1 Arbetsnamn: Begreppet 'översättning' i Freuds teori I slutet av ...

kan vi också förstå fallet som Lear presenterar i The Socratic Method and
Psychoanalysis. Patientens obehag uttrycker sig först i hans nervösa och kompulsiva
hosta och sedan i hans reaktion, den verbala attacken ”I do want to tell you to fuck
off.” När terapeuten pekar på att dessa reaktioner kanske låter sig förstås i kontexten
av patientens senare uttalande ”You haven’t done anything but been here”,
introducerar han patienten både till tanken att satsen också skulle kunna uttrycka
besvikelse och även till tanken att tacksamheten och besvikelsen är djupt förknippade
i honom. Den meningsstruktur som patientens reaktioner – hostan och kraftuttrycket –
ska förstås i är alltså hela fältet av anspråk och strävan eftersom att det är det glapp
emellan dem, som patienten känner av utan att vara medveten om, som får honom att
agera ut sin frustration. Satsen ”You haven’t done anything but been here” är en
brygga, en knytpunkt, för att den uttrycker allt detta, den bär på den fulla meningen.
Den analogi som jag gör när jag föreslår att medvetandegörande som översättning kan
ses som en brygga likt satsen ”You haven’t done anything but been here”, är först den
enkla men något haltande analogin att något som tidigare bara yttrat sig i omedvetna
reaktioner och associationer binds samman när de förstås som primitiva uttryck av
den attityd som man nu är medveten om. Översättningen brygger över från den
omedvetna sidan där en attityd kan manifestera sig i ett skrämt tillbakaryggande,
hopkrypande i fosterställning och olika utkast om vad som orsakade dessa beteenden,
till att denna ängslighet tar formen av rädsla inför något specifikt; en rädsla som
personen upplever och kan uttrycka. Båda dessa fästen, den skrämda reaktionen och
rädslan, och den ”brygga” som binder dem samman och för över den omedvetna
attityden till en medveten och artikulerad, är den struktur i vilken rädslan begrips och
får mening. Det är min förhoppning att denna trevande analogi kan hjälpa att göra
synligt att när Freud talar om medvetandegörande som att något omedvetet översätts i
ord behöver vi inte förstå det som att det som översätts har samma struktur och
samma mening när det är omedvetet som när det blivit medvetet och kan uttryckas.
Här har jag inte tagit hänsyn till den dimension av anspråk-strävan som är nerven i
Lears analys av patienten som slits mellan tacksamhet och besvikelse. Är denna
struktur av anspråk och strävan närvarande när något tidigare bortträngt görs
medvetet, även om den kanske inte manifesterar sig i någon sats så snyggt som i
Lears exempel? Kan vi kanske förstå det så att det är ett glapp som man känner men
20