Tobak och avvänjning, 1.01 MB - Statens folkhälsoinstitut

ning betydligt. I dag röker de människor
mest som har det sämst ekonomiskt,
har kortast utbildning och i
övrigt lever under pressade förhållanden.
De drabbas därför i större
utsträckning av rökrelaterade sjukdomar,
samtidigt som de också har svårare
att sluta (57–59). Mest röker de
ensamma mammorna, se statistik i
bilaga 1.
Eftersom tobaksbruket enbart kan
minskas effektivt med hjälp av breda
åtgärdsprogram omfattande många
olika aktörer, krävs insatser inom fler
målområden än enbart mål 11, drogmålet.
Såväl målområde 6 som berör
en hälsofrämjande hälso- och sjukvård,
som målområde 3 vilket avser en
trygg och säker uppväxtmiljö, bör därför
inkludera insatser för att minska
tobaksbruket.
Vad satsas i dag på att minska
tobaksbruket?
De totala utgifterna för hälso- och
sjukvård i Sverige ligger på 172 miljarder
(60). Tobaksskadorna svarar för
minst 1,3 procent av dessa. Räknas
produktionsbortfallet med svarar
tobaksrökningens skador för minst 6,7
procent av de sammanlagda kostnaderna
för sjukvård och produktionsbortfall
för samtliga sjukdomar. Eftersom
det finns kostnadseffektiva sätt
att minska skadorna, vore det naturligt
att man satsade ordentligt med
hälso- och sjukvårdsresurser på det
förebyggande arbetet. Så är det tyvärr
inte. De tobakspreventiva och avvänjande
insatserna beräknas i dag motsvara
mindre än 1 promille (110 miljoner
kr) av sjukvårdskostnaderna i
landet (61). Av dessa var sammanlagt
cirka 12 miljoner kr öronmärkta
medel för tobaksprevention i 12 olika
landsting och resten tobaksavvänjning
på vårdcentraler och sjukhus. Detaljer
om landstingens tobakspreventiva arbete
finns att läsa i rapporten Tobaksfritt
landsting – det breda perspektivet,
som kartlagt arbetet i landstingen
2002 med uppföljning 2004 (62).
Staten har genom Statens folkhälsoinstitut
sedan 1992 i genomsnitt satsat
cirka 14 miljoner kr per år på det
nationella arbetet för att minska
tobaksbruket. Under åren 2002–2004
har regeringen utökat budgeten till 90
miljoner (30 miljoner per år) till
tobaksprevention genom Nationella
Tobaksuppdraget. Det är dock betydligt
mindre än vad som satsas på att
bekämpa andra droger. Under åren
2001–2004 satsades 475 miljoner på
den Nationella Handlingsplanen för
att förebygga Alkoholskador (118 miljoner
kr per år) och åren 2002–2004
satsades 325 miljoner på den Nationella
Narkotikahandlingsplanen (108 miljoner
kr per år) (63).
Till de viktigaste åtgärderna som
Världsbanken rekommenderar regeringarna
att genomföra för att begränsa
antalet rökare och rökningens skadeverkningar
hör ökad tobaksskatt.
Enligt bankens analyser medför en 10procentig
prishöjning på cigaretter att
konsumtionen bland vuxna minskar
med i genomsnitt 4 procent. Låginkomsttagare
och ungdomar tycks samtidigt
vara mer priskänsliga (1). Det
antas bero på att om en relativt större
del av den totala inkomsten används
till cigaretter, känns en prishöjning
mer i plånboken. Det betyder att höjd
tobaksskatt inte bara minskar tobakskonsumtionen
bland dem som fortsätter
att röka. Det minskar också i hög
grad antalet personer som röker
genom att färre börjar.
Tobaksskatten uppgick i Sverige
2003 till 8,4 miljarder, alltså en tredjedel
av vad rökningen uppskattas kosta
samhället per år (26 miljarder). WHO
rekommenderar att alla länder undersöker
möjligheterna att avsätta en del
av tobaksskatten till tobakspreventivt
arbete (64). En procent av tobaksskatten
skulle ha gett 84 miljoner kr till
det tobakspreventiva arbetet i Sverige
år 2003; cirka 70 kr per rökare.
Skattehöjningar på cigaretter får
alltså en dubbel tobakspreventiv
effekt; dels direkt genom att färre bör-
MYT
FAKTA
Höjd tobaksskatt påverkar inte
rökarna.
Priset är en av de viktigaste påverkansfaktorerna
vi har när det gäller rökningen.
Höjd skatt gör att färre börjar och
fler slutar. Låginkomsttagare tycks vara
mer priskänsliga, liksom ungdomar.
Prishöjningar på cigaretter bidrar
alltså paradoxalt nog till ökad jämlikhet
i hälsa.
19