo Frankrike 

Turboladdaggregat Garett England/USA 

Femstegad automatlåda Aisin AW Japan 

Luft och ventilation Mark IV Sverige/USA/Italien 

Hjul Borbet Tyskland 

Högtalaranläggning Harman/Becker Tyskland 

Pedalställskontrollenheter Methode electronics USA 

Yttre backspeglar och blinkers Schefenacker Tyskland 

Dörrar Brose Tyskland 

Mattor och isolering Rieter Schweiz 

Antisladdsystem Continental teves Tyskland 

Bränsle och bromsrör Ti automotive England/USA 

Kofångare Plastal Sverige/Holland 

Fyrhjulsdrift Haldex Sverige 

Broms och bakljus Seima Frankrike 

90 % av karossen förmonterad Tower USA 

Säten Johnson Controls USA 

Antenn Delphi USA/Frankrike/ 

Japan/Brasilien 

Stolsvärme och nackskydd Kongsberg Norge 

Instrumentbräda Faurecia Frankrike 

Krockkuddar och säkerhetsbälten Autoliv Sverige/USA 

8 TNF: Transnationellt eller statslöst företag. 

9 DN 2004-01-22 Källa: Volvo/Automotive News Europe 



Bildskärm för information och nöje Yazaki Japan 

Förstärkare Alpine Japan 

Glas Securit Frankrike 

Nya Volvo S40 har cirka 350 underleverantörer, 200 av de levererar till ”drivlina” (=motor + 

växellåda) 

Under 1960 talet ansågs det märkvärdigt att åka på semester till Mallorca 10 . Idag får 

resor till ”exotiska länder” som Thailand, Kina eller Nya Zeeland knappast någon att lyfta 

särskilt mycket på ögonbrynen. Vår värld har krympt och de starka traditioner som höll 

samman industrinationernas kultur för bara femtio år sedan är under upplösning. Den 

tidigare så viktiga lokala affärsförankringen håller på att försvagas till förmån för alltmer 

globala affärskoncept. Det är ingen slump att de internationella varumärkenas betydelse 

ökat de senaste tjugo – trettio åren. Varumärken skapar en känslomässig relation till 

kunden, på samma sätt som den lokala handlaren byggde upp ett förtroende och en 

förankring i den miljö hon verkade. 

Någon säger att vi blir allt mer egoistiska. Värdeladdade ord som solidaritet förlorar en 

stor del av betydelsen när rummet vittrar sönder. Människan håller på att förvandlas till 

en världsmedborgare. Hon blir i likhet med det transnationella företaget en transnationell 

medborgare (TNM). Hennes rum saknar yttre begränsning. Hon inte bara tillhör världen, 

hon är världen. 

I perspektivet av så grundläggande förändringar i människans utveckling kan man 

förmoda att de politiska systemen kommer att underkastas stora utmaningar. Det är inte 

längre helt säkert att vår historiskt goda erfarenhet av de politiska systemens förmåga 

att fördela samhällets resurser och skapa en allmän välfärd kommer att fungera under 

2000 talet. 

Individens relation till världen genomgår samma metamorfos som den internationella 

ekonomin med den skillnaden att den ekonomiska förändringen sker snabbare och är 

mera påtaglig. Den transnationella människan anser att nationsgränser och pass enbart 

är löjliga, utdöende kvarlevor från en inskränkt tid. Behöver hon bensin till sin bil så ska 

inte någon arabisk prins tro att han kan stoppa henne bara därför att prinsen råkar 

befinna sig på den plats där världens råolja är lagrad. 

”Jag är en världsmedborgare, 

alltså tillhör jordens tillgångar mig och alla andra människor, 

oavsett om det är regnskog, rent vatten eller råolja”. 

Samtidigt riskerar detta att leda till en rotlöshet både för system och för individer. Kan vi 

leva och verka utan ett starkt gemenskapsband till en ras, en kultur, eller en nation? Blir 

vi inte rotlösa vandrare utan hem, i ett ständigt sökande efter en stabil utgångspunkt, 

från vilken vi kan upptäcka och utforska världen? Blir då själva sökandet hennes enda 

sanning? Blir vi, som Carsten Jensen beskriver 11 , en vandrande identitetskris? 

10 Det var först på 1960 talet som turismen tog fart och då till Medelhavsområdet. Kanarieöarna låg för långt bort. I 

december-05 var 80 000 svenskar på Kanarieöarna över jul. 

11 Individen; En vandrande identitetskris 



Individen 12 

Både system och individer måste överbrygga frustration och rotlöshet genom att 

gradvis förskjuta identiteten i riktning mot det transnationella. Den transnationella 

process som inleddes för flera hundra år sedan genom övergången från 

jordbrukarsamhället via stadsstaten över till nationalstaten, befinner sig idag vid ännu 

en övergång. 

Den sortens ledare, som Frankrikes president Jacques Chirac företräder, när han 

lämnade rummet när chefen för Europas näringslivsorgan, en fransman, började tala 

på engelska, tillhör det förgångna. 13 I ett kulturgemensamt Europa finns inget utrymme 

att hävda det egna språkets särart över andra språk. Språket som uttryck för en 

kulturell identitet är ett av de grundläggande avståndstaganden som de geografiska 

transnationella rummen måste göra. Finska, engelska, franska, grekiska eller polska är 

lika välkomna dialekter i det geografiska europeiska rum som nu tar form. De ledare 

som inte kan acceptera en så grundläggande princip bör ersättas med en ny 

generation ledare. 

Eller som Ulf Lundells romanfigur Tom Wasser, i romanen Friheten, konstaterar: 

Folkhemmet, det är borta nu. Det har klingat av som grådassigt grovrastriga svartvita 

bilder från femtiotalet. Allt säljs ut för att det är för litet för att klara sej i den stora 

konkurrensen. Nu föds en ny tid. Dom gamla nycklarna, koderna fungerar snart inte 

längre. Det är ju därför vi måste börja om från början. Från den här grunden. 14 

Den kanske enskilt viktigaste slutsatsen blir att individen och systemen måste förändras 

parallellt och samstämmigt. När individen och systemen kommer i otakt leder det till 

instabilitet. Individen och/eller systemen riskerar att revoltera. Individen revolterar mot de 

system som inte längre representerar henne och systemen revolterar mot det kollektiv 

som inte längre motsvarar den av systemen etablerade normen. Samhällets förändring 

måste därför ske genom en samtidig förskjutning av båda värdeskalorna, både vad 

avser individen och vad avser systemen. 

Värderingar 15 

De generella systemstrukturerna är funktionella alldeles oavsett det geografiska 

rummets konstruktion eller dess upplösning. I ett expanderande transnationellt 

samhälle blir det därför allt viktigare att den enskilda individen erbjuds en möjlighet att 

påverka de generella systemstrukturerna i syfte att påverka samhällets långsiktiga 

värderingar. 

12 Individens förmåga till anpassning 

13 SvD 2006-03-25 

14 Friheten; V Oktober 

15 Slutsatsen 



Ger högre företagsvinster och sänkta löner ökad sysselsättning (dec-10) 

Stora vinster ger inte jobb 16 (2010) 

Vinsterna har exploderat – men sysselsättningen i storföretagen har ökat ganska 

måttligt under senaste året, visar TT:s genomgång som omfattar 26 av de 

personalmässigt största bolagen i Sverige. 

Men en majoritet av dessa företag har minskat personalstyrkan, och i de som ökat är 

det till stor del tillfälliga jobb som har skapats. 

Vad är det som får oss att tro att högre företagsvinster och lägre löner leder till fler jobb? 

Varför skulle (amoraliska) företag och organisationer förväntas ta ett samhällsansvar och 

anställa personal som man inte med nödvändighet behöver i produktionen av varor och 

tjänster? Det vi däremot kan förvänta, allteftersom företagsvinsterna ökar, är att trycket 

på enhetskostnaden sjunker vilket i en förlängning leder till ett mindre ekonomiskt och 

socialt utrymme att fördela till en bredare allmänhet samt att optionsprogrammen blir fler 

och att bonusutbetalningarna ökar allteftersom börskurserna och aktieutdelningarna 

stiger. 

Selekteringsprocessen 17 

Samhällets ekonomiska och sociala välstånd baseras på en ständigt högre 

produktivitet 18 , vilket förutsätter att kapitalet får agera utan moralisk eftertänksamhet. 

Moraliska och humanistiska, för att inte säga medmänskliga värden, hotar att sänka 

produktivitetsutvecklingen, vilket ofelbart slår tillbaka mot samhällets ekonomiska 

tillväxt. Hur paradoxalt det än kan låta är själva egoismen en grundförutsättning för 

den ekonomiska och sociala utvecklingen, i vilken form den än uppträder. Ett samhälle 

bör inte sammanblanda amoraliska företag och organisationer med den för samhället 

helt nödvändiga fördelningspolitiken. Det är fördelningspolitikens uppgift att på olika 

sätt och med olika medel fördela delar av de amoraliska företagens och 

organisationernas ekonomiska medel. Det är således inte meningsfullt att kräva ett 

större moraliskt och humanistiskt ansvar av de fria näringskrafterna. Det är att göra 

samhället en björntjänst eftersom produktivitetsutvecklingen därmed skulle minska. 

Inte heller generella lönesänkningar kommer att lösa problemet med ökad arbetslöshet 

och avtagande sysselsättning. 

Arbetslösa beredda gå ner i lön (2010) 19 

Tre av tio arbetslösa kan tänka sig att sänka sin lön med 20 procent för att få jobb. 

Bara få är däremot beredda att flytta, men många kan tänka sig att byta bransch, 

rapporterar SVT:s Rapport, som läst en undersökning gjord av den liberala 

tankesmedjan Fores och Swedbank där 500 arbetssökande har djupintervjuats. 

– Många tror och tycker att de är lite för dyra att anställa, säger Fores vice vd Mattias 

Johansson till SVT. 

Samtal i Hagaparken 20 

16 

Metro Nyheter 2010-11-24; Källa: TT 

17 

Moralspegel 

18 

Samhällets produktivitet diskuteras utförligt i Den ekonomiska energiteorin 

19 

DN 2010-11-23; Källa: TT 

20 

Arbete, sysselsättning, konkurrens och fritid 



Kortsiktigt kan en sänkning av ersättning för arbete ge en lägre arbetslöshet eftersom 

rummets enhetskostnad sjunker. Men det är en åtgärd med en långsiktig bismak 

eftersom en lägre ekonomisk ersättning samtidigt minskar trycket på enhetskostnaden. 

Om inga andra åtgärder vidtas kan en sänkning av den ekonomiska ersättningen bli 

långsiktigt kontraproduktiv. 



Anpassning under omvandling (nov-10) 

När systemstrukturernas maktutövning har kopplat greppet om massan, fångas den 

enskilda individen inte bara in, utan hennes värderingar påverkas och förändras 

parallellt. Individens och därmed massans värderingar blir, genom moralspegelns 

funktion, vad systemstrukturerna gör dem till. 

Under 1930-talet, när det ekonomiska och sociala utrymmet minskade, vilket bland 

annat tog sig uttryck i en stor arbetslöshet, och i avsaknad av starka motståndsledare, 

som i ett tidigt skede, med integritet och mod, hade kunnat initiera och organisera ett 

motstånd och förhindrat det till synes oundvikliga, var individen chanslös 21 . 

Herbert Tingsten (1896 -1973); Från idéer till idyll 22 ; (1966) 

Jag hörde en historia för ett par år sedan av den österrikiske socialdemokratiens 

ledare, vicekansler i den sittande regeringen. En bergsbonde i en avlägsen del av 

Tyrolen som endast med flera års mellanrum besökte distriktets stad, kom vid ett 

tillfälle under andra världskriget till denna stad för att på rådhuset ordna några papper. 

Han trädde in med den gamla österrikiska hälsningen ”Grüss Gott”. Tjänstemännen 

rusade förskräckta upp och började förebrå honom hans konstiga, närmast 

statsfientliga uppträdande. Visste han verkligen inte att man numera i Österrike sade 

”Heil Hitler” och inte ”Grüss Gott”? Efter kriget kom bonden tillbaka i ett liknande 

ärende och hälsade tjänstemännen med ”Heil Hitler”. Det blev samma uppståndelse 

som förra gången, och bonden var nära att bli utkastad; en österrikare sade 

naturligtvis ”Grüss Gott” och inte ”Heil Hitler”! Efteråt uttryckte den stackars 

bergsbonden sin förvåning med orden: ”Men herrarna som satt där var ju alldeles 

desamma båda gångerna”. Tjänstemännens anpassning var, liksom i de flesta sådana 

fall, över allt beröm. 

Österrike under senare tid är i själva verket en utmärkt illustration till vad man kan kalla 

anpassning under omvandling. Under mindre än trettio år (1918-1946) hade landet 

fem olika regimer: kejsardömet, republiken, Dollfussdiktaturen, Hitlerdiktaturen och så 

ånyo den demokratiska republiken. Nationalsångernas växling är betecknande. 

Under kejsardömet sjöng man ”Gott erhalte, Gott beschütze unsern Kaiser, unser 

Land!” Sången var full av kejsartrohet, fromhet, patriotism och offervilja: ”Gut und Blut 

für unsern Kaiser, Gut und Blut fürs Vaterland”. Sedan kom efter varandra två 

republikanska nationalsånger, av vilka den ena var författad av den 

socialdemokratiske förbundskanslern Karl Renner; nu var det tal om frihet, folkstyre 

och fred. Efter några år med en sång i den katolska diktaturregimens tecken kom med 

Hitlers erövring Horst Wesselsången och ”Deutschland, Deutschland über alles”. Och 

så är vi framme vid den nuvarande nationalsången av år 1947, så allmänt hållen att 

den borde kunna tjänstgöra under vilken regim som helst – ”Land der Berge, Land am 

Strome, Land der Äcker, Land der Dome” – men med ett par ord kan anses 

symbolisera samarbetet mellan de förut så hårt stridande partierna, kristligt sociala och 

socialdemokrater: ”Mutig in die neuen Zeiten, frei und gläubig sieh und schreiten, 

arbeitsfroh und hoffnungsreich”. 

De många omvälvningarna visar visserligen starka motsättningar inom Österrike, men 

vad jag här vill framhäva är att förvaltning och undersåtar eller medborgare i stort sett 

anpassat sig efter de växlande regimerna; för den stora massan av människor utan 

21 Vilket bland annat diskuteras i sammanställningen Massan 

22 Del III, Kapitel 1, Människan i flock 



starkare politiska passioner har det varit naturligt att lyda de maktägande, vare sig de 

varit kejsare, diktatorer eller demokratiska partiledare. 

Från de flesta länder är det möjligt att hämta liknande, om också inte fullt så 

markerade exempel. I Tyskland efter Hitlers maktövertagande i januari 1933 var det 

svårt att finna personer som inte prisade eller åtminstone lojalt böjde sig för nazismen; 

efter nederlaget i andra världskriget är det ännu svårare att finna personer som inte 

prisar demokratien och fördömer nazismen. Jag har i flera fall under Hitlertiden upplevt 

hur smygande och nästan omedvetet anpassningen inställer sig. 

Vi tvingas acceptera tillvarons cirkelbevis. Men genom att individen tillåts att på ett bättre 

och mer organiserat sätt påverka och vara delaktig i den process som formar den 

moralspegel som formar individen erhålles både en större korrelation mellan systemen 

och individen, men även en långsiktig försäkring för ett stabilare samhälle. Individen 

skapar förutsättningar för de system som utgör delmängder av den moralspegel som 

formar individen. 


Gruppdynamik och grupptryck har en avgörande betydelse för hur människor 

resonerar och agerar. Inte minst militären har genom historien anammat 

gruppdynamikens mekanismer för att forma och motivera soldater till strid. 

Det kan vara olustigt att komma till insikt om att ”mina egna tankar” är summan av 

något vi kan kalla för ”oss själva” och av ”omgivningen överförda” värderingar och 

åsikter, vilka tillsammans skapar mitt ”jag”. Men förståelsen och acceptansen att jag 

betraktar, av ”omgivningen överförda” värderingar och åsikter, som mina egna 

värderingar, öppnar för möjligheten att förändra min personlighet, med stöd av logiska 

resonemang och strukturer, genom att medvetet och långsiktigt påverka moralspegeln 

i det samhälle, av vilket flera av mina värderingar är ett resultat. 

23 Vad är beständigt 



Sprängpunkten (nov-10) 

Sannolikt var 80-talet det decennium då allmänintressets förmåga att upprätthålla och 

försvara sig, uttryckt som arbetarrörelse, definitivt bröts. När den socialistiska politikens 

yttersta konsekvens skulle genomföras, efter mer än ett hundra års kamp, så gick luften 

ur samhällsdebatten och solidaritetsbegreppet började brytas ner vilket öppnade upp för 

egenintressets utbredning. 

Till skillnad från allmänintresset behöver inte egenintresset något kollektivt försvar, utan 

utvecklas med fördel av egen kraft. När allmänintresset försvagades allvarligt (här 

uttryckt som socialism) genom att dess målsättning så tydligt ifrågasattes öppnade det 

upp för en kraftig utväxling av samhällets egenintresse. 

Åke Ortmark (1929 - ); Skuld och makt (1981) 24 

Sven Hulterström är ledande socialdemokratisk politiker från Göteborg, även medlem 

av Volvos styrelse, där han alltså får tillfälle att på nära håll uppleva den svenska 

kapitalismens slutfas. Vid den socialdemokratiska partikongressen 1978 sade 

Hulterström att ”Jag har ingen anledning att försvara kapitalismens företrädare, men 

om vi ska ersätta dem med något annat så måste vi fundera över vem som ska sköta 

det här. Om de är kvar i huvudsak i sina positioner och vi gång på gång kör över dem 

med våra planeringsinstrument, hur många gånger tror ni att de är beredda att ställa 

upp? De försvinner snart ur landet. I så fall måste vi ersätta dem med någonting annat, 

men jag har en känsla av att detta andra har vi ännu inte ..”. 

Hans kollega från Göteborg, Sören Mannheimer, tog upp samma problem: ”Vi är 

ganska många idag som … ser hur vi sakta närmar den s k sprängpunkten … När vi 

steg för steg förändrar vårt samhälle når vi så småningom en punkt eller snarare ett i 

tiden utdraget skede, där vi har förändrat spelreglerna så långt att vi inte utan vidare 

kan förutsätta eller räkna med att kapitalägare, företagsledare, 

kapitalmarknadsinstitutionerna och de internationella förbindelserna ska fungera precis 

som vanligt. De kanske inte vill och – möjligen värre – inte ens kan det … Om vi tar 

bort kapitalismens viktigaste drivkrafter, kollapsar blandekonomin om vi inte ersätter 

dessa med nya. Och vad är då kapitalismens drivkrafter? Bland annat rätten och 

chansen att skapa sig stora förmögenheter, rätten och chansen att nå de absurt höga 

positionerna … Vilka andra drivkrafter än kapitalismens och marknadens vill vi ha och 

kan vi skapa? 

Just nu (1981; förf. anm.) har ett av efterkrigstidens allra viktigaste politiska dokument 

blivit citerat, även om det inte alls har uppmärksammats i proportion till sin betydelse. 

Typiskt nog har Olof Palme och hans närmaste kollegor i partiet inte med kraft kastat 

sig in i denna viktiga debatt om Sveriges framtid. Palme är inte den som basunerar ut 

sina uppfattningar på gator och torg. 

Det finns inom arbetarrörelsen en stor osäkerhet om de metoder som ska användas 

vid maktövertagandet och om takten i arbetet: Någon tvekan om det långsiktiga målet 

råder däremot i stort sett inte. För en socialist är en kapitalistisk furste en orimlighet, 

en fantastisk anakronism, en löjlig och samtidigt skräckinjagande kvarleva från tider då 

riddare rände lansar i drakar för att sedan kasta sig över prinsessan. 25 

24 Kapitel: Modellen Sverige … 

25 Kursiv text här 



När vägen fram till målsättningen blev så kort att den inte längre kunde motivera den 

ideologiska kampen så föll ideologin samman eftersom själva genomförandet var så 

orealistiskt att det helt enkelt inte fanns någon ideologi längre att försvara. 

Tage Erlander (1901-1985); Sveriges statsminister 1946-1969 26 

Jag framhåller ofta att en politiker som vill utföra något av bestående värde måste 

bygga sin gärning på en genomtänkt samhällsåskådning. Utan ideologi blir politiken ett 

taktiskt spel, där resultatet kan bli nästan vad som helst. 

Tage Erlander fortsätter: 

Fastheten hos den ideologiska övertygelsen är en förutsättning för kompromisser med 

andra meningsriktningar. Sådana är möjliga, om man inom sig har en säker kompass 

som anger marschriktningen. 

När fastheten hos den ideologiska övertygelsen upphörde så försvann även 

kompassens fasta marschriktning. Den avgörande frågan är inte varför egoism och 

girighet bredde ut sig under senare delen av 1900 talet utan varför allmänintresset och 

därmed solidariteten förlorade alltmer av sitt innehåll. 

Över hundra års kamp, med företrädare som Hjalmar Branting, Per-Albin Hansson, 

Ernst Wigforss och Tage Erlander, förlorade initiativet när det socialistiska målet visade 

sig vara ogenomförbart. 

26 Sjuttiotal; Per Albin Hanssons socialism 



Självförvållad reduktionsarbetslöshet (okt-10) 

Historiskt, vid den industriella revolutionens inledning, var det ett lika rimligt som 

självklart krav att reducera den genomsnittliga arbetsveckan i syfte att ge människor ett 

värdigare liv. Så rimligt och självklart att det förenade människor till en gemensam kamp 

för bättre levnadsvillkor. 

Under 1970 talet förändrades argumentationen. Nu blev (och är) den allmänna 

uppfattningen att vi inte längre har ekonomiska förutsättningar att fortsätta reducera den 

genomsnittliga arbetsveckan. Vi förväntas istället arbeta mer än tidigare. Idag framförs 

förslag på både högre pensionsålder och längre arbetsvecka. 

I det första fallet var huvudargumentet humanistiskt, att ge arbetstagaren ett drägligare 

liv genom en kortare genomsnittlig arbetsvecka, i det andra fallet var (och är) 

huvudargumentet ekonomiskt, att samhället inte längre har råd att finansiera en fortsatt 

reducerad arbetsvecka, utan att vi istället förutsätts arbeta mer och längre. 

I inget av fallen, varken före eller efter 1970-talet, utgår argumentationen från den 

faktiska arbetsveckans längd. Istället uppkommer förändringen av arbetsveckans längd 

som en konsekvens och inte som ett huvudargument; först utifrån ett humanistiskt och 

senare utifrån ett ekonomiskt perspektiv. 

Utifrån resonemangen i den ekonomiska energiteorin blir en fortlöpande reduktion av 

arbetsveckans längd ett huvudargument för att därigenom undvika de obalanser som 

annars uppstår allteftersom den marknadsekonomiska mognadsprocessen fortskrider. 

Paradoxalt nog riskerar allmänintressets goda intentioner, att upprätthålla rummets 

ekonomiska och sociala välfärd genom en förlängning av den genomsnittliga 

arbetsveckan, att leda till en så hög (reduktions-) arbetslöshet att allmänintresset förlorar 

förmågan att påverka utvecklingen. 

Vilket har inträffat tidigare i vår historia. 

Ernst Wigforss 27 ger följande beskrivning av mörkret vid horisonten år 1931 28 

Men långt innan nazismen kunde uppfattas som en fara för krig, hade den spelat en 

roll i vår politiska diskussion, därför att det blivit uppenbart hur den hämtade styrka ur 

arbetslösheten och den ekonomiska krisen. Vid den internationella socialistkongressen 

i Wien, sommaren 1931, hade jag haft ett samtal med en ledande socialdemokrat från 

Hamburg. Jag hade uttalat en undran över vad jag tyckte var bristande energi i 

arbetarrörelsens reaktion mot nazismen, särskilt mot oförmågan att komma till rätta 

med rena våldsverkare, och han hade svarat: i de fattiga kvarteren har varannan familj 

en arbetslös som är nazist. 

Reduktionsarbetslöshet uppstår som en konsekvens när rummet inte reducerar antalet 

tillgängliga arbetskraftstimmar allteftersom den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen fortskrider 29 . Rummet har allt att vinna på en planenlig långsiktig 

reduktion av arbetsveckans längd och detta trots eventuellt kortsiktiga ekonomiska 

konsekvenser. 

27 

Ernst Wigforss (1881 - 1977) Socialistisk idépolitiker , Finansminister 1925-26, 1932-49 

28 

Ernst Wigforss (1881 - 1977) Minnen Del III 1932 – 1949; Framgångens år, Mörkret vid horisonten 

29 

Vilket gäller när rummet befinner sig i posteriore (i anteriore kan den sänkta enhetskostnaden leda till rakt motsatt slutsats, att 

rummets behov av muskelkraft ökar) 



Betraktelsen 30 

Det var lika ”omöjligt” att sänka den genomsnittliga veckoarbetstiden från 72 timmar år 

1880 till 38,8 timmar år 2004 som det blir att sänka den genomsnittliga 

veckoarbetstiden till 19,4 timmar i framtiden. Den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen kommer, förr eller senare, frivilligt eller under tvång, att anpassa 

fördelningspolitiken och reformera den genomsnittliga veckoarbetstiden. 

Den nu (2010) förda politiken riskerar att öka (reduktions-) arbetslösheten vilket i en 

förlängning kan bilda grogrund för främlingsfientliga och antidemokratiska 

samhällskrafter. 

30 Den fördelningspolitiska utmaningen 



Den nödvändiga pendelrörelsen (okt-10) 

Här redovisas några utdrag från tidigare sammanställningar 31 som resonerar om den 

nödvändiga pendelrörelse som skapar förutsättningarna för det ’goda samhället’. 

Allmänintresse Egenintresse 

Det goda 

samhället 


Den är ett tydligt och centralt tema genom människans historia att hon ständigt bör 

mötas av motmakt för att inte hota sig själv. High flyer är endast ett av många exempel 

på vad som sker när en esoterisk grupp av ledare inte möts av en tillräckligt stark 

motmakt. Det goda samhället uppstår i pendelrörelsen mellan allmänintresset och 

egenintresset och en förutsättning för själva pendelrörelsen är att en makt alltid möts 

av en motmakt. Vilket gäller i lika hög grad både för individer som för system. 


Historiskt har den ideologiska striden stått mellan privat eller statligt ägande, mellan 

kapitalism eller socialism. Utvecklingen blir tydligare om vi istället betraktar den som 

en växelverkan mellan egenintresset och allmänintresset. Det ena utesluter inte det 

andra och det goda samhället uppstår i pendelrörelsen mellan dessa båda 

ytterligheter. Den nu snabbt framväxande globala ekonomin ger egenintresset ett allt 

större inflytande över allmänintresset. Pendelrörelsen riskerar att stanna. Två av de 

största politiska utmaningarna under 2000 talet blir att öka energiproduktionen och 

reducera distansering som auktoritetsplattform. Större tillgång till billig energi samt en 

demokratisering av företagens och organisationernas selekteringsprocesser är helt 

nödvändiga förändringar för att möta den globala marknadsekonomiska utbredningen. 


Det kapitalistiska marknadsekonomiska systemet drivs idag framåt av egenintresset 

och balanseras av allmänintresset. Det goda samhället uppstår i pendelrörelsen 

mellan dessa båda ytterligheter. I ett samhälle där familjebanden försvagas och 

egenintresset får ett allt större inflytande på bekostnad av allmänintresset, 

undermineras solidariteten, som trots allt är en förutsättning för samhällets 

sammanhållning, inte minst mellan olika åldergrupper. Omfördelningen av välfärd över 

vår livstid, som bygger på ett ömsesidigt förtroende, försvagas. Vi förväntas stödja 

31 

Sammanställningarna finns redovisade på www.predictum.se 

32 

Moralspegel 

33 

En ny tid behöver nya ideologier 

34 

Egenintresse vs allmänintresse 



barn och ungdomar, dela med oss i medelåldern och under vår ålderdom få stöd av 

yngre generationer. Detta, s.k. generationskontrakt fungerar allt sämre och riskerar 

samhällsbalansen. Solidaritet, som var ett honnörsord på 70-talet och ett skällsord på 

90-talet, är således inte endast en fråga om lönepolitik och rätten till lika lön för alla, 

utan högre grad en fråga om hur samhällets välstånd ska fördelas mellan 

generationerna. Det finns inget marknadsekonomiskt egenvärde i det faktum att ett 

fåtal blir förmögna på bekostnad av en större allmänhet. Det som har legitimerat och 

fortfarande kan anses legitimera egenintressets kapitalackumulation, är att det visat 

sig vara det hittills effektivaste sättet att sänka rummets enhetskostnad på ett sådant 

sätt att det kommit en större allmänhet tillgodo. 


Det är egenintresset som driver den fortlöpande sänkningen av enhetskostnaden och 

det är allmänintresset som stabiliserar egenintresset, vilket skapar förutsättningar för 

det civiliserade samhället. Om egenintresset får fria händer leder det till ett laissezfaire 

samhälle, en djungelkapitalism, där alla medel är tillåtna, vilket underminerar 

förutsättningarna för ekonomisk tillväxt av det enkla skälet att en fortlöpande 

bortrationalisering av muskelkraft, utan ett parallellt genomfört fördelningspolitisk 

program, förr eller senare leder till ett lägre ekonomisk och social utrymme. Både 

kapitalägaren och konsumenten har, paradoxalt nog, ett gemensamt intresse av att 

upprätthålla balansen mellan egenintresset och allmänintresset även om 

utgångspunkterna skiljer sig åt. 

Det är en naiv slutsats att samhället utvecklas bäst genom egenintresset, på behörigt 

avstånd från allmänintresset. Samhällsutvecklingen måste, både för egenintressets 

och för allmänintressets bästa, utvecklas i balans. Ett alltför dominerade egenintresse i 

likhet med ett alltför dominerande allmänintresse underminerar den pendelrörelse i 

vilket det goda samhället uppstår. Ett laissez-faire samhälle med en fördelningspolitik 

som utgår från nedsippringseffekten (eller hästskitsteorin) fungerar inte långsiktigt. 

Samhället utvecklas bäst när egenintresset och allmänintresset balanseras och det 

ligger därför både i kapitalägarens och i konsumentens intresse att egenintressets och 

allmänintressets auktoritet upprätthålls. 


Demokratin och den parlamentariska makten, är de enda medel allmänintresset 

förfogar, i en strävan att bedriva en passiv fördelningspolitik. Om den parlamentariska 

maktens inflytande undermineras, endera därför att avståndet mellan medborgarna 

och de parlamentariska representanterna blir för stort, eller att det egenintresse som 

påverkar den parlamentariska makten får ett alltför stort inflytande, riskerar 

allmänintresset att bli den stora förloraren. 


Om individen inte är beredd att försvara allmänintresset så kommer allmänintresset 

obevekligen att försvagas i relation till egenintresset eftersom allmänintresset, till 

skillnad från egenintresset, inte försvaras ”av sig själv”. En demokratisering av 

selekteringsprocessen är, i likhet med de demokratiska parlamentariska systemen, ett 

verktyg som syftar till att stärka allmänintressets inflytande över egenintresset, vilket 

paradoxalt nog, långsiktigt även gynnar egenintresset. 

Det är i det perspektivet som allmänintressets förakt för maktens egenintresse, även 

35 Det marknadsekonomiska systemets järnhand 


37 Slutsatsen 



som uttryck för allmänintresset, riskerar att hota sig själv. När individen i kollektivet 

börjar förakta den makt som med nödvändighet måste utövas i syfte att upprätthålla 

allmänintresset och därmed skydda individen i kollektivet mot ett alltför stort 

egenintresse, uppstår en konflikt som riskerar att bli till ett hot. 

Harry Schein (1924 - 2006); ”Makten” 38 

De som ogillar makten som sådan är samma personer som ogillar pornografi. De 

ogillar sin egen upphetsning. Det är de som enligt Olof Palme upphöjer suppleanten i 

hästuttagningsnämnden till pamp. Då kan man distansera sig från honom, kritisera 

honom för den makt man själv saknar. 

I själva verket finns det en direkt motsägelse mellan individen i kollektivet som 

försvarar allmänintresset, tar avstånd från makten, och samtidigt föraktar dem som 

innehar den. Det parlamentariska systemet och fackföreningarna är i själva verket 

exempel på de fåtal instrument allmänintresset förfogar, för att kunna balansera 

egenintressets inflytande. 

Det extrema samhället, vare sig det leds av allmänintresset eller egenintresset, bildar 

grund för ett elitsamhälle, som på kort sikt riskerar att begränsa den vanliga 

medborgarens frihet och möjligheter och på längre sikt riskerar att underminera den 

marknadsekonomiska mognadsprocessens fortskridande 39 . 

38 

Kapitel 10 Makten 

39 

Den läsare som behöver påminnas om hur samhället kan missgynnas av ett alltför dominerade allmänintresse rekommenderas att ta 

del av Bilaga 6 Jordbruksregleringen 



Ett avlyssnat samtal från framtiden (sep-10) 

Detta är ett samtal från framtiden (läsaren får fritt spekulera i vilket decennium eller 

sekel) som utgår från slutsatserna i Ekonomiska energiteorin och där betraktarna ser 

tillbaka på vår egen tid. En medelålders historielärare svarar på frågor ställda av en 

vetgirig student. 

Läraren: Förr i tiden kunde enskilda objekt, eller varor, betinga kolossala priser trots att 

objektets ursprungliga kostnad egentligen var försumbar. Man talade om 

spekulationsbubblor vilka varade under längre och kortare tidsrymd, allt från några 

veckor till flera decennier. Faktum är att det går att definiera relativt stora delar av det 

marknadsekonomiska systemet, århundradena efter den industriella revolutionens 

inledning på 1750-talet, som mer eller mindre spekulativa. En målning av en känd 

konstnär kunde betinga ett marknadsvärde som inte hade någon som helst relevans 

med varans ursprungskostnad dvs duken, penslarna, färgerna och konstnärens 

arbetsinsats. En målning som framställdes på några timmar kunde betinga ett 

marknadsvärde på flera miljoner. Det talades om samlarvärde eller affektionsvärde. En 

vara kunde betinga en orimligt hög kostnad och därmed uppnå en enastående hög 

avkastning bara utifrån detta värdebegrepp. Det fanns till och med särskilda företag, av 

vilka flera blev synnerligen lönsamma, så kallade auktionsfirmor, som specialiserat sig 

på försäljning av varor med affektionsvärde. Ett av dessa företag var Christie’s som 

bland annat hade en verksamhet i New York. Några år efter sekelskiftet, år 2010, gick 

att läsa i den tidens papperstidningar att en målning av den då framlidna konstnären 

Picasso hade sålts till ett nytt rekordbelopp. 

Världsrekord för Picasso-målning 40 

Picassos målning Naken, gröna löv och bröst såldes på måndagen för över 106 

miljoner dollar på auktionsfirman Christie's i New York. Det högsta pris som någonsin 

betalats på en konstauktion. 

Målningen av Picassos älskarinna och återkommande objekt med Marie-Thérèse 

Walter anses tillhöra en av höjdpunkterna i Picassos konstnärskarriär. 

Slutpriset på målningen blev 106 482 500 dollar inklusive Christie's kommission. 

Studenten: Men spekulationsbubblor förekom ju även långt tidigare; redan före den 

industriella revolutionen!! 

Läraren: Javisst, men de tidigare spekulationsbubblorna var inte så bestående som de 

senare blev under 1900 talet och inledningen av 2000 talet. Man kan säga att 

”bubblorna” ändrade karaktär i den bemärkelsen att de upprätthölls av en fortlöpande 

ekonomisk och social tillväxt som under den senare delen av 1900-talet övergick i en, i 

det närmaste, okontrollerad kreditexpansion. 

En av de mest berömda och bäst dokumenterade spekulationsbubblorna före den 

industriella revolutionen skedde på 1600-talet under den Nederländska republikens 

guldålder då tulpanlökar blev alldeles ofantligt åtråvärda och kunde betinga ett samlar- 

eller affektionsvärde som vida översteg dess ursprungliga kostnad. 

40 Expressen 2010-05-05 



Mike Dash; Tulpanmani 41 

Tulpanmanin skulle kulminera under två månader av vansinne, december 1636 och 

januari 1637. De veckorna forsade pengar in i tulpanhandeln när folk från hela 

republiken skyndade sig att investera allt de ägde och hade i lökar. Denna branta 

ökning av efterfrågan drev naturligtvis upp priserna ännu högre. Åtminstone en tid 

tjänade alla pengar, och det lockade in ännu fler noviser i branschen. 

En samtida krönikeskrivare ger oss en uppfattning om hur priserna steg på två, tre 

månader. En Admirael de Man som hade köpts för 15 gulden såldes vidare för 175, ett 

exemplar av bizarrevarieteten Root en Gheel van Leyden tolvdubblades i värde från 

45 gulden till furstliga 550, en Generalissimo tiodubblades nästan från 95 gulden till 

900. En annan fin tulpan, Generael der Generaelen van Gouda, en stor blomma med 

scharlakansröda strimmor på vit botten vars otympliga namn snart förkortades till 

Gouda rätt och slätt, steg i pris med två tredjedelar mellan december 1634 och 

december 1635, sedan med ytterligare 50 procent fram till maj 1636. Därpå 

tredubblades den återigen i värde mellan juni 1636 och januari 1637 så att en lök som 

var dyr från början, 100 gulden när haussen satte in, betingade inte mindre än 750 

bara två år senare. 

För dagens människor, i en tid när historiska målningar och andra varuobjekt enkelt kan 

framställas i stora originalupplagor är det svårt att förstå begreppen samlar- och 

affektionsvärde, begrepp vilka en gång hade en central betydelse för samhällets 

omvandling. På det hela taget är det svårt att föreställa sig kostnadsbegreppets centrala 

betydelse och på vilket sätt och med vilken tyngd det påverkade hela 

samhällsutvecklingen. Och hur, i sig obetydliga, varuobjekt som tulpanlökar och målade 

dukar kunde motivera människor till enastående uppoffringar. 

Studenten: Hade inte objekten, eller varorna, en helt annan betydelse förr i tiden? 

Läraren: Naturligtvis vad det så! Vi måste påminna oss att tidsandan var annorlunda. 

Produktionen av varor var otillräcklig varför varorna blev mer åtråvärda och betingade 

därmed en högre kostnad. På så sätt fick även kostnadsbegreppet en avgörande 

betydelse för individens status i samhället. Idag är det svårt att förstå varans och 

kostnadsbegreppets stora betydelse för dåtidens människor. Det låter sig helt enkelt inte 

göras eftersom vi idag lever i ett samhälle där kostnadsbegreppet endast har en 

marginell inverkan på samhällsutvecklingen. Det är knappast någon av oss idag vars 

beteende i någon väsentlig utsträckning skulle kunna motiveras av en växande 

förmögenhet, relaterad till kostnadsbegreppet. Så var det inte tidigare. Människor kunde 

då motiveras till de mest märkliga beteenden med stöd av kostnadsbegreppet. 

Tulpanlökar och målningar är bara två exempel. 

Studenten: Men kostnadsbegreppet hade väl trots allt en avgörande betydelse för 

samhällsutvecklingen. Kostnadsbegreppet var en nödvändig förutsättning för det 

välstånd och det samhälle vi har idag. 

Läraren: Javisst! Kostnadsbegreppet, äganderätten och kapitalet hade en enastående 

betydelse för samhällsutvecklingen fram till inledningen av vår egen tid. Det är ingen 

som förnekar det. Men då relaterar vi inte till samlar- eller affektionsvärdet utan till den 

fortlöpande sänkningen av enhetskostnaden. Man skulle kunna säga att samlar- och 

affektionsvärdet, vilka också är att betrakta som en kostnad, under en tid blev en 

41 Kapitel 9 Hausse 



konsekvens av att samhället under så lång tid utvecklat en kultur där varans betydelse 

överexponerats av det skälet att det alltid hade varit en ständig brist på den. Och trots att 

mängden varor ökade under 1800 och 1900-talet, vilket ledde till en fortlöpande 

sänkning av enhetskostnaden, så menar många forskare att detta djupt rotade kulturella 

beteende överfördes till andra områden, där bristerna i varuutbudet ledde till ett samlar- 

eller affektionsvärde. 

När vi diskuterar samhällsutvecklingen måste vi noga skilja på enhetskostnadens 

fortlöpande sänkning och den så kallade symbolproduktionen, som tog sig uttryck i 

affektionsvärden, och som förekom under denna tid. Vi brukar tala om historiska 

inlåsningseffekter. 

Ur ett historiskt perspektiv går det att urskilja tre grundläggande samhällsuppfattningar, 

den första under förindustriell tid då man helt enkelt inte förstod att växla ut det 

marknadsekonomiska systemet med stöd av andra energikällor än muskelkraft. Den 

industriella revolutionen hade sannolikt kunnat inledas redan under romartiden, dvs vid 

vår tideräknings början. 

Den andra samhällsuppfattningen sträcker sig från mitten av 1700 talet och benämns 

oftast som den det marknadsekonomiska systemets industriella period. Människan lärde 

sig då att använda andra energikällor för att uppnå en högre utväxlingsgrad. 

Energikvoten steg och det ekonomiska och sociala välståndet utvecklades samtidigt 

som människans eget arbete reducerades. 

Den tredje samhällsuppfattningen tillhör vår egen tid. Det är svårt för oss som är födda, 

uppväxta och präglade i post ultimus att förstå hur människan tänkte och resonerade 

inom det marknadsekonomiska systemet. Det vi idag tar för givet, som vår 

samhällstjänst och allmänintressets växande ansvar för samhällsutvecklingen, var för 

många helt otänkbart under den period den marknadsekonomiska mognadsprocessen 

fortskred som snabbast. Det var först senare, när potentialen i framtidens sänkta 

enhetskostnad inte längre var tillräckligt stor för att motivera egenintresset att göra 

nödvändiga investeringar i enhetskostnadens sänkning som samhället helt enkelt 

nödsakades tänka om. Dessutom hade den tjänsteeffekt som den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen framkallade nått en sådan nivå att samhällssituationen börjat bli 

ohållbar. 

I praktiken bromsade symbolproduktionen, varans samlar- och affektionsvärde, den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen, vilket man till en början inte förstod. 

Eleven: Hade man inte också en övergångsperiod då man införde begreppet pensionstid 

i syfte att balansera den marknadsekonomiska mognadsprocessens mest bisarra 

tjänsteeffekter? 

Läraren: Det stämmer. Man arbetade med ett pensionstidsbegrepp innan man gick över 

till de renodlade samhällstjänster vi nu har i post ultimus. Pensionstid var en 

marknadsekonomisk kompromiss som redan från början var avsett att fasas ut 

allteftersom det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess fortskred och den 

nödvändiga övergången till post ultimus blev alltmer uppenbar. En marknadsekonomisk 

kompromiss som kompenserade tjänsteeffektens mest dramatiska störningar. 

Eleven: Men vi har ju trots allt fortfarande kvar kostnadsbegreppet i post ultimus..! 

Läraren: Men endast i en marginell omfattning! Vi skulle kunna säga att rollerna idag är 

ombytta; i den gamla marknadsekonomin var kostnadsbegreppet vida överlägset 

tidsbegreppet, i dagens post ultimus är tidsbegreppet vida överlägset 

kostnadsbegreppet. Sjukvård och åldringsvård, polis och brandförsvar är idag nästan 



uteslutande baserat på samhällstjänst. Vilket var otänkbart för människorna så sent som 

vid inledningen av 2000-talet. Då tänkte man sig ett framtida tjänstesamhälle som utgick 

från varornas kostnadsbegrepp även om ingen riktigt kunde förklara hur ett sådant 

samhälle skulle fungera. 

Sannolikt kommer ett ringa kostnadsbegrepp att fortleva under överskådlig tid även i 

post ultimus på samma sätt som det förekom marginella samhällstjänster inom det 

marknadsekonomiska systemet. 

Studenten: På vilket sätt påverkade den tidens religiösa traditioner och politiska 

ideologier samhällsutvecklingen? 

Läraren: Det är inte helt entydigt vilken roll de stora världsreligionerna spelade för 

obalansen i den marknadsekonomiska mognadsprocessen under 1900 och 2000 talet. 

Idag pågår en omfattande forskning omkring religionernas betydelse för den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen. Det vi med säkerhet vet, är att den 

industriella utvecklingen inleddes i Europa och att den startade långt senare i andra 

regioner. Indiens och Kinas industriella revolutioner inleddes först under 1900-talets 

sista decennium. I arabiska länder och i Afrika inleddes processerna ännu senare. 

Forskarna tror att den religiösa utgångspunkten kan ha blockerat eller åtminstone 

hindrat egenintresset att växla ut det marknadsekonomiska systemet med stöd av andra 

energikällor än muskelkraft. Situationen var sannolikt paradoxal i den bemärkelsen att 

allmänintressets försvar av den fulla sysselsättning bidrog till att reducera rummets 

ekonomiska och sociala välstånd vilket ofelbart slog tillbaka mot det allmänintresse som 

man försökte skydda. Det fanns helt enkelt ingen entydig uppfattning om skillnaden 

mellan ekonomisk och social tillväxt och fördelningspolitik, vilken vi tar för givet idag. 

Dessutom envisades man fortfarande vid inledningen av 2000 talet med att dela upp 

samhället enligt nästan 200 år gamla ideologiska riktlinjer. Begrepp som socialism och 

kapitalism hade ännu inte ersatts av begreppen allmänintresse och egenintresse varför 

det var svårt att acceptera den pendelrörelse i vilket det goda civiliserade samhället 

utvecklades. De gamla, då redan föråldrade politiska ideologierna, var djupt förankrade, 

vilket kraftigt försvårade den marknadsekonomiska mognadsprocessens fortskridande. 

Vi måste komma ihåg att rummet hade en helt avgörande betydelse långt fram mot vår 

egen tid, vilket ständigt framkallade olika motsättningar, mellan religioner, 

organisationer, länder och regioner. För att inte tala om den ständiga språkförbittring 

som rådde. Rummets upplösning, och då framför allt det geografiska rummets 

upplösning, var en långsam och smärtsam process som våra förfäder tvingades 

genomgå. Och det var många gånger en osäker balansgång. Den europeiska unionen 

vilken formades i slutet av 1900 talet var nära att falla samman innan den till sist blev till 

det föredöme det marknadsekonomiska systemet behövde för att kunna fortskrida den 

globala mognadsprocessen mot post ultimus. 

Studenten: Det refereras i den ekonomiska historielitteraturen till Greklandskrisen. En 

kris som riskerade att få hela det europeiska samarbetet att falla samman. Vad handlade 

den egentligen om? 

Läraren: Vid inledningen av 2000 talet infördes en gemensam valuta – euron – i ett 

flertal europeiska länder, men man gjorde misstaget att enbart koordinera 

penningpolitiken medan varje enskilt land tilläts hantera sin egen finanspolitik, även om 

det skedde inom ramen för definierade begränsningar. Nu visade det sig att flera länder, 

bland annat på grund av en penningpolitisk kris några år tidigare, inte klarade av att 

hålla budgetunderskotten inom de givna ramarna, vilket ledde till en penningpolitisk kris 



vilken löstes genom att ställa ytterligare krediter till marknadens förfogande. Och man 

gjorde detta utan att samtidigt försäkra sig om en långsiktigt stabilt sjunkande 

enhetskostnad för energi. Faktum är att den tidens starka miljörörelse förespråkade 

högre istället för lägre energikostnader. Vilket naturligtvis ledde till väldigt stora sociala 

problem vilka under en tid hotade att underminera hela den Europeiska unionen. 

Den engelska nationalekonomen Keynes, som verkade under 1900-talets första del, var 

den enda ekonomiska lösning man kände till varför man nu använde sig av den inte bara 

på nationell nivå utan även på global nivå. Lite elakt skulle man kunna säga att den 

tidens ekonomer försökte bota alkoholisten genom att erbjuda honom mera sprit. Vilket 

naturligtvis var ett stort risktagande. Vi vet ju idag att ett samhälle som ökar fordran på 

framtidens sänkta enhetskostnad utan att samtidigt sänka eller åtminstone stabilisera 

enhetskostnaden för energi är farligt ute. Och det var precis vad som skedde med den 

europeiska unionen, vilket man slutligen lyckades korrigera. Post festum existerar ju 

inte, den marknadsekonomiska mognadsprocessen var ju nödsakad att fortskrida ända 

fram mot post ultimus. 

Den gemensamma valutan – euron – var trots allt en förutsättning för Europas 

möjligheter att konkurrera med andra större valutor vid den tiden, vilket kloka och 

ansvarsfulla politiker förstod. 

Studenten: Miljörörelsen, som fick sitt stora genomslag med Rachel Carsens bok Tyst 

vår under 1960 talet, vilken roll spelade den för samhällsutvecklingen vi den här tiden? 

Läraren: Det går knappast att underskatta miljörörelsens betydelse för 

samhällsutvecklingen under 1900 talets andra hälft. Men miljörörelsen skulle visa sig 

vara till störst fördel när den befann sig i opposition. När den fick en egen maktutövning 

började den att motverka eller i vart fall underminera sin egen situation. Miljörörelsen 

lyckades göra energibegreppet synonymt med miljöförstöring. Dessutom hade man 

länge uppfattningen att ekonomisk och social tillväxt var detsamma som en ständigt 

accelererande förbrukning av jordens resurser. Vilket ledde till att miljörörelsen, vars 

livsnerv var det fördelningspolitiska utrymmet, i praktiken inte enbart motverkade sitt 

eget syfte utan i en förlängning även riskerade att haverera den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen. Det förekom rena skräckpropagandan där människans överlevnad 

ansågs förutsätta upp till fem jordklot; påståenden som vi idag vet var synnerligen 

överdrivna, sannolikt tillkomna i stridens hetta. 

När energifrågan slutligen fick en långsiktigt hållbar lösning kunde den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen återupptas fram mot det samhälle vi har idag. 

Miljörörelsen förstod ju inte heller att samhällets urbanisering skulle komma att göra en 

U-sväng allteftersom den marknadsekonomiska mognadsprocessen fortskred. 

Studenten: Det är trots allt svårt att föreställa sig varför människor kunde göra så stora 

uppoffringar för varan. När man tar del av berättelser från den tiden, att en bilmodell 

kunde få människor att göra stora inskränkningar i den personliga friheten, så förefaller 

det obegripligt. 

Läraren: Vi måste förstå att tidsandan var annorlunda. De skulle alldeles säkert ha haft 

svårt att föreställa sig hur vi tänker idag. Om en vuxen människa från 1900 talet flyttats 

fram till vår tid skulle hon sannolikt bli väldigt frustrerad medan ett barn från den tiden 

ganska enkelt skulle anpassa sig till vårt sätt att leva. Tidsandan har en enastående 

inverkan på individens förhållningssätt till sin omgivning. Och det tog många 

generationer innan vi lyckades frigöra oss från evolutionens boja, acceptera den frihet 

som livet erbjöd och lära oss att leva med den under eget ansvar. Det är helt enkelt svårt 



för oss att föreställa oss vilket värde kostnadsbegreppet hade förr i tiden. Det närmaste 

vi kan komma är sannolikt dagens tidsbegrepp. Vi kan läsa om kostnadsbegreppets 

stora betydelse, men vi kan inte förstå det. Historiskt skulle vi kunna säga att vårt 

tidsbegrepp fick en växande betydelse på bekostnad av kostnadsbegreppet. Tid är för 

oss något betydligt viktigare än kostnad. 

Studenten: Jag har till och med läst att man kunde få människor att arbeta övertid, ibland 

flera hundra timmar per år, i utbyte mot kostnad. 

Läraren: Den stora frågan, ur ett historiskt perspektiv, och som alltid tycks gäcka sin 

samtid, är på vilket sätt etablerade vetenskapliga förklaringsmodeller och tankesystem, 

som är rimliga och väl fungerande i sin tid och i sin miljö, skulle kunna förändras om man 

resonerade utifrån en annan utgångspunkt. Historiskt har äldre historiska tankelinjer och 

idésystem blockerat, eller i vart fall hejdat, den sociala, tekniska och vetenskapliga 

utvecklingen. Människan blev, och blir, sin egen tids fånge. Hon skapar själv de 

begränsningar, den inramning, inom vilken utrymmet för hennes livsbetingelser består. 

Det våra förfäders historia så tydligt visar, är att vi inte bör ta vår situation för given. 

Istället bör även vi ifrågasätta vår egen situation och det sätt vi lever på i post ultimus. 

Träden omkring oss skymmer verkligen den skog i vilken vi lever. 



En tankeväckande betraktelse (sep-10) 

År 1958 

En ung pappa kommer hem till lägenheten och ber förskolebarnen sitta ner vid 

köksbordet. Han tar fram två sparbössor, en blå till sonen och en röd till dottern. 

”Det här är era sparbössor. Här kan ni spara en slant då och då. Sen går vi till banken 

och tömmer sparbössorna, så kommer pengarna att växa hos banken. På så sätt sparar 

ni pengar som ni kan använda för att köpa er något i framtiden som ni önskar; kanske en 

cykel eller ett dockhus”. 

År 1965 

Tre unga pojkar spelar för första gången sällskapsspelet Monopol tillsammans. De har 

lagt ut spelplanen på golvet. Det är sent på fredag eftermiddag. 

Plötsligt öppnas dörren och en överviktig man i kostym och slips ser ner på pojkarna 

samtidigt som han gapskrattar. Den överviktige mannen är bilförsäljare och pappa till en 

av pojkarna. 

”Det är förbanne mig inte klokt! Kan ni tänka er grabbar; nu under eftermiddan kom det 

in en bonnläpp och köpte en bil med kontanta pengar!! Han hade sparat ihop pengar till 

en hel bil. Det är inte klokt!! Det är banne mig inte klokt. Han och bondkärringen hade 

sparat ihop till en hel bil!! Man tror inte det är sant!!” 

År 1974 

En ung universitetsstuderade ansöker om ett lån till en begagnad bil. Den medelålders 

banktjänstemannen sätter sig med den unga mannen och förmanar honom nogsamt, 

och allvarsamt, att följa den upplagda amorteringsplanen. 

”Det är viktigt att amortera av lånet i den takt som bilens värde sjunker så att det inte 

återstår en skuld den dag bilen säljs eller utrangeras”. 

År 1982 

Vid en centralt placerad arbetsplats i Stockholm klargör en tjugofemårig nyutexaminerad 

civilekonom sin syn på den heta bostadsmarknaden, för några äldre ifrågasättande och 

något förundrade kollegor. 

”Jag kommer att låna så mycket pengar jag överhuvudtaget kan få tag på i syfte att 

investera i en stor lägenhet i centrala Stockholm. Dessutom vill jag ha tillgång till båt, 

båtplats, bil och skinnmöbler. Jag har redan besökt tre bankkontor och jag kommer att 

fortsätta besöka olika bankkontor till dess att jag ’fått ut’ maximalt med pengar”. 

År 2000 

I samtal med den unga generationen ifrågasätter alltfler om amorteringar egentligen är 

en kostnad. 

”Vid en investering är lånets storlek helt ointressant. Det enda som är intressant är hur 

mycket lånet kostar, dvs. vilken ränta man tvingas betala efter ränteavdrag och andra 

finansiella korrigeringar. Den sammanlagda lånesumman är enbart en säck med pengar 

utifrån vilken räntekostnaden beräknas. Amorteringar är ett nödvändigt ont som 

bankerna ibland kräver, men som man generellt bör undvika som låntagare”. 

Richard Swartz; Livsstilsbubblan (2010) 42 

När jag var grabb var att sätta sig i skuld moraliskt betänkligt och bevis för att någon var på dekis. Därtill nästan omöjligt. 

Jag drömde om en ganska enkel kamera, började spara hela veckopengen och tjänade en blygsam extra slant genom att 

efter skolan åt kvarterets tanter bära hem deras inköp från speceriaffären. Min far uppmuntrade mig genom att lova betala 

42 DN 2010-05-25; Se bilaga 5 



hälften av vad kameran kostade. Men först skulle jag spara och det tog ett halvår av nästan total ekonomisk uppoffring. 

Också en av min fars vänner, en mager silverhårig bankdirektör i kritstrecksrandigt, fann detta sparnit berömvärt och lade 

en enkrona i den plåtask där jag förvarade mitt kapital. 

Denna sedelärande historia är ett halvsekel gammal, i dag väl försedd med löjets skimmer. Även jag kan tycka det. Som 

utbildad ekonom vet jag att tidpunkten för inkomst och utgift under vår livstid inte nödvändigtvis behöver sammanfalla. 

Livet blir smidigare om morgondagens inkomst tillåts betala dagens konsumtion. Det kallas kredit. Men när jag var ung 

fanns inga kreditkort, och min fars vän skulle ha uppfattat det som ett skämt om jag besökt honom i banken och bett om 

ett lån för att köpa en kamera. 



Samhällets robotisering (aug-10) 

Det förmodade kunskapssamhällets framväxt med alltmer skräddarsydda lösningar sker 

paradoxalt nog i den tid när robotisering av verksamheter och processer breder ut sig 

alltmer i hela det industrialiserade samhället. 

Utväxlingen på det mänskliga arbetet (rummets produktivitet) måste ständigt öka. I en 

växande marknad skapar det nya arbetstillfällen (anteriore) medan antalet arbetstillfällen 

minskar när marknaden är stabil eller krymper (posteriore). I anteriore kan det tyckas 

som att enhetskostnaden ökar eftersom den ”sätter människor i arbete” men vi har 

tidigare visat att detta är en illusion. Enhetskostnaden sjunker både i anteriore och i 

posteriore. Produktivitetsökning sker huvudsakligen genom en successiv övergång till 

billigare energiformer. Muskelkraftens ”utslagning” i posteriore är inte ett 

marknadsekonomiskt mål utan en marknadsekonomisk konsekvens. 

Walmartisering 43 är den ojämnvikt som uppstår i posteriore när en del av 

marknadsekonomin kommer i obalans därför att kostnaden för muskelkraft blir alltför stor 

i relation till övriga samhället. I en tid när tillverkningsindustrin automatiserar alltfler 

processer i en strävan att sänka kostnaden ”tvingas” andra delar av samhället att göra 

detsamma. Walmartisering är det marknadsekonomiska tillstånd då en samhällssektors 

kostnadsutveckling inte ligger i balans med samhället i övrigt, vilket kan uppfattas som 

marknadsekonomins slutliga mål och dess ”race to the bottom”. 

Göran Rosenberg; Journalist och författare; Ett kulturreportage om Det nya USA (2004) 44 

Wal-Mart är USA:s största privata arbetsgivare med 1,4 miljoner anställda och en 

årsomsättning på 245 miljarder dollar (hela Sveriges BNP för 2002 motsvarande 

ungefär 370 miljarder dollar) och tretusen lågprismarknader över hela USA. 

Walmartisering av Amerika har blivit ett begrepp och betyder konkurrens genom lägre 

kostnader, lägre löner och sämre anställningsvillkor. Wal-Mart består av gigantiska 

stormarknader som säljer allting från bildäck och glasögon till underkläder och kyckling 

till oftast betydligt lägre priser än andra snabbköpskedjor. 

I ett tidningsreportage från en facklig strejk vid några av de livsmedelskedjor som med 

hänvisning till konkurrensen från Wal-Mart aviserat trettioprocentiga lönesänkningar 

och försämrade sjukförsäkringsvillkor för sina anställda, läser jag att även de som 

strejkar handlar på Wal-Mart. 

Liksom alla de som inte har råd att handla någon annanstans. 

Liksom alla de som inte längre kan få jobb i något annat slags företag. 

En del säger att detta bara är som det ska vara i Amerika. Att Wal-Mart bara är en ny 

tids början på den amerikanska drömmen för människor som måste börja från början. 

Andra säger att Wal-Mart är slutet på den amerikanska drömmen eftersom Wal-Mart 

inte erbjuder någon fortsättning. Att Wal-Mart har blivit symbolen för ett Amerika där 

det inte längre är möjligt att lönearbeta sig från botten till framgång – eller ens till en 

grundläggande social och ekonomisk trygghet. 

Inom verksamhetsgrenar som är svåra att effektivisera genom en övergång till andra 

energiformer återstår endast möjligheten att intensifiera arbetet, dvs. att uppnå en större 

produktivitet genom ett bättre utnyttjande av personalen. I klartext innebär det en 

sänkning av personalens ekonomiska ersättning alt. en ökning av personalens 

produktivitet alt. en kombination av båda dessa åtgärder. 

43 Konkurrens genom lägre kostnader, lägre löner och sämre anställningsvillkor. 

44 DN 2004-01-11 



Resonemanget blir mera konkret och tydlig om den appliceras på samhällets mikronivå. 

Samhälles ständiga strävan efter att minska enhetskostnaden leder till att 

bibliotekspersonalen tvingas överföra alltmer av arbetet till automatiserade rutiner och 

kundkraft, dvs. en medveten strävan att få kunden att göra så mycket som möjligt av det 

administrativa arbetet själv. Det ständiga produktivitetsarbetet leder till 

personalrationaliseringar vars kostnadsreduktion i bästa fall medför ett konstant 

löneutrymme, vilket uppfattas av den anställde som ett allt högre arbetstempo utan 

någon ekonomisk kompensation. Så länge ekonomin befinner sig i posteriore (som ej 

ska förväxlas med de ekonomiska konjunkturcyklerna) leder den ständiga sänkningen av 

enhetskostnaden till att bibliotekens och sjukvårdens personal och kunder/patienter 

påverkas negativt. Den offentliga sektorns utgifter, som finansieras med samhällets 

sjunkande enhetskostnad måste i längden befinna sig på samma nivå som (och helst 

lägre än) samhället i övrigt (utryckt som energikvot). 70 talets politiska fördelningspolitik 

som syftade till att rationalisera industrisektorn och skapa motsvarande arbetstillfällen 

inom den offentliga sektorn var (och är) därför inget annat än ett luftslott. 

En av vår tids stora utmaningar blir att finna former för en bättre finansiering av rummets 

primärtjänster. Det torde vara uppenbart för alla medborgare att ett helautomatiserat 

sjukhus utan mänsklig omtanke är en orimlig för att inte säga en direkt människofientlig 

miljö får vård och omsorg. Den enda möjlighet som återstår är att (fortsätta) sänka de 

primärtjänsternas ekonomiska ersättning eller att stimulera samhällsekonomin på ett 

sådant sätt att det skapas ett större ekonomiskt utrymme som genom 

fördelningspolitiska åtgärder kan överföras till primärtjänsterna. 

Det finns managementmetoder 45 i bruk vars huvudsakliga (och inte sällan enda) syfte är 

att sänka enhetskostnaden genom att öka personalens produktivitet. En av den 

vanligaste är Matematikmetoden som leder till en förhöjd produktivitet i en avgränsad 

och väldefinierad process genom en konsekvent och metodisk reduktion av kostnaden. 

Metoden kan med fördel användas av t.ex. en avdelningschef i en avgränsad 

operationell verksamhet. 

Strategier och metoder 46 

Ett företag behöver rationalisera en operativ avdelning med 20 anställda. 

Tidigare rationaliseringsprogram har misslyckats efter ”evighetsdiskussioner” 

med fackförening och personal. Företagsledningen beslutar att använda 

matematikmetoden. 

1) En liten (meningslös) utredning genomförs och några argument skrivs ner. 

2) En tjänst dras in. 

3) Efter en tid dras ytterligare en tjänst in. 

4) Arbetsschemat ändras för att effektivisera (och försvåra historiska 

jämförelser). 


6) Personalen protesterar. En utredning tillsätts och personalen bjuds på en 

gemensam middag. 

7) Gruppchefen byts ut. 


9) Personalen protesterar 

10) Avdelningen omorganiseras för att bli effektivare (och försvåra historiska 

jämförelser). 

45 Exempel på andra strategier och metoder är Category management, Cockpit strategi, Kundkraftstrategi, Management by pressure, 

Passiv ÅF-strategi, Portföljstrategi, Robotiseringsstrategi 

46 Matematikmetoden 



11) En deltidstjänst flyttas till en annan avdelning samtidigt som tre nya 

arbetsmoment tillkommer. 

12) Sjukfrånvaron ökar. 

13) En utredning tillsätts för att komma till rätta med den höga sjukfrånvaron. 

Bonuslön införs. Gruppchefen byts ut. 


15) Facket protesterar och hotar med strejk. 

16) En person på avdelningen slutar och tjänsten förblir vakant. 

17) Två anställda hittas gråtande på toaletten. 

18) En tjänst tillsätts och personal samt fackföreningen ser sig själva som 

vinnare. 

Tjugo tjänster har efter genomförd process minskat till drygt fjorton, en 

produktivitetsökning med 31 procent. 

En nackdel med Matematikmetoden och andra liknande metoder är att de ständigt 

måste upprepas för att nå önskad effekt. Det är hastigheten i förändringen mer än 

förändringen i sig som skapar ekonomisk och social tillväxt. I en miljö där produktiviteten 

inte kan höjas genom att enhetskostnaden sänks med stöd av maskiner, 

kundkraftåtgärder osv. återstår endast enständigt högre arbetsintensitet om den 

ekonomiska standarden ens ska kunna vidmakthållas. Det marknadsekonomiska 

systemet medger helt enkelt ingen annan lösning. 

Vi återkommer till detta tema i beskrivningen av marknadsekonomins utopia där det blir 

mer uppenbart vad det är för ”krafter” som gör att t.ex. bibliotekspersonal, sjuksköterskor 

och lärare utsätts för allt mer stress på sina arbetsplatser utan ett erhålla någon 

ekonomisk kompensation. 

I en förlängning slår det marknadsekonomiska systemet en knut på sin egen 

mognadsprocess varför det kommer att bli helt nödvändigt med en övergång till ett nytt 

ekonomisk system. 

Tjänsteeffekten 47 

Det finns en enastående stor ekonomisk och social potential i det 

marknadsekonomiska systemet som återstår att utveckla och tillvarata. 

Kostnadsbegreppet kommer därmed att kvarstå under överskådlig tid. Men på lång 

sikt, kommer tidsbegreppet sannolikt att få ett alltmer dominerande inflytande på 

bekostnad av kostnadsbegreppet. Hur dessa relationer till sist kommer att etableras är 

omöjligt att svara på idag. 

47 Övergången till post ultimus 



Tävlingsmänniskor (aug-10) 

”Jag är en tävlingsmänniska. En vinnarskalle. Jag hatar att förlora. Blir jag tvåa kan jag 

lika gärna komma sist. Vem kommer ihåg namnet på den andre astronauten som satte 

sin fot på månen? Det viktiga för mig är inte att kämpa väl utan att vinna!!” 

Karriärstegen 48 

Leda människor kan vara förföriskt rolig; att bli erkänd och accepterad; att 

människor stannar upp och lyssnar när man har något att säga, kan vara 

berusande härligt, nästan som ett gift. Alldeles speciellt om man inte ser det 

som något självklart från tiden när man var barn. Och när man smakat av den 

förbjudna frukten och känt dess sötma, då vill man inte gärna låta upplevelsen 

rinna bort mellan fingrarna. När grannar, släkt och vänner uttrycker beundran 

över att man kommit så långt, har lyckats så bra, då är det tungt att behöva 

erkänna både för sig själv och för omgivningen att det som var, inte längre är. 

Således har människan utvecklat metoder för att ta sig upp genom maktens 

hierarki och hålla sig kvar där, inte bara för de konkreta förmånerna som lön 

och tjänstebil, utan även för att vidmakthålla den självkänsla det innebär att få 

lämna över ett visitkort till grannen, eller att berätta om sig själv under 

släktmiddagen. Man har kommit bort från den lilla, trista, grå 

vardagsmänniskan och blivit någon att räkna med. 

Karriär kan vara en hissnade känsla, att leda andra människor, få en klapp på 

axeln, att mötas med respekt både på arbetet och i privatlivet. 

I näringslivet är begreppen tävlingsmänniska och vinnarskalle oftast relaterat till positiva 

(!) värderingar som självständighet, styrka, stridsberedskap, vassa armbågar och 

framåtanda. En vinnarskalle är värd att satsa på. En ledare med potential och som är 

beredd att ta risker för att nå större mål. 

Men det finns även andra värderingar, inte fullt lika positiva, som inte sällan återkommer 

i relation till tävlingsmänniskor och vinnarskallar som mindervärdeskomplex, undertryckt 

sexuell frustration, personlighetsstörning och ett stort (ibland obegränsat) 

bekräftelsebehov, av vilka flera kan komma till uttryck i mindre lämpliga strategier och 

metoder 49 . 

Det kan därför finnas all anledning att ta ett steg tillbaka och nogsamt bedöma den 

person som beskriver sig själv som tävlingsmänniska eller vinnarskalle eftersom det 

finns en stor risk att ledaren inte alls har de egenskaper som förutsätts i rollen som 

ledare. 

48 Kapitel 2. Ledarskapets förändring efter andra världskriget 

49 Se sammanställningen Strategier och metoder 



Miljörörelsen riskerar att bli sin egen fiende (juni-10) 

Miljörörelsen gör sannolikt en bättre och en större samhällsnytta som ifrågasättande och 

balanserande opposition än som ledande i maktens korridorer. Den miljörörelse, som 

utifrån de bästa av intentioner, bedriver en politik utan insikt om miljöarbetets 

fördelningspolitiska karaktär, kan komma att långsiktigt underminera alla miljöinriktade 

aktiviteter och investeringar överhuvudtaget. Vilket vore synnerligen olyckligt för den 

långsiktiga samhällsutvecklingen! 


Det går, i likhet med den upphetsade miljödebatten under 1960 talet, att förstå 

miljörörelsens utgångspunkt, utifrån det faktum att det är svårt att nå fram med ett 

budskap utan att använda drastiska miljökonsekvensbeskrivningar. Men parallellt med 

denna ”väckarklocka” måste det föras en sansad diskussion som balanserar 

ekologiska och marknadsekonomiska intressen. 

Miljörörelsens politiska utspel riskerar paradoxalt nog att minska utrymmet för 

miljöpolitiska åtgärder eftersom en högkostnadsenergipolitik riskerar att bromsa 

rummets ekonomiska och sociala tillväxt. Det krävs ett ekonomiskt utrymme för att 

genomföra sociala reformer och värna miljön. Därför ligger det i alla individers intresse 

att bedriva en långsiktig ekonomisk politik som ger ett ekonomiskt utrymme som kan 

användas för samhällets bästa. 

- - - 

Det råder ingen tvekan om att det finns många stora framtidsfrågor som bör diskuteras 

och som ställer krav på handfasta åtgärdsprogram. Växthuseffekten, arter som hotas 

av utrotning, utfiskning och föroreningar i världshaven, skövlandet av de tropiska 

ekosystemen, svälten i tredje världen; listan kan göras lång. Men det finns ingen 

absolut motsättning mellan det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess och 

en förbättrad ekologisk balans. Erfarenheten visar att ekonomisk och social tillväxt ger 

en bättre garanti för ekologisk balans, än ekonomisk och social tillbakagång. 

Det går inte att hejda det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess utan att 

samtidigt ta stora politiska risker. Ett nolltillväxtsamhälle, hur angeläget miljörörelsen 

än tycker att det är, är omöjligt att implementera utan risk för omfattande ekonomisk 

och social oro. Ingen politiker kan garantera den politiska stabiliteten vid en 

omfattande och genomgripande inbromsning av den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen. 

Det som krävs på lång sikt är en förändrad inställning till det marknadsekonomiska 

systemets grundförutsättningar. Vår gemensamma definition (eller uppfattning) av 

äganderätten, kapitalet och kostnadsbegreppet måste revideras i grunden och det 

låter sig helt enkelt inte göras utan ett omfattande arbete, sannolikt under femtio - 

etthundra år. Det bästa vi kan göra i rådande stund är att förvalta den 

marknadsekonomiska utvecklingen på ett klokt sätt samtidigt som vi inleder arbetet 

med att finna formerna på den struktur – post ultimus 51 – som någon gång i framtiden 

ersätter dagens marknadsekonomiska system. 

Människans historia visar med all tydlighet, att ett samhälle i ekonomisk och social 

kräftgång är så instabilt, och medför så stora risker, att det helt enkelt inte är ett 

trovärdigt framtidsalternativ. 

50 Miljöfrågans katastrofscenario 

51 Det ekonomiska system som, enligt den ekonomiska energiteorin, någon gång i framtiden ersätter marknadsekonomin. 



Dudley Dillard professor i Ekonomi vid University of Maryland 52 

Erfarenheterna från mellankrigstiden utgör ett dramatiskt exempel på att en 

marknadsekonomi inte kan stå stilla och ändå blomstra. Den måste antingen växa 

eller stagnera. Den amerikanska marknadsekonomin växte under tjugotalet och 

stagnerade under trettiotalet. 

Ett miljöarbete som syftar till en generell sänkning av rummets energiförbrukning, 

begränsningar av den ekonomiska infrastrukturen (“bilarnas framfart”), satsningar på 

närproducerade livsmedel och utbyggnad av subventionerad alternativ energiproduktion 

kan leda till svåra långsiktiga samhällskonsekvenser eftersom rummets enhetskostnad 

riskerar att bromsas och i värsta fall att öka. 

Massan 53 

Civilisationens strävan och evolutionens boja står i ett motsatsförhållande till varandra. 

Resursbristen, vilken är evolutionens ”utgångspunkt”, leder till en kamp mellan och 

inom arter. Endast de, till omgivningen bäst anpassade arterna, får möjlighet att 

reproduceras och föra artens gener vidare. Därför tycks ett ständigt växande 

ekonomisk och socialt utrymme vara civilisationens enda naturliga skydd mot 

evolutionens instinkter. 

Den mänskliga civilisationen, som vi känner den idag, med god tillgång på livsmedel 

och ett ”ständigt” växande ekonomiskt och socialt utrymme, leder till att arten homo 

sapiens kan ”springa ifrån” och ta avstånd från evolutionens primitiva instinkter och 

beteenden. Men evolutionens boja hotar ständigt att fånga in henne igen. Evolutionen 

instinkter nafsar civilisationens strävan i hälarna och hotar att fälla henne och förgöra 

henne. 

Det är en paradoxalt att komma till insikt om, att evolution, det naturliga och sexuella 

urvalet, vilken ”format” den fria, förnuftiga människan, nu inte bara hotar arten homo 

sapiens, utan hela utvecklingsprocessen. De evolutionära konflikter som ständigt 

pågår i det lilla, alltifrån myrornas kamp i skogen till lejonens jakt på savannen, blir 

utifrån den civiliserade människans högt stående utväxlingseffekt, till ett verktyg som 

kan komma att förgöra allt liv på jorden. Den evolutionära kraft som gynnade 

människan och utvecklade henne under miljoner år har nu blivit civilisationens, och 

hela arten homo sapiens, akilleshäl. Evolutionens primära instinkter och mekanismer 

riskerar nu att underminera, och rent av att utplåna, allas våra grundläggande 

livsbetingelser. 

Ett växande ekonomiskt och socialt utrymme är en förutsättning för ett fortsatt starkt 

miljöengagemang. Men ett växande ekonomiskt och socialt utrymme förutsätter fortsatt 

god tillgång på kostnadseffektiv energiproduktion! 

Det ligger därför i miljörörelsens bästa intresse att stödja den marknadsekonomiska 

mognadsprocessens fortskridande och medverka till beslut som sänker rummets 

enhetskostnad. 

Ekonomiska energiteorin 54 

Konsekvenserna för industriländernas marknadsekonomier kommer att bli betydande 

och bestående om inte energifrågan får en långsiktigt hållbar lösning. Alternativa 

bränslen är i ett globalt perspektiv inget annat än en politisk fasad, vars syfte är att 

52 

Dudley Dillard; Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia; 1967; Kapitel 31 Tillväxt och stagnation inom den 

amerikanska ekonomin under mellankrigstiden: 1920-talet, högkonjunkturens årtionde 

53 

Evolutionen vs civilisationen 

54 

Kapitel 4 Energifrågan 



undvika en verklig diskussion om vår framtida energiförsörjning och vinna lättförtjänta 

röster i allmänna val. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp och då kan det vara 

för sent att genomföra de helt nödvändiga omställningar som framtidens samhälle 

kräver. När bensinpriset stiger, därför att efterfrågan på fossila bränslen ökar i Kina, 

eller när det blir akut elbrist en kall januarimorgon, då kommer debatten inte längre att 

handla om kärnkraftens avfallsfrågor eller växthuseffekten. Istället kommer politiker, 

under trycket från medborgarna, att anpassa politiken till verklighetens krav på ett sätt 

som kan bli långsiktigt olyckligt. Därför bör den industrialiserade världens politiker ta 

ett ansvar för den långsiktiga energiförsörjningen långt innan nästa stora energikris 

inträffar och finna en kommersiellt hållbar energilösning för minst femhundra år framåt. 

Politiker måste beskriva verkligheten som den är, hur obehaglig den än kan upplevas. 

Inte ens miljörörelsen undkommer diskussionen, eftersom ett samhälle utan en stabil 

energiproduktion knappast ger utrymme för en aktiv miljöpolitik. 


Omvandlingen från utvecklingsland till industriland går allt snabbare. Ny teknik och 

kunskap kan överföras och introduceras i utvecklingsländerna betydligt snabbare än 

för hundra år sedan. Det finns därför anledning att förmoda att industrialiseringen av 

Kina och Indien kommer att ske inom några få decennier under förutsättning att den 

snabba samhällsomvandlingen inte skapar en alltför stor social oro. En liknande 

ekonomisk utveckling kan komma att ske i Ryssland och andra utvecklingsregioner 

inom de närmaste femtio åren. Det globala energibehovet kommer därför inte endast 

att öka, utan eskalera i ett tempo som världen aldrig tidigare skådat. Det 

marknadsekonomiska energibehovet under de närmaste femtio åren är i perspektivet 

av vår historia enormt. 

Om Kina och Indien, med en befolkning på mer än två miljarder människor, 

industrialiseras i samma tempo som Japan, Sydkorea och Taiwan, så kommer det 

globala energibehovet mer än fördubblats fram till år 2030, alldeles oavsett 

utsläppskvoter på koldioxid och ännu högre skatter på fossila bränslen. Världens 

tillgängliga energitillgångar som vi känner dem idag kommer obevekligen att ta slut, 

vilket får dramatiska samhällskonsekvenser. Den stora politiska utmaningen blir att 

finna tekniskt, kommersiellt och miljömässigt långsiktigt hållbara energilösningar som 

tillgodoser det globala energibehovet för generationer framåt. Och det arbetet borde 

ha påbörjats för flera decennier sedan. 

Den helt överskuggande frågan för att kunna behålla nuvarande ekonomiska och 

sociala standard, beror av människan förmåga att lösa energifrågan på ett 

kommersiellt och långsiktigt hållbart sätt inom 15 – 20 år. 


Ekonomiska instrument kan och bör användas för att styra samhället i en bestämd 

riktning, men en subventionering av samhällets energiförsörjning är av så 

grundläggande betydelse för den ekonomiska utvecklingen att den blir direkt 

kontraproduktiv. En subventionerad energikälla är alltid ett stort självbedrägeri. 

55 Kapitel 4 Energifrågan, Energitillgången 

56 Samtal om den ekonomiska energiteorin; Energi och miljö 



Ett fördelningspolitiskt förtydligande (juni-10) 

Både den aktiva och den passiva fördelningspolitiken har ett samhällsberättigande. 

Varken de fria marknadskrafterna (egenintresset) eller staten (som förväntas 

representera allmänintresset) tillåts agerar fritt, och fördelningen, eller balansen, mellan 

dem är ett politiskt ställningstagande. Traditionellt har konservativa politiker i större 

utsträckning förespråkat aktiv fördelningspolitik medan socialistiska politiker förespråkat 

passiv fördelningspolitik. Nogsamt bör dock noteras att varken konservativa eller 

socialistiska demokratier ensidigt förespråkat ett av alternativen, utan istället ett 

samhälle där den aktiva respektive passiva fördelningspolitisken förespråkats i en större 

eller mindre omfattning. 


Rummets fördelningspolitik utgår från den grundläggande principen att äganderätten 

inte är suverän, med den skillnaden att en konservativ politik i större omfattning 

fördelar rummets ekonomiska och sociala utrymme genom en aktiv fördelningspolitik 

(marknadskrafterna) medan en socialistisk politik i större omfattning fördelar rummets 

ekonomiska och sociala utrymme genom en passiv fördelningspolitik (över skatter och 

avgifter). Det är således gradskillnader mellan den passiva och aktiva 

fördelningspolitiken som skiljer de politiska inriktningarna; den grundläggande 

principen att äganderättens suveränitet är delbar, återfinns inom alla politiska 

åskådningar. 

Fördelningspolitiska inskränkningar eller begränsningar har funnits och finns i alla 

samhällen. Det är endast utformningen som skiljer sig. Och det är inte alldeles entydigt 

hur den politiskt traditionella vänster-högerskalan genomför det politiska programmet i 

praktiken. 

Harry Schein (1924 - 2006); ”Makten” (1990) 58 

Det finns ingen renodlad kapitalism. Varje civiliserat land sätter gränser för de fria 

marknadskrafterna när dessa hotar väsentliga allmänintressen. Alla dessa länder är 

blandekonomier. Det är endast blandningen som varierar. 

Inte ens Ronald Reagan eller Margaret Thatcher, de ideologiska portalfigurerna för vår 

tids högervridning, har vågat tassa på välfärdsstatens sociala skyddsnät, uttryckt i 

procent av BNP. Skillnaderna mellan höger- och vänsterstyrda länder är inte entydiga. 

Arbetslösheten i det vänsterstyrda Spanien är mångdubbelt större än i det högerstyrda 

USA. Inkomstklyftorna i det högerstyrda Danmark är lägre än i det vänsterstyrda 

Frankrike. 

De stora skillnaderna ligger i förändringens rörelseriktning. De påverkar verkligheten 

ytterst långsamt. Men de präglar det politiska och moraliska klimatet. Det är viktigt nog. 

Den för mig, i varje fall i ett kortare perspektiv, avgörande skillnaden mellan en 

demokratisk vänster och högern har ingenting med skattepaket eller energipolitiken 

eller Europas gemensamma marknad utan med den offentliga sektorns storlek att 

göra. 

Det medges att ståndpunkten grundar sig på helt subjektiva värderingar av vad slags 

konsumtion som är den mest angelägna. 


58 Kapitel 8 Socialdemokratin 



Jag anser att den privata konsumtionen är för stor – i förhållande till alla sådana 

eftersatta behov som enligt min uppfattning bara kan tillfredställas genom offentlig 

finansiering. Dit hör miljön, trafiken, sjukvården, rättsväsendet, åldringsvården, 

utbildningsväsendet, regionalpolitiken och kulturen – men inte bostäderna eller 

jordbruket. 

Fristående tillägg 59 

Det är lika stort ”fel” på den aktiva fördelningspolitiken som på den passiva 

fördelningspolitiken. Vi har tidigare konstaterat att det goda samhället uppstår i 

pendelrörelsen mellan egenintresset och allmänintresset vilket återspeglas i den aktiva 

(egenintresset) och den passiva (allmänintresset) fördelningspolitiken. Det handlar 

således inte om vare sig det ena eller det andra, utan att finna en balans mellan 

egenintresset och allmänintresset. Och i en tid av globalisering riskerar den passiva 

fördelningspolitiken, och därmed den stora och breda allmänheten, att framstå som 

den stora förloraren. Vår diskussion handlar om att återupprätta den passiva 

fördelningspolitikens möjligheter att hävda sig mot den aktiva fördelningspolitiken. Eller 

annorlunda uttryckt: att återupprätta allmänintressets förmåga att balansera 

egenintresset. 

Men, det är samtidigt viktigt att framhålla den passiva fördelningspolitikens långsiktiga 

tillväxt (och växande inflytande) men då som en konsekvens av den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen. Den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen kommer successivt att reducera den aktiva fördelningspolitikens 

förmåga att utjämna rummets obalanser, varför vi drar slutsatsen, men inte utifrån ett 

politiskt resonemang, att den passiva fördelningspolitiken kommer, förr eller senare, att 

behöva reformeras och få ett allt större inflytande på bekostnad av den aktiva 

fördelningspolitiken. 


Den passiva fördelningspolitiken kan, på ett tydligare sätt, fördela det geografiska 

rummets samlade ekonomiska och sociala välstånd inom det geografiska rummet, 

något som blir en allt viktigare balansfaktor, i den globaliseringsprocess den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen framkallar. Den passiva 

fördelningspolitikens avgörande frågeställning, är inte om den kommer att tyna bort, 

utan på vilket sätt, och utifrån vilken bas, den ska utgå och förstärkas. 

Samtidigt och parallellt med att samhället på medellång sikt bör överväga en gradvis 

övergång till post ultimus genom att införa pensionstid. 


Vår utgångspunkt är att den genomsnittliga veckoarbetstiden med nödvändighet 

kommer att behöva sänkas i syfte att upprätthålla samhällets sysselsättningsgrad. När 

den genomsnittliga arbetsveckan sänks uppstår den skevhet mellan olika 

samhällssektorer vilken leder till att tjänsten, relativt sett, blir allt dyrare i relation till 

varan. Denna tjänsteeffekt får långsiktigt allt större konsekvenser för samhällets 

primärsektorer. 

Genom att införa ett nytt begrepp; ”pensionstid”, som finansieras genom att samhällets 

genomsnittliga veckoarbetstid nedjusteras något långsammare än vad som krävs för 

59 Primärsektorernas negativa spiral vs företagens övervinster 


61 Samhällets agerade på medellång sikt 



att möta kravet på full sysselsättning, kan tjänsteeffektens negativa konsekvenser 

reduceras, när tid (arbetstid) byts mot tid (pensionstid). 



Nationella och regionala språks upplösning (maj-10) 

På längre sikt är det inte rimligt att behålla dagens alla språk och dialekter med de 

kostnader det medför i utbildning, översättningar, bristande effektivitet etc. Det 

långsiktiga marknadsekonomiska systemets strävan att fortlöpande sänka 

enhetskostnaden kommer att utveckla ett allt enhetligare språk över allt större regioner. 

Frågan är naturligtvis kontroversiell. Starka kulturella och emotionella motkrafter kan 

alldeles säkert komma att sättas i rörelse. Därför kan det finnas anledning att vidga 

diskussionen till att gälla några andra, parallella förändringsprocesser som har skett (och 

som fortfarande sker), och som de flesta av oss finner naturliga idag, men som även de 

stött på motstånd 62 . 

Mått- och viktenheter 

Det finns många historiska redovisningar och exempel på hur bristen på enhetliga mått- 

och viktsenheter medfört problem. 

Lars Magnusson; Sveriges ekonomiska historia 63 

För handel och köpenskap var det särskilt väsentligt att det fanns någorlunda enhetliga 

regler när det gällde mått och vikt. Fortfarande under 1600-talet rådde mycket stor 

förbistring på detta plan. Olika mått- och viktenheter gällde i olika regioner. Mått som 

hade samma namn kunde också innebära olika saker i olika delar av landet. Det 

vanligaste rymdmåttet, tunnan, skilde sig t.ex. åt från plats till plats. Så innehöll t.ex. 

Västgötatunnan 26 procent mer än Stockholmstunnan. På samma sätt varierade 

lispundet i olika delar av landet och en främling kunde aldrig vara säker på om man 

avsåg ett rågat eller struket mått. 

Knut Birkeland; mått, mål vikt 64 

Karakteristisk var emellertid det virrvarr av lokala och yrkespräglade enheter som 

fanns och den ständiga spänningen mellan lagstiftning och praktik. Klagomål och 

tvister var vanliga och lagstiftningen stramades ständigt åt allt mera och stadgade 

straff för dem som inte höll sig till riktig aln och rätt skålpund. Ändå använde 

klädeshandlaren en annan aln än silkeshandlaren och vinhandlaren ett annat 

rymdmått än ölhandlaren osv. 

En av förklaringarna till detta egendomliga förhållande är att man i gamla tider 

uppfattade varans pris som den fasta utgångspunkten. För att kompensera ökade 

omkostnader ändrade man den måttstock som bestämde varans kvantitet. Det är en 

följd av den industriella utvecklingen att synsättet gradvis blev det rakt motsatta, 

nämligen att måttet var den fasta utgångspunkten och prissättningen därmed blev en 

variabel faktor. 

Som ett exempel kan man betrakta det svenska järnviktssystemet. Det hade kommit i 

bruk redan i början av 1200-talet, utvecklades under århundradenas lopp och 

avvecklades först genom en lag år 1855. Det bestod bland annat i följande 

omräkningsfaktorer: 

stapelstadsvikt = 4/5 av viktualievikt 

uppstadsvikt = 421/400 av stapelstadsvikt 

bergsvikt (stångjärn) = 442/400 av stapelstadsvikt 

62 Se Bilaga 4, Engelskan - den nya svenskan? 

63 Del I; Kapitel 4 Stat och institutioner; Enhetsarbete och kapitalism 

64 Översikt över nordiska enheter före övergången till metersystemet 



Man får då först intrycket av att järn inte betraktas som en lika värdefull vara som 

viktualier. Därnäst ser man att uppstadsvikt och bergsvikt representerade en mervikt i 

förhållande till stapelstadsvikt på respektive 21 och 42 pund per 400 stapelstadspund. 

Av denna mervikt var respektive 20 och 40 pund en övervikt som skulle kompensera 

för frakt, svinn och andra omkostnader, medan resten, alltså 1 respektive 2 pund, 

skulle kompensera för slitage på de stapelstadspundvikter som användes vid 

avvägningen. Nu däremot är denna slitagemån inräknat i ett väldefinierat 

toleransbegrepp och man betraktar 1 kg som 1 kg och kalkylerar helt enkelt in frakt, 

svinn och andra omkostnader i priset. 

… 

Parallellt med denna omvärdering av synsättet har det skett en avgörande förenkling 

av enhetssystemet från de räknemässigt sett komplicerade binära (1/2, ¼, 1/8, ..) och 

duodecimala (1/12, 1/144..) aln, fot, pundsystemen till dagens decimalindelade SIenheter. 

Så sent som på 1970-talet använde den äldre generationens svenska snickare och 

grovarbetare mått som tum och fot i yrket. 

Pensionerad yrkessnickare berättar (2001) 

Jag har för mig att en engelsk tum var 25,4 mm, en svensk tum 25,1 och en dansk tum 

24,6. Men jag är inte säker. Vi räknade alltid med 25 mm och att foten var 12 tum. Men 

virkets längd räknade vi alltid i meter. Spik samt brädernas bredd och tjocklek var alltid 

i tum. När ungdomarna, de nyanställda, kom till snickarverkstan förstod de inte vad vi 

talade om. De använde sig bara av millimeter. Det var vi gamla som envisades med 

tum. Det fanns något som hette fast och löst mått på virke också, men jag vet inte 

riktigt hur det hängde ihop. 

Den ekonomiska infrastrukturen 

Under 1600 talet skedde merparten av landtransporterna i norra Europa på vintern när 

sjöar och vattendrag frös och det blev lättare transportera både människor och gods. 

Vägnätet var av usel kvalitet, vilket det finns många samtida vittnesskildringar som 

beskriver. Oftast var det som beskrivs som ”vägar” i bästa fall ridvägar eller 

upptrampade gångstigar. Inte sällan blev ”vägarna” upptrampande av hästar och 

människor som i kombination med regn kunde förvandlas till lera och vattensjuk mark. 

Förbättringar av transportnätet utvecklades långsamt, inte sällan under stora protester 

från markägare, under 1700 – 1800 talet. 

James Gleick; Isaac Newton 65 

Vikter och mått var en enda röra. Resenärer och post tog sig fram utan adresser, unika 

namn eller sifferkombinationer som fungerade som koordinater för platser. När Newton 

skickade ett brev till sekreteraren för Royal Society, ställde han det Till mr Henry 

Oldenburge i hans hus någonstans i mitten av gamla Palmail vid St. Jamses Fields i 

Westminster. 

I mitten och slutet av 1800 talet började järnvägen byggas ut. Ångmaskinen som hade 

varit i bruk sedan 1700 talets inledning sätts nu på en vagn med hjul och blir till ett 

lokomotiv. Processen fortlöper in i vår egen tid. Idag bygger vi ut Botniabanan och 

förbättrar pendeltågstrafiken genom centrala Stockholm med den nya Citybanan. Det 

65 Kapitel 6 Den besynnerligaste om inte mest betydande upptäckt 



diskuteras höghastighetståg mellan större städer. Antalet kilometer motorväg byggs ut 

från år till år. Flyget rationaliseras och nya destinationer tillkommer. 

Normaltid 

Ett enhetligt nationellt normaltidsbegrepp var inte någon självklarhet och kunde införas 

först efter långa och hårda förhandlingar som sträckte sig över mer än ett decennium. 

Wikipedia 66 

Den svenska normaltiden infördes den 1 januari 1879 då alla orter i landet fick samma 

tid. Innan dess hade varje ort sin egen tid, klockan var tolv på dagen då solen stod 

som högst (soltid). Skillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. 

Skillnaden mellan Stockholm och Göteborg var 24 minuter. Förr i tiden spelade det 

inte en betydande roll, folk levde relativt isolerade i sina byar och reste oftast inte 

långt. Problemen kom med järnvägens framfart, det blev krångligt att skriva tidtabeller, 

och lokförarna hade problem med att hålla reda på tiden mot sin klocka. Så kom 

debatten igång om en gemensam tid för landet. Men vilken tid man skulle följa var inte 

givet. Stockholm och Göteborg var de starkaste kandidaterna. 

Statens Järnvägar införde då en egen tid, så kallad järnvägstid. Stationsklockorna 

hade två minutvisare, den ena visade järnvägstiden och den andra visade den lokala 

tiden. Järnvägstiden följde tiden i Göteborg (för att passagerare som följde lokal tid 

skulle komma för tidigt, inte för sent till tåget), och det var något som inte kunde 

accepteras i huvudstaden. Debatten rasade i riksdagens båda kamrar, utredningarna 

avlöste varandra, ingen ville ge med sig. Under 15 år debatterades saken, innan man 

kom fram till en kompromiss. Svensk normaltid skulle följa meridianen ungefär mitt 

emellan Stockholm och Göteborg, en timmes tidsskillnad från Greenwich. Denna 

meridian går ungefär vid läget för Örebro. Sverige var först i världen med att införa en 

gemensam tid. 

Syftet var detsamma då som nu 

Det är ingen skillnad mellan 1600 talets strävan att bygga ut och förbättra ridvägarna 

och gångstigarna eller 2000 talets strävan att samordna alltmer av det europeiska 

vägnätet. Eller införandet av en gemensam svensk normaltid under senare delen av 

1800-talet. Syftet var detsamma, då som nu. 

Det finns mängder med andra exempel från vår vardag, allt från sängar till bildäck och 

kylskåp, som konstrueras och produceras utifrån standardiserade modeller. 

Prefabricerade IT-system till kompletta prefabricerade badrum, eller hela fabriker 

(factory in a box) vilka ersätter äldre mer hantverksmässiga konstruktioner. Det talas 

alltmer om robotisering, cockpit strategy, portföljstrategier och kampanjbarhet, bara för 

att nämna några begrepp. Allt i syfte att förenkla processer med den långsiktiga 

målsättningen att sänka enhetskostnaden. Det är ingen skillnad mellan 1600 talets 

strävan att fastställa en enhetlig definition för storheten ”tunna”, 2000 talets strävan att 

införa en gemensam europeisk valuta och ett alltmer enhetligt internationellt språk. Det 

enda som skiljer är fyra hundra år. 

Leda och styra 

Enbart inom Europa lär det finnas över 200 språk förutom alla de språk som talas av 

medborgare vars familjer kommer från utomeuropeiska regioner. Det finns därför all 

anledning, i likhet med mått, vikt, ekonomisk infrastruktur och tid, att understödja och 

66 Sökord: Normaltid 



påskynda en utveckling mot ett alltmer gemensamt språk, vilket även blir ett sätt för 

människor att förstå varandra och därmed lättare överbrygga kulturella skillnader. 

Men om vi, trots allt, och mot all förmodan, skulle lyckas med uppsåtet att försvara och 

bevara ”svenska språket” så kommer det enbart att reducera Sveriges förmåga att 

utveckla potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad vilket kommer att leda till en 

sämre ekonomisk och social utveckling än den vi annars skulle ha uppnått. 

Det etablerade samhället bör därför koncentrera resurserna på att leda och styra den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen istället för att försöka hejda den. 



Varumärken och symbolproduktion 67 (maj-10) 

I några av de tidigare sammanställningarna, bl.a. i Samtal i Hagaparken berörs frågan 

om de utmaningar egenintresset förväntas möta allteftersom rummets energikvot stiger 

och potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad sjunker. 


Förr eller senare blir det privata riskkapitalet en bristvara. När det 

marknadsekonomiska systemets mognadsgrad ökar, stiger investeringsbehovet, 

samtidigt som den outnyttjade potentialen i framtidens enhetskostnad sjunker. Vid 

någon tidpunkt i den marknadsekonomiska utvecklingen kommer samhällets kollektiva 

sparande, som redan idag stödjer egenintresset genom ett passivt ägande, att få en 

allt större betydelse för kapitalbildningen. En avgörande fråga, i likhet med 

löntagarfonddebatten på 1980 talet, är huruvida det institutionella kapitalet ska 

använda äganderätten till att styra och leda verksamhet. En debatt som alldeles säkert 

kommer att aktualiseras igen. Det finns inget egenvärde i att kapitalet koncentreras 

hos allt färre kapitalägare om det inte samtidigt bidrar till en bredare ekonomisk och 

social välfärd. Kapitalets enda legitimitet, alldeles oavsett huruvida den representeras 

av allmänintresset eller egenintresset, är att tillgodose människors ekonomiska och 

sociala standard. 

När rummets energikvot stiger och potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad 

sjunker söker egenintresset nya utvecklingsvägar. Varumärkenas växande betydelse 

under 1900 talet blir en konsekvens av den marknadsekonomiska mognadsprocessen. 

Varumärkeskonsultbyråer breder ut sig, sortimentet av varumärkeslitteratur likaså, 

samtidigt som varumärkesstrategier blir en alltmer etablerad nisch inom den ekonomiska 

forskningen på universitet och högskolor. 

Frans Melin; Varumärkesstrategi 69 

Det vi skulle kunna kalla för det moderna varumärket uppträdde först under 1800-talets 

senare hälft och anses härstamma från USA och Storbritannien. I dessa länder hade 

den industriella revolutionens landvinningar resulterat i massproduktion, 

massdistribution och masskommunikation i form av reklam. Denna utveckling 

medförde att konsumenterna erbjöds ett ständigt ökande utbud av nya varor, vilket 

gjorde att de gängse systemen för varuhandel utsattes för ett hårt förändringstryck. 

Även om ”moderna varumärken” i högt industrialiserade länder uppträdde redan under 

1800 talets senare hälft, har varumärkets betydelse ökat efter andra världskriget och 

under senare delen av 1900 talet. 

Frans Melin; Varumärkesstrategi 70 

Under senare år har värdet av starka varumärken uppmärksammats i vida kretsar. 

Den intressanta frågan om var i detta värde består har under 1990-talet varit föremål 

för en livlig diskussion som successivt lockat allt fler deltagare. Tidigare har ordet 

varumärke i princip endast använts av jurister och marknadsförare, men idag (1999 

förf. anm.) ingår det som en naturlig del av vokabulären hos revisorer, finansanalytiker, 

ekonomijournalister och företagsledare i såväl stora som små företag. En starkt 

67 

Traditionella varor och tjänster som förpackats om och laddats med upplevda värden genom symboler, varumärken, design etc. 

68 


69 

Kapitel 1.2.1 Det moderna varumärkets utveckling 

70 

Kapitel 1.1 Varumärket idag 



bidragande orsak till det ökade intresset för varumärken har varit den fantastiska 

genomslagskraften för det konceptuella begreppet ”brand equity”. Detta begrepp, som 

kan översättas med varumärkeskapital, har blivit mycket omhuldat av både teoretiker 

och praktiker, sannolikt beroende på att det kan diskuteras ur både 

märkesinnehavarens och konsumenternas perspektiv. För många företag har 

diskussionen om varumärkeskapital varit mycket viktigt, då den bidragit till att öka 

medvetenheten om varumärkets betydelse som värdefull tillgång. 

Varumärkesstrategiernas huvudsyfte är att höja lönsamheten genom att stärka 

kundlojaliteten. Mode och design påverkar behoven och höjer därmed varans och 

tjänstens marknadsvärde. Symbolproduktion syftar till att skapa en större marknad 

genom att traditionella varor och tjänster förpackats om och laddats med upplevda 

värden genom symboler, varumärken, design etc. i linje med uttrycket: - Same shit! New 

wrapping! - 

Interbrands ranking av 100 globala varumärken, 2007; miljarder SEK 71 

1 Coca-Cola 440 

2 Microsoft 396 

3 IBM 385 

4 General Electric 348 

5 Nokia 227 

6 Toyota 216 

7 Intel 203 

8 McDonalds 198 

9 Disney 197 

10 Mercedes-Benz 159 

Traditionella blåjeans är ett exempel på en marknad där konsumentpriset kan skilja 

tusentals procent, mellan den billigaste och den dyraste varan, trots att varans 

grundmaterial och funktion i det närmaste är identisk. 

Det går även att uttrycka det på ett annat sätt: att alltfler producenter väljer att ”bromsa” 

rummets marknadsekonomiska mognadsprocess eller i vart fall ”dra ut på” 

mognadsprocessen med stöd av varumärken och marknadskampanjer. De 

samhällssektorer som bidrar till att sänka rummets enhetskostnad finansierar de 

samhällssektorer som ”bromsar” rummets marknadsekonomiska mognadsprocess med 

stöd av starka varumärken. Bildligt uttryckt genererar de allt billigare lågprisjeansen det 

fördelningspolitiska utrymme som finansierar varumärkeskonsulternas höga arvoden och 

möjliggör varumärkesjeansens högre konsumentpris. 

Denna ”broms” kan fungera under en begränsad tid, under förutsättning att den inte får 

en alltför stor utbredning eftersom den, i en förlängning, riskerar att ”slå knut på sig 

själv”. 


Allteftersom energikvoten ökar och muskelkraftens relativa värde minskar överförs allt 

större andel av samhällets samlade värde till kapitalägaren samtidigt som en allt 

mindre del (relativt sett) kommer löntagaren (automatiskt) tillgodo. Detta är en 

nödvändig konsekvens av marknadsekonomins övergång från muskelkraft till övriga 

energikällor, när det ständiga kravet på en sänkt enhetskostnad leder till stordrift och 

71 DN 2007-08-01 

72 Kapitalets koncentration 



därmed till en växande maktkoncentration. Allt större produktionsenheter producerar 

allt fler varor och tjänster till en allt lägre enhetskostnad. 

Vi har även visat att den ständigt stigande energikvoten missgynnar samhällets 

entreprenörer vilket ytterligare förstärker redan etablerade maktcentra. 

Det finns en risk att den allt större maktkoncentrationen leder till en reducerad 

konkurrens och en övergång till olika skyddsmekanismer som symbolproduktion, vars 

huvudsyfte är att öka vinsten genom ett högre marknadspris istället för en sänkt 

enhetskostnad. Visserligen kan man förledas att tro att en kompetent ledare kan 

åstadkomma både ett högre marknadspris och en sänkt enhetskostnad, men historien 

visar med all tydlighet att det nästan aldrig inträffar. När marknadspriset ”manipuleras” 

upp genom varumärken och marknadsföring avstannar ”i bästa fall” enhetskostnaden 

varför det marknadsekonomiska systemet riskerar att slå knut på den egna 

mognadsprocessen. 

Under 1920-talet pågick en ständig koncentration av produktionsmedlen och 

äganderätten i USA och allt fler marknader dominerades av ett fåtal aktörer. 

Bilindustrin dominerades av tre företag - General Motors, Ford och Chrysler. 

Jordbruksmaskiner av International Harvester. Järn- och stålproduktionen av U.S. 

Steel osv. 

- - - 

Ett samhälle vars varu- och tjänstesektorer inte strävar efter att sänka 

enhetskostnaden kommer långsiktigt att begå ”harakiri”, eftersom de lånefinansierade 

kapitalinvesteringarna är en tidigareläggning av framtidens sänkta enhetskostnad. 

Vi återkommer till grundförutsättningen för ekonomisk utveckling; att ett rums 

(kommuns, nations etc) enhetskostnad ständigt måste sänkas för att rummet ska 

kunna upprätthålla en ekonomisk tillväxt. 

Ett moget marknadsekonomisk samhälle med en växande maktkoncentration som 

strävar mot att maximera marknadspriset istället för att sänka enhetskostnaden, 

befinner sig på en ”farlig väg”, som förr eller senare slår tillbaka mot den ekonomiska 

utvecklingen. 

Det växande intresset för varumärken och symbolproduktion blir därmed ett resultat, en 

”naturlig konsekvens”, av den marknadsekonomiska mognadsprocessens fortskridande. 

När energikvoten stiger och potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad reduceras 

uppkommer (förr eller senare) en situation då kostnadsreduceringarnas 

marginalförhöjande effekt blir så ”försumbar” att marknadskrafterna istället koncentreras 

på att höja varans eller tjänstens marknadspris genom att påverka konsumentens 

relativa uppfattning om varan eller tjänsten värde. Varumärken och symbolproduktion är 

den marknadsekonomiska mognadsprocessens ”bakåtsträvare” varför de i praktiken är 

att betrakta som fördelningspolitiska instrument vilka skapar förutsättningar för hela 

yrkeskårer av varumärkesspecialister och marknadsförare, vilka i sin tur konsumerar 

massmedia och ger underlag för t ex sponsring av idrottsmän etc. 

Varumärken och symbolproduktion är därför att betrakta som en, om än inte oväsentlig, 

del av rummets aktiva fördelningspolitik. 

Vi har fått ett samhälle där en allt större del av medborgarnas sammanlagda konsumtion 

(efterfrågan) har övergått till livsstil och upplevelser. Konsumtionen har för många 

människor blivit ett sätt att leva snarare än ett sätt att tillgodose primära behov. På tio år 

har den privata konsumtionen i Sverige ökat med fyrtio procent. Idag är en allt större 

andel av industriländernas bruttonationalprodukt konsumtion. 



Sverige shoppar för livet; 2004 73 

Veronica, 26 och maken Tommy, 31, kan inte minnas att de tillbringade sina 

barndomshelger med familjen på olika köpcentrum. Dels var utbudet som en gäspning 

i världsrymden jämfört med i dag, (ni vet, ett jättestort Domus mitt på torget) dels så 

var det – ja, faktiskt: en helt annan sak. 

”Då handlade man när och vad man behövde. I dag gör man en utflykt med familjen, 

som att åka till köpcentret i stället för till museet. Det blir ett slags förströelse och sen 

får man se vad och hur mycket man handlar” konstaterar Veronica. 

Hon gillar att shoppa. Hon kan flera av de stora köpcentren runt om Stockholm på sina 

fem fingrar. Hon ”erkänner” att hon kan bli besviken om hon inte hittar något att köpa 

och att hon egentligen inte behöver någonting av det som hon ändå köper. ”Ska jag 

vara krass så skulle jag nog inte behöva köpa några nya kläder på så där en tre år. 

Jag inser att det låter hemskt, men jag kan komma på mig själv med att tänka att jag 

inte riktigt vet vad vi annars skulle göra på helgerna, särskilt inte under hösten och 

vintern. Det är brist på fantasi antar jag” fortsätter hon. 

Sonen Elliot, drygt 2 år, piper förtjust runt mellan stolar och bord, kryssar mellan 

människor och skyltfönster, pekar på färgglada akvariefiskar och klättar på det som 

går att klättra på. 

”Förr läste man nog mer med sina barn. Kanske var man ute mer i naturen, spelade 

mer spel, som Fia och så, när man var inne. Vi gick rätt ofta på bibblan också” minns 

Veronica och följer uppmärksamt sonens framfart i ögonvrån. 

Shoppig är en upplevelse, ett självförverkligande, en strävan efter att hitta en godkänd 

plats i en komplicerad och kravfull västvärld. 

En ekonom kan med rätta hävda att det växande intresset för varumärken skapar nya 

arbetstillfällen vilket därmed bidrar positivt till rummets sysselsättning eftersom det leder 

till en omfördelning av samhällets samlade resurser (aktiv fördelningspolitik). Men i en 

förlängning är det ett självbedrägeri eftersom den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen riskerar att bromsas. 

Livsstils- och upplevelsekonsumtion förutsätter att det finns ett samhällsekonomiskt 

utrymme skapat genom en sänkt enhetskostnad. I ett samhälle där allt fler människor 

”har det mesta” kan en allt större del av människans behov omfördelas till livsstil och 

upplevelser. Men det är en känslig marknad som snabbt kan falla samman om 

samhällets ekonomiska utrymme minskar. 


Utifrån dagens nationalekonomiska resonemang är individens växande behov en 

nödvändig förutsättning för ekonomisk och social tillväxt. Men det finns även ett annat 

scenario, att människan, när hon förstår den situation i vilken hon befinner sig, kan 

börja omvärdera sin livssituation och ge den ett annat värdeperspektiv. I själva verket 

kommer den marknadsekonomiska mognadsprocessen och därmed utvecklingen fram 

mot marknadsekonomins utopia att påskyndas i de rum där individen är beredd att 

avstå eller rent av att ta avstånd från ett växande behov av varor och tjänster. Det är 

således lika felaktigt att påstå att jordens resurser håller på att ta slut som att påstå att 

individens behov med nödvändighet måste växa för att den marknadsekonomiska 

utvecklingen ska kunna fortskrida. 

Eller för att uttrycka det ur producentens perspektiv: 

73 DN 2004-06-27 

74 Kvinnans situation 



Varumärket viktigare än varans kvalitet (2003) 75 

I rosa pikétröja och blå keps knuffar han en liten vit boll över 18 hål. Du tror att Tiger 

Woods bara spelar golf men han bygger också något i din hjärna. För detta har han 

bra betalt. Närmare en miljard kronor på fem år. Uppdragsgivaren är Nike. Ett företag 

som en gång kallades skotillverkare. I dag tillverkar de inga skor. Det är knappast 

heller ett företag i traditionell bemärkelse. För Nike låter Tiger Woods bygga 

varumärket i folks huvuden. Och varumärket i dag har allt mindre att göra med 

produkten. Nike har ingen egen tillverkning kvar. Allt är utlagt på asiatiska 

underleverantörer. I stället har företaget koncentrerat sig på varumärket. Enligt den 

senaste årsredovisningen spenderade Nike nästan 10 miljarder kronor förra året på 

"skapande av efterfrågan". 

I USA har trenden varit mycket tydlig i flera år. Att tillverka produkter är tråkigt, 

ointressant och oviktigt. "Maskiner slits ut. Bilar rostar. Folk dör. Men varumärken lever 

vidare", har Hector Liang, före detta styrelseordförande i United Biscuits, sagt till 

tidningen Irish Times. Konsekvensen är att företag som Nike, Adidas och Levis i 

princip har gjort sig av med alla materiella tillgångar; fabriker, tillverkningsmaskiner och 

arbetare. I stället lägger man ned alltmer pengar på att bygga och fylla det virtuella 

varumärket. 

- Vi är på väg in i skenvärld där varumärket laddas och man ska skapa 

varumärkeskapital. Medan produkten, den tillverkas någonstans lite var som helst. Det 

är inte den som folk köper egentligen. De köper någon form av identitet, upplevelse 

eller inbillning, säger Evert Gummesson, professor i marknadsföring och 

företagsekonomi vid Stockholms universitet. 

Varumärkestrenden har vuxit sig allt starkare de senaste tio åren. I Sverige var 

Ericsson ett av de första bolagen som fokuserade hårt på den nya strategin som ofta 

förespråkas av McKinsey-konsulter. 

75 DN 2003-08-10 



Kunskapssamhället (april-10) 

Efterkrigstidens lösning på marknadsekonomins ständiga produktivitetsjakt har varit att 

satsa på bredare och alltmer avancerade utbildningsprogram. Genom att öppna upp den 

högre utbildningen för allt fler medborgare ska samhällets konkurrenskraft garanteras 

när allt fler ”traditionella” jobb överflyttades till världens låglöneländer. 

Men det finns kritiska röster. 

Fler högutbildade ökar inte tillväxten; (2003) 76 

Den brittiska utbildningsforskaren Alison Wolf dömer ut svenska regeringens 

hårdsatsning på högre utbildning. Ofantliga summor för att skicka hälften av alla 

ungdomar genom högskolor och universitet ökar inte automatiskt den ekonomiska 

tillväxten i samhället så som man tror, skriver hon på DN Debatt. 

Tanklöst, anser brittisk forskare om svenska regeringens hårdsatsning på högskolan: 

Svenska regeringen gör samma misstag som alla andra regeringar när man tror att 

högre utbildning är den avgörande grunden för tillväxt. Ofantliga summor satsas på att 

skicka hälften av alla ungdomar genom universitet och högskolor. Men det finns inga 

bevis för att fler högutbildade automatiskt ger mer ekonomisk tillväxt i samhället, 

skriver professorn och utbildningsforskaren Alison Wolf vid University of London. 

Hennes överraskande slutsatser ska presenteras inför ett Saco-seminarium i 

Stockholm i dag. 

Alla samhällen har sina etablerade sanningar, uppfattningar som framstår som så 

självklara att den som ifrågasätter dem döms ut som galen eller extrem. I våra 

samhällen har värdet av ständigt mer utbildning blivit en sådan "sanning". Regeringar 

överallt tror att utbildning är grunden för tillväxt. Det är anledningen till att både den 

brittiska och den svenska regeringen föresatt sig att lägga ofantliga summor på att 

skicka hälften av alla ungdomar genom en högre utbildning. Regeringar, och 

medborgare, tar också för givet att en ökad utbildning innebär mer lika möjligheter och 

ökad jämlikhet. Men båda dessa uppfattningar är ytterst tveksamma. Vi har tvärtom 

närmat oss en punkt där ännu mer utbildning snarare riskerar att skapa nya hinder för 

människor. 

Låt mig börja med föreställningen att utbildning ger tillväxt. Politiker i hela världen tror 

det. I Storbritannien argumenterar exempelvis politiker från höger att mer högre 

utbildning krävs "för att möta ökande konkurrens på världsmarknaden", medan de från 

vänster hävdar att det behövs för att "klara utmaningen att skapa en avancerad, 

högteknologisk, höglöneekonomi". 

Australiens regeringar använde exakt samma argument när de godkände en gigantisk 

utbyggnad av universiteten på 1980-talet. Detsamma gjorde den franska regeringen 

när den bestämde sig för att tävla med den då dominerande japanska ekonomin 

genom att, liksom Japan, få 80 procent av alla ungdomar att klara något som 

motsvarar studentexamen. 

Politiker och opinionsbildare har uppmuntrats att tro, inte minst av OECD, att det inte 

bara finns en direkt koppling mellan utbildningssatsningar och tillväxt, utan dessutom 

att detta samband kan räknas ut exakt. Den vanligaste basen för sådana uträkningar 

är skillnaden i genomsnittslön mellan personer med högskoleexamen och personer 

utan fullständiga gymnasiebetyg. 

Om man tror att skillnaden i inkomst är en direkt följd av kunskaper och färdigheter 

inhämtade i det högre utbildningsväsendet kan man konstatera att om alla fick lika 

76 DN 2003-06-05 



mycket utbildning skulle alla tjäna lika mycket pengar. På så sätt skulle hela landet bli 

rikare. Eller, som en brittisk minister nyligen hävdade utifrån hennes rådgivares 

uträkningar: "En ökning av antalet arbetare med behörighet till högre utbildning med 1 

procent skulle öka BNP med 0,5 procent." 

Hur skulle ett så enkelt recept på ekonomisk framgång kunna misslyckas? Men i 

verkligheten finns det inga bevis för att det fungerar på det sättet. 

Det är förstås sant att rika, utvecklade länder har högre utbildade och mer kunniga 

medborgare än fattiga utvecklingsländer. Och att högt utvecklade ekonomier inte 

skulle klara sig utan ett stort antal högt kompetenta yrkesarbetare eller en generellt 

läs- och skrivkunnig befolkning. 

Men jämförelser mellan de utvecklade länderna ger inte några enkla linjära samband 

mellan utbildningsnivå och tillväxt. Alla utvecklade länder har en hög utbildning, men 

det finns ingen direkt koppling mellan deras relativa välstånd och andelen 

utexaminerade från högre utbildning. I själva verket har Schweiz, som är världens 

rikaste land, i decennier haft den lägsta andelen högskoleutbildade av alla rika OECDländer. 

Samma sak gäller för undersökningar av studenters kunskaper. Korrelationen mellan 

hur ett land gör ifrån sig i internationella studier av skolbarns kunskaper, som "TIMSS 

och PISA", och landets BNP per capita, är statistiskt omätbar. Det är till och med så att 

om vi tittar tillbaka på sådana studier från början av 1980-talet fick barn från de länder 

som sedan vuxit snabbast, inte högre poäng än barn från länder som sedan stagnerat. 

Men hur är det med de utbildades högre löner? Borde inte de rättfärdiga den stora 

entusiasmen för ökad utbildning genom att de visar att kunnigare människor tjänar mer 

och därmed berikar sina länder? 

Det stämmer bara delvis. De med högre utbildning i ett samhälle tenderar i genomsnitt 

att vara naturligt mer begåvade och jobbar hårdare. Inte alla förstås, men i tillräckligt 

hög grad för att det ska finnas ett starkt samband. En del av dessa högre löner 

motsvarar förmodligen människors underliggande kapacitet. 

De som hävdar idén om "utbildning-för-tillväxt" brukar se inkomstskillnader som 

beroende av de större färdigheter som ges i den högre utbildningen. Vi som är 

skeptiska till idén tar i stället dessa löneskillnader som ett resultat av att arbetsgivare 

ser utbildning som ett tecken på generell intelligens och använder utbildning som ett 

sätt att sortera arbetssökande. 

Det är också mycket svårt att hitta bevis för att ekonomin "behöver" fler högutbildade. 

Undersökning efter undersökning visar att många högskoleutbildade - generellt minst 

en tredjedel - utför jobb som tidigare utfördes på ett tillfredsställande sätt av icke 

högskoleutbildade, jobb som under tiden inte egentligen ändrat innehåll. Därför är det 

riskabelt att använda lönerna för människor som avslutade sin utbildning för mer än 

tjugo år sedan, före senare tiders utbildningsexplosion, för att förutspå de ekonomiska 

fördelarna av ännu mer utbildning i dag. 

Det finns en parallell i tänkandet kring investeringar. Inget utvecklat land kan klara sig 

utan större investeringar. På 1960- och 1970-talen ägnade sig västerländska 

regeringar, inspirerade av Sovjet, åt åtskilliga planer och scheman som skulle öka 

näringslivets utgifter för investeringar. 

I dag är det historiskt uppenbart, både från de före detta kommunistländerna och från 

de tusentals feltänkta investeringarna i utvecklingsländerna, att alla investeringar inte 

är produktiva. Man kan överinvestera och investera i fel saker. Utbildningspolitiken kan 

gå i samma fälla. 

Det finns dessutom en annan, än mer oroande del i utbildningsberättelsen. Långt ifrån 

att öka möjligheterna för alla, kan en överdriven expansion av den högre utbildningen 

minska möjligheter för vissa. Detta kan framstå som ett bisarrt påstående. Historiskt 



har barn till fattiga haft litet eller inget hopp om en fullständig grundutbildning, än 

mindre om högre utbildning. Om vi utökar gymnasiet så att alla går i skolan till 17 eller 

18 års ålder och expanderar högskolor och universitet så att 40 eller 50 procent av 

befolkningen kan få en högre utbildning, måste vi väl ha tagit ett stort steg mot lika 

möjligheter och lika utfall? 

Tyvärr inte. Den viktigaste anledningen är den effekt som massutbildning på de högre 

nivåerna har på arbetsmarknaden. Förr, när endast få hade examen från högre 

utbildning, kunde arbetsgivare tro att de examinerade visserligen var kloka och 

kunniga, men att det också fanns åtskilliga av kloka och kunniga människor som inte 

gått på universitet eller högskola. Massor av människor klarade sig bra utan högre 

utbildning. Många startade på golvet och steg i graderna inom företagen. 

När stora skaror börjar gå på högskolor eller universitet kommer arbetsgivare att börja 

använda examen som ett redskap att sortera människor. De kommer att anta, mer 

eller mindre öppet, att även om det kanske finns en eller annan med rätt färdigheter 

bland dem som inte har en högre utbildning, så kommer de att vara för få för att det 

ska vara mödan värt att hitta dem. Med andra ord, när väl en viss punkt i den 

utbildningsmässiga spiralen är nådd kommer arbetsgivare att undvika att anställa dem 

utan högre utbildning. 

I hela världen har detta hänt och i hela världen är det medelklassen som har reagerat. 

I absoluta tal går fler barn från fattiga familjer vidare till högre utbildning i dag än för 

femtio år sedan, när bara fem procent av alla ungdomar gjorde det. Men den största 

ökningen, i hela världen, är bland medelklasstudenterna. För trettio år sedan gick inte 

tonåringar från medelklassen vidare till högre utbildning om de inte var akademiskt 

lagda. I dag är det nästan automatiskt för dem - men inte för deras mindre bemedlade 

generationskamrater. Det är inte överraskande att vi i land efter land ser hur den 

sociala rörligheten ligger stilla. Enligt vissa parametrar tycks den till och med minska. 

Att gå på universitetet har snabbt blivit mindre av en dörröppnare och mer av ett sätt 

att åtminstone inte få dörren stängd framför ansiktet. Och när fler och fler ungdomar 

upptäcker detta och flockas vid de högre utbildningsinstitutionerna, skapar samhället 

nästan oöverstigliga barriärer för dem som av någon anledning inte deltar. 

Tiden är kommen att stoppa denna tanklösa utbildningsexpansion och åter fundera 

över vad det är vi vill att våra utbildningssystem ska uppnå. 

Alison Wolf 

I en mogen marknadsekonomi i posteriore riskerar alltmer omfattande 

utbildningsinsatser att övergå till ren konsumtion vars politiska syfte är att upprätthålla 

samhällets sysselsättningsgrad. 

Mats Alvesson; Tomhetens triumf 77 (2006) 

Professionsområdet utgör en guldgruva för studier av grandiositetsprojekt och sociala 

nollsummespel. Vi kan se hur en uppsjö av olika yrkesgrupper och arbetsområden 

söker akademisera sig. Det gäller till exempel sjuksköterskor, socialarbetare, syokonsulenter, 

lärare, militärer, poliser, tandhygienister och bibliotekarier. Vi har 

följaktligen inrättandet av nya vetenskapliga discipliner: omvårdnadsforskning, socialt 

arbete, syo-forskning, militärvetenskap, polisforskning, oral hälsa och 

biblioteksvetenskap. Dessa discipliner ger en viss teoretisk inriktning på utbildningen 

till dessa yrken. 

77 

Kapitel 3, Dagens arbetsliv och organisationer – ledarskaps och kunskapsdriva?; En plats i solen – om professionaliseringsförsök 

och andra strävanden att få status och inflytande 



Inte sällan existerar en stark motsättning mellan det teoretiska och det praktiska inom 

yrkesgrupperna. Det hävdas ibland att forskningen och akademiseringen är av föga 

relevans för yrket och att de förra inslagen sker på bekostnad av praktiska kunskaper. 

Vårdlärare med praktisk yrkeserfarenhetsbas upplever ofta att akademiseringen skett 

över huvudena på dem. 

--- 

Spänningen mellan praktiska färdigheter och akademisk utbildning är dock påtaglig 

även inom andra yrken. Inom polisen ”klagas det högljutt ute i leden om att ’de nya kan 

ju inte köra bil, skjuta pistol eller tala med folk – vad lär de sig numera på 

polishögskolan’. Vidare går man på och klagar över att de nya inte vill jobba ute i 

verksamheten utan att de vill bli chefer på en gång” (Polisbefäl). 

Många ekonomer menar att vi bör behålla ”gamla traditionella industrijobb” så länge som 

möjligt men att det i längden blir helt ohållbart. Vi måste, så snabbt som möjligt komma 

över i kunskapssamhället 78 . Om vi inte lyckas med den övergången är det ”kört” eftersom 

de ”gamla jobben” tveklöst kommer att försvinna eftersom vårt industrisamhälle är helt 

chanslöst i konkurrensen med Kina och andra utvecklingsländer. 

Industriländernas produktion bör därför utvecklas mot komplexa produkter som kräver 

stort systemkunnande och en tjänsteproduktion med ett omfattande kunskapsinnehåll. 

Framtidens produkter är skräddarsydda, kreativa, kundspecifika och individberoende. 

Men överföring av enklare arbetsuppgifter till låglöneländer innebär även en export av 

know-how 79 . Den samlade erfarenheten och den praktiska kunskapen som en industri 

förvärvad under en lång tid blir svår att upprätthålla när det faktiska hantverket sker i ett 

annat land. Samhället exporterar därför inte enbart arbetstillfällen utan även en 

grundläggande förståelse som tagit generationer att bygga upp men som kan raseras på 

några få decennier. 


Traditionella industrijobb kan försvaras med en ”aggressiv” energipolitik, medan 

motsvarande åtgärder endast har en begränsad effekt inom tjänstesektorn. Samtidigt 

är basindustrins geografiska placering sannolikt en förutsättning för effektiv forskning 

och utveckling. Om basindustrin konkurreras ut eller flyttar till låglöneländer är risken 

stor att även forskning och utveckling, redan inom några decennier, går samma öde till 

mötes, eftersom det finns en symbios mellan dem. Forskning och utveckling riskerar 

dessutom att drabbas av den tjänsteeffekt som vi tidigare diskuterade i samband med 

det geografiska rummets urbanisering. En smygande effekt som uppstår när 

personalintensiva samhällssektorer utsätts för ett generellt hårdare direkt 

kostnadstryck därför att endast en mindre del av muskelkraften kan ersättas med 

andra energiformer. Resultatet blir ett ständigt högre produktivitetstryck på den 

enskilda medarbetaren som tvingas öka sin produktivitet och/eller sänka sin 

ekonomiska ersättning. Inom sjukvården kan vi förvänta oss sammanslagningar till allt 

större sjuk- och vårdenheter i kombination med en utbyggd kundkraft. Inom forskning 

och utveckling finns endast begränsade möjligheter att effektivisera verksamheten. 

Det är sannolikt synnerligen oklokt att låta sig invaggas i en övertygelse att västvärlden 

genom att exportera ”enklare” arbetsuppgifter automatiskt ska finna sin utkomst i mer 

kvalificerade arbetsuppgifter som ställer högre krav på utbildning och erfarenhet. Vad i 

78 

Ett samhälle som säljer kvalificerad kunskap & kompetens, domineras av akademiker och producerar helt kundanpassade 

problemlösningar. 

79 

Ett system/organisations samlade kompetens och kunskap. 

80 

Arbetslöshet, sysselsättning, konkurrens och fritid 



den västerländska kulturen får oss att tro att kineser och indier skulle vara mindre 

intellektuellt begåvade än oss själva? Historien visar med all tydlighet att så inte är fallet. 

Kina har under långa tidsepoker varit ett internationellt föregångsland och landet kan 

återigen inta en ledande internationell position. Den som haft förmånen att arbeta med 

kineser och indier förvånas ofta över deras enastående energi och vilja. Det finns en 

nyfikenhet och entusiasm som kan komma att utsätta västvärldens intellektuella förmåga 

för hårda prov. 


Samhällets samlade kunskap kan ha en avgörande inverkan på den ekonomiska 

utvecklingen. Kunskap i likhet med kapital är viktigt för den ekonomiska tillväxten, men 

kunskap och kapital har inte något egenvärde. Det finns inget absolut samband mellan 

samhällets utbildningsnivå, mängden tillgängligt kapital och den ekonomiska tillväxten. 

Det är först när kunskap och kapital omvandlas till en sänkt enhetskostnad som den 

ekonomiska tillväxten sker. En passiv kunskap eller ett slumrande kapital gör ingen 

samhällsnytta. Däremot är det sannolikt, men bara sannolikt, att ett samhälle med en 

hög allmän kunskapsnivå, med en god tillgång till kapital, har större möjlighet att sänka 

enhetskostnaden. Vi bör påminna oss att det forna sovjetunionen hade en hög 

utbildningsnivå med en urusel ekonomi. 

Mardrömsscenariot är att industrinationerna försitter möjligheten att ta ett starkt grepp 

om rationaliseringsprocessen. Ju längre tid industriländerna väntar med att påskynda 

möjligheterna att omvandla rationaliseringsprocessen till en växande industri desto 

större är risken att samhället förlorar den nödvändiga kunskapsbasen. Det sätt varpå det 

industrialiserade samhället inte tog tillvara IT-potentialen i slutet av 1990 talet 

förskräcker. 

Det finns nu tecken på att utvecklingsländerna håller på att ta över ledarrollen inom 

rationaliseringsområdet. Vi kan förvänta oss en situation där utvecklingsländerna 

erbjuder industriländerna varor och tjänster vars syfte är att rationalisera 

industriländernas industrier. Det innebär att dagens industriländer både skulle exportera 

arbetstillfällen och betala för tjänsten att rationalisera den kvarvarande verksamheten. 

En tjänst som förutsätter den högre kunskap som dagens industriländer anser sig kunna 

”leva av” i framtiden. 

En allt snabbare överföring av ”enklare” arbetsuppgifter till låglöneländer kan därför 

komma att slå tillbaka mot industriländerna i dubbel bemärkelse. 

Det kan vara på sin plats att påminna om det faktum att det inte finns några 

omfördelningsmöjligheter i det globala rummet, varför effekterna kan bli påtagliga för 

industriländernas ekonomiska och sociala välfärd. 

Fruktad indier på frammarsch; 2004 82 

Subramaniam Ramadorais jobb, att vara vd för den indiska IT-konsultkoncernen Tata 

Consultancy Services, TCS, har i alla fall på ett sätt blivit enklare. Han behöver inte 

förklara kombinationen Indien och IT-kunnande. Tvärtom, på några få år har Indien 

blivit ett etablerat och fruktat IT-land. 

Fruktat för att det är till Indien som alltmer av världens konsult- och serviceuppdrag 

förläggs, till mycket lägre kostnader än i Västeuropa eller i USA. 

81 Samtal om den ekonomiska energiteorin; Kunskap 

82 DN 2004-05-27 



”Skiftet i synen på Indien som IT-land kom med arbetet inför millenieskiftet. Vi trodde 

att övergången till euro skulle bli en ännu större fråga, men det blev det inte. Det var 

Y2K 83 som blev genombrottet”. 

”Så omvärlden ser på Indien som IT-land på ett annat sätt idag än för några år 

sedan?” 

”Ja, definitivt. Överhuvudtaget har intresset för och kunskapen om Indien ökat från 

andra länder. Idag kommer det kanske tre, fyra utländska delegationer per vecka och 

besöker TCS i samband med att de reser runt i landet” förklarar Subramaniam 

Ramadorai och konstaterar att flyg och hotell ofta är fullbokade numera samt att folk 

nu är mer villiga att bo i Indien. 

TCS har drygt 30 000 konsulter, varav tre fjärdedelar i Indien. Sveriges största ITkonsult 

WM-data har jämförelsevis runt 8 000 anställda, men ungefär lika stora intäkter 

som TCS har. 

Av TCS indiska konsulter arbetar två tredjedelar mot uppdragsgivare i andra länder. 

Det handlar då framförallt om att man för en kund i ett annat land utvecklar till exempel 

programvara. Ett sådant center, kallat ODC (Offshore Development Center) är 

bemannat av TCS-personal och ofta uppkopplat med fasta länkar till kunden i Europa 

eller USA. I vissa ODC finns över 1400 konsulter och ingenjörer. 

Dagens strategiska inriktning förutsätter en allt snabbare automatiseringsprocess. Den 

generellt höga utbildningsnivån i kombination med en sedan länge upparbetade 

produktionskunskap kan lägga grunden till en växande industri vars huvudsyfte är att 

påskynda automatiseringen och därmed den ekonomiska tillväxten. En snabb och 

rationell utveckling leder visserligen till att antalet arbetstillfällen minskar i posteriore men 

de negativa effekterna på samhället kan, med fördelningspolitiska åtgärder, begränsas, 

allteftersom rummets enhetskostnad sjunker. 

Kunskap i sig har inget egenvärde och det finns inget absolut samband mellan en 

höjning av ett samhälles utbildningsnivå och ekonomisk tillväxt. 

83 Year 2000; Det datavirus som skulle krascha världens datorer; mörklägga flygterminaler och slå ut sjukhus inför millenniumskiftet. 



Övertidsexpansionen (april-10) 

Läsaren överlåts att reflektera över nedanstående utdrag, vilka sammanflätas både 

genom motsatser och bekräftelser, från dagstidningar (2), fackböcker (1) och 

sammanställningar (4). 

Allt fler arbetar övertid utan lön. En riktigt sorglig situation (2010) 84 

Det är något sorgligt över situationen. 390 000 går utan jobb, samtidigt som de som 

har jobb sliter som vargar. De obetalda arbetstimmarna har ökat med hela 42 procent. 

Varför? 

Förklaringarna är flera. Många arbetsgivare har det tufft, med krav på högre lönsamhet 

trots vikande marknad. Medarbetare känner sig pressade att gå på max. Ibland är 

kraven uttalade, ibland outtalade. Av rädsla för sina jobb gäller det att visa lojalitet. 

Långa timmar och psykisk press gör risken att gå in i väggen högre än på länge. 

Att arbeta i sitt anletes svett en förbannelse 85 

Före reformationen uppgick antalet arbetsfria helgdagar utöver sedvanliga söndagar 

till över femtio. Medeltidsmänniskan hade med andra ord hundra fridagar årligen, en 

hel del av dem som betald ledighet. Och det är att märka att flertalet av dessa 

helgdagar var ”ljusa högtider som skulle firas med glädje”. Man företog högtidliga 

processioner – enbart i Uppsala stift omkring tjugo om året. Man hade 

helgdagsgästabud. Man klädde upp sig. Man åt och drack och umgicks. Dans och lek 

förekom inne i kyrkan. Och utanför hölls marknader. Över hundra marknadsdagar inföll 

just på en helgdag. 

Anmärkningsvärt är att många helger inföll under böndernas brådaste tid. Men istället 

för att beklaga produktionsbortfallet hävdade bönderna att helgdagsfirandet var ett 

villkor för god skörd. Att fira helg var ett Gudi behagligt offer. Den som av lumpen 

vinningslystnad arbetade på en helgdag kunde vara säker på att bli bötfälld för att ha 

brutet mot lagen – men därtill skulle han komma att drabbas av ett annat syndastraff, 

nämligen missväxt och kreaturspest. 

Det tycks som om katolska kyrkan under medeltiden månade om människornas 

psykiska hälsa. Att arbeta i sitt anletes svett var en förbannelse. Återkommande 

fridagar skulle på nytt uppväcka hoppfullhet och ett gott humör. 

Erich Fromm (1900 - 1980) psykolog, samhällsteoretiker och filosof 86 

Den sociala karaktärens uppgift i den samhälleliga processen, är att individen, genom 

att anpassa sig efter de sociala förhållandena utvecklar sådana drag som kommer 

honom att vilja handla så som han måste handla. Om karaktären hos den stora 

massan av människor i ett givet samhälle – alltså den sociala karaktären – på så sätt 

anpassas efter de objektiva uppgifter individen i detta samhälle måste utföra, ledes 

folkets energi in i banor som gör den till en produktiv kraft, oundgänglig för att detta 

samhälle skall kunna fungera. Låt oss än en gång ta vårt exempel med arbetet. Vårt 

moderna industriella system kräver att större delen av vår energi inriktas på arbete. 

Om det bara vore det yttre tvånget som förmådde människor att arbeta, skulle det 

uppstå mycken friktion mellan vad de måste göra och vad de ville göra, och detta 

skulle minska deras arbetsduglighet. Men den mänskliga energin har genom 

karaktärens dynamiska anpassning efter de samhälleliga behoven letts in i sådana 

84 

Metro 2010-01-19 

85 

Utdrag från referat av Carl-Göran Ekerwald i DN av Göran Malmstedts bok Helgdagsreduktionen (Historiska institutionen, 

Göteborg) 

86 

Flykten från friheten (1943); Tillägg 



banor att de verkar som en sporre att handla just så som de ekonomiska förhållandena 

fordrar. Den moderna människan drives därför icke av yttre tvång att arbeta så hårt 

som hon gör utan av en inre drift till arbete, vars psykologiska innebörd vi har sökt 

klarlägga. Och i stället för att lyda yttre auktoriteter har hon byggt upp en inre auktoritet 

– samvetet och plikten – som övervakar henne effektivare än en yttre makt någonsin 

skulle vara i stånd till. Den sociala karaktären förvandlar med andra ord de yttre 

behoven till inre behov och gör därmed den mänskliga energin rustad för uppgifterna i 

ett givet ekonomiskt och socialt system. 


Leda människor kan vara förföriskt rolig; att bli erkänd och accepterad; att 

människor stannar upp och lyssnar när man har något att säga, kan vara 

berusande härligt, nästan som ett gift. Alldeles speciellt om man inte ser det 

som något självklart från tiden när man var barn. Och när man smakat av den 

förbjudna frukten och känt dess sötma, då vill man inte gärna låta upplevelsen 

rinna bort mellan fingrarna. När grannar, släkt och vänner uttrycker beundran 

över att man kommit så långt, har lyckats så bra, då är det tungt att behöva 

erkänna både för sig själv och för omgivningen att det som var, inte längre är. 

Således har människan utvecklat metoder för att ta sig upp genom maktens 

hierarki och hålla sig kvar där, inte bara för de konkreta förmånerna som lön 

och tjänstebil, utan även för att vidmakthålla den självkänsla det innebär att få 

lämna över ett visitkort till grannen, eller att berätta om sig själv under 

släktmiddagen. Man har kommit bort från den lilla, trista, grå 

vardagsmänniskan och blivit någon att räkna med. 

Karriär kan vara en hissnade känsla, att leda andra människor, få en klapp på 

axeln, att mötas med respekt både på arbetet och i privatlivet. 

För andra kan karriären vara en tillflyktsort med vars hjälp besvärliga 

frågeställningar som familjerelationer och rent existentiella frågor kan hållas 

på ett behagligt och behörigt avstånd. Karriären kan vara ett bekvämt, 

praktiskt och socialt accepterat sätt, att slippa konfrontera den egna 

personligheten och mer eller mindre medvetet hoppas att det tar slut, att 

Godot hinner ifatt, inom man kliver av karriärens alltmer stegrande tempo. 

Tjänstemannen som alltid arbetar övertid och som ständigt har ”arbete med 

sig hem” är vanligt förekommande. 

För många människor, särskilt män, blir ett avbrott i karriären ett nästan 

skräckinjagande scenario då den sociala statusen reduceras till ett minimum 

och den egna personligheten ges ett fritt spelrum. Enbart tanken på att 

telefonen ska sluta ringa är för många ett så kusligt scenario att det blir till en 

negativt drivande kraft som motiverar karriärens insatser. 

Dessutom är det många män som drivs av oförmågan att tillfredställa sin 

sexualitet. Karriären stärker en mans förmåga att attrahera det motsatta könet 

(inte lika självklart för kvinnor) vilket för många män är en lika påtaglig som 

sällan omtalad drivkraft. 

87 Kapitel 2 Ledarskapets förändring efter andra världskriget; Karriärens drivkrafter 



Individen 88 

Det märkliga i vårt resonemang är att det uppstår en motsägelse. Individen strävar 

efter frihet; hon vill kunna förverkliga sig själv, göra det hon vill, vara obunden till sin 

samtid, samtidigt som hon, både i egenskap av individ och av system, söker 

tryggheten i begränsningen. Hon strävar mot friheten men hejdar sig när hon finner 

den. Ritualer, religion, plikter mot både levande och döda, vardagens rutiner, ansvaret 

för våra barn och social status, är exempel på ”ska bara.. men när jag är klar då..” 

skäl som aldrig tar slut. Det finns alltid och ständigt nya begränsningar som omöjliggör 

det individen egentligen skulle vilja göra av sitt korta liv. Hur många gånger under en 

livstid uttrycker vi oss inte i termer av begränsningar när vi diskuterar friheten. Vi 

försvarar vår oförmåga att förverkliga våra drömmar med mängder av begränsningar 

och låter därmed begränsningen bli till ett skydd mot den förändring våra drömmar vill 

att vi ska förverkliga. I själva verket är vi alla, eller i varje fall en majoritet av oss, 

skräckslagna inför tanken att plötsligt en dag konfrontera friheten eftersom vi inte vet 

vad vi skulle göra med den, eller ens på vilket sätt vi skulle hantera den. Vad skulle vi 

göra med all den tid som finns tillgänglig i friheten? 

Fotnot: För män är denna känsla mer påtaglig än för kvinnor eftersom avsaknaden av begränsningar inte skyddar 

individen från den egna personligheten. En man står normalt betydligt längre från sin personlighet än en kvinna. För 

mannen är rollen oftast betydligt viktigare än för kvinnan. I rollen finns mängder med begränsningar som skyddar 

rollkaraktären från att möta sin personlighet; att konfronteras med sina drömmar och att möta sig själv, både fysiskt och 

psykiskt. Karriären har därför en betydligt större relevans för en man än för en kvinna, eftersom mannens behov av 

rollkaraktärens skydd är viktigare än för kvinnan. Mannen flyr in i karriären för att undgå sin personlighet genom de 

begränsningar som karriären möjliggör. Karriären blir till en skyddande hinna bakom vilken mannen kan förskansa sig. 

Friheten hotar därmed mannen betydligt mer än kvinnan. Mannen har därför mer att vinna på att inskränka friheten än 

kvinnan. Vilket leder till att mannen, som är överrepresenterad i de system av vilka samhället består, förstärker och 

konserverar olika former av begränsningar. 


Samhällets sysselsättningsgrad blir mer att betrakta som en residual, allteftersom 

energikvoten stiger. 90 Ett geografiskt rum har en given ekonomisk och social standard 

som dess medborgare delar på. Om vi i dagens samhälle skulle återgå till 

romanfiguren Emelies arbetstider och öka den genomsnittliga arbetsveckan från 

dagens 38,8 timmar till 72 timmar, så är det uppenbart att samhället skulle drabbas av 

en omfattande arbetslöshet. Rummet måste, då som nu, vara berett att sänka den 

genomsnittliga veckoarbetstiden med syfte att solidariskt fördela rummets samlade 

ekonomiska resurser, vilket därmed leder till en lägre arbetslöshet och en ökad fritid. 

Vilket i praktiken innebär att den enskilde medborgaren avstår från en del av sin 

ekonomiska och sociala standard till förmån för rummet som helhet. 91 I posteriore är 

därför övertidsarbete att betrakta som en osolidarisk handling på bekostnad av andras 

välfärd. 

- - - 

I posteriore blir övertidsarbete en solidaritetsfråga. De övertidstimmar som en 

arbetstagare utför sker på en annan arbetstagares bekostnad och är därmed att 

betrakta som en osolidarisk handling. Fackföreningar och politiska organisationer bör 

eftersträva en reducering av samhällets övertidstimmar genom krav på högre 

övertidsersättning och en restriktivare arbetslagstiftning. 

88 Individens motreaktion 

89 Arbetslöshet, sysselsättning, konkurrens och fritid 

90 Muskelkraftens egen värdeskapande förmåga minskar allteftersom energikvoten stiger. 

91 Resonemanget kan anses vara rimligt eftersom en stigande arbetslöshet på lång sikt ändå kommer att öka utbudet av arbetskraft och 

reducera den ekonomiska ersättningen ner till den nivå som rummet kan upprätthålla. En tidigarelagd korrigering av den 

genomsnittliga arbetsveckan förekommer utvecklingen och minskar riskerna för motsättningar mellan olika samhällsgrupper. 



Syntismen 92 

Vi vill införa fyradagarsvecka måndag – fredag 

Under etthundra år, från industrialismens inledning i mitten av 1800 talet fram till slutet 

av 1960 talet kämpade den svenska arbetarrörelsen för en kortare arbetstid och ett 

ökat ekonomisk och socialt utrymme. Idag har, alldeles oavsett orsak, de 

grundläggande värderingarna förändrats och alla som arbetar deltid anses ”ha rätt” till 

fyrtio timmars arbetsvecka. Arbetarrörelsens traditionella ståndpunkt, rätten till en 

större fritid, har på mindre än femtio år förvandlats till rätten att få arbeta fyrtio timmar 

per vecka. 

Vi prioriterar frihet och fritid före en ytterligare höjning av individens köpkraft och vill 

stödja utvecklingen mot en fri och oberoende individ som tar ett eget ansvar och 

därigenom värdesätter eget och andras välstånd och välmående. Vi menar att 

framtidens medborgare kommer att värdera fritid högre än köpkraft. 

Vår ambition är att kunna erbjuda medborgarna att arbeta fyra ”valfria” 

veckoarbetsdagar i syfte att på ett bättre och effektivare sätt utnyttja befintliga 

samhällsinvesteringar. Belastningen på samhällets ekonomiska infrastruktur (vägar 

och transporter) skulle på så sätt kunna minska med upp till femton - tjugo procent, 

vilket inte minst skulle öka effektiviteten i storstädernas rusningstrafik. 

I ett första steg, vid en 36 timmarsvecka skulle det innebära 9 arbetstimmar/dag - vilket 

initialt kan komma att delvis finansieras med en förkortad semester. På längre sikt är 

vår målsättning att sänka veckoarbetstiden till 32 timmar och 8 timmars arbetsdag. 

Detta kommer att ge möjlighet för alla medborgare att umgås mer med varandra. Mer 

fritid. Mer vila. Vi vill bygga ett samhälle där människans fritid och människans 

välbefinnande står i centrum. 

Begränsad möjlighet till övertid 

Den gradvisa sänkningen av den genomsnittliga veckoarbetstiden är samhällets 

enskilt viktigaste fördelningspolitiska instrument. Medborgarna förväntas dela på 

antalet arbetstillfällen i syfte att minska reduktionsarbetslösheten. Möjligheten till 

övertid bör därför begränsas och anställningsavtal som inkluderar övertid bör 

avvecklas. 

92 Ett utkast till ett politiskt handlingsprogram baserat på predictum.se sammanställningar. 



IT-revolutionen (mars-10) 

I den ekonomiska energiteorin beskrivs att det finns en betydande, ännu outnyttjad, 

potential inom informationsteknologin. Det låter som en kvarleva från sekelskiftet 2000 

då hela samhället var fokuserat på IT. 

Energi och IT är två generella verktyg, av stor betydelse för den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen, vilka kan användas till att sänka enhetskostnaden. Den industriella 

revolutionen (som inleddes i England under1700-talet) baserades (och baseras) 

huvudsakligen på en utväxling med stöd av andra energikällor än muskelkraft. 

Ekonomiska energiteorin (2004) 93 

Den så kallade Nya ekonomin 94 i slutet av 90 talet var det första försöket att utveckla 

affärer och rutiner där informationsteknologins samlade potential utnyttjades fullt ut. 

Hittills hade IT huvudsakligen används för att rationalisera befintliga processer inom 

befintliga strukturer. Det fanns (och finns fortfarande) en synnerligen stor potential i att 

anpassa informationsteknologin till helt nya processer och strukturer. 

Det försök som genomfördes under slutet av 90 talet hade små möjligheter att lyckas 

därför att de drevs av unga entusiastiska (men oerfarna) medarbetare och äldre 

(oförstående High flyer 95 ) beslutsfattare som båda saknade möjlighet att balansera den 

snabba utvecklingen. För många av dagens beslutsfattare var 90 talets ”misslyckade” 

satsning på den Nya ekonomin en bekräftelse på att det var en felsatsning, vilket flera 

ledare i början av 2000 talet öppet uttalade. Den Nya ekonomin utmanade alltför stora 

delar av det etablerade samhället för att kunna lyckas. Den back to basic 96 strategi som 

nu breder ut sig i den industrialiserade världen är inget annat än en 

kapitulationsstrategi 97 som ger en kortsiktig arbetsro med risk för långtgående negativa 

samhällskonsekvenser. Den stora utmaningen blir att återigen betrakta 

informationsteknologin mera som en intäkt än som en kostnad. Det som krävs är 

andra ledare, som ser möjligheterna och som är beredda att genomföra 

genomgripande strukturella samhällsförändringar där organisationer och processer 

anpassas efter informationsteknologins möjligheter och inte tvärtom. Det finns 

dessvärre en risk att det kommer att dröja till 2015 - 2020 innan 90 talets unga intar 

rollen som beslutsfattare och den Nya ekonomin kan utvecklas med full kraft. 

93 IT - ett verktyg 

94 En ekonomi där informations-, service-, och kunskapssamhällets nya värderingar kombineras med avreglering, kortare 

produktlivscykler och globalisering, katalyseras av digitala världsomspännande kommunikationsnät och där tid, snabbhet, upplevelser, 

relationer, kreativitet och kunskap skapar affärsmöjligheter som aldrig tidigare varit möjliga att förverkliga. 

95 En generell ledare som gjort sitt ledarskap till en egen profession baserat på delegering som princip. 

96 En verksamhet som återgår till sin kärnverksamhet/core business. 

97 En strategi då individen stänger av sig känslomässigt och ”gör sitt jobb” utan engagemang. 



Enhetskostnad 

Produktivitetsvinster 

genom datorisering 

av befintliga (oftast 

manuella) rutiner 

Produktivitetsvinster 

genom rationalisering 

av IT utveckling och 

IT drift (investering i 

IT-paketlösningar) 

Den Nya ekonomin var 

det första försöket att 

utveckla affärer och rutiner 

där IT:s samlade potential 

utnyttjades fullt ut. 

1970 1980 1990 2000 2010 

Varför kommer det att dröja till efter 2015? 

Stordatorer introduceras allmänt först under 1970-talet och det skulle dröja till 

inledningen av 90-talet innan bärbara (till skillnad mot släpbara) datorer blev allmänt 

tillgängliga. Internet blev vedertaget först i mitten av 1990-talet. 

Den Nya ekonomins första stapplande steg i slutet av 1990-talet och inledningen av 

2000 talet hade inbyggda generationsmotsättningar som helt enkelt inte kunde 

överbryggas. Ofta förstod inte den äldre generationens företagsledare och styrelser vad 

utvecklingen överhuvudtaget handlade om vilket gav ett olyckligt stort handlingsutrymme 

för en ung generation som, av brist på livserfarenhet, fick hybris. Det var många 

styrelseledamöter och företagsledare som drog en lättnadens suck när IT-bubblan 

”äntligen sprack” 2002 och de fick återvända till en back to basic strategi. 

I linje med karriärstegens struktur så kommer den drivande IT-generationen (som var 

tjugofem år gammal år 2000) att övergå till mognadsperioden efter år 2015 vilket på ett 

avgörande sätt kommer att ge den nya IT-generationen en möjlighet att förändra 

samhället. 


Introduktionsperioden är karriärens grundskola, under tillväxtperioden klättar 

ledaren upp genom organisationens hierarki för att avnjuta karriärens frukter 

under mognadsperioden. 

Till skillnad från introduktionsperiodens skolning och tillväxtperiodens kamp 

mellan karriärens adepter, så är mognadsperioden den del av karriärstegen då 

inflytandet och maktutövandet är som störst. Det är inte längre fråga om att nå 

makten, utan om att använda den. Under mognadsperioden personifierar 

ledaren det system som format nämnda ledare. 

Mognadsperioden är de år mellan 40 – 55 års ålder då en generalist 

identifieras med det system i vilket generalisten verkar. 

98 Kapitel 6. Mognadsperioden 



Går det närmare att precisera vad denna betydande IT-potential består av? I den 

ekonomiska energiteorin redovisas att: ”Den Nya ekonomin var det första försöket att 

utveckla affärer och rutiner där IT:s samlade potential utnyttjades fullt ut”. Vad menas 

egentligen med det? Vad menas med IT:s samlade potential? 

Den industriella revolutionen växlar ut på energibegreppet vilket ledde, och fortfarande 

leder till, störst konsekvenser för traditionella arbetaryrken där muskelkraft ersätts med 

andra energikällor. Man kan ibland höra äldre beklaga att ’det var annorlunda förr och att 

det inte finns någon homogen arbetsklass längre’. Arbetarklassen har försvunnit 

samtidigt som medelklassen brett ut sig alltmer. 

Om vi tillåter oss att generalisera så skulle vi kunna säga att den industriella 

revolutionen (som inleddes i Sverige på 1860-talet) huvudsakligen fick (och får) 

konsekvenser för arbetarklassen medan IT-revolutionen på ett tydligare sätt kommer att 

få konsekvenser för det ”intellektuella arbetet” och därmed få större konsekvens för 

medelklassen. 

Hur exakt dessa förändringar kommer att gestaltas är svårt att förutse, annat än att den 

underliggande kraften fortsatt är det marknadsekonomiska systemets strävan att sänka 

enhetskostnaden. 

Finns det inte en risk att IT-generationens barn kommer att ställa till med 

ytterligare en bubbla med alla dess konsekvenser? 

IT-generationens barn är nu äldre och har en längre erfarenhet vilket borde ge 

en balanserade effekt. Men det skulle vara bra för samhället i sin helhet om 

selekteringsprocessen av framtidens ledare även innefattade en 

demokratisering av nämnda process. Vilket vi diskuterar i sammanställningen 

Selekteringsprocessen och i sammanställningen Värderingar. Det bör 

understrykas att det inte finns någon absolut relation mellan en akademisk 

examen och ett sunt förnuft, något som en demokratisering av 

selekteringsprocessen skulle kunna balansera. 


Det som behövs är en formell process där medarbetare tillåts utvärdera den enskilda 

ledaren utifrån på förhand fastställda utvärderingskriterier och att dessa utvärderingar 

administreras av en oberoende tredje part som certifierar dess innehåll. Utförda 

utvärderingar skulle vara allmänt tillgängliga och bilda ett, av flera, 

bedömningsunderlag vid rekryteringen av framtidens ledare. En oberoende tredje part 

skulle dessutom reducera risken att ledarundersökningarna går samma utveckling till 

mötes som personalsamtalen och medarbetarundersökningarna. Dessutom kommer 

ledarens karriär att påverkas även utanför den egna organisationen, när ledaren söker 

en tjänst i en annan bransch eller i ett annat företag. Ledarundersökningarna kommer 

därmed att ha ett bestående värde, varför varje enskild undersökning får en stor 

betydelse för ledarens karriärutveckling, både idag och i framtiden. 

IT-potentialen är det marknadsekonomiska systemets kanske enda reella möjlighet, att 

på ett balanserat sätt (i kombination med andra åtgärder), stabilisera relationen med det 

sedan 1980-talet snabbt växande kapitalet (fordran på framtidens sänkta enhetskostnad) 

och potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad, utan att det nödvändigtvis behöver 

99 Demokratisering av selekteringsprocessen 



leda till dramatiska samhällsomvälvningar, vars effekter vi diskuterar i 

sammanställningarna Individen och Massan 100 . 

Och låt oss samtidigt understryka att något post festum inte existerar. 

Fristående tillägg 101 

Post festum, utifrån ett globalt perspektiv är en marknadsekonomisk ”omöjlighet”. Den 

globala enhetskostnaden kan, per definition, omöjligt öka över tid. Utifrån ett globalt 

perspektiv (där rummets begränsning upphört), kan ett marknadsekonomiskt post 

festum aldrig uppstå. Själva definitionen av ett post festum där den globala 

enhetskostnaden stabiliseras eller stiger blir en motsägelse, ett oxymoron, på samma 

sätt som ’talande tystnad’ eller ’varm kyla’. En marknadsekonomi (utifrån ett globalt 

perspektiv) förutsätter en sänkt enhetskostnad 102 . 

Men det största hotet är nog trots allt rädslan. Rädslan för de förändringar vi nu står inför 

och i vilka individer och system kan komma i kläm. 

Många kommer att bli fattigare medan några kommer att bli rikare i en alltmer 

globaliserad värld där de fördelningspolitiska förutsättningarna blir allt sämre. 

Evolutionens boja 103 riskerar återigen att slå till och fälla den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen. Den avgörande frågan blir hur arten homo sapiens i framtiden ska 

kunna förhindra att än en gång ledas in i en, av evolutionen betingad, återvändsgränd 

från vilka arten denna gång sannolikt har små möjligheter att fortsätta utvecklas. 

100 I sammanställningen Individen diskuteras de möjliga konsekvenserna för individen om det marknadsekonomiska systemets 

mognadsprocess tillåts fortskrida och i Massan diskuteras de möjliga konsekvenserna för individen om det marknadsekonomiska 

systemets mognadsprocess stabiliseras. 

101 Post festum 

102 Däremot kan ett väl avgränsat rum höja enhetskostnaden och trots det ”utvecklas”, men då sker det på andra rums bekostnad. Rum 

vars enhetskostnad sänks finansierar då de rum i vilka enhetskostnaden stiger. 

103 Evolutionens boja diskuteras i sammanställningen Massan. 



En fördelningspolitisk paradox (mars-10) 

Muskelkraftens värdeskapande förmåga minskar allteftersom det marknadsekonomiska 

rummets mognadsgrad ökar. Egenintresset har, av historiska skäl, framför allt utvecklats 

inom de samhällssektorer där potentialen i sänkningen av framtidens enhetskostnad har 

varit, och under överskådlig tid fortfarande är som störst. De ”fria marknadskrafterna” har 

huvudsakligen koncentrerats till rummets mest lönsamma sektorer 104 . 

När balansen mellan allmänintresset och egenintresset förskjuts till egenintressets fördel 

så kommer egenintressets uppmärksamhet i motsvarande grad att öka för de av 

historiska skäl till allmänintresset överlåtna samhällsektorerna, men inte för att 

potentialen i sänkningen av framtidens enhetskostnad i dessa samhällsektorer ökar utan 

därför att växande minoritet får en allt större möjlighet att finansiera en större 

konsumtion. 

Samtidigt jämförs och marknadsförs de av egenintresset framväxande ”privata” 

företagsinitiativen (finansierade med aktiv fördelningspolitik) med allmänintressets 

”kollektiva” lösningar (finansierade med passiv fördelningspolitik). De ”privata” 

alternativens högre kvalitet och bättre tillgänglighet framstår som tydliga bekräftelser på 

de privata alternativens förträfflighet gentemot en allt kostsammare offentlig verksamhet. 

Folktandvården får stå tillbaka för privattandläkare. Allmänna sjukhus privatiseras. 

Det centrala är att identifiera den huvudsakliga drivkraften bakom dessa förändringar 

vilken inte utgår från en fortlöpande sänkt enhetskostnad utan istället finner sin näring 

utifrån den aktiva fördelningspolitikens växande betydelse. Eller med andra ord: desto 

mer ojämlik inkomstfördelning desto större blir egenintressets incitament att privatisera 

(av historiskt bristande lönsamhetsskäl) offentlig verksamhet. En privatisering vilken 

utgår från den passiva fördelningspolitikens otillräcklighet och inte som en konsekvens 

av ett växande ekonomisk och social utrymme. Det några vinner i kvalitet och 

tillgänglighet (i privat verksamhet) förlorar många fler genom en allt sämre kvalitet och 

tillgänglighet (i offentlig verksamhet). 

När allmänintressets inflytande reduceras (till förmån för egenintresset) leder det till ett 

allt större tryck att privatisera delar av de samhällsektorer som domineras av 

muskelkraft, till fördel för fåtalet (egenintresset) och till nackdel för flertalet 

(allmänintresset). 


Vårt resonemang visar att fördelningspolitik är absolut nödvändigt för att samhället ska 

fungera, alldeles oavsett om den genomförs passivt eller aktivt, samt att 

fördelningspolitiken dessutom får en allt större betydelse allteftersom rummets 

energikvot stiger. 

Den passiva fördelningspolitiken kan, på ett tydligare sätt, fördela det geografiska 

rummets samlade ekonomiska och sociala välstånd inom det geografiska rummet, 

något som blir en allt viktigare balansfaktor, i den globaliseringsprocess den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen framkallar. Den passiva 

fördelningspolitikens avgörande frågeställning, är inte om den kommer att tyna bort, 

utan på vilket sätt, och utifrån vilken bas, den ska utgå och förstärkas. 

104 Vilket vi diskuterar i sammanställningen Betraktelsen. 




Muskelkraftens värdeskapande förmåga minskar allteftersom den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen fortskrider alldeles oavsett aktiv eller passiv fördelningspolitik. 

En alltmer utbredd privatisering av offentlig verksamhet är ingen långsiktigt hållbar 

samhällslösning. 



Lagen om anställningsskydd (LAS) (feb-10) 

Arbetsgivarorganisationerna vill sänka ungdomars ingångslöner och luckra upp lagen 

om anställningsskydd i syfte att få fler ungdomar i arbete. 

Lagen om anställningsskydd (LAS) 106 

Lag om anställningsskydd (1982:80), förkortat LAS, är i Sverige den lag som skyddar 

arbetstagare vid uppsägningar och avskedanden. Lagen reglerar bl.a. 

uppsägningstider, tidsbegränsade anställningar, hur besked om uppsägning ska 

skötas och vilka typer av uppsägningar som är giltiga. Lagen är tvingande, men kan 

inskränkas genom kollektivavtalsskrivelser. Turordningen vid uppsägningar kan också 

åsidosättas helt genom avtal med den lokala arbetstagarorganisationen. 

Många menar att Lagen om anställningsskydd (LAS) utestänger unga och utlandsfödda 

från arbetsmarknaden. Fackförbundet Unionen hävdar att turordningsreglerna i andra 

europeiska länder är striktare än i Sverige, varför det inte går att dra några entydiga 

slutsatser om hur LAS påverkar ungdomars möjlighet att komma ut på 

arbetsmarknaden. Snarare är det de generösa möjligheterna till tidsbegränsade 

anställningar vilka gör att unga utnyttjas som buffert. Provanställning och allmän 

visstidsanställning upp till två år – inte turordningsreglerna – gör att unga inte får fotfäste 

på arbetsmarknaden. 

Det tycks dock råda en gemensam uppfattning om att det finns ett växande problem 

med ungdomsarbetslöshet. I april 2009 redovisade SCB att ungdomsarbetslösheten 107 

var 26,8 procent. 

106 

Wikipedia 

107 

Ungdom definieras som åldersgruppen 15-24 år och som har sökt arbete (de senaste 4 veckorna) och kan ta ett arbete eller avvaktar 

ett arbete som börjar inom 3 månader. 



Vad är det som händer? 

Enligt Svenskt Näringslivs bedömningar kommer situationen att försämras ytterligare 

under de kommande åren. ”Ett mycket stort problem nästa år är den höga 

ungdomsarbetslösheten som drar i väg till 30 procent 2010 och 35 procent 2011, säger 

SN:s chefekonom Stefan Fölster” 108 . Svenskt Näringsliv kräver en omprövning av 

turordningsreglerna på arbetsmarknaden. 

Ungdomsarbetslösheten ökar snabbt 109 (2009-05-26) 

Enligt siffror från SCB ligger ungdomsarbetslösheten i april på 26,8 procent. Det är en 

förskräckande utveckling. Nu är det dags för en omprövning av turordningsreglerna, 

menar Karin Ekenger, arbetsmarknadsexpert på Svenskt Näringsliv, i en kommentar. 

Enligt siffror från SCB var ungdomsarbetslösheten i april 26,8 procent, en ökning med 

2,5 procentenheter på bara en månad, medan den genomsnittliga arbetslösheten 

ligger kvar på 8,3 procent. Av det totala antalet arbetslösa 400 000 är nu 160 000 unga 

mellan 15 och 24 år. 

Det är en förskräckande utveckling som, oavsett regering, inte låter sig döljas av 

statistiska förklaringar. Krisen gör det svårt för många, men det är tydligt att yngre får 

bära en oproportionerligt tung del av bördan. 

Vi vet att arbetslöshet i tidiga år gör det svårare att etablera sig på arbetsmarknaden 

och att inkomsterna påverkas långt senare. Vi vet att om många i ens omgivning är 

arbetslösa påverkar det ens ambitioner och tro på att själv kunna skaffa sig jobb. Det 

bildas en arbetslöshetskultur. 

Principen sist in, först ut i kombination med de i en internationell jämförelse höga 

minimilönerna spelar roll! Sverige ligger, tillsammans med Spanien och baltstaterna, i 

topp i Europa när det gäller ungdomsarbetslöshet. 

108 Källa: Bohuslänningen 2009-12-08 

109 Svenskt Näringsliv, 2009-05-26 

© 2009 - 2010 by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / predictum.se 65 

2


Är det verkligen rimligt att anställningstid alltid ska väga tyngre än kompetens när 

företagen tvingas till nedskärningar? Är det verkligen rimligt att det bara ska skilja 

några hundralappar per månad i lön mellan en erfaren yrkesarbetande och en som just 

börjar sitt arbetsliv? 

Det är dags för omprövningar. Våra ungdomar behöver en bättre start i arbetslivet. 

Det bör påpekas att det statistiska begreppet ungdomsarbetslöshet omdefinieras 2007 

till att även innefatta heltidsstuderande vilket nästan lett till en fördubbling av den 

procentuella andelen ungdomsarbetslösa, under 2008 från c:a 12-13 procent till drygt 19 

- 20 procent 110 . 

Ungdomsarbetslösheten 

över tid med olika definitioner 

Det finns en långsiktig trend mot en allt högre arbetslöshet som i växande grad 

(procentuellt) drabbar ungdomar. Och frågan är naturligtvis intressant; vore det inte 

bättre, utifrån ett samhällsperspektiv, att unga människor som ska bilda familj och bygga 

upp en framtid, kommer i arbete än att äldre vuxna, flera med ”utflugna” barn, får behålla 

arbetet fram till pensionen. 

Det råder knappast någon tvekan om att ungdomsarbetslösheten skulle kunna sänkas 

drastiskt om Lagen om anställningsskydd radikalt försämrades. Det råder samtidigt 

ingen tvekan om att antalet arbetslösa 50 plus skulle komma att stiga påtagligt och att 

flera ”icke högproducerande arbetstagare” som deltidsjukskrivna, handikappade och 

gravida samt alltfler småbarnsföräldrar då skulle riskera att ställas utanför 

arbetsmarknaden. 

110 

Varför vi kan förmoda att dagens ungdomsarbetslöshet på 30 procent (nuvarande definition) till och med bör ha legat under den 

statistiska arbetslösheten 1992 (enligt tidigare definition). 


12


Det sker en systematisk, om än långsam, sänkning av den genomsnittliga arbetsveckan 

från inledningen av den svenska industriella revolutionen på 1860-talet fram till 

inledningen av 1970-talet. Det som ansågs självklart under senare delen av 1800-talet 

och första hälften av 1900 talet, är i slutet av 1990 talet inte längre någon självklarhet. 

Förespråkarna för arbetstidsförkortning har tystnat eller låtit sig tystas. Idag är det långt 

ifrån självklart att den genomsnittliga arbetsveckan kan, eller ens bör, sänkas. 

En motsvarade värderingsförändring har skett av den offentliga sektorn. I början av 1970 

talet var en allmän uppfattning, inte minst på universitet och högskolor, att den offentliga 

sektorn skulle fortsätta växa allteftersom antalet arbetstillfällen inom industrin minskade. 

Vilket inte bara var en lös diskussion; det genomfördes även i praktiken. Den offentliga 

sektorn växte snabbt. Stat, landsting och kommun var att lita på. Framtiden förväntades 

tillhöra samhällets tjänstesektorer allteftersom behovet av arbetskraft inom 

varuproduktionen minskade. Den offentliga sektorns snabba tillväxt var en självklarhet 

när industriproduktionen automatiserades alltmer 111 . 

Diskussionen om LAS är en diskussion om vilken samhällsgrupp som skall bära 

merparten av rummets reduktionsarbetslöshet. I ett övergripande perspektiv blir därför 

diskussionen obehaglig. En generation ställs mot en annan generation istället för att 

samhället eftersträvar att sänka rummets reduktionsarbetslöshet. 

Samtidigt sänks arbetslösas och långtidssjukskrivnas ekonomiska ersättning i syfte att 

motivera dessa grupper till att konkurrera på en krympande arbetsmarknad 112 . 


När den klassiska nationalekonomin förespråkar att ett samhälle i posteriore bör öka 

inslaget av muskelkraft (höjd pensionsålder, längre arbetsvecka, kortare semester), 

hävdar den ekonomiska energiteorin motsatsen; att samhället bör sänka 

enhetskostnaden genom att påskynda övergången från muskelkraft till andra 

energikällor, genom att höja arbetsgivaravgifterna och sänka energiskatterna. För att 

förstå detta motsatsförhållande måste vi hålla isär vad som krävs för att behålla 

111 111 

Göran Hägg (1947 - ) Välfärdsåren 1945-86 

Under hela 70-talet fortsatte således antalet industrisysselsatta att sjunka från cirka 40 % till under 34 %. Jordbruket fortsatte att 

backa, från 8 % till 5,5 %. Båda fortfarande med bevarad eller ökad produktivitet. Övriga cirka 60 % aktivt arbetande tillhörde den 

vårdande eller administrativa sektorn – samtidigt som även industrijobben byråkratiserades. Som tidigare framgått växte även 

tjänstesektorns ekonomiska betydelse, så att offentliga och privata tjänster vid decennieskiftet 1970 redan passerat den direkta 

varuproduktionen och stod för över 50 % av BNP. 

En väldig tillväxt ägde rum inom den offentliga sektorn, närd av både den ekonomiska tillväxten och Strängs skatteuttag. Antalet 

statsanställda ökade mellan 1970 och 1975 med cirka 50 000 till närmare 400 000, och den redan överväldigande andelen 

tjänstemän bland dessa växte än kraftigare. 

Antalet icke arbetande – pensionärer, vårdklienter och vuxna i utbildning – ökade också, vilket betydde än mer för den offentliga 

sektorns tillväxt i rent ekonomiskt hänseende. Större delen av de väldiga summor som cirkulerade genom det offentligas kassor var 

bidrag eller transfereringar. 

112 

1994 redovisade en internationell OECD studie att det var hög tid att begränsa de arbetslösas incitamentshämmande effekter. Eller 

med andra ord: arbetslösa skulle motiveras tillbaka till arbetsmarknaden med sänkt ekonomisk ersättning, gärna i kombination med 

lägre skatter på arbete. 

Värdeförändringen påverkade den svenska socialpolitiken under slutet av 1990 talet, vilket senare även kom att omfatta 

långtidssjukskriva vid inledningen av 2000-talet; långtidssjukskrivna skulle motiveras tillbaka till arbetsmarknaden med en sänkt 

ekonomisk ersättning. 

OECD Job Study; Facts Analysis, Strategies; Paris 1994 

Arbetslöshetsförsäkringar och andra typer av bidragssystem vid arbetslöshet utformades ursprungligen för att kunna ge den 

arbetslöse temporärt inkomststöd under tiden medan han letade efter ett nytt jobb. I och med ökad långtidsarbetslöshet och 

upprepad arbetslöshet har dessa understödssystem i många länder nästan fått karaktären av permanent inkomststöd, vilket sänker 

incitamentet att söka jobb. För att begränsa de incitamentshämmande effekterna – samtidigt som man underlättar för en anpassning 

av arbetsmarknaden och ser till att nödvändigt grundskydd erbjuds – bör länderna se till att de lagstadgade bidragsnivåerna är 

måttliga, effektivt övervaka vilka som är berättigade till stöd och kunna garantera plats i aktiva åtgärdsprogram istället för att i all 

oändlighet betala passivt understöd. Det bör undersökas hur övergången från understödsberoende till arbete kan göras mer 

ekonomiskt attraktiv, genom sänkt inkomstbeskattning och reducerade sociala avgifter på låga inkomster samt genom att förmåner 

ingår i arbetet för lågavlönade och genom att begränsa de negativa effekterna när understödstagare tar ett deltidsarbete. 

113 

Sysselsättning 



nuvarande ekonomiska och sociala standard, och den standard som är möjligt att 

upprätthålla. Det är två helt olika frågeställningar. 

Den klassiska nationalekonomin svarar på den första frågan; vad krävs utifrån 

matematiska samband för att samhället ska balansera intäkter och utgifter. Den 

ekonomiska energiteorin försöker att forma en slutsats omkring den andra frågan; 

vilken standard är möjlig att upprätthålla i samhället och belyser de faktorer som är 

avgörande för den ekonomiska och sociala standarden. 

Det är inte antalet arbetstimmar som bestämmer samhällets välstånd i posteriore utan 

den hastighet varmed enhetskostnaden sänks. I klartext innebär det att en 

marknadsekonomi i posteriore kräver en snabb(are) och effektiv(are) övergång från 

muskelkraft till andra energikällor. Just hastigheten i omvandlingsprocessen blir 

avgörande för samhällets ekonomiska och sociala välstånd. Vilket leder till den 

märkliga slutsatsen att en marknadsekonomi i posteriore, vars energikvot ökar, har ett 

sjunkande behov av muskelkraft. En marknadsekonomi i posteriore som inte lyckas 

reducera antalet (muskel-) arbetstimmar (egentligen kostnaden för muskelkraft) genom 

en övergång till andra energikällor stagnerar eller går bakåt. 

Det kan upplevas synnerligen förvillande att förstå denna grundläggande skillnad, som 

tycks så lika, men ändå är så olika; att en marknadsekonomi i anteriore sysselsätter 

allt fler medan en marknadsekonomi i posteriore sysselsätter allt färre. Och att båda 

dessa tillstånd kan leda till en stabilare eller bättre ekonomisk och social standard. 

Paradoxalt nog kan 114 det minskade behovet av muskelkraft i posteriore vara ett positivt 

tecken på att enhetskostnaden och samhället utvecklas åt rätt håll. 

Det är samtidigt viktigt att understryka att den minskade efterfrågan på muskelkraft i 

posteriore är en konsekvens, och inte en förutsättning, för ekonomisk och social tillväxt. 

Det marknadsekonomiska systemets mål är inte att friställa arbetskraft utan att öka 

rummets ekonomiska och sociala utrymme vilket genom en anpassning av den 

genomsnittliga arbetsveckan leder till en allt fler medborgarna får en allt större fritid. 


Huvudsyftet är inte att minska sysselsättningen utan att förbättra rummets ekonomiska 

och sociala utrymme genom en sänkt enhetskostnad. I posteriore är den minskade 

sysselsättningen en naturlig konsekvens av enhetskostnadens sänkning. 116 Vad det 

ytterst handlar om är att öka rummets ekonomiska och sociala utrymme. Den 

reduktionsarbetslöshet 117 som uppstår i posteriore är således inget av individen 

självförvållat utan en konsekvens när det marknadsekonomiska systemet mognar. När 

politiska företrädare och ekonomer angriper de arbetslösa, och med en kraftigt 

reducerad arbetslöshetsersättning vill ”tvinga” de arbetslösa tillbaka till 

arbetsmarknaden, är det en moraliskt högst tvivelaktig åtgärd eftersom 

reduktionsarbetslösheten uppstår som en konsekvens av det marknadsekonomiska 

systemets anpassning i posteriore. 

Efterfrågan på rummets muskelkraft reduceras allteftersom den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen fortskrider varför en gradvis sänkning av den genomsnittliga 

veckoarbetstiden blir ett av rummets viktigaste fördelningspolitiska instrument. En 

114 

Författaren väljer medvetet verbet ”kan” eftersom slutsatsen beror av energikvotens förändring. Om energikvoten ökar är det 

minskade behovet av muskelkraft ett tecken på ekonomisk och social utveckling; om energikvoten minskar är det minskade behovet 

av muskelkraft ett tecken på ekonomisk och social kräftgång. 

115 

Arbetslöshet, sysselsättning, konkurrens och fritid 

116 

I anteriore är konsekvensen inte lika tydlig eftersom den sänkta enhetskostnaden kan förväntas ge en växande marknad vilket leder 

till en stabil eller högre sysselsättning. 

117 

Den arbetslöshet som uppkommer som en konsekvens av det marknadsekonomiska systemets anpassning i posteriore. 



sänkning av den genomsnittliga veckoarbetstiden skulle leda till fler arbetstillfällen och 

bättre möjligheter för arbetslösa och långtidssjukskrivna att återvända till 

arbetsmarknaden. 

När arbetslösa och sjukskriva ska motiveras tillbaka till (en krympande) arbetsmarknad 

genom en sänkt ekonomisk ersättning och den växande ungdomsarbetslöshetens ska 

reduceras genom en nedmontering av lagen om anställningsskydd, då blir situationen i 

det närmaste paradoxal. 



Koldioxidsreduktion vs sysselsättning (feb-10) 

Miljöpåverkan kan indelas i tre grupper; lokal påverkan, regional påverkan och global 

påverkan. 

Lokal påverkan 

Buller är ett exempel på en lokal miljöpåverkan som kan motverkas genom att minska 

bullret vid källan, minska dess utbredning t.ex. genom ljudisolering eller förändra 

attityden mot buller. 

Regional påverkan 

Under 1970-talet blev nederbörden i Skandinavien allt surare vilket ledde till stora skador 

på ekosystemen i sjöar och skogar med magra kalkfattiga jordar. Dessutom ökade 

vittring och korrosion på bland annat byggnader och metaller. Huvudorsaken var 

svaveldioxiden som bildas vid förbränningen av fossila bränslen vilken oxideras i vatten 

till svavelsyra och förekommer i sjöar och vattendrag i form av sulfatjoner. 

Svaveldioxidutsläpp är ett exempel på ett regionalt miljöproblem. 

Global påverkan 

Vid förbränning av fossila bränslen bildas koldioxid. Det beräknas att hälften av all 

koldioxid upptas av havet medan den andra hälften ackumuleras i atmosfären, vilket 

medför att den globala koldioxidhalten gradvis ökar. Koldioxid är en så kallad 

’växthusgas’ eftersom den släpper igenom solens kortvågiga strålar men hindrar de 

långvågiga värmestrålarna från att passera ut. Koldioxiden blandas upp i atmosfären och 

rör sig med vindarna runt jorden. Miljöproblemet ’koldioxid’ medför därför en global 

miljöpåverkan vars konsekvenser påverkar hela jordens ekosystem. Det spelar därför 

ingen roll om koldioxid frigörs i Afrika, Europa eller Asien. Påverkan på miljön, dess 

växthuseffekt, är densamma oberoende av var utsläppet sker. 

Men även det omvända gäller; att en koldioxidreduktion ger lika stor positiv klimateffekt 

var den än genomförs. En reduktion av koldioxidutsläppen i Nord- eller Sydamerika eller 

i Australien har lika stor positiv klimateffekt som en reduktion av koldioxidutsläppen i 

inom EU eller i Sverige. 

Beräkningar visar att en EU-medborgare i genomsnitt släpper ut 6-7 ton koldioxid per år 

medan motsvarande utsläpp för en Indier eller en Kines är cirka ett ton. 

Vid FN:s miljökonferens i Köpenhamn i december 2009 gjordes en överenskommelse att 

i-länderna ska ge 30 miljarder dollar i stöd till åtgärder för att skydda de fattigaste uländerna 

från klimatförändringar 2010-2012. Från 2020 ska en fond på 100 miljarder 

dollar årligen avsättas för att finansiera klimatåtgärder i den fattiga världen 118 . 

Utifrån ett sysselsättningsperspektiv vore det betydligt bättre för EU:s medborgare om 

miljöinvesteringarna, i syfte att reducera koldioxidutsläppen, istället görs inom EU, 

eftersom det skulle leda till fler arbetstillfällen samtidigt som den globala positiva effekten 

för miljön är densamma. EU (och Sverige) står här inför två olika alternativ (av vilka båda 

kommer att ge lika stor positiv effekt på miljön), där den ena leder till arbetstillfällen 

utanför EU och den andra leder till arbetstillfällen inom EU. 

Utifrån ett medborgarperspektiv torde det vara uppenbart att EU:s skattefinansierade 

miljöfonder i första hand investeras för att stimulera EU:s sysselsättning. 

Det svenska bidraget till en långsiktigt hållbar reduktion av växthusgaser skulle i ett 

inledande skede kunna innefatta tre områden, vilka kortsiktigt skulle främja svensk 

118 SvD 2009-12-19; Se även Bilaga 3, EU öppnar för att betala mer (2009-09) 



sysselsättning och i ett längre perspektiv höja energikvoten, vilket därmed skulle 

förbättra Sveriges (och därmed EU:s) ekonomiska och sociala tillväxt. 

utbyggnad av den svenska vattenkraften 

brytning av svenska urantillgångar 

investering i flexibel el 

Syntismen 119 

Vi vill öka energiproduktionen, sänka energikostnaderna, intensifiera energi 

forskningen, samt uppmuntra ett utökat internationellt samarbete. Vi vill genomföra en 

utbyggnad av den svenska vattenkraften, främst i syfte att tillgodose den svenska 

marknadens behov men även med målsättningen att exportera överskottsenergi till 

våra grannländer. Vi är positiva till en satsning på att exploatera svenska 

urantillgångar i första hand för att tillgodose de svenska kärnkraftsverkens behov av 

bränsle men även för export av uran till andra länder. Vi vill, allteftersom 

energiproduktionen byggs ut, öka antalet eluppvärmda bostäder och fastigheter samt 

långsiktigt stimulera en utveckling av elbilar och en flexibel elnätsstruktur. Effektivare 

uppladdningsbara batterier i kombination med ett flexibelt elnät skulle på ett avgörande 

sätt stimulera marknaden för framtidens elfordon. Vi vill aktivt stödja en övergång till 

jordvärme och vedeldning för uppvärmning. Inom forskning och utveckling anser vi att 

en av de större samhällssatsningarna bör ske inom energiproduktionen där bl.a. en 

exploatering av geotermisk energi och konsekvensen av en övergång från nuvarande 

lättvattenreaktorer till briderreaktorer bör utredas. 

Flexibel elektricitet 

Han laddar 

sin el-bil 

under sitt 

besök hos 

mig .. 

… men jag 

betalar energi 

uttaget på min 

el faktura! 

Investeringar i syfte att sänka koldioxidutsläppen och därmed reducera den globala 

växthuseffekten kan med fördel göras lokalt och regionalt. 




Aktiemarknaden (jan-10) 

På vilket sätt skiljer sig aktiebörser från varubörser som elbörser och råoljebörser? 

Varubörsernas obalans i utbud och efterfrågan, stimulerar produktionen, vilket leder till 

konkurrens och därmed en långsiktig sänkning av enhetskostnaden. Varubörsernas 

marknadsekonomiska processer ligger väl i linje med den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen. Processer som endast i en begränsad omfattning, om ens alls, 

gäller för aktiemarknaden. 

Utifrån ett resonemang om utbud och efterfrågan borde utbudet av aktiebolag inom 

lönsamma sektorer öka när efterfrågan ökar (börskurserna stiger) och utbudet av 

aktiebolag borde bli färre när efterfrågan minskar (börskurserna sjunker). Men så 

fungerar inte aktiemarknaderna. Utbudet av aktiebolag förblir relativt konstant över tiden 

och det finns tvärtom en risk att antalet aktiebolag minskar allteftersom potentialen i 

framtidens sänkta enhetskostnad avtar och behovet av ackumulerat kapital ökar. 

Skapas inte samhällets värde på börsen 120 ? Är det inte börsens avkastning som 

finansierar sjukvård och pensioner? 

Det är en vanlig uppfattning att världens aktiemarknader skapar alltings värde, vilket 

börskraschen 1929 på ett entydigt sätt tycks bekräfta med den ekonomiska och sociala 

misär som följde i dess spår. 

Världens aktiemarknader återspeglar ”marknadens” eller ”de många människornas” 

uppfattning om hur samhällsekonomin kommer att utvecklas i framtiden. Om samhället 

går mot bättre eller sämre tider. I så motto är ”börshumöret” en ”konjunkturbarometer”, 

en indikator på samhällsekonomins utveckling. 

Börsen återspeglar massrörelser vilka inte uteslutande har en logisk förankring. 

bin Laden-effekt i åtta minuter; 2003 121 

En vanlig dag på börsen 122 . Tills en minut över två. Då kablar Nyhetsbyrån 

Direkt ut saken: bin Laden är gripen. Den eftersökte terroristen har haffats i 

Pakistan. Källan är brittiska BBC, som fått uppgiften från en ”iransk 

radiostation” skriver AFX. 

Många led? Spela roll. Chansen finns: Det kan vara slut på bedrövelsen, det 

har flammat upp ett ljus i börsmörkret, ända borta i Pakistan, men ändå. Bin 

Laden KAN vara gripen. 

Redan innan Direkt skickat ut nyheten slänger sig placerarna på 

köpknapparna. Stockholmsbörsen börjar plötsligt dra iväg efter ännu en usel 

förmiddag. Sax-index skjuter fart med 1,52 procent (c:a 25 miljarder SEK; förf. 

anm. 123 ) på bara åtta minuter. 

Sedan blir det lite oklart om det pakistanska ljuset. Man kan säga att det 

släckts helt. 

Usama bin Laden är inte alls gripen. Det är lögn att terrorledaren haffats, 

meddelar den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. 

Nyhetsbyrån Direkt kablar ut dementin 13 minuter över två, och hänvisar till 

Bloomberg News, som refererar till brittiska BBC. 

Placerarna suckar. Kurserna sjunker igen, med 1 procent på bara några 

minuter. Ungefär som en vanlig dag på börsen. 

120 

Vi diskuterar här uteslutande aktiebörsernas situation. 

121 

DN 2003-03-13 

122 

Stockholmsbörsen 

123 

Totalt börsvärde 1642,6 mdr SEK 



Hur uppstår dessa tjugofem miljarder? Varifrån kommer de? Knappast från någon 

plötslig produktivitetsökning i industrin; inte heller därför att riksbanken har beslutat att 

sänka reporäntan kraftigt. Och trots, att dessa så grundläggande nationalekonomiska 

styrinstrument bevisligen inte påverkat situationen, uppstår plötsligt tjugofem miljarder, 

eller annorlunda uttryckt, 25 000 miljoner kronor på bara åtta minuter. Ett nyproducerat 

kapital som skulle kunna finansiera drygt hälften av Sveriges årliga försvarsbudget. 

Men några minuter senare, klockan tretton minuter över två, har pengarna som hade 

kunnat finansiera drygt halva Sveriges samlade försvarsbudget försvunnit. 

Hur är detta möjligt? Hur kan ett kapital på detta sätt uppstå och försvinna ur 

”ingenting”? För vi måste vara medvetna om att det är ”riktiga” värden som går att lösa in 

mot sedlar och mynt för den som utnyttjar tillfället. 

Aktiemarknaden representerar framtiden. Eller som SvD Näringsliv uttrycker det: 

Problemet med resultatrapporter är att de är just rapporter från en gången tid medan 

aktiens pris speglar marknadens förväntningar om framtida vinster 124 . 

Det, i den uppbyggda förväntan skapade kapitalet 125 , används för att sänka framtidens 

enhetskostnad. I så mening går det att hävda att en stor del av det ekonomiska och 

sociala utrymmet skapas, eller initieras, på aktiemarknaden. 

Är aktiemarknadernas betydelse överskattad? 

Rummets tillgång på kapital är en nödvändig förutsättning för den långsiktiga 

sänkningen av enhetskostnaden. Här återkommer vi till kapitalets enastående förmåga 

att förvandla en gräsbrand till en svetslåga. Ett av de sätt vi idag känner till för att 

generera kapital är genom våra aktiemarknader. Man skulle kunna säga att 

aktiemarknaderna intecknar sänkningen av framtidens enhetskostnad och använder den 

som utgångspunkt för att indirekt sänka framtidens enhetskostnad. 

På så sätt blir aktiemarknaden en självuppfyllande profetia eftersom den sänkning av 

enhetskostnaden aktiemarknaden själv bidrar till är dess egen förutsättning. Vilket 

fungerar så länge potentialen i sänkningen av framtidens enhetskostnad är tillräckligt 

stor. Någon gång i framtiden kommer potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad att 

ha minskat så mycket att det blir allt svårare att ackumulera det nödvändiga kapital som 

behövs för den marknadsekonomiska mognadsprocessens fortskridande. 

Aktiemarknadens förutsättning är de enskilda företagens förmåga att generera 

ekonomiska resultat. Men den enskilda företagen är samtidigt i behov av kapital för att 

kunna sänka framtidens enhetskostnad. 

Men det är också viktigt att understryka att en stigande aktiekurser inte tillför 

aktiebolagen något nytt kapital. För att ett aktiebolag ska få ett nytt ”friskt” kapital 

förutsätts en emission av aktier. 

På vilket sätt leder då högre börskurser till en långsiktigt lägre enhetskostnad? 

Aktieägarna, börsens investerare, förväntar ett bra ekonomiskt resultat av aktiebolagen, 

vilket stimulerar aktiebolagens organisationer att höja produktiviteten (sänka 

enhetskostnaden). Samtidigt ger högre aktiekurser ett ökat ekonomisk och socialt 

utrymme att använda till konsumtion, vilket indirekt stimulerar aktiebolagens försäljning. 

Förväntningarna på företagens och organisationers förmåga att utveckla potentialen i 

framtidens sänkta enhetskostnad återspeglas i aktiekurserna, samtidigt som denna 

återspegling genererar ett större kapital utan att det behöver leda till högre inflation, 

eftersom de finansiella systemen, i vilket aktiemarknaderna igår, har förmågan att 

producera nytt kapital utan att det behöver leda till högre inflation. 

124 SvD Näringsliv 2008-07-24 

125 Kapital är en fordran på framtidens sänkta enhetskostnad. 



Varför investerar vi våra pensioner i aktier? 

Aktiebolagen har, av historiska skäl, framför allt utvecklats inom de samhällssektorer där 

potentialen i sänkningen av framtidens enhetskostnad har varit, och under överskådlig 

tid fortfarande är som störst. De ”fria marknadskrafterna” har huvudsakligen 

koncentrerats till rummets mest lönsamma sektorer. 

Vilket vi har diskuterat tidigare. 


Rummets solidariska lönepolitik leder förr eller senare till allt större spänningar mellan 

arbetstagare inom olika samhällssektorer allteftersom rummets energikvot stiger, 

eftersom lönsamheten ökar snabbare inom de privata samhällsektorerna samtidigt 

som kostnaden inom de offentliga samhällssektorerna (som belastas med 

tjänsteeffekten) inte sänks lika snabbt. Till det yttre kan det upplevas som om de 

privata samhällssektorerna blir allt effektivare medan de offentliga samhällssektorerna, 

som sjukvård, blir allt ineffektivare, men då förbiser man det faktum att privata 

intressen (av historiska lönsamhetsskäl) huvudsakligen har etableras inom de 

samhällssektorer där potentialen i framtidens sänkning av enhetskostnaden har varit, 

och fortfarande är, som störst. Därmed har privatägda samhällssektorer, redan från 

början, per definition, en grundläggande fördel i jämförelse med de samhällssektorer 

som av historiska skäl ”överlåtits” till allmänintresset. 

Vi noterade tidigare att utbudet av aktiebolag förblir relativt konstant över tiden. Utifrån 

ett resonemang om utbud och efterfrågan borde utbudet av aktiebolag inom lönsamma 

sektorer öka när efterfrågan ökar (börskurserna stiger) och utbudet av aktiebolag borde 

minska när efterfrågan minskar (börskurserna sjunker). Vilket inte sker! 

Det går att jämföra aktiekurserna med värdet av framlidna konstnären Vincent van 

Goghs målningar. När efterfrågan på den framlidna van Goghs målningar ökar så stiger 

priserna eftersom utbudet är konstant. Ju fler som uppmuntras till att spekulera i van 

Goghs samlade produktion desto högre värde kommer hans målningar att få. Omvänt 

kommer värdet på van Goghs målningar att sjunka om intresset, efterfrågan, minskar. 

Därför har det varit av största betydelse för aktiemarknadernas utveckling under de 

senaste femtio åren att en allt större andel av allmänintressets kapital har överförts från 

andra sparformer till aktiemarknaden eftersom det påverkat börskurserna på samma sätt 

som värdet på van Goghs samlade produktion. 

Urban Bäckström (1954); Tankar om aktiesparande 127 

I slutet av 1999 var det hela 5,6 miljoner människor i vårt land som ägde aktier i någon 

form, antingen direkt eller indirekt via fonder. Det innebär alltså att över 60 procent av 

Sveriges innevånare är aktiesparare. Ser vi till den del av befolkningen i vårt land som 

är 16 år och äldre ligger andelen på 66 procent. När mätningarna startade 1984 var 

det knappt 30 procent. Det har skett mer än en fördubbling av antalet aktiesparare på 

15 år. 

Bäckström förklarar detta med att: 

En viktig orsak till den här utvecklingen är antagligen den historiskt sett mycket höga 

avkastningen som aktiesparandet givit på senare tid. Under 1980- och 1990-talet har 

avkastningen på aktier nämligen varit nästan 20 procent per år i genomsnitt (i 

kursuppgång och utdelningar sammantagna), efter det att inflationen räknats bort. Det 

126 Kvinnans situation 

127 Kapitel 1 Erfarenheter av aktiesparande 



är nästan tre gånger mer än vad som gällt tidigare under historien. Det finns inte 

många – om ens några – perioder då aktier givet en så hög avkastning under en 

tjugoårsperiod. Det är viktigt att ha i minnet för den som sparar i aktier. Man kan, som 

jag ser det, heller inte räkna med att den avkastningen som aktieplaceringar givit 

under de senaste 20 åren ska fortsätta i all framtid. 

Och tillägger: 

Avkastningen på en brett sammansatt aktieportfölj har i Sverige legat på omkring 7 

procent i genomsnitt per år sedan 1920-talet, inflationen borträknad. Även i USA har 

den reala avkastningen hållit sig mellan 6,5 och 7,5 procent i genomsnitt per år under 

de senaste tvåhundra åren 128 . 

Senare undersökningar visar att andelen aktiesparare vid inledningen av 2000 talet ökat 

till över 75 procent av befolkningen (DN 2002-09-29). 

Andel svenskar över 15 år som äger aktier 

Procent 

100 

90 

80 

70 

29 

25 

12 12 13 14 

21 

18 

16 30 

32 34 

43 42 

39 

34 

44 44 

53 54 

51 

49 

55 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Källa: DN 2002-09-29 

1976 

1978 

1980 

1982 

1984 

1986 

1988 

1990 

1992 

1994 

1996 

1998 

2000 

66 

Ju fler som uppmuntras till att spara (alternativt spela eller investera 129 ) i aktier desto 

högre börskurser. Och det ena har lett fram till det andra; ett stigande aktieintresse har 

gett ett växande massmedialt intresse vilket påverkat tillflödet av nytt kapital, vilket ökat 

investeringsbenägenheten ytterligare. Aktiemarknaderna har ”pumpats” upp och de allra 

största vinnarna är de som varit med från början. Aktiemarknaden har gjorts ”folklig” 

vilket kommer till uttryck på flera sätt 130 . 

128 Urban Bäckström (1954); Tankar om aktiesparande, Kapitel 1, Erfarenheter av aktiesparande 

129 Begreppen spela och investera återkommer genom historien. 

John Kenneth Galbraith (1908 - 2006); Den stora börskraschen 

Det fanns många sätt att tjäna pengar på 1928. Bättre tillfällen att bli rik hade aldrig tidigare erbjudits och det visste folk. 1928 var i 

själva verket det sista året amerikanerna var riktigt glada, ohämmade och verkligt lyckliga. Det var bara inte så att detta år var för 

bra för att fortsätta; det fortsatte bara inte. 

I januarinumret av World’s Work 1929 började Will Payne med att gå igenom vad som hänt under det gångna året. Därefter 

fortsatte han med att förklara skillnaden mellan en investerare eller en penningplacerare och en spelare. En spelare, menade han, 

kan bara vinna på någon annans bekostnad. På en investering däremot, tjänar alla pengar. En aktieinvesterare, förklarade han, köper 

General Motors aktier för 100 dollar, säljer dem för 150 dollar till någon annan, som i sin tur säljer dem för 200 dollar till 

ytterligare någon annan. Alla tjänar på sina affärer. Som Walter Bagehot en gång anmärkte: Folk är som mest lättrogna när de är 

som lyckligast. 

130 Aktiemarknaderna kan i viss utsträckning liknas med en ”hink med pengar”, att ju fler som är beredda att lägga (investera) sitt 

kapital i hinken desto större värde får hinken. Det intressanta är det faktum att kapitalet uppfattas som ett substansvärde när det 

relateras till en aktie och därmed kan användas som utgångspunkt för att generera nytt virtuellt kapital. Aktievärdet används som 

säkerhet för banklån. 

80 

77 


År


Förre statsrådet Leif Pagrotsky i s-tidningen Aktuellt i Politiken; 2007 131 

I en tid när vinnaren i aktie-SM är ombudsman på LO, när Thage G Peterson spelar 

golf och Bosse Ringholm börjar varje dag med att läsa börslistorna för att kolla sina 

aktier skall vi nog inte vara så tvärsäkra på hur våra potentiella väljare ser ut. 

Aktiemarknaderna, till skillnad från van Goghs målningar, producerar trots allt ett värde. 

Det växande kapitalet generar ekonomiskt och socialt välstånd, arbetstillfällen och 

sjukvård, till en bred allmänhet. Är inte jämförelsen med van Goghs målningar djupt 

orättvis! 

Det ska medges att jämförelsen och parallellerna mellan van Goghs målningar och 

aktiemarknaden inte får dras alltför långt; men att jämförelsen därmed inte är irrelevant. 

Världens aktiemarknader har förmågan att växla ut på framtidens intäkter. Ju större de 

framtida vinsterna förväntas bli desto högre aktiekurser. Kapital investeras i företag som 

förväntas ge hög framtida avkastning. På det sättet blir just förväntningen, den 

förväntade avkastningen, avgörande för aktievärdet. När förväntningarna ökar stiger 

börsvärdet (efterfrågan tilltar) och när förväntningarna minskar (efterfrågan avtar) 

sjunker börsvärdet. Ett företags redovisade historiska vinst är inte oväsentlig (eftersom 

den kan ge ett visst förtroende) men det är företagets potentiella framtida vinster som 

har den största betydelsen för börsvärdet. En större efterfrågan (ju mer kapital som 

investeras i en aktie) vid ett oförändrat utbud, gör att aktiekursen stiger. 

Till detta ska läggas engångseffekten när en allt större andel av rummets kapital, t.ex. 

pensionskapital och andra sparformer, uppmuntras att placeras på aktiemarknaden, 

vilket i sig driver upp börskurserna, men de stiger inte utifrån en växande potential i 

framtidens sänkta enhetskostnad, utan av det faktum att utbudet av aktiebolag i 

praktiken är (relativt) konstant (i likhet med van Goghs tavlor). 

Men i en förlängning, över lång tid, är aktiemarknaden i huvudsak att betrakta som ett 

fördelningspolitiskt instrument. Den egentliga värdeskapande processen sker inom 

företag och organisationer i den ständigt pågående process som syftar till att sänka 

enhetskostnaden. Värdet av denna sänkning (som utgår i form av en fordran på 

framtidens sänkta enhetskostnad) kan fördelas på olika sätt; genom beskattning av 

vinster eller genom högre löner, bonusutbetalningar, pensionsavtal och annan ersättning 

till de anställda eller genom utdelning till aktieägarna, endera i form av utdelning eller 

som en kursuppgång. 

Urban Bäckström (1954); Tankar om aktiesparande 132 

Generellt kan man säga att avkastningen på aktier – alltså både direktavkastning och 

kurstillväxt – hänger samman med bolagens långsiktiga avkastning. Om, å ena sidan, 

bolagen delar ut en stor del av årsvinsten kommer direktavkastningen att spela en 

större roll för hela avkastningen jämfört med kurstillväxten. Om, å andra sidan, 

bolagen väljer att behålla en större del av vinsterna kan i stället mer av avkastningen 

förväntas komma i form av kurstillväxt. Det gäller förstås såvitt ledningarna förmår att 

förränta de kvarhållna vinstmedlen lika bra som aktiemarknaden kräver. En innehållen 

utdelning i dag kan på så sätt ge en större aktieutdelning i morgon. 

Det här innebär alltså att avkastningen på aktier i längden blir densamma som den 

som bolagen genererar. Om bolagen, på lång sikt, ger en avkastning på eget kapital 

som uppgår till exempelvis 7 procent, realt sett, tenderar även den reala avkastningen 

på aktier att över tiden vara lika stor. 

131 Källa: DN 2007-03-10 

132 Kapitel 2 Perspektiv på aktieplaceringar 



Bäckström visar hur den historiskt reala avkastningen på Stockholmsbörsen i stort sett 

följer en rät linje på 7 procent per år. 

Och Bäckström visar att samma trend även tycks gälla internationellt. 

Utifrån ett samhällsperspektiv kan man således resonera hur resultatet från den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen inom företag och organisationer på bästa sätt 

bör fördelas. 

Är världens aktiemarknader därmed alltmer att betrakta som fördelningspolitiska 

instrument? 

Det är lätt att hamna i en missledande diskussion om kapitalets vara eller inte vara vilket 

kan leda till onödiga låsningar. Det råder ingen tvekan om att världens aktiemarknader 

stimulerar egenintresset till stora insatser i syfte att utjämna varornas och tjänsternas 

skillnader mellan utbud och efterfrågan. Ett företag utsätts för en kontinuerlig press att 

skapa lönsamhet och det finns ofta en privatekonomisk koppling mellan styrelser, 

företagets ledare och aktiekursens utveckling vilket motiverar styrelser och 



företagsledningar att genomföra åtgärder i syfte att förbättra lönsamheten. Det finns 

inriktningar (t ex pilotskolan) som hävdar att ledarna för ett börsnoterat bolag bör äga 

egna aktier i det bolag de är satta att styra i syfte att stimulera till åtgärder som leder till 

högre aktiekurs. Syftet är att stimulera egenintresset att öka lönsamheten genom att 

långsiktigt sänka enhetskostnaden. 

Vi bör vara medvetna om att vi nu diskuterar stora ekonomiska värden. Om vi utgår från 

att Stockholmsbörsens värde uppgår till c:a 1600 miljarder 133 så motsvarar skillnaden i 

real avkastning på 13 procent 134 (20 minus 7) ett värde på drygt 200 miljarder SEK per år 

och om vi för enkelhetens skull tänker oss att den värdeförändringen pågått i 20 år så 

blir summan näst intill gigantisk. Och då diskuterar vi enbart aktiemarknaden som 

representeras av Stockholmsbörsen 135 . Ett ”överskott” som skulle ha kunnat användas till 

att förbättra sjukvården, investera i ekonomisk infrastruktur och utöka energiproduktion. 

Är inte det en orättvis betraktelse! 

Det går att hävda flera invändningar mot ovanstående resonemang. Och det finns 

naturligtvis stora ekonomiska intressen som har allt att vinna på att försvara 

aktiemarknadens nuvarande utformning. Alla som har att förlora på resonemanget 

kommer naturligtvis att betrakta jämförelsen som orättvis. 

Vi undviker därför medvetet att gå in på alltför många detaljer för att istället visa på de 

övergripande tendenserna. Huruvida Stockholmsbörsens ”överskott” 136 har varit 50, 100, 

eller 200 miljarder per år sedan inledningen på 1980-talet är, utifrån vårt resonemang, av 

underordnad betydelse. 

Innebär det att aktiemarknaden är övervärderad? Att det är en bubbla som med 

nödvändighet kommer att spricka? 

Aktiemarknadens utveckling har, utifrån ett historiskt perspektiv, ökat kraftigt, vilket 

Urban Bäckström kommenterar på följande sätt: 

Under 1980- och 90-talen har aktier givit en historiskt sett unikt hög avkastning. Det 

handlar om närmare tre gånger så hög avkastning som det historiska genomsnittet. 

Under en tjugoårsperiod som tar sin början 1980 och slutar i samband med 

millenniumskiftet 1999/2000 gav aktier en avkastning på hela 20 procent per år i 

genomsnitt. Märk väl att då har inflationen räknats bort 137 . 

Vi bör påminnas om att aktiebolagens vinster redovisas efter omkostnader som löner 

och andra ersättningar. Om vi utgår från att aktiebolagens produktivitetsförbättringar 

under det senaste seklet varit ungefär densamma per år (7 procent) så måste vi därför 

dra slutsatsen att en växande andel av aktiebolagens samlade värde tillkommer 

aktieägarna på bekostnad av löntagarna och allmänintresset. Engångseffekten när en 

allt större andel av rummets samlade kapital, t.ex. pensionskapital och andra 

sparformer, har placerats (och placeras) på aktiemarknaden under de senaste 

decennierna, samt att aktiebolagens minskade personalbehov leder till en förskjutning 

av skattebasen som i kombination med andra skattelättnader (t ex sänkt bolagsskatt i 

syfte att attrahera det internationella riskkapitalet) leder till att aktiebolagens 

övervinsterna stiger. 

133 

Enligt det tidigare redovisade börsvärdet för 2003. 

134 

Här refereras till Urban Bäckströms kommentar att avkastningen på aktier har varit nästan 20 procent per år i genomsnitt (i 

kursuppgång och utdelningar sammantagna), efter det att inflationen räknats bort, under 1980- och 1990-talet samt att den 

genomsnittliga historiska avkastningen har varit 7 procent per år, dvs en skillnad på 13 procent. 

135 

Stockholmsbörsen representerar cirka 1,5 procent av världens aktiehandel. 

136 

”Överskott” relaterat som skillnaden mellan den historiska realavkastningen på 7 procent per år i relation till en avkastning på 20 

procent per år. 

137 

Urban Bäckström (1954); Tankar om aktiesparande; Kapitel 4 Avslutande tankar om aktiesparande 




Om (den av rummet använda) skattebasen minskar, tvingas rummets skattetryck öka 

motsvarande (relativt sett) för att bibehålla samma skatteuttag, vilket inte behöver 

betyda att rummets samlade ekonomiska och sociala välstånd minskar. Rummets 

samlade ekonomiska och sociala välstånd kan tvärtom öka samtidigt som det 

fördelningspolitiska skatteuttaget minskar av det skälet att det marknadsekonomiska 

rummets mognadsprocess förskjuter den ekonomiska avkastningen bort från 

muskelkraft över till kapital. Allmänintresset förlorar således i tvåfalt; dels genom att 

muskelkraftens friställande leder till en större (reduktions-) arbetslöshet om inte den 

genomsnittliga arbetsveckan sänks, dels genom att muskelkraftens friställande leder 

till en mindre skattebas och därmed till försämrade möjligheter att bedriva en passiv 

fördelningspolitik, vilket i sig omöjliggör finansieringen av en sänkt genomsnittlig 

arbetsvecka. 

Allteftersom denna process fortskrider blir det paradoxalt nog allt viktigare för det 

politiska systemet att hålla tillbaka löneutvecklingen inom exportindustrin eftersom allt 

färre industriarbetare blir löneledande för samhällets primärsektorer vars finansiering 

huvudsakligen är passiv (och vars kostnader relativt sett ökar pga tjänsteeffekten). 

Konsekvensen blir en fortlöpande stegring av aktiebolagens vinster vilket leder till 

historiskt sett högre avkastning på aktier. 

Utifrån det resonemanget är det inte säkert att de senaste decenniernas enastående 

avkastning på aktiemarknaden är någon bubbla, utan en följdriktig konsekvens av 

utvecklingen då en växande andel av rummets samlade värde har kommit (och kommer) 

till uttryck genom aktiemarknaden 139 . 


139 Risken är snarare att rummets samlade värde är en bubbla vilken även den kan komma till uttryck genom aktiemarknaden. 



Post festum (jan-10) 

Oljan tar slut. Norge och Danmark har nått peak produktion. Enligt fysikprofessorn Kjell 

Aleklett vid Uppsala universitet nådde vi redan 2008 den globala oljetoppen, det som 

kallas peak oil och som innebär att oljeproduktionen av den lättillgängliga oljan nått sitt 

maximum. Att komma bort från vårt oljeberoende borde därför vara högt prioriterat bland 

politikerna enligt honom. Några som nu gör slag i saken är kommunpolitikerna Fredrik 

Sjöberg (m) och Boo Östberg (c) i Knivsta kommun. De har sett till att kommunen bland 

annat både köpt vindkraftverk och byggt cykelvägar. Tjänstebilarna har miljöcertifierats. 

Kommunen skulle också kunna bli självförsörjande av mat visar kommuntjänstemännens 

beräkningar 140 . 

Den globala oljetoppen nåddes 2008 och det globala oljebehovet uppgår idag (2010) till 

75 – 85 miljoner fat per dag. Enbart Sverige importerar 300 000 fat olja per dag 

huvudsakligen från Norge, Danmark och Ryssland. Oljan kommer inte att ta slut men 

produktionen kommer att minska, samtidigt som världens energibehov 2030 beräknas 

motsvara ytterligare sex Saudi-Arabien, beräknat på dagens produktion. Globalt finns de 

största oljereserverna, 60 - 70 procent, i mellanöstern. Irak är det land som har de 

största outnyttjade reserverna. USA, Saudi-Arabien, Ryssland och Norge nådde peak 

produktion 2003 och är på brant nedförsbacke, Storbritannien likaså. 

Vindkraftverk, cykelvägar och miljöcertifierade tjänstebilar visar på en god vilja, men är 

ingen lösning på den politiska och marknadsekonomiska utmaning världen står inför 

under de närmaste decennierna. Mycket kan komma att inträffa när kampen om de 

sinande oljekällorna inleds. 

Den svenska Energimyndigheten tycks övertygad om att marknadskrafterna löser 

problemet; att det är en fråga om utbud och efterfrågan. 

Vi har diskuterade detta tidigare. 


Nationalekonomer hävdar att lagen om utbud och efterfrågan kan appliceras på alla 

områden. När utbudet av en vara minskar stiger priset till dess att en ny utbuds- och 

efterfrågebalans inträder. Det högre priset leder till ett större utbud av varor och 

tjänster eftersom lönsamheten ökar, vilket leder till ett utbudsöverskott varpå priset 

sjunker tills dess att en ny utbuds- och efterfrågebalans inträder. 

Motsvarande resonemang används även på världens energiförsörjning. När utbudet av 

olja minskar, stiger priset vilket leder till att konsumenterna reducerar konsumtionen 

samtidigt som tidigare olönsamma energikällor kan tas i produktion. Lagen om utbud 

och efterfrågan används för alla varor och tjänster, oavsett om det gäller skor, 

tandkräm, tegelstenar eller energi. 

Nationalekonomer menar att det var precis vad som inträffade efter oljekriserna 1973 

och 1979. När råoljepriset steg inleddes en omfattande prospektering av världens 

ännu ej kända oljetillgångar vilket medförde att världens redovisade oljereserver i stort 

sett var lika stora 1975 som år 2000 trots en omfattande ökning av världens 

energiförbrukning. Med facit i hand från 80 och 90 talet har exploateringen av Nordsjön 

och andra off-shore områden minskat världens energiberoende av Persiska viken. 

Idag använder därför många nationalekonomer sjuttiotalets energikriser som ett 

argument för marknadskrafterna när energifrågan kommer på tal. Brister i 

energiförsörjningen kan visserligen leda till en tillfällig nedgång i världsekonomin, men 

140 SR 2009-12-02; Vetenskapsradion; Oljeeran på väg mot sitt slut? 

141 Kapitel 4 Energifrågan 



den blir endast kortvarig, tills dess att lagen om utbud och efterfrågan återställer 

balansen. 

Enligt den ekonomiska energiteorin bör lagen om utbud och efterfrågan appliceras på 

skor, tandkräm och tegelstenar och kan appliceras på energi, men energikostnaden är 

av så grundläggande och fundamental marknadsekonomisk betydelse, att generella 

slutsatser utifrån lagen om utbud och efterfrågan inte kan appliceras reservationslöst. 

Den marknadsekonomiska mognadsprocessen förutsätter att den globala 

enhetskostnaden fortlöpande sänks. Om världsmarknadspriset på energi stiger under 

lång tid riskerar den globala enhetskostnaden att stabiliseras, varefter den ekonomiska 

och sociala tillväxten upphör och vi får ett nolltillväxtsamhälle. 

Post festum 142 definieras som det omöjliga marknadsekonomiska tillstånd då den globala 

enhetskostnaden stiger. Per definition kan inte det marknadsekonomiska systemets 

globala enhetskostnad stiga. 

Varför ska man överhuvudtaget definiera ett omöjligt tillstånd som - post festum? 

Den ekonomiska energiteorin leder fram till ett antal slutsatser, av vilka några bör 

definieras i syfte att forma en mer välordnad helhet. Definitionen av ett post festum 

uppmuntrar till en fördjupad studie av begreppet. Vi stöder oss här på Carl von Linnés 

(1707-1778) maxim, Nómina si nescis perit et cognítio rerum, om du inte kan namnen 

försvinner också din kännedom om sakerna. 

Den marknadsekonomiska mognadsprocessen sker genom en fortlöpande sänkning av 

enhetskostnaden fram mot marknadsekonomins utopia parallellt med att 

marknadsekonomin övergår i ett nytt ekonomiskt system, post ultimus. 

Post festum, utifrån ett globalt perspektiv är en marknadsekonomisk ”omöjlighet”. Den 

globala enhetskostnaden kan, per definition, omöjligt öka över tid. Utifrån ett globalt 

perspektiv (där rummets begränsning upphört), kan ett marknadsekonomiskt post 

festum aldrig uppstå. Själva definitionen av ett post festum där den globala 

enhetskostnaden stabiliseras eller stiger blir en motsägelse, ett oxymoron, på samma 

sätt som ’talande tystnad’ eller ’varm kyla’. En marknadsekonomi (utifrån ett globalt 

perspektiv) förutsätter en sänkt enhetskostnad 143 . 

Post festum är precis som namnet, en marknadsekonomi där festen är slut. Den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen tillåts inte fortskrida eftersom den gått i 

baklås; vilket får dramatiska konsekvenser för det ekonomiska och sociala utrymmet. 

142 Latin: Efter festen 

143 Däremot kan ett väl avgränsat rum höja enhetskostnaden och trots det ”utvecklas”, men då sker det på andra rums bekostnad. Rum 

vars enhetskostnad sänks finansierar då de rum i vilka enhetskostnaden stiger. 



Enhets 

kostnad 

Principskiss över enhetskostnadens utveckling 

Post festum 

2000 År 

Är det verkligen en korrekt beskrivning? Världsmarknadspriset på energi har aldrig 

tidigare varit så högt som idag och trots det fortsätter det marknadsekonomiska 

systemet att utvecklas. 

Finansmarknaderna har förmåga att skapa (”virtuellt”) kapital 144 utan att det omedelbart 

leder till en högre inflation. Inflationen, som är att betrakta som en säkerhetsventil 145 , 

förväntas utlösas när kapitalet, fordran på framtidens sänkta enhetskostnad, blir alltför 

stor. Inflationen reducerar kapitalet storlek så att det kommer i bättre balans med 

förväntningarna på framtidens sänkta enhetskostnad 146 . 


Både det sparade kapitalet och det lånade kapitalet relateras till framtidens sänkta 

enhetskostnad. Påståendet att det sparade kapitalet är relaterat till en historiskt sänkt 

enhetskostnad är således felaktig. En summa kapital, sedlar och mynt, är under alla 

omständigheter att betrakta som en fordran på framtidens sänkta enhetskostnad. Vi 

kommer här in på kapitalets förmåga att, under en begränsad period, leva ett eget liv. 

Om detta ”egna liv” blir alltför omfattande övergår det i inflation, dvs. det 

”överskjutande” kapitalet framtvingar en värdesänkning av ”hela” kapitalet som därmed 

samtliga innehavare av nämnda kapital får finansiera. Inflationen är det 

marknadsekonomiska systemets sätt att korrigera en alltför vidlyftigt konstruerad 

efterfrågan som inte står i rimlig proportion till framtidens sänkta enhetskostnad. 

…. 

Frågan blir särskilt känslig i en situation då rummets efterfrågan upprätthålls genom en 

konsekvent lågräntepolitik samtidigt som den genomsnittliga energikostnaden ökar. 

Rummet ”äter” då bildligt talat upp samhällsekonomin i båda ändar, först genom att 

stimulera en växande lånefinansierad efterfrågan, som ska finansieras med 

morgondagens sänkta enhetskostnad, samtidigt som en allt högre energikostnad 

riskerar att bromsa eller i värsta fall helt utradera en sänkt framtida enhetskostnad, 

vilket förr eller senare leder fram till en ohållbar marknadsekonomisk situation. 

144 Här syftas på rummets sammanlagda fordran på framtidens sänkta enhetskostnad, inte enbart i form av sedlar och mynt. 

145 Säkerhetsventil i meningen att marknadsekonomin tillåts mjuklanda. 

146 Det finns flera exempel i den ekonomiska historien då en okontrollerad penningmängd resulterat i en accelererande inflation. Under 

hyperinflationen i Tyskland 1921-23 tvingades Reichsbank hålla sedelpressarna igång dygnet runt för att möta efterfrågan på sedlar. 

När rummets växande kreditmängd inte längre stod i rimlig proportion till framtidens sänkta enhetskostnad ledde det till inflation. 

147 Penningpolitik och inflation 



Sannolikt har de finansiella instrumentens expansion och stora diversifiering de senaste 

trettio åren underminerat inflationens ”skyddande förmåga”, eller annorlunda uttryckt; de 

finansiella instrumenten har blivit så raffinerade att ”säkerhetsventilen”, inflationen, inte 

längre fungerar lika effektivt, varför det växande avståndet mellan kapitalets storlek och 

potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad leder till att det marknadsekonomiska 

systemet istället riskerar att brista 148 . 

250 

200 

150 

100 

Growth of the global financial stock 

$ Trillions 

The total value of the world’s financial assets (including bank deposits, 

government debt securities and equity securities) 

50 

0 

12 

53 

69 

96 

1980 1993 1996 1999 2003 2004 2010 

Source: Mapping the Global Capital Market 2006 Second Annual Report; January 2006; McKinsey Global Institute 

Riksbankernas viktigaste styrränta, reporäntan, styrs utifrån ett inflationsmål. Om nu 

”säkerhetsventilen” inflation inte längre fungerar tillfredställande så medför det att 

riksbankernas möjlighet att, i god tid och under balanserade former, styra den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen, undermineras. 149 

118 

148 

Den finansiella marknaden och de finansiella instrumenten har utvecklats anmärkningsvärt sedan 1980. Nedanstående beskrivning 

är från 1994 (!). 

Lärobok i kapitalmarknadsrätt; Afrell/Klahr/Samuelsson, kapitel 2.1.4 (1994) 

Finansiella instrument har fått ökad betydelse för statens och företagens kapitaltillförsel. De finansiella instrumenten utnyttjas också 

i växande omfattning för att hantera olika risker, t.ex. valutakurs- och ränteförändringar. Ett kännetecken för utvecklingen på 

värdepappersmarknaderna världen över är det stora antalet nya instrument som har introducerats på dessa marknader. Förmågan 

hos konstruktörerna av de finansiella instrumenten, de s.k. ”Financial Rocket Scientists”, att konstruera nya instrument verkar 

ibland vara gränslös. 

I Sverige har nya instrument introducerats i snabb följd. Den moderna penningmarknaden uppstod år 1980 med bankcertifikaten 

som något år senare följdes av statsskuldväxlar. På derivatmarknaden startade derivatbörsen OM 1985 sin verksamhet med optioner 

avseende aktier. Under 1980-talet tillkom en mängd derivatinstrument på den svenska värdepappersmarknaden. Som exempel kan 

nämnas terminer avseende obligationer och statsskuldväxlar, optioner i räntebärande instrument och räntesvappar samt 

indexoptioner och indexterminer i aktier och FRA:s. Utvecklingen har fortsatt på 1990-talet med introduktionen av sådana 

instrument som standardiserade ränteterminer, standardiserade aktielån, nollkupongare, privatobligationer och riksgäldskonto. 

Därtill kommer alla mer eller mindre exotiska instrument som förekommer på den internationella värdepappersmarknaden., t.ex. 

olika former av svappar och swaption. Det sistnämnda instrumentet är en option att ingå en svapp. Dessutom tillkommer ett stort 

antal OTC-instrument som har konstruerats för visst behov eller visst tillfälle. 

Ett företag eller annan typ av organisation som önskar utnyttja värdepappersmarknaden för anskaffandet av lånekapital eller 

riskkapital har idag ett stort antal olika instrument att välja mellan. 

149 

Även penningpolitikens förmåga och betydelse har historiskt ifrågasatts 

John Kenneth Galbraith; (1908 - 2006); Överflödets samhälle (1969) 149 


136 

228 

Estimate


Riksbankens uppgifter 150 

Riksbanken är Sveriges centralbank och en myndighet under riksdagen. Riksbanken 

ansvarar för penningpolitiken med målet att upprätthålla ett fast penningvärde. Banken 

har också i uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. 

Riksbankens tolkning av målet om ett fast penningvärde är att inflationen ska vara låg 

och stabil. Konsumentprisindex, KPI, ska hållas på 2 procent. Riksbankens främsta 

verktyg för att påverka inflationen är reporäntan. 

Betalningssystemet och kreditförsörjningen spelar en central roll för att ekonomin ska 

fungera effektivt. Riksbanken gör fortlöpande bedömningar av risker i de svenska 

storbankerna och i den centrala finansiella infrastrukturen. 

Kapitalets konvention kan teoretiskt bli hur stor som helst. Det är kapitalmarknadens 

aktörer, som kollektiv, som avgör konventionens storlek. När kapitalets konvention, 

graden av utsträckning mellan tillgängligt kapital och potentialen i framtidens sänkta 

enhetskostnad, blir för stor riskerar den att brista. 

Ska man tolka det som att det marknadsekonomiska systemet finansierats med ständigt 

växande krediter sedan oljekriserna 1973 och 1979? 

Kreditmarknadernas kraftiga expansion under de senaste decennierna har varit ett sätt 

att vinna tid, vilket borde ha används för att ställa om energiproduktionen mot ett 

långsiktigt lägre världsmarknadspris på energi. Energikvotens fortlöpande höjning är av 

fundamental betydelse för långsiktig och uthållig ekonomisk och social tillväxt. 

Det kan finnas anledning att låta reporäntan följa andra parametrar än inflationen och att 

samtidigt överväga införandet av en investeringsbank vars räntenivåer tillåts vara lägre 

eller betydligt lägre än riksbankens reporänta. På det sättet skulle en allmän alltför 

vidlyftig kreditexpansion kunna bromsas samtidigt som riktade investeringar i syfte att 

långsiktigt sänka enhetskostnaden stimuleras. 

Investeringsbankens huvuduppgift blir att sänka det geografiska rummets enhetskostnad 

genom en höjning av energikvoten, alldeles oavsett i vilken samhällssektor denna 

sänkning sker. Det är således av underordnad betydelse om effekten uppnås i en 

exportinriktad verksamhet eller inom servicenäringen. En sänkt enhetskostnad inom 

sjukvården, exportindustrin eller varuhandeln har precis lika stort värde ur rummets 

perspektiv, alldeles oavsett rummets definition. 

Det gäller dock att vara tydlig på denna punkt; det är inte investeringsbankens 

målsättning att stödja ny affärsverksamhet, utan istället att sänka rummets 

enhetskostnad genom konsekventa och riktade åtgärder i syfte att höja energikvoten. En 

På 1930-talet sjönk penningpolitiken mycket lågt i anseende under någon tid. Man hade misslyckats ömkligen med att hejda det 

sena 20-talets spekulativa högkonjunktur med höga räntor. Låga räntor hade visat sig lika verkningslösa under den stora 

arbetslöshetskrisen. Under dessa år hade bankernas folk till följd av misstag, olyckor och den radikala kritikens entusiastiska 

nedsvärtning på ett allvarligt sätt förlorat sitt anseende bland folk. Och därmed hade också tron på penningpolitiken undergrävts. 

Keynes hävdade att räntan var en otymplig metod för att styra den ekonomiska aktiviteten och att den var av ringa praktisk 

betydelse. 

Under åren efter andra världskriget har penningpolitiken efter detta bottenläge upplevt en stor renässans. Bankerna och bankernas 

folk återvann sin prestige, och detsamma var fallet med de metoder de så intimt är förbundna med. Tron på penningpolitiken blev 

ett kännetecken på dem som ville bjuda motstånd mot Keynes irrläror och inte ville veta av det slags radikalism, som sökte skämma 

ut hederliga och respektabla människor för att de arbetade med att låna upp och låna ut pengar. 

Vad som betydde mer var att något måste göras mot inflationen. Andra åtgärder för att angripa detta ofrånkomliga fenomen hade 

den nackdelen att de var oangenäma, omöjliga att tillämpa eller t.o.m. i likhet med priskontroller, oamerikanska. Detta var en 

konsekvens av det faktum att de kom i strid med andra ekonomiska målsättningar. Men åtgärder måste ändå vidtagas. 

Penningpolitiken återstod som det enda man kunde hoppas på. En stor portion önsketänkande påverkade den förtjusning som 

penningpolitiken väckte och det förtroende man uttryckte för den. Eftersom det inte fanns något annat måste den fungera. 

Penningpolitiska åtgärder blev uttrycket för ekonomisk eskapism. Utan denna möjlighet skulle verkligheten te sig obehaglig. 

150 Källa: www.riksbanken.se 



utbyggnad av produktionen i ett företag eller krediter för att starta upp nya 

servicenäringar bör således ligga utanför investeringsbankens verksamhetsområde. 

Syntismen 151 

Vi menar att samhällets ekonomiska och sociala utrymme uppstår när 

enhetskostnaden sänks genom en successiv övergång från muskelkraft till andra 

energikällor. Samhällets förmåga att producera energi till lägsta möjliga kostnad är 

därför av central betydelse för den marknadsekonomiska mognadsprocessen. 

Vi vill verka för en sänkt enhetskostnad genom en konsekvent och successiv 

utbyggnad av energiproduktionen på kommersiella och ekologiskt balanserade villkor i 

syfte att fortlöpande tillgodose rummets växande energibehov. Vi vill överväga att 

inrätta en särskild investeringsbank, ägd av allmänintresset, vars syfte är att stimulera 

investeringar som sänker rummets enhetskostnad, vilket förstärker den internationella 

konkurrenskraften och förbättrar allmänintressets livskvalitet. 

Hur dessa styrinstrument, riksbankens reporänta och investeringsbankens lägre 

räntenivå, bör samordnas för att uppnå ett för rummet optimalt slutresultat är en öppen 

fråga för framtiden. 




Improduktivt vs produktivt arbete (jan-10) 

Vari ligger skillnaden mellan industriarbetarens ”produktiva” arbete och 

servicenäringarnas ”improduktiva” arbete? I båda fallen finns en efterfrågan och ett 

utbud av varor respektive tjänster. Vad är det som gör den mänskliga insatsen i det ena 

fallet anses vara produktiv (värdeskapande) och i det andra fallet improduktiv (tärande)? 

Detta är en klassisk fråga som diskuterades redan under 1700 talet, och som är fortsatt 

aktuell. 

Produktivt och improduktivt arbete; Adam Smith (1723 – 1790); Folkens välstånd 1776 

Det finns ett slags arbete, som ökar värdet av det föremål, varpå det nedlägges, och 

ett annat slags arbete, som ej har samma verkan. Det förra kan, eftersom det 

frambringar eller producerar ett värde, kallas produktivt, det senare improduktivt 

arbete. En industriarbetares arbete ökar sålunda i allmänhet värdet av det råämne, 

som han bearbetar, med värdet av arbetarens underhåll och hans arbetsgivares profit. 

Det arbete, som utföres av en tjänare i ett hushåll, ökar däremot inte värdet av 

någonting. Ehuru industriarbetaren får sin lön förskotterad av sin arbetsgivare, kostar 

han i verkligheten inte arbetsgivaren något, emedan denna får lönen igen med profit 

uti det förhöjda värdet av det föremål, på vilket arbetet nedlagts. Men det underhåll, 

som en tjänare åtnjuter, fås inte igen. En person blir rik på att sysselsätta en mängd 

arbetare, men fattig på att i sitt hushåll underhålla en mängd tjänare. En tjänares 

arbete har nog sitt värde och förtjänar sin lön, såväl som en industriarbetares. Men en 

industriarbetares arbete tar fast och konkret uti ett bestämt föremål eller en viss säljbar 

vara, som äger bestånd åtminstone någon tid, efter det att arbetet är utfört. Det är på 

sätt och vis som en viss myckenhet arbete, samlat och lagrat för att i alla fall av behov 

användas vid något kommande tillfälle. Det föremålet eller, vilket är samma sak, priset 

för det föremålet kan sedan, om så behövs, sätta igång en lika stor mängd arbete, som 

det, med vilket föremålet ursprungligen förfärdigades. En tjänares arbete tar däremot 

inte verklighet eller form i ett visst föremål eller i en viss säljbar vara. De tjänster, som 

göres av tjänaren i ett hushåll, försvinna i allmänhet i samma ögonblick, som de 

utförts, och lämna sällan något spår efter sig eller något värde, för vilket man 

sedermera skulle kunna erhålla en lika stor myckenhet tjänster. 

Det arbete, som utföres av några av de mest ansedda samhällsfunktionerna är, liksom 

tjänares, improduktivt och tar ej fast eller verklig form i något varaktigt föremål eller i 

någon säljbar vara, som äger bestånd, efter det att arbetet är slut, eller för vilken en 

lika mängd arbete framdels skulle kunna erhållas. Regenten t.ex. samt alla civila och 

militära ämbetsmän, som stå i hans sold, hela hären och flottan, utgöra exempel på 

improduktiva arbetare. De äro det allmännas tjänare och underhållas med en del av 

den årliga avkastningen utav andras näringsflit. Hur hedersamma, nyttiga eller 

nödvändiga deras tjänster än kunna vara, åstadkommes genom dem intet, för vilket en 

lika stor myckenhet tjänster framdeles skulle kunna erhållas. Med resultatet av deras 

arbete i år till statens skydd, säkerhet och försvar kan man inte köpa dess skydd, 

säkerhet och försvar nästa år. Till samma klass måste man hänföra några av de 

allvarligaste och viktigaste yrkena, så väl som några av dem som endast avse nöjet: 

präster, jurister, läkare och alla slags litteratörer, skådespelare, varietéartister, 

musiker, operasångare, dansörer osv. Alla dessas arbete försvinner i samma 

ögonblick det utförts, liksom skådespelarnas deklamationer, talarnas anförande och 

musikerns melodier. 

För att kunna svara på frågan om produktivt och improduktivt arbete måste vi återvända 

till det slutna system i vilket Adam Smith befann sig. Han resonerar utifrån rummet 



nationen och om nationens välstånd 152 . Det finns således en yttre ram inom vars gränser 

definitionen av det improduktiva och produktiva arbetet sker. 

Rummet 153 har en central betydelse för vår uppfattning av världen. Vi är uppfostrade och 

präglade med en föreställning att indela omgivningen i vi och i dem. Redan under 

barndomen får vi lära oss att skilja på det som tillhör oss och vad som tillhör andra. Den 

vuxna människan gör (oftast omedvetet) en definition utifrån vilket rum betraktelsen 

sker. Den enskilde individen, familjen, bostadsrättsföreningen, staden, nationen och 

världsdelen, är exempel på rum utifrån vilket vi formar vår identitet. Individen identifierar 

sig med de människor och de objekt som befinner sig innanför rummets avgränsning. 

Just det faktum att rummet har en begränsning, en inramning, är viktigt i vår förståelse 

av det produktiva och det improduktiva arbetets natur. 

Familjen har sin begränsning i det faktum att endast familjemedlemmar innefattas i 

rummet medan alla andra står utanför. Grannar, invandrare och utlänningar blir därmed 

en förutsättning för rummet ”familjen”. Saknas begränsningen blir rummet (familjen) 

irrelevant eftersom det, per definition, förutsätter att det finns ett annat objekt till vilket 

det kan relateras. 

En skådespelare är enligt Adam Smith ett exempel på en ”improduktiv” resurs som tycks 

få sin inkomst av det överskott som skapats i andra produktiva (värdeskapande) 

processer. Om medborgarna i en isolerad region saknar ett ekonomiskt överskott så kan 

de inte investera i de tjänster som skådespelaren erbjuder. I den bemärkelsen utför 

skådespelaren endast ett improduktivt arbete som inte skapar något värde. 

Låt oss nu anta att det är en kreativ och företagsam skådespelare som annonserar och 

attraherar en större publik från andra regioner. Skådespelarens improduktiva roll förbyts 

då till en produktiv roll, eftersom resultatet ger en högre ekonomisk avkastning i 

skådespelarens rum (kommunen). Skådespelarens arbete ger rummet (kommunen) 

större skatteintäkter, fler hotellnätter och fler restaurangbesök. Skådespelarens 

marknadsaktiviteter gynnar rummets (kommunens) ekonomi. Men i det nationella 

rummet blir effekten av skådespelarens marknadsaktiviteter ett nollsummespel. Den 

publik som skådespelaren attraherar gynnar ett rum (kommunen) medan den 

”missgynnar” andra rum (andra kommuner). I det nationella rummet blir skådespelarens 

återigen en ”improduktiv” resurs som inte skapar något bestående värde 154 . Det enda 

hon bidrar med är en omfördelning av kapital från ett rum (kommun) till ett annat rum 

(annan kommun). 

Det produktiva och det improduktiva arbetet har således en dubbelnatur som är 

beroende av den avgränsning, det rum, inom vilka vi befinner oss. Kommunen och 

nationen är två olika abstraktionsnivåer utifrån vilka skådespelarens arbete värderas. 

Rollen som improduktiv alternativt produktiv resurs kan definieras utifrån det rum eller 

den inneslutning som vi väljer att betrakta. 

I Adam Smiths redovisning är rummet nationen. I det perspektivet skapar varken präster, 

jurister, läkare och alla slags litteratörer, skådespelare, varietéartister, musiker, 

operasångare, dansörer, något värde eftersom deras arbetsinsats endast i begränsad 

utsträckning kunde exporteras till andra nationer under 1700 talet. Adam Smiths 

betraktar det ekonomiska systemet, i linje med titeln på hans livsverk, från nationen som 

rum. Nationen bildar den inneslutning utifrån vilken han definierar det produktiva och 

improduktiva arbetet. 

I dagens globala ekonomi måste dessa grundläggande värderingar omprövas. I en 

global ekonomi finns inte längre ”det andra” mot vilket värdet kan relateras. En lokal 

skådespelare som konkurrerar ut andra lokala skådespelare blir produktiv i rummet ”den 

152 The Wealth of Nations (Nationernas välstånd alt. Folkens välstånd)) publicerades år 1776. 

153 Vi använder här en vidare definition av rumsbegreppet än den rent geografiska. 

154 I vårt exempel förutsätter vi att enhetskostnaden är konstant. 



egna familjen” men improduktiv i rummet ”kommunen” eftersom vi kan förmoda att den 

framgångsrike skådespelaren tjänar på, vad andra skådespelare förlorar. 

Samma resonemang kan nu överföras från den regionala och den nationella nivån och 

vidare till den internationella nivån. En skådespelare som når en internationell publik i 

andra länder förstärker därmed nationens välstånd. Skådespelaren skapar ett nationellt 

värde genom att utländska medborgare efterfrågar hennes tjänster. Skådespelarens 

agerande leder till större skatteintäkter, fler hotellnätter och fler restaurangbesök. 

Nationens ekonomiska välstånd ökar. 

Men vad händer på den globala nivån? Med vem eller vad ska den internationella nivån 

konkurrera? Motsvarande resonemang blir plötsligt irrelevant eftersom det inte finns 

någon ytterligare geografisk begränsning mot vilken det kan relateras. 

Vi inser att begreppet improduktivt och produktivt arbete inte endast är i behov av en 

geografisk inneslutning mot vilken den kan relateras, utan att den även har en yttre 

begränsning i den globala marknaden. Den globala marknadens yttersta konsekvens blir 

därför att allt arbete som inte sänker enhetskostnaden är improduktivt eftersom varje 

förändring av den ekonomiska balansen sker på bekostnad av ett annat rum. Det den 

ena vinner förlorar den andra. Det finns inget rum bortom den globala ekonomin. Den 

globala ekonomin är människans yttersta rum. Vi kommer helt enkelt inte längre. 

Omvänt leder en sänkt enhetskostnad till en produktivitetsökning alldeles oavsett vilket 

rum vi väljer att betrakta. När en bonde införskaffar en häst och ökar sin produktivitet så 

sänks enhetskostnaden (och höjs det ekonomiska och sociala utrymmet) både för 

bonden, hans familj, kommunen, nationen, världsdelen och globalt. 

En annan tydlig skiljelinje är relationen mellan en vara och en tjänst. Det är oväsentligt 

om en efterfrågan tillgodoses som en vara eller som en tjänst eftersom det nedlagda 

arbetet är den kostnad som kan relateras till varan eller tjänsten. Således är en sänkt 

enhetskostnad lika värdefull för den ekonomiska tillväxten alldeles oavsett om det sker 

som en vara eller som en tjänst. En industriarbetare (varuproducent) eller en 

sjuksköterska (tjänsteproducent) som sänker enhetskostnaden bidrar i lika hög grad till 

ekonomisk och social tillväxt. 

När en vara eller tjänst överförs inom ett land, mellan Göteborg och Stockholm eller 

mellan London och Manchester, så är det en ”vanlig” ekonomisk transaktion utan 

särskild särredovisning. Om exakt samma vara eller tjänst överförs mellan Göteborg och 

London eller Stockholm och Manchester så omges den med helt hel rad ekonomiska 

definitioner som export, import, handelsbalans och bytesbalans av det enda skälet att 

rummets definition skiljer sig åt. 

Det isolerade rummet ”exportföretaget” kan tyckas skapa ett större värde genom en 

sänkt enhetskostnad än det isolerade rummet ”sjukhuset” eftersom företaget kan 

förväntas fördubbla sin försäljningsvolym medan antalet patienter på sjukhuset förblir 

ungefär detsamma efter att enhetskostnaden sänkts. 

Om vi istället väljer att placera företaget och sjukhuset i samma rum så blir det 

uppenbart att sjukhusets rationalisering sänker företagets enhetskostnad (och sannolikt 

även ger en större försäljningsvolym) vilket därmed ökar intäkterna. Om Sabbatsbergs 

sjukhus och Volvo personvagnar ingick i samma koncern så skulle det inte spela någon 

roll om enhetskostnaden sänktes vid akutmottagningen eller vid det löpande bandet. 

Resultatet för koncernen skulle bli en lägre enhetskostnad (ökad försäljning) och större 

inkomster. 

Det går därför att hävda att begreppet produktivt eller improduktivt arbete endast är en 

abstraktion relaterad till rummets begränsning. En sänkning av enhetskostnaden är lika 

mycket värd varhelst den uppstår i det rum man väljer att definiera. I det nationella 

rummet kan medborgarna acceptera att en företagare i Älmhult bygger upp ett 

exportinriktat möbelimperium på bekostnad av mänger med små möbeltillverkare i det 



egna landet. Inom rummet EU går det att motivera en överflyttning av vården från 

Sverige till Mallorca. I det globala rummet går det att försvara en överföring av 

tillverkningsindustri från Sverige till Kina. 

Den ekonomiska och sociala tillväxten är relaterad till en fortlöpande reduktion av 

enhetskostnaden. 

Litteratörer, skådespelare, varietéartister, musiker, operasångare, dansörer, 

skådespelare, talare och musiker är således inga improduktiva parasiter som suger sin 

näring från exportföretagens produktiva arbete. En sänkning av enhetskostnaden inom 

sjukvård, skola eller åldringsvård har precis lika stort värde som motsvarande sänkning 

av enhetskostnaden inom vilken annan samhällssektor som helst. Det som skiljer är vår 

uppfattning om rummets omfattning; om vi och dem. 

Och möjligheterna att bedriva en konstruktiv fördelningspolitik. 

Däremot är det en korrekt slutsats att präster, jurister, läkare och alla slags litteratörer, 

skådespelare, varietéartister, musiker, operasångare, dansörer, skådespelare, talare 

och musiker i mindre utsträckning kan övergå till andra energikällor (än muskelkraft) 

varför dessa yrkesgruppers möjlighet att sänka enhetskostnaden (genom att höja 

energikvoten) är betydligt sämre än inom andra samhällssektorer, vars konsekvens vi 

diskuterat i sammanställningen Tjänsteeffekten 155 . 

155 Sammanställningen Tjänsteeffekten finns tillgänglig på www.predictum.se 



Julhandeln (dec-09) 

Förväntningarna är stora inför december månads handel. Särskilt i kristider när de råder 

en allmän ekonomisk osäkerhet. Julhandeln förväntas ”sätta fart” på ekonomin och 

förbättra den ekonomiska konjunkturen. 

Svensk handels julrapport 2009 

December är den försäljningsmässigt viktigaste månaden för de flesta av 

detaljhandelns branscher. Månaden omsätter ungefär en tredjedel mer än en 

genomsnittlig månad. För vissa handlare, till exempel i leksakshandeln, är 

försäljningen i december avgörande för helårsresultatet. Förutom all mat som vi köper 

till adventsfikat, julbordet och nyårsmiddagen är december främst 

sällanköpsvaruhandelns månad. Det ligger många klappar från exempelvis 

klädhandeln, elektronikhandeln och sporthandeln under granen. 

Decemberförsäljningen som andel (i procent) av helårsförsäljningen 2008 156 

Leksakshandeln 24,0 

Bok- och pappershandeln 15,6 

Guldsmedshandeln 15,4 

Elektronikhandeln 14,0 

Klädhandeln 11,2 

Detaljhandeln 10,2 

Sport- och fritidshandeln 10,1 

Dagligvaruhandeln 9,8 

Möbelhandeln 9,0 

Skohandeln 8,7 

Järn- och bygghandeln 7,5 

Optikhandeln 7,2 

Färghandeln 6,6 

Det finns två, till det yttre, motsägelsefulla argument som inte sällan förs fram i den 

allmänna ekonomiska debatten när konjunkturen försvagas. 

• medborgarna bör dra åt svångremmen och hålla igen på utgifterna 

samtidigt som 

• medborgarna bör konsumera mera i syfte att upprätthålla sysselsättningen och 

reducera risken för arbetslöshet 

Det första påståendet är sannolikt det mest naturliga utifrån den enskilda medborgarens 

perspektiv eftersom det är orimligt att i längden leva över sina tillgångar. Man bör ha 

reserver om det värsta skulle inträffa. Konsumentrådgivare rekommenderar en extra 

månadslön på banken i händelse av oförutsedda utgifter. 

Det andra påståendet är däremot mer egendomligt. Hur kan samhällets ekonomer 

argumentera för återhållsamhet samtidigt som man argumenterar för större konsumtion? 

Kapitalet och enhetskostnadens sänkning verkar i symbios. De är varandras 

förutsättningar. De ”jagar” varandra i den spiral som utgör den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen. Och den första kan inte uppstå utan den andra. Kapitalet är en 

nödvändig förutsättning för de investeringar som leder till en sänkt enhetskostnad 

samtidigt som den sänkta enhetskostnaden finansierar kapitalrörelserna. Och just 

156 Källa: SCB/HUI 



rörelsen, dynamiken, är en förutsättning för den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen fortskridande. 

Det är detta Keynes Allmänna teori tar fasta på 157 . Teorin behandlar det specialfall där 

bristen på kapital bromsar enhetskostnadens sänkning och där bristen på 

enhetskostnadssänkning reducerar förmågan att generera kapital vilket kan leda till en 

situation där den marknadsekonomiska mognadsprocessen går i baklås. Genom att 

tillföra kapital (t.ex. genom en kraftigt sänkt reporänta) förväntas konsumtionen öka vilket 

förväntas leda till en snabbare sänkning av enhetskostnaden och därmed ett växande 

ekonomiskt och socialt utrymme (vilket därmed finansierar det tillförda kapitalet) . 


Vi har under efterkrigstiden fått en ekonomisk situation som bygger allt mer på 

konsumtion. Keynes ursprungliga ekonomiska teori att använda penningpolitiken för 

att ”kicka igång” en ekonomi i stagnation, har under efterkrigstiden, omvandlats från ett 

syfte till ett medel. En allt större andel av dagens ekonomiska och sociala standard är 

lånefinansierad och därmed intecknad i framtidens sänkta enhetskostnad. En 

tidigarelagd överkonsumtion som bygger på medborgarnas förtroende för det 

ekonomiska systemets inneboende stabilitet. Ett förtroende som ytterst vilar på 

förmågan till en fortsatt sänkt enhetskostnad. 

Vid en kraftig höjning av världsmarknadspriset på energi kan vi förvänta att nationer, 

företag och medborgare kortsiktigt lånefinansierar en allt större del av ekonomin. 

Framförallt kommer dagens industrinationer sannolikt att öka statsskulderna i ett 

försök att ”hålla konsumtionen uppe”, en ekonomisk politik som kan fungera under en 

begränsad tidsperiod, men som till slut riskerar att falla samman om inte energipriset 

sänks. Med en allt större obalans mellan utbudet av energi och en ständigt ökad 

”virtuell” efterfrågan blir den lånefinansierade världsekonomin alltmer instabil. Det finns 

en risk att den växande lånefinansierade världsekonomin brister och vi står inför en ny 

omfattade ekonomisk tillbakagång, vars konsekvenser ingen kan förutse. En 

lånefinansierad samhällsekonomi, alldeles oavsett i vilken del av samhället lånen 

uppstår, förutsätter en fortsatt sänkning av enhetskostnaden, varför en kompensation 

av höjda energipriser genom större budgetunderskott är lika socialt nödvändigt som 

ekonomiskt riskabelt. 

Den ekonomiska tillväxten förutsätter ett stabilt samhälle. Det kan därför vara 

försvarbart att bedriva en generös penningpolitik under en begränsad tidsperiod under 

förutsättning att det går att förutse ett lägre eller åtminstone stabilt energipris. En 

växande lånefinansierad samhällsekonomi är ett sätt att vinna tid, inget annat. 

Det finns en stor risk att alltmer av samhällets ”upplevda” tillväxt är en tidigarelagd 

konsumtion som ska finansieras med framtidens ekonomiska tillväxt. Samhället 

förskottering leder till en ”uppblåst” ekonomi där trycket på enhetskostnaden minskar 

vilket paradoxalt nog medför att den ekonomiska tillväxten avtar. Den expanderande 

fastighetsmarknaden 159 är ett av många exempel på ”snabba pengar” under de senaste 

decennierna som ett resultat av en allt liberalare penningpolitik. I perspektivet av en 

växande lånefinansierad samhällsekonomi blir kravet på ekonomisk tillväxt ännu större 

eftersom en inbromsning av ekonomin kan få dramatiska konsekvenser. En växande 

157 Multiplikatoreffekten är en central term hos Keynes och Stockholmsskolan, där en primäreffekt (påverkan/aktivitet/investering) 

sprider sig och leder till en något lägre sekundäreffekt som sprider sig och leder till en ännu något lägre tertiäreffekt som sprider sig … 

och vars sammanlagda effekt (the multiplier enl. traditionell nationalekonomi) kraftigt överstiger primäreffekten. 

158 Penningpolitik 

159 Lägenhetspriserna i Stockholms innerstad kan tjäna som ett exempel. På 60 talet var priset för en lägenhet i det närmaste 

obefintligt. I början av 70 talet var priset 1000 - 1500 SEK/m2. I början av 80 talet 3000 - 4000 SEK/m2 och i början av 2000 talet 

40000 - 50000 SEK/m2. 



andel av samhällets bruttonationalprodukt under efterkrigstiden består av privat 

konsumtion. 

Men här finns även ett fördelningspolitiskt resonemang. I ett samhälle som präglas av 

aktiv fördelningspolitik blir konsumtionen i sig en förutsättning för att upprätthålla 

sysselsättningen och undvika en eskalerande arbetslöshet. 


Samtidigt går det inte att förringa konsumtionens grundläggande fördelningspolitiska 

betydelse. Ju större andel rummet konsumerar av framtidens fordran desto större 

betydelse kan vi förvänta oss att den aktiva fördelningspolitiken får. Omvänt gäller 

motsatsen: om rummets konsumtion minskar, avtar den aktiva fördelningspolitikens 

betydelse, för att (teoretisk) helt upphöra när konsumtionen upphör. Således kan vi 

med rätta hävda att den aktiva fördelningspolitiken är konsumtion, vilket leder fram till 

flera märkliga slutsatser, som att reklam och annan marknadsföring går att betrakta 

som fördelningspolitiska instrument och att rummets konsumtion bör stimuleras om 

(eller när) den passiva fördelningspolitikens möjligheter begränsas. 

Om medborgarnas konsumtion minskar så reduceras det marknadsekonomiska 

systemets förmåga att sänka den långsiktiga enhetskostnaden. Vi lägger här tonvikten 

på ordet förmåga eftersom konsumtionen i sig inte är detsamma som ekonomisk och 

social tillväxt. Konsumtionen blir en förutsättning för det marknadsekonomiska systemets 

förmåga att utvinna potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad. 

Den marknadsekonomiska mognadsprocessen är, som namnet antyder, en process. 

Och en process förutsätter rörelse. Rörelsen uppkommer genom handeln som i symbios 

med producenternas konkurrens leder till en fortlöpande sänkning av enhetskostnaden. 

Den fortlöpande sänkningen av rummets enhetskostnad leder till ett växande 

ekonomiskt och socialt utrymme som genom fördelningspolitiska åtgärder (som en 

gradvis sänkning av den genomsnittliga arbetsveckan) kommer en bredare allmänhet 

tillgodo. 

Konsumtionen motsvarar processen, rörelsen, under vilken (eller med stöd av) 

enhetskostnaden gradvis kan sänkas. Om konsumtionen, eller den process 

konsumtionen leder till, reduceras, så försvåras den marknadsekonomiska utvecklingen 

vilket riskerar att sänka det ekonomiska och sociala utrymmet. 

En reducerad konsumtion reducerar även den aktiva fördelningspolitikens förmåga att 

fördela samhällets ekonomiska och sociala utrymme till en bredare allmänhet. Vilket i sig 

kan bidra till en inbromsning av den marknadsekonomiska mognadsprocessen. 

Men den långsiktiga sänkningen av rummets enhetskostnad är också beroende av hur 

snabbt rummets energikvot stiger. Företag och organisationer förväntas investera i 

åtgärder som syftar till en övergång från muskelkraft till andra energikällor. Vilket 

förutsätter god tillgång på energi. 


Det är den enskilda konsumenten som dagligen, genom sitt egenintresse, bidrar till att 

reducera samhällets enhetskostnad, och därmed skapa förutsättningar för långsiktigt 

ekonomiskt och socialt välstånd. 

Det är således inte handeln i sig som driver det marknadsekonomiska systemets 

mognadsprocess, utan den enskilda konsumentens egenintresse. Genom att 





fortlöpande välja billigare varor och tjänster, leder (som en konsekvens) det till en 

sänkning av rummets enhetskostnad, varför konsumtionen är att betrakta som en av 

”marknadsekonomins motorer”. 

Själva syftet med att öka tillgången på kapital (t.ex. genom en kraftigt sänkt reporänta) är 

att öka konsumtionen vilket förväntas leda till en långsiktigt sänkt enhetskostnad. Ett 

nationalekonomiskt mardrömsscenario inträffar om konsumtionen förblir stabil, att 

medborgarna väljer att gömma undan det tillförda kapitalet i ”madrassen”. 


Ett samhälle som drabbas av det japanerna kallar hesokuri 163 , ett tillstånd där rummets 

tillgängliga efterfrågan, uttryck som disponibelt kapital, blockeras och inte fördelas till 

en bredare allmänhet, leder till högre arbetslöshet därför att tjänstesektorn, 

”servicemarknaden”, vilken är ett synnerligen viktigt fördelningspolitiskt instrument 

(aktiv fördelningspolitik) inte fungerar tillfredställande. 164 

Samtidigt går det inte att bortse från att kapitalet, alldeles oavsett ursprung, är en fordran 

på framtidens sänkta enhetskostnad. Och att denna fordran ökar om rummets 

tillgängliga kapital ökar. 


En summa kapital, sedlar och mynt, är under alla omständigheter att betrakta som en 

fordran på framtidens sänkta enhetskostnad. Vi kommer här in på kapitalets förmåga 

att, under en begränsad period, leva ett eget liv. Om detta ”egna liv” blir alltför 

omfattande övergår det i inflation, dvs. det ”överskjutande” kapitalet framtvingar en 

värdesänkning av ”hela” kapitalet som därmed samtliga innehavare av nämnda kapital 

får finansiera. Inflationen är det marknadsekonomiska systemets sätt att korrigera en 

alltför vidlyftigt konstruerad efterfrågan som inte står i rimlig proportion till framtidens 

sänkta enhetskostnad. 

Det kan således vara försvarbart att bedriva en generös penningpolitik under en 

begränsad tidsperiod under förutsättning att det går att förutse ett lägre eller åtminstone 

stabilt energipris. En växande lånefinansierad samhällsekonomi är ett sätt att vinna tid, 

inget annat. 

Trots ovanstående resonemang får kostnaden för energi den helt avgörande betydelsen 

för rummets ekonomiska och sociala situation. Under förutsättning att energikostnaden 

(som får en växande betydelse allteftersom rummets energikvot stiger) fortlöpande 

sänks kan det ekonomiska och sociala utrymmet till och med växa även om 

konsumtionen stabiliseras eller rent av minskar. 


163 Sedvänjan att gömma undan pengar i hemmet som ett lättåtkomligt sparkapital. 

164 Det är en märklig insikt att förstå att det kapital som anses så nödvändigt för den marknadsekonomiska mognadsprocessen, uppstår 

genom äganderätten, i skillnaden mellan utbud och behov. Kapitalets födelseplats är utrymmet mellan obalansen i utbud och behov, 

som samma kapital strävar efter att utradera genom investeringar i syfte att sänka enhetskostnaden, eller med andra ord, genom en 

ständig strävan att minska avståndet mellan utbud och behov. Slutsatsen är paradoxal eftersom kapitalet därmed syftar till att avveckla 

sin egen förutsättning. Kapitalets cirkulation är således en självdestruerande process som slipas ner och förbrukas i den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen. Den skillnad i utbud och behov som utgör födelseplatsen för det virtuella kapitalet är också 

angreppspunkten för samma kapital. 

165 Penningpolitik och inflation 




En långsiktigt hållbar energiförsörjning är av grundläggande betydelse för 

marknadsekonomisk tillväxt. Det går inte att energispara ett samhälle till ekonomisk 

tillväxt! En global energibrist får negativa marknadsekonomiska konsekvenser alldeles 

oavsett i vilket marknadsekonomiskt rum vi befinner oss. 

166 Egenintresse vs allmänintresse 



Den intellektuella utmaningen (nov-09) 

Människan tillgodogör tidigare generationers erfarenheter och slutsatser; matematikens 

väldefinierade regelverk med inbördes lagbundna relationer; främmande språks 

definitioner och grammatiska syntaxer. I samhällsorienterade ämnen förutsätts eleven 

lära sig årtal och kungalängder, avgörande händelser och dramatiska skeenden. 

Den som är bäst på att tillgodogöra tidigare generationers erfarenheter och slutsatser 

anses lämpligast att forma den elit som leder samhällsutvecklingen. Eller för att uttrycka 

det mera konkret, den som är duktig på att lösa andragradsekvationer, lära sig 

främmande språk, har god förmåga att tillgodogöra årtal och kungalängder, anses ha 

bättre förutsättningar för att bli läkare, präst, astronaut, psykolog, politiker eller 

företagsledare. 

Henry J Schmandt; De politiska idéernas historia 

Vägen till sann kunskap är krokig och svår. Endast ett utvalt fåtal, de som har lärt sig 

att tänka, kan klara den. Platon säger varnande, att möjligheten till begrundan är 

begränsad till dem som naturen har utrustat med medfödd förmåga för denna uppgift. 

Men inte ens dessa får förmågan automatiskt utan först efter ansträngning och 

övningar. Han påpekar att om en fånge släpps fri och förs upp i ljuset i världen ovanför 

skulle detta blända honom och pina honom, så att han inte kunde se ”en enda av de 

saker man nu sade honom var verkliga”. Bara genom en långsam och smärtfylld 

process, där han tvingar sig att vända sig mot ljuset, blir han undan för undan i stånd 

att se och förstå. 

Men det går att ifrågasätta den historiska kunskapstraditionen. I en tid när all världens 

bibliotek och arkiv, genom Internet, håller på att öppnas för en bredare allmänhet, och 

inte enbart för en begränsad elit, kommer då det traditionella kunskapsbegreppet att 

kunna upprätthållas? När Silverbibeln och Dödahavsrullarna finns tillgängliga, sida för 

sida, på Internet, öppet för alla. 

Sven-Eric Liedman (1939 - ); I skuggan av framtiden (1997) 167 

Dagens lyckligt lottade har med all sannolikhet tillgång till datorer och Internet och 

därmed till en värld av information som ter sig gränslös. Genom CD är en stor del av 

den musikaliska repertoaren tillgänglig; med välutrustade bibliotek blir utbudet av 

litteratur så enormt att ett liv av läsande bara skulle täcka bråkdelen av en bråkdel. 

Genom filmer och massmedier ligger ytterligare omätliga informations- och 

upplevelsemängder inom räckhåll. 

Hur kommer framtiden att definiera kunskapsbegreppet när människan utkonkurreras av 

datorernas ofantliga databaser, som lagrar informationsmängder som vi, oavsett ålder 

och erfarenhet, aldrig någonsin kan komma ens i närheten av. Eller i en framtid när 

artificiell intelligens strukturerar och analyserar information bättre än den mänskliga 

hjärnan. 

Vad är då kunskap?! 

Under den industriella revolutionen på 1700 talet lärde vi oss, inte helt utan smärta och 

ångest, att människans fysiska arbete, hennes muskelkraft, kunde ersättas med andra 

energikällor. Ett faktum som under 1800-talet blev allmänt accepterat och som idag är 

167 Femte kapitlet Lära för livet 



en naturlig del av samhällsutvecklingen. Vi ler idag åt ludditernas 168 symboliska oförstånd 

när de riktade sin aggression mot döda ting, maskinerna, och inte mot de levande 

varelser som kunde tänkas bruka maskinerna i strid med deras intressen. 

Frågan är hur samhället kommer att reagera när motsvarande förändring sker inom 

traditionellt ”skyddade” områden som t.ex. forskning & utveckling, arkitektur och juridik? 

När datorer i stora kluster samverkar och finner lösningar både snabbare och effektivare 

än någon människa eller grupp av människor klarar av. 

En dator har tillgång till tusenfalt större faktadatabaser än en mänsklig hjärna någonsin 

kan memorera. Även om människans hjärna än så länge är överlägsen på vissa 

områden som mönsterigenkänning och intuitiv känsla, är det sannolikt att framtidens 

datorer även kommer att införliva dessa egenskaper i programvaran. Det är inte längre 

en fråga om det inträffar utan när det inträffar. 

Techworld, nr 1, 2008 169 

I dag finns teknik för att hitta ett personnamn i text. Om ditt namn finns på Internet 

hittar dagens sökmotorer det på under en sekund. Om mjukvaruföretagen håller vad 

de lovar kommer samma sak att gälla för ansikten i bild inom ett par års tid. Det 

betyder att med utgångspunkt i en eller ett par bra bilder av dig kan en framtida 

sökmotor hitta alla bilder av dig som finns på nätet. Det gör det svårt om du vill leva 

anonymt. Du kan inte röra dig i miljöer där du riskerar att någon tar en bild på dig och 

lägger upp på Internet. Och vem kan leva ett normalt liv utan att besöka offentliga 

platser, lokaler som använder kameraövervakning och privata fester där deltagarna tar 

festbilder? På tio, tjugo års sikt kommer i praktiken alla människor att vara sökbara 

vare sig de vill eller inte. 

Det är ett rimlig antagande att alltmer av t.ex. arkitektens arbete i framtiden kommer att 

utföras av datorer. Om vi antar att en idag (2009) komplicerad konstruktion, som 

Citybanan i Stockholm, ska byggas i en avlägsen framtid, så kommer framtidens datorer 

sannolikt att ha en mera komplett bild av den ekonomiska infrastrukturen, 

markförhållanden osv. än någon enskild människa eller grupp av människor. Framtidens 

politiker beställer fyra-fem olika förslag på hur Citybanan skulle kunna konstrueras. 

Datorer producerar på kort tid kompletta lösningsförslag på tunnelsystem, upp och 

nedgångar, gör kostnadsberäkningar och presenterar projektplaner i vilka datorn tar 

hänsyn till markförhållande, trafiksituation, juridiska avtal, miljöpåverkan etc. Därmed har 

en stor del av ekonomernas, arkitekternas och ingenjörernas roller ersatts av 

avancerade datorer. 

Det är till och med sannolikt att matematiskt/logiskt relaterade sekundärtjänster utsätts 

för en större maskinell konkurrens än praktiskt relaterade primärtjänster. Sannolikt 

kommer därför efterfrågan på sekundärtjänster relaterade till ren kunskapsutövning, som 

arkitekter, statistiker och ekonomer, att minska i framtiden. 

Visserligen kan resonemanget upplevas abstrakt idag (2009) men det mesta talar för en 

sådan utveckling. Den marknadsekonomiska mognadsprocessen kommer obevekligen 

att tvinga fram allt effektivare och rationellare lösningar, och inom vissa tjänsteområden, 

som t.ex. arkitektur och konstruktionsplanering, vilka i hög grad är logiskt/rationella 

processer, kommer framtidens datorer, eller kanske rättare – den artificiella intelligensen 

168 I den industriella revolutions barndom utspelades en episod, som fått symbolisk betydelse för förhållandet mellan maskin och 

människa. En skara arbetare i Nottingham förstörde de nya mekaniska vävstolarna i protest mot den maskinella konkurrensen om 

arbetsplatserna. Efter sin ledare, Ludd, fick demonstranterna namnet ”ludditer”. 

169 Krönika signerad Tomas Gilså 



– att hota hela yrkesgrupper på samma sätt som när typografyrkena 170 försvann när 

datorernas ordbehandlingssystem utvecklades under 1980-talet. 

Dagens upphovsrättsdebatt 171 (2009) är bara en försmak, en västanfläkt, av den debatt vi 

kan förväntas möta i framtiden när en allt större andel av samhällets välbeställda 

medborgare nödgas inse att teknikutvecklingen (i likhet med ludditerna på 1700 talet och 

typograferna på 1900 talet) håller på att underminera förutsättningarna för ekonomisk 

och social status 172 . 

Historiskt har den marknadsekonomiska mognadsprocessen i huvudsak drabbat ”svaga” 

samhällssektorer, som bönder och fabriksarbetare, vilka tvingats (och tvingas) söka nya 

utvecklingsvägar. En omställningsprocess som blivit så ”naturlig” och allmänt accepterad 

att samhället förväntas erbjuda friställda arbetare arbetslöshetsunderstöd, utbildning och 

omställningsprogram. 

Rudolf Meidners och Gösta Rehns rapport Fackföreningsrörelsen och den fulla 

sysselsättningen från 1951 har sammanfattats på följande sätt 173 : 

• Företag skulle inte smörjas, utan pressas till stordåd. En återhållande ekonomisk 

politik (den så kallade finanspolitiken) kombinerad med en solidarisk lönepolitik 

skulle slå ut ineffektiva och lågproduktiva företag. Följden skulle bli en rationell och 

högproduktiv ekonomi med utrymme för höjda löner. Ett ”omvandlingstryck” skulle 

pressa ut gamla och förlegade företag. 

• De människor som ställdes utanför när ekonomin moderniserades skulle genom en 

aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik få jobb i expansiva företag och 

branscher på annat håll. 

Nu står vi inför en marknadsekonomisk utveckling där ”intellektuella” grupper, som till 

stor del representeras av medel- och höginkomsttagare, kommer att drabbas av den 

marknadsekonomiska mognadsprocessens omvälvande konsekvenser. Och de 

samhällsgrupperna kommer med största sannolikt att göra ett betydligt större (och 

effektivare) motstånd. De domstolsprocesser som nu (2009) sker i upphovsrättens 

namn, i ett försök att hejda den marknadsekonomiska mognadsprocessen, är lika 

utsiktslösa som den kamp ludditerna förde när de slog sönder de maskiner som tog 

deras arbete ifrån dem på 1700-talet. Idag är det företrädare inom mediebranschen 

(ludditer) som försöker slå sönder den fria kommunikationen över Internet (maskinerna) 

genom att lobba för en restriktivare lagstiftning och hävda sin rätt i domstolar. 

I ett längre perspektiv kan de domstolsprocesser som syftar till att försvara det 

etablerade samhällets förmåner och värderingar, att framstå som både orättvisa och 

obehagliga. I perspektivet av den marknadsekonomiska mognadsprocessen riskerar de 

dessutom att återupprätta ett tydligare klassamhälle där en begränsad elit, med stöd av 

lagstiftare och myndigheter, upprätthåller privilegier som den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen i praktiken tillintetgjort. Den utveckling ludditerna och typograferna 

aldrig hade en möjlighet att förhindra kan dagens etablerade samhälle komma att 

försvara med alla upptänkliga medel. Det finns en uppenbar risk att det etablerade 

170 Typografer var verksamma inom boktryckarbranschen, till denna kategori räknades sättare, tryckare m.fl. vilkas uppgift var att 

sammanställa bokstäver (och bilder) till en lättläst och intresseväckande helhet. 

171 Se Bilaga 2 Låt upphovsrätten vila i frid 

172 I en diskussion om pilotyrkets framtid gjorde en medelålders KTH utbildad flygingenjör följande kommentar: 

”Piloter krånglar bara till det. Dagens intensiva flygtrafik över Europa skulle inte kunna upprätthållas med manuell flygning. Det är 

datorer som i praktiken sköter allting. Det är bara en tidsfråga innan piloterna börjar bortrationaliseras. Piloternas viktigaste uppgift i 

dagens moderna flygplan är att hälsa passagerarna välkomna ombord. Autopiloten sköter resten. Sannolikt kommer de första förarlösa 

planen inom fraktflyget och därefter är det bara en tidsfråga innan de moderna passagerarflygplanen blir förarlösa. Det känns direkt 

när ett plan landar med autopilot. Det är betydligt behagligare och mycket säkrare än när en pilot envisas med att försöka själv”. 

173 Kenneth Hermele; Vad kostar framtiden; Kapitel 1 Den svenska modellens fall 



samhällets självkänsla tar så stor skada att det leder till destruktiva konsekvenser för 

samhället i sin helhet. 

Det etablerade samhället bör koncentrera resurserna på att leda och styra den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen istället för att försöka hejda den. 



Den långa cirkelrörelsen (nov-09) 

I det primitiva samhället fann människan sin utkomst av det naturen erbjöd. Hon jagade 

och fiskade. När hon var mätt vilade hon. Hon levde i symbios med naturen och hennes 

tillgångar var ”obegränsade”. I den förindustriella biologiska ekonomin använder hon 

dragdjur i kombination med olika innovationer för att effektivisera jordbruket. 

Livsmedelproduktionen per capita stiger snabbare än befolkningsökningen, varpå 

livsmedelspriserna faller. Behovet av muskelkraft inom jordbruket minskar och 

arbetskraft friställs. Friställda jordbruksarbetare flyttar till tätorter där muskelkraften kan 

organiseras effektivare vilket ytterligare sänker enhetskostnaden. Därefter sker en 

successiv övergång till andra energikällor än solenergi. Enhetskostnaden sjunker och 

den sammantagna produktionen av varor och tjänster ökar. Det förindustriella 

hemarbetet i jordbruksbygderna, som var så vanligt under feodaltiden får konkurrens av 

städernas industriproduktion, vilket ytterligare frigör arbetskraft på landsbygden, som 

överförs till tätorter och organiseras, vilket sänker enhetskostnaden ytterligare. 

Produktionen av varor och tjänster ökar. 

I en framtid kommer människan att ha lika ”obegränsade tillgångar” som hon hade i det 

primitiva samhället. 

Människans utveckling genomgår en lång cirkelrörelse över sekler som inleds och 

avslutas med att hennes tillgångar är obegränsade 174 . 


Människans unika förmåga att hävda rätten att äga, vilket måste anses vara något av 

det mest abstrakta hon företagit sig genom historien, lägger grunden för den 

marknadsekonomiska utveckling, som slutar där det började, att hon befinner sig i en 

situation där tillgångarna är obegränsade. Vi kommer därmed till slutsatsen att det 

marknadsekonomiska systemet inleddes med äganderättens införande och det 

kommer att avslutas med äganderättens upphörande. 

Den primitiva 

samhället 

Post ultimus 

Det kan finnas anledning att erinra om historiska meningsskiljaktigheter som uppkommit 

därför att betraktarna utgått från olika utgångspunkter. Samtalet mellan indianhövdingen 

174 Vi syftar här på upplevelsen, snarare än den fysiska tillgängligheten. 

175 Äganderätt och kapital 



Seattle och presidenten i Washington är ett belysande exempel på hur olika människan 

kan uppfatta den marknadsekonomiska cirkelrörelse i vilken vi alla befinner oss. 

Joseph Campbell (1904-1987) Myternas makt 176 

Indianhövdingen Seattle var en av de sista talesmännen för ett paleolitiskt 

moralsystem 177 . Omkring 1852 frågade USA:s regering om de kunde få köpa 

indianernas land för att ge det till de människor som kom till USA. Hövdingen Seattle 

skrev ett fantastiskt brev till svar. Hans brev uttrycker verkligen sensmoralen i hela vår 

diskussion. 

”Presidenten i Washington meddelar att han önskar köpa vårt land. Men hur kan man 

köpa eller sälja himlen? Marken? Det är en underlig tanke för oss. Om vi inte äger 

luftens friskhet och vattnets glitter, hur kan man då köpa det? 

Varje del av denna jord är helig för mitt folk. Varje glänsande tallbarr, varje sandig 

strand, varje dimma i de mörka skogarna, varje äng och varje surrande insekt. Allt är 

heligt i mitt folks minne och upplevelse. 

Vi tänker på saven som rinner i träden liksom vi tänker på blodet som rinner i våra 

ådror. Vi är en del av jorden och den är en del av oss. De väldoftande blommorna är 

våra systrar. Björnen, hjorten och den mäktiga örnen, de är våra bröder. De klippiga 

bergskammarna, ängarnas fukt, hästens värme och människan, allt tillhör samma 

familj. 

Det blänkande vatten som rinner i bäckar och floder är inte bara vatten, det är våra 

förfäders blod. Om vi säljer landet till er, måste ni minnas att det är heligt. Varje spöklik 

spegling i sjöarnas klara vatten återger händelser och minnen i mitt folks liv. Vattnets 

porlande är rösten hos min faders fader. 

Floderna är våra bröder. De släcker vår törst. De bär våra kanoter och ger mat åt våra 

barn. Därför måste ni visa floderna den vänlighet ni skulle visa en bror. 

Om vi säljer vårt land till er, minns då att luften är dyrbar för oss, att luften delar med 

sig av sin ande till allt den ger liv åt. Den vind som lät vår anfader ta sitt första andetag 

tog också emot hans sista suck. Vinden ger också våra barn livets ande. Om vi säljer 

vårt land till er, måste ni vårda det och hålla det heligt, som en plats dit människan kan 

gå för att smaka på vinden som fyllts av ängsblommornas sötma. 

Kommer ni att lära era barn det vi har lärt våra barn? Att jorden är vår mor? Det som 

händer jorden händer alla världens barn. 

Detta vet vi: jorden tillhör människan, människan tillhör jorden. Allting hör samman 

liksom blodet förenar oss alla. Människan vävde inte livets väv, hon är blott en tråd i 

den. Det människan gör med väven, det gör hon också mot sig själv. 

Ett vet vi: vår gud är också er gud. Jorden är dyrbar för honom och att skada jorden är 

att visa förakt för dess skapare. 

Er framtid är för oss en gåta. Vad kommer att hända när alla bufflar dödats? När 

vildhästarna blir tama? Vad händer när skogens undangömda vrå fylls med 

människans lukt och de rika bergen befläckas av de talande trådarna? Var är 

skogarna? Borta! Var är då örnarna? Borta! Vad innebär det att säga farväl till den 

snabba hästen och jakten? Där slutar livet och överlevandet tar sin början. 

När den siste Röde mannen försvunnit tillsammans med sin vildmark och hans minne 

blott är en skugga av molnet över prärien, kommer dessa stränder och skogar att 

finnas kvar? Kommer någon av mitt folks andar att finnas kvar? 

Vi älskar denna jord så som den nyfödde älskar sin mors hjärtslag. Om vi säljer vårt 

land till er, lova att älska det så som vi älskade det. Vårda det såsom vi har vårdat det. 

176 Kapitel 1, Myterna i dagens värld 

177 Ett moraliskt system som anses tillhöra äldre stenåldern. 



Bevara minnet av landet så som det är när ni tar emot det. Bevara landet för alla barn 

och älska det så som Gud älskar oss alla. 

Så som vi är en del av detta land är också ni en del av detta land. Jorden är oss 

dyrbar. Den är också dyrbar för er. Ett vet vi: det finns bara en Gud. Ingen människa, 

röd eller vit, kan leva skild från andra. Vi är verkligen bröder trots allt”. 

Det som kan tyckas vara en djup klyfta mellan presidenten i Washington och 

indianhövdingen Seattle år 1852 blir i perspektivet av den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen en fråga om utgångspunkt. För presidenten i Washington är 

äganderätten en förutsättning för att nå fram till den punkt där allting återigen är fritt och 

äganderättens betydelse upphör. Indianhövdingen befinner sig vid det mål presidenten i 

Washington strävar efter att återupprätta! Därmed upplöses den, till synes, olösliga 

konflikten mellan de båda ideologiska motståndarna. Äganderätten blir det medel, med 

vars stöd en växande befolkningen garanteras en ekonomisk och social utveckling, vars 

slutmål är att upplösa äganderätten för att därmed kunna återförenas med 

indianhövdingens värderingar. 

I historiens begynnelse då människans population var begränsad saknade äganderätten 

större betydelse, vilket blir det förhållningssätt människan återvänder till när rummet 

närmar sig marknadsekonomins utopia, där hon, i likhet med Adam och Eva, har 

”obegränsad” tillgång till allt hon behöver. Det marknadsekonomiska systemet kan därför 

beskrivas som den process med vars stöd människan strävar efter att återgå till sitt 

ursprungstillstånd och där verbet ”att äga” inte längre har någon egentlig funktion, 

eftersom utbudet vid varje tidpunkt möter individens behov. I likhet med den luft vi andas 

idag, vilken ingen skulle komma på tanken ”att äga”, upphör behovet av äganderätt i 

marknadsekonomins utopia. Cirkeln sluts och människan återvänder, efter en lång 

marknadsekonomisk mognadsprocess, till den utgångspunkt i vilket allting började. 

Det marknadsekonomiska egenintresset har inte längre något tydligt syfte när det 

marknadsekonomiska systemet närmar sig utopia, eftersom egenintresset i likhet med 

kapitalet fullgjort sin uppgift och går mot en upplösning. När presidenten i Washington 

befinner sig i samma situation som indianhövdingen Seattle har egenintresset inte 

längre något entydigt mål. Därmed kan vi dra slutsatsen att framtidens människa, 

allteftersom det marknadsekonomiska systemet mognar, sannolikt kommer allt närmare 

de värderingar indianhövdingen Seattle ger uttryck för. 

Samma historia, eller cirkelrörelse, som kommer till uttryck i dialogen mellan presidenten 

och indianhövdingen Seattle återkommer i andra folkliga berättelser som den om 

fiskaren i Sydamerika: 

En fiskare i Sydamerika höll på att ta hand om dagens fångst i sin lilla båt när en 

nordamerikansk turist passerade. 

”Vilka fina fiskar du har där. Fångar du mycket varje dag?” 

”Nja, jag gör en tur och får kanske så här mycket”. 

”Vad gör du resten av din tid då?” 

”Jag leker lite med mina barn, jag spelar kort med några vänner, jag tar en siesta i 

hängmattan, jag dricker ett glas och diskuterar med folket i baren”. 

”Men varför slösar du bort tiden så. Du borde göra tre, fyra fisketurer per dag. Med 

hjälp av ditt överskott kan du köpa en båt till, anställa någon och se till att du tjänar 

ännu mer pengar”. 

”Jaha, och sedan då?” 

”Med kloka investeringar och hårt arbete kan du bygga upp en mindre fiskeflotta på 10 

- 15 år, du kan tjäna storkovan och sedan sälja hela rasket och dra dig tillbaka och 

göra vad du vill”. 



”Du menar att jag kan ta en fisketur om dagen, leka med mina barnbarn, spela kort 

med mina vänner, njuta av siestan i hängmattan och umgås med folk över ett glas vin i 

baren”. 

Vilket på flera sätt går att likna med den cirkelrörelse människan utför när hon föds som 

jämlik, blir alltmer ojämnlik som vuxen, för att på ålderns höst återförenas med sina 

jämnåriga medresenärer. Det ligger något mer än symbolik i det faktum att så många 

människor intar en fosterställning på dödsbädden. 

Det marknadsekonomiska systemets grundförutsättningar, kostnadsbegreppet, kapitalet 

och äganderätten, hade en så obetydlig omfattning hos det nomadfolk som 

indianhövdingen Seattle representerar, att vi, utifrån vårt nuvarande perspektiv, kan 

hävda att indianhövdingens svar till presidenten i Washington, kanske är det närmaste vi 

kan komma en beskrivning av de värderingar som sannolikt råder vid 

marknadsekonomins utopia. 

Men vi kan sträcka oss ännu längre genom att hävda att de värderingarna även finns 

alldeles inpå oss, i vår vardag. 

Sebastian Haffner (1907-1999); En tysk mans historia (1939) 178 

Den preussiska puritanismen älskar typen ”hårt skal – mjuk kärna”. Den preussiska 

puritanen har uppfunnit den märkliga tyska beskrivningen av sig själv där han säger: 

”Som människa säger jag er … Men som ämbetsman säger jag er …” Det är grunden 

till det tillstånd som många utlänningar än idag inte riktigt kan förstå, att Preussen – 

och Preussen-Tyskland – som helhet alltid handlar och verkar som en omänsklig, 

grym och glupsk maskin, men i det enskilda fallet, när man besöker det och kommer i 

kontakt med enskilda preussare och tyskar ”privat”, ofta gör ett helt igenom sympatiskt, 

mänskligt, fridsamt och älskvärt intryck. Tyskland lever som nation ett dubbelliv 

eftersom nästan varje tysk lever ett dubbelliv. 

Haffners beskrivning av det tyska folket tudelning finns i större eller mindre utsträckning i 

alla kulturer. Det är anmärkningsvärt hur detta avstånd, kanske inte elimineras, men i 

vart fall reduceras, när vi blir pensionärer eller när vi blir allvarligt sjuka. Incitamentet att 

upprätthålla det Sebastian Haffner beskriver som ”hårt skal” minskar när vi som 

pensionärer inte längre på samma sätt behöver strida om den sociala rangordningen 

eller när närheten till livets slut gör behovet av ”hårt skal” överflödigt. 

Övergången till, och jämförelsen med, presidenten i Washingtons ”hårda skal” och 

indianhövdingens ”mjuka kärna” är inte svår. Den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen klyver initialt individen vilket kan leda till starka 

samhällsmotsättningar. I en förlängning, i likhet med pensionären och den allvarligt 

sjuka, minskar avståndet igen allteftersom den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen fortskrider. Det ”hårda skalets” inflytande minskar och människan 

återvänder till den ”mjuka kärnans” utgångspunkt. Det ”hårda skalet” finner sin näring i 

den otillfredsställelse som det begränsade utbudet av varor och tjänster inte kan 

tillgodose. Det ”hårda skalet”, dess egenintresse, driver den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen framåt samtidigt som dess position långssiktigt undermineras till 

förmån för den ”mjuka kärnan”. Därmed uppstår den cirkelrörelse som utgår från den 

”mjuka kärnan” och drivs framåt av det ”hårda skalet”, i syfte att återvända till den ”mjuka 

kärnan”. 

Människan återvänder således, efter en lång cirkelrörelse, sannolikt till den grundval i 

vilket allting inleddes. Vi håller på att ”återvända” till den bytesekonomi i vilken vi befann 

oss för tiotusentals år sedan, men vi gör det nu under helt andra materiella 

förutsättningar. Till skillnad från den primitiva urmänniskan kommer vi att befinna oss i 

178 Kapitel 16; Boken skrevs 1939 men publicerades först 2000. 



ett samhälle vars utbud av varor mer än väl täcker människans behov. Men det gäller 

enbart varuflödet. Människan gör en lång, lång cirkelrörelse, som med stöd av 

kostnadsbegreppet, kommer att tillgodose hennes varubehov. 

Däremot kommer hennes tjänstesituation inte att förändrats. Hon återvänder därmed, i 

post ultimus, till en ”handel”, med tjänster och gentjänster. 


I post ultimus har det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess ”förverkats” 

och begreppen kostnad, kapital och äganderätt har (sannolikt) ersatts av ett 

tidsbegrepp. I post ultimus är varornas kostnad, i relation till post ultimus tidsbegrepp, 

försumbar, varför det marknadsekonomiska kostnadsbegreppet endast till en ringa del 

kommer att kunna användas i syfte att motivera och styra samhällsutvecklingen. 

Medborgarna förväntas istället utföra en plikt, en samhällstjänst, under den aktiva 

delen av livet. En samhällstjänst som helt utgår från ett tidsbegrepp. 

Post ultimus är ett tjänstesamhälle där medborgarens tid, inte det 

marknadsekonomiska kostnadsbegreppet, är samhällets viktigaste styrinstrument. 

Finns det ett behov av x antal timmar äldrevård eller y antal timmar brandförsvar, då 

fördelas tjänsterna i linje med det. 

179 Kapitel: Övergången till post ultimus 



Primärsektorernas negativa spiral vs företagens övervinster (nov-09) 

Vi har tidigare diskuterat hur det goda samhället uppstår i pendelrörelsen 180 mellan 

allmänintresset och egenintresset och att en förutsättning för själva pendelrörelsen är att 

makt alltid möts av motmakt. Vilket gäller i lika hög grad både för individer som för 

system. 

Det finns sannolikt lika många medborgare idag (2009) som är upprörda över 

egenintressets framfart, som det fanns medborgare som var upprörda över 

allmänintressets framfart under mitten av 1900 talet. Det ligger i samhällets intresse att 

återställa balansen (upprätthålla pendelrörelsen) alldeles oavsett åt vilket håll 

korrigeringen sker. 

Idag, när den marknadsekonomiska mognadsprocessen, i allt snabbare tempo, 

nedmonterar det geografiska rummets fördelningspolitiska förutsättningar, kommer 

allmänintresset, i huvudsak representerat av de politiska systemen, i ett underläge. De 

traditionella fördelningspolitiska instrumenten fungerar allt sämre allteftersom det 

geografiska rummet, går mot en upplösning. Politiska uttalanden som ”att det som är bra 

för näringslivet, är bra för nationen” blir allt mindre självklara, när antalet anställda 

minskar i den traditionella basindustrin samtidigt som ägarnas relation till det geografiska 

rummet blir allt otydligare. 

Det finns en risk att växande motsättningar mellan olika samhällsintressen kan komma 

att försvaga eller blockera den marknadsekonomiska mognadsprocessen. Det är inte 

entydigt hur, eller på vilket sätt, den genomsnittliga arbetsveckans förkortning, 

muskelkraftens avtagande värdeskapande förmåga, den solidariska lönepolitiken, 

tjänsteeffektens kostnadsökningar och skattebasens inskränkning; relateras till de 

fördelningspolitiska strukturerna. 

Konstruktionen av ett fördelningspolitiskt ramverk som garanterar det civiliserade 

samhällets fortskridande, utan att underminera den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen, är en av framtidens största politiska utmaningar 181 . 

Är inte skattetrycket i många industriländer orimligt högt? I Sverige har skatter och 

avgifter ökat från 20,6 procent av BNP år 1950 till 52,6 procent av BNP år 2000 182 . Den 

utvecklingen kan inte fortsätta! Det inser varje ansvarsfull medborgare. 

Till det yttre kan det upplevas som om samhällets växande skattetryck har blivit så högt 

och den allmänna servicen så eftersatt, att skattetrycket förlorat sin legitimitet. Sonen 

reagerar när den 83 åriga pappan får vänta i ett och ett halvt år på en höftledsoperation 

från vilket pappan blir hemskickad efter bara en vecka på sjukhus. Eller den 58 åriga 

hustrun som drabbas av en blodpropp i lungan, genomgår en ballongsprängning, 

skickas hem efter bara några dagar med tabletter och sprutor hon förväntas ta själv, för 

att bara efter några veckors sjukskrivning tvingas återvända till ett stressigt arbete. När 

vägar förfaller och polisstationer bortrationaliseras. Skolor med begagnade läroböcker 

och en försämrad kvalitet på skolmaten. När samhället inte har råd med ett effektivt 

militärt försvar och väljer att upprätthålla fasader som signalspaning och diplomati. När 

det saknas vårdplatser inom mentalvården och vårdbehövande patienter lämnas på 

egen hand, ibland med tragiska följder både för dem själva och för omgivningen. 

Samtidigt som börsföretagens direktörer får miljonbonus och pensionerade politiker 

erbjuder tjänster till privata näringslivet som välbetalda lobbyister och styrelseledamöter. 

180 Diskuteras bland annat i Selekteringsprocessen. 

181 Diskuteras bland annat i Betraktelsen. 

182 SCB, Offentliga sektorns långsiktiga utveckling, Uppdaterad juni 2007. 




Det går inte att öppna en dagstidning utan att förstå att något gick allvarligt fel. 

Medborgarna möts av korruptionsskandaler, mutor och en egoism av sällan skådat 

slag. Ledare som under några få år erhåller ersättningar på tiotals eller hundratals 

miljoner kronor. Ledare som trots höga arvoden låter lyxrenovera lägenheter på 

företagens bekostnad och förskingrar medborgarnas premiepensioner. Skandalerna 

avlöser varandra i en aldrig sinande ström av elände. Och få ställs inför rätta. Det är 

som om lagen plötsligt blivit tudelad, en för vanliga medborgare och en helt annan för 

de som på olika sätt fått ersättningar som ligger utanför varje normalt tänkande 

människas fattningsförmåga. En kvinna som snattar i en butik får ett hårdare straff än 

en etablerad ledare som lurar staten på hundratusentals kronor i sin skattedeklaration. 

Insiderbrott, brister i självdeklaration, lägenhetsaffärer i mångmiljonklassen. Hur 

många generationer kan inte Percy Barneviks avgångsersättning på femhundra 

miljoner kronor finansiera? Och detta i en tid när en ”vanlig” arbetare kommer upp i en 

sammanlagd inkomst på tio miljoner kronor under hela sitt yrkesverksamma liv. Före 

skatt! 

Uppgivenheten och frustrationen förstärks av en allmän känsla att alltfler utnyttjar 

samhällets sociala skyddsnät för egen vinning. Det talas om ett eskalerande 

fiffelsamhälle där en växande andel medborgare inte längre tar ett socialt ansvar för 

samhället i sin helhet. Men till skillnad från direktörernas och politikernas ”oskick” att 

utnyttja samhällets förtroende för egen vinning framställs den skattesmitande 

egenföretagaren och den sjukskrivna mamman som arbetar svart, som ett växande 

samhällsproblem. 

Och den rimliga slutsatsen, i ett försöka att hejda ett eskalerande fiffelsamhälle där allt 

färre medborgare tycks vara beredda att betala skatter och avgifter, blir att sänka 

skatterna och höja egenavgifterna, i en förhoppning om att förändringen ska stärka den 

allmänna moralen och den enskildes ansvarskännande, eftersom ”vinsten” av svarta 

affärer eller ”specialtaxa” hos rörmokaren eller snickaren, därmed reduceras. 184 

Till det yttre kan resonemanget uppfattas relevant. Kostnaderna anpassas i syfte att 

upprätta en bättre relation till den service som samhället erbjuder medborgaren. Sonen 

förväntas uppleva en bättre samstämmighet mellan den sänkta inkomstskatten och den 

83 åriga pappan som får vänta i ett och ett halvt år på en höftledsoperation från vilket 

pappan blir hemskickat efter bara någon vecka. Och den 58 åriga hustrun som drabbas 

av en blodpropp i lungan, genomgår en ballongsprängning, skickas hem efter några 

dagar, och efter bara några veckors sjukskrivning återvänder till ett stressigt arbete, 

förväntas uppleva att samhällets insatser står i rimligare proportion till de nu sänkta 

skatterna. 

I medierna rapporteras (2008) om en 70-talist generation där antalet nolltaxerare som 

köper dyra bostadsrätter, bilar och kapitalvaror ökar. Och medierna ställer underförstått 

frågan om samhället är på väg att förlora en hel ungdomsgenerations känsla för 

solidaritet. Har överhuvudtaget det moderna ”högskattesamhället” en möjlighet att 

överleva? 

Men det är inte den snabba ekonomiska och sociala tillväxten som är grundproblemet, 

tvärtom är ekonomisk och social tillväxt en absolut förutsättning för fortsatt utveckling. 

Grundproblemet är det fördelningspolitiska dilemma som uppstår när skilda 

183 Inledning 

184 En ytterligare åtgärd är införandet av karensdagar i sjukförsäkringen samt att låta arbetsgivaren bekosta de första sjukdagarna (mot 

att den generella skatten sänkts något) vilket medför att sjukförsäkringen inte längre är ’kostnadsneutral’ utifrån arbetsgivarnas 

perspektiv. Halta och lytta får därmed svårare att komma in på arbetsmarknaden samtidigt som bemanningsföretagen omsättning 

gynnas. 



samhällssektorers ökning av energikvoterna inte längre ligger i ”fas” och när skattebasen 

från de samhällssektorer där energikvoten ökar snabbast minskar samtidigt som 

kostnaderna (relativt sett) ökar inom de samhällssektorer där energikvoten är (relativt 

sett) stabil. 

En ”sänkt skatt strategi” i syfte att motverka ett utbrett fiffelsamhälle riskerar istället få 

rakt motsatt effekt eftersom en sänkning av inkomstskatterna och företagsbeskattningen 

riskerar att leda till ännu sämre sjukvård, ännu fler nedläggningar av polisstationer och i 

slutänden ytterligare försämringar av den offentliga sektorn, vilket riskerar att skapa ett 

ännu större missnöje och ytterligare underminera medborgarnas samhällssolidaritet. 

Vi står här inför ett märkligt dilemma där den marknadsekonomiska mognadsprocessen, 

i vilken vi alla är delaktiga, leder till en situation som i en förlängning kan komma att bli 

ohållbar. 


En grundläggande iakttagelse är att individens egenintresse lönsamhetsoptimerar 

inköp och rationaliserar produktionsprocesser. De av människan konstruerade 

begreppen äganderätt, kostnad och kapital bildar, i kombination med egenintresset, 

den osynliga hand som driver den marknadsekonomiska mognadsprocessen framåt. 

När herr och fru Karlsson väljer att handla livsmedel till ett lägre butikspris, är den en 

liten, liten delmängd av den process som i aggregerad form kallas ekonomisk tillväxt. 

Men det är inte själva inköpet, eller den efterfrågan som inköpet motsvarar, utan den 

långsiktiga sänkning av rummets enhetskostnad som blir resultatet av hundratusentals 

samstämmiga beslut. I ett längre perspektiv kommer dyrare livsmedel att ersättas med 

billigare livsmedel som i sin tur kommer att ersättas med ännu billigare livsmedel osv. 

vilket inte alls behöver betyda någon försämring av livsmedlens kvalitet eller 

produktionens miljöbelastning. Tvärtom kan livsmedlens kvalitet t.o.m. öka samtidigt 

som miljöbelastningen minskar, allteftersom produktionsprocesserna rationaliseras 

och förbättras. Det viktiga i sammanhanget är att se sambandet mellan vardagens 

mikrobeslut och det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess. I själva verket 

bidrar herr och fru Karlsson genom sitt konsekventa agerade, positivt till den 

marknadsekonomiska utvecklingen, eftersom agerandet ökar pressen på rummets 

enhetskostnad. I en förlängning leder inköpet av de billigaste livsmedlen till en garanti 

för att familjen Karlsson även kan handla livsmedel imorgon. Grundförutsättning är 

valfrihet. Familjen Karlsson måste erbjudas möjlighet att välja mellan flera olika varor 

och tjänster. Om det bara finns en sorts varor i livsmedelbutiken så skulle det inte 

finnas någon valfrihet och därmed har familjen Karlsson ingen möjlighet att påverka 

den marknadsekonomiska processen genom att välja den billigaste varan. 186 Valfrihet 

är således en nödvändig förutsättning för konsumentens förmåga att medverka till en 

sänkning av rummets enhetskostnad. Detta leder oss fram till begreppet konkurrens, 

att ett samhälle aktivt bör stimulera flera producenter att producera marknadens varor 

och tjänster. Ju fler oberoende producenter av varor och tjänster desto större möjlighet 

har konsumenten att påverka samhällsutvecklingen och, genom sin konsumtion, bidra 

till en lägre enhetskostnad. 

Det vi här beskriver är det marknadsekonomiska systemets mognadsprocess, inte 

utifrån ett producent- eller vinstperspektiv, utan ur konsumentens perspektiv. Det är 

den enskilda konsumenten som dagligen, genom sitt egenintresse, bidrar till att 

reducera samhällets enhetskostnad, och därmed skapa förutsättningar för långsiktigt 

ekonomiskt och socialt välstånd. 


186 Vi förutsätter i detta förenklade exempel att samtliga varor på marknaden är av samma kvalitet. 



Det är således inte handeln i sig som driver det marknadsekonomiska systemets 

mognadsprocess, utan den enskilda konsumentens egenintresse. Genom att 

fortlöpande välja billigare varor och tjänster, leder (som en konsekvens) det till en 

sänkning av rummets enhetskostnad, varför konsumtionen är att betrakta som en av 

”marknadsekonomins motorer”. 

Vi diskuterar här det fördelningspolitiska dilemma som uppstår när skilda 

samhällsektorers energikvot utvecklas olika snabbt och för vilket det inte finns någon 

enskilt ansvarig! Varken kapitalister, politiker, särintressen, vänsterrörelsen, teknokrater, 

pensionärer eller religiösa ledare kan hållas ansvariga eftersom det är en konsekvens av 

den marknadsekonomiska mognadsprocessen. Vi är alla ”medbrottslingar”, man som 

kvinna, fattig som rik, unga 187 som gamla, individer som system. 

När vi väljer att skylla på storfinansen girighet eller den offentliga sektorns ohejdade 

expansion eller politikernas svek mot sina väljare, så kastar vi alla större eller mindre 

stenar i det glashus i vilket vi samtliga befinner oss, vilket ibland kommer till uttryck som 

en frustration, ett dåligt samvete, vilket inte sällan skylls på någon annan. 

Lotta Grönings blogg - Jag övergav ”min” mack i Fjärdhundra (2008) 188 

Billigare bensin avgjorde - nu är macken stängd. 

På vägen mellan Sala och Enköping vid Fjärdhundra fanns det en Shellmack. Jag 

brukade stanna och tanka där. Det var en fantastisk personal. När jag var förkyld bjöd 

de på te och en annan gång fick jag äppelpaj till kaffet. Nybakad. Snackade gjorde vi 

alltid om allt från väder till aktuella politiska händelser. 

Det var roligt att tanka på Shell i Fjärdhundra och jag tankande så ofta att jag lyckades 

få en guldmugg som innebar gratis kaffe hela året. 

Sedan höjdes bensinpriset. Det blev allt dyrare att köra bil och en dag upptäckte jag att 

på Jetmacken i Enköping var bensinen alltid minst 50 öre billigare per liter, ibland 

nästan en krona. Så jag åkte förbi Shellmacken och började tanka på den garanterat 

personalfria Jetmacken. 

Jag fick dåligt samvete. Jag har fortfarande dåligt samvete och tänker: ”Hur kunde 

jag?” Jag såg för en tid sedan att Shellmacken där i Fjärdhundra hade stängt. 

Bensintankarna är borta och allt är tyst, öde och dött. 

187 Dessa samband blir tydligare när i diskuterar produktivitetsbegreppet utifrån enhetskostnaden. Människan strävar efter att ständigt 

sänka enhetskostnaden och hon gör det med stöd av begrepp som frihandel, fri företagsamhet och fri konkurrens. Men 

enhetskostnadsbegreppet är universellt och tycks ha varit giltigt i alla tider, alldeles oberoende av skilda kulturer, kön, språk eller 

åldrar. 

Redan i förskolan utvecklas förmågan att förstå kostnadsbegreppet och därmed enhetskostnadens betydelse. Om man tar två röda 

äpplen och presenterar dem för ett förskolebarn i fem-sexårsåldern och ber barnet välja mellan det ena äpplet som kostar femtio öre 

och det andra äpplet som kostar en krona, så möts man inte sällan av en underfundig misstro, en känsla av att det äpple som kostar 

femtio öre av något skäl bör vara av sämre kvalitet än det äpple som är dubbelt så dyrt och kostar en hel krona. Det kan därför finnas 

anledning att låta äpplena byta plats, så att det tidigare billigare äpplet nu kostar en krona mot det tidigare dyrare äpplet nu kostar 

femtio öre. Nu möts oftast försäljaren av en djup skepsis, eftersom förskolebarnet upplever att något inte riktigt är som det ska. Till 

sist väljer dock barnet äpplet för femtio öre, vilket är så självklart för barnet att hon fortsatt tycker hela frågeställningen är lustig, för 

att inte säga märklig. 

Detta enkla exempel visar hur tidigt människans kostnadsbegrepp utvecklas och hur det redan från början upplevs som naturligt för att 

snart bli något självklart och något vi alla tar för givet. 

Själva ifrågasättandet av kostnadsbegreppet, endera uttryckt som kapital eller som ett utbyte av varor, leder till misstänksamhet. Om 

en pensionärs inköpsbeteende ifrågasätts; varför hon tar den billigare hallonsylten istället för den dyrare hallonsylten av samma 

kvalitet, möts frågeställaren inte sällan av nonchalans eftersom frågan avfärdas som direkt enfaldig. 

Det ingen av dem ser, varken förskolebarnet eller pensionären, är att de båda, genom sitt förhållningssätt, aktivt medverkar till den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen fortskridande, det vi i dagligt tal kallar ekonomisk och social tillväxt. 

188 Aftonbladet 2008-10-13 



Det är inte den enda macken som dör, just nu är det massdöd bland Sveriges 

bensinmackar. Varför? Det är kartellbildningen och bensinpriserna – som tycks höjas 

med telepati – som oundvikligen slår ut de mindre mackarna. 

Det är viktigt att understryka att den marknadsekonomiska mognadsprocessen i sig 

tvingar fram fortlöpande rationaliseringar inom vård och omsorg, rättsväsende, skola och 

brandförsvar och att medborgarnas missnöje med den upplevda försämringen per 

investerad skattekrona kan påskynda primärsektorernas rationaliseringar ytterligare i en 

förhoppning om att den aktiva fördelningspolitiken, på något sätt (om än otydligt), kan 

lösa det växande fördelningspolitiska dilemma den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen förorsakar. 

Primärsektorernas negativa spiral 

Sänkta skatter 

och avgifter 


och avgifter 


och avgifter 


och avgifter 


och avgifter 

Vård och omsorg 


och avgifter 

Rättsväsende 

Skola 

Brandförsvar 

Rationaliseringar 






Den stora utmaningen är fördelningspolitisk, att utveckla politiska instrument och 

program vilka förmår att balansera den förskjutning mot egenintresset som den 

marknadsekonomiska mognadsprocessen förorsakar. 

Och om så inte sker? 

En balansering av egenintresset och allmänintresset är lika nödvändigt som den 

marknadsekonomiska mognadsprocessens fortskridande. Balanseringen är, förr eller 

senare, ofrånkomlig. Den fråga vi bör ställa oss, är på vilket sätt och under vilka former 

vi vill att balanseringen bör genomföras. Endera sker det, under ordnade, planerade och 

civiliserade former av de politiska system vilka företräder allmänintresset eller också 

sätts andra sociala krafter förr eller senare i rörelse vars konsekvens ingen kan förutse. 

Det ligger därför i allas intresse att det fördelningspolitiska dilemmat får en långsiktigt 

hållbar lösning i ett så tidigt skede som möjligt. 


Den politiska struktur som kännetecknar och definierar det geografiska rummet lever i 

symbios med den ekonomiska makten. Den ena kan inte verka oberoende av den 

andra. Båda är förbundna till de marknadsekonomiska lagar som beskrivs i den 

ekonomiska energiteorin. Den avgörande skillnaden ligger i den politiska strukturens 

189 Moralen och det geografiska rummet 



försvar av allmänintresset och den ekonomiska maktens försvar av egenintresset. Den 

tekniska utvecklingen i kombination med individens rörlighet underminerar det 

geografiska rummets struktur och därmed det nuvarande politiska systemets maktbas. 

Det finns ett starkt samband mellan den politiska strukturens möjlighet att skapa 

stabilitet och den ekonomiska maktens möjlighet att utvecklas. När det politiska 

systemets geografiska maktbas undermineras riskerar egenintressets växande 

dominans att till sist bromsa den marknadsekonomiska utvecklingen. I en yttersta 

konsekvens kan egenintresset komma att försvara det geografiska rummets 

återupprättande i syfte att försvara sina egna intressen. Ett samhälle i obalans, med en 

omfattande fattigdom och en stor rikedom, finns en risk för social oro vars 

konsekvenser inte gynnar någon part. Det ligger därför i samhällets långsiktiga 

intresse att finna former för att upprätthålla balansen mellan allmänintresset och 

egenintresset trots att det geografiska rummet går mot en upplösning. Det ligger även i 

den ekonomiska maktens intresse att det finns vägar, skolor, sjukvård och andra 

fungerande grundläggande samhällsfunktioner. 

I ett samhälle som mister sin form känner sig alla förfördelade och tror att alla andra skor 

sig på deras bekostnad. Intressekonflikterna blir diffusa, oorganiserade och blinda. 

Samtidigt tolkar en betydlig del av förlorarna sin utsatthet som ett blint och stumt ”nu får 

det vara nog” – med dem som inte sköter sig och med dem som åker snålskjuts, eller 

upplevs åka snålskjuts. Hetsen och frustrationen finns levande i själva den sociala 

samlevnaden, det enda som krävs är att ge den ett språk 190 . 

Men om samhället inte längre har samma ekonomiska resurser att hjälpa och stödja 

arbetslösa och sjukskrivna som tidigare, är det då inte rimligt att sänka 

ersättningsnivåerna? 

När samhället börjar resonera i termer av att ”hjälpa” och ”stödja” de arbetslösa och 

sjukskrivna tillbaka till arbetslivet genom att sänka arbetslöshets- och sjukersättningen i 

syfte att höja utsatta gruppers motivation att återvända till arbetslivet (och som ett medel 

att sänka det allmänna skattetrycket) då är det en (av flera) signal på att 

primärsektorernas negativa spiral eskaleras 191 . 

Nedanstående kommentar till en artikel införd i SvD 2008-08-18 192 om försämringar inom 

svenska skolan är ett exempel på en sannolikt allmänt spridd frågeställning: 

Lustigt 

Enligt statistik från OECD kan man läsa att Sverige har världens högsta skatt. Dvs. 

svenskarna betalar ohyggligt mycket mera än exempelvis engelsmännen eller 

tyskarna för att hålla samma stat flytande. Ändå är kvaliteten inom det offentliga usel. 

Skolorna ruttnar, polisen (finns den kvar), sjukhusköerna är människofientliga. Man 

undrar vart fasiken försvinner alla pengar? 193 

190 

Fritt efter en artikel i DN Kultur 2008-08-09 

191 

OECD Job Study; Facts Analysis, Strategies; Paris 1994 

Arbetslöshetsförsäkringar och andra typer av bidragssystem vid arbetslöshet utformades ursprungligen för att kunna ge den arbetslöse 

temporärt inkomststöd under tiden medan han letade efter ett nytt jobb. I och med ökad långtidsarbetslöshet och upprepad arbetslöshet 

har dessa understödssystem i många länder nästan fått karaktären av permanent inkomststöd, vilket sänker incitamentet att söka jobb. 

För att begränsa de incitamentshämmande effekterna – samtidigt som man underlättar för en anpassning av arbetsmarknaden och ser 

till att nödvändigt grundskydd erbjuds – bör länderna se till att de lagstadgade bidragsnivåerna är måttliga, effektivt övervaka vilka 

som är berättigade till stöd och kunna garantera plats i aktiva åtgärdsprogram istället för att i all oändlighet betala passivt understöd. 

Det bör undersökas hur övergången från understödsberoende till arbete kan göras mer ekonomiskt attraktiv, genom sänkt 

inkomstbeskattning och reducerade sociala avgifter på låga inkomster samt genom att förmåner ingår i arbetet för lågavlönade och 

genom att begränsa de negativa effekterna när understödstagare tar ett deltidsarbete. 

192 

Bilaga 1 

193 

Signerat: Rufus 2008-08-18 



Och frågan är relevant, möjligen olustig, men i högsta grad relevant. ”Vart i fasiken tar 

alla pengar vägen?” 

Genom att bättre förstå den situation i vilken vi befinner oss ökar våra möjligheter att 

korrigera framtiden. Framtidens fördelningspolitiska utmaning är svårlöst eftersom en 

fortsatt ekonomisk och social tillväxt förutsätter en underminering av det geografiska rum 

som är den grundläggande förutsättningen för de fördelningspolitiska 

åtgärdsprogrammen. 

Svaret på det fördelningspolitiska dilemma som det marknadsekonomiska systemets 

mognadsprocess framkallar måste utgå från en helhetssyn. 

Men vad är den egentliga frågeställningen? Hur bör framtidens fördelningspolitikiska 

program utformas? 

Lönsamma exportföretag gynnas av den solidariska lönepolitiken. Löntagarna förväntas 

hålla tillbaka lönekraven vilket stärker företagens investeringsförmåga vilket därmed 

anses påverka rummets långsiktiga sysselsättning positivt. När samma lön betalas för 

ett visst arbete oberoende av företagens bärkraft uppkommer ett "outtaget löneutrymme" 

i de mest lönsamma företagen - en övervinst - vilket redan var känt när Meidner/Rehn 

grundlade riktlinjerna för den ekonomiska efterkrigspolitiken 1951.Tanken på att placera 

dessa "övervinster" eller ”’outtagna löneutrymme” i en fond under löntagarnas kontroll 

väcktes av Metallindustriarbetareförbundet på 1971 års LO-kongress. 

Rudolf Meidner (1914 - 2005); Spelet om löntagarfonder 194 (2005) 

Folkpartiet har under lång tid ivrat för företagsvisa vinstdelningssystem, företrädesvis 

med individuell anknytning. Liksom moderaterna och centern har folkpartiet under 

efterkrigsåren upprepade gånger motionerat om statliga stödåtgärder för 

vinstdelningssystem, främst i form av skattelättnader. Motiven för dylika skattegynnade 

system var två: dels borde vinstgivande företag låta sina anställda bli delaktiga i 

vinsterna, dels borde aktieägande få en bred spridning. Lika regelbundet som dylika 

motioner dök upp år efter år avstyrktes de av LO, som ansåg vinstdelningssystem som 

oförenliga med den solidariska lönepolitiken. 

LO:s principiellt avvisande hållning till varje form av vinstdelningssystem har inte 

kunnat hindra vågen av vinstdelnings- och konvertibelsystem, som sköljde över landet 

under 80-talet. Den skapade konflikter mellan LO som företrädare för en central facklig 

ideologi och det lokala fackliga intresset att acceptera inkomstförbättringar vid sidan 

om den avtalade lönen. Löntagarfonderna kan ses som en lösning av dilemmat att 

avstå från en erbjuden delaktighet i vinsten eller att undergräva den solidariska 

lönepolitiken. Kollektiva vinstandelar var den fackligt sett riktiga lösningen av dilemmat. 

Motståndarna betraktade företagsvisa vinstandelssystem som ett alternativ till 

löntagarfonder och kunde här stödja sig på en lång borgerlig tradition. 

Men varför är detta ett problem eller en utmaning endast för det svenska samhället? 

Varför förekom endast en löntagardebatt i Sverige? 

Frågan har varit och är fortfarande är aktuell i många moderna marknadsekonomier 

alldeles oavsett om den uttrycks som en konsekvens av en solidarisk lönepolitik eller 

inte. Det fördelningspolitiska problemet uppstår alldeles oberoende av huruvida den 

solidariska lönepolitiken är definierad och allmänt accepterad eller inte. När rummets 

marknadsekonomiska mognadsgrad stiger ligger det i rummets intresse att hålla tillbaka 

löneutvecklingen i de samhällssektorer där det ekonomiska och sociala utrymmet växer 

snabbast eftersom det annars leder till en uppåtgående lönespiral i samhällssektorer 

194 Löntagarfonderna och folkpartiet 



med stabilare energikvot 195 , vilket riskerar att leda till inflation. I syfte att hålla rummets 

inflation (och primärsektorernas kostnader) på en ”rimlig” nivå strävar det 

marknadsekonomiskt mogna rummet att hålla lönerna nere inom högproduktiva 

samhällssektorer, alldeles oavsett om det kommer till uttryck som en solidarisk 

lönepolitik eller inte. 

Rudolf Meidner (1914 - 2005); Spelet om löntagarfonder 196 (2005) 

Arbetsgruppen fann vid sin genomgång av den västeuropeiska debatten kring kollektiv 

kapitalbildning att, trots nationella olikheter, ett visst gemensamt mönster för den 

praktiska tillämpningen hade utvecklats. Gemensamt för Gleitzes socialfonder, 

Hollands vinstfonder och danskarnas olika planer för ”Økonomisk Demokrati” var att 

löntagarna genom någon form av fondbildning skulle bli delaktiga i företagets 

kapitalbildning. Det var naturligt för LO:s arbetsgrupp att knyta an till denna 

västeuropeiska diskussion, som visserligen hade delvis andra utgångspunkter, men i 

grunden liksom den svenska kretsade kring rättvise- och fördelningsproblem. 

”Löntagarfonder” var sålunda inte en svensk uppfinning, tillkommen av en tillfällighet 

och initierad av en isolerad grupp fackliga aktivister, utan ett etablerat begrepp i en 

flera decennier lång diskussion i Västeuropa. När begreppet infördes i den svenska 

debatten, blev Sverige en senkommen deltagare i en internationell debatt. Den 

förvåning och de, ofta kraftiga, reaktioner som frågan väckte i mitten av 70-talet när 

den sent omsider blev ett debattämne även i Sverige kan endast förklaras av en 

fundamental okunnighet om den livliga debatt som i årtionden hade förts i övriga 

Europa. 

Kollektivt ägande genom löntagarfonder!! Har vi inte lagt den diskussionen bakom oss? 

Vi diskuterade löntagarfondsfrågan i Samtal i Hagaparken 197 , och utifrån ett längre 

tidsperspektiv blir det privata riskkapitalet förr eller senare en bristvara. När det 

marknadsekonomiska systemets mognadsgrad ökar, stiger investeringsbehovet, 

samtidigt som den outnyttjade potentialen i framtidens enhetskostnad sjunker. Vid någon 

tidpunkt i den marknadsekonomiska utvecklingen kommer samhällets kollektiva 

sparande, som redan idag stödjer egenintresset genom ett passivt ägande, att få en allt 

större betydelse för kapitalbildningen. 

Löntagarfonderna under 70 och 80-talet var politiskt omöjliga, därför att medborgarna, 

alldeles säkert med rätta, inte litade på allmänintressets långsiktiga förmåga att 

fortlöpande sänka rummets enhetskostnad. I en framtid när det privata riskkapitalet blir 

alltmer beroende av det institutionella riskkapitalet kommer frågan att aktualiseras igen, 

även om det sannolikt sker under andra former. 

Det vi diskuterar här är det fördelningspolitiska dilemma som uppstår när skattebasen 

inom basindustrin minskar samtidigt som den solidariska lönepolitiken lägger en hämsko 

på industriarbetarens ekonomiska ersättning vilket driver fram allt större företagsvinster - 

övervinster - vilket leder till stigande aktiekurser och/eller större aktieutdelning och 

alltmer sofistikerade bonusprogram. 

Långsiktigt ligger det i allas intresse, både löntagare och aktieägare, att den 

fördelningspolitiska balansen upprätthålls 198 . 

195 

Höjda industriarbetarlöner förväntas leda till högre lönekrav inom den offentliga sektorn. Om industriarbetarna på SKF och 

Sandvik förhandlar fram en högre ekonomisk ersättning så kommer sjuksköterskor, brandmän och poliser också kräva högre lön. 

196 

Hur LO:s arbetsgrupp tolkade sitt uppdrag 

197 


198 

Det kan tyckas paradoxalt att vi här diskuterar företags och organisationers övervinster när vi tidigare resonerat i termer av sänkta 

energikostnader i syfte att säkra långsiktig lönsamhet, men det är i grunden två skilda frågeställningar. 



Men tänk om det är så att vi helt enkelt inte har råd med en offentligt finansierad passiv 

fördelningspolitik! 

Vem som helst kan se att det finns ”pengar” i samhället. Vi behöver bara ta en 

promenad längs gator och på torg eller längs skärgårdens båtbryggor för att konstatera 

att det finns resurser, men att de, av olika skäl, används för andra ändamål än till att 

finansiera samhällets primärsektorer. 

Är inte begrepp som solidaritet, grupparbete och teamwork uttjatat? 

Om allmänintresset förlorar tilltron till solidariteten undermineras själva utgångspunkten 

för nämnda allmänintresse. Omvänt gynnas egenintresset av tydliga exempel på 

”fifflare”, ”skattesmitare” och ”bidragsberoende medborgare” eftersom det främjar en 

känsla av att ”alla andra fifflar utom jag”. 

Det har alltid, i alla tider, funnits ”fifflare”, ”skattesmitare” och ”bidragsberoende 

medborgare” och varje samhälle, alldeles oavsett om dess ledstjärna är egenintresset 

eller allmänintresset, har att bemöta dessa avvikelser. Egenintresset har större 

anledning att exponera dessa ”avvikelser” än allmänintresset och dessutom i ett helt 

annat syfte. 

Vad är det för fel på den aktiva fördelningspolitiken? 

Det är lika stort ”fel” på den aktiva fördelningspolitiken som på den passiva 

fördelningspolitiken. Vi har tidigare konstaterat att det goda samhället uppstår i 

pendelrörelsen mellan egenintresset och allmänintresset vilket återspeglas i den aktiva 

(egenintresset) och den passiva (allmänintresset) fördelningspolitiken. Det handlar 

således inte om vare sig det ena eller det andra, utan att finna en balans mellan 

egenintresset och allmänintresset. Och i en tid av globalisering riskerar den passiva 

fördelningspolitiken, och därmed den stora och breda allmänheten, att framstå som den 

stora förloraren. Vår diskussion handlar om att återupprätta den passiva 

fördelningspolitikens möjligheter att hävda sig mot den aktiva fördelningspolitiken. Eller 

annorlunda uttryckt: att återupprätta allmänintressets förmåga att balansera 

egenintresset. 

Kan vi således förvänta oss ett återuppvaknande för löntagarfondsfrågan i Sverige! En 

återgång till 1970-talet!! 

Den 4 oktober 1983 samlades över 75 000 människor i Stockholm för att, inför 

riksdagens högtidliga öppnande, ge uttryck för missnöjet med kollektiva löntagarfonder. 

Opinionsyttringen var visserligen initierad av fondbeslutet, men kan nog även ses som 

en mer allmän protest mot den ökade politiseringen och regleringen av samhället - en 

protest mot det starka samhällets ideologi - en protest mot allmänintressets växande 

inflytande under 70-talet. Idag (2009) är det alldeles säkert många som upplever en 

liknande aversion mot egenintresset som man gav uttryck för mot allmänintresset 1983. 

Samhället har förändrats sedan åttiotalet och en återgång till en ”svensk” lösning är 

knappast längre möjlig. Det som krävs är en politisk lösning på transnationell nivå. 

Därför bör den fördelningspolitiska frågan föras upp på EU:s agenda. I den 

globaliseringsprocess som nu pågår kan inte ett enskilt land, som dessutom är så litet 

som Sverige, föra en principiellt viktig fördelningspolitisk diskussion. Det förutsätter ett 

samordnat långsiktigt internationellt samarbete. 

Hur ska länder och kulturer som Italien, Sverige, Frankrike och Storbritannien någonsin 

kunna mötas i en så kontroversiell fråga? 

Det kommer sannolikt att leda till många motsättningar, men den fördelningspolitiska 

frågan blir trots allt, förr eller senare, oundviklig. Människans historia är genomsyrad av 



exempel där växande samhällsklyftor lett fram till social instabilitet, som i längden inte 

gynnat, eller gynnar, någon part. Det är bättre för samhället som helhet att de 

fördelningspolitiska frågorna aktualiseras och diskuteras långt innan de når den kritiska 

punkt där motsättningarna riskerar att låsa diskussionen och polarisera 

handlingsprogrammen. 


Egenintresset är en fortsatt grundförutsättning för den marknadsekonomiska 

mognadsprocessen men det finns ingen absolut (eller ens nödvändig) relation mellan 

egenintresset och den privata kapitalägaren. Det enda som motiverar den privata 

kapitalägarens rätt till avkastning är det privata kapitalets (historiskt) överlägsna 

förmåga att tillgodose allmänintresset. Den klassiska frågan ”vem eller vad som 

egentligen frambringar och därmed har rätt till det värde produktionsprocessen skapar” 

kvarstår. 

Svaret måste fortsatt bli, i linje med Eli Heckschers definition, att det värde som 

skapas i produktionsprocessen tillhör allmänintresset, men att kapitalägaren bör 

erhålla någon form av ”findings fee”. 

Företagens ”outtagna löneutrymme” – dess övervinster -, bör på ett entydigare sätt 

omfördelas till allmänintresset i syfte att bromsa primärsekternas negativa spiral. 




Ordlista 

Akademiker 

En person med examen från universitet eller högskola. 

".. akademiker ska bara krångla till allting med fåniga teorier och komplicerade diagram.." 200 

Akademisera 

En akademikers förmåga att förvandla även det enklaste till något teoretiskt komplext. 

”.. ekonomi handlar egentligen om sunt förnuft. Obevekligen får man en känsla av att många tjänar pengar på att krångla 

till det..” 

”.. att teoretisera ..” 

”.. skriva en handbok i ämnet; Hur man äter en banan..” 

”.. att koka soppa på en spik..” 

”.. när kunskapskitteln riskerar att koka över..” 

”.. att titta på små saker med stora ögon..” 

Bibeln: Apostlagärningarna 26:24. ”På denna punkt i hans försvarstal avbröt Festus honom och ropade: Du yrar, Paulus, 

Din stora lärdom gör dig galen” 

Albert Einstein (1879-1955) 

“Everything should be made as simple as possible, but not simpler”. 

Oscar Wilde (1854-1900); Författare 

Livet är inte besvärligt. Det är vi som är besvärliga. Livet är enkelt och det enkla är alltid det rätta. 

Mats Alvesson; Tomhetens triumf 201 (2006) 

Professionsområdet utgör en guldgruva för studier av grandiositetsprojekt och sociala nollsummespel. Vi kan se hur en 

uppsjö av olika yrkesgrupper och arbetsområden söker akademisera sig. Det gäller till exempel sjuksköterskor, 

socialarbetare, syo-konsulenter, lärare, militärer, poliser, tandhygienister och bibliotekarier. Vi har följaktligen inrättandet 

av nya vetenskapliga discipliner: omvårdnadsforskning, socialt arbete, syo-forskning, militärvetenskap, polisforskning, oral 

hälsa och biblioteksvetenskap. Dessa discipliner ger en viss teoretisk inriktning på utbildningen till dessa yrken. 

Inte sällan existerar en stark motsättning mellan det teoretiska och det praktiska inom yrkesgrupperna. Det hävdas ibland 

att forskningen och akademiseringen är av föga relevans för yrket och att de förra inslagen sker på bekostnad av 

praktiska kunskaper. Vårdlärare med praktisk yrkeserfarenhetsbas upplever ofta att akademiseringen skett över 

huvudena på dem. 

--- 

Spänningen mellan praktiska färdigheter och akademisk utbildning är dock påtaglig även inom andra yrken. Inom polisen 

”klagas det högljutt ute i leden om att ’de nya kan ju inte köra bil, skjuta pistol eller tala med folk – vad lär de sig numera 

på polishögskolan’. Vidare går man på och klagar över att de nya inte vill jobba ute i verksamheten utan att de vill bli 

chefer på en gång” (Polisbefäl). 

Aktieemission 

Ett aktiebolag får bara in nytt kapital när nya aktier säljs. Börsintroduktion och 

nyemission sker därför när aktiebolaget behöver tillföras nytt kapital. I utbyte mot kapital 

lämnar ägarna ifrån sig en del av inflytandet över aktiebolaget. 

Aktiv fördelningspolitik 

Fördelningspolitik som utgår från marknadskrafternas förmåga att fördela rummets 

ekonomiska och sociala välstånd. 

”.. servicenäringar som caféer och restauranger är exempel på aktiv fördelningspolitik..” 

Arbetslös 

Ekonomiskt improduktiv person. 

• Dold arbetslöshet 

Arbetslöshet som inte redovisas i den officiella statistiken. 

200 

Dotterbolags-VD i en i en större internationell koncern 1995 

201 

Kapitel 3, Dagens arbetsliv och organisationer – ledarskaps och kunskapsdriva?; En plats i solen – om professionaliseringsförsök 

och andra strävanden att få status och inflytande 



• Friktionsarbetslöshet 

Arbetslöshet som beror av den tid det tar att söka ett nytt arbete och att människor 

inte alltid finns på rätt plats med rätt kunskaper. Uppstår i skarven mellan två jobb. 

• Klassisk arbetslöshet 

Orsakas av för höga reallöner (vid t.ex. löneglidning) som tvingar arbetsgivare att 

permittera. 

• Konjunkturarbetslöshet 

Cyklisk arbetslöshet som beror på konjunkturläget. 

• Naturlig arbetslöshet 

Den, enligt nyliberalismen, arbetslöshetsnivå som är naturlig för en samhällsekonomi 

i balans. 

• Reduktionsarbetslöshet 

Den arbetslöshet som uppkommer som en konsekvens av det marknadsekonomiska 

systemets anpassning i posteriore. 

• Strukturarbetslöshet 

Uppkommer vid en alltför stor skillnad mellan typen av jobb som erbjuds och de jobb 

som de arbetssökande kan utföra. Ex. arbetslösa sömmerskor i Borås – lediga 

datajobb i Stockholm. 

• Säsongsarbetslöshet 

Arbetslöshet som uppkommer pga. t.ex. årstidernas variationer. Det är svårt att 

preparera skidpister under sommaren och lägga asfalt på vintern. 

• Ärvd arbetslöshet 

När generation efter generation saknar arbete. 

”.. för den långvarigt arbetslöse och utfattige är friheten inte mycket värd..” 202 

Back to basic 

En verksamhet som återgår till sin kärnverksamhet/core business. 

“.. att renodla sin verksamhet..” 

”.. återgå till det man vet att man kan och klarar av..” 

”.. upphöra med den misslyckade affärsintegrationen..” 

Efter en tid av förändring och förnyelse uppstår nästan alltid en oro och en längtan tillbaka till det ”beständiga”. En 

återgång till det man gjorde tidigare och därför tror sig kunna. Förändringsprocesser kan slita hårt på befintliga rutiner och 

strukturer och en återgång kan av många uppfattas som en befrielse. 

Vi hör ropen på Back to basic från styrelserum och företagsledningar. Vår tids samhällstrend är Back to basic. I 

näringslivet ser man det tydligt. Under hösten 2003 meddelade postens nya VD att företaget skulle återgå till sin 

kärnverksamhet; att distribuera brev. Vilket anses vara en så genomgripande strategisk förändring att den motiverar 

miljoninkomster för postens högsta verkställande ledning och styrelse. El industrin fokuserar på att hålla priserna uppe 

och avveckla all sidoverksamhet. Mångfald och kundfokus är det inte längre tal om. Nu ska alla återvända till det vi vet att 

vi kan. 

Tendenserna finns överallt. Allt fler ropar på en tillbakagång till det samhälle vi hade tidigare. Den offentliga sektorn bör 

återupprättas. Kärnfamilj och släktrelationer bör förstärkas. Nationalstaten, nu i form av internationellt samarbete, bör ges 

ett större inflytande. Religionens förespråkare bör återupprätta samhällets moral. Det har blivit populärt att gifta sig och att 

lova evig kärlek tills döden skiljer oss åt. Serbiens folk återväljer i fria val de ultranationalister som de en gång tagit 

avstånd ifrån. Och rysslands medborgare börjar omvärdera den kommunistiska diktaturen. 

Det var bättre förr! 

Visserligen valde vi att lämna det bakom oss. 

Men var det inte trots allt bättre förr? 

Biljon 

1 000 000 000 000, ett tusen miljarder eller en miljon miljoner (trillion på engelska). 

BNP 

Bruttonationalprodukt; ett mått på en nations samlade värde av varor och tjänster. 

202 Handelsminister Bertil Ohlin (1899-1979); 1944; Källa: Leif Lewin (1936 - ); Planhushållningsdebatten 



Den viktigaste uppgiften för BNP-måttet är att ge information om kortsiktiga svängningar i den ekonomiska aktiviteten. Vid 

jämförelser av BNP över längre tidsperioder (årtionden) krävs större försiktighet, eftersom de trendmässiga förändringar 

av BNP som kan observeras delvis beror på grundläggande förändringar i samhället snarare än på förändringar i 

produktionens storlek. Så har t.ex. kvinnornas ökade förvärvsarbete inneburit att barntillsyn, åldringsvård, matlagning och 

sömnad i större utsträckning ombesörjs i offentlig regi eller av privata företag och därmed inräknas i BNP, vilket inte är 

fallet när sysslorna utförs som oavlönat arbete i hemmet. 

I realiteten används BNP-måttet ofta som jämförande mått på länders utvecklingsgrad. Inte sällan fördelas då BNP på 

antalet invånare i resp. land - BNP per capita. Det är i sådana jämförelser viktigt att komma ihåg att BNP inte innehåller 

några fördelningskriterier eller kvalitativa kriterier. Att BNP per capita i ett land stigit betyder inte nödvändigtvis att 

genomsnittsmedborgaren fått det bättre. 203 

George Soros (1930 - ); Den globala kapitalismens kris 

Vi är vana att mäta framsteg med BNP, men det är liktydigt med att acceptera pengar som mänsklig värdering. BNP 

mäter det monetära utbytet; ju mer social växelverkan antar formen av monetärt utbyte, desto större är BNP. Till exempel 

skulle aids, om alla andra faktorer var oförändrade, öka BNP på grund av behandlingskostnaderna. 

Brand (bild) 

Varumärke. 

”.. the battle of the customers mind..” 

”.. risken för att bli uthängd kan vara nog så avskräckande för ett bolag som har allt att förlora på ett nersolkat 

varumärke..” 

”.. ett brand skapas inte av det vi säger utan av det vi gör..” 

“.. ett varumärke är en investering, inte en omkostnad..” 

Brand manager 

”Brand är mycket mer än ett varumärke. Det omfattar både känslor, tankar och de värderingar som associeras med en 

viss logotyp eller ett visst varumärke. Det är brand som ger en produkt personlighet i kundens medvetande”. 

# 1 Varumärkeslagen (VmL) 

Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, 

bokstäver, siffror och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning förutsatt att tecknen kan särskilja varor som 

tillhandahålls i en näringsverksamhet från sådana som tillhandahålls i en annan. 

Attitude 

Branding 

.. the battle of the customers mind…. 

Space 

The brand position 

Awareness 

Brand equity 

Varumärkeskapital; varumärkets ”marknadsvärde”. 

”.. the added value with which a brand endows a product..” 

Interbrands ranking av 100 globala varumärken, 2007; miljarder SEK 204 

1 Coca-Cola 440 

203 Svenska Nationalencyklopedin; Bo Sandelin, Harald Dickson , Pecca A. Luukkainen 

204 DN 2007-08-01 

Values 



2 Microsoft 396 

3 IBM 385 

4 General Electric 348 

5 Nokia 227 

6 Toyota 216 

7 Intel 203 

8 McDonalds 198 

9 Disney 197 

10 Mercedes-Benz 159 

Civilisationen 

Den process, inte en egenskap som vissa människor har i högre eller lägre grad och 

som andra saknar, med det utopiska målet av det verkligt humana samhället, där varje 

enskild människa finner den själsliga jämvikt för vilken vi så ofta begagnar stora ord som 

lycka eller frihet – en varaktig jämvikt och samstämmighet mellan, å ena sidan, de 

uppgifter som människan har i samhället och de krav som samhället ställer på henne 

och, å andra sidan, hennes personliga böjelser och behov. Så länge som denna jämvikt 

inte är uppnådd är civilisationsprocessen inte heller avslutad. 205 

Martin Ingvar; hjärnforskare vid Karolinska institutet; 2004 206 

Kulturfernissan sitter ganska ytligt på människan. 

Cockpit strategi (SM) 

En strategi med "liknande" ledningsmiljöer (t.ex. en flygplanscockpit eller ett 

kontrollrum) för skilda arbetssituationer (mindre och större flygplanstyper) vilket 

underlättar utbildning och växelverkan av resurser (samma personal kan 

hantera många olika flygplanstyper/kontrollrumsmiljöer). 

Ledaren ”känner igen sig” alldeles oavsett arbetssituation vilket underlättar 

disponeringen av personal. Mätinstrument, funktions knappar, belysning, 

inredning, processer etc. görs så lika som möjligt och oberoende av 

arbetsplatsens placering eller storlek. 

”.. genomföra en cockpit strategi..” 

”.. en form av robotisering/standardisering av kontroll och ledningsutrustning..” 

”.. hur skulle det se ut om alla biltillverkare hade egna regler för var bromsen eller ratten skulle sitta..” 

Deep Blue 

Deep Blue är en schackspelande dator som IBM producerade. Det är den första datorn 

som vunnit ett schackparti mot en regerande världsmästare, vilket den gjorde mot Garry 

Kasparov den 10 februari 1996 207 . 

Ekonomisk infrastruktur 

Ett lands försörjningssystem i form av hamnar, flygplatser, vägar, el- och 

vattenförsörjning osv. 

Emission 

Jmf Aktieemission 

Energikvot 

Energikvoten definieras som övriga energikällor genom muskelkraft uttryckt som energi - 

e - mätt i enheten Joule (Ws). I det primitiva samhället är energikvoten noll medan den 

går mot oändligheten i marknadsekonomins utopia. Energikvoten anger hur långt ett 

205 

Norbert Elias 1897-1990; Tyskarna & civilisationens bräcklighet 

206 

SvT; Det goda samtalet; 2004-11-02 

207 

Källa: Wikipedia 



samhälle har utvecklats mot marknadsekonomins utopia men ger samtidigt en viktig 

indikation på den marknadsekonomiska nivå som ett samhälle befinner sig, i relation till 

andra samhällen. Dessutom ger den en känslighetsanalys på hur stora 

energiprisändringar ett samhälle klarar av att balansera. Den mogna marknadsekonomin 

är betydligt känsligare för förändringar i energipriset än det primitiva samhället. 

Enhetskostnad 

Kostnad per producerad enhet (vara eller tjänst). Ett centralt begrepp i den ekonomiska 

energiteorin som hävdar att det marknadsekonomiska samhällets ständiga reduktion av 

enhetskostnaden, genom en konsekvent överföring från muskelkraft till övriga 

energikällor, leder till en ekonomisk tillväxt. 

Enhetskostnaden representeras av muskelkraftens kostnad i en vara eller i en tjänst. Den kostnad som uppstår när en 

vara eller en tjänst produceras motsvarar producentens enhetskostnad. När producenten säljer sin vara eller tjänst 

indelas hans intäkt i en enhetskostnad och i ett ekonomiskt överskott (alt. ekonomiskt underskott) medan 

försäljningspriset övergår och blir till konsumentens (köparens) enhetskostnad. Producentens och konsumentens 

enhetskostnad är normalt inte identiska, men de representerar samma storhet; nämligen muskelkraftens kostnad. 

Låt oss ta ett exempel: 

En vara produceras till enhetskostnaden 8 SEK och säljs för 10 SEK. Det uppstår således ett ekonomiskt överskott (en 

vinst) på 2 SEK. De anställdas ekonomiska ersättning ingår som en del i producentens enhetskostnad på 8 SEK medan 

överskottet på 2 SEK är att betrakta som producentens ekonomiska ersättning. Konsumentens enhetskostnad blir i vårt 

exempel 10 SEK. 

Konkurrensen på marknaden sänker nu marknadspriset från 10 till 9 SEK. 

Producenten kan nu välja mellan att sänka sin ekonomiska ersättning (vinsten) från 2 SEK till 1 SEK och samtidigt hålla 

enhetskostnaden på 8 SEK konstant, vilket innebär att producenten sänker sin ekonomiska ersättning med femtio 

procent. Konsumentens (och samhällets) enhetskostnad sänks motsvarande från 10 till 9 SEK. 

Producenten kan också välja att öka sin produktivitet och sänka sin enhetskostnad från 8 till 7 SEK och därmed behålla 

sin ekonomiska ersättning på 2 SEK. Konsumenten (och samhället) enhetskostnad påverkas inte utan är fortfarande 9 

SEK. 

Evolutionens boja 

De evolutionära instinkter och mekanismer som riskerar att underminera, och rent av att 

utplåna, människans grundläggande livsbetingelser. 

Massan 208 

Evolutionen instinkter nafsar civilisationens strävan i hälarna och hotar att fälla henne och förgöra henne. 

Det är en paradoxalt att komma till insikt om, att evolution, det naturliga och sexuella urvalet, vilken ”format” den fria, 

förnuftiga människan, nu inte bara hotar arten homo sapiens, utan hela utvecklingsprocessen. De evolutionära konflikter 

som ständigt pågår i det lilla, alltifrån myrornas kamp i skogen till lejonens jakt på savannen, blir utifrån den civiliserade 

människans högt stående utväxlingseffekt, till ett verktyg som kan komma att förgöra allt liv på jorden. Den evolutionära 

kraft som gynnade människan och utvecklade henne under miljoner år har nu blivit civilisationens, och hela arten homo 

sapiens, akilleshäl. Evolutionens primära instinkter och mekanismer riskerar nu att underminera, och rent av att utplåna, 

allas våra grundläggande livsbetingelser. 

Factory in a box 

Standardiserade produktionsenheter som kan kombineras samman till en fabrik. 

”.. att montera ihop en produktionslina helt efter behov..” 

”.. en containerfabrik..” 

Tjänsten ”factory in a box” ska förpackas i en eller flera containrar, kunna köpas, hyras eller leasas för att monteras upp i 

en fabrik - stationärt i flera år, eller tillfälligt för att klara ett produktionsstopp. Den ska också kunna flyttas runt i fabriken, 

lånas ut till exempelvis en underleverantör, monteras ner och säljas eller hyras ut till ett annat företag. 

En produktionslina som utvecklas i projektet består av moduler. En modul kan vara utvecklad för en svetsprocess på ett 

gjuteri, en annan för automatmontering av en robotdetalj, en tredje för att stoppa piller i medicin askar och så vidare. 

- - - - 

- Det grundläggande syftet är att utveckla ett konkurrenskraftigt produktionsalternativ till billig manuell arbetskraft i andra 

länder. Därför får det inte bli för dyrt, säger projektledaren Mats Jackson, professor i produktionsteknik på Mälardalens 

högskola. 209 

208 Evolutionen vs civilisationen 

209 Ny Tekniks webbsida 20041216 



Fat 

Rymdmått; 157 liter. 

”.. ett fat alternativt en barrel..” 

Financial Rocket Scientist 

Konstruktör av finansiella instrument på värdepappersmarknaderna. 

Lärobok i kapitalmarknadsrätt; Afrell/Klahr/Samuelsson 210 (1994) 

Finansiella instrument har fått ökad betydelse för statens och företagens kapitaltillförsel. De finansiella instrumenten 

utnyttjas också i växande omfattning för att hantera olika risker, t.ex. valutakurs- och ränteförändringar. Ett kännetecken 

för utvecklingen på värdepappersmarknaderna världen över är det stora antalet nya instrument som har introducerats på 

dessa marknader. Förmågan hos konstruktörerna av de finansiella instrumenten, de s.k. ”Financial Rocket Scientists”, att 

konstruera nya instrument verkar ibland vara gränslös. 

Finansiellt instrument 

Finansiellt instrument en typ av värdepapper, benämning på varje formaliserad form av 

finansiering på finansmarknaderna. Vissa instrument, såsom aktier, teckningsoptioner 

och konvertibler, ges ut av bolaget självt. Andra instrument ges ut av andra aktörer än 

bolaget, såsom köp- och säljoptioner. En viktig underkategori är derivatinstrument. 

Under de senaste två decennierna har många olika typer av finansiella instrument 

utvecklats och nya instrument tillkommer kontinuerligt. De nya instrumenten tänjer på 

gränserna och gränserna mellan de olika instrumenten är ofta vag 211 . 

Findings fee 

Ersättning som utfaller till den som införskaffar en ny kund/affär. 

”.. inom konsultbranschen är det vanligt att findings fee uppgår till 15-30 % av fakturerat belopp..” 

Flexibel el 

Distribution av elektricitet till flera oberoende abonnenter (fordon), från en fysisk 

uttagspunkt (elkontakt) där fakturan följer de oberoende abonnenterna och inte den 

fysiska uttagspunktens (elkontaktens) abonnent (vilket är en viktig förutsättning för en 

storskalig elbilsmarknad). 

210 Kapitel 2.1.4 

211 Källa: Wikipedia 



Flexibel elektricitet 

Han laddar 

sin el-bil 

under sitt 

besök hos 

mig .. 

… men jag 

betalar energi 

uttaget på min 

el faktura! 

Goda samhället 

Det marknadsekonomiska systemet drivs framåt av egenintresset och balanseras av 

allmänintresset. Det goda civiliserade samhället uppstår i pendelrörelsen mellan dessa 

båda ytterligheter. 

”.. gemensamt för kapitalismen och marknadsekonomin är emellertid insikten om egoismen som produktiv drivkraft..” 212 


Det är en naiv slutsats att samhället utvecklas bäst genom egenintresset, på behörigt avstånd från allmänintresset. 

Samhällsutvecklingen måste, både för egenintressets och för allmänintressets bästa, utvecklas i balans. Ett alltför 

dominerade egenintresse i likhet med ett alltför dominerande allmänintresse underminerar den pendelrörelse i vilket det 

goda samhället uppstår. Ett laissez-faire samhälle med en fördelningspolitik som utgår från nedsippringseffekten (eller 

hästskitsteorin) fungerar inte långsiktigt. Samhället utvecklas bäst när egenintresset och allmänintresset balanseras och 

det ligger därför både i kapitalägarens och i konsumentens intresse att egenintressets och allmänintressets auktoritet 

upprätthålls. 

Allmänintresse Egenintresse 

Det goda 

samhället 

212 Harry Schein (1924 - 2006); ”Makten” (1990); Kapitel 8 Socialdemokratin 

213 Det marknadsekonomiska systemets järnhårda lagar 



Grundsatsen 

Det är marknadsekonomin som gör en uppdelning mellan den av människans muskler 

producerade energin och alla andra energikällor. En av marknadsekonomins djupaste 

hemligheter ligger dolt i det faktum att olika energikällor, med undantag av muskelkraft, 

skapar ett värde men inte är en kostnad, medan muskelkraft skapar både ett värde och 

är en kostnad. 

En häst kan skapa ett värde i människans värld men är ingen kostnad. 

Hesokuri 

Sedvänjan att gömma undan pengar i hemmet som ett lättåtkomligt sparkapital. 

”.. även om man leder hästen fram till vattnet, kan man inte vara säker på att den dricker..” 

Deflationen håller Japan i ett strypgrepp 214 

I dag har många Japaner återgått till forna tiders hesokuri. Så kallas det när hemmafrun hemligen lade undan lite 

nålpengar i en gömma under stråmattorna. I dag påstås pengar, som bokstavligen stoppats undan i kassaskåp, 

madrasser och under stråmattor, vara förklaringen till att centralbankens stora utsläpp av sedlar inte märks i den 

Japanska ekonomin. Det innebär ett massivt misstroendevotum gentemot alla de banker som i flera år ansetts stå på 

ruinens brant utan att reda upp sina affärer. 

High flyer 215 

En generalist som har gjort ledarskapet till en egen profession baserat på delegering 

som princip. 

”.. en karriär fixerad generalist som ingår i en eller flera systemkedjor..” 

”.. ett skrå av High flyer..” 

".. att klättra utanpå pyramiderna.." 

”.. att vilja befinna sig ovanför rotationslinjen..” 

Citat från tidningen Den Nya Ekonomin nr 1, 2000 

”Jag är en sådan där average-människa. Jag är inte riktigt bra på någonting men ganska bra på allt. Jag har bra synk 

mellan hjärnhalvorna”. 

Historisk inlåsningseffekt 

Förklaringsmodell, tankelinje eller idésystem som blockerar eller i vart fall hejdar det 

sociala, tekniska och vetenskapliga framåtskridandet. 

”.. människan blir sin egen tids fånge; hon skapar själv de begränsningar, den inramning, inom vilken utrymmet för 

hennes livsbetingelser består..” 

214 DN 2003-06-03 

215 Engelska: Högt strävande person, streber 



Inflation 

Allmän prisstegring, penningvärdesförsämring. 216 

Harold Macmillan (1894-1986) 

"Inflation är den enda metod med vilken man kan reducera en sedel till hälften utan att skada papperet." 

IT 217 

Automatisk databehandling (ADB); Informations teknologi. 

”.. en dator är den mest generella maskin som någonsin utvecklats och dess användningsområde är nästan obegränsat..” 

Kampanjbarhet 

Måttenhet för möjligheten att använda ett marknadsföringskampanjtema upprepade 

gånger vid flera olika tillfällen. 

”.. hög/låg kampanjbarhet..” 

Kapitalets konvention 

Den kollektiva överenskommelse eller uppfattning som avgör graden av utsträckning 

mellan tillgängligt kapital och potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad utan att det 

leder till inflation. En stark kapitalkonvention tillåter en större utsträckning än en svag 

kapitalkonvention. 

Sedeln är en värdelös papperslapp tillverkad av cellulosa från ett träd. Myntet är en metallegering av ringa eller obetydligt 

egenvärde. Varken sedelns eller myntets fysiska värde står i någon som helst proportion till dess kapitalkonvention. Det 

elektroniska saldot på ett kontokort eller i ett bankkonto är om möjligt ännu mer abstrakt eftersom det inte ens existerar i 

fysisk form utan endast som ett virtuellt saldo i cyberrymden. Kapitalet måste accepteras som en abstrakt konvention 

innan det kan övergå till en virtuell struktur. 

Tillgängligt 

kapital 

Kapitalets 

konventionen 

Positiv förväntan 

Negativ förväntan 

Potentialen i framtidens 

sänkta enhetskostnad 

Kunskapssamhälle 

Ett samhälle som säljer kvalificerad kunskap & kompetens, domineras av akademiker 

och producerar helt kundanpassade problemlösningar. 

Kunskapsföretagens produktion är: 218 

- icke standardiserad 

216 Sv. Akademins ordlista 

217 Engelska: Information Technology 

218 Karl Erik Sveiby, Anders Risling; Kunskapsföretaget; 1986 



- kreativ 

- starkt individberoende 

- komplext problemlösande 

Kvantitetsteorin 

En penningteori som i sin enklaste form skrivs MV = PT. M betecknar penningmängden, 

V pengarnas omloppshastighet, P prisnivån och T den reala varuomsättningen 

(transaktionsvolymen). Teorin kan användas som utgångspunkt för allmänna 

betraktelser mellan penningmängd och prisnivå (inflation) i en ekonomi. Då tänker man 

sig att P betecknar det genomsnittliga priset på samtliga varor och tjänster som omsätts 

under en viss period. M betecknar då allmänhetens genomsnittliga kassahållning 

(sedlar, mynt m.m.). Teorin säger bland annat följande: Om pengarnas 

omloppshastighet är konstant och mängden varor och tjänster som säljs i ekonomin är 

konstant så ökar priserna (P) om penningmängden (M) ökar, det vill säga inflation 

inträffar. Frågan om penningmängdens omloppshastighet respektive 

transaktionsvolymen är konstanter har dock varit en omdiskuterad fråga i 

nationalekonomin 219 . 

LAS 

Lagen om anställningsskydd. 

Luddit 

I den industriella revolutions barndom utspelades en episod, som fått symbolisk 

betydelse för förhållandet mellan maskin och människa. En skara arbetare i Nottingham 

förstörde de nya mekaniska vävstolarna i protest mot den maskinella konkurrensen om 

arbetsplatserna. Efter sin ledare, Ludd, fick demonstranterna namnet ”ludditer”. Det 

symboliska oförståndet i deras handlande bestod i att de riktade sin aggression mot 

döda ting, maskinerna, och inte mot de levande varelser, som kunde tänkas bruka 

maskinerna i strid med deras intressen. 220 

Löntagarfonder 

Under åren 1984–92 kollektivt ägda och förvaltade investeringsfonder som finansierades 

med företagens vinster. 

LO lanserade idén om löntagarfonder som ett komplement till den solidariska lönepolitiken. När samma lön betalas för 

visst arbete oberoende av företagens bärkraft uppkommer ett "outtaget löneutrymme" i de mest lönsamma företagen. 

Tanken på att placera dessa "övervinster" i en fond under löntagarnas kontroll väcktes av Metallindustriarbetareförbundet 

på 1971 års LO-kongress. Ett av ekonomen Rudolf Meidner utarbetat förslag till konkret utformning av fonderna 

presenterades på 1976 års LO-kongress. I tillägg till motivet att stödja den solidariska lönepolitiken angavs en strävan att 

bryta förmögenhetskoncentrationen i samhället samt att stärka löntagarnas inflytande över företagen. Vid 1978 års 

partikongress ställde sig socialdemokraterna bakom löntagarfondsidén. Som ytterligare motiv angavs nu behovet att öka 

sparandet i samhället. Även andra fackliga organisationer och partier tog ställning för fonder i en eller annan form. 

Förslagen innehöll emellertid väsentliga skillnader och ämnet var ytterst kontroversiellt i den politiska debatten. Till de 

skarpaste kritikerna av kollektiva fonder hörde Fjärde oktober-kommittén. 221 

Marknadsekonomins utopia 

Enligt den ekonomiska energiteorin det marknadsekonomiska systemets yttersta 

konsekvens när utväxlingseffekten går mot oändligheten, muskelkraftens egenvärde mot 

noll samtidigt som kostnaden för muskelkraft går mot oändligheten. 

”.. i marknadsekonomins utopia går energikvoten mot oändligheten..” 

219 


220 

Georg Henrik von Wright (1916 - 2003); Filosof och professor; Humanismen som livshållning; Del av ett inledningsanförande i 

Helsingfors 1972 

221 

Nationalencyklopedin 



MNF 

Multinationellt företag med rötterna i en nation. 

”.. ett företag med en nationell tillhörighet och identitet som verkar på den internationella marknaden..” 

Staffans 222 stollar 1976 

”Usch för multinationella företag. Tacka vet jag internationella svenska företag”. 

Moralspegel 

Den av samhället konstruerade moraliska spegel i vilken människan söker sitt personliga 

ansvar mot det samhälle hon själv är en del av och i vilken den enskilda medborgaren 

får den av samhället skapade samhällsmoralen bekräftad. 

En av vår tids stora utmaningar blir att återupprätta den moralspegel som tomrummet efter religionen, nationalstaten och 

familjebanden lämnat efter sig. Det är inte bristen på moral som är vår tids stora dilemma, utan avsaknaden av den 

gemensam spegel i vilken vi kan få vår tids kollektiva moraluppfattning reflekterad. En moralspegel, med vars stöd vi kan 

upprätta en högre gemenskap (om än oftast inbillad) med våra medmänniskor därför att vi alla kan (upplever oss kunna) 

bejaka samma moraliska grund. I ett samhälle som saknar den spegel mot vilken vår samhällsmoral kan återspeglas, 

upplever individen ett främlingskap och en känsla av utanförskap med det samhälle hon tillhör. Vi behöver forma en ny 

moralspegel i vilken vi kan reflektera vår kollektiva moral. 

Samhället 

Individen 

Familj 

Religion 

Nationen 

Moralspegel 

Ledare 

Multiplikatoreffekt 223 

En påverkan/aktivitet/investering som har en primäreffekt som sprider sig och leder till 

en något lägre sekundäreffekt som sprider sig och leder till en ännu något lägre 

tertiäreffekt som sprider sig … och vars sammanlagda effekt 224 kraftigt överstiger 

primäreffekten. 

”.. när en åtgärd sprider sig som ringarna på vattnet..” 

Nya ekonomin 

En ekonomi där informations-, service-, och kunskapssamhällets nya värderingar 

kombineras med avreglering, kortare produktlivscykler och globalisering, katalyseras av 

digitala världsomspännande kommunikationsnät och där tid, snabbhet, upplevelser, 

relationer, kreativitet och kunskap skapar affärsmöjligheter som aldrig tidigare varit 

möjliga att förverkliga. 

”.. när världen plötsligt krymper och blir större på samma gång..” 

222 Staffan Lindén (1926 - 2000); Tecknare, illustratör 

223 Central term hos Keynes och Stockholmsskolan 

224 Nationalekonomi: the multiplier 



”.. den nya ekonomin uppstod 1997 och var dödförklarad redan fem år senare..” 

Offentlig sektor 

Den del av samhället som finansieras med skatter och avgifter. 225 

”.. kritiker började kalla den offentliga sektorn för den ofantliga sektorn under senare delen av 1900-talet..” 

Oxymoron 

Sammansättning av två motstridiga ord. 

”.. talande tystnad.." 

”.. military intelligence.." 

”.. president Carter..” 

“..a contradiction in terms..” 

Paleolitiskt moralsystem 

Ett moraliskt system som anses tillhöra äldre stenåldern. 

Passiv fördelningspolitik 

Fördelningspolitik som transfererar rummets ekonomiska och sociala välstånd 

huvudsakligen genom skatter/avgifter och bidrag/subventioner. 

”.. pensioner, studiebidrag, försvaret och offentlig vård är exempel på passiv fördelningspolitik.. ” 

Pendelrörelse 

Jmf Goda samhället 

Pensionstid 

Tidsbegrepp vars syfte är balansera avståndet mellan behov och utbud av samhällets 

primärtjänster. Medborgarna erbjuds att utföra en primärtjänst kostnadsfritt mot att 

pensionsåldern sänks motsvarande. Tid byts mot tid. 

Pilotskolan 

En inriktning som hävdar att ledarna för ett börsnoterat bolag bör äga egna 

aktier i det bolag de är satta att styra. 

Portföljstrategi (SM) 

Affärs/marknadsföringskoncept genom vilket portföljer av 

produkter/marknadsföringsprogram/projektplaner etc. kan distribueras samtidigt och 

fristående till olika marknader. 

”.. vi introducerar nu de nya produkterna enligt samma koncept, genom oberoende aktörer/agenter, i fem länder 

samtidigt..” 

”.. att skapa en färdig portfölj av produkter och verktyg som kan exporteras/distribueras till olika marknader..” 

Post festum 226 

Den marknadsekonomiska mognadsprocessen fortskrider genom en gradvis sänkning 

av den globala enhetskostnaden. Post festum är ett omöjligt marknadsekonomiskt 

tillstånd då den globala enhetskostnaden stiger. Per definition kan inte det 

marknadsekonomiska systemets globala enhetskostnad stiga. 

225 Prismas nya Uppslagsbok 

226 Latin: Efter festen 



Enhets 

kostnad 

Principskiss över enhetskostnadens utveckling 

Post festum 

2000 År 

Post ultimus 227 

Det ekonomiska system som, enligt den ekonomiska energiteorin, någon gång i 

framtiden ersätter marknadsekonomin. 

Enhets 

kostnad 

Marknadsekonomi Post ultimus 

Marknadsekonomins utopia 

Obegränsat tillgång på 

kostnadsfri energi 

? 

Posteriore [-e’rjo-] 228 

En mogen marknad, där marknadsekonomins ständigt sänkta enhetskostnad inte leder 

till en större marknad och vars konsekvens blir smärtsamma omställningsprocesser med 

risk för högre arbetslöshet och lägre ekonomisk ersättning. 

”.. posteriore och anteriore är det marknadsekonomiska systemets janusansikte..” 


Den negativa spiral som uppkommer när den marknadsekonomiska mognadsprocessen 

tvingar fram fortlöpande rationaliseringar inom primärsektorer som vård och omsorg, 

rättsväsende, skola och brandförsvar samtidigt som medborgarnas missnöje med de 

upplevda försämringarna per investerad skattekrona påskyndar 

rationaliseringsprocessen ytterligare. 

227 Latin: Efter det yttersta, bortom det yttersta 

228 Bakre, senare, efterkommande 


Tid




och avgifter 


och avgifter 


och avgifter 


och avgifter 


och avgifter 

Vård och omsorg 


och avgifter 

Rättsväsende 

Skola 

Brandförsvar 







Primärtjänst 

Tjänstesektor eller yrkesgrupp där potentialen i sänkningen av framtidens enhetskostnad 

är begränsad därför att tjänsten huvudsakligen består av ren muskelkraft, som 

sjuksköterskor, brandmän och operasångare. 

Reduktionsarbetslöshet 

Jmf Arbetslös 

Reservationslön 

Den lägsta ekonomiska ersättning som den enskilde erbjuds för att överhuvudtaget söka 

ett arbete, en nivå vilken är relaterad till hur hög arbetslöshetsersättning och andra 

bidrag vid arbetslöshet är. 

”.. att erbjuda arbetslösa en reservationslön..” 

Resignationsfällan 

Nöja sig med tanken att det kunde vara värre, istället för att begära och kräva att det ska 

bli bättre. 

”.. låt oss inte misströsta, det hade kunnat vara ännu mycket värre, låt oss nu göra det bästa av vår situation..” 

Robotisera 229 

Ledarstil med syfte att reducera kreativiteten till fördel för mekaniska 

moment/processer. 

".. att /robotisera/McDonaldisera/.." 

".. att forma second class people.." 

“.. storebror gillar inte tänkande människor, inte ens när de tanker rätt..” 230 

”I verkligheten har maskinerna tagit makten, vi ligger nedsänkta i ett slags drömkuvöser medan maskinerna 

tappar oss på bioenergi”. 231 

229 Sv. Akademins ordlista: Göra själlös och mekanisk 

230 George Orwell, pseudonym för författaren Eric Blair (1903-1950); 1984 

231 DN 2003-06-08; Utdrag ur en recension/betraktelse om/av science fiction film. 



”Automatik, definierad i ett nötskal, är en maskinell förstärkning och ökning av den mänskliga tankens 

arbetskapacitet”. 232 

ROT – avdrag 

ROT- programmet är ett stimulansprogram för byggbranschen i Sverige i form av 

skattelättnader. ROT är en akronym för Reparation, Ombyggnad, Tillbyggnad, och en 

samlingsbenämning på åtgärder för att renovera och förbättra befintliga byggnader, 

främst bostadsfastigheter 233 . 

Rum 

Den yttre begränsning som definierar vi och dem och som normalt förknippas med en 

geografisk begränsning (t.ex. staden, nationen eller världsdelen) men som även kan 

definieras utifrån mer abstrakta objekt som ett system (t.ex. multinationella företag) eller 

en intressegemenskap (t.ex. språklig och kulturell förankring) eller social ställning. 

RUT – avdrag 

RUT- avdrag är en beteckning som ibland används för systemet med möjlighet att göra 

avdrag för hushållsnära tjänster. ROT är en akronym för Rengöring, Underhåll och 

Tvätt 234 . 

Sekundärtjänst 

Tjänstesektor eller yrkesgrupp som huvudsakligen finner utkomsten från sänkningen av 

varans enhetskostnad, som IT- och verksamhetskonsulter. 

SI-systemet 235 

Standardiserat internationellt måttsystem, med noggrant definierade grundenheter, som 

antogs 1960 och som på ett påtagligt sätt förbättrar kommunikationen (och reducerar 

antalet missförstånd). 

Storhet Grundenhet Symbol 

Längd meter m 

Massa kilogram kg 

Tid sekund s 

Elektrisk ström ampere A 

Temperatur kelvin K 

Substansmängd mol mol 

Ljusstyrka candela cd 

Självuppfyllande profetia 

En övertygelse så stark att den skapar sina egna förutsättningar. 

".. han trodde så till den grad på sitt eget öde att han själv skapade det .." 

”.. börsen är som en hink med pengar. Så länge en grupp av investerare (allmänheten, företag, institutioner etc.) har 

förväntningar på att många fler kommer att lägga sina pengar i hinken, så länge stiger börskurserna.... men när gruppen 

av investerare börjar misstro andras vilja att investera då sjunker börskurserna..” 

”.. stora profilmarknadskampanjer når alltid uppställda mål. Det är enbart en tolkningsfråga..” 

Dagens Nyheter, April 2000 

”Profil, publicitet och munväder är mera värt än likviditet, cash flow och lönsamhet”. 

232 

Georg Henrik von Wright (1916-2003); Filosof och professor; Humanismen som livshållning; Del av ett inledningsanförande i 

Helsingfors 1972 

233 


234 


235 

Förkortning för: Système International d’Unités 



F.M.A. de Voltaire (1694-1778); Författare 

”Om inte Gud funnits, vore vi tvungna att uppfinna honom”. 

Om en ideologi eller metod fungerar så stärks vår tro om ideologins eller metodens förträfflighet och om det uppstår 

svårigheter försöker vi snabbt bortförklara dem. 

Sociala karaktären 

Den del av karaktärsstrukturen som, till skillnad från individens egen karaktär, är 

gemensam för en grupp av individer och som präglar individens karaktär. 

Erich Fromm (1900 - 1980) psykolog, samhällsteoretiker och filosof 236 

När vi studerar de psykologiska reaktionerna hos en samhällsgrupp, har vi att göra med karaktärsstrukturen hos 

medlemmarna av gruppen, dvs. hos individuella personer. Vad som intresserar oss är emellertid inte de speciella 

egenskaper varigenom dessa personer skiljer sig från andra, utan den del av deras karaktärsstruktur som är gemensam 

för de flesta medlemmarna av gruppen. Vi kan kalla denna karaktär den sociala karaktären. Den sociala karaktären är 

enligt sakens natur mindre specialiserad än den individuella karaktären. När vi beskriver den sistnämnda har vi att göra 

med totaliteten av de karaktärsdrag som i sin speciella kombination bildar den eller den individens personliga struktur. 

Den sociala karaktären omfattar endast ett urval av drag, den egentliga kärnan i karaktärsstrukturen hos de flesta av 

medlemmarna, som utvecklats såsom ett resultat av de primära erfarenheter och livsföringar som är gemensamma för 

denna grupp. Ehuru det alltid kommer att finnas ”särlingar” med en helt annan karaktärsstruktur, är strukturen hos flertalet 

medlemmar av gruppen varianter på denna kärna, formade i den mån de uppvisar individuella olikheter av tillfälliga 

arvsfaktorer och individuella erfarenheter. Vill vi så fullständigt som möjligt förstå en enda individ, är dessa särskiljande 

element av största betydelse. Men vill vi förstå hur den mänskliga energin kanaliseras och verkar som en produktiv kraft i 

en given samhällsordning, måste den sociala karaktären fånga vårt huvudsakliga intresse. 

Sprängpunkten 

Det skede i vilket en socialistisk samhällsutveckling har förändrat de kapitalistiska 

spelreglerna till den grad att samhället inte längre kan förutsätta att kapitalägare, 

företagsledare, kapitalmarknadsinstitutioner och de internationella förbindelserna ska 

fungera precis som vanligt. 237 

Stordriftsfördel 

En ökad produktion av varor och tjänster med befintliga produktionsresurser vilket leder 

till en lägre kostnad per producerad enhet. 

Symbolproduktion 

Traditionella varor och tjänster som förpackas om och laddas med upplevda värden 

genom symboler, varumärken, design etc. 

”.. den traditionella varuproduktion övergår alltmer i symbolproduktion..” 

".. same shit! New wrapping..!!" 

Sysselsättningsgrad 

Antalet sysselsatta i åldern 15-64 år, som andel av den totala befolkningen i samma 

åldersgrupp. Som sysselsatt och i arbete räknas en person om han/hon under 

mätveckan utför minst en timmes arbete som avlönad arbetstagare, som egen 

företagare (inklusive fri yrkesutövare) eller som oavlönad medhjälpare i företag som 

tillhör familjemedlem i samma hushåll 238 . 

”.. den svenska sysselsättningsgraden mellan 20 och 64 år är idag (2004) 77 procent men skulle behöva höjas till 80 

procent för att klara samhällets utgifter utan ytterligare skattehöjningar..” 

Procent av befolkningen 15-64 år 

236 

Flykten från friheten (1943); Kapitel VII Frihet och demokrati, 2 Frihet och självverksamhet 

237 

Begreppet definierades av Sören Mannheimer vid den socialdemokratiska partikongressen 1978. Källa: Åke Ortmark (1929 - ); 

Skuld och makt (1981) 

238 

Källa: SCB 



Tidsanda 

Stark samhällstrend vars kraft inte bör/kan underskattas. 

”.. det var en annan tidsanda på 1930 talet..” 

”.. efter 11 september (2001) förändrades tidsandan..” 

”.. tidsandan är en vanligt förekommande ursäkt när ekonomiska misstag ska förklaras..” 

Niccolò Machiavelli (1469 - 1527); Fursten 

”Men går man in på enskildheter, så kan man se hur en furste den ena dagen lever lyckligt och den andra är störtad, utan 

att han på något vis förändrat varken sina egenskaper eller sin karaktär. Enligt min mening beror det på skäl som jag 

redan förut har dryftat, nämligen att fursten som helt har litat på sin lycka, faller så snart denna växlar. Jag tror också att 

den lyckas, som i sitt sätt att handla följer tidens anda, men den som sätter sig emot densamma, misslyckas. Man ser hur 

olika människor förfara för att nå sina mål, som är rikedom, ära och den ene genom försiktighet, den andra genom 

brutalitet, den ene med våld, den andra med list, den ene med tålamod som den andra saknar. Var och en lyckas på sitt 

sätt. Man kan se hur av två försiktiga den ene når sina mål men den andra inte. Man ser också hur samma sak kan lyckas 

för två med alldeles olika medel, för den ena genom försiktighet, för den andre med våldsamhet. Det beror endast på i vad 

mån de anpassar sina handlingar efter tidsandan”. 

Tjänsteeffekt 

Den smygande effekt som uppstår när personalintensiva samhällssektorer utsätts för ett 

generellt hårdare direkt kostnadstryck därför att endast en mindre del av muskelkraften 

kan ersättas med andra energikällor. Resultatet blir ett ständigt högre produktivitetstryck 

på den enskilda medarbetaren som tvingas öka sin produktivitet och/eller sänka sin 

ekonomiska ersättning. 

Den av samhället upplevda tjänsteeffekten blir en allt sämre vård till en allt högre kostnad, inte därför att vårdens kostnad 

ökar, utan därför att samhällets energikvot stiger. Den ekonomiska energiteorin leder till slutsatsen att samhället tvingas 

att allokera alltmer (relativt sett) av sina samlade resurser till personalintensiva områden för ett ens kunna behålla befintlig 

servicenivå. Alternativt tvingas personalen acceptera en ständigt lägre ekonomisk ersättning. I marknadsekonomins 

utopia blir konsekvensen helt paradoxal eftersom vården av handikappade och gamla då måste ske helt på frivillig basis. 

TNF 

Transnationellt eller statslöst företag. 

”.. TNF är en förutsättning för en äkta globaliserad internationell ekonomi..” 

”.. ett företag utan nationell tillhörighet eller identitet, styrd av en internationell företagsledning..” 

”.. hemma överallt men ingenstans..” 

”.. TNF är villiga att etablera sig var som helst på jorden för att uppnå så snabba och säkra vinster som möjligt..” 

”.. Karl Marx är inte död, han sover bara. Marxismen är en frusen ideologi som kommer att tina upp i 

framtidens överhettade marknadsekonomi..” 

Marknaden är en myt; Paul Hirst, professor vid Birkbeck College i 



London; Graham Thompson, Senior Lecturer i ekonomi, Storbritanniens Open University;1996 239 

Transnationella eller statslösa företag (TNF) är en förutsättning för en ”äkta” globaliserad internationell ekonomi. Ett TNF 

står utanför kontroll av enskilda stater och har inget hemland. Ett ”förstadium” kan ett multinationellt företag (MNF) sägas 

vara. Det finns 37 000 MNF i världen. 70 procent av dem har sin hemmabas i de 14 rikaste i-länderna. 90 procent av MNF 

har sina säten i i-länderna. Endast ett litet fåtal TNF existerar. 

80 procent av världshandeln äger rum mellan OECD-länderna. De fem rikaste länderna står för 70 procent av de 

utländska direktinvesteringarna. Det är de mest framträdande i i-länderna som utgör medlemskapet i den ”globala” 

ekonomin, om den nu överhuvudtaget kan sägas existera. U-länderna och NIC-länderna (de nyligen utvecklade länderna) 

utgör en mycket liten andel av den internationella ekonomin. 

TNM – transnationell medborgare 

Transnationell eller ”statslös” världsmedborgare för vilken hela världen är hennes hem. 

”.. behöver jag bensin till min bil så ska inte någon arabisk prins tro att han ska kunna stoppa mig bara därför att han råkar 

befinna sig på den plats där världens råolja är lagrad..” 

”.. när landsgränser och pass enbart är löjliga och utdöende kvarlevor från en inskränkt tid..” 

”Jag är en världsmedborgare, 

alltså tillhör jordens tillgångar mig och alla andra människor, 

oavsett om det är regnskog, rent vatten eller råolja”. 

Trillion 

Jmf Biljon 

Tävlingsmänniska 

Beskrivning av en person (t.ex. en VD) för vilken en andraplacering är ett 

nederlag. 

".. blir man tvåa kan man lika gärna komma sist.." 

”.. att ha en stark tävlingsinstinkt..” 

”.. att gå över lik om så skulle behövas..” 

”.. det viktiga är inte att vinna utan att komma först..” 

”.. det viktiga är inte att kämpa väl utan att vinna..” 

”.. vem som helst kan vinna men det krävs en gentleman för att förlora..” 240 

Lars-Ove Svensson; Speedwayförare 

"Man vinner inga lopp genom att bromsa!" 

VD för ett utbildningsbolag; 2002 

”Man vinner inga löp genom att vara snabb i starten, utan genom att komma först i mål och kämpa hårt däremellan”. 

Walmartisering 

Konkurrens genom lägre kostnader, lägre löner och sämre anställningsvillkor. 

”.. a race to the bottom..” 

Göran Rosenberg (1948 - ); Journalist och författare; Ett kulturreportage om Det nya USA 241 

Wal-Mart är USA:s största privata arbetsgivare med 1,4 miljoner anställda och en årsomsättning på 245 miljarder dollar 

(hela Sveriges BNP för 2002 motsvarande ungefär 370 miljarder dollar) och tretusen lågprismarknader över hela USA. 

Walmartisering av Amerika har blivit ett begrepp och betyder konkurrens genom lägre kostnader, lägre löner och sämre 

anställningsvillkor. Wal-Mart består av gigantiska stormarknader som säljer allting från bildäck och glasögon till 

underkläder och kyckling till oftast betydligt lägre priser än andra snabbköpskedjor. 

I ett tidningsreportage från en facklig strejk vid några av de livsmedelskedjor som med hänvisning till konkurrensen från 

Wal-Mart aviserat trettioprocentiga lönesänkningar och försämrade sjukförsäkringsvillkor för sina anställda, läser jag att 

även de som strejkar handlar på Wal-Mart. 

Liksom alla de som inte har råd att handla någon annanstans. 

Liksom alla de som inte längre kan få jobb i något annat slags företag. 

En del säger att detta bara är som det ska vara i Amerika. Att Wal-Mart bara är en ny tids början på den amerikanska 

drömmen för människor som måste börja från början. 

239 DN 1996-09-14 

240 Engelskt ordspråk 

241 DN 2004-01-11 



Andra säger att Wal-Mart är slutet på den amerikanska drömmen eftersom Wal-Mart inte erbjuder någon fortsättning. Att 

Wal-Mart har blivit symbolen för ett Amerika där det inte längre är möjligt att lönearbeta sig från botten till framgång – eller 

ens till en grundläggande social och ekonomisk trygghet. 

Varumärke 

Jmf Brand (b) 

Vinnarskalle 

En person som vägrar (inte klarar av att) förlora en tävling där viljan är den avgörande 

faktorn. 

”.. näringslivet tycks uppskatta vinnarskallar..” 

”.. en vinnarskalle ger aldrig upp..” 

Pensionerad ledare; 2008 

”Livet har lärt mig att en vinnarskalle nästan alltid är en i grunden trasig individ med ett obegränsat bekräftelsebehov”. 

Workfare 

Via förändringar (nedskärningar) i arbetslöshets- och socialförsäkringarna etc öka 

individens incitament att söka ett nytt arbete. 

”.. den som är arbetslös eller sjuk bör motiveras tillbaka till arbetsmarknaden genom sänkta ersättningsnivåer..” 

”.. i motsats till welfare..” 

Lars Magnusson; Den tredje industriella revolutionen (2000) 242 

I ett svenskt perspektiv kan kanske workfare åstadkommas genom en mera flexibel lönestruktur som medger att olika 

individer har olika produktivitet, genom förändringar i bidragsystemen (inklusive arbetslöshetsunderstödet) så att individen 

stimuleras att öka sina ansträngningar att hitta ett nytt jobb, genom minskade avgifter och skatter på särskilt vissa typer av 

arbetskraft så att även lågavlönade arbetsuppgifter i ökad utsträckning kan efterfrågas på den officiella arbetsmarknaden. 

OECD Job Study; Facts Analysis, Strategies; Paris 1994 243 

Arbetslöshetsförsäkringar och andra typer av bidragssystem vid arbetslöshet utformades ursprungligen för att kunna ge 

den arbetslöse temporärt inkomststöd under tiden medan han letade efter ett nytt jobb. I och med ökad 

långtidsarbetslöshet och upprepad arbetslöshet har dessa understödssystem i många länder nästan fått karaktären av 

permanent inkomststöd, vilket sänker incitamentet att söka jobb. För att begränsa de incitamentshämmande effekterna – 

samtidigt som man underlättar för en anpassning av arbetsmarknaden och ser till att nödvändigt grundskydd erbjuds – bör 

länderna se till att de lagstadgade bidragsnivåerna är måttliga, effektivt övervaka vilka som är berättigade till stöd och 

kunna garantera plats i aktiva åtgärdsprogram istället för att i all oändlighet betala passivt understöd. Det bör undersökas 

hur övergången från understödsberoende till arbete kan göras mer ekonomiskt attraktiv, genom sänkt inkomstbeskattning 

och reducerade sociala avgifter på låga inkomster samt genom att förmåner ingår i arbetet för lågavlönade och genom att 

begränsa de negativa effekterna när understödstagare tar ett deltidsarbete. 

Övertid 

Med övertid förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt 

arbetstidslagen. 

När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med högst 48 timmar 

under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock med högst 

200 timmar under ett kalenderår (allmän övertid) 244 . 

Allt fler arbetar övertid utan lön. En riktigt sorglig situation (2010) 245 

Det är något sorgligt över situationen. 390 000 går utan jobb, samtidigt som de som har jobb sliter som vargar. De 

obetalda arbetstimmarna har ökat med hela 42 procent. 

Varför? 

Förklaringarna är flera. Många arbetsgivare har det tufft, med krav på högre lönsamhet trots vikande marknad. 

Medarbetare känner sig pressade att gå på max. Ibland är kraven uttalade, ibland outtalade. Av rädsla för sina jobb gäller 

det att visa lojalitet. Långa timmar och psykisk press gör risken att gå in i väggen högre än på länge. 

242 

Kapitel 3 Den nödvändiga arbetslösheten (?) 

243 

Källa: Lars Magnusson, Den tredje industriella revolutionen, Kapitel 3 

244 

Arbetstidslagen § 7 och § 8 

245 

Metro 2010-01-19 



Övervinst 

Lönsamma exportföretag gynnas av den solidariska lönepolitiken. Löntagarna förväntas 

hålla tillbaka lönekraven vilket stärker företagens investeringsförmåga vilket därmed 

anses påverka rummets långsiktiga sysselsättning positivt. När samma lön betalas för 

ett visst arbete oberoende av företagens bärkraft uppkommer ett "outtaget löneutrymme" 

i de mest lönsamma företagen – en övervinst - vilket redan var känt när Meidner/Rehn 

grundlade riktlinjerna för den ekonomiska efterkrigspolitiken 1951. Tanken på att placera 

dessa "övervinster" i en fond under löntagarnas kontroll väcktes av 

Metallindustriarbetareförbundet på 1971 års LO-kongress. 



Bilaga 1 

Skolorna behöver rustas för miljarder (2008) 246 

Många svenska skolor förfaller. Taken läcker och det finns ofta stora brister i ventilationen, vilket leder till hälsoproblem 

bland elever och lärare. Enligt en ny statlig rapport är det ingen på nationell nivå som tar frågan om skolmiljön på allvar. 

När höstterminen nu startar tvingas många elever och lärare gå omkring hela dagarna i skolor med dålig inomhusmiljö. 

Läget är illa på många håll, konstaterar Claes Eriksson, huvudsekreterare i Rådet för arkitektur, form och design, som i 

september ska presentera en rapport om skolmiljön. 

– Vuxna människor skulle knappast acceptera att deras arbetsplatser såg ut så som många skolor gör. Men barn ska 

tydligen bara acceptera läget. Det är en märklig inställning, inte minst eftersom vi har skolplikt och eleverna är tvingade att 

gå i skolan. 

När staten 1991 lämnade ifrån sig ansvaret för skolan till kommunerna försvann den nationella styrningen av hur 

skollokalerna ska vara utformade. I dag är det ett tiotal myndigheter som på olika sätt är inblandade i frågan om 

skolmiljön. 

– Ingen tar frågan om gestaltningen av den fysiska miljön på riktigt allvar och det gör att den ofta faller mellan stolarna. I 

England, Finland, Danmark och Norge har man på ett helt annat sätt tagit tag i de här problemen och lyft upp dem till en 

gemensam nationell nivå. Det skulle vi också behöva göra, säger Claes Eriksson. 

På nästan tre av fyra skolor är luftproblemen så allvarliga att personal och elever får besvär med till exempel trötthet, 

huvudvärk och heshet, enligt en annan undersökning av skolmiljön som Boverket och Energimyndigheten har gjort på 131 

skolor och förskolor. 

– Brister i underhållet gör att skolorna försämras gradvis. Vi har hittat problem med ventilation, fukt och buller, säger 

Nikolaj Tolstoy, chef för Boverkets bygg- och förvaltningsenhet. 

Fuktskador konstaterades på fyra av tio skolor. Ytterligare ett stort antal skolbyggnader är konstruerade så att det finns 

risk för att fuktskador uppstår. 

En vanlig orsak till bristerna är att de platta tak som är vanliga på skolor och dagis från 1970-talet inte håller längre. 

– Taken läcker och det kan leda till fuktskador och mögel, säger Magnus Bengtsson, utredare vid Boverket. 

Dåliga lokaler innebär också direkta hälsorisker. Enligt Boverket var risken för spridning av legionellabakterier uppenbar i 

flera av de granskade skolorna. Bakterierna kan orsaka dödlig legionärssjuka. 

– I flera skolor har de vattensystem som leder till onödigt hög risk för legionellaspridning. Det kan handla om avkapade 

och igenpluggade rör med ljummet vatten eller låga temperaturer i varmvattenberedare där bakterier kan växa till, säger 

Magnus Bengtsson. 

Undersökningen visar att det skulle kosta cirka fem miljarder kronor att rusta upp skolorna och förskolorna. Ofta saknas 

det pengar i kommunerna som ansvarar för skolbyggnaderna. 

– Kommunerna håller med om att problemen finns men saknar medel för renoveringar, säger Nikolaj Tolstoy. 

Enligt Claes Eriksson håller inte argumentet att det är för dyrt att underhålla och renovera skolorna. 

– Man glömmer bort att det medför stora dolda kostnader om man låter skolorna förfalla. Vandaliseringen ökar och 

undersökningar visar att elevernas studieresultat försämras. Därför borde man se underhållet av skolorna som en 

investering i framtiden snarare än som en kostnad, säger han. 

Ett annat problem är att många skolor är byggda för en pedagogik som inte längre tillämpas. 

– Många skolor är från tiden då en lärare stod vid en kateder och talade inför klassen. I dag ställs helt andra krav på 

lokalerna, säger Eriksson. 

Alla skollokaler i Boverkets undersökning är dessutom mer eller mindre svåra att städa. I var femte skola finns svårstädad 

inredning som samlar damm, till exempel hängande lysrörslampor. I många skolor genomförs ingen städning ovanför 

axelhöjd, vilket leder till att det blir dammigt och att allergiker kan få problem. 

Claes Eriksson konstaterar att den dåliga skolmiljön påverkar elevernas motivation och uppfattning om vuxenvärlden. 

– När de ser trasiga väggar och dåliga toaletter varje dag så blir deras tolkning till slut att de vuxna inte bryr sig. 

Björn Malmström 

246 SvD 2008-08-18 



Bilaga 2 

Låt upphovsrätten vila i frid (2009) 247 

Han lever på upphovsrätten. Men priset för att försvara den har blivit för högt. Det är dags att sluta slåss mot väderkvarnar 

och acceptera det oundvikliga, skriver läroboksförfattaren Henrik Brändén och radar upp tre skäl till varför försvaret för 

upphovsrätten har blivit en fara för samhället. 

Som traditionell socialdemokrat önskade jag en gång behålla TV-monopol och valutarestriktioner. Men den tekniska 

utvecklingen sprang förbi mina åsikter. Idag önskar jag att upphovsrätten ska bevaras. Om inte annat därför att jag lever 

på att förklara och popularisera naturvetenskap, och är ekonomiskt beroende av royaltyinkomster från de läroböcker jag 

skrivit. 

Men när jag ser mig om är det uppenbart att den tekniska utvecklingen gjort även detta omöjligt. Såvida vi inte vill 

förvandla vårt samhälle till en ren övervakningsstat. 

Dagens upphovsrättslagar skapades för att skydda författare mot tryckerier, som tog deras bok, satte den på nytt, tryckte 

tusentals exemplar och sålde dem. Eftersom en tryckpress alltid varit en stor investering hade bara ett begränsat antal 

människor möjlighet att bryta mot lagen. Eftersom en tryckpress tog en viss plats märktes den. Då staterna i Västeuropa 

skaffat tillräcklig kontroll över verksamheten på sitt territorium blev det därför under 1800-talet rent konkret möjligt att 

införa och någorlunda upprätthålla förbud mot sådant. 

När grammofon- och filmteknikerna utvecklades var situationen likartad: Det krävdes stora investeringar och 

utrymmeskrävande maskiner för att mångfaldiga verken. Man kunde inte pressa vinylskivor i ett hörn av en studentlyas 

sovalkov. Övervakning kunde därför förenas med en viss respekt för privatlivets helgd. 

Nu är situationen dramatiskt annorlunda. CD-, DVD- och MP3-teknikerna har gjort det möjligt att med en knapptryckning 

kopiera musik och film utan märkbar kvalitetsskillnad mellan original och kopia. Efter ytterligare ett tekniksprång kan man 

sitta lika bekvämt i fåtöljen och läsa en digitalkopierad bok som ett tryckt originalexemplar. Allt detta med hjälp av 

utrustning som bara kostar några veckors normala arbetsinkomster. Och som man kan bära med sig i en handväska eller 

en ficka. 

Det säger sig självt att den övervakning som krävs för att i denna nya tekniska miljö hindra piratkopiering måste tränga 

betydligt längre in i privatlivet än den kontroll som behövdes för att hålla tryckerier och vinylpresserier inom lagens 

råmärken. Vi måste därför från grunden tänka om vad gäller avvägningen mellan upphovsrätt och integritet. 

Många av mina vänner tar i den debatten upphovsrätten som en närmast gudomligt eller naturrättsligt given del av 

egendomsrätten. Låt oss därför titta in i ett medeltida kloster, där en munk efter tre års arbete just färdigställt en vacker 

bok, som på tidstypiskt sätt blandar en del egna tankar med avskrifter från kyrkofäder och andra tänkare. En munk från ett 

annat land ser verket och blir imponerad. Han ber att få skriva av en del av boken och ta med den hem, så att andra 

bröder från hans land också kan skriva av det. 

Hur reagerar då den förste munken? Blir han kränkt av att brodern inte erbjuder honom pengar? Kräver han att den 

intresserade brodern både betalar en slant och tar personligt ansvar för att författaren får betalt för varje ytterligare kopia 

som skapas? Kräver han dessutom att när som helst få skicka någon att rota genom den intresserade broderns klostercell 

i jakt på piratkopior? Naturligtvis inte! Tanken på ekonomisk upphovsrätt fanns inte hos dessa munkar. Den uppkom långt 

senare, som ett resultat av en konkret social och teknologisk situation. 

Nämligen: (1) Tack vare tryckpressen kostade det inte längre lika mycket tid/pengar att göra den hundrade kopian av ett 

verk som att göra den första. När man väl satsat det som behövdes för att göra ett första exemplar blev vart och ett av de 

följande exemplaren i jämförelse mycket billigt. Men det var dyrt att starta hela processen. Tekniken gjorde alltså att 

husbehovskopiering blev dyrare än att köpa en ”legal” kopia. Att kopiera ett tryckt verk utan författarens samtycke var 

alltså bara lönsamt som centraliserad massproduktion. (2) De tryckpressar som då användes var så dyra och stora att de 

var relativt lätta att kontrollera. (3) Staterna hade blivit tillräckligt starka för att kunna kontrollera dem. 

I dag är situationen helt annorlunda: Den första kopian är idag lika billig som den femtusende. 

Husbehovskopiering har därmed blivit mycket lönsam. Dessutom ryms som sagt den utrustning som behövs i en liten 

väska, och är ekonomiskt överkomlig för de flesta. Därför är det tveksamt om staten skulle lyckas kontrollera kopieringen 

av olika verk ens om den använde alla en modern stats resurser för övervakning och kontroll. 

Den situation som gjorde upphovsrätt tänkbar och möjlig existerar därmed inte längre. Upphovsrätten lever i dag på 

samma lånade tid som valutaregleringar och TV-monopol i mitten av 1980-talet. 

Om upphovsrättens försvarare i dag bara hade drivit en ideologiskt grundad argumentation för upphovsrättens principer 

skulle jag kanske ha lutat mig tillbaka i stolen och sett på dem med samma sympati som jag betraktar andra idealister 

som utkämpar hopplösa strider mot övermäktiga krafter. (Ty som framgått är både min plånbok och delar av mitt hjärta på 

deras sida). Men tyvärr har deras agerande gått över styr på ett sätt som är djupt destruktivt för samhället: 

• För det första kränker de metoder man vill använda för att hejda fildelning grundläggande principer om personlig 

integritet. 

Min och mina medmänniskors rätt att slippa insyn i datorer och internet-trafik är helt enkelt viktigare än att jag ska kunna 

fortsätta att använda dagens system för att tjäna pengar på mitt skrivande. 

• För det andra riskerar den kamp man för att upplösa legitimiteten för våra juridiska och politiska system hos stora delar 

av befolkningen. Och därmed allvarligt skada förutsättningarna för sammanhållning och solidaritet på andra plan i 

samhället. En stor del av befolkningen tycker nämligen inte att de stjäl när de laddar ner låtar och filmer. 

Ju högre och oftare vi skriker ”Tjuvar!” i ansiktet på dem, desto mindre respekt riskerar vi få för andra regler och principer 

som rättsystemet försöker upprätthålla. 

Många upplever idag att staten okritiskt solidariserar sig med stora företag som vill fortsätta tjäna grova pengar på 

monopol och oligopol på musikdistribution. Ju tydligare statens institutioner ställer sig på storföretagens sida, desto fler 

riskerar sluta uppleva sig vara en del av det samhälle, som staten är det yttersta uttrycket för. 

247 SvD 2009-06-04 



• För det tredje står dagens gräl i vägen för den debatt som borde föras om hur samhället ska anpassa sig till den snara 

framtid, då de som arbetar med skapande inte längre kan få märkbara royaltyinkomster. Hela vårt utbildningssystem 

bygger exempelvis på att det finns lärare som använder obetald tid åt att författa läroböcker, som de sedan ersätts för 

genom royalties då skolor och studenter köper böckerna. Ekonomiskt starka särintressen har länge insett vad som är på 

gång och börjat arbetet att förse skolor och andra utbildningsinstitutioner med vackra, pedagogiskt genomarbetade och 

uppdaterade läromedel som skildrar stoff på det sätt som passar deras intressen. (Jag har själv hyrt ut min penna till 

sådana projekt.) Men vem ska i framtiden betala för arbetet att skriva nya allsidiga, oberoende läromedel? 

Jag vänder mig därför till mina skapande vänner som engagerat sig för upphovsrätten, till våra organisationer och till våra 

politiker: Sluta slåss mot väderkvarnar! Acceptera det oundvikliga! Låt upphovsrätten vila i frid. Och låt oss istället 

diskutera hur vi och samhället ska anpassa oss till den nya situationen. 

HENRIK BRÄNDÈN 

före detta forskare i molekylärbiologi/immunologi som nu arbetar som vetenskapsinformatör, läroboksförfattare och 

lärarfortbildare i naturvetenskap. Har jobbat för Vetenskapsrådet, Ingenjörsvetenskapsakademin och Gentekniknämnden. 



Bilaga 3 

EU öppnar för att betala mer 248 (2009-09) 

Slutspelet inför klimatmötet i Köpenhamn har börjat. Den enskilda fråga som blir helt avgörande i Köpenhamn handlar om 

hur den globala klimatomställningen skall finansieras. Utan pengar på bordet riskerar Köpenhamn att bli ett klimatpolitiskt 

fiasko. 

Den sammanlagda kostnaden för klimatomställningen i de 130 länderna i den fattigare delen av världen brukar beräknas 

till omkring 100 miljarder euro om året. Den stora insatsen måste komma från Europa, USA och Japan. De har hittills 

lurpassat på varandra. 

Men för första gången kommer EU-kommissionen imorgon med ett utspel till förhandlingen som klargör dess syn på en 

rättvis fördelning. Den är att Europas bidrag skulle ligga någonstans mellan 20 och 30 procent och därigenom ser EU ut 

att bli den som tar på sig den största bördan. 

Pengarna skulle komma från offentliga medel, privat finansiering och från intäkter från handeln med utsläppsrätter. Från 

EU:s budget skulle klimatkostnaderna stegvis stiga till omkring 14 miljarder euro om året kring 2020. Hur detta tillskott till 

EU-budgeten skall finansieras är alltjämt en öppen och förmodligen mycket kontroversiell fråga. 

Vid det extrainkallade EU-toppmötet nästa vecka kommer en första diskussion om klimatfinansieringen. Då bör de 27 

medlemsregeringarna trots motsättningarna visa upp en någorlunda harmonisk samsyn på den interna bördefördelningen 

inom EU. Skulle det misslyckas förlorar EU allvarligt i trovärdighet på det efterföljande G20-mötet i Pittsburgh i USA. 

Då skulle EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt möta ännu större svårigheter när han måste försöka pressa fram åtaganden 

från i första hand USA och Japan inför förhandlingarna i Köpenhamn. När frågan om klimatfinansiering senast 

behandlades av G20-ländernas finansministrar gick förhandlingarna i baklås. 

Tiden är mycket knapp och senast vid EU:s ordinarie toppmöte i slutet av oktober måste Reinfeldt driva igenom en solid 

förhandlingsposition för EU inför Köpenhamn. 

Då måste EU:s åtaganden i klimatfinansieringen vara någorlunda klara och trovärdiga. Då måste EU:s politiska ledarskap 

också enas om en samsyn i värderingen av vad andra delar av världen åtar sig i minskningar av utsläpp av växthusgaser. 

Det är tekniskt och politiskt förmodligen ännu knepigare än finansieringsfrågorna. 

Hittills har EU kunnat göra anspråk på att spela en globalt ledande roll i klimatpolitiken. I det stora klimatpaket som antogs 

av EU i slutet av förra året upprepades därför ett löfte om att EU:s minskningar av utsläpp med 20 procent till 2020 skulle 

kunna öka till 30 procent, om andra delar av världen följer EU:s exempel. 

Det löftet innebär att EU-länderna inför Köpenhamn måste klara ut vad som avses med de motsvarande åtgärder och hur 

de skall beräknas. Annars riskerar EU att förlora i trovärdighet som en förebild för världen. 

Samtidigt blir nu slutspelet inför Köpenhamn en mycket hårdhänt prövning för USA:s president Barack Obamas förmåga 

att gå från ord till handling. 

Han har ställt sig bakom de långsiktiga klimatmålen till 2050, men nu möter han krav på mycket mer näraliggande och 

konkreta åtaganden. När han talar om Köpenhamn som en process så antyder han förmodligen att han ser klimatmötet 

där snarare som en startpunkt än som en slutpunkt. 

Därmed sänker han i så fall betydelsen av mötet i Köpenhamn. 

Rolf Gustavsson 

248 SvD 2009-09-08 



Bilaga 4 

Engelskan - den nya svenskan? 249 (2007) 

Den som vill resa, arbeta eller läsa skönlitteratur i vår globaliserade värld kommer inte särskilt långt med bara ärans och 

hjältarnas språk. Professor Marian Radetzki har ett anspråkslöst förslag. 

Svenska språket har haft en utomordentligt stor betydelse för mitt liv och min utveckling. Jag kom till Sverige som nioårig 

immigrant från ett krigshärjat Polen. Här skulle jag stanna, det fanns ingen väg tillbaka. I mitt pinsamt dövstumma tillstånd 

fattade jag ett livsviktigt beslut: Jag måste snabbt som attan lära mig behärska, ja just behärska, mitt nya hemlands språk. 

Jag insåg till fullo att förmågan att kommunicera med omgivningen var en grundläggande förutsättning för min emotionella 

och professionella integration med Sverige. Jag har aldrig funnit anledning att ifrågasätta beslutet. Mina kunskaper i 

svenska har tjänat mig väl. 

Ändå kan jag inte avstå från att reflektera över det svenska språkets inneboende egenvärde, när nu dess begränsade 

utbredning i en alltmer globaliserad värld tvingar de flesta av oss som är svensktalande att förvärva ett världsspråk vid 

sidan om. 

Engelskan har sedan länge varit mitt helt dominerande arbetsspråk. I mitt yrke som forskare har jag valt en utpräglat 

internationell profil. Praktiskt taget all min vetenskapliga produktion har publicerats på engelska. Jag har inga problem att 

hantera svenska språket, varken muntligt eller skriftligt, i professionella sammanhang. Ändå föredrar jag att jobba på 

engelska när jag får välja. 

1991 fick jag uppdraget att etablera ett forskningsprogram i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet. Jag valde 

mineraler och energi, mina egna specialiteter, som ämnesfokus. Programmet fick en internationell inriktning, naturligt, 

eftersom mineralers och energiprodukters ekonomi har en tydligt gränsöverskridande karaktär. 

På ett tidigt stadium utfärdade jag en ukas: All vår verksamhet skulle ske på engelska. Samtliga skrifter skulle författas på 

det språket. Engelskan skulle vara det enda som gällde vid seminarier och föreläsningar. Inga undantag skulle 

accepteras. Mitt beslut var lätt att motivera. Vi befann oss på ett litet provinsiellt universitet i den civiliserade världens 

utkant. För att vårt forskningsprogram skulle vinna akademisk trovärdighet, måste vi utsätta oss för internationell 

granskning. Det skulle inte gå med svenskan som arbetsspråk. 

Jag höll fast vid beslutet trots livliga protester från fakultet och studenter. Framstående utländska specialister 

engagerades som lärare. Ett internationellt råd tillsattes för att granska vårt arbete. Doktoranderna sändes i väg för en 

termin eller två till amerikanska universitet för vidare förkovran. Inget av detta hade varit möjligt om vi inte valt engelska till 

vårt arbetsspråk. Verksamheten har utvecklats framgångsrikt. Nationella utvärderingar placerar Luleås 

nationalekonomiska forskning högt på rankinglistorna, vilket i betydande grad måste tillskrivas vårt språkval. 

Mina personliga och professionella erfarenheter leder mig tillbaka till den kontroversiella frågan: Hur stort är egentligen 

det svenska språkets egenvärde? Behövs svenskan över huvud taget? Skulle inte fördelarna överväga massivt om 

engelskan gjordes till Sveriges huvudspråk i alla väsentliga sammanhang, medan fortsatt odling av det svenska språket 

överläts åt grupper med särskilt historiskt eller kulturellt intresse för dess bevarande? 

I en ekonoms ögon framstår en tänkt övergång till engelska som huvudspråk i Sverige som ett gigantiskt 

investeringsprojekt. Liksom vid andra investeringar blir det då naturligt att jämföra projektets kostnader med den nytta det 

avkastar. Kostnaderna uppstår tidigt och blir tidsbegränsade i det aktuella fallet, men den nytta som sedan följer blir 

permanent, och kommer alla framtida generationer till godo. Vilka kostnader och nyttor är det då fråga om? 

Den dominerande kostnaden skulle drabba den övergångsgeneration som växt upp med svenskan som modersmål, men 

som fick ställa om till engelska som huvudspråk. Det skulle ta tid, hårt arbete och omfattande anpassning. Redan för 

övergångsgenerationens barn, som växte upp med det nya huvudspråket, skulle dock engelskan bli ett dominerande och 

naturligt uttrycksmedium, medan alla därpå följande släktled skulle få det nya språket som sitt modersmål. Svårt och 

slitsamt? Otvivelaktigt ja, men otänkbart och omöjligt? Inte alls! Många stora invandrargrupper har tvingats, och klarat av 

att ta sig igenom precis en sådan process. Tänk på de stora italienska och polska invandrargrupperna i USA i slutet av 

1800-talet, eller de många estländare som landade i Sverige i samband med andra världskriget, och som framgångsrikt 

och fullständigt anammade det nya språket inom loppet av en generation! 

Språkets viktigaste uppgift är att underlätta kommunikation. Och kommunikationerna i den globaliserade världen sker 

alltmer på engelska. Med rådande ordning tvingas därför majoriteten av svenskarna, generation efter generation, att 

tillbringa mycket tid och möda, i skolan och senare i livet, för att tillägna sig hjälpliga och oftast ofullständiga kunskaper i 

engelska. Svenskan är ett litet språkområde, och med svenska språket kommer man inte långt, om man vill resa, läsa 

oöversatta skönlitterära opus och prosaiska manualer, eller om man vill jobba i svenskägda multinationella koncerner 

vilka anammat engelskan som arbetsspråk, eller i de allt fler utlandsägda företagen i Sverige. 

Den stora grupp svenskar som regelbundet behöver kommunicera med hjälp av engelskan, ett förvärvat andra språk, bär 

på ett distinkt handikapp jämfört med dem som fått sin verbala uttrycksförmåga på världsspråket tillsammans med 

modersmjölken. Detta handikapp skulle försvinna om engelskan adopterades som "vårt" språk. Tänk dessutom på de 

enorma tidsvinster som skulle uppstå om svenskan avskaffades som nationalspråk och ersattes av engelskan, från allra 

första början! Tänk på de ekonomiska vinsterna om den sparade tiden kunde nyttjas till välfärdsökande arbete eller 

ytterligare yrkesförkovran! 

Svenskar i framstående internationella positioner, Dag Hammarskjöld, Sture Linnér, Hans Blix och Carl Bildt är några 

exempel, har alla gjort värdefulla insatser för att förhindra konflikter och för att påskynda ekonomisk utveckling i världen. 

Andra svenskar med potential har hindrats av bristande språkkunskaper från att uppträda på den internationella arenan. 

Sveriges roll för att främja fred och att bekämpa fattigdom skulle kunna vidgas ofantligt om existerande språkliga barriärer 

kunde hävas, om alla svenskar hade det dominerande internationella språket som sitt främsta medium för kommunikation. 

Bristande förståelse för vad motparten menar är en vanlig orsak till osämja i världen. Sannolikheten talar för att denna 

konfliktgrund skulle mildras om både vi och dom talade samma språk. Sveriges övergång till engelska som huvudspråk 

249 DN 2007-06-28 



kunde då bli ett litet men förhoppningsvis mönsterbildande steg mot att vidga rollen för ett nyansrikt och levande 

världsspråk som hjälpte att rasera det existerande babelstornet. 

Visst, språket är inte bara kommunikation. Det är också en viktig kulturbärare, och svenskarna skulle tappa en del av sin 

kulturella själ, främst då litteraturen, vid övergång till engelska som huvudspråk. Jag är djupt medveten om att förlusten 

inte kan avhjälpas med översättning av svensk litteratur, eftersom översatta opus regelbundet förlorar sin särprägel. 

Språkets subtila nyanser blir nästan alltid borttappade vid översättningar. Mot denna förlust måste dock ställas tillträdet 

genom vidöppna dörrar till den minst lika rika och mångfaldigt större anglosaxiska litteraturen som skulle bli "vår", när 

engelskan väl anammats från barnsben. 

Med rådande värderingar är sannolikheten nära noll för att mina funderingar skulle omsättas i en praktisk handlingsplan 

inom förutsebar framtid. Därför har jag inte ägnat många tankar åt hur en övergång till engelska som huvudspråk i 

praktiken kunde gå till. Men det är viktigt att påpeka att det svenska språkets fortbestånd sedan länge åtnjuter ett aktivt 

(jag skulle vilja säga alltmer krampaktigt) stöd från en lång rad offentligt stödda institutioner med Svenska Akademien i 

spetsen. Kunde det vara så enkelt att språkövergången skulle ske smidigt och med automatik, om globaliseringen 

bejakades också på språkområdet, och om detta stöd eliminerades? Frågan tål att ställas. 

Hela denna essä kommer att betraktas som en hädelse av det traditionalistiska Sverige. "Riktiga" svenskar får inte ens 

spekulera längs dessa tankebanor, ty det svenska språket utgör en ovärderlig tillgång, och det är bara krass ekonomism, 

när denna tillgång ställs mot vinster i sparad tid eller ökad materiell välfärd. 

Det fordras en medveten erfarenhet av svetten och mödan för att tillägna sig det svenska språket, en djup men ändå 

ofullständig integration med det svenska samhället, och en smula svartskalleattityd för att tänka utanför svenskhetens 

begränsningar. Och även om det kan synas futilt att ens överväga ett så vidlyftigt projekt som att överge nationalspråket, 

är det samtidigt nyttigt att vidga ramarna och varsebli möjligheterna bortom det tillåtna, eller hur? 

"Med varje språk som dör går också en komplett terminologi under" - läs också på lördag en essä av Dan Jönsson om 

språkens världshistoria. 

Marian Radetzki, professor i nationalekonomi 



Bilaga 5 

Livsstilsbubblan 250 (2010) 

I varje tidning finns numera en avdelning för så kallad livsstil och det har tagit mig lång tid att begripa att denna röra av 

salladsrecept, test av champagnevispar, drömresor, torftig samlevnadspsykologi och något som kallas för maktlekar är en 

tämligen exakt beskrivning av dagens globala ekonomiska kris. 

”Livsstil” är bara ett annat namn för den. Förgäves letar man under denna rubrik efter artiklar om Gud finns eller ej, om hur 

vi kan eller bör leva, som om sådana frågor skulle sakna stil (alltså vore pinsamma) eller inte ens längre har med vad vi 

kallar livet att göra. Ty livsstil står för konsumtion. Och den är nu för tiden materiell, ögonblicklig och bokstavligen 

gränslös. Dessutom dör den om den skulle ta paus. 

Inte minst betyder detta att vi i allt större utsträckning konsumerar vad vi inte i dag utan först i morgon – möjligen – 

kommer att ha råd med. Följaktligen har denna konsumtion en slagskugga av apokalyptisk skuldsättning som sträcker sig 

från stater, stora och små, ända bort till den enskilde i sin koja. 

När jag var grabb var att sätta sig i skuld moraliskt betänkligt och bevis för att någon var på dekis. Därtill nästan omöjligt. 

Jag drömde om en ganska enkel kamera, började spara hela veckopengen och tjänade en blygsam extra slant genom att 

efter skolan åt kvarterets tanter bära hem deras inköp från speceriaffären. Min far uppmuntrade mig genom att lova betala 

hälften av vad kameran kostade. Men först skulle jag spara och det tog ett halvår av nästan total ekonomisk uppoffring. 

Också en av min fars vänner, en mager silverhårig bankdirektör i kritstrecksrandigt, fann detta sparnit berömvärt och lade 

en enkrona i den plåtask där jag förvarade mitt kapital. 

Denna sedelärande historia är ett halvsekel gammal, i dag väl försedd med löjets skimmer. Även jag kan tycka det. Som 

utbildad ekonom vet jag att tidpunkten för inkomst och utgift under vår livstid inte nödvändigtvis behöver sammanfalla. 

Livet blir smidigare om morgondagens inkomst tillåts betala dagens konsumtion. Det kallas kredit. Men när jag var ung 

fanns inga kreditkort, och min fars vän skulle ha uppfattat det som ett skämt om jag besökt honom i banken och bett om 

ett lån för att köpa en kamera. 

Till och med stater försökte fortfarande balansera sin budget. Alla finansministrars arketyp var Gunnar Sträng, för 

säkerhets skull utrustad med både svångrem och hängslen. 

Nu handlar ekonomisk teori ytterst om hur vi ska förhålla oss till ändliga tillgångar och resurser, och den allra dyrbaraste 

av dem alla är naturligtivs vårt eget liv. Detta liv kan sägas bestå av dåtid, nutid och framtid. För enkelhetens skull bortser 

jag här från det hinsides eviga liv som gör själva tiden som sådan irrelevant. Men just tid är för ekonomen allt, och jag 

känner inte till någon enda som intresserat sig för utbud och efterfrågan i Paradiset eller Helvetet. Fortfarande saknar vi 

en transcendensens ekonomiska teori. 

I det traditionella stam- eller bysamhället var i går alltings källa medan kommunismen föraktade det förflutna, använde i 

dag till uppoffringar och satsade allt på i morgon. Och vi? I namn av i dags konsumtion har vi glömt i går och intecknat i 

morgon. Inte minst unga människor har på egen hand eller med statens hjälp fått sin framtid förvandlad till ett 

återbetalningens tukthus som får vad som förr kallades löneslaveri att framstå som ren semester. 

Men dessa dramatiska förskjutningar i viktningen av tidens tre dimensioner får konsekvenser också för våra värden och 

moraliska föreställningar. Blir glappet mellan utgift och inkomst vad gäller belopp och tid alltför stort, uppstår problem som 

går långt utöver en vanlig depression eller kris: i denna vidgade klyfta växer sig några av de klassiska dödssynderna 

betänkligt starka, särskilt då girighet (avaritia), frosseri (gula), vällust (luxuria) och högmod (superbia). 

Min far och hans vän hade dem alla någorlunda under kontroll. Ty de visste att återbetalningens dag(-ar) kommer. 

Självfallet härstammar denna för dem okända livsstil, som det mesta, från Amerika. Medan jag sparade till min 

stillbildskamera kom våra amerikanska släktingar på besök: sagolikt rika, moderna, skinande friska och av oss oändligt 

beundrade familjemedlemmar. Och vi beundrade deras presenter: outslitliga jeans och storrutiga sportskjortor, leksaker 

av något som hette plast, en transistorradio, lp-skivor och pocketböcker med svag söt doft av parfym. 

Om de vetat att jag önskade mig en kamera hade de haft en med. 

Nu måste detta Amerika ta oss ur krisen. Ty världsekonomin är i grunden fortfarande ett annat namn för den 

amerikanska. Men var är dagens amerikanska produkter världen åtrår? Visst, några finns som Ipad, men inte som för ett 

halvsekel sedan då vi drömde om allt- ifrån bubbelgum till en Cadillac. I dag är det som svårt skuldsatt konsument 

Amerika håller världsekonomin i gång. Men skulle den notan plötsligt framstå som obetalbar samtidigt som tvivel uppstår 

gällande Amerikas förmåga som världspolis och att hålla Kina i schack, riskerar livsstilssidorna att raskt få ett helt nytt 

innehåll. 

Richard Swartz 

250 DN 2010-05-29 



Bilaga 6 

Jordbruksregleringen 

Kjell-Olof Feldt (1931 - ); Alla dessa dagar.. i regeringen 1982-1990 251 

Ingvar Carlsson ombildade sin regering i oktober 1986, och Mats Hellström blev chef för jordbruksdepartementet. I denna 

regleringarnas högborg – den svenska motsvarigheten till Plankommissionen i Moskva – flyttade nu en frihandelsinriktad, 

ekonomiskt kunnig person in. Den enda belastning han kunde ha i sammanhanget var att komma från Stockholm – utan 

att ha någon jord alls under naglarna. 

Finansdepartementets intresse av att bryta upp jordbruksregleringen berodde inte i första hand på att den kostade staten 

pengar. Det var det minsta problemet. Felet med jordbrukspolitiken var att den orsakade kännbara välfärdsförluster för de 

svenska hushållen liksom för en stor del av de svenska jordbrukarna. Vid det laget började allt fler inse att prisregleringen 

av jordbrukets produkter gjorde maten onödigt dyr och starkt bidragit till Sveriges höga inflation. Det var närmast komiskt 

att höra kommunister och centerpartister (och för all del också en del socialdemokrater) beskärma sig över de 

internationella trusternas och monopolens inverkan på priserna, samtidigt som de försvarade den svenska 

jordbrukspolitiken. Priserna på de livsmedel, som levererades av de internationella trusterna, ökade långt mindre än de 

reglerade priserna på jordbruksprodukter, levererade av de svenska bondeägda monopolen. Men trots detta arbetade 

många bönder, särskilt de som själva köpt sina gårdar, under knappa ekonomiska villkor. 

Mats Hellström delade i allt väsentligt denna uppfattning. Vi var också eniga om att Svante Lundkvists livsmedelspolitiska 

utredning och 1986 års riksdagsbeslut inte löst några problem, eftersom man i praktiken utelämnat de centrala frågorna 

om jordbrukets överproduktion, bristen på konkurrens och de konstlat höga priserna. För en regering, vars huvudproblem 

var inflationen, borde det vara en icke oväsentlig framgång om matpriserna kunde förmås att stiga mindre. Men vi var 

också medvetna om de krafter vi utmanade. Mer än en socialdemokratisk jordbruksminister hade stupat i kampen mot 

alliansen av jordbruksintressen och borgerliga partier. Det var inte bara centern som slog vakt om jordbruksregleringen i 

alla dess avarter. Också moderaterna och folkpartiet förlorade tron på marknadsekonomins välsignelser så snart en 

åkerlapp dök upp i deras synfält. 

Nu var det inte bara spannmål, kött och mjölkprodukter som regeringspolitiken fått greppet om. Sedan länge skyddade 

staten den svenska sockerproduktionen mot utländsk konkurrens av påstådd omsorg om sockerbetsodlarna i Skåne och 

på Öland – plus att den höll ett antal sockerbruk under armarna. Regleringssjukan hade också spritt sig till fisk (bl a som 

vårt pris för uppgörelsen med kommunisterna om momsen i december 1982) och till ägg. 

Även om alla regleringssystem utvecklades till en präktig härva av påbud, subventioner och byråkrati, är äggregleringen 

värd några särskilda rader. Det märkligaste med äggregleringen är att den inte kunde motiveras med något av de 

argument, som ändå till nöds var användbara för att försvara andra livsmedelsregleringar. Den behövdes varken för vår 

beredskapsförsörjning eller för att skydda vår miljö eller för att ”hela Sverige skulle leva”. Men ändå fanns den. 

Poängen med äggregleringen var helt enkelt att hålla uppe priset på ägg. Men eftersom en hög prisnivå lockade fram fler 

värphöns och en överskottsproduktion av ägg inte kunde dumpas på världsmarknaden lika lätt som kött och spannmål, 

gick regleringssystemet ut på att hålla nere antalet höns och sedan hindra dem från att värpa. Det centrala 

regleringsorganet Svensk Ägghandel tog ut en produktionsavgift, som skulle subventionera export men också avskräcka 

hönserierna från att växa, eftersom avgiften blev högre ju fler värphönor man hade. Men förslagna hönseriägare kunde ju 

åstadkomma mera ägg om man höll hönsen vid liv. Således fanns en ruggningsavgift, som togs ut med 14 kronor per 

”insatt värphöna” som överlevt 82 veckor. Men det gällde också att hålla nere tillskottet av höns, varför branschen ingått 

en frivillig kläckningskvotering, varmed menades att bara en viss andel av de framvärpta äggen fick utvecklas till 

kycklingar. Man var dock inte nöjd härmed. Enligt meddelande från Jordbruksnämnden övervägdes ”.. förutsättningarna 

för ett införande av burplatsavgift eventuellt kompletterad med en tillfällig avvecklingsersättning för utrangering av burar. 

Från branschen föreligger ett förslag om tomhållning mellan hönsomgångarna..”. Och så vidare. Om någon tror att 

jordbruksregleringen i övrigt inte var lika bisarr, har han tyvärr fel. 

251 Kapitel 51

Fristående tillägg - Predictum

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?