Källan 1/2009 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

Det spanska bidragets lite speciella dans har inövats av Sofie Dahlsten och hennes vänner och dansas här på
hennes schlagerfest på Europafinalkvällen 2008 i Mariehamn. (Cecilia Aaltonen-Lindblom, SLS 2142:6).
hetsdagsbalen – man kommenterar artisternas
klädsel, uppträdande och stämningen
överlag.
Bland svararna finns några personer som
varje år reser runt till finalplatserna och
upplever tävlingen live. En av dem var
en 28-årig kvinna.
Jag har varit på plats och ställe åtta år i rad
tillsammans med en likaledes ESC-tokig
vän. Jag ser förhandsvisningarna innan och
brukar även kolla på nätet. Reaktioner från
omvärlden? Tja, vissa kan väl vara lite skeptiska,
men vid det här laget har jag ”frälst”
nästan alla jag känner. Vem som representerar
mitt eget land spelar inte så stor roll,
mitt schlagerintresse har inget med patriotism
att göra alls.
Vi var i Aten år 200 men hade bara lyckats
få biljetter till semifinalen, så vi såg finalen
på ynklig liten TV på hotellrummet. När
0
Finland vann klädde vi på oss och åkte till
arenan, där vi träffade på andra finnar och
lyckades mygla in oss på efterfesten på Euroclub,
trots att vi inte var ackrediterade det
året. Reaktionen var: wow, det kunde man
aldrig tro – att FINLAND skulle vinna!
Fjolårets vinnare tyckte jag bra om. 2/5
2007 var jag på plats i Hartwall Arena. Tävlingen
har ändrat sig, jo. Till det bättre! I
barndomen tittade jag också på ESC, superengagerat
sen 990. Engagemanget har vuxit,
men har väl hållit sig på ungefär samma
(höga) nivå under hela 2000-talet.
Liksom denna skribent är det många
som tycker att evenemanget har ändrat
sig till det bättre. Det är helt trevligt att
det har blivit en showtävling, det är i takt
med tiden. En skribent funderade så här:
”Förändringen är inte bara av ondo. I
min barndom var det massor av seriösa