Länsrapport 2011 - Statens folkhälsoinstitut

Länsrapport 2011
Länsstyrelsernas och kommunernas
förebyggande arbete inom ANDT och tillsyn
enligt alkohollagen respektive tobakslagen

Länsrapport 2011
Länsstyrelsernas och kommunernas
förebyggande arbete inom ANDT och tillsyn
enligt alkohollagen respektive tobakslagen

© STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND 2013, R 2013:01
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7521-068-1 (pDF)
ISBN 978-91-7521-069-8 (pRINT)
GRAFISK pRODUKTION: AB TypOFORm
TRyCK: ELANDERS, mÖLNLyCKE 2013

Innehåll
5 Förord
6 Sammanfattning
11 Summary
17 Inledning
21 Undersökningsmetoden
Urval, utformning och genomförande 22
Svarsfrekvens och överväganden kring metoden 22
25 Omvärldsbeskrivning
29 Tillsyn enligt alkohollagen och tobakslagen
Tillsynsmyndigheter och ansvarsfördelning 30
Förstärkt tillsyn och ANDT-strategin 32
33 Tillsyn enligt alkohollagen – redovisning av resultat
Länsstyrelsernas tillsyn enligt alkohollagen 34
Kommunernas tillsyn enligt alkohollagen 40
Slutsatser och kommentarer 50
55 Tillsyn enligt tobakslagen – redovisning av resultat
Länsstyrelsernas tillsyn enligt tobakslagen 56
Kommunernas tillsyn enligt tobakslagen 65
Slutsatser och kommentarer 76
81 ANDT-förebyggande arbete – redovisning av resultat
Bakgrund 82
Länsstyrelsernas ANDT-samordning 82
Lokalt ANDT-förebyggande arbete 91
Slutsatser och kommentarer 105
110 Referenser

Förord
Flera viktiga händelser under 2011 har haft betydelse för det regionala
och lokala arbetet med såväl tillsyn enligt alkohollagen som det förebyggande
arbetet med alkohol, narkotika, dopningsmedel och tobak. Den
1 januari 2011 fick Sverige en ny alkohollag och under våren 2011 lanserades
regeringens ANDT-strategi, en samlad strategi för arbetet med alkohol,
narkotika, dopningsmedel och tobak, som sträcker sig från 2011 till
och med 2015. Nu gör vi också den första uppföljningen av de ändringar
som gjordes i tobakslagen under slutet av 2010.
Rapporten bygger på resultat från undersökningen som genomfördes
första halvåret 2012 och samtliga länsstyrelser och nästan alla landets
kommuner har lämnat uppgifter. Det ger en mycket bra bild av det regionala
och lokala arbetet. Utöver att länsrapporten bidrar som underlag för
regeringens insatser på ANDT-området ser vi också att rapportens undersökningar
kan användas som verktyg för den regionala och lokala uppföljningen,
planeringen och utvecklingen av arbetet.
Samtliga personer som arbetat med att sammanställa rapporten är utredare
vid Statens folkhälsoinstitut. Björn Trolldal och Ulrika Owen har
varit ansvariga för ledning och samordning. Anne-Lie Magnusson och
Carina Amréus svarar för avsnitten om länsstyrelsernas och kommunernas
arbete med tillsyn enligt alkohollagen, Stefan Persson för avsnitten
om tillsyn enligt tobakslagen, Jessica Wiklund för avsnittet om länsstyrelsernas
ANDT-förebyggande arbete och Pia Kvillemo för avsnitt om kommunernas
ANDT-förebyggande arbete. Björn Trolldal, Jonas Nygren och
Pia Kvillemo har bearbetat och sammanställt data. För arbetet med att
följa upp och stämma av svaren under perioden då insamling av data
genomfördes vill vi tacka Stefan Arnström.
I arbetet har vi haft stort stöd från sakkunniga på tre länsstyrelser som
granskat och lämnat synpunkter på innehållet – Börje Karlsson i Västra
Götalands län, Jonas Melinder i Stockholms län och Maude Johansson i
Värmlands län. Professor Preben Bendtsen på institutionen för medicin och
hälsa vid Linköpings universitet svarar för den vetenskapliga granskningen.
Vi tackar också den referensgrupp bestående av framför allt tillsynshandläggare
och ANDT-samordnare från ett antal länsstyrelser och kommuner,
som deltagit i arbetet med revideringen av det omfattande frågeunderlaget.
Sist men inte minst, ett stort tack till alla länsstyrelser och kommuner
i landet som lämnat underlag till denna rapport.
Östersund, januari 2013
Sarah Wamala
Generaldirektör
LÄNSRAPPORT 2011 5

6 LÄNSRAPPORT 2011
Sammanfattning
denna rapport bygger på resultaten i en årlig webbaserad undersökning
som riktas till landets samtliga 21 länsstyrelser och 290 kommuner.
Undersökningen genomfördes under första halvåret 2012 och gäller verksamheten
under 2011. I de webbaserade enkäterna ställs frågor om regionalt
och lokalt arbete enligt alkohollagen och tobakslagen samt om det
ANDT-förebyggande arbetet. Från och med denna undersökning inkluderar
vi det ANDT-förebyggande arbetet i samtliga stadsdelar i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Svarsfrekvensen var mycket hög på undersökningen
2012, mellan 97 och 100 procent. Rapporten beskriver den tillsyn samt det
ANDT-förebyggande arbetet som länsstyrelser, kommuner och stadsdelar
bedrev under 2011.
länsstyrelsernas tillsyn enligt alkohollagen och tobakslagen
Länsstyrelsernas arbete med tillsyn enligt alkohollagen och tobakslagen
har stärkts under 2011. Regeringens satsning på en samlad strategi på
ANDT-området och de 12 miljoner i projektmedel som regeringen riktat
till länsstyrelserna har bidragit till ökad tillsyn. Länsstyrelserna satsade
också mer av egna medel, främst inom tobaksområdet.
Länsstyrelsernas tillsyn över kommunerna har ökat under de senaste
åren. Men tre av landets tjugoen länsstyrelser uppgav att man under 2011
inte bedrev någon tillsyn över kommunernas arbete enligt alkohollagen
och sju uppgav att man inte bedrev någon tillsyn över kommunernas arbete
enligt tobakslagen. Sammantaget under 2011 utövade länsstyrelserna tillsyn
i någon utsträckning över 105 kommuners arbete enligt alkohollagen
och över 96 kommuners arbete enligt tobakslagen, det motsvarar 36 respektive
33 procent av landets kommuner.
Antalet länsstyrelser som hade en tillsynsplan för tobak har ökat från
12 till 17 under fem år. Nitton länsstyrelser har använt tillsynplan för alkoholområdet
sedan 2007.
Länsstyrelserna stöttar kommunerna i deras arbete med tillsyn enligt
alkohollagen och tobakslagen bland annat genom regionala nätverk för
kommunala tillsynshandläggare. Nitton respektive arton länsstyrelser
organiserade nätverk för kommunala alkohol- respektive tobakshandläggare
under 2011. Under 2011 ingick 259 av landets 290 kommuner i
det nätverk som länsstyrelsen organiserar för kommunala alkoholhandläggare,
motsvarande uppgift för länsstyrelsens nätverk för kommunala
tobakshandläggare var 234 kommuner.
Länsstyrelsernas bedömning av kommunernas arbete är ett underlag för
det fortsatta arbetet med att stärka tillsynen. I denna undersökning har
inte länsstyrelserna kunnat göra en sådan bedömning fullt ut då man delvis

saknar kriterier för saklig bedömning. Statens folkhälsoinstitut kommer
att tillsammans med länsstyrelser och kommuner att utveckla ett enhetligt
bedömningsverktyg.
projektmedel för förstärkt tillsyn
Statens folkhälsoinstitut fördelade på uppdrag av regeringen 12 miljoner
kronor under 2011 till länsstyrelserna som stöd till arbetet med fortsatt
integrering av näringens egenkontroll i den lokala tillsynen.
Tjugo länsstyrelser sökte och beviljades projektmedel för förstärkt
tobakstillsyn vilka användes för att finansiera tjänster, i genomsnitt 0,24
årsarbetskrafter, samt för olika aktiviteter. Sex länsstyrelser har tagit fram
material för att utveckla tillsynen och näringens egenkontroll. Femton
länsstyrelser använde under 2011 projektmedel för att besöka totalt 102
kommuner i syfte att utveckla tobakstillsynen.
För förstärkt alkoholtillsyn sökte och beviljades nitton länsstyrelser
projektmedel 2011. Medlen användes också här för att finansiera tjänster,
i genomsnitt ungefär 0,5 årsarbetskrafter. Åtta länsstyrelser använde projektmedel
för att ta fram material och sjutton länsstyrelser besökte under
2011 totalt 135 kommuner för att utveckla alkoholtillsynen och stärka
arbetet med näringens egenkontroll.
Staten folkhälsoinstitut ser att det bör finnas utrymme att ytterligare
stärka arbetet på tillsynsområdet med de medel som länsstyrelserna kan
söka för förstärkt tillsyn. Men det är också bra om länsstyrelserna använder
sitt ramanslag för tillsynen så att den inte blir beroende av särskilda
medel för att upprätthållas.
kommunala tillsynsplaner och rutiner
I regeringens ANDT-strategi och av åtgärdsprogrammet för 2011 framgår
att en effektiv och samordnad alkohol- och tobakstillsyn är ett prioriterat
mål. En förutsättning för detta är ett strukturerat arbetssätt. Detta
stödjs också i alkohollagen (2010:1622) som från 2011 anger att kommunerna
ska upprätta en tillsynsplan, motsvarande saknas i tobakslagen
(1993:581). Antalet kommuner som använder tillsynsplaner har ökat över
tid, under 2011 använde 84 respektive 73 procent av kommunerna en årlig
tillsynsplan för arbetet med tillsyn.
Enligt alkohollagen ska kommunerna ha tydliga och aktuella riktlinjer
för sitt arbete med tillståndsprövning och serveringsbestämmelser i övrigt.
Under 2011 hade 250 kommuner riktlinjer och nästan samtliga var politiskt
beslutade. Däremot hade många kommuner riktlinjer som var äldre
än fyra år.
Enligt tobakslagen ska kommunen ha rutiner för att meddela berörda
myndigheter kommunala beslut med grund i tobakslagen. Under 2011 var
det endast 38 procent av kommunerna som hade sådana rutiner för detaljhandeln
med tobak, och endast 14 procent hade rutiner för besluten om
rökfria miljöer.
LÄNSRAPPORT 2011 7

8 LÄNSRAPPORT 2011
tillsyn över detaljhandeln med folköl
samt serveringsställen för alkoholdrycker
Mer än hälften av kommunerna avsatte mycket små resurser för tillsyn
över detaljhandeln med folköl och 6 procent av kommunerna satsade inga
resurser alls. Kommunernas låga aktivitet speglas i antalet tillsynsbesök
hos näringsidkare som säljer folköl, under 2011 gjorde 65 procent av kommunerna
tillsynsbesök på detaljhandelsställen för folköl. Det fanns ungefär
7 100 detaljhandelsställen under 2011 och 4 000 av dem fick besök.
Enligt kommunerna hade 74 procent av dem ett egenkontroll program som
fyllde sitt syfte, det vill säga rutiner om försäljningsregler.
Antalet meddelade beslut om förbud och varning har också minskat
jämfört med tidigare år, sannolikt som en följd av den minskade till synen.
Det är oroande att kommunernas tillsynsbesök för att kontrollera serveringstillstånd
för alkoholdrycker har minskat samtidigt som antalet
tillsynsobjekt har fortsatt öka. Under 2011 genomförde 242 kommuner
(85 procent) tillsynsbesök på serveringar med stadigvarande tillstånd.
Under 2011 fanns det totalt 12 850 serveringar med stadigvarande tillstånd.
Under samma period genomförde 56 procent av kommunerna tillsynsbesök
hos dem med tillfälliga tillstånd för servering. Det meddelades
7 400 tillfälliga serveringstillstånd under 2011.
På kvällstid är risken större för att ordning och nykterhet inte kan upprätthållas.
Tidigare år har tillsynsbesöken under kvällstid ökat, men för
2011 minskar de tyvärr. Det kan vara en förklaring till varför inte fler
administrativa ingripanden gjordes under 2011.
tillsyn över detaljhandeln för tobaksvaror
Den 31 december 2011 fanns cirka 11 500 detaljhandelsställen för tobaksvaror
anmälda till kommunerna. Det är anmärkningsvärt att endast 35
procent av näringsidkarna hade lämnat in egenkontrollprogram till kommunen,
trots att detta är ett lagstadgat krav. Kommunen bedömde att 81
procent av egenkontrollprogrammen fyllde sitt syfte, det vill säga de hade
rutiner så att reglerna om försäljning av tobaksvaror följs. Kommunerna
besökte drygt 7 300 av de 11 500 detaljhandelsställen för tobaksvaror, vilket
är en ökning med tio procent sedan 2010. Eftersom svarsfrekvenserna
varierar under denna period ska jämförelsen göras med viss försiktighet.
De 39 kommuner som inte gjorde några tillsynsbesök under 2011 uppgav
att kommunen gett arbetet lägre prioritet.
Polisen är en ny tillsynsmyndighet för handel med tobaksvaror. Endast
40 procent av kommunerna uppgav att de hade upparbetad samverkan
och löpande kommunikation med polisen om förhållanden som är av vikt
för tillsynen, trots att lagen kräver det. Samverkan mellan polis och kommun
behöver förbättras.
Kommunens nya tillsynsansvar över märkningen av tobaksvaror har
resulterat i att antalet sanktioner ökade under 2011. Under 2011 meddelades
65 beslut om administrativa sanktioner för detaljhandel med
tobaksvaror.

ökfria skolgårdar
Insatser för att öka efterlevnaden av tobakslagen vad avser rökförbud på
skolgårdar lyfts särskilt i regeringens ANDT-strategi. Det röks fortfarande
på de flesta skolgårdar i landet trots att det varit förbjudet sedan 1994.
Frågor om kommunernas tillsynsbesök på skolor har ställts sedan 2008.
Det har skett en betydlig ökning av tillsynsbesök på skolor sedan dess.
År 2008 genomförde 8 procent, eller 23 kommuner, tillsynsbesök hos
skolor. Detta kan jämföras med 2011 då knappt 22 procent av kommunerna
uppgav att man hade gjort tillsynsbesök hos skolor. Jämförelsen ska
göras med viss försiktighet då svarsfrekvensen för 2008 var betydligt lägre
än för 2011. Antalet skolor som fick besök av kommunen under 2011
måste ändå i sammanhanget anses vara lågt, sammanlagt uppgick dessa till
518 av landet drygt 5 600 skolor. De 196 kommuner som uppgav att man
under 2011 inte genomfört tillsynsbesök uppgav att arbetet hade låg prioritet
och att man saknade resurser och struktur för det.
Fler kommuner bör också använda strukturerade tillsynsprotokoll och
administrativa sanktioner för att komma tillrätta med den dåliga efterlevnaden
av lagen.
spridning av regeringens andt-strategi
Regeringens ANDT-strategi som antogs 2011 och löper till och med 2015,
har lagt grunden för en utveckling av det ANDT-förebyggande arbetet
på regional och lokal nivå som bygger vidare på tidigare nationella alkohol-
och narkotikahandlingsplaner. Samtidigt har målsättningarna delvis
förändrats och nya områden betonas. Länsstyrelsernas ANDT-uppdrag
handlar om att föra ut ANDT-politikens mål och inriktning i länet och att
bidra till och stödja utvecklingen av ett strukturerat, långsiktigt kunskapsbaserat
lokalt ANDT-arbete. Åtta av landets tjugoen länsstyrelser uppgav
att man under 2011 hade en regional strategi för det ANDT-förebyggande
arbetet, och i ytterligare åtta län arbetade man under 2011 för att utveckla
en sådan regional strategi. I syfte att sprida regeringens ANDT-strategi
genomförde ANDT-samordningsfunktionen vid landets länsstyrelser en
mängd aktiviteter, bland annat i form av kommunbesök för att föra ut och
diskutera mål och inriktning i strategin. Totalt besöktes kommunledningen
i 76 kommuner i 16 län i detta syfte under 2011.
regional samverkan i det andt-förebyggande arbetet
Resultaten från 2011 års enkät visar att länsstyrelserna samverkade med
flera olika aktörer i sin ANDT-förebyggande verksamhet.
Vikten av samverkan både regionalt och lokalt framhålls i strategin och
resultaten från 2011 års enkät visar att tjugo länsstyrelser arrangerat sammankomster
med idéburna organisationer. Samverkan med näringslivet
på regional nivå kan öka, bara åtta länsstyrelser hade representanter för
näringslivet i länets samverkansgrupp under 2011.
Samverkan mellan det regionala ANDT-förebyggande och det brottsförebyggande
arbetet löper genom en stor del av verksamheten, sam verkan
sker framför allt med polismyndigheter. I tretton av tjugoen län fanns
LÄNSRAPPORT 2011 9

10 LÄNSRAPPORT 2011
under 2011 en regional samverkansgrupp och polisen fanns representerad
i tolv av dessa.
lokal samverkan i det andt-förebyggande arbetet
Årets undersökning tyder på att det lokala samarbetet med näringsliv och
idéburna organisationer har minskat. Mycket få kommuner hade skriftliga
överenskommelser om samverkan med näringslivet under 2011, något fler
hade överenskommelser med idéburna organisationer. Eftersom ANDTstrategin
särskilt lyfter fram ett ökat deltagande av näringsliv och idéburna
organisationer i det ANDT-förebyggande arbetet är det viktigt att följa
upp detta och försöka identifiera eventuella hinder för deltagande.
Polisen och lokala brottsförebyggare är viktiga aktörer i arbetet och de
flesta kommuner samarbetade med polisen under 2011. Många kommuner
och lokala polismyndigheter hade även skriftliga överenskommelser
för detta arbete.
andt-förebyggande insatser i kommunerna
Uppgifter om förutsättningarna för ANDT-förebyggande insatser på lokal
nivå visar på att det fanns kommunala samordnare i 80 procent av kommunerna.
Av dessa hade bara 30 procent mer än en halvtid för det förebyggande
arbetet i kommunen. Därutöver uppgav 70 procent att man hade
ett politiskt program för det ANDT-förebyggande arbetet men i hälften av
dessa kommuner var det politiska programmet tre år eller äldre.
Vanliga insatser i kommunerna var under 2011 drogfria aktiviteter, alkohol-
och drogvaneundersökningar bland skolelever, samverkan för tidig
upptäckt av narkotikaanvändning och utbildning av serverings personal i
Ansvarsfull alkoholservering.
Nära 70 procent av kommunerna uppgav att man hade föräldra program
om alkohol och droger för årskurserna 6–9. I 62 procent av kommunerna
arbetade man under 2011 för att få medierna att uppmärksamma alkoholoch
drogfrågor.
Tillgänglighetsbegränsande åtgärder inklusive brottsförebyggande som
motverkande av langning och försäljning av alkohol och tobak till underåriga
förekom i runt 60 procent av kommunerna. Dessutom genomförde
kommunerna åtgärder för att upprätthålla åldergränserna för försäljning
av alkohol och tobak, här uppgick andelarna till 62 respektive 59 procent.
Under 2011 arbetade också 55 procent av kommunerna för rökfria
skolgårdar. I storstadskommunernas stadsdelar utmärker sig Malmö som
uppgav att man i nio av tio stadsdelar genomförde åtgärder för att främja
rökfria skolgårdar.

Summary
County Report 2011
the county administrative boards’ and municipalities’ prevention
work within andt and supervision in accordance with
the alcohol act and the tobacco act
summary
This report is based on the results of an annual web-based survey answered
by all of Sweden’s 21 county administrative boards and 290 municipalities.
The survey was carried out during the first half of 2012 and refers to activities
during 2011. The web-based questionnaires contained questions about
regional and local work done in accordance with the Alcohol Act and
the Tobacco Act and about ANDT prevention work. From this survey on
we also include ANDT prevention work in all city districts in Stockholm,
Göteborg and Malmö. Response rate was very high in 2012, between 97%
and 100%. The report describes the supervision and ANDT prevention
work that county administrative boards, municipalities and city districts
carried out in 2011.
The county administrative boards’ supervision in accordance
with the Alcohol Act and the Tobacco Act
The county administrative boards’ work on supervision in accordance
with the Alcohol Act and the Tobacco Act was strengthened during 2011.
The Government’s focused effort on a common strategy in the ANDT area
and the SEK 12 million in project funding provided to the county administrative
boards have contributed to increased supervision. The county
administrative boards also used more of their own funds, primarily in the
area of tobacco.
The county administrative boards’ supervision of the municipalities has
also increased in recent years. Three of the county administrative boards,
however, stated that they had not carried out any supervision of the municipalities’
work in accordance with the Alcohol Act during 2011 and seven
stated that they had not carried out any supervision of the municipalities’
work in accordance with the Tobacco Act. In total, the county administrative
boards exercised supervision to some extent of over 105 municipalities’
work according to the Alcohol Act and over 96 municipalities’
work according to the Tobacco Act in 2011, or 36% and 33% of Sweden’s
municipalities, respectively.
The number of county administrative boards that had a supervision
plan for tobacco has increased from 12 to 17 over five years. Since 2007
nineteen county administrative boards have had a supervision plan for the
alcohol area.
The county administrative boards support the municipalities in their
supervision according to the Alcohol Act and the Tobacco Act through
LÄNSRAPPORT 2011 11

12 LÄNSRAPPORT 2011
among other things regional networks for municipal enforcement officers.
Nineteen and eighteen county administrative boards, respectively,
organised a network for the municipal alcohol enforcement officers and
for the municipal tobacco enforcemnet officers in 2011. In 2011, 259 of
the country’s 290 municipalities were members of the network organised
by the county administrative board for municipal alcohol enforcement
officials; the corresponding figure for the county administrative board’s
network for municipal tobacco enforcement officials was 234 municipalities.
The county administrative boards’ assessment of the municipalities’
work forms a basis for the continuing work to strengthen supervision. In
the present survey, the county administrative boards have not been able
to make such an assessment since no criteria exist for making an objective
assessment. The Swedish National Institute of Public Health will develop
a uniform assessment tool together with the county administrative boards
and municipalities.
Project funding for strengthened supervision
In 2011 the Swedish National Institute of Public Health was commissioned
by the Government to distribute SEK 12 million to the county administrative
boards to support the county administrative boards’ work to integrate
the industry’s self-regulation into local supervision.
Twenty county administrative boards applied for and were granted funding,
which was used to finance administrator positions, on average 0.25
FTE, and for various activities. Six county administrative boards have produced
material to develop supervision and the industry’s self-regulation. In
2011, 15 county administrative boards used project funding to visit a total
of 102 municipalities with the purpose of developing tobacco supervision.
Nineteen county administrative boards applied for and were granted
project funding for strengthened alcohol supervision in 2011. Here again,
the funds were used to finance administrator positions, on average 0.50
FTE. Eight county administrative boards used project funds to develop
material and 17 county administrative boards visited a total of 135 municipalities
to develop alcohol supervision and strengthen the industry’s selfregulation
during 2011.
The Swedish National Institute of Public Health has seen that there
should be scope to further strengthen efforts in the supervision area with
the funds for strengthened supervision for which the county administrative
boards can apply. It is also good, however, if the county administrative
boards use their frame appropriations for supervision so that maintaining
it does not become dependent on special funding.
Municipal supervision plans and routines
The Government’s ANDT strategy and the 2011 action plan state that
effective, coordinated supervision is a prioritised goal. A prerequisite for
this is a structured working method. This is also supported in the new
Alcohol Act (2010:1622), which states that from 2011 the municipalities
shall draw up a supervision plan; there is no corresponding statement in

the Tobacco Act (1993:581). The number of municipalities that use supervision
plans has increased over time; in 2011, 84% and 73% of the municipalities,
respectively, used an annual supervision plan for their work on
supervision in accordance with the Alcohol Act and the Tobacco Act.
According to the Alcohol Act, the municipalities shall have clear and upto-date
guidelines for their other work on processing of applications and
serving regulations. In 2011, 20 municipalities had guidelines and almost
all had been formally adopted. Many of the municipalities, however, had
guidelines that were more than four years old.
According to the Tobacco Act, a municipality shall have routines for
notifying the concerned authorities of municipal decisions with their foundation
in the Tobacco Act. In 2011, only 48% of the municipalities had
such routines for the tobacco retail trade and only 14% had routines for
notifying decisions on smoke-free environments.
Supervision of the retail trade in medium-strength beer and places licensed
to serve alcoholic beverages
More than half the municipalities allocated very little resources to supervision
of the retail trade in medium-strength beer and 6% of the municipalities
allocated no resources at all. The municipalities’ low level of activity
is also reflected in the number of supervision visits to traders who sell
medium-strength beer; in 2011 65% of the municipalities made supervision
visits to retail outlets for medium-strength beer. There were approximately
7,100 retail outlets in 2011 and 4,000 of these were paid a visit.
According to the municipalities, 74% had a self-regulation programme
that fulfilled its purpose, ie routines to adhere to the Alcohol Act when
selling alcohol.
The number of notified decisions on prohibition or caution has also fallen
compared to previous years, probably as a consequence of the reduced
supervision.
It is of some concern that the municipalities’ inspections to check serving
licenses for alcoholic beverages has decreased at the same time as
the number of places to supervise has continued to increase. In 2011, 242
municipalities (85%) inspected licensed premises with permanent licences,
of which there were 12,850. Over the same period 56% of the municipalities
inspected premises with temporary licenses. 7,400 temporary licenses
were granted in 2011.
There is a greater risk in the evening that order and sobriety cannot be
maintained- In previous years, the number of supervision visits increased
during the evening, but in 2011 they unfortunately decreased. This may be
one explanation for why more administrative interventions were not made
in 2011.
Supervision of the retail trade in tobacco products
On 31 December 2011, 11,500 retail outlets for tobacco products had
been notified to the municipalities. It is remarkable that only 35% of the
retailers had submitted a self-regulation programme to the municipality,
despite this being a legal requirement. The municipality assessed that 81%
LÄNSRAPPORT 2011 13

14 LÄNSRAPPORT 2011
of the self-regulation programmes fulfilled their purpose, i.e. that they had
routines to ensure adherence to the rules governing the sale of tobacco products.
The municipalities visited 7,326 retail outlets for tobacco products,
an increase of 10% compared to 2010. Since response rate varies over the
period, the comparison must be viewed with a degree of caution. The 39%
of the municipalities that made no supervision visits in 2011 stated that the
municipality had given the work lower priority.
The police are a new supervising authority for trade in tobacco products.
Only 40% of the municipalities stated that they cooperated on a continuous
basis with the police on supervision, despite the fact that the law requires it.
Cooperation between police and municipality needs to be improved.
The municipalities’ new supervision responsibility concerning the labelling
of tobacco products resulted in an increase in the number of sanctions
in 2011. In 2011, 65 decisions on administrative sanctions were notified
for the retail trade in tobacco products.
Smoke-free schoolyards
Efforts to increase adherence to the Tobacco Act with regard to the prohibition
of smoking in schoolyards are given particular emphasis in the
Government’s ANDT strategy. Smoking still occurs in most of the country’s
schoolyards, despite it being prohibited since 1994.
Questions about the inspections of schools have been asked since 2008.
There has been a significant increase in inspections of schools since then. In
2008, 8 per cent, or 23 municipalities, visited schools in this respect. This
compares to 2011, when almost 22 percent of municipalities reported that
they had inspected schools. The comparison should be made with caution
as the response rate for 2008 was significantly lower than for 2011. The
number of schools that were inspected in 2011 still has to be considered
low, totaling 518 of the country’s more than 5 600 schools. The 196 municipalities
that stated that they had not made any inspections in 2011 said
that the work had low priority and they had neither resources nor structure
for it.
More municipalities should also use structured supervision records and
administrative sanctions to cope with the poor adherence to the law.
Dissemination of the Government’s ANDT strategy
The Government’s ANDT strategy, which was adopted in 2011 and will
run until 2015, has laid the foundation for development of the ANDT prevention
work at regional and local level and extends earlier national action
plans concerning alcohol and illicit drugs. At the same time, the objectives
have been partially changed and new areas are emphasised. The county
administrative boards’ ANDT assignment consists of communicating the
ANDT policy’s objectives and directions to their respective municipalities
and contributing to and supporting the development of structured,
long-term. knowledge-based local ANDT efforts. Eight of the country’s
21 county administrative boards stated that they had a regional strategy
for ANDT prevention work in 2011, and in a further 8 counties work was
being done in 2011 to develop such a regional strategy. In order to dissemi-

nate the Government’s ANDT strategy, the county administrative boards’
ANDT coordination function carried out several activities, including visits
to municipalities to inform them of and discuss goals and directions. In all,
the municipal management of 76 municipalities in 16 counties were visited
for this purpose in 2011.
Regional cooperation on ANDT prevention work
The results of the 2011 survey show that the county administrative boards
cooperated with several different players in the ANDT prevention activities.
The importance of cooperation on both regional and local level is emphasised
in the strategy and the results of the 2011 survey show that 20
county administrative boards arranged meetings with idea-based organisations.
There is room for greater cooperation with trade and industry at
regional level; only 8 county administrative boards had representatives of
trade and industry in the county’s cooperation group in 2011.
Cooperation between the regional ANDT prevention work and the
crime-prevention work runs through a great part of the activities, principally
with the police. 13 of 21 counties had a regional cooperation group
in 2011 and the police were represented in 12 of them.
Local cooperation on ANDT prevention work
The 2011 survey indicates that local cooperation with trade and industry
and idea-based organisations has decreased. Very few municipalities
had written agreements on cooperation with trade and industry in 2011;
a slightly greater number had agreements with idea-based organisations.
Since the ANDT strategy in particular emphasises increased participation
of trade and industry and idea-based organisations in the ANDT prevention
work, it is important that this be followed up and an attempt made to
identify any obstacles to their participation.
The police and local crime preventers are important players in these
efforts and most municipalities cooperated with the police in 2011. Many
municipalities and local police authorities also had written agreements in
this respect.
ANDT prevention efforts in the municipalities
Information about prerequisites for ANDT prevention efforts at local level
shows that there are municipal coordinators in 80% of the municipalities.
Of these, only 30% had more than 0.5 FTE dedicated to the municipality’s
prevention work. In addition to this, 70% stated that they had a political
programme for their ANDT prevention work but in half of these municipalities
the political programme was three years old or more.
Common interventions in the municipalities in 2011 included drug-free
activities, alcohol and drug surveys among school pupils, cooperation for
early detection of use of illicit drugs and education of serving staff in the
Responsible Beverage Service method.
Almost 70% of the municipalities stated that they had a parents’ programme
about alcohol and drugs for years 6–9. In 62% of the municipa-
LÄNSRAPPORT 2011 15

16 LÄNSRAPPORT 2011
lities, work was done in 2011 to get the media to give more publicity to
alcohol and drug issues.
Action to restrict accessibility, including crime prevention work and
counteracting peddling and the sale of alcohol and tobacco to minors, was
carried out in 60% of the municipalities. The municipalities also took measures
to maintain the age limits for the sale of alcohol and tobacco; here
the figures were 65% and 59%, respectively. 55% of the municipalities
were also working to establish smoke-free schoolyards in 2011. In the city
districts of the metropolitan municipalities, Malmö stands out as having
stated that measures had been implemented to promote smoke-free schoolyards
in nine out of ten city districts.

INLEDNING
1

18 LÄNSRAPPORT 2011
Inledning
vi beskriver i den här rapporten länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn
enligt alkohollagen och tobakslagen samt det ANDT-förebyggande arbetet.
För 2011 redovisar vi också för första gången det ANDT-förebyggande
arbetet i storstadskommunernas stadsdelar. Resultaten och slutsatserna i
rapporten bygger på uppgifter som länsstyrelser, kommuner och stadsdelar
har lämnat i Statens folkhälsoinstituts årliga webbaserade undersökning.
I rapporten görs inga kopplingar till hälsoutfall eller effekter på
hälsan i befolkningen. Statens folkhälsoinstitut gör andra uppföljningar
av det, närmast kan vi rekommendera Lägesrapport ANDT 2012 (Statens
folkhälsoinstitut, 2012b) men också Folkhälsopolitisk rapport 2010
(Statens folkhälsoinstitut, 2010b) och de kunskapsunderlag för respektive
folkhälso område som finns publicerade i samband med denna.
Regeringens samlade strategi för arbetet med alkohol, narkotika, dopningsmedel
och tobak sträcker sig från 2011 till och med 2015 (Regeringens
proposition 2010/11:47). Riktade insatser på nationell, regional och lokal
nivå återfinns i strategin såväl som i regeringens årliga åtgärdsprogram.
Regeringens ANDT-strategi samt förändringar i alkohol- och tobakslagstiftningen
har varit utgångspunkten för en större revidering av Statens
folkhälsoinstituts årliga webbaserade undersökning. Denna undersökning
riktas till länsstyrelser och kommuner och ska visa hur tillsynen enligt alkohollagen
och tobakslagen och det ANDT-förebyggande arbetet bedrivs och
utvecklas. Undersökningen är en viktig del i uppföljningen av regeringens
ANDT-strategi.
Den här rapporten bygger på resultat från en totalundersökning där
svarsfrekvenserna är mycket höga. Samtliga länsstyrelser och nästan alla
landets kommuner har lämnat uppgifter i de webbaserade enkäterna. Det
också relativt få frågor som lämnats obesvarade. Det ger en mycket bra
bild av det regionala och lokala arbetet.
Verksamhetsåret 2011 utgör ett basår för de frågor som berör ANDTstrategin
och ändringar i lagstiftningen. Det innebär att det i många avseenden
inte går att jämföra resultat med tidigare år och inte heller dra några
slutsatser om hur det regionala och lokala arbetet har utvecklat sig under
strategiperioden eller till följd av ny eller ändrad lagstiftning. På de områden
där regeringens politik eller lagstiftningen inte inneburit förändringar
jämför vi och kommenterar utvecklingen.
Rapporten riktar sig främst till länsstyrelsernas och kommunernas tillsynshandläggare
inom alkohol- och tobaksområdet samt samordnare,
eller motsvarande, av det ANDT-förebyggande arbetet regionalt och lokalt.
Vi hoppas att rapporten och den undersökning som rapporten bygger på
kan fungera som verktyg för den regionala och lokala uppföljningen, planeringen
och utvecklingen av arbetet. Vi ser också att rapporten kan vara

ett underlag för beslutsfattare på nationell, regional och lokal nivå. ANDTfrågorna
är breda samhällsfrågor som berör många människor, därför ser
vi också att medier, studerande och forskarvärlden samt intresserade ur
allmänheten kan vara intresserade av denna rapport.
LÄNSRAPPORT 2011 19

UNDERSÖKNINGSMETODEN
2

22 LÄNSRAPPORT 2011
Undersökningsmetoden
Urval, utformning och genomförande
Rapporten grundar sig på en undersökning där samtliga 21 länsstyrelser och
290 kommuner ombetts att lämna uppgifter om sitt arbete med tillsyn enligt
alkohollagen och tobakslagen samt om det övriga ANDT-förebyggande arbetet.
Samtliga 34 stadsdelar i storstadskommunerna Göteborg, Malmö och
Stockholm har också ombetts lämna uppgifter om det ANDT-förebyggande
arbetet i stadsdelen. Underlaget till rapporten samlades in under perioden
23 mars till och med 8 juni 2012 via webbenkäter. Varje länsstyrelse lämnade
uppgifter om det egna arbetet på området och ansvarade för att vidarebefordra
kommunenkäten till respektive kommun.
Kommunenkäten som består av tre delar har i regel fyllts i av olika personer
inom kommunen som ansvarar för alkoholtillsyn, tobakstillsyn respektive
det ANDT-förebyggande arbetet. Majoriteten av kommunerna
rapporterade in data direkt i den webbaserade enkäten. Ett mindre antal
kommuner skickade in sina svar via e-post eller vanlig postgång och svaren
registrerades i webbenkäten av den ansvariga på Statens folkhälsoinstitut.
Den webbaserade enkäten till storstadskommunernas stadsdelar distribuerades
via kontaktpersoner i respektive storstadskommun. De stadsdelar som
besvarade enkäten har samtliga rapporterat data direkt via webbenkäten.
Svarsfrekvens och överväganden kring metoden
Inför undersökningen var målsättningen att öka svarsfrekvenserna och att
minska det interna bortfallet. Undersökningen för verksamhetsåret 2010
hade svarsfrekvenser som varierade mellan 84 och 92 procent. Under den
tid då data samlades in för denna rapport gjordes tre detaljerade uppföljningar
av respondentsvaren och påminnelser gick ut till länsstyrelser
och via dessa till kommunerna. I uppföljningarna kunde länsstyrelsen se
vilka kommuner som inte besvarat några frågor alls och vilka som delvis
besvarat respektive del i kommunenkäten. På detta sätt fick kommunerna
särskilda påminnelser. Motsvarande uppföljning och påminnelse fick storstadskommunernas
kontaktpersoner för stadsdelarnas enkät.
Samtliga 21 länsstyrelser har lämnat uppgifter för 2011. Svarsfrekvensen
för de tre delarna i kommunenkäten varierar mellan 97 och 98 procent.
Frågorna om tillsyn enligt alkohollagen besvarades av 285 kommuner,
frågorna om tillsyn enligt tobakslagen av 281 och frågorna om ANDTförebyggande
arbete av 282. Enkäten för storstadskommunernas stads delar
besvarades av 33 stadsdelar, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 97 procent.
Svarsfrekvensen för enskilda frågor varierar men generellt är det interna
bortfallet litet. Det är i större utsträckning följdfrågor som har internt bort-

fall. Det interna bortfallet är också större i de delar som rör kommunernas
tillsyn, jämfört med delen som rör deras förebyggande arbete. Det interna
bortfallet kan delvis förklaras av kommunernas ansvarsfördelning för respektive
område. Tillsynen är organiserad på olika sätt i landets kommuner
och arbetet enligt alkohollagen och tobakslagen berör flera nämnder eller
förvaltningar. Hur väl kommunen besvarar respektive del i enkäten beror
på hur väl man i kommunen har samordnat svaren i enkäten. Bristen på
samordning av kommunens svar och konsekvensen av detta blir extra tydligt
i den del i kommunenkäten som berör tillsynen över rökfria miljöer,
där det interna bortfallet generellt är högre.
Procentandelar i resultatbeskrivningarna beräknas utifrån hur många
som besvarat respektive enkät, och del av enkät för kommunenkäten. För
huvudfrågor blir därför basen för procentberäkning det totala antalet
kommuner, länsstyrelser eller stadsdelar som besvarat enkäten eller del av
enkäten. I följdfrågor blir basen de som har besvarat en inledande, eller
huvudfråga, på ett sådant sätt som gör följdfrågor relevanta att ställa.
Frågeföljden i webbenkäten är upplagd så att följdfrågor inte ställs till
respondenter där det inte är relevant. Det interna bortfallet noteras som
”inget svar” men kommuner som inte svarar på vissa frågor ingår alltså
ändå i basen för beräkning av procentandelar.
Information om arbetet med tillsyn enligt alkohollagen har sammanställts
sedan 1998 och uppgifter om det övriga ANDT-förebyggande
arbetet samt arbetet med tillsyn enligt tobakslagen har redovisats sedan
2001. I årets undersökning har uppgifter också samlats in från länsstyrelsernas
ANDT-samordning och storstadskommunernas stadsdelar om
det ANDT-förebyggande arbetet. De uppgifter som efterfrågats inom respektive
verksamhetsområde skiljer sig mycket åt mellan de två senaste
årens undersökningar. Vi har reviderat frågorna efter regeringens strategi
för ANDT-politiken 2011–2015 samt efter förändringar i lagstiftningen.
Samtliga frågor har setts över och det är få frågor som inte i någon utsträckning
har förändrats. Det innebär att det för många frågor inte blir möjligt
att jämföra resultat mellan olika undersökningsår.
För uppgifter om antal detaljhandelsställen för tobaksvaror och folköl
har värden imputerats för en tidsserie som sträcker sig från 2006. Det
innebär att för de kommuner som under denna period inte lämnat uppgift
har, där så har varit möjligt, antal detaljhandelsställen hämtats från de
upp gifter som kommunerna lämnat i en tidigare, eller senare, genomförd
undersökning. Det ger ett statistiskt resultat som bättre överensstämmer
med de verkliga förhållandena i landet som helhet. Tolkningar av jämförelser
över tid ska dock ändå göras med viss försiktighet.
LÄNSRAPPORT 2011 23

OMVÄRLDSBESKRIVNING
3

26 LÄNSRAPPORT 2011
Omvärldsbeskrivning
regeringen lanserade i januari 2011 propositionen En samlad strategi
för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken (Regeringens
proposition 2010/11:47) och strategin antogs av riksdagen i mars 2011.
Strategin gäller 2011–2015 och anger mål och inriktning för hur samhällets
insatser ska genomföras, samordnas och följas upp. I strategin presenteras
ett övergripande mål och sju långsiktiga mål, samt tjugosju prioriterade
mål. En sammanfattande bild över strategins målstruktur återfinns i
bilaga 1 till denna rapport.
Det övergripande målet för regeringens ANDT-strategi:
Ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska
och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk.
ANDT-strategin ger tydliga mål och en tydlig struktur för uppföljning och
utvärdering av målen. Socialdepartementet har gett en särskild utredare
i uppdrag att kartlägga och föreslå vilka indikatorer som kan ingå i en
samlad uppföljning av målen i ANDT-strategin. I ett första skede (2011)
presenterades förslag till utfallsmått (beteenden, skador) samt processmått
(insatser) för de sju långsiktiga målen. I slutet av 2012 lämnade utredaren
förslag på mått för de prioriterade målen. Länsrapporten har i detta
arbete identifierats som en viktig del i uppföljningen av regeringens strategi,
främst för de prioriterade målen inom ett antal områden.
alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksutvecklingen
Enligt Statens folkhälsoinstituts Lägesrapport ANDT 2012 tycks tillgången
och tillgängligheten till alkohol och tobak i stort vara oförändrad
eller något ökande de senaste 2–3 åren. I ett längre perspektiv har tillgängligheten
till alkohol ökat väsentligt. För narkotika är det inte möjligt
att göra en generalisering, tillgången på vissa substanser tycks ha minskat
medan andra kan ha ökat. För dopningsmedel är tillgången än mer okänd
(Statens folkhälsoinstitut, 2012b). Utvecklingen i befolkningen i stort visar
på en i stort stabil eller något minskande totalkonsumtion och högkonsumtion
av alkohol, minskande tobaksanvändning och en i stort stabil
cannabisanvändning (Statens folkhälsoinstitut, 2012b).
Svenska ungdomars konsumtion av alkohol och tobak fortsätter nedåt
och allt färre använder alkohol och cigaretter. Men snusning minskar
inte och inte heller narkotikabruk. Fortfarande dricker drygt hälften av
15–16 åringarna alkohol och mer än var fjärde flicka röker (27 procent)
(Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning [CAN], 2011).
Sjuklighet och dödlighet på grund av alkohol de senaste tre åren är svårtolkad
i brist på grundläggande statistik av hög kvalitet, men de data som
finns indikerar en stabilisering eller minskning. Dödligheten på grund av

tobak ökar men den reflekterar i större utsträckning ett bruk långt tillbaka
i tiden. Den narkotikarelaterade dödligheten minskar möjligen men trenden
är inte stabil (Socialstyrelsen, 2012a). Vård för narkotikabruk ökar,
speciellt bland unga (Socialstyrelsen, 2012b).
regleringar inom alkoholområdet
Ett prioriterat mål i ANDT-strategin 2011–2015 är en effektiv och samordnad
alkohol- och tobakstillsyn. Att begränsa tillgång och tillgänglighet
till alkohol är den mest effektiva åtgärden för att förhindra skadligt
dryckesbeteende och för en minskad alkoholkonsumtion (Babor, 2010).
En grundläggande del i detta arbete är tillsyn enligt alkohollagen. En restriktiv
lagstiftning på alkoholområdet är ett av de främsta och mest grundläggande
instrumenten för att begränsa tillgängligheten. Generella tillgänglighetsbegränsande
insatser är viktiga för att minska konsumtionen.
Med en väl fungerande lagstiftning har samhället möjlighet att kontrollera
hanteringen av alkohol och särskilt begränsa tillgängligheten.
En ny alkohollag trädde i kraft 1 januari 2011 (2010:1622). De flesta
bestämmelserna har förts över från den gamla lagen (1994:1738) men
bland annat har serveringsreglerna ändrats. Den som bedriver cateringverksamhet
kan få ett stadigvarande serveringstillstånd, rumsservering tilllåts
på hotell som har restaurangverksamhet med serveringstillstånd, det
är möjligt för flera tillståndshavare att få servera på ett gemensamt serveringsutrymme
och kraven på köksutrustning och matutbud har moderniserats.
Vidare är det tillåtet för den med stadigvarande tillstånd för servering
till allmänheten och för partihandlare att arrangera mässor och liknande
för allmänheten med provsmakning. Tillverkare av alkoholdrycker kan
erbjuda provsmakning av gårdsproducerade alkoholdrycker och det är
tillåtet att krydda spritdryck för servering som snaps i den egna serveringsrörelsen,
om man har stadigvarande tillstånd att servera spritdryck.
Kommunerna ska ha riktlinjer för serveringstillstånd samt upprätta
tillsynsplaner som ska meddelas till länsstyrelsen. Den som ansöker om
serverings- eller provsmakningstillstånd ska avlägga ett kunskapsprov om
reglerna för alkoholservering. Det har införts en ny sanktion, erinran, för
överträdelser av alkohollagens regler om serveringstillstånd och erinran
eller varning ska normalt komma före en återkallelse av serveringstillståndet.
Men vid allvarligare förseelser kan man återkalla utan varning.
Kraven för serveringstillstånd har alltså ändrats vilket kan medföra en
ökning av antalet serveringstillstånd. Regeringen betonar att det är angeläget
att kommunerna gör sina prövningar så noggrant som möjligt och att
de är aktiva med tillsynen (Regeringens proposition 2009/10:125). Det blir
viktigt att följa utvecklingen i länsrapporten framöver.
regleringar inom tobaksområdet
För att begränsa skadorna av tobaksbruk finns det ett antal olika styrdokument,
där tobakslagen intar en särställning. Den innehåller regler
om begränsning av rökning i vissa lokaler (inklusive vissa områden
utomhus), rökfri arbetsmiljö, varningstexter och innehållsdeklaration på
förpackningar, begränsningar av handel och marknadsföring samt pro-
LÄNSRAPPORT 2011 27

28 LÄNSRAPPORT 2011
duktkontroll av tobaksvaror. Vid sidan av lagen och ANDT-strategin
finns folkhälsopropositionen som innehåller delmål för minskat tobaksbruk
till 2014 (Regeringens proposition 2002/03:35), propositionen En
förnyad folkhälsopolitik (Regeringens proposition 2007/08:110) samt
Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll från 2003
(World Health Organization [WHO], 2003).
Tobakslagen reviderades senast i augusti 2010. Lagen skärptes främst
utifrån syftet att förbättra efterlevnaden av tobakslagens bestämmelser om
åldersgränsen, det vill säga förbudet att sälja tobaksvaror till någon som är
under 18 år. De nya bestämmelserna innebär skärpta krav på näringsidkare
som säljer tobak samt åtgärder för att effektivisera tillsynen (Regeringens
proposition 2009/10:207).

4
TILLSYN ENLIGT ALKOHOLLAGEN
OCH TOBAKSLAGEN

30 LÄNSRAPPORT 2011
Tillsyn enligt alkohollagen
och tobakslagen
Tillsynsmyndigheter och ansvarsfördelning
Statens folkhälsoinstitut ansvarar för den övergripande tillsynen av att alkohollagen
och tobakslagens bestämmelser följs. Men det finns flera aktörer på
nationell nivå, framför allt för tobakslagen (tabell 1 och 2). Statens folkhälso-
institut ska bland annat följa tillsynsverksamheten och rättstillämpningen
samt bistå länsstyrelserna och kommunerna med vägledning. Ett sätt att få
en likvärdig nationell tillämpning är exempelvis att ta fram enhetliga och
vägledande dokument till länsstyrelser och kommuner.
För att följa upp arbetet på regional och lokal nivå samlar institutet årligen
in uppgifter från länsstyrelser och kommuner om hur tillsynsarbetet
bedrivs ute i landet. Den här rapporten är årets sammanställning av detta
arbete.
Andra delar av alkohol- och tobakstillsynen regleras av annan lagstiftning,
till exempel beskattning (SFS 1994:1563, 1564) samt införsel av alkohol
och tobak (SFS 2000:1225), där Skatteverket och Tullverket har tillsynsansvar.
Utöver dem är Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen,
Socialdepartementet, Sveriges domstolar med flera på olika sätt inblandande
och har olika roller för att tillsynen samt efterlevnaden av alkohollagen och
tobakslagen och nära anslutande lagstiftning ska fungera.
alkohollagen
Enligt alkohollagen1 ska länsstyrelsen utöva tillsyn inom länet och biträda
kommunerna med råd. Detta innebär bland annat att länsstyrelserna ska
följa hur kommunerna tillämpar alkohollagen, ge råd och stöd till kommunerna
samt kontrollera att de fullgör sin uppgift på ett ändamålsenligt
sätt. Länsstyrelsen ska också föra ut regeringens politik i länet och se till
att den får genomslag.
Alkohollagen och anslutande regelverk innehåller bl.a. bestämmelser
om var alkoholdrycker får säljas samt hur försäljning och servering ska
bedrivas. Ett syfte med bestämmelserna är att begränsa all skadlig alkoholkonsumtion,
exempelvis berusningsdrickande och tidig alkoholdebut.
För att skydda ungdomar finns bestämmelser om åldersgränser och för att
minska berusningsdrickandet finns bestämmelser om ordning och nykterhet
samt återhållsamhet vid servering.
1. 9 kap. 1 §.

tabell 1. Tillsynsmyndigheter enligt alkohollagen uppdelat på olika områden.
tobakslagen
detaljhandel
med folköl
Övergripande tillsyn Statens
folkhälsoinstitut
servering av
alkoholdrycker
Statens
folkhälsoinstitut
Marknadsföring på
serveringsställen med
serveringstillstånd
Regional tillsyn Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen
Omedelbar tillsyn Kommunen
och Polisen
Kommunen
och Polisen
Tobakslagen reglerar vilka myndigheter som har ansvaret för att kontrollera
att de olika delarna i lagen efterlevs (tabell 2). Tillsynen delas ofta in
i central, regional och omedelbar (lokal) tillsyn. Enligt tobakslagen ska
Arbetsmiljöverket på central nivå utöva tillsyn över att en arbetstagare inte
mot sin vilja utsätts för tobaksrök. Statens folkhälsoinstitut har central tillsyn
över andra rökfria miljöer, handel med tobak, bestämmelserna om varningstexter
samt över produktkontroll. När det gäller tillsynen över marknadsföring
är det Konsumentverket (Konsumentombudsmannen) som
har den centrala tillsynen, medan kommunen har omedelbar tillsyn över
marknadsföring på eller i anslutning till försäljningsställena. Länsstyrelsen
utövar tillsyn inom länet över de områden där kommunen har omedelbar
tillsyn. På regional nivå ska länsstyrelsen följa och stödja kommunernas
tobakstillsyn och främja samarbetet mellan tillsynsmyndigheter och andra,
som till exempel polisen, Skatteverket, landstinget och andra samhällsorganisationer
(SFS 1993:581; Statens folkhälsoinstitut, 2009).
Polisen ansvarar för den brottsbekämpande verksamheten, till exempel
olovlig tobaksförsäljning. Sedan den 1 augusti 2010 är polisen, vid sidan
om kommunen, även tillsynsmyndighet över handel med tobak. Polisen kan
nu alltså kontrollera försäljningsställen utan misstanke om brott. Enligt
tobakslagen ska polisen och kommunen hålla varandra underrättade om
förhållanden som rör tobakstillsynen och polisen ska hjälpa andra tillsynsmyndigheter
om det behövs (Regeringens proposition 2009/10:207).
Kommunen har det omedelbara tillsynsansvaret över vissa rökfria miljöer
samt marknadsföringen på försäljningsställena (SFS 1993:581; Statens
folkhälsoinstitut, 2009). De ska också sedan den 1 augusti 2010 kontrollera
varningstexter och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Kommunen
är tillsammans med polisen ansvarig för den omedelbara tillsynen över
bestämmelserna om handel med tobak, exempelvis åldersgräns, skyltar
och egenkontroll. Kommunen är också skyldig att meddela Statens folkhälsoinstitut,
länsstyrelsen och polisen när man fattar beslut i ett ärende
enligt tobakslagen. Efter den senaste ändringen av tobakslagen har också
kommunen rätt att träffa avtal med en annan kommun om att ta över
tillsynsuppgifter. Men kommunen får inte överlåta sina befogenheter att
besluta om eventuella sanktioner vid överträdelser av lagen (Regeringens
Övriga marknadsföringsregler
i
alkohollagen 7 kap.
Konsumentverket Konsumentverket Skatteverket
Kommunen
och Polisen
Konsumentverket Skatteverket
partihandel med spritdrycker,
vin, starköl och
andra jästa alkoholdrycker
i alkohollagen 4 kap. 2 §
LÄNSRAPPORT 2011 31

tabell 2. Tillsynsmyndigheter enligt tobakslagen uppdelat på olika områden.
32 LÄNSRAPPORT 2011
rökfria miljöer
och lokaler
Central tillsyn Statens
folkhälsoinstitut
handel med
tobak m.m.
Statens
folkhälsoinstitut
varningstexter
och innehållsdeklaration
Statens
folkhälsoinstitut
Regional tillsyn Länsstyrelsen Länsstyrelsen Länsstyrelsen
(på försäljningsstället)
Omedelbar tillsyn Kommunen Kommunen
och polisen
Kommunen
(på försäljningsstället)
produktkontroll Marknadsföring rökfri
arbetsmiljö
Statens
folkhälsoinstitut
Konsument-
ombudsmannen
Länsstyrelsen (på
eller i anslutning till
försäljningsstället)
Kommunen (på
eller i anslutning till
försäljningsstället)
proposition 2009/10:207; SFS 1993:581). För att finansiera tillsynen över
tobaksförsäljningen kan kommunerna ta ut en tillsynsavgift. Avgiften får
endast användas för det ändamålet och det är kommunens ledning som
bestämmer avgiftens storlek (Statens folkhälsoinstitut, 2009).
Förstärkt tillsyn och ANDT-strategin
Arbetsmiljöverket
Arbetsmiljöverket
En förstärkt tillsyn och näringens egenkontroll lyfts i regeringens ANDTstrategi
och årliga åtgärdsprogram under de prioriterade målen:
• 1.1 En effektiv och samordnad alkohol- och tobakstillsyn.
• 3.2 Utveckla metoder för att barn och ungdomar inte ska börja använda
tobaksprodukter.
• 3.3 Ökad användning av befintliga verksamma metoder för att skjuta
upp alkoholdebuten och minska den skadliga alkoholkonsumtionen.
• 6.2 Antalet döda och skadade p.g.a. alkohol-, narkotika- och dopningsrelaterat
våld ska minska.
Regeringen har gett Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att stödja länsstyrelserna
och kommunerna att utveckla och skärpa tillsynen enligt alkohollagen
och tobakslagen. Institutet fick också 12 miljoner kronor för 2011 att
fördela till länsstyrelserna som stöd för deras arbete att integrera näringens
egenkontroll i den samordnade tillsynen.
I ansökningarna skulle länsstyrelserna beskriva hur de under 2011
tänkte utveckla och stärka tillsynen inom alkohol- och tobaksområdet
genom att
• arbeta för att näringens egenkontroll enligt alkohol- och tobakslagstiftningen
förstärks och sprids i kommunerna
• integrera metoden Ansvarsfull alkoholservering eller annan likvärdig
metod i tillsynsarbetet
• arbeta för att utveckla samarbetet mellan myndigheter och näringsliv
inom alkohol- och tobaksområdet.
Vi beskriver i rapporten hur länsstyrelserna under 2011 har använt pengarna
för att förstärka tillsynen och utveckla arbetet med näringens egenkontroll.

TILLSYN ENLIGT ALKOHOLLAGEN
– REDOVISNING AV RESULTAT
5

34 LÄNSRAPPORT 2011
Tillsyn enligt alkohollagen
– redovisning av resultat
Länsstyrelsernas tillsyn enligt alkohollagen
organisation
I rapporteringen för 2011 har länsstyrelserna angett hur mycket tid de
avsatte av egna medel för tillsyn enligt alkohollagen. Vi har också bett länsstyrelserna
att rapportera hur många årsarbetskrafter för den förstärkta
tillsynen som de fått projektmedel för. Av figur 1 framgår att Södermanland,
Gävleborg, Skåne, Stockholm, Västerbotten och Västra Götaland samtliga
hade en årsarbetskraft eller mer tillägnad alkoholtillsyn. Under 2011
fick Södermanland bidrag för projektet ”Sveriges länsstyrelser utvecklar
alkohol- och tobakstillsynen” som innebar att utveckla gemensamma tillsynsinstrument
för länsstyrelserna i hela Sverige. För arbetet tilldelades
man projektmedel för en heltidstjänst under våren 2011, denna tjänst är
inkluderad i figur 1 även om den inte enbart berör Södermanland. Blekinge
och Kalmar sökte inte projektmedel för förstärkt tillsyn. Örebro sökte och
beviljades projektmedel, men använde inte dessa medel för att finansiera
tjänsten. Pengarna användes i stället till aktiviteter.
Av figuren framgår även att ett antal länsstyrelser (Dalarna, Örebro,
Halland, Jönköping, Uppsala och Östergötland) har relativt lite personalresurser
för arbete med alkohollagen i förhållande till sin befolkning.

Figur 1. Antal årsarbetskrafter som länsstyrelserna avsatt av egna medel för tillsyn enligt alkohollagen samt antal årsarbetskrafter
länsstyrelserna hade i form av projektmedel. Länen redovisas från minsta till största län utifrån befolkningsstorlek.
1,75
1,50
1,25
1,00
0,75
0,50
0,25
0
Gotland
Jämtland
Blekinge
Kronoberg
Kalmar
Västernorrland
Norrbotten
Västmanland
Västerbotten
Södermanland
Värmland
Gävleborg
Dalarna
Örebro
Halland
Jönköping
Uppsala
Östergötland
Skåne
Västra Götaland
Stockholm
Årsarbetskrafter förstärkt alkoholtillsyn (projektmedel) Årsarbetskrafter alkoholtillsyn (egna medel)
tillsyn av kommuner
Länsstyrelserna har från och med 2004 i sitt regleringsbrev liksom enligt
ANDT-strategin fått uppdrag att se till att den kommunala tillsynen av
alkohol och tobak skärps. Regeringen anser att ett sätt att nå detta mål är
att kommunerna har klara instruktioner om vad de ska göra enligt alkohollagen
och anslutande föreskrifter. Det är också viktigt att länsstyrelserna
får information om kommunernas arbete och de lokala förhållanden
som kommunen tar hänsyn till vid tillståndsprövningen.
Arton länsstyrelser har svarat att de utövat tillsyn över kommunernas
arbete enligt alkohollagen under 2011. Totalt har 105 kommuner (36 procent)
kontrollerats i någon utsträckning, men tre hela län innefattande 31
kommuner (Västmanland, Kronoberg och Jönköping) har inte gjort någon
tillsyn. Skälen har varit att man haft vakanser, att personal rekryterats sent
på året och att ett län har köpt rådgivning från ett annat län.
En väl genomtänkt tillsynsplan är ett grundläggande verktyg för inventering,
prioritering och uppföljning av verksamheten. Det primära syftet
med tillsynsplanerna är att de ska fungera som ett stöd för den direkta
tillsynen och därmed bidra till ökad kostnadseffektivitet.
Sedan 2007 har nitton av tjugoen länsstyrelser i denna undersökning
uppgett att man använder en årlig tillsynsplan för att planera sin tillsyn
över kommunernas arbete enligt alkohollagen. Av de nitton länsstyrelser
som uppgivit att man hade en tillsynsplan 2011 svarade elva att den var
beslutad av länsstyrelsens ledning (en länsstyrelse svarade inte på frågan).
I tretton län följdes tillsynsplanen upp under året.
LÄNSRAPPORT 2011 35

36 LÄNSRAPPORT 2011
länsstyrelsernas bedömning av kommunerna
Länsstyrelserna har blivit ombedda att sammanfattningsvis värdera sina
kommuners insatser enligt alkohollagen under 2011 på en skala från
1 (mycket bristfälliga) till 5 (mycket goda). Figurerna nedan visar länsstyrelsernas
värdering av kommunernas arbete med alkoholservering
(figur 2), detaljhandel med folköl (figur 3) och servering av folköl (figur 4).
Samtliga länsstyrelser har svarat på frågan.
Figur 2. Länsstyrelsernas bedömning av sina kommuners arbete med alkohollagen avseende
alkoholservering 2011.
Stärka näringens
egenkontroll
Administrativa sanktioner
Tillsynsplan
Ärenden via anmälan
Tillsyn på serveringsställen
Prövning vid ansökan
om tillstånd
Ekonomisk prövning
Kommunala riktlinjer
Antal länsstyrelser
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
1 Mycket bristfälliga insatser 2 3 4 5 Mycket goda insatser
Av figur 2 framgår att länsstyrelserna under 2011 bedömer att det är ovanligt
att kommunerna utmärker sig, varken genom ett gott eller bristfälligt
arbete. En länsstyrelse har svarat att arbetet med tillsynsplaner för alkoholservering
är mycket bra i de egna kommunerna och en länsstyrelse har
svarat att arbetet med ekonomisk prövning avseende alkoholservering är
mycket bristfälligt i de egna kommunerna.

Figur 3. Länsstyrelsernas bedömning av sina kommuners arbete med alkohollagen avseende
detaljhandel med folköl 2011.
Tillämpning av
administrativa sanktioner
Tillsynsplan
Utbildning av personal
Ålderskontroll
Egenkontrollprogram
Anläggning/lokal
Utbud av livsmedel
Anmälan om försäljning
Antal länsstyrelser
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
Ej svar 1 Mycket bristfälliga 2 3 4 5 Mycket goda
insatser
insatser
Av figur 3 framgår att länsstyrelserna under 2011 också beträffande detaljhandel
med folköl bedömer att det är ovanligt att kommunerna utmärker
sig, varken genom ett mycket gott eller ett mycket bristfälligt arbete. Sju
länsstyrelser bedömer att det finns brister i kommunernas tillsyn över hur
näringsidkaren utbildat sin personal om reglerna för försäljning av folköl.
Fem länsstyrelser bedömer att det finns brister i kommunernas arbete med
tillämpning av administrativa sanktioner, men två länsstyrelser uppger att
deras kommuner gjort ett mycket gott arbete inom detta område.
LÄNSRAPPORT 2011 37

38 LÄNSRAPPORT 2011
Figur 4. Länsstyrelsernas bedömning av sina kommuners arbete med alkohollagen avseende
servering med folköl 2011.
Tillämpning av
administrativa sanktioner
Tillsynsplan
Ålderskontroll
Egenkontrollprogram
Anläggning/lokal
Matservering
Anmälan om försäljning
Ej svar
Antal länsstyrelser
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
Ej svar 1 Mycket bristfälliga 2 3 4 5 Mycket goda
insatser
insatser
Av de nitton länsstyrelser som bedömt sina kommuners arbete med alkohollagen
för servering av folköl var det bara Västernorrland som utmärkte
sig genom att på samtliga områden bedöma sina kommuners arbete
som mycket gott. De två länsstyrelser som inte besvarat denna fråga var
Stockholm och Gotland.
Länsstyrelserna bedömer att övrig tillämpning av alkohollagen under
2011 sköttes på ett bra sätt av kommunerna. Kommunernas tillämpning
av förvaltningslagen och kommunernas informationsskyldighet bedömdes
som något sämre.
Några länsstyrelser har nämnt svårigheter med att bedöma kommunernas
arbete. Det var svårt att bedöma kommunerna generellt eftersom
de besökt ett litet antal kommuner. Grunderna för bedömningen behöver
belysas djupare och arbetet med en gemensam tillsynsmetod (Sveriges
länsstyrelser utvecklar alkohol- och tobakstillsynen) ger ett underlag som
kommer att göra det lättare att ge omdömen. Avsaknaden av kriterier för
bedömning gör det svårt att ge en rättvisande bild av kommunernas insatser.
Värdet av bedömningen påverkas även av att det ska göras en genomsnittlig
bedömning när det varierar inom länet.
länsstyrelsernas främjande insatser
Länsstyrelserna ska biträda kommunerna med råd, stöd och andra insatser.
Detta kan till exempel vara råd via telefon, e-post, möten, nätverks-
1 Mycket bristfälliga 2 3 4 5 Mycket goda

träffar och utbildningar. Av länsstyrelsernas svar framgår att behovet av
råd och stöd skiljer sig mellan olika arbetsområden och län.
Sju länsstyrelser anser att kommunerna behöver mycket hjälp med riktlinjer
för alkoholservering. Men sju länsstyrelser uppger också att kommunerna
har litet eller mycket litet behov av insatser från länsstyrelserna.
Ett par andra exempel på att behovet av insatser från länsstyrelsen ser
olika ut är vid ekonomisk prövning där tre länsstyrelser uppger att kommunerna
har ett stort behov och sex länsstyrelser att kommunerna har
litet eller inget behov av insatser. Det andra exemplet är tillsynsplaner. En
tredjedel av länsstyrelserna har svarat att kommunerna har ett stort eller
mycket stort behov av stöd med tillsynsplaner för alkoholservering.
Inom området alkoholservering rapporterade länsstyrelserna sammantaget
inget större behov för kommunerna ifråga om insatser från länsstyrelsen.
Minst behov av insatser rapporterades inom områdena ”tillämpningen
av alkohollagen som görs via anmälan” – exempelvis anmälan om
kryddning av spritdryck eller lokal vid catering 2 – och ”näringspolitiska
hänsyn i alkoholpolitiska kommunala beslut”.
Behov av insatser för tillsynen av detaljhandeln med folköl och servering
med folköl bedömdes som litet.
Länsstyrelserna har uppgivit att man lämnat mest råd och stöd till kommunerna
för tillämpningen av alkohollagen kopplat till alkoholservering.
Kring detaljhandel och servering med folköl hade länsstyrelserna gett relativt
lite råd och stöd. Det mesta stödet länsstyrelserna hade gett gällde
tillämpningen av alkohollagen vid prövning av ansökan om serveringstillstånd.
I svaret ingick inte den ekonomiska prövningen, den frågan ställdes
särskilt. Det andra området avsåg arbetet med metoder för att stärka
näringens egenkontroll.
Även om det sammantaget finns en bild hos länsstyrelserna om litet
behov av insatser kan vissa områden identifieras där man lämnat mer råd
och stöd än ändra.
Nätverk och sammankomster
I nitton län fanns under 2011 ett nätverk för kommunala alkoholhandläggare
som länsstyrelsen organiserade. Endast Kalmar och Västmanland har
svarat att de inte hade något nätverk. Sammanlagt har 259 kommuner
deltagit i ett sådant nätverk under 2011.
Flest nätverksträffar hade länsstyrelsen i Skåne, näst flest rapporterade
Halland. Övriga län har arrangerat en till åtta träffar under året. Kalmar
och Västmanland har inte svarat eftersom man uppgivit att man inte haft
något nätverk. I genomsnitt har länsstyrelserna under 2011 haft drygt
fem nätverksträffar per län. Vanligaste aktiviteten på träffarna har varit
Ansvarsfull alkoholservering, praktisk tillsyn, rättspraxis samt serveringsbestämmelser.
Arton länsstyrelser har anordnat andra sammankomster för kommunala
alkoholhandläggare eller andra aktörer, till exempel för utbildning
och erfarenhetsutbyte på alkoholområdet. De vanligaste aktörerna på
2. 8 kap. 3–4 §§.
LÄNSRAPPORT 2011 39

40 LÄNSRAPPORT 2011
dessa sammankomster är kommunala alkohol- och tobakshandläggare,
polismyndigheten, kommunala beslutsfattare och politiker samt kommunala
ANDT-samordnare eller motsvarande.
Förstärkt tillsyn och näringens egenkontroll
Under 2011 sökte och beviljades nitton länsstyrelser projektmedel för att
förstärka och utveckla alkoholtillsynen. Två länsstyrelser sökte inte projektmedel
i detta syfte. Projektmedlen användes för att finansiera tjänster,
i genomsnitt cirka 0,4 årsarbetskrafter. Fördelningen av årsarbetskrafter
mellan de olika länsstyrelserna framgår av figur 1 på sidan 37. Åtta länsstyrelser
uppgav att man själv, eller tillsammans med andra aktörer, hade
tagit fram material för att utveckla tillsynen och för arbetet med att stärka
näringens egenkontroll. Som exempel uppgav man att man hade reviderat
en handbok i tillsyn och material om ansvarsfull tillståndsgivning.
Flera länsstyrelser uppgav också att man tagit fram informations- och
utbildningsmaterial för detaljhandeln. Sjutton av de nitton länsstyrelserna
besökte också kommuner i länet i detta syfte, och totalt besöktes 135 kommuner
under 2011.
När det gäller arbetet med metoder för att stärka näringens egenkontroll
uppgav tio länsstyrelser att kommuner behöver stora insatser på detta
område.
Kommunernas tillsyn enligt alkohollagen
Kommunerna prövar ansökningar om serveringstillstånd för spritdrycker,
vin, andra jästa alkoholdrycker och starköl. Tillsammans med polisen har
kommunerna det direkta ansvaret för att genom tillsyn se till att serveringarna
och butikerna som säljer folköl följer alkohollagen. Kommunerna
beslutar också om sanktioner för tillståndshavare och de som säljer folköl.
Kommunerna kan finansiera arbetet genom avgifter för tillståndsprövning
och tillsyn.
Alkohollagen styr kommunens arbete med tillståndsprövning och tillsyn
även om det finns ett utrymme för viss lokal anpassning. Det finns
detaljerade bestämmelser, till exempel krav på tillsynsplan, riktlinjer, kunskapsprov
vid prövning av en ansökan och en skyldighet att ingripa på
serveringar där alkohollagens bestämmelser inte följs.
tillsynsverksamhet
Det är viktigt med en aktiv och effektiv tillsynsverksamhet som ger legitimitet
för systemet med tillstånd, anmälan, försäljning av folköl, näringsidkarens
egenkontroll och tillsyn. Vi beskriver här vad som kan bidra till en
mer effektiv tillsyn. Mer om kommunernas verksamhet finns under respektive
avsnitt om folköl och servering.
Tillsynsplan
Från och med 2011 är det inskrivet i alkohollagen att kommunerna ska
upprätta en tillsynsplan och skicka in den till länsstyrelsen. Den är ett
verktyg för inventering, prioritering och uppföljning av verksamheter

som bedriver försäljning av folköl och servering av alkoholdrycker. Under
2011 arbetade 84 procent av kommunerna utifrån en tillsynsplan och
planerna gällde mestadels både detaljhandel med folköl och servering av
alkoholdrycker. Totalt 80 procent av tillsynsplanerna var antagna genom
ett politiskt beslut. Allt fler kommuner använder en tillsynsplan och antalet
politiskt beslutade tillsynsplaner har fördubblats sedan 2008. Det kan
noteras att närmare 15 procent av kommunerna saknade en tillsynplan
2011. Tillsynsplanerna är till största delen antagna de senaste tre åren och
flertalet av dessa är från 2011. Fler än hälften av kommunerna har under
året följt upp sin tillsynsplan för både detaljhandel med folköl och servering
av alkoholdrycker. Det är närmare 30 procent som inte gjorde någon
uppföljning av sin tillsynsplan 2011.
Kommunala riktlinjer
Kommunerna ska ha tydliga och aktuella riktlinjer för arbetet utifrån
alkohollagen och anslutande föreskrifter och vilka hänsyn till lokala förhållanden
som kommunen tar vid tillståndsprövningen. De bör vara politiskt
förankrade och beslutade av kommunens ledning, och de ska spegla
kommunens uppfattning och ambitionsnivå. Statens folkhälsoinstitut har
tagit fram en modell för kommunala riktlinjer med förslag på områden där
kommunen kan ha riktlinjer. 3 Under 2011 hade 250 av kommunerna riktlinjer
och dessa var, med två undantag, beslutade av kommunens ledning.
Ett större antal av kommunerna hade riktlinjer som var äldre än fyra år.
Samverkan med polisen
Polisen deltar i tillsynsarbetet med tillsyn och brottsutredning. Om polisen
misstänker brott under ett tillsynsbesök ska polisen tillämpa reglerna
i rättegångsbalken om förundersökning, beslag och förhör. Polisen ska
underrätta kommunen om allt som har betydelse för tillsynen. 4 Det kan till
exempel vara kriminella handlingar som rör krögaren eller dennas verksamhet
eller rapportering om ordning och nykterhet utifrån polisens egna
tillsynsbesök.
Kommunen kan begära hjälp från polisen. Det kan till exempel gälla
stöd i tillsynsarbetet på grund av rädsla för hot och våld eller för att få
hjälp att kontrollera åldern på gäster som serverats alkohol. För att polisen
ska kunna begära ålderslegitimation fordras en misstanke om brott
(servering till underårig). Under områdena detaljhandel med och servering
av folköl samt servering av alkoholdrycker redogör vi för kommunernas
tillsyn tillsammans med polisen.
Samverkan med andra kommuner
En kommun kan köpa tjänster av en annan kommun för att pröva ansökningar
om tillstånd och för tillsyn och det kan regleras i avtal mellan kom-
3. Modell för kommunala riktlinjer för alkoholservering, Statens folkhälsoinstitut, Östersund
2012 http://www.fhi.se/Publikationer/Alla-publikationer/Modell-for-kommunalariktlinjer/.
4. Alkohollagen, 9 kap. 8 §, andra stycket.
LÄNSRAPPORT 2011 41

42 LÄNSRAPPORT 2011
munerna. 5 Det är 50 kommuner av de 285 som svarat på enkäten som har
ett samverkansavtal. Avtalen gäller oftast tillståndsprövning och tillsyn
över serveringsställen, men drygt hälften av kommunerna har även avtal
om tillsyn över detaljhandel med folköl.
råd och stöd från länsstyrelserna
Länsstyrelsen ska stödja kommunerna. 6 Men kommunerna tycker att det
är ovanligt att de får råd och stöd från länsstyrelserna, särskilt på vissa
områden om folköl där 40–50 procent av kommunerna inte hade tagit
emot något råd. De områden där konsultation av länsstyrelsen var minst
vanlig var förvaltningslagen, kommunernas informationsskyldighet och
tillämpningen av alkohollagen i ärenden som görs via anmälan, exempelvis
om kryddning av spritdryck eller lokal vid catering.
Kommunernas uppfattning om att det är ovanligt med råd och stöd
skiljer sig från länsstyrelsernas uppfattning (läs mer under rubriken
Länsstyrelsernas främjande insatser). En enskild kommun kan ha haft
kontakt med länsstyrelsen en gång medan länsstyrelsen har en sammantagen
bild av rådgivning för alla sina kommuner. Om flera kommuner vänt
sig till länsstyrelsen för att få råd och stöd i samma fråga, blir det mer
vanligt med stöd utifrån länsstyrelsens perspektiv. Det är 60 procent av de
kommuner som svarat på enkäten som tycker att den rådgivning de fick av
länsstyrelsen angående alkohollagens tillämpning är bra till mycket bra.
Det finns mer specifika uppgifter om råd och stöd längre fram i rapporten,
uppdelat på detaljhandel med folköl och servering av alkoholdrycker.
tabell 3. Kommunernas uppgifter om länsstyrelsens råd och stöd med avseende på
alkohollagens tillämpning i övrigt, övriga bestämmelser än de specifikt efterfrågade.
Kommunernas svarar enligt en skala 0 till 5, där 0 innebär att inget råd har tagits emot
och 5 att råd och stöd från länsstyrelsen var mycket vanligt.
råd och stöd från länsstyrelsen antal procent
5 Mycket vanligt 28 9,8
4 72 25,3
3 86 30,2
2 52 18,2
1 Mycket ovanligt 28 9,8
0 Inget råd alls har tagits emot 16 5,6
Genomsnitt: 2,90
Totalt 285 100
5. Alkohollagen, 9 kap., 6 §.
6. 9 kap. 1 § andra stycket.

detaljhandel med och servering av folköl
Av alkohollagen framgår att detaljhandel med och servering av folköl är
tillåten under vissa förutsättningar.
Till exempel ska verksamheten bedrivas i byggnader eller transportmedel
som ingår i anläggningar som är godkända enligt föreskrifter meddelade med
stöd av livsmedelslagen (2006:804) eller registrerade enligt europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 852/2004. Det ska finnas mat till försäljning.
Verksamheten ska anmälas till kommunen innan försäljningen påbörjas.
Butiksägaren ska ha särskild kontroll och ta fram ett egenkontrollprogram.
Den som bedriver detaljhandel med folköl ansvarar för att personalen kan reglerna
för försäljningen, framförallt om åldersgräns och ålderskontroll. Detta
innebär att företaget ska ha ett skriftligt dokument där det klart framgår vilka
rutiner som gäller vid försäljning av folköl. Dokumentet ska även beskriva vad
man gör om det blir problem med försäljningen. 7 Systembolaget och de som
tillverkar folköl får också sälja, men bara till den som har fyllt 18 år. 8
Organisation
Kommunerna lägger olika mycket tid på arbetet med tillsyn över detaljhandel
med folköl. Hälften av kommunerna använde 2011 under 10
procent av en årsarbetskraft. Det var närmare 6 procent av kommunerna
som inte avsatte någon årsarbetskraft alls för detta. Kommunerna uppgav
oftast socialnämnden eller motsvarande som ansvarig för tillsynen över
detaljhandel med folköl. Men cirka 12 procent av kommunerna hade fördelat
ansvaret till miljönämnden eller motsvarande och ungefär lika många
hade lagt arbetet i kommunstyrelsen. Några kommuner hade kommunalförbund
som ansvariga för tillsynen.
Tillsyn över butiker och serveringsställen
Den 31 december 2011 fanns cirka 7 100 detaljhandelsställen och cirka
1 500 serveringsställen för folköl anmälda till kommunerna.
Figur 5. Antal detaljhandelsställen för folköl 2006–2011.
Antal detaljhandelställen för folköl 2006–2010
8 500
8 000
7 500
7 000
6 500
6 000
2006 2007 2008 2009 2010 2011
7. 5 kap. 5 § och 8 kap. 8 §.
8. 3 kap. 7 §.
LÄNSRAPPORT 2011 43

44 LÄNSRAPPORT 2011
Under 2011 genomförde 184 kommuner nästan 4 700 tillsynsbesök på
ungefär 4 000 detaljhandelsställen. Av dessa genomfördes cirka 400 besök
tillsammans med polisen. Det var 40 kommuner som gjorde tillsyn tillsammans
med polisen. På frågan om varför kommunen inte gjorde några
tillsynsbesök har man främst svarat att det var brist på tid och resurser eller
att polisen inte hade tid med tillsyn. En annan orsak som flera kommuner
anger är att det inte behövdes tillsyn. I 62 av de 167 kommuner som rapporterar
anmälda serveringsställen genomfördes drygt 400 tillsynsbesök.
På nästan 90 procent av de besökta detaljhandelsställena bedömde kommunen
att personalen hade tillräckliga kunskaper om reglerna.
Av de inspekterade detaljhandelsställena hade cirka 74 procent egenkontrollprogram
som fyllde sitt syfte. Det innebär att det innehåller uppgifter
om hur de anställda utbildas och informeras om reglerna för försäljning,
ålderskontroll och personligt straffansvar. Drygt 80 procent av
kommunerna tog med stöd av alkohollagen ut en tillsynsavgift under 2011
från näringsidkare som bedrev detaljhandel med folköl.
Under 2011 togs endast ett beslut om försäljningsförbud under 12
månader för en näringsidkare. Nio varningar utfärdades, fyra av dem med
anledning av försäljning till underåriga och fem på annan grund, exempelvis
att egenkontrollprogram saknats. År 2008 meddelades två försäljningsförbud
och 19 varningar.
Länsstyrelsens stöd till kommunerna kan vara telefonsamtal, e-post,
möten eller utbildningar. Men det var ovanligt eller mycket ovanligt att
kommunerna behövde stöd av länsstyrelserna när det gäller detaljhandel
med och servering av folköl.
servering av alkoholdrycker
Alkohollagen har bestämmelser som begränsar tillgängligheten till alkoholdrycker.
Den som ansöker om att få servera spritdrycker, vin, starköl
eller andra jästa alkoholdrycker ska visa sin lämplighet. Det innebär bland
annat att man kan lagstiftningen och visar det genom ett särskilt prov,
att personen inte finns i polisens register, att man har betalat skatter i tid
och att verksamheten är finansierad på rätt sätt. Det ställs även krav på
serveringsstället och särskilt för stadigvarande tillstånd för servering till
allmänheten. Exempelvis ska stället ha ett eget kök i anslutning till serveringslokalen
och lokalen ska ha sittplatser och vara överblickbar (kravet
på överblickbar gäller alla serveringstillstånd). Det ska även finnas lagad
eller på annat sätt tillredd mat för servering. 9 Kravet på ordning och nykterhet
är centralt i lagstiftningen och man får bara servera till den som har
fyllt 18 år. 10
Organisation
För tillståndsprövning och tillsyn över servering av alkoholdrycker har
hälften av kommunerna avsatt 35 procent eller mindre av en årsarbetskraft.
Två kommuner avsatte inte någon årsarbetskraft. Det är vanligast
9. Alkohollagen 8 kap. 12 och 15 §§.
10. Alkohollagen 3 kap. 5, 8 §§, 8 kap. 20 §.

att socialnämnden eller motsvarande ansvarar för området och därefter
kom kommunstyrelsen, där 15 procent av kommunerna placerat sin organisation.
Några kommuner har kommunalförbund som ansvarar för all
alkoholtillsyn, dvs. även folköl.
Tillsyn över serveringsställen
I slutet av 2011 fanns det cirka 12 850 stadigvarande serveringstillstånd
och cirka 7 400 tillfälliga serveringstillstånd. Det genomfördes tillsynsbesök
hos de med stadigvarande serveringstillstånd av 85 procent av de kommuner
som svarat på enkäten. De kommuner som inte gjorde några besök
har främst uppgett bristande resurser hos kommunen, men i vissa fall hänvisas
till bristande resurser hos polisen och att samverkan med polisen inte
fungerat. Det var en mindre andel kommuner som gjorde tillsynsbesök vid
serveringar med tillfälliga tillstånd, 56 procent. Antalet kommuner som
har kontrollerat tillfälliga tillstånd har minskat på senare år. Åren 2007
och 2008 var det 25 procent av kommunerna som inte gjorde tillsynsbesök
och 2011 var det 42 procent. Orsaken är främst bristande resurser och i
några fall nedprioritering. Det finns också liknande kommentarer avseende
polisens medverkan som angetts ovan.
Nära 14 400 besök gjordes vid serveringar med stadigvarande serveringstillstånd
och drygt 1 300 besök hos dem med tillfälliga tillstånd. Det
fanns kommuner som inte gjort några tillsynsbesök vilket innebär att det
i några fall har gjorts flera besök på ett och samma serveringsställe. Över
en femårsperiod har antalet tillsynsbesök minskat med 5 procent. Enligt
länsrapportens undersökningar beror det på att andelen kommuner som
genomför tillsynsbesök har minskat.
Standardiserade tillsynsprotokoll användes av 65 procent av kommunerna,
11 procent använde protokoll vid nästan varje besök. Det var 14
procent av kommunerna som inte använde något standardiserat protokoll.
Tidpunkt för tillsynsbesök
Serveringar med stadigvarande tillstånd besöktes mest på kvällstid, 88 pro-
cent av kommunerna gjorde ett eller fler besök hos tillståndshavare
mellan kl. 20 och 23 och 83 procent har även gjort besök efter kl. 23 (av
de 242 kommuner som lämnat uppgifter). Totalt av samtliga besök skedde
73 procent på kvällstid. För tillfälliga serveringstillstånd var 57 procent av
tillsynsbesöken utförda på kvällstid (160 kommuner har lämnat uppgift).
De flesta restauranger har serveringstid efter kl. 23, samtidigt minskar
tillsynsbesöken från kl. 20. Antalet besök mellan kl. 20 och 23 samt efter
kl. 23 på stadigvarande serveringar har minskat med 3 respektive 5 procent
i jämförelse med 2007. På tillfälliga serveringar har dock antalet besök
från kl. 20 minskat med cirka 50 procent. Tillsynsbesök genomförda före
kl. 20 på tillfälliga och stadigvarande serveringar har däremot ökat med
5 respektive 10 procent. Tabell 4 redovisar kommunernas uppgifter om
antalet tillsynsbesök från och med 2007. Man kan jämföra 2007 och 2011
eftersom svarsfrekvenserna för dessa år var nästan desamma, 97 respektive
98 procent. De andra åren varierar svarsfrekvenserna mycket.
LÄNSRAPPORT 2011 45

tabell 4. Fördelning av tillsynsbesök på tillfälliga och stadigvarande serveringar utifrån tidpunkt för besöken.
År tillsynsbesök tillfälliga ser verings tillstånd tillsynsbesök stadigvarande serveringstillstånd summa
46 LÄNSRAPPORT 2011
Före kl. 20 kl. 20–23 efter kl. 23 Före kl. 20 kl. 20–23 efter kl. 23
2007 549 729 758 3 475 5 645 5 391 16 547
2008 433 632 652 3 556 5 234 4 239 14 746
2009 388 540 563 2 868 3 753 3 288 11 400
2010 336 515 581 3 119 4 000 3 889 12 440
2011 576 365 392 3 818 5 450 5 127 15 728
Samarbete med andra myndigheter
Kommunerna gör också tillsynsbesök med andra myndigheter. Men det var
vanligast att göra dem med polisen, 80 procent av 201 svarande kommuner
hade utfört tillsynsbesök tillsammans med polisen 2011. Skatteverket
och Räddningstjänsten var delaktiga vid samordnad tillsyn hos 67 respektive
62 procent av kommunerna, 48 procent av kommunerna gjorde
tillsynsbesök tillsammans med kommunens enhet för miljö- och hälsa.
Bedömning vid tillsynsbesök av hur alkohollagens bestämmelser följs
78 procent av kommunerna upplevde att tillståndshavare med stadigvarande
serveringstillstånd följde bestämmelserna om ordning och nykterhet
bra till mycket bra. Tillståndshavarna följde åldersgränsen mycket bra
enligt vad 64 procent av kommunerna uppgav och 28 procent bedömde
att den följdes bra. Kommunerna gör en liknande bedömning för tillfälliga
serveringar.
Samverkan med polisen
Polismyndigheten ska tillsammans med kommunerna se till att restaurangerna
följer alkohollagen. Polisen har i sin tillsynsroll samma befogenheter
som kommunen.
Kommunerna och polisen genomförde tillsammans 2 900 tillsynsbesök
på serveringsställen med stadigvarande tillstånd. Polisen gjorde lika många
besök själv enligt uppgift från kommunerna, 72 procent av de 179 kommuner
som har svarat uppgav att polisen gjort ett eller flera besök. Under
2008 var det 40 procent av kommunerna (258 kommuner) som rapporterade
att polisen genomfört egna tillsynsbesök enligt alkohollagen. Polisen
hade även gjort egna tillsynsbesök på tillfälliga serveringar. Det var 61
procent av de kommuner som svarat på enkäten som hade blivit underrättade
av polisen om sådant som kan ha betydelse för kommunens tillsyn.
Enligt alkohollagen ska polisen underrätta kommunen om sådant som kan
ha betydelse för kommunens tillsyn.

Ansvarsfull alkoholservering
Metoden Ansvarsfull alkoholservering ska minska våld och skador på
grund av alkoholkonsumtionen på restauranger, barer och nattklubbar
och utveckla en restaurangkultur som motverkar servering till underåriga
och överservering. Metoden ger goda resultat för att minska våldet kring
alkoholservering på krogen (Trolldal, Brännström, Paschall, Kvillemo,
& Leifman, 2012; Wallin, 2004). Metodens huvuddelar är krogtillsyn,
utbildning av serveringspersonal och samverkan mellan myndigheter och
restauranger. Övriga delar är kartläggning, uppföljning, informationsspridning
samt alkoholpolicyer på restauranger (Trolldal et al., 2012).
Kommunerna har fått svara på om de arbetat med Ansvarsfull alkoholservering
eller liknande metoder och om tillsyn, utbildning och samverkan
ingått i metoden. Det var 84 procent av de kommuner som svarat på enkäten
som använde en sådan metod och de flesta utbildade serveringspersonal
– 89 procent av kommunerna. Andelen kommuner som arbetade med
strukturerad tillsyn var 58 procent. Den del som kommunerna arbetade
minst med var samverkan med kommun, polis och restaurangbransch,
43 procent använde denna del i metoden.
Råd och stöd från länsstyrelserna
Kommunerna tycker att det är ovanligt att de får råd och stöd från länsstyrelserna
om bestämmelser som rör serveringstillstånd. Vanligast med
råd från länsstyrelsen var det för prövning av ansökningar om serveringstillstånd
och tillämpningen av alkohollagen i övrigt, det vill säga övriga
bestämmelser än de specifikt efterfrågade. Även 2007 och 2008 var det
inom dessa områden som kommunerna tog mest råd från länsstyrelserna.
Enligt länsstyrelserna själva har de ofta gett råd och stött kommunerna
med tillståndsprövning och tillämpning av alkohollagen. Ett annat område
där länsstyrelserna anser att man har gett mycket råd är näringens egenkontroll.
Länsstyrelserna anser att kommunerna behöver mest hjälp med
tillståndsprövning, tillsynsplan och metoder för att stärka näringens egenkontroll.
Utvecklingen för olika typer av serveringstillstånd
Serveringstillstånd
Figur 6 visar antalet serveringstillstånd åren 2001–2011. Stadigvarande
tillstånd för servering till allmänheten har ökat med 17,5 procent sedan
2001. Stadigvarande tillstånd för slutna sällskap minskar något och det
blev ingen förändring när den nya typen av tillstånd för cateringverksamhet
infördes 2011. År 2011 fanns det cirka 12 850 stadigvarande serveringstillstånd,
varav cirka 11 400 gällde allmänheten och 1 440 slutna
sällskap, 230 av dem var särskilda tillstånd för cateringverksamhet.
LÄNSRAPPORT 2011 47

48 LÄNSRAPPORT 2011
Figur 6. Serveringstillstånd under perioden 2001–2011.
Antal
12 000
10 000
8 000
6 000
4 000
2 000
0
2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
Stadigvarande tillstånd till allmänheten
Stadigvarande tillstånd till slutna sällskap
Tillfälliga serveringstillstånd till allmänheten
Tillfälliga serveringstillstånd till slutna sällskap
Antalet tillstånd för servering till allmänheten har sammantaget ökat något
under de senaste tre åren.
Antalet tillfälliga tillstånd för servering till allmänheten har varit ganska
stabilt under flera år och under 2011 beviljades 2 400 tillstånd. Men
för stadigvarande tillstånd till slutna sällskap ser det annorlunda ut, 2009
fanns cirka 5 700 tillstånd, 2010 fanns det cirka 5 300 och 2011 var antalet
cirka 5 000. En del av nedgången kan bero på att den som ansöker
sedan 2011 måste göra ett kunskapsprov om alkohollagen. 11
För det nya stadigvarande tillståndet vid cateringverksamhet ska tillståndshavaren
i förväg anmäla till kommunen var man ska servera, och
sedan ska kommunen godkänna lokalen. 12 Det var 49 kommuner som
sammanlagt godkände 408 lokaler. Det var ingen lokal som inte fick godkänt.
Provsmakningstillstånd och anmälan om provsmakning
Tabell 5 visar hur många provsmakningstillstånd kommunerna gav och
hur många anmälningar om provsmakning de tog emot 2011. Enligt den
nya alkohollagen kan partihandlare och tillverkare ansöka om provsmakningstillstånd.
Dessutom kan de som har stadigvarande tillstånd för servering
till allmänheten och tillverkare med stadigvarande serveringstillstånd
ha provsmakningar om de anmäler det till kommunen. 13
11. Alkohollagen 8 kap. 12 §, FHIFS 2010:7.
12. 8 kap. 4 §.
13. 8 kap. 6–7 §.

tabell 5. Provsmakningstillstånd och anmälningar om provsmakning under 2011.
antal
Beviljade provsmakningstillstånd, partihandlare 10
Beviljade provsmakningstillstånd, tillverkare 11
Anmälningar om provsmakning, serveringsställen 50
Anmälningar om provsmakning, tillverkare 10
Anmälan om kryddning av spritdryck
Sedan 2011 kan en tillståndshavare med stadigvarande tillstånd att servera
spritdrycker anmäla att han eller hon vill krydda spritdryck för servering
som snaps i den egna serveringsrörelsen. 71 kommuner tog emot en anmälan
och det var drygt 100 anmälningar fördelade på dessa kommuner.
beslut om erinran, varning och återkallelse av serveringstillstånd
Om en tillståndshavare inte följer alkohollagen är kommunen skyldig att
vidta åtgärder, även om inte allt ska leda till påföljd. Det är viktigt att
ge tillståndshavaren möjlighet att genomföra relevanta åtgärder – det kan
vara sådant som kan ordnas omedelbart vid tillsynsbesöket och då behövs
inget administrativt ingripande. Ett ingripande enligt alkohollagen mot
tillståndshavare är samhällets sätt att undvika negativa följder av alkoholkonsumtion.
En kommun kan meddela tillståndshavaren en erinran vid
en lindrig förseelse, händer det flera gånger och vid allvarligare överträdelser
kan kommunen meddela varning. Räcker det inte med en varning
kan kommunen återkalla serveringstillståndet. Kommunen ska alltså börja
med en erinran eller varning för att tillståndshavaren ska få en möjlighet
att rätta till förhållandena.
Drygt hälften av kommunerna som besvarat enkäten har beslutat om en
administrativ åtgärd under 2011. Det vanligaste skälet till att man drar in
tillståndet är att det inte längre utnyttjas, bortser man från dessa återkallelser
är det betydligt vanligare med erinran och varning. Det vanligaste
skälet till erinran var brister i ordning och nykterhet, under 2011 uppgick
dessa till 88. Den vanligaste grunden för varning och näst vanligast för återkallelse
var brister i den ekonomiska skötsamheten. Kommunerna anger
också ofta ”annan grund” för erinran och varning, det kan exempelvis
vara att tillståndshavaren inte följt reglerna om inköp av alkoholdrycker
eller bokföring. När det brustit i den personliga lämpligheten i övrigt (t.ex.
när tillståndshavaren inte längre har kunskaper i alkohollagen) är det vanligast
med återkallelse.
LÄNSRAPPORT 2011 49

50 LÄNSRAPPORT 2011
Tabell 6 visar antal erinringar, varningar och återkallelser som kommunerna
beslutade om under 2011. Uppgifter om antal bygger på kommunernas
fördelning av åtgärder enligt grund i alkohollagen. Erinran kom in
i lagen 2011 så det går inte att jämföra med tidigare år.
tabell 6. Fördelning av kommunernas beslut om erinran, varning och återkallelse av
serveringstillstånd under 2011. Antalet kommuner som meddelat åtgärder var 152.
Återkallelser p.g.a. att serveringstillståndet inte längre utnyttjas är exkluderade. Dessa
uppgick till 348 för 2011.
Åtgärd antal
Erinran 278
Varning 223
Återkallelse 79
Tidigare länsrapporter visar att fram till 2008 ökade antalet återkallelser
men därefter har de minskat, och de har minskat mer 2011 än tidigare år.
Även om antalet kommuner som lämnat uppgifter varierar under åren är
inte variationen så stor att det förklarar hela 2011 års minskning. När det
gäller antal varningar verkar antalen vara relativt konstant årligen men
antalet kommuner som lämnat uppgift har varierat över åren.
Slutsatser och kommentarer
länsstyrelsernas tillsyn enligt alkohollagen
Ett antal länsstyrelser (Dalarna, Örebro, Halland, Jönköping, Uppsala och
Östergötland) har relativt lite personalresurser för arbete med alkohollagen
i förhållande till länets befolkning. Det bör finnas utrymme till att
utöka resurserna med medel som länsstyrelserna kan söka inom ANDTstrategins
mål med förstärkt tillsyn. Samtidigt kan det vara en fördel att
använda mer av länsstyrelsens ramanslag för att inte riskera att tillsynsarbetet
blir beroende av att regeringen satsar särskilda medel. Det är positivt
att Gävleborg har satsat mer resurser 2011 av egna medel i relation till sin
befolkningsstorlek.
I länsstyrelsernas bedömning av kommunernas arbete hamnar svaren
till stor del i mitten av skalan som löper från mycket bristfälliga till mycket
goda arbetsinsatser. En anledning kan vara att länsstyrelserna ansåg att de
inte hade underlag att göra en saklig bedömning, vilket framkom i några
kommentarer. Att utveckla ett enhetligt bedömningsverktyg är en uppgift
för Statens folkhälsoinstitut tillsammans med länsstyrelser och kommuner.
Bedömningen av kommunernas arbete är en del i underlaget för arbetet
med att stärka tillsynen.
Det är bra att länsstyrelserna har identifierat kommunernas behov
av insatser och att de har riktat insatser inom några av dessa områden.
Serveringsbestämmelser är ett av de vanligaste ämnena som länsstyrelserna

lyft vid nätverksträffar med sina kommuner och ett område där länsstyrelserna
identifierat ett behov av stöd. Kommunerna angav bland annat att
de tog mest råd från länsstyrelsen när det gäller tillämpningen av alkohollagen
vid prövning av ansökan om serveringstillstånd, vilket är en del av
det området.
Andra områden som länsstyrelserna bör arbeta med framkommer under
kommentarerna nedan.
kommunernas tillsyn enligt alkohollagen
Tillsyn är en viktig del i kommunens förebyggande arbete. Regeringens alkoholpolitiska
mål finns i ANDT-strategin och åtgärdsprogrammet, bilaga 1 till
denna rapport innehåller en sammanställning över strategins målstruktur.
Åtgärdsprogrammet 2011 prioriterar en effektiv och samordnad tillsyn över
alkohol och tobak, tillsynen ska utvecklas och skärpas (Regeringskansliet,
2011). Dels ska Statens folkhälsoinstitut vara ett stöd till länsstyrelserna och
kommunerna i deras arbete, dels ska länsstyrelserna stärka näringens egenkontroll
och stödja tillämpningen av effektiva metoder i tillsynsarbetet.
Vi har konstaterat att närmare 15 procent av de 285 kommuner som
svarat på enkäten saknade en tillsynsplan 2011. Tillsynsplanen är ett stöd
vid tillsynsbesöken och kan vara en hjälp för tillsynshandläggaren att prioritera
och följa upp tillsynsarbetet. Planen kan också synliggöra tillsynsfrågorna
inom kommunen och ge frågorna ett utrymme i kommunens budget.
Det är därför positivt att 80 procent av tillsynsplanerna var antagna
genom ett politiskt beslut och att fler kommuner använder tillsynsplan.
Tillsynsplanerna är till största del antagna under 2011 och det är rimligen
en effekt av att det då blev ett krav i lagen. Men det kan även tyda
på att kommunerna vill ha en aktuell plan. Oavsett tycks lagen fyllt sitt
syfte med ett ökat antal aktuella tillsynsplaner. Det är sedan viktigt att planen
följs upp, vilket inte har skett i 30 procent av kommunerna, här finns
ett område för länsstyrelserna att arbeta med. Ett annat område som kan
förbättras är de kommunala riktlinjerna. Många kommuner har riktlinjer
som är äldre än fyra år, och de bör ses över. Det är viktigt med riktlinjer
som tar hänsyn till den nya alkohollagen från 2011.
Kommunerna skulle kunna samarbeta mer när det saknas resurser. Det
kan till exempel vara svårt att ta ut full kostnadstäckning för en heltidsanställd
alkoholhandläggare i kommuner med få serveringstillstånd. Om
en eller flera kommuner delar på en tjänst kan det även bidra till en mer
kontinuerlig och enhetlig handläggning av tillståndsärenden samt tillsyn
över detaljhandeln med folköl och serveringar inom länet.
Detaljhandel med och servering av folköl
Mer än hälften av de kommuner som besvarat enkäten avsatte mindre
än 10 procent av en årsarbetskraft för att kontrollera folköl och i nära
6 procent av kommunerna fanns ingen årsarbetskraft alls avsatt för detta.
I dessa kommuner är det således lite eller ingen tillsyn över folkölsförsäljningen.
Det fanns över 7 000 detaljhandelsställen anmälda 2011 och av
dem fick endast cirka 4 000 besök. Av de cirka 1 500 serveringsställena för
folköl fick drygt 400 besök.
LÄNSRAPPORT 2011 51

52 LÄNSRAPPORT 2011
Även om ungdomars konsumtion av folköl minskat så är det viktigt att
ha tydliga regler om försäljningen. Det har visat sig i provköpsstudier att
det brister i butikernas ålderskontroll. Det finns även en uppgift om att
endast hälften av de butiker som säljer folköl har ett program för egenkontroll
(Regeringens proposition 2009/10:125). Enligt alkohollagen ska
den som säljer folköl ha ett egenkontrollprogram, med vissa undantag för
servering av folköl. Men näringsidkaren behöver inte skicka in ett egenkontrollprogram
till kommunen som tobakslagen kräver (läs mer under
rubriken Egenkontroll och näringsidkarens ansvar). Under 2011 hade 74
procent egenkontrollprogram av de totalt cirka 4 000 detaljhandelsställen
som fick besök. Även av länsstyrelsernas tillsynsrapporter 14 över kommunerna
under 2011 framgår att kommunerna inte prioriterar tillsynen
över folkölsförsäljningen. Frågan kan lyftas av länsstyrelserna även i andra
sammanhang än vid tillsynsbesök t.ex. vid nätverksträffar med kommunerna.
För att butikernas egenkontroll ska fungera måste fler kommuner
göra tillsynsbesök och på andra sätt vägleda näringsidkaren.
De flesta av de 184 kommuner (65 procent) som gjort tillsynsbesök ansåg
att personalen hade de kunskaper som krävs för försäljning av folköl. Det
kan samtidigt noteras att sju länsstyrelser ansåg att kommunerna brister i
sin tillsyn över detta område.
Kommunernas minskade tillsynsinsatser har förmodligen gjort att antalet
beslut om förbud och varning minskat, flera länsstyrelser har svarat att
kommunerna använder för lite administrativa sanktioner.
Det finns alltså områden där länsstyrelserna kan stärka sina kommuner
även om länsstyrelserna sammantaget anser att kommunernas behov av
stöd är litet.
Servering av alkoholdrycker
Kommunerna ska följa upp alkoholserveringen genom tillsynsbesök och
kan finansiera detta arbete genom avgifter för tillståndshavarna. Dessa bör
kunna förvänta sig att kommunen arbetar med tillsyn och det är oroväckande
att antalet tillsynsbesök har minskat.
Det är vanligt att kommunerna beviljar tillfälliga serveringstillstånd i
samband med festivaler och liknande som kan ha en ung publik, och här är
det viktigt att kommunerna och polisen kontrollerar verksamheten. Men
det är en stor andel av kommunerna som inte har gjort några tillsynsbesök
hos tillståndshavare med tillfälliga tillstånd, polisen har gjort egna tillsynsbesök
men det ersätter inte fullt ut kommunernas ansvar för tillsyn. Att
följa upp tillfälliga serveringar är ett viktigt område som kommunerna bör
prioritera i större utsträckning. Tillsynsbesöken överlag är få och det beror
på att färre kommuner genomför tillsynsbesök, det är det område som
länsstyrelserna såväl som kommunerna måste prioritera kommande år.
Enligt regeringen gör förändringarna i alkohollagen, t.ex. att kravet på
köksutrustning inte är utformat som tidigare och kravet på mat har utformats
på ett annat sätt, det särskilt angeläget med en aktiv och effektiv till-
14. Länsstyrelserna ska skicka in tillsynsrapporter efter tillsyn av sina kommuner till Statens
folkhälsoinstitut, enligt 2 § andra stycket alkoholförordningen (2010:1636).

syn. Här måste kommunerna finna lösningar, vissa kommuner har angett
att samverkan med polisen inte fungerar så det är också ett utvecklingsområde.
Ett stöd är Handbok i tillsyn som utförligt behandlar hur kommunen
och polisen bör arbeta med tillsyn (Statens folkhälsoinstitut, 2012a).
Tiderna för tillsynsbesök har också betydelse. Besöken på kvällstid är
viktiga och tidigare ökade de, men när tillsynsbesöken nu blir färre är det
besöken på kvällstid som minskat.
Antalet restauranger – och därmed tillsynsobjekt – har fortsatt att öka.
Kraven för serveringstillstånd har ändrats i och med den nya alkohollagen
men det är för tidigt att säga om någon verklig ökning av tillstånden
har skett som en konsekvens. Folkhälsoinstitutet kommer att följa utvecklingen
under kommande år. På frågan om hur kommunerna upplevde ordningen,
nykterheten och kontrollen av åldergränser vid sina tillsynsbesök
svarade en majoritet att reglerna följdes bra eller mycket bra. Att det i
förhållande till antalet serveringstillstånd ändå inte blir fler administrativa
ingripanden kan tyda på att kommunerna har varit framgångsrika. Men
en annan förklaring kan vara att kommunerna inte upptäcker problem
eftersom de inte besöker restaurangerna.
Många kommuner arbetar med metoden Ansvarsfull alkoholservering
som har god effekt och det bör vara prioriterat även i fortsättningen.
Metoden är en förebild inom ANDT-strategin med förstärkt tillsyn
och näringens egenkontroll. Även om de flesta kommuner arbetar med
Ansvarsfull alkoholservering bör länsstyrelserna främja arbetet så att fler
kommuner arbetar med alla delar av metoden.
Beslut om erinran, varning och återkallelse av serveringstillstånd
Återkallelse är avsedd för allvarligare fall av brott mot alkohollagen.
Varning är också en allvarlig åtgärd som pekar ut tillståndshavaren. Utifrån
uppgifter från bland annat tidigare länsrapporter konstaterade regeringen
att ringa förseelser och allvarliga överträdelser behandlades på likartat sätt
och att varning användes som ett förstahandsalternativ och vidare att det
fanns kommuner som använt sig av skriftliga anmärkningar (Regeringens
proposition 2009/10:125). Anmärkningar av detta slag var inte en påföljd
i gamla lagen (1994:1738).
I den nya lagen finns erinran som åtgärd och under 2011 har det meddelats
över 200 erinringar. Kommunerna har också varnat ungefär lika
mycket som tidigare år, men återkallelserna är färre 2011. Det kan vara
en effekt av lagändringen som innebär att påföljderna kan trappas upp
successivt. Erinran har använts flest gånger när det gäller påföljd på grund
av att bestämmelserna om ordning och nykterhet inte följts och varning
samt återkallelse när det brustit i ekonomisk skötsamhet. Den sist nämnda
grunden har varit den vanligaste påföljden tidigare år. Förmodligen för att
det är lättare för kommunerna att bevisa.
En iakttagelse är att kommunerna under 2011 i samma omfattning som
tidigare år meddelat påföljd för brister i ordning och nykterhet och att det
är erinran som numera är vanligaste påföljden för den förseelsen. Slutligen
är det viktigt att kommunerna gör uppföljning efter en erinran eller varning
för att se om bristerna rättats till.
LÄNSRAPPORT 2011 53

TILLSYN ENLIGT TOBAKSLAGEN
– REDOVISNING AV RESULTAT
6

56 LÄNSRAPPORT 2011
Tillsyn enligt tobakslagen
– redovisning av resultat
här redovisar vi länsstyrelsernas och kommunernas resultat i länsrapportens
tobaksenkät, det vill säga hur de arbetat med tillsyn enligt tobakslagen
under 2011.
Länsstyrelsernas tillsyn enligt tobakslagen
Länsstyrelsen ska kontrollera kommunernas tillsyn enligt tobakslagen
och bistå dem med information och råd. Länsstyrelsen ska även främja
samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och mellan tillsynsmyndigheter
och andra, den bör samordna, följa upp och utvärdera tillsynsarbetet.
Det har blivit lättare att följa kommunerna tack vare att kommunerna nu
måste underrätta länsstyrelsen om beslut de fattat enligt tobakslagen. Även
möjligheten att lämna generellt stöd till kommunerna har ökat genom att
instans för överklagan av kommunalt beslut flyttats från länsstyrelsen till
allmän förvaltningsdomstol.
organisation
I årets inrapportering har länsstyrelserna angett hur många årsarbetskrafter
de avsatte av sina egna medel för tillsyn enligt tobakslagen 2011
(figur 7). Endast tre länsstyrelser avsatte 5 procent eller mindre av en årsarbetskraft
för detta arbete. Detta är en markant förbättring sedan 2008
då nio länsstyrelser låg på denna låga nivå. I genomsnitt avsatte länsstyrelserna
21 procent av en årsarbetskraft av sina egna medel 2011, för 2008
låg snittet på 9 procent.
Utöver detta har länsstyrelserna fått pengar för att utveckla och förstärka
tillsynen på tobaksområdet (läs mer i avsnittet Förstärkt tillsyn). Dessa
projektmedel har man kunnat använda till en del av en tjänst och de finns
därför med i figur 7 för att ge en mer heltäckande bild. Av projektmedlen
för förstärkt tillsyn inom tobaksområdet så har länsstyrelserna i genomsnitt
använt 24 procent av en årsarbetskraft under 2011. Länsstyrelsernas
genomsnitt för de totala resurserna inom tobakstillsyn var 0,44 årsarbetskrafter
för 2011, då ingår egna medel samt projektmedlen förstärkt tillsyn.

Figur 7. Antalet årsarbetskrafter som länsstyrelserna avsatt av egna medel för tillsyn enligt tobakslagen (inkluderat tillsyn över
detaljhandeln med tobaksvaror och rökfria miljöer) samt årsarbetskrafter betalda med projektmedel för förstärkt tillsyn under 2011.
Länen redovisas från minsta till största län utifrån befolkningsstorlek.
1,75
1,50
1,25
1,00
0,75
0,50
0,25
0
Gotland
Jämtland
Blekinge
Kronoberg
Kalmar
Västernorrland
Norrbotten
Västmanland
Västerbotten
Södermanland
Värmland
Gävleborg
Dalarna
Årsarbetskrafter förstärkt tobakstillsyn (projektmedel) Årsarbetskrafter tobakstillsyn (egna medel)
Örebro
Sjutton länsstyrelser uppger att de 2011 använde en tillsynsplan för sitt
arbete enligt tobakslagen, en ökning jämfört med 2008 då tolv länsstyrelser
uppgav detta. År 2006 använde endast sex länsstyrelser en årlig tillsynsplan.
Av de sjutton länsstyrelser som hade tillsynsplan 2011 uppger
tio att tillsynsplanen var beslutad av länsstyrelsens ledning och fjorton att
de följde upp tillsynsplanen.
tillsyn av kommuner
Under 2011 utövade 14 länsstyrelser tillsyn enligt tobakslagen över sina
kommuner. Totalt kontrollerades 96 kommuner i någon utsträckning, det
vill säga en tredjedel av samtliga kommuner. Kommunernas hela tobakstillsyn
synades av 11 länsstyrelser i totalt 54 kommuner och två länsstyrelser
granskade totalt 16 enskilda kommunala tillsynsärenden eller ingripandebeslut
(administrativa sanktioner).
Av de 14 länsstyrelser som kontrollerade kommuner under 2011 svarade
11 att det fanns brister, men att kommunerna åtgärdade dessa i ganska stor
utsträckning. Endast två länsstyrelser (Norrbotten och Västerbotten) uppger
att de i sin tillsyn fann sådana brister att de riktade allvarlig kritik mot
totalt två kommuner.
Dokumentation och uppföljning är viktiga inslag i tillsynsverksamhet.
I årets länsrapport har vi därför lyft in frågor om länsstyrelserna använt sig
av strukturerade tillsynsprotokoll i sin tillsyn över kommunerna. Här visar
det sig att 13 av de 14 länsstyrelser som kontrollerade kommuner under
2011 använde strukturerade tillsynsprotokoll.
Halland
Jönköping
Uppsala
Östergötland
Skåne
Västra Götaland
Stockholm
LÄNSRAPPORT 2011 57

58 LÄNSRAPPORT 2011
Länsstyrelsernas tillsyn över kommunerna kring deras arbete enligt
tobakslagen har stadigt ökat under de senaste åren. Exempelvis så genomförde
tio länsstyrelser tillsynsbesök hos en eller flera kommuner 2008
och 2003 genomförde endast två länsstyrelser sådana kommunbesök. De
länsstyrelser som inte utövade någon tillsyn över sina kommuner under
2011 var Blekinge, Jönköping, Kronoberg, Södermanland, Uppsala, Västmanland
och Östergötland. Anledningar som nämns är företrädesvis personalomsättning
och fokus på den nya alkohollagstiftningen.
bedömning av kommuner
Trots att det är svårt för länsstyrelserna att göra en generell bedömning av
kommunernas arbete enligt tobakslagen eftersom skillnaderna kan vara
stora har de ändå uppmanats att göra en sådan bedömning för 2011.
Kontrollen av rökfria miljöer kan bli bättre. Kommunernas insatser på
området rökfria serveringsmiljöer är generellt tillfredställande, men fem
länsstyrelser lyfter fram detta område som bristfälligt eller mycket bristfälligt.
Insatser för arbetet med rökfria skolgårdar bedöms av 16 länsstyrelser
som bristfälligt eller mycket bristfälligt. Kommunernas insatser i arbetet
med rökfria miljöer i övrigt bedöms av 13 länsstyrelser som bristfälligt
eller mycket bristfälligt. Men här beror den låga aktiviteten till viss del på
att det inte bedöms vara ett problemområde, liksom rökfria serveringar.
Ett annat förbättringsområde är tillämpningen av administrativa sanktioner.
Här bedömer 12 länsstyrelser att kommunernas insatser är bristfälliga
eller mycket bristfälliga.
Figur 8. Länsstyrelsernas bedömning av sina kommuners arbete med rökfria miljöer 2011.
Tillämpning av
administrativa sanktioner
Rökfria miljöer i övrigt
Rökfria skolgårdar
Rökfria serveringsmiljöer
Antal länsstyrelser
0 2 4 6 8 10 12
Ej svar 1 Mycket bristfälliga 2 3 4 5 Mycket goda
insatser
insatser
I tillsynen av detaljhandel med tobaksvaror gör kommunerna relativt goda
insatser med åldersgräns, anmälan om tobaksförsäljning, egenkontrollprogram
och informationskravet på näringsidkare. Samtliga länsstyrelser
tycker att kommunerna hanterar arbetet kring anmälan om tobaksförsäljning
tillfredställande, bra eller mycket bra. Nitton länsstyrelser tycker att

kommunerna gör ett tillfredsställande arbete med tillsynen över åldersgräns
och ålderskontroll samt egenkontrollprogram och kravet på näringsidkare
att ge sin personal den information och det stöd som behövs för
att följa bestämmelserna. Det går att förbättra arbetet med tillsynen över
märkningen av tobaksvaror, tillämpningen av administrativa sanktioner
samt marknadsföring vid tobaksförsäljning. Sju länsstyrelser uppger att
kommunernas insatser i arbetet kring märkningen av tobaksvaror, det vill
säga varningstexter med mera, är bristfällig. Nio länsstyrelser bedömer att
kommunernas insatser avseende tillämpningen av administrativa sanktioner
på detaljhandeln är bristfälliga och fyra länsstyrelser lyfter fram arbetet
med marknadsföring av tobaksvaror på försäljningsstället som bristfälligt.
Figur 9. Länsstyrelsernas bedömning av sina kommuners kontroll av detaljhandeln med
tobaksvaror 2011.
Antal länsstyrelser
Tillämpning av
administrativa sanktioner
enligt tobakslagen
Krav på näringsidkare att ge
sin personal den information
och det stöd som behövs
Egenkontrollprogram
vid tobaksförsäljning
Märkning av tobaksvaror
(varningstexter m.m.)
Marknadsföring
vid tobaksförsäljning
Åldersgräns och ålderskontroll
vid tobaksförsäljning
Anmälan om
tobaksförsäljning
0 2 4 6 8 10 12 14
1 Mycket bristfälliga insatser 2 3 4 5 Mycket goda insatser
Kommunernas övriga tillsyn enligt tobakslagen tycks generellt ha varit ganska
bristfällig under 2011. Bristfälliga insatser av kommunerna bedöms av
fem länsstyrelser på området tillämpningen av förvaltningslagen, av sex
länsstyrelser gällande kommunernas tillämpning av tillsynsplan och av sju
länsstyrelser gällande kommunernas insatser i arbetet med metoder för att
stärka näringens egenkontroll. Här framkommer att 12 länsstyrelser bedömer
att kommunernas insatser som avser samverkan med polisen gällande
tillsynen över tobakshandeln är bristfälliga eller mycket bristfälliga. Lika
illa bedömde 11 länsstyrelser att det var med kommunernas kommunikation
av beslut enligt tobakslagen (23 a §) och fem länsstyrelser avseende
kommunernas dokumentation av tillsynen.
LÄNSRAPPORT 2011 59

60 LÄNSRAPPORT 2011
Figur 10. Länsstyrelsernas bedömning av kommunernas övriga tillämpning av tobakslagen
2011.
Arbetet med metoder för att
stärka näringens egenkontroll
Tillämpning av tillsynsplan
Tillämpning av
förvalningslagen
Kommunikation av beslut
enligt tobakslagen
Samverkan med polisen
gällande tillsynen över
handeln med tobaksvaror
Dokumentation av tillsyn
Planering och
genomförande av tillsyn
Antal länsstyrelser
0 2 4 6 8 10 12 14
Ej svar 1 Mycket bristfälliga 2 3 4 5 Mycket goda
insatser
insatser
Länsstyrelserna har även ombetts att bedöma om det behövs insatser på
flera områden i kommunerna under 2011 och resultaten är samstämmiga
med ovan nämnda förbättringsområden.
råd och stöd till kommuner
Enligt tobakslagen ska länsstyrelsen biträda kommunerna med råd i deras
verksamhet. Detta kan till exempel vara råd via telefon, e-post, möten,
nätverksträffar eller utbildningar. Men det är ovanligt eller mycket ovanligt
med råd till kommunerna om tobakslagens bestämmelser enligt mer
än hälften av länsstyrelserna. Det är vanligast med råd och stöd inom de
områden där bristerna varit stora 2011. Sex länsstyrelser svarar att det är
vanligt eller mycket vanligt att de lämnat råd och stöd om rökfria skolgårdar,
lika många länsstyrelser nämner märkning av tobaksvaror och fyra
nämner marknadsföring vid tobaksförsäljning. Fem länsstyrelser tycker
det är vanligt att de lämnat råd och stöd till kommuner på områdena samverkan
med polisen gällande tillsyn över detaljhandeln samt arbetet med
metoder för att stärka näringens egenkontroll.
De flesta länsstyrelserna har de senaste åren byggt upp regionala nätverk
med kommunala tobakshandläggare. Tidigare fanns det regionala
nätverk för alkoholhandläggare där tobaken ibland fick utrymme. Men
i samband med det nationella tobaksuppdraget 2008–2010 försökte
Folkhälsoinstitutet främja kompetensutveckling för de lokala tobakshandläggarna
genom uppmuntra länsstyrelserna att skapa nätverk för erfarenhetsutbyte
och en förstärkt tobakstillsyn. Enligt regeringens åtgärds-

program för ANDT-politiken 2011 ska nätverksbyggandet fortsätta
(Regeringskansliet, 2012).
I årets länsrapport svarar 18 länsstyrelser att de har ett nätverk för kommunala
tobakshandläggare. I dessa 18 län så saknades endast representation
från 18 kommuner i de regionala nätverken. Totalt var 234 kommuner
representerade i länsstyrelsernas nätverk på detta område, det vill
säga över 80 procent. Under 2011 fanns inga sådana nätverk i Kalmar,
Värmland eller Västmanland.
Länsstyrelsernas nätverk för kommunala tobakshandläggare består
huvudsakligen av kommunala tobakshandläggare som arbetar med tillsyn
över detaljhandeln, men i 13 av 18 län så ingick även personer som arbetar
med tillsyn över rökfria miljöer i nätverken. I nätverken saknas representation
från samtliga kommuner i länet gällande rökfria miljöer, snarare är
det bara ett fåtal personer som arbetar med rökfria miljöer. I ett fall har
länsstyrelsen i stället deltagit i ett annat nätverk på hälsoskyddsområdet
för kommunala handläggare som arbetar med rökfria miljöer.
Sammanlagt genomförde länsstyrelserna 58 nätverksträffar med kommunala
tobakshandläggare under 2011. Det huvudsakliga ämnet vid träffarna
har varit detaljhandel med tobaksvaror (åldersgräns, märkning av
tobaksvaror, näringens egenkontroll), praktisk tillsyn (samverkan med
polisen etc.), administrativa sanktioner, rättspraxis och rökfria skolgårdar.
Figur 11. Innehåll i nätverksträffarna för kommunernas tobakshandläggare under 2011.
Andelen länsstyrelser som behandlat olika teman under sina nätverksträffar med kommunernas
tobakshandläggare under 2011.
Vilken inriktning hade dessa nätverksträffar?
Detaljhandel
med tobaksvaror
Praktisk tillsyn
Administrativa
sanktioner
Rättspraxis
Arbetet med metoder för att
stärka näringens egenkontroll
Rökfria skolgårdar
Rökfria miljöer i övrigt
Annat
Rökfria serveringsmiljöer
Förvaltningslagen
0 20 40 60 80 100 %
Utöver nätverksträffarna anordnade även 14 länsstyrelser sammankomster
för kommunala tobakshandläggare eller andra aktörer, för utbildning
och erfarenhetsutbyte på tobaksområdet under 2011. Totalt anordnade
länsstyrelserna 46 sådana sammankomster. Den dominerade målgruppen
LÄNSRAPPORT 2011 61

62 LÄNSRAPPORT 2011
för sammankomsterna under 2011 var kommunala alkohol- och tobakshandläggare
som var målgrupp i samtliga 14 länen. I elva av länen har
man också riktat sig till dem inom kommunen som arbetar som ANDTsamordnare
eller motsvarande. Nio länsstyrelser hade polismyndigheten
och kommunala beslutsfattare som målgrupp, sju hade Skatteverket, tre
hade idéburna organisationer och andra länsstyrelser, ett län hade detaljhandelsställen
för tobak och ett län hade skolpersonal som målgrupp
under 2011. Sju länsstyrelser anordnade inte några sådana sammankomster
under 2011 (Blekinge, Jämtland, Kalmar, Kronoberg, Södermanland,
Västernorrland och Västmanland).
Främja samverkan
Länsstyrelsernas arbete med att främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter
och mellan tillsynsmyndigheter och andra har under 2011
främst inriktats på kommunala tobakshandläggare som arbetar med tillsyn.
Samtliga 21 länsstyrelser uppger att dessa har varit en målgrupp.
Sjutton länsstyrelser uppger att samarbete även har främjats med polismyndigheten,
kommunala alkoholhandläggare och ANDT-samordnare,
tio länsstyrelser uppger samordnare av tobaksprevention vid landstinget,
nio länsstyrelser uppger kommunala beslutsfattare, åtta har involverat
Skatteverket, sju Tullverket, sex Konsumentverket och skolpersonal, fyra
tobaksavvänjare och detaljhandelsställen, tre idéburna organisationer och
en andra länsstyrelser samt ekobrottsmyndigheten.
Förstärkt tillsyn och näringens egenkontroll
Under 2011 fick länsstyrelserna 12 miljoner i projektmedel för att förstärka
alkohol- och tobakstillsynen samt utveckla arbetet med näringens
egenkontroll. Tjugo länsstyrelser fick pengar för detta ändamål, länsstyrelsen
i Blekinge sökte inte medel för 2011. Av dessa projektmedel använde
länsstyrelserna en del för olika aktiviteter, men också för att finansiera
arbetstid för förstärkt tillsyn och näringens egenkontroll. Figur 7 visar hur
mycket av dessa projektmedel som respektive länsstyrelse har använt för
tjänster räknat i årsarbetskrafter. I genomsnitt använde länsstyrelserna
enligt denna redovisning 0,24 årsarbetskrafter av dessa projektmedel
för tobakstillsyn. Lägger man ihop det med länsstyrelsernas egen budget
för tobaksområdet så ger det ett genomsnitt på 0,44 årsarbetskrafter. Så
mycket resurser har aldrig tidigare funnits vid länsstyrelsen för tobakstillsyn.
Jämförelsevis var genomsnittet 2008 endast 0,09 årsarbetskrafter.
Kommunerna, detaljhandeln och skolor behöver informations- och
tillsynsmaterial. Vissa kommuner och länsstyrelser har tagit fram sådant
material och på nationell nivå finns ett basmaterial för tobakstillsyn, men
detta behöver utvecklas. Under 2011 har sex länsstyrelser själva eller tillsammans
med andra aktörer tagit fram material utifrån arbetet med beviljade
projektmedel för att utveckla tillsynen och näringens egenkontroll på
tobaksområdet. Länsstyrelsen i Västra Götaland och i Västernorrland har
tagit fram informationsmaterial för detaljhandeln med tobaksvaror och
folköl, länsstyrelsen i Östergötland har tagit fram material för egen kontroll
och länsstyrelsen i Värmland har tagit fram kommunalt tillsynsmaterial

för tematisk tillsyn. Länsstyrelsen i Dalarna har tagit fram kommunalt
tillsynsmaterial och utvecklat en metod för tillsyn över detaljhandeln
med tobaksvaror med inslag som bland annat grundar sig på metoden
Ansvarsfull alkoholservering.
Arbetet med att utveckla den kommunala tobakstillsynen och att stärka
näringens egenkontroll handlar bland annat om att stötta kommunerna
på olika sätt. Det kan vara insatser både direkt eller indirekt. Att besöka
kommunerna (inte tillsynsbesök) och på plats driva utvecklingsfrågan är
ett sätt som 15 länsstyrelser uppger att de använt projektmedlen till. Totalt
har länsstyrelsen under 2011 genomfört 102 kommunbesök i lika många
kommuner i detta syfte.
sammanfattande tabell
Tabell 7 samlar vissa data om länsstyrelsernas tillsynsinsatser på tobaksområdet
för en jämförelse.
LÄNSRAPPORT 2011 63

tabell 7. Sammanfattning av några av länsstyrelsernas tillsynsinsatser på tobaksområdet under 2011.
länsstyrelse antal
kommuner
Västra
Götaland
64 LÄNSRAPPORT 2011
Årsarbets-
krafter
(sammanlagt)
tillsynsplan antal
kommuner
som
kontrollerats
i någon
utsträckning
antal
kommuner
vars hela
tillsyn
kontrollerats
antal
tobaks-
försäljnings-
ställen
antal
nätverks-
träffar
organiserade
av
länsstyrelsen
antal andra
sammankomster
organiserade av
länsstyrelsen
49 0,40 Ja 12 12 1 842 8 7
Skåne 33 0,60 Ja 10 9 1 641 1 1
Stockholm 26 1,50 Ja 14 9 2 201 4 9
Värmland 16 0,50 Ja 7 0 368 Fanns inget
nätverk
Dalarna 15 0,50 Ja 14 8 351 2 2
Västerbotten 15 0,30 Ja 15 0 365 4 4
Norrbotten 14 0,30 Ja 2 2 413 1 1
Jönköping 13 0,35 Ja Ingen
rapporterad
tillsyn
Östergötland 13 0,50 Ja Ingen
rapporterad
tillsyn
Ingen
rapporterad
tillsyn
Ingen
rapporterad
tillsyn
428 4 2
477 2 2
Kalmar 12 0,25 Nej 6 6 365 Fanns inget
nätverk
6
Anordnar inga andra
sammankomster
Örebro 12 0,20 Ja 3 3 310 3 3
Gävleborg 10 0,40 Ja 1 1 377 4 6
Västmanland 10 0,45 Nej Ingen
rapporterad
tillsyn
Söder-
manland
9 0,60 Ja Ingen
rapporterad
tillsyn
Ingen
rapporterad
tillsyn
Ingen
rapporterad
tillsyn
276 Fanns inget
nätverk
Anordnar inga andra
sammankomster
291 1 Anordnar inga andra
sammankomster
Jämtland 8 0,80 Ja 2 2 231 4 Anordnar inga andra
sammankomster
Kronoberg 8 0,20 Nej Ingen
rapporterad
tillsyn
Uppsala 8 0,16 Ja Ingen
rapporterad
tillsyn
Väster-
norrland
Ingen
rapporterad
tillsyn
Ingen
rapporterad
tillsyn
220 1 Anordnar inga andra
sammankomster
321 4 1
7 0,68 Ja 7 1 331 4 Anordnar inga andra
sammankomster
Halland 6 0,15 Ja 2 0 386 4 1
Blekinge 5 0,25 Nej Ingen
rapporterad
tillsyn
Ingen
rapporterad
tillsyn
203 3 Anordnar inga andra
sammankomster
Gotland 1 0,10 Ja 1 1 108 4 1
riket 290 9,19 88 54 11 505 58 46

Kommunernas tillsyn enligt tobakslagen
Tobakslagen trädde i kraft 1993 och sedan dess kontrollerar kommunerna
efterlevnaden av bestämmelserna om rökfria miljöer (förutom på
arbetsplatser). Från och med den 1 januari 1997 blev det förbjudet att
sälja tobaksvaror till den som är under 18 år och kommunerna fick då
även ansvaret för den omedelbara tillsynen över handeln med tobak. Den
1 augusti 2010 infördes ett antal nya bestämmelser som syftade till att
förbättra efterlevnaden av åldersgränsen och en effektivare tillsyn. Bland
annat infördes ökade krav på näringsidkare som säljer tobaksvaror och
straffrättslig anmälningsplikt för tobaksförsäljning. Kommunerna fick
tillsyn över märkningen av tobaksvaror på försäljningsstället, möjlighet
att effektivisera tillsynen genom att samverka över kommungränserna
och nya sanktionsmöjligheter i form av försäljningsförbud och varning.
Polisen blev tillsynsmyndighet över vissa områden av handeln med tobak
och kommun och polis blev skyldiga att underrätta varandra om förhållanden
som har betydelse för tillsynen.
detaljhandel med tobak
Organisation
Tillsynsansvaret enligt tobakslagen är fördelat på olika sätt i kommunerna.
Kommuner har lämnat uppgifter om ansvarsfördelningen inom de
områden som kommunen har omedelbar tillsyn över. Socialnämnden eller
motsvarande har ansvaret för tillsyn över detaljhandel med tobaksvaror i
drygt hälften av kommunerna, och miljönämnden eller liknande är ansvarig
i nästan en tredjedel. Här kan ses en förändring jämfört med 2008
då en fjärdedel av kommunerna hade miljönämnd som ansvarig för detta
område.
tabell 8. Andel kommuner som förlagt tillsynsansvar för olika delar av tobakslagens
bestämmelser i respektive nämnd 2011.
Detaljhandel med tobaksvaror
(19 a § första stycket 2 b) och c)
samt 3)
Rökfria skolgårdar
(19 a § första stycket 2 a)
Rökfria serveringsmiljöer
(19 a § första stycket 2 a)
Övriga rökfria miljöer
(19 a första stycket 2 a)
(t.ex. lokaler dit allmänheten har
tillträde, kollektivtrafik etc.)
kommunstyrelsen socialnämnd eller
motsvarande
Miljönämnd
eller motsvarande
annan inget svar
10,3 % 52,7 % 31,3 % 5,0 % 0,7 %
5,7 % 7,8 % 68,7 % 11,4 % 6,4 %
7,5 % 19,6 % 63,7 % 5,0 % 4,3 %
8,2 % 7,5 % 69,8 % 7,5 % 7,1 %
LÄNSRAPPORT 2011 65

66 LÄNSRAPPORT 2011
Hur många årsarbetskrafter som avsatts för tillsyn enligt tobakslagen har
271 kommuner lämnat uppgift om. Drygt hälften avsätter 9 procent eller
mindre för tillsyn över detaljhandel med tobaksvaror. Det genomsnittliga
värdet var cirka 19 procent av en årsarbetskraft.
Statens folkhälsoinstitut har i tidigare länsrapporter förordat behovet
av tillsynsplaner för alkohol och tobak. I tobakslagen finns inget krav på
tillsynsplan, men däremot i alkohollagen. Regeringen skriver i proposition
2009/10:125 En ny alkohollag att en väl genomtänkt tillsynsplan utgör
ett grundläggande verktyg för inventering och uppföljning av verksamheten.
Det ökar förutsättningarna för en effektiv tillsyn över hela landet
(Regeringens proposition 2009/10:125). Denna effekt är självfallet önskvärd
även på tobaksområdet.
Av de 281 kommuner som lämnat uppgifter, uppger 73 procent att de
hade en plan för tillsynen över detaljhandeln med tobaksvaror under 2011.
Detta är en ökning sedan 2008 då nära 60 procent hade en sådan plan. Av
tillsynsplanerna för 2011 är 80 procent antagna genom politiska beslut.
Även detta är en ökning jämfört med 2008 då denna siffra låg på 60 procent.
Huvuddelen av planerna var beslutade under 2011, men ett antal
kommuner använder sig av flerårsplaner. Av de kommuner som använde
tillsynsplan för detta område 2011 hade även årlig uppföljning i 80 procent
av fallen.
I ett försök att effektivisera tillsynen infördes 1 augusti 2010 i tobakslagen
(1993:581) en möjlighet för kommuner att samarbeta kring vissa tillsynsuppgifter,
dock inte befogenheten att besluta om administrativa sanktioner
vid överträdelser av lagen (Regeringens proposition 2009/10:207).
Under 2011 har en fjärdedel av landets kommuner samarbetat med andra
kommuner om gällande tillsynen enligt tobakslagen. För dessa 73 kommuner
har uppdraget genomförts av sammanlagt 34 kommuner. Av de
samverkansuppdrag som dessa 34 kommuner åtagit sig avsåg 32 tillsyn
över detaljhandel med tobaksvaror.
Kommunerna får ta ut avgift (19 b § tobakslagen) för sin tillsyn av den
som bedriver anmälningspliktig försäljning av tobaksvaror. Det är kommunens
ledning som bestämmer avgiftens storlek (Statens folkhälsoinstitut,
2009). Genom att ta ut tillsynsavgift kan kommunen få kostnadstäckning
för en effektiv tillsyn (Regeringens proposition 2009/10:207). För 2011
visar resultaten att 81 procent av kommunerna tog ut en tillsynsavgift från
näringsidkare som säljer tobaksvaror. 18 procent av kommunerna svarar
att de inte tar ut någon sådan avgift. De huvudsakliga anledningarna till att
en del kommuner inte använde denna möjlighet var att ingen tillsyn bedrivits
under 2011 eller att kommunen inte beslutat om någon sådan avgift.
Informationsutbyte är viktigt för myndighetssamverkan kring tillsynen
samt för att kunna följa utvecklingen av densamma och den underrättelseskyldighet
som kommunen har för beslut som fattats enligt tobakslagen
bidrar till detta. Statens folkhälsoinstitut kan på ett strukturerat sätt följa
utvecklingen och analysera sakförhållanden för att ge råd och annan vägledning
till länsstyrelser och kommuner i deras tillsynsverksamhet. Även
länsstyrelsernas och polisens tillsyn underlättas om de får del av kommunernas
beslut (Regeringens proposition 2009/10:207). Under 2011 var det

endast 39 procent som hade sådana rutiner. Ungefär 60 procent av kommunerna
svarade att man inte alls hade sådana rutiner.
Tillsyn över tobaksförsäljning
Den som säljer tobaksvaror till konsumenter är skyldig att anmäla verksamheten
till den kommun där försäljningen sker. Den senaste lagändringen
ställer högre krav på näringsidkare som säljer tobaksvaror. Bland
annat infördes straffrättslig anmälningsplikt, det vill säga att det är straffbart
att sälja tobaksvaror innan man anmält det till kommunen.
Figur 12 visar utvecklingen för antalet försäljningsställen för tobaksvaror
2006–2011. Under 2011 beräknas antalet vara cirka 11 500. Antalet
kommuner som uppgav att man genomförde tillsynsbesök på försäljningsställen
under 2011 var 239, vilket motsvarar 85 procent. Detta är
en ökning jämfört med 2007 och 2008 då 70–80 procent av kommunerna
besökte försäljningsställen. Det totala antalet försäljningsställen som fick
besök 2011 var drygt 7 300, vilket motsvarar 64 procent av det totala
antalet försäljningsställen. Detta är en ökning sedan föregående år då
58 procent fick besök, men man bör tänka på att kommunerna svarsfrekvens
i årets rapport är högre nivå än tidigare vilket kan ha påverkat detta
resultat. Totalt genomförde kommunerna drygt 8 300 tillsynsbesök hos
försäljningsställen under 2011. Återbesök hos försäljningsställen uppgår
till 12 procent av det totala antalet tillsynsbesök under 2011.
Figur 12. Antal detaljhandelsställen för tobaksvaror 2006–2010.
Antal anmälda detaljhandelställen för tobaksvaror
13 000
12 500
12 000
11 500
11 000
10 500
2006 2007 2008 2009 2010 2011
Försäljning över internet är något som ökar för flera produkter. För tobak
ställer lagen samma krav oavsett försäljningsform, således även försäljning
över internet. I årets rapport svarade ungefär 6 procent, det vill säga
16 kommuner, att av de anmälda försäljningsställena i kommunen fanns
det en näringsidkare som sålde tobak över internet.
Egenkontroll och näringsidkarens ansvar
När man anmäler att man ska sälja tobak ska man också skicka in ett egenkontrollprogram
till kommunen (SFS 1993:581). Programmet beskriver
LÄNSRAPPORT 2011 67

68 LÄNSRAPPORT 2011
vilka rutiner man har på försäljningsstället för att säkerställa att tobakslagens
bestämmelser följs, till exempel rutiner för ålderskontroll och kontroll
att tobaksvarorna är korrekt märkta (Statens folkhälsoinstitut, 2010a).
Syftet med att lämna in egenkontrollprogram till kommunen är att det ska
fungera som underlag för en fortsatt tillsynskontakt (Regeringens proposition
2009/10:207).
Av samtliga anmälda försäljningsställen ovan redovisar kommunerna
att endast 35 procent av dessa hade lämnat in egenkontrollprogram, till
kommunerna, trots att sådant krav finns i lagen. Av dessa inskickade egenkontrollprogram
bedömer kommunerna att 81 procent fyller sitt syfte, det
vill säga beskriver rutiner i försäljningsverksamheten för att säkerställa att
reglerna om försäljning av tobaksvaror följs.
Näringsidkaren ska också se till att personalen får information och stöd
för kunna följa tobakslagen och föreskrifterna. De föreskrifter som här
berörs är FHIFS 2001:2 och FHIFS 2002:4 om innehåll och utformning
av varningstexter på tobaksförpackningar (FHIFS 2001:2, 2002; FHIFS
2002:4, 2002). Informationen och stödet kan naturligtvis utformas på
olika sätt, exempelvis genom utbildning och information om bestämmelser
men även genom praktiskt stöd för anställda att stå emot påtryckningar
i pressade situationer (Statens folkhälsoinstitut, 2010a). I förarbetena
till lagparagrafen omnämns stöd för konflikthantering och här särskilt
stöd för unga anställda som kan ha svårare att stå emot påtryckningar
(Regeringens proposition 2009/10:207).
Av de besökta försäljningsställena 2011 hade 81 procent sett till att personalen
fått den information och det stöd som behövs. De flesta kommunerna
använde alltid standardiserade tillsynsprotokoll vid besöken 2011
(66 procent) och meddelade alltid tillsynsresultaten direkt till den ansvariga
(74 procent). När det fanns brister vid tillsynsbesöken rättade försäljningsställena
i regel till det själva.
De 39 kommuner som inte gjorde tillsynsbesök hos försäljningsställen
av tobaksvaror under 2011 uppger att orsaker till detta främst var om
resursbrist, låg prioritering, avsaknad av tillsynsplan och att tillsynen sker
vartannat eller vart tredje år.
Samverkan med polisen
Kommunen och polisen har olika roller i tillsynen, men deras insatser kan
stärka varandra. Den direkta och löpande tillsynen sköter kommunen och
polisens tillsyn ska komplettera. Polisen ingriper mot brott, medan kommunen
ska säkerställa att regelsystemet följs i framtiden. Men huvudregeln är att
kommunen och polisen samarbetar om efterlevnaden av de straffsanktionerade
bestämmelserna i tobakslagen (Regeringens proposition 2009/10:207).
Samarbetet kan vara gemensamma tillsynsbesök, informationsutbyte
och gemensam handlingsplan för tillsynen. Under 2011 gjorde kommunerna
11 procent av tillsynsbesöken tillsammans med polisen. Polisen är
även så kallad handräckningsmyndighet i tobakslagen, det vill säga polisen
ska hjälpa till om det blir problem. Till exempel om kommunen inte får
tillträde till lokaler eller andra utrymmen som den behöver för sin tillsyn.

Ungefär 13 procent av kommunerna som genomförde tillsynsbesök hos
försäljningsställen under 2011 begärde sådan hjälp av polisen vid något
tillfälle. Kommunerna uppger att de begärde sådan hjälp av polisen vid
totalt 95 tillfällen under 2011. Polisen gör också egna besök och cirka 15
procent av kommunerna känner till att polisen i deras kommun genomfört
tillsynsbesök på egen hand. Dessa kommuner uppgav att polisen totalt
genomförde 264 sådana tillsynsbesök under 2011. Ungefär 25 procent av
kommunerna har inte svarat på denna fråga.
Fyrtio procent av kommunerna uppger att de hade en upparbetad
samverkan och löpande kommunikation med polisen om tillsynen enligt
tobakslagen under 2011 (tabell 9). Av dessa kommuner bedömer 72 procent
att samverkan med polisen fungerar bra eller mycket bra (tabell 10).
tabell 9. Fördelning av kommunernas svar på frågan: ”Hade kommunen under 2011 en
upparbetad samverkan och löpande kommunikation med polisen om förhållanden som
är av vikt för tillsynen enligt tobakslagen?”
samverkan med polisen antal kommuner procent
Ej svar 5 1,8
Ja 113 40,2
Nej 163 58,0
Totalt 281 100
tabell 10. Fördelning av kommunernas svar på frågan ”Hur bedömer kommunen att
samverkan med polisen fungerar på detta område?”, 5 = mycket bra, 1 = mycket dåligt.
På denna fråga har 113 kommuner lämnat svar.
bedömning av samverkan med polisen antal kommuner andel (%) kommuner
5 – Mycket bra 44 38,9
4 28 24,8
3 35 31,0
2 5 4,4
1 – Mycket dåligt 1 0,9
Totalt 113 100
Vi kan konstatera att ungefär 60 procent av kommunerna inte har någon
upparbetad samverkan alls med polisen på detta område, trots att lagen
kräver att de informerar varandra.
I ungefär 5 procent av kommunerna fanns en mer formaliserad plan för
samarbetet med polisen i form av ett samverkansavtal för tillsynen över
detaljhandeln med tobaksvaror under 2011.
LÄNSRAPPORT 2011 69

70 LÄNSRAPPORT 2011
Kommunala insatser för bättre efterlevnad av åldersgränsen
Efterlevnaden av åldergränsen vid tobaksförsäljning måste förbättras och
regeringen prioriterar i ANDT-strategin arbetet med att stärka näringens
egenkontroll enligt alkohol- och tobakslagstiftningen. Strategin slår fast
att tillsynsarbetet behöver samordnas med det förebyggande arbetet på
regional och lokal nivå med insatser för att förbättra restaurangers och
handlares egenkontroll (Regeringskansliet, 2012).
En metod som regeringen nämner avseende arbetet med näringens egenkontroll
är Ansvarsfull alkoholservering. Metoden har goda resultat på
alkoholområdet och Folkhälsoinstitutet har i olika sammanhang under
2011 försökt lyfta möjligheterna att dra nytta av dessa erfarenheter även
på tobaksområdet och då specifikt detaljhandeln med tobaksvaror. De
kommunala insatser som redovisas nedan vilar på metodens komponenter.
De tre huvudkomponenterna är
• samverkan med näringen
• utbildning och information till näringen kring lagens bestämmelser och
dess syfte
• en strukturerad tillsyn av näringen.
Därutöver finns fyra andra inslag i form av kartläggning, redovisning av
karläggningens resultat till beslutsfattare och allmänhet sam ett aktivt
mediearbete för belysa problematiken och lyfta upp frågan på agendan.
Under 2011 uppger 43 kommuner, cirka 15 procent, att de hade samverkan
med näringsidkare som säljer tobaksvaror. Ungefär 8 procent av kommunerna
genomförde organiserade utbildningstillfällen för näringsidkare
och deras personal, totalt anordnades 40 sådana utbildningstillfällen i landet
under 2011. Mer än hälften av kommunerna tog tillfället i akt att utbilda
och informera i samband med tillsynsbesök och 43 procent av kommunerna
spred information genom separata utskick till näringsidkare under 2011. Av
kommunerna bedrev 45 procent strukturerad tillsyn över detaljhandeln med
tobaksvaror under 2011 och pratade då med näringsidkare om egenkontrollprogram.
6 procent av kommunerna svarade att de använde administrativa
sanktioner, t.ex. vitesföreläggande, varning eller försäljningsförbud vid
överträdelser av tobakslagens bestämmelser på detta område.
Ungefär 6 procent av kommunerna genomförde eller sammanställde
kartläggningar eller undersökningar på området och ungefär hälften av
dessa kommuner använde sedan resultaten i ett aktivt mediearbete för att
belysa problemen. Cirka 5 procent återrapporterade resultaten från undersökningarna
till beslutsfattare. Övriga insatser som nämns är att man
använder sig av visa leg-konceptet med frivilliga överenskommelser om
ålderskontroll samt att man överlämnar informationsmaterial i samband
med besöken. Gotland uppger att man tillhandahåller en webbutbildning
med kunskapsprov för näringens personal.
Administrativa sanktioner
Enligt rapporten Tobak, tillsyn och tillgänglighet har sanktioner effekt för
att minska försäljningen av tobak till underåriga och om man kombinerar
dem med samhällsinsatser och utbildning har än mer effekt (Statens folk-

hälsoinstitut, 2011c). Tobakslagen innehåller flera sanktionsmöjligheter
vid olika förseelser. Kommunen kan exempelvis utifrån sitt tillsynsansvar
fatta förvaltningsrättsliga beslut om administrativa sanktioner (åtgärder).
Enligt 20 a § i tobakslagen kan kommunen förbjuda en näringsidkare
att sälja tobaksvaror om man brutit mot tobakslagens bestämmelser allvarligt
eller flera gånger. Försäljningsförbudet gäller högst sex månader.
Vid bedömningen av försäljningsförbudets längd bör tillsynsmyndigheterna
beakta exempelvis hur allvarlig överträdelsen är och det men som ett
förbud förorsakar näringsidkaren (Regeringens proposition 2009/10:207).
Under 2011 beslutade en kommun (Ale) om försäljningsförbud, det var på
grund av felaktig marknadsföring på försäljningsstället, och försäljningsförbudet
varade fyra månader.
Om ett försäljningsförbud anses alltför hårt kan kommunen i stället
ge näringsidkaren en varning. Under 2011 delade 12 kommuner ut totalt
14 varningar. Åtta av dessa varningar grundades på felaktig märkning av
tobaksvaror, två på försäljning utan anmälan till kommunen, två på försäljning
till personer under 18 år och ett på att näringsidkaren inte lämnat
in egenkontrollprogram.
Kommunen kan enligt 20 § i tobakslagen även besluta om föreläggande
eller förbud när näringsidkare överträder lagens bestämmelser. Ett sådant
beslut kan även förenas med vite. Elva kommuner redovisar att de fattat
totalt 19 beslut om föreläggande mot näringsidkare som säljer tobaksvaror,
nio av dessa var förenade med vite. Kommuner har i två fall (Eda och
Burlöv) även begärt utdömande av vite under 2011. Av det totala antalet
förelägganden så har de fördelat sig på följande grunder:
• sju på grund av försäljning utan egenkontrollprogram
• fem på grund av felaktig märkning av tobaksvaror
• fyra på grund av felaktig marknadsföring av tobaksvaror
• två på grund av försäljning till person under 18 år
• ett på grund av försäljning av styckevis cigaretter eller förpackningar
med mindre än 19 cigaretter.
Sex kommuner rapporterar att de fattat totalt 25 beslut om förbud enligt
20 § riktade mot näringsidkare som säljer tobaksvaror, 22 av dessa var förenade
med vite. Ett vitesförbud enligt denna paragraf, jämfört med försäljningsförbud
ovan, är mer ett förtydligande av vad lagen förbjuder och att
vite kan falla ut om man bryter mot förbudet. Även här har två kommuner
(Hässleholm och Örebro) i totalt fyra fall begärt utdömande av vite under
2011. Förbuden har de fördelat sig på följande grunder:
• 23 beslut på grund av felaktig märkning
• ett beslut på grund av försäljning till person under 18 år
• ett beslut på grund av styckevis försäljning av cigaretter.
Sammantaget har användandet av sanktioner ökat de senaste åren. I länsrapport
2008 inrapporterades totalt 32 administrativa sanktioner i form
av förbud eller föreläggande, men då fanns ingen särskiljning mellan
detaljhandel eller rökfria miljöer och inte heller fanns möjlighet till varning
eller försäljningsförbud. För 2011 kan vi konstatera att 65 beslut om
administrativa sanktioner har rapporterats för detaljhandeln.
LÄNSRAPPORT 2011 71

72 LÄNSRAPPORT 2011
tabell 11. Fördelning av administrativa sanktioner (åtgärder) som kommunerna beslutat
om under 2011 i tillsynen över detaljhandel med tobaksvaror.
sanktion Fördelning av sanktioner
Försäljningsförbud 1 månad
Försäljningsförbud 2 månader
Försäljningsförbud 3 månader
Försäljningsförbud 4 månader 1
Försäljningsförbud 5 månader
Försäljningsförbud 6 månader
Försäljningsförbud totalt 1
varning totalt 14
Föreläggande med vite 9
Föreläggande utan vite 10
Föreläggande totalt 19
Förbud med vite 22
Förbud utan vite 3
Förbud totalt 25
begäran om utdömande av vite 6
totalt 65
Tretton kommuner rapporterar att de känner till totalt 15 fall av åtal eller
strafförelägganden i sin kommun för brott mot tobakslagen under 2011.
Den vanligaste grunden för dessa är felaktig märkning av tobaksvaror (9),
försäljning utan att först ha anmält försäljning (3) och försäljning till person
under 18 år (1). I två fall så är kommunen osäker på vilken grund som
låg bakom åtalet eller strafföreläggandet.
Råd och stöd från länsstyrelsen
Att kommunerna tar emot råd och stöd från länsstyrelserna om tobakslagens
bestämmelser för detaljhandeln är ovanligt. Mer än hälften av kommunerna
uppger att de inte alls tagit emot råd eller att det är ovanligt eller mycket
ovanligt att de över huvud taget tar råd av länsstyrelsen kring de olika områdena
inom detaljhandeln. De områden som ändå tonar fram är märkningen
av tobaksvaror och marknadsföring av tobaksvaror på försäljningsstället.
Ungefär 45 procent av kommunerna anser att länsstyrelsens rådgivning
är bra eller mycket bra, 16 procent anser att den är dålig eller mycket dålig.
rökfria miljöer
Den 1 juni 2005 ändrades tobakslagen så att alla serveringslokaler blev
rökfria. Under de följande åren inriktades mycket av kommunernas arbete
med tobakstillsyn på att genomföra denna reform och det har visat sig

fungera bra. Det finns ett flertal rökfria miljöer som regleras i tobakslagen
och en som Statens folkhälsoinstitut vill lyfta fram i året länsrapport är
rökförbudet på skolgårdar. Efterlevnaden av rökförbudet på skolgården är
alldeles för dålig. Enligt en studie från 2009 uppgav fyra av fem skolungdomar
att elever röker på skolgården, trots att det varit förbjudet sedan
1994 (Statens folkhälsoinstitut, 2010c). Statens folkhälsoinstitut har därför
lyft problematiken de senaste åren med länsstyrelser och kommuner.
Organisation
Tillsynsansvaret enligt tobakslagen är fördelat på olika sätt i kommunerna.
För tillsynen av rökfria serveringsmiljöer ansvarar miljönämnden eller
motsvarande i 64 procent av kommunerna och för rökfria skolgårdar är
det också huvudsakligen miljönämndens uppgift (69 procent). Se tabell 8.
Uppgift om hur många årsarbetskrafter som avsatts för tillsyn enligt
tobakslagen gällande rökfria miljöer, inklusive rökfria skolgårdar, har lämnats
av 220 kommuner. Noteras kan att 95 av dessa har svarat att man
inte avsatt någon årsarbetskraft alls för detta arbete. Drygt hälften av de
svarande uppger att de avsätter 1 procent eller mindre. Det genomsnittliga
värdet var 6 procent av en årsarbetskraft.
Av 281 kommuner uppger 28 procent att de använde en tillsynsplan för
sitt arbete med rökfria miljöer, inklusive rökfria skolgårdar, under 2011.
Av tillsynsplanerna för 2011 är 80 procent antagna genom politiska beslut.
Huvuddelen av dessa var beslutade under 2011, men ett antal kommuner
använder sig av flerårsplaner. Av de kommuner som använde tillsynsplan för
detta område 2011 så skedde även årlig uppföljning i 80 procent av fallen.
Som tidigare nämnts uppgav 34 kommuner att man hjälpte 73 andra
kommuner med tobakstillsyn. Av de samverkansuppdrag som dessa
34 kommuner åtagit sig avsåg 12 tillsyn över rökfria miljöer.
Bara 14 procent av kommunerna hade rutiner för att underrätta Statens
folkhälsoinstitut, länsstyrelsen och polismyndigheten om kommunala
beslut avseende rökfria miljöer som fattats enligt tobakslagen.
Tillsyn över rökfria miljöer
Trettiofyra procent av 281 kommuner har under 2011 genomfört tillsynsbesök
i serveringslokaler utifrån rökförbudet. Sammanlagt besöktes drygt
1 900 serveringslokaler och totalt genomfördes ungefär 2 750 tillsynsbesök
på detta område. De 168 kommuner som inte gjorde tillsynsbesök i
serveringslokaler under 2011 uppger främst resursbrist, nedprioritering,
avsaknad av tillsynsplan och att bestämmelserna ändå upprätthålls. På
några håll är det även oklart vilken nämnd eller förvaltning som har ansvaret
för denna tillsyn.
Sedan 2008 frågar vi kommunerna om tillsynsbesök på skolor. Det är
få kommuner som genomför tillsynsbesök hos skolor utifrån tobakslagens
bestämmelser om rökfria skolgårdar. Knappt 22 procent av kommunerna
uppgav att de genomförde tillsynsbesök hos skolor under 2011. Sammanlagt
fick 518 skolor besök av 61 kommuner under 2011 och totalt genomfördes
572 tillsynsbesök. Det är i alla fall en ökning sedan 2008 då 23 kommuner
(8 %) besökte 143 skolor. Jämförelser mellan 2008 och 2011 ska göras med
LÄNSRAPPORT 2011 73

74 LÄNSRAPPORT 2011
viss försiktighet. Svarsfrekvensen i undersökningen som avsåg verksamheten
under 2008 var betydligt lägre än för 2011 års uppgifter. I Sverige fanns
under läsåret 2011/2012 totalt cirka 4 600 grundskolor och cirka 1 000
gymnasieskolor (Skolverket 2012 a).
Av de kommuner som gjorde tillsynsbesök hos skolor framkom att ungefär
två tredjedelar alltid kontrollerade om det röktes på skolgården i samband
med besöket. Det framkom även att 43 procent av de kommuner som
gjorde tillsynsbesök alltid använde standardiserade tillsynsprotokoll vid sin
tillsyn, men också att 46 procent aldrig använde sådana protokoll. Cirka
60 procent av kommunerna återkopplade alltid resultaten direkt till den
ansvariga på skolan, medan 25 procent aldrig gjorde det. När brister upptäcktes
vid tillsynsbesök hos skolor rättade skolorna till det i 28 procent
av fallen. Under 2011 uppger 39 procent av kommunerna att man vid
tillsynsbesöken inte upptäckte några brister alls hos skolorna på detta
område. De 196 kommuner som inte gjorde tillsynsbesök hos skolor under
2011 uppger som skäl resursbrist, lågprioriterat område, avsaknad av tillsynsplan
och att det är oklart vilken nämnd som har tillsynsansvaret. Viss
tillsyn verkar ske i samband med tillsyn utifrån miljöbalken, men det sker
vartannat eller vart tredje år. De signaler vi har fått under 2012 pekar på
att resultaten kommer att gå i positiv riktning. Vi kommer att följa upp
kommunernas arbete på det här området i nästa undersökning.
Administrativa sanktioner
Kommunen kan även fatta beslut om föreläggande eller förbud för rökfria
miljöer enligt 20 § i tobakslagen. Två kommuner, Grums och Stockholm,
redovisar att de fattat totalt tre beslut om föreläggande för att bestämmelserna
om rökfria miljöer inte följts, besluten var förenade med vite. Två kommuner
(Grums och Södertälje) har i fyra fall begärt utdömande av vite hos
förvaltningsrätt under 2011. Föreläggandena har två huvudsakliga grunder:
rökning på skolgård och rökning på restaurang eller andra serveringsställen.
Endast en kommun, Lilla Edet, har under 2011 fattat beslut om förbud
på detta område, beslutet var förenat med vite. Grunden för detta beslut
avsåg rökning på restaurang eller på andra serveringsställen.
tabell 12. Administrativa sanktioner (åtgärder) som kommunerna beslutat om under 2011
avseende tillsyn över rökfria miljöer.
sanktion Fördelning av sanktioner
Föreläggande med vite 3
Förelägande utan vite
Föreläggande totalt 3
Förbud med vite 1
Förbud utan vite
Förbud totalt 1
begäran om utdömande av vite 4
totalt 8

Kommunala insatser för rökförbudet på skolgården
Efterlevnaden av rökförbudet på skolgården måste förbättras och regeringen
tydliggör i ANDT-strategin och anslutande åtgärdsprogram att tillsynsarbetet
avseende rökfria miljöer måste prioriteras och då särskilt när
det gäller skolor. Även här framkommer behovet av samverkan mellan
tillsynsarbetet och det förebyggande arbetet (Regeringskansliet, 2011).
Under 2011 uppgav 31 kommuner, 11 procent, att de hade samverkan
med skolor i kommunen i syfte att förbättra efterlevnaden av bestämmelsen
om rökfria skolgårdar och 9 procent arbetade med skolor om policyfrågor
på detta område. Ungefär 5 procent av kommunerna hade utbildningar
för ansvariga och personal på skolor, totalt anordnades 41 sådana
utbildningar under 2011. Ungefär 9 procent av kommunerna tog tillfället
i akt att utbilda och informera i samband med tillsynsbesök på skolor och
13 procent spred information om rökförbudet genom separata utskick till
skolorna under 2011.
Under 2011 bedrev 14 kommuner (5 procent) strukturerad tillsyn över
rökförbudet på skolgården och en kommun (Grums) använde också administrativa
sanktioner vid överträdelse av lagens bestämmelse.
Åtta kommuner, ungefär 3 procent, genomförde eller sammanställde
kartläggningar eller undersökningar på området och ungefär hälften av
dessa kommuner använde sedan resultaten i ett aktivt mediearbete för
att belysa problematiken. Cirka 4 procent återrapporterade resultat från
sådana undersökningar till beslutsfattare. Att denna siffra är högre än
andelen kommuner som genomfört eller sammanställt kartläggningar
under 2011 skulle kunna förklaras av att kartläggningarna genomfördes
tidigare år.
Åtta procent av kommunerna spred stödmaterialet ”Nationell strategi
för rökfria skolgårdar” 15 till skolor och föräldrar och ungefär 4 procent
hade samarbete med idéburna organisationer på området. Övriga insatser
som nämndes var till exempel samarbete med andra förvaltningar och
funktioner inom kommunen på detta område samt förmedling av skyltar
till skolor som informerar om rökförbudet.
Råd och stöd från länsstyrelsen
Att kommunerna tar emot råd och stöd från länsstyrelserna om bestämmelser
kring rökfria miljöer är mycket ovanligt. Mer än två tredjedelar av
kommunerna uppger att de inte alls tagit emot råd eller att det är ovanligt
eller mycket sällan förekommande att de över huvud taget tar råd av länsstyrelsen
kring de olika områdena gällande rökfria miljöer. De områden
som ändå tonar fram är rökfria skolgårdar och tillämpningen av administrativa
sanktioner.
15. Materialet återfinns på webbplatsen http://www.fhi.se/Publikationer/Alla-publikationer/Nationell-strategi-for-rokfria-skolgardar1/.
LÄNSRAPPORT 2011 75

76 LÄNSRAPPORT 2011
Slutsatser och kommentarer
Efterlevnaden av tobakslagens bestämmelser måste förbättras, framför
allt avseende tillgänglighetsbegränsning och vissa rökfria miljöer. Trots
åldersgränsen 18 år kan ungdomar fortfarande alldeles för enkelt köpa
sin egen tobak (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
[CAN], 2011; Regeringens proposition 2009/10:207) och trots rökförbudet
på skolgården röks det fortfarande på de flesta skolorna (Statens
folkhälsoinstitut, 2010c). Regeringen uttalar i sitt åtgärdsprogram för
ANDT-politiken att tillsynen behöver fortsatt förstärkas. De senaste ändringarna
i tobakslagen syftade också bland annat till att ge tillsynsmyndigheterna
verktyg och möjligheter för att effektivisera tillsynen för en
förbättrad efterlevnad av lagens bestämmelser (Regeringens proposition
2009/10:207; Regeringskansliet, 2011).
länsstyrelsens tillsyn enligt tobakslagen
Länsstyrelsernas tillsynsaktiviteter på tobaksområdet har ökat lite för
varje år, även under 2011. Det ser man på de resurser som länsstyrelserna
redovisar, som aldrig tidigare legat på så hög nivå. Länsstyrelsernas totala
genomsnitt av årsarbetskrafter på området för 2011 är ungefär en halvtidstjänst.
Detta kan bland annat tillskrivas regeringens satsning inom
ANDT-strategin och specifikt de projektmedel som Statens folkhälsoinstitut
förmedlat till länsstyrelserna, men även resurserna som respektive
länsstyrelse avsatt från egna medel visar samma resultat. Jämför man länen
så ser man att några av de större länen inte riktigt satsar i paritet med sin
befolkningsstorlek.
Satsningen återspeglas i länsstyrelsernas tillsyn över kommunerna som
också ökat stadigt under de senaste åren. Trots de senaste årens direktiv
och tillskott av medel från regeringen så är det anmärkningsvärt att det
ändå är sju länsstyrelser som inte bedrev någon tillsyn alls över sina kommuner
under 2011 utifrån det lagstadgade tillsynsuppdraget. Statens folkhälsoinstitut
framhåller vikten av tillsynsplaner för att öka prioriteringen
av tillsynen, nästan hälften av de länsstyrelser som inte bedrev någon tillsyn
hade inte heller någon tillsynsplan.
Tillsynen över kommunerna visar på områden där arbetet behöver förbättras
och där insatser bör genomföras. Här framträder tillsynen över
rökförbudet på skolgården. På detaljhandelsområdet är det märkning och
marknadsföring av tobaksvaror och för båda dessa områden användandet
av administrativa sanktioner. Även om det generellt är ovanligt att länsstyrelsen
lämnar råd till kommuner så är det positivt att just dessa områden
framträder även här.
Länsstyrelsen har fortsatt det regionala nätverksbyggandet för kommunala
tobakshandläggare för kompetenshöjning och erfarenhetsutbyte
vilket är positivt, men här måste de som arbetar med rökfria miljöer få
mer utrymme. Länsstyrelsernas samordnande funktion är viktig, men den
försvåras till viss del av att tillsynen enligt tobakslagen är uppdelad i olika
nämnder hos många kommuner. Tillsynen över rökfria miljöer är ofta förlagd
till kommunens miljönämnd, men här kan länsstyrelsen nå målgruppen
genom nätverk för kommunens tillsyn enligt miljöbalken.

De senaste ändringarna i tobakslagen medförde bland annat att polisen
blev ny tillsynsmyndighet över handeln med tobaksvaror. Länsstyrelsens
roll att främja samverkan fick därmed en naturlig inriktning, mycket positivt
är därför att 17 länsstyrelser också fokuserat på polisen som målgrupp.
Polisens tillsyn har under 2011 varit ganska osynlig på tobaksområdet
och här kan länsstyrelsen bidra till utvecklingen av polisens tillsynsarbete.
Statens folkhälsoinstitut har initierat samarbete med Rikspolisstyrelsen
vilket resulterat i vägledningsmaterial för kommunens och polisens olika
roller och samverkan. Förhoppningsvis kan en utveckling på detta område
effektivisera tillsynen över handeln.
Länsstyrelserna har en viktig roll för utvecklingen av en effektiv tillsyn.
Regeringen framhåller ett antal åtgärder i proposition 2009/10:207
”Olovlig tobaksförsäljning” men även i sitt åtgärdsprogram för politiken
kring alkohol, narkotika, dopningsmedel tobak 2011. Kompetenshöjande
insatser i kombination med en skarpare tillsyn av kommunerna kan höja
aktiviteten på den lokala nivån. Den mer operativa tillsynen över kommunerna
behöver förbättras och Folkhälsoinstitutet har gett projektmedel till
ett projekt där länsstyrelser gemensamt utvecklar tillsynen på alkohol- och
tobaksområdet.
Positivt är även att länsstyrelserna besöker kommuner för att stötta
utvecklingen av den lokala tillsynen och att man drar nytta av erfarenheter
från alkoholområdet i metodutvecklingen. Många regionala insatser från
länsstyrelserna ligger i linje med regeringens ANDT-strategi och åtgärdsprogram.
Mer satsningar behövs dock på utveckling av tillsynsmetoder
som har vetenskapligt stöd för att ge en förbättrad efterlevnad av tobakslagens
bestämmelser.
kommunens tillsyn enligt tobakslagen
Vi har delat upp redovisningen av kommunens tillsyn enligt tobakslagen
på detaljhandel med tobaksvaror respektive rökfria miljöer.
detaljhandel med tobak
Det totala genomsnittet av årsarbetskrafter för tillsynen över detaljhandeln
samt rökfria miljöer ligger kvar på samma låga nivå sedan 2008. Detta
trots satsningar på nationell och regional nivå för att öka prioriteringen
av denna tillsyn. Vi kan tillägga att kommunerna under denna period även
fått tillsynsansvar för detaljhandel med vissa receptfria läkemedel som de
samordnar med tillsynen över försäljningen av tobak och folköl.
Ansvaret för tillsynen över detaljhandeln låg enligt kommunerna huvudsakligen
på socialnämnden men jämfört med tidigare kan man nu se en
förskjutning mot miljönämnden. Varför är svårt att svara på, men kan
antas bero på olika samordningsvinster. En sådan utveckling kan vara
positiv för utvecklingen av användandet av administrativa sanktioner då
miljönämnderna ofta är vana vid att använda det verktyget i tillsynsverksamheten.
Användandet av sanktioner har effekt när det gäller tillgänglighetsbegränsning
av tobaksvaror och positivt är därför att det ökar under
2011. Ökningen beror förvisso på kommunens nya tillsynsansvar över
märkningen av tobaksvaror. Men här kan ändå antas att användandet av
LÄNSRAPPORT 2011 77

78 LÄNSRAPPORT 2011
sanktioner mot näringsidkare som bryter mot en av tobakslagens bestämmelser
även kan påverka benägenheten att inte heller överträda andra
bestämmelser i lagen.
I samband med den senaste lagändringen fick kommunerna möjlighet
att använda försäljningsförbud och varning. Fördelen med flera verktyg är
bland annat att kommunen kan välja lämplig sanktionsåtgärd som passar
för både överträdelsen och näringsidkaren. En typ av åtgärd kan i förlängningen
ha större inverkan på en näringsidkare än en annan.
Regeringen framhåller att en effektiv tillsyn är strukturerad och regelbunden.
I årets rapport ökar användandet av tillsynsplaner och frekvensen
av tillsynsbesök för handeln med tobaksvaror. Men svarsfrekvensen är
också högre i årets länsrapport än tidigare år. En stor andel av de kommuner
som använde tillsynsplaner följde också upp dessa vilket är viktigt för
måluppfyllelse och ökad prioritet. Att fler försäljningsställen än tidigare
fick tillsynsbesök under 2011 är positivt, men institutet vidhåller att en
rimlig ambition borde vara att varje försäljningsställe får åtminstone ett
besök per år. Men här bör också nämnas vikten av att kommunerna känner
sina tillsynsobjekt och de rutiner för egenkontroll som finns där. Med
denna kunskap kan kommunerna komplettera sin kontinuerliga tillsyn
med tillsyn utifrån riskbedömningar.
Regeringen exemplifierar i proposition 2009/10:207 Olovlig tobaksförsäljning
att det främst är de små försäljningsställena, kiosker och tobaksaffärer,
som av olika anledningar försummar att respektera åldersgränsen i
tobakslagen. Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av åldersgränsen och
förbättra tillsynen måste därför utformas med hänsyn till att de ska nå och
ha effekt för just denna typ av försäljningsställen.
En ändring som infördes i tobakslagen 2010 reglerar att näringsidkare
som säljer tobaksvaror ska skicka in ett egenkontrollprogram till kommunen
som bland annat beskriver vilka rutiner som försäljningsstället har
för att säkerställa att lagens bestämmelser följs. Syftet med att lämna in
egenkontrollprogrammet till kommunen är att det ska fungera som ett
underlag för fortsatt tillsynskontakt och underlätta planeringen och bidra
till en effektivisering av kommunens tillsynsverksamhet. Anmärkningsvärt
är att endast 35 procent av de anmälda försäljningsställena hade lämnat in
egenkontrollprogram till kommunerna under 2011 trots det lagstadgade
kravet. Här bör kommunerna använda sig av lagen och förelägga dessa
näringsidkare att skicka in program.
Några kommuner effektiviserar tillsynen genom att samordna vissa uppgifter
med andra kommuner, vilket är positivt. Statens folkhälsoinstitut vill
även framhålla vikten av att kommunerna verkligen utnyttjar möjligheten
att finansiera en effektiv tillsyn över detaljhandeln genom att ta ut en tillsynsavgift
som står i proportion till kostnaderna. Uttaget av tillsynsavgift
varierar mellan kommuner, detta instrument borde kunna utnyttjas bättre
för att ge kostnadstäckning för en effektiv tillsyn (Statens folkhälsoinstitut,
2011c).
En stor del av kommunerna har ingen samverkan med polisen kring
handeln med tobaksvaror trots att lagen kräver det. Kommunens samverkan
med polisen måste förbättras och här kan länsstyrelsen bidra med stöd

för att skapa kontakt. Statens folkhälsoinstitut har tagit fram ett stödmaterial
16 som fokuserar på kommunens tillsyn över handeln med tobaksvaror
och kommunens och polisens roller. Ett annat sätt att utveckla samverkan
är att upprätta formaliserade samverkansavtal mellan kommun och polis
på området. Positivt är att huvuddelen av de kommuner som ändå har en
samverkan med polisen bedömer att den fungerar bra.
Att förhindra att ungdomar börja röka och snusa är en prioriterad fråga
och här har den kommunala tillsynen en viktig roll. Inspektion är en sak,
men att även genomföra åtgärder för att förbättra efterlevnaden av åldersgränsen
är lite annorlunda. Tillsynsansvaret är lagstadgat men stödet för
de främjande aktiviteterna är vagare. Regeringen betonar att tillsynen
behöver samordnas med det förebyggande arbetet. Ett bra exempel på
detta är metoden Ansvarsfull alkoholservering som innehåller aktiviteter
med inslag från båda områdena. Vi vet även från internationella studier
att utbildning av näringsidkare och breda samhällsinsatser har effekt för
begränsa tillgängligheten av tobaksvaror för underåriga och att flerkomponentinsatser
bör genomföras (Statens folkhälsoinstitut, 2011c). Av kommunernas
svar i länsrapport 2011 framkommer att här finns mycket kvar
att utveckla. Erfarenheter från arbetet med Ansvarsfull alkoholservering
visar dock att dessa insatser i början kan vara resurskrävande vilket främst
är en utmaning för mindre kommuner (Statens folkhälsoinstitut, 2011a).
De medel som fördelas till länsstyrelsen genom satsningen på förstärkt tillsyn
och arbetet med näringens egenkontroll bör på ett positivt sätt bidra
till att stärka detta område. Det behövs också effektiva uppföljningsverktyg
och här följer Folkhälsoinstitutet det fortsatta arbetet med förslag om
införande av lagstöd för kontrollköp vid försäljning av folköl, tobak och
vissa receptfria läkemedel.
rökfria miljöer
Tillsynen över rökfria miljöer ligger huvudsakligen på miljönämnden i
kommunerna, men några kommuner svarar inte på hur fördelningen ser
ut. Orsakerna till detta kan vara flera, men det finns tecken på en osäkerhet
om tillsynsansvaret för rökfria skolgårdar och att det inte är fastställt
i kommunens arbets- eller delegationsordning. Detta måste fastställas i de
kommuner där det är oklart och arbetet måste prioriteras för de närmaste
åren i linje med regeringens strategi.
Rökfria miljöer behöver prioriteras i de flesta kommuner, det blir tydligt
när man ser hur lite årsarbetskrafter som avsatts för detta arbete. Här kan
kartläggningar av problemområden och tillsynsplaner vara en hjälp för att
synliggöra behovet och tillsynsansvaret. Länsstyrelsen bör även bedriva
tillsyn över kommunerna och rikta kritik samt bidra med åtgärder och
stöd där det behövs. För arbetet med rökfria skolgårdar finns stödmaterial
för tillsyn och förebyggande insatser att hämta på Statens folkhälsoinstituts
webbplats. 17
16 Mer information finns på webbplatsen http://www.fhi.se/Tillsyn/Tobak/Tillsyn-tobaksforsaljning/.
17 http://www.fhi.se/Tillsyn/Tobak/Tillsyn-rokfria-miljoer/
LÄNSRAPPORT 2011 79

80 LÄNSRAPPORT 2011
Tillsynsbesöken är få och det ter sig naturligt utifrån att området inte heller
prioriteras högt i kommunerna. Den relativt låga aktiviteten kring tillsynen
över rökfria serveringar förklaras ofta med att rökförbudet är accepterat
och en stor social kontroll upprätthåller efterlevnaden. Det stämmer för
det generella rökförbudet på serveringar men vissa andra problemområden
har kommit till institutets kännedom i kontakten med kommuner och
länsstyrelser. Exempelvis rökning på uteserveringar som inte har tillräcklig
luftgenomströmning och rökning av vattenpipa i föreningslokaler.
Arbetet med rökfria skolgårdar är ett särskilt utpekat område i regeringens
ANDT-strategi och måste förstärkas hos kommunerna. Kommunernas
tillsynsbesök på skolor utifrån rökförbudet på skolgården samt insatser
för en förbättrad efterlevnad av rökförbudet måste därför utifrån länsrapportens
resultat betraktas ligga på en alldeles för låg nivå under 2011. Ett
kostnadseffektivt sätt att få underlag för fortsatt arbete är att begära in
uppgifter av skolans huvudman om vad de gör för att rökförbudet ska
upprätthållas. Detta underlag kan sedan användas som stöd för planeringen
av den mer operativa tillsynsverksamheten.
Strukturerad tillsyn är viktigt för en effektiv tillsyn och fler kommuner
bör i större utsträckning använda sig av strukturerade tillsynsprotokoll
samt börja använda sig av administrativa sanktioner riktade mot skolornas
huvudmän för att komma tillrätta med överträdelser av lagen.

ANDT-FÖREBYGGANDE ARBETE
– REDOVISNING AV RESULTAT
7

82 LÄNSRAPPORT 2011
ANDT-förebyggande arbete
– redovisning av resultat
Bakgrund
Länsstyrelsernas ANDT-samordnare har vid tidigare länsrapporter haft en
viktig roll i att föra ut enkäten med våra frågor till sina kommuner. Nytt
för 2011 är att det även finns frågor som är direkt riktade till länsstyrelsernas
ANDT-samordning och som handlar om det regionala förebyggande
arbetet.
2011 är startår för ANDT-strategin, men de flesta målen berör områden
som redan ingår i det förebyggande arbetet. Från 2011 finns dock ett
samlat politiskt styrdokument för arbetet (mer om regeringens samlade
ANDT-strategi finns att läsa i rapportens inledande kapitel).
De nya frågorna till länsstyrelserna och den nya strategin medför att
det i årets rapport inte går att jämföra med det ANDT-förebyggande för
tidigare år. Vissa aktiviteter, till exempel kommunbesök eller specifika
utvecklingsprojekt genomförs inte varje år vilket för 2011 års rapport kan
uppfattas ge en något missvisande bild av läget. ANDT-samordningen är
en långsiktig verksamhet och det är därför först när det finns information
som även sträcker sig bakåt i tiden som man kan ge en mer riktig bild.
Länsstyrelsernas ANDT-samordning
länsstyrelsernas uppdrag
Samordningsfunktionen för det förebyggande arbetet med ANDT har funnits
sedan 2002 inom olika länsverksamheter men sedan 2008 är tjänsten
placerad på länsstyrelserna.
Samordningen har en viktig roll i regeringens samlade strategi för politiken
mot skadeverkningar av alkohol, narkotika, dopningsmedel och
tobak. Länsstyrelserna ska, genom samordningsfunktionen, verka för ett
genomförande av den nationella ANDT-politiken i länet, bidra till utvecklingen
av ett långsiktigt kunskapsbaserat regionalt och lokalt arbete samt
stimulera utvecklingen av samordnade och tvärsektoriella insatser i kommunerna
och landstingen.
Statens folkhälsoinstitut har sedan 2008 i uppdrag att stödja länsstyrelserna
och särskilt ANDT-samordningen.
Statens folkhälsoinstitut har även i uppdrag att förmedla bidrag till länsstyrelsernas
samordning. Finansieringen gäller både samordnartjänsterna
och verksamheten.

2011 hade samtliga län i Sverige möjlighet att få stöd för en heltidstjänst
för ANDT-samordning. De tre största länen, Skåne, Stockholm och Västra
Götaland hade två samordnartjänster vardera.
struktur för arbetet
Figur 13. Övergripande organisation för att nå de nationella ANDT-målen (Regeringens
proposition 2010/11:47)
regering/riksdag
Regeringskansliet/
departementen
• ANDT–rådet
• ANDT–sekretariatet
Intresseorganisationer och
idéburna organisationer 3
Nationellt ansvar
ANDT–samordning 1
Statliga myndigheter
med uppgifter inom
ANDT–området 2
nationell nivå
länsstyrelser
Polismyndigheter,
Tullverket,
Kustbevakningen,
Kriminalvården
Landsting/
Regionförbund
ANDT–samordning
Idéburna
organisationer
regional nivå
kommuner
Näringsliv
Polismyndigheter,
Tullverket,
Kustbevakningen
Landsting
Kommunal samordning
Idéburna
organisationer
lokal nivå
1. Statens folkhälsoinstitut
2. Statliga myndigheter med uppgifter inom ANDT-området.
Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket,
Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen: Brottsförebyggande
och brottsbekämpande samverkan.
Statens folkhälsoinstitut, länsstyrelserna, Konsumentverket: Tillsyn av försäljning,
servering och marknadsföring. Statens folkhälsoinstitut är nationellt kunskapscentrum
samt ansvarigt för tillsyn på ANDT-området. Genomför den nationella tobaksstrategin.
Strategiansvar och stöd för ANDT-samordning på länsnivå. Länsstyrelsen ansvarar för
ANDT-samordningsfunktionen samt projektledning och tillsyn. Fördelning av statsbidrag.
Trafikverket: Trafiksäkerhet.
Statens institutionsstyrelse, Socialstyrelsen: Hälso- och sjukvård, socialtjänst, missbruksoch
beroendevård, kriminalvård och psykiatri.
Statens skolverk, Ungdomsstyrelsen: Hälsofrämjande arbete med barn och unga som
särskild målgrupp.
Läkemedelsverket: Utredningar och ev. narkotikaklassning av substanser.
3. Centrala idéburna organisationer och intresseorganisationer med ANDT-frågeinriktadoch/eller
hälsofrämjande verksamhet: Arbetsgivar-/intresseorganisationer, riksorganisationer
för alkohol-, narkotika, dopnings- och/eller tobaksfrågor, brukar- och
patientorganisationer, folkbildningsverksamheter, idrotts- och friluftsorganisationer
m.fl.
LÄNSRAPPORT 2011 83

84 LÄNSRAPPORT 2011
nätverk
Den regionala samordnaren har ett nära samarbete med de kommunala
samordnarna eller motsvarande i länets kommuner. Ett gott samarbete är
en förutsättning för det regionala och lokala genomförandet av ANDTförebyggande
arbete. I flertalet kommuner finns det kommunala samordnare
eller liknande funktion, men tjänstgöringsgraden varierar (läs mer i
avsnittet om kommunala samordnare på sidan 96 och framöver). I 2011
års enkät uppgav 20 av 21 länsstyrelser att de organiserade nätverk för de
kommunala samordnarna i länet. Gotlands län, med en kommun, hade
inte något nätverk. Länsstyrelserna har under året regelbundet arrangerat
nätverksträffar för de kommunala samordnarna. Antalet träffar varierar
från två till elva. Under 2011 arrangerade 13 länsstyrelser 4–5 träffar för
sina kommunala samordnare.
Under 2011 deltog totalt 242 av landets 290 kommuner i nätverk för
kommunala samordnare (eller motsvarande) som länsstyrelsen organiserade.
Av kommunerna rapporterade 245 att de hade deltagit i nätverk för
kommunala samordnare som länsstyrelsen arrangerade (läs mer på sidan
96 under rubriken Nätverk för samordnare).
samverkan med tillsyn
Forskning har visat att begränsad tillgång och tillgänglighet till alkohol,
narkotika och tobak är den mest effektiva åtgärden för att minska
skadeverkningar och missbruk (Babor, 2010; Babor et al., 2010; Jha,
Chaloupka, & International Bank for Reconstruction and Development,
1999). I den nationella strategin framhålls att tillsynen enligt alkohollagen
och tobakslagen är viktig för att begränsa tillgång till alkohol och tobak.
I strategin lyfts även att ”ANDT-samordnaren bör arbeta nära ansvariga
vid länsstyrelsen som arbetar med alkohol- och tobakstillsyn och med insatser
för att förbättra restauranger och handlares egentillsyn” (Regeringens
proposition 2010/11:47).
Under 2011 har tillsynen integrerats allt mer i det övriga förebyggande
arbetet på både kommunal och regional nivå. Ett exempel på konkreta
aktiviteter för samverkan är gemensamma sammankomster. I 2011 års
enkät rapporterade 16 av landets länsstyrelser att de under året genomfört
sammankomster där man samlat både kommunala handläggare för
alkohol och tobak och ANDT-samordnare. Av dessa länsstyrelser uppgav
tretton att de genomfört en eller två gemensamma träffar.
Därutöver besökte man kommunerna för att prata med ledning om
arbete utifrån ANDT-strategin. Tio länsstyrelser uppgav att ANDTsamordnaren
och tillsynshandläggaren (eller projektledaren för förstärkt
tillsyn) tillsammans besökte länets kommuner för att diskutera ANDTstrategin
med kommunens ledning.
Förutom detta rapporterade 17 av landets länsstyrelser att de under
2011 bedrivit någon form av utvecklingsarbete där ANDT-förebyggande
verksamhet och tillsyn samverkade. Länsstyrelserna i Örebro, Blekinge,
Norrbotten och Skåne rapporterade att de inte genomfört någon form av
utvecklingsarbete under 2011.

Figur 14. Områden där länsstyrelser uppger samverkan kring utvecklingsarbete mellan
ANDT-förebyggande arbete och tillsynsverksamhet 2011 (totalt 17 svarande, flera svar kan
anges).
Antal
14
12
10
8
6
4
2
0
Rökfria
skolgårdar
Detaljhandel
folköl
Detaljhandel
tobaksvaror
Alkoholservering
Annat
Rökfria skolgårdar har under lång tid varit ett eftersatt område men lyfts
i både ANDT-strategin och åtgärdsprogrammet för 2011 som ett viktigt
utvecklingsområde. Under 2011 samverkade 13 länsstyrelser kring detta
område.
Enligt tobakslagen får man inte röka i skollokaler eller i andra lokaler
avsedda för barn eller ungdomar. Sedan 1994 gäller det också skolgårdar
eller liknande utrymmen på förskolor och fritidshem.
Det finns vetenskapligt stöd för att en aktiv kontroll av rökförbudet på
skolans område, med sanktioner för de elever som överträder förbudet,
reducerar elevernas bruk av tobak (Aveyard, 2004; Evans-Whipp, 2004).
Trots detta uppger en majoritet av ungdomarna i en nationell studie att
elever röker på deras skolgård och en tredjedel av ungdomarna uppger
att även vuxna gör det. Många barn och ungdomar (87 procent) vill ha en
rökfri skolgård (Statens folkhälsoinstitut, 2011b).
Man samarbetade också om detaljhandeln med tobaksvaror – där insatserna
framför allt ska få dem att efterleva åldergränser för försäljning och att
skapa opinion kring betydelsen av att inte underåriga får köpa tobak. I något
mindre omfattning samarbetade man kring detaljhandel med folköl och alkoholservering,
bland annat om metoden Ansvarsfull alkoholservering.
samverkan mellan andt-förebyggande och brottsförebyggande arbete
I ANDT-strategin framgår att förutom ANDT-förebyggande arbete och
tillsyn är den brottsförebyggande verksamheten i centrum (Prioriterat mål
1.4 – En fungerande lokal och regional samverkan och samordning mellan
ANDT-förebyggande och brottsförebyggande arbete). Det är framför
allt de brottsbekämpande myndigheterna polis och tull som har det som
sitt ansvarsområde, men tillsyn och drogprevention är i många fall även
brottsförebyggande.
I 13 län fanns under 2011 en regional samverkansgrupp för det ANDTförebyggande
och det brottsförebyggande arbetet. Polisen är en viktig samar-
LÄNSRAPPORT 2011 85

86 LÄNSRAPPORT 2011
betspart i detta arbete och fanns representerad i 12 regionala samverkansgrupper.
Även kommuner (8 samverkansgrupper), kommun- och landstingsförbund
(7 grupper) och landsting (9 grupper) var väl representerade i samverkansgrupperna.
Ideella organisationer fanns representerade i fyra län.
Även om det inte finns en regional samverkansgrupp för ANDT- och
brottsförebyggande arbete kan samverkan mellan ANDT-förebyggande
och brottsförebyggande arbete ske inom regionen. Exempelvis angav
14 länsstyrelser att de under året arrangerat sammankomster där kommunala
brottsförebyggare och Brå-samordnare deltagit. Nästintill samtliga
länsstyrelser (20 stycken) rapporterade att polisen deltagit i regionala sammankomster
som arrangerats av länsstyrelsen.
I enkäten för länsrapporten ställde vi en särskild fråga om samverkan mellan
brottsförebyggande och ANDT-förebyggande arbete, men det behöver
inte alltid vara en särskild aktivitet utan kan ingå i andra samverkansaktiviteter.
Exempelvis så angav Länsstyrelsen i Västra Götalands län att Bråsamordnare
ingick i det regionala nätverket för lokala ANDT-samordnare.
idéburna organisationer
Länsstyrelsernas ANDT-samordning ska bygga regionala nätverk med
bland annat den idéburna sektorn kopplat till strategimål 3.5 – Ett ökat
deltagande av föräldrar, idéburna organisationer och näringsliv i det förebyggande
arbetet. I strategimålet framhålls att ”under strategiperioden
bör samarbete och samverkan mellan statliga myndigheter, kommuner,
landsting och idéburna organisationer fördjupas och antalet gemensamma
aktiviteter öka”. Förutom strategin lyfts samverkan mellan kommuner och
idéburna organisationer i den så kallade Överenskommelsen. Det är en
ömsesidig avsiktsförklaring som har vuxit fram i dialog mellan regeringen,
de idéburna organisationerna inom det sociala området och Sveriges kommuner
och landsting (Regeringen, Idéburen sektor, & Sveriges kommuner
och landsting [SKL]). Regeringen beslutade om Överenskommelsen 2008.
Det viktigaste målet med den är att stärka de idéburna organisationernas
självständiga och oberoende roll som röstbärare och opinionsbildare.
Enkäten för 2011 visar att alla utom en länsstyrelse (Jämtland) arrangerat
sammankomster där idéburna organisationer deltagit.
Länsstyrelsens ANDT-samordning deltog även i olika samverkansgrupper
där stiftelser, idéburen sektor och frivilligorganisationer medverkande.
Fjorton av de nitton länsstyrelser som angav att de deltog i samverkansgrupper
eller motsvarande för det ANDT-förebyggande arbetet i länet uppger att
även stiftelser, idéburen sektor och frivilligorganisationer medverkade.
Två (Jönköping och Västerbotten) av de åtta länsstyrelserna som svarade
att de hade en regional strategi 2011, uppgav att stiftelser, idéburen
sektor och frivilligorganisationer fanns representerade i deras län.
Sju av landets länsstyrelser hade en handlingsplan för 2011. Av dessa
sju länsstyrelser var det två (Jönköping och Västerbotten), som rapporterade
att den idéburna sektorn även hade ett ansvar för verksamhet i regionens
handlingsplan för 2011. Att vara involverad i utvecklingsarbetet har
i dessa fall sannolikt gett upphov till att man även hade ett ansvarsområde
i det fortsatta arbetet.

Det är möjligt att det finns svårigheter att utarbeta konkreta regionala samarbeten
med stiftelser, idéburen sektor och frivilligorganisationer om dessa
inte är organiserade på regional nivå. De konkreta samarbetena genomförs
i större omfattning på lokal nivå med kommunerna (läs mer i kapitlet om
kommunernas förebyggande arbete). Det bör i sammanhanget beaktas att
begreppet stiftelse, idéburen organisation och frivilligorganisation innefattar
en mycket bred och heterogen grupp aktörer.
näringsliv
Ett ökat deltagande av näringslivet i det förebyggande arbetet lyfts fram
i ANDT-strategins prioriterade mål 3.5. Det handlar bland annat om att
förbättra egenkontrollen av gällande lagstiftning och stimulera fler företagarinitiativ.
Samordningsverksamheten skulle kunna dra in näringslivet bättre i
det ANDT-förebyggande arbetet. Endast Länsstyrelsen Gotland angav
att näringslivet deltog i sammankomster arrangerade av länsstyrelsen för
information, utbildning och erfarenhetsutbyte om ANDT.
På Gotland hade även privata företag deltagit i utvecklingen av den regionala
strategin vilket inte hade skett i något annat län.
Gotland är jämförelsevis ett litet län med enbart en kommun, det är
möjligt att detta underlättar samarbetet med näringslivet.
Förutom Gotland så svarade åtta länsstyrelser (Blekinge, Gotland, Norrbotten,
Örebro, Östergötland, Uppsala, Västerbotten och Västernorrland)
att privata företag fanns representerade i länets samverkansgrupper för det
ANDT-förebyggande arbetet. Det är även möjligt att näringslivet deltagit
på exempelvis utbildningar arrangerade av länsstyrelserna men om detta
frågade vi inte i undersökningen.
strategiarbete inom länen
Spridning av strategin
I ANDT-strategin framgår att länsstyrelsernas samordningsfunktion och
Statens folkhälsoinstitut ska medverka till att föra ut mål och inriktning i
regeringens strategi.
Från samtliga län utom två, Blekinge och Jönköping, rapporterades att
länsstyrelsen under 2011 aktivt arbetat med att sprida ANDT-strategin i
länet. Blekinge och Jönköping planerade dock att sprida ANDT-strategin.
Ett viktigt led i arbetet med att sprida kunskap om strategin och dess mål
till berörda aktörer i de olika länen var regionala lanseringskonferenser
(däribland Blekinge län och Jönköpings län). I de öppna svar som länsstyrelserna
lämnat på frågan om hur ANDT-strategin sprids i länet framkommer
att strategin fanns med i de flesta sammanhang och att de initiativ
som togs och aktiviteter som genomfördes hänvisade till strategin.
Kommunbesök för att diskutera mål
Länsstyrelsens ANDT-samordnare hade på flera håll genomfört kommunbesök
för att föra ut och diskutera mål och inriktning i strategin. Ett par
län hade under året även genomfört kommunala lanseringskonferenser
i några av länets kommuner. Sexton länsstyrelser uppgav att de besökt
LÄNSRAPPORT 2011 87

88 LÄNSRAPPORT 2011
länets kommuner i syfte att föra dialog med kommunens ledning om kommunens
arbete utifrån strategin.
Tio av de ANDT-samordnare som besökte kommuner gjorde det tillsammans
med länsstyrelsernas tillsynshandläggare och projektledare för
förstärkt tillsyn. Länsstyrelsen Västmanland är ett av de län som rapporterade
att de inte hade fört dialog med kommunens ledning men rapporterade
att de under 2011 besökt nio av tio kommuner i länet för att motivera
till lokala lanseringskonferenser. Så kan även vara fallet i fler län men dessa
har inte rapporterat detta.
tabell 13. Antal besökta kommuner per län i syfte att föra dialog med kommunledningen om kommunens ANDTförebyggande
arbete.
län besök hos kommunledning antal besökta kommuner totalt antal kommuner
Blekinge Nej 5
Dalarna Ja 6 15
Gävleborg Ja 3 11
Gotland Nej 1
Halland Ja 1 6
Jämtland Ja 4 8
Jönköping Nej 13
Kalmar Nej 12
Kronoberg Ja 4 8
Norrbotten Ja 2 14
Örebro Ja 1 12
Östergötland Ja 13 13
Skåne Ja 4 33
Södermanland Ja 1 9
Stockholm Ja 4 26
Uppsala Ja 3 8
Värmland Ja 16 16
Västerbotten Ja 6 15
Västernorrland Ja 2 7
Västmanland Nej 10
Västra Götaland Ja 6 48

Under 2011 besökte länsstyrelserna totalt 76 kommuner i syfte att föra
dialog med kommunledningen om kommunens arbete utifrån ANDTstrategin.
Länsstyrelserna besöker inte kommunledningarna varje år och
det kan vara så att kommunledningarna besökts under 2010, något som
inte framgår då 2011 är första året vi frågar om det.
Utöver kommuner har ANDT-samordningen även besökt andra nyckelaktörer
i länet. Från till exempel Dalarna rapporterades att länsstyrelsen
informerat om strategin i samband med landstingets presentation av den
årliga folkhälsopolitiska rapporten. Östergötland rapporterade att länets
närpolisområden samt även i vissa fall primärvården fått information om
ANDT-strategin. Även i Stockholms län hade strategin presenterats för
närpolischefer och poliser med brottsförebyggande ansvar.
Regional strategi och handlingsplan
En strategi kan definieras som ett långsiktigt övergripande tillvägagångssätt
(Jarlert 2000). En strategi sträcker sig oftast över flera år. En handlingsplan
kan definieras som konkreta aktiviteter för att nå målen i strategin
och revideras regelbundet, ofta årligen.
Åtta av landets länsstyrelser hade under 2011 en regional strategi för det
ANDT-förebyggande arbetet i länet, varav fyra stycken uppgav att den version
man arbetade utifrån antogs 2011. Ytterligare åtta länsstyrelser hade
påbörjat arbetet med att ta fram en regional strategi. Fem länsstyrelser
uppgav att de inte hade någon regional strategi eller hade påbörjat arbetet
med att ta fram en.
För de åtta länsstyrelser som hade en regional strategi ingick områdena
alkohol, narkotika och tobak. Dopning ingick i sju av de regionala strategierna.
Sju länsstyrelser hade under 2011 en handlingsplan för det ANDTförebyggande
arbetet i länet. Därutöver rapporterade sju län att de under
2011 påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan. Alkohol och
tobak fanns med i samtliga handlingsplaner, dopning i sex handlingsplaner
och narkotika i fem.
Strategier och handlingsplaner har arbetats fram med andra aktörer;
Kommunförbund, regionförbund och landsting är de organisationer som
förutom länsstyrelser varit mest aktiva i arbetet. Men frågan gällde bara de
åtta länsstyrelser som svarat att de hade en strategi.
LÄNSRAPPORT 2011 89

tabell 14. Länsstyrelser med regionala strategier samt år strategierna antogs. Aktörer som länsstyrelsen samarbetat med om den regionala strategin.
aktörer som deltagit i utvecklingen av regional strategi. (rött = deltagit)
andra
stiftelser,
idéburna-/
Frivilligorganisationer
privata
företag/
näringslivet
tullverket trafikverket Universitet/
högskolor
länspolismyndigheten
landstinget
eller
motsvarande
län strategi i länet länsstyrelsen kommun-/
regionförbund
90 LÄNSRAPPORT 2011
Blekinge Nej, men påbörjat
Dalarna Nej, men påbörjat
Gävleborg Nej
Gotland Ja, antogs 2009
Halland Ja, antogs 2011
Jämtland Nej, men påbörjat
Jönköping Ja, antogs 2009
Kalmar Nej
Kronoberg Nej, men påbörjat
Norrbotten Nej
Örebro Ja, antogs 2008
Östergötland Nej, men påbörjat
Skåne Nej, men påbörjat
Södermanland Nej
Stockholm Ja, antogs 2011
Uppsala Nej, men påbörjat
Värmland Nej, men påbörjat
Västerbotten Ja, antogs 2011
Västernorrland Nej
Västmanland Ja,antogs 2010
Västra Götaland Ja, antogs 2011

Uppföljning och utvärdering
Sjutton av landets tjugoen länsstyrelser rapporterade att allt eller delar
av det ANDT-förebyggande arbetet följdes upp och utvärderas av ANDTsamordningen.
Att utvärdera och följa upp är olika saker, men i årets
undersökning har vi dock valt att använda dessa begrepp tillsammans för
att innefatta alla aktiviteter som genomförts i någon slags uppföljande
syfte. Västerbotten, Norrbotten och Stockholm uppgav att hela det ANDTförebyggande
arbetet följdes upp eller utvärderas.
Noterbart är att trots att endast åtta län rapporterade att de har en plan
för uppföljning och utvärdering så uppgav 17 länsstyrelser att hela eller
delar av det ANDT-förebyggande arbetet följdes upp eller utvärderades.
Lokalt ANDT-förebyggande arbete
kommunernas uppgift i det andt-förebyggande arbetet
Kommunernas verksamhet styrs av kommunallagen (1991:900) som ger
stort utrymme för självstyre. Detta innebär att kommunerna själva kan
bestämma på vilket sätt de ska sköta sina arbetsuppgifter och hur de ska
fördela sina resurser. Men självbestämmandet begränsas av andra lagar,
exempelvis alkohollagen (2010:1622) och tobakslagen (1993:581).
En central lag för stora delar av kommunernas verksamhet är socialtjänstlagen
(2001:453) som också knyter an till regeringens ANDT-strategi
och det förebyggande arbetet. I 3 kap 1 § står bland annat att det hör till
socialnämndens uppgifter att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena
i kommunen och att i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer,
föreningar och enskilda främja goda miljöer. I 3 kap 7 § står vidare
att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka missbruk av
alkohol och andra beroendeframkallande medel.
Riksdag, regering, centrala och regionala myndigheter kan påverka
kommunernas verksamhet genom statsbidrag till insatser som uppfyller
vissa krav. Kommuner kan söka bidrag för ANDT-förebyggande insatser
och i denna process är förstås ANDT-strategin ett centralt styrdokument.
Organiseringen av det ANDT-förebyggande arbetet ser olika ut i kommunerna
och i exempelvis Stockholm, Göteborg och Malmö sker mycket
av arbetet inom stadsdelarna. Dessa har i flera fall en större befolkning än
många av landets kommuner varför det i årets datainsamling ansetts relevant
att ställa vissa frågor direkt till stadsdelsrepresentanterna.
styrning
Styrgrupp
I drygt hälften av kommunerna fanns en styrgrupp för det ANDTförebyggande
arbetet under 2011. Även i stadsdelarna förekom styrgrupper,
framför allt i Malmö där alla stadsdelar utom en hade en styrgrupp.
Av materialet framgår inte om det är en exklusiv styrgrupp för det ANDTförebyggande
arbetet eller om styrningen samordnas i en grupp som exempelvis
också representerar brottsförebyggande eller trygghetsskapande
arbete.
LÄNSRAPPORT 2011 91

92 LÄNSRAPPORT 2011
Politiska program, handlingsplaner och verksamhetsplaner
Drygt 70 procent av kommunerna hade ett eller flera politiska program
som inkluderade det ANDT-förebyggande arbetet. 18 I 11 procent av kommunerna
bedrevs dessutom arbete för att ta fram ett program. Alla program
inkluderade alkohol och över 90 procent behandlade tobak respektive
narkotika medan dopning togs upp i cirka 60 procent av programmen.
Hälften av programmen hade antagits 2009 eller senare.
Det fanns några viktiga delar för genomförandet i programmen, såsom
mätbara mål, plan för genomförande och uppföljning samt medel avsatta
för genomförande av aktiviteter. Av tabell 15 framgår det hur stor andel av
programmen som hade sådana.
tabell 15. Andel av kommunerna som hade efterfrågade komponenter i sitt politiska
program.
efterfrågade komponenter i kommunens program för andtförebyggande
arbete
andel kommuner (%)
Mätbara mål 61,6
Genomförandeplan med ansvariga aktörer 68,5
Plan för uppföljning 55,7
Medel avsatta för genomförande av olika aktiviteter i planen 31,5
De flesta stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö hade en handlingsplan,
verksamhetsplan eller motsvarande som inkluderade det ANDTförebyggande
arbetet. Ytterligare några arbetade för att ta fram en sådan.
Alla planer inkluderade alkohol, narkotika och tobak medan dopning
togs upp i två av Stockholms stadsdelsplaner, sex av Malmös och ingen av
Göteborgs.
Policyer
Nära 90 procent av kommunerna hade i egenskap av arbetsgivare en
policy för alkohol och droger och i över hälften av kommunerna fanns en
policy om rökfri arbetstid. 19 Cirka 70 procent av kommunerna hade en
policy för alkoholförtäring på offentlig plats och i 45 procent av kommunerna
måste idrottsföreningarna ha en policy för alkohol och droger för
att få föreningsbidrag. I cirka 60 procent av kommunerna fanns en policy
för det ANDT-förebyggande arbetet i den kommunala grundskolan, varav
nästan samtliga behandlade alkohol, narkotika respektive tobak, medan
drygt hälften inkluderade dopning. 60 procent av de kommuner som hade
en gymnasieskola (ungefär en femtedel av kommunerna saknar gymnasie-
18. Med politiskt program avses övergripande dokument som beskriver kommunens arbete
med förebyggande insatser på ANDT-området.
19. Med policy menas här ett antaget dokument som för hur man hanterar ANDT-relaterade
frågor i kommunen. Policyn kan ingå i ett politiskt program som omfattar ANDTförebyggande
arbete eller vara ett separat dokument.

skola) hade en policy för det ANDT-förebyggande arbete i den kommunala
gymnasieskolan. I innehållet beträffande olika substanser liknade grundskolepolicyerna,
men med en något mindre andel som inkluderade tobak
(88 procent av policyerna). Tabell 16 visar hur stor andel av kommunerna
som hade olika typer av policyer.
tabell 16. Andel av kommunerna som uppgav vilka efterfrågade policyer på ANDTområdet
man hade under 2011 i kommunen.
efterfrågade policyer på andt-området i kommunen andel (%) kommuner som
uppgav respektive policy
Som arbetsgivare – en policy för alkohol och droger
(ANDT-policy)
Som arbetsgivare – en policy för rökfri arbetstid 54
89,4
Som arbetsgivare – en policy som för tobaksfri arbetstid 12,4
Policy för alkoholförtäring på offentlig plats 69,8
Idrottsföreningar i kommunen måste ha en alkohol- och/
eller drogpolicy för att få föreningsbidrag (ANDT-policy)
Övriga föreningar i kommunen måste ha en ANDT-policy
för att få föreningsbidrag
44,7
31,6
Policy för det ANDT-förebyggande arbetet i grundskolan 58,2
Policy för det ANDT-förebyggande arbete i gymnasieskolan 60 (procent av de kommuner
som har gymnasieskola)
Även storstädernas stadsdelar hade i varierande utsträckning nämnda policyer.
I Stockholm, Göteborg och Malmö uppgav en eller flera stadsdelar att
man hade en policy för tobaksfri arbetstid, vilket inte rapporterades från
den kommunala nivån i någon av storstäderna. Samma sak gäller policyer
angående föreningsbidrag i Malmö.
Uppföljning och utvärdering
Drygt hälften av kommunerna följde upp eller utvärderade hela eller delar
av det ANDT-förebyggande arbetet under 2011. Även stadsdelarna gjorde
uppföljningar eller utvärderingar i större eller mindre utsträckning. I tre av
Malmös stadsdelar och en av Stockholms gällde detta hela arbetet, medan
uppföljning eller utvärdering av delar av det ANDT-förebyggande arbetet
var vanligast. Sex stadsdelar i Göteborg och fyra i Stockholm genomförde
ingen uppföljning eller utvärdering under 2011.
LÄNSRAPPORT 2011 93

94 LÄNSRAPPORT 2011
Finansiering
En tredjedel av kommunerna finansierade det ANDT-förebyggande arbetet
helt med egna medel och ungefär lika många finansierade till stor del
med kommunala medel. Nära 40 procent av kommunerna hade medel från
länsstyrelsen och cirka 25 procent av kommunerna hade i någon utsträckning
medel från landstinget. Cirka en tiondel av kommunerna använde
även andra pengar, exempelvis från näringslivet, idéburna organisationer
och Folkhälsoinstitutet. Uppgifterna ska tolkas med försiktighet eftersom
det interna svarsbortfallet för frågan är stort, speciellt beträffande uppgifter
om andra aktörer än kommunerna. I nio kommuner fanns näringslivet
representerat och i ytterligare tre kommuner förekom sponsring men man
skrev inte från vem. Idéburna organisationer stod för delar av finansieringen
i åtta kommuner och medel från Folkhälsoinstitutet hade erhållits
av fem kommuner.
De flesta av stadsdelarna finansierade arbetet helt med kommunala
medel. Andelen var något större i Göteborg och Malmö, jämfört med
Stockholm där cirka hälften av stadsdelarna finansierade verksamheten
helt med kommunala medel.
samordning och samverkan
Samordnare
Nära 80 procent av kommunerna hade en eller flera särskilt utsedda personer
för att samordna det alkoholförebyggande arbetet. Motsvarande andel
för tobak och narkotika var cirka 75 procent och för dopning drygt 60
procent. Samma person kan samordna arbetet för flera substanser. Alla
storstäder hade samordnare för alkohol, tobak respektive narkotika och
Göteborg och Malmö även för dopning. I Stockholm fanns samordnare för
det dopningsförebyggande arbetet i fem av stadsdelarna. Även i de flesta av
Malmös stadsdelar fanns samordnare för dopningsförebyggande arbete,
men inte i Göteborg. I Göteborg fanns för övrigt samordnare för alkohol,
tobak och narkotika i endast i två stadsdelar.
Den tid som kommunerna avsatte under 2011 för samordning och planering
av det ANDT-förebyggande arbetet varierade stort och de flesta hade
en halvtidstjänst eller mindre. Trettio procent av kommunerna hade mer
än en halvtidstjänst avsatt för detta ändamål. Förhållandena var liknande i
Göteborgs och Malmös stadsdelar där en majoritet avsatte upp till en halvtidstjänst
för samordning och planering av det ANDT-förebyggande arbetet.
I Stockholm avsatte däremot hälften av stadsdelarna en heltidstjänst
för arbetet. Bara i en av Malmös stadsdelar avsattes motsvarande tid.
Nätverk för samordnare
Över 90 procent av kommunerna hade i det aktuella länet ett nätverk för
kommunala ANDT-samordnare (eller motsvarande) som länsstyrelsen
organiserade. Nästan alla kommuner som fanns i ett län med ett nätverk
deltog i detta i någon utsträckning och 60 procent i stor utsträckning.
Endast 5 procent deltog inte alls. Cirka 60 procent av de kommuner som
deltog fick stöd av nätverket i stor utsträckning och 40 procent i viss
utsträckning. Drygt 40 procent av kommunerna tillhörde län där andra

nätverk för ANDT-samordnare (eller motsvarande) än de som länsstyrelsen
organiserade fanns och deltagandet i dessa var lika stort som i länsstyrelsernas
nätverk.
Även stadsdelarnas ANDT-samordnare deltog i nätverk för samordnare
i storstäderna, oklart vem som organiserade detta. Deltagandet var störst i
Stockholm där 12 stadsdelssamordnare deltog i stor utsträckning, följt av
Malmö där motsvarande antal var sju. I Göteborg deltog ingen samordnare
i stor utsträckning men fem i viss utsträckning.
Samverkan mellan ANDT-förebyggande och brottsförebyggande arbete
I drygt 70 procent av kommunerna samarbetade man på kommunal nivå
mellan det ANDT-förebyggande och det brottsförebyggande arbetet.
Dessutom förekom sådan samverkan i samtliga av Malmös stadsdelar och
i minst 13 av Stockholms. I Göteborg hade hälften av stadsdelarna samverkan
mellan ANDT-förebyggande och brottsförebyggande arbete. Andelen
kommuner där vissa aktörer ingick i detta samarbete framgår av tabell 17.
tabell 17. Andel av kommunerna som uppgav samverkan med lokala aktörer i det brottsförebyggande
och ANDT-förebyggande arbetet.
typ av samverkan andel kommuner med samverkan
(procent)
Skolförvaltning, utbildningsförvaltning eller motsvarande 95,6
Socialtjänst 97,5
Fritidsförvaltning och kulturförvaltning 81,4
Andra kommunala förvaltningar och nämnder 53,4
Skatteverket 2
Åklagarmyndigheten 2,4
Tullverket 1,5
Polisen 97
Landstinget eller motsvarande 40,2
Bostadsbolag och fastighetsägare 29,4
Lokaltrafiken 5,9
Övrigt näringsliv 26
Idéburna organisationer (frivilligorganisationer) 39,7
Andra lokala aktörer 31,9
Socialtjänsten och polisen ingick i nästan alla samarbeten och fritids- och
kulturförvaltningen var också väl representerad och förekom i drygt 80
procent av samarbetena. Drygt hälften av kommunerna angav andra kommunala
förvaltningar eller nämnder. Den vanligaste var kommunstyrelsen
LÄNSRAPPORT 2011 95

96 LÄNSRAPPORT 2011
och många nämnde även samhällsbyggnad, teknik och bygg samt räddningstjänst.
Landsting respektive idéburna organisationer fanns i cirka 40
procent av de lokala samarbetena och bostadsbolag och fastighetsägare
respektive så kallat övrigt näringsliv i drygt en fjärdedel av kommunerna.
Regeringens åtgärdsprogram för 2011 påpekar betydelsen av lokala
samverkansöverenskommelser som upprättas mellan polis och kommun
i syfte att utveckla det lokalt förebyggande arbetet. Brottsförebyggande
rådet har granskat lokala överenskommelser mellan kommun och den
lokala polismyndigheten och funnit att ANDT finns representerat inom
flera olika områden i dessa. Det kan exempel gälla åtgärder för ungdomar
och alkohol, ungdomar och narkotika, trafik och trygghet (K. Svanberg,
Brå, personlig kommunikation, oktober 2012).
Nära 60 procent av de kommuner som hade lokal samverkan på kommunal
nivå mellan ANDT-förebyggande och brottsförebyggande arbete hade
en skriftlig överenskommelse för denna samverkan. Överenskommelserna
gällde i nästan samtliga fall polisen, medan skriftliga överenskommelser
med övriga aktörer var relativt sällsynta. Den aktör som var näst vanligast
bland dem som ingått en skriftlig överenskommelse var landsting, som
trots det var representerade på detta sätt i endast drygt en tiondel av de
aktuella kommunerna.
Samverkan med myndigheter, näringsliv och idéburna organisationer
Samarbete mellan kommunerna och andra myndigheter i det förebyggande
arbetet är vanligt. Figur 15 visar hur stor andel av kommunerna som under
2011 hade ett regelbundet eller formaliserat samarbete med olika myndigheter
för att förebygga skador av alkohol, narkotika, tobak och dopning.
Polisen var den vanligaste samarbetsparten och nära 90 procent av
kommunerna samarbetade med dem i det alkoholförebyggande arbetet
Figur 15. Andel av kommunerna som uppgav ett regelbundet eller formaliserat samarbete med myndigheter för att förebygga
ANDT-skador.
Antal
100
80
60
40
20
0
Polisen Länsstyrelsen Andra
kommuner
Alkohol
Tobak
Hälso- och
sjukvården
Narkotika Dopning
Trafikverket Högskola/
Universitet
Andra
myndigheter

Figur 16. Andel av kommunerna som uppgav att man hade ett regelbundet eller formaliserat samarbete med det lokala näringslivet
för att förebygga ANDT-skador.
Antal
50
40
30
20
10
0
Enskilda
restaurangägare
Fristående
skolor/
förskolor
Nöjesarrangörer
Enskilda
livsmedelshandlare
Bostadsbolag/Fastighetsägare
och nästan Alkohollika
stor Tobak andel i det Narkotika narkotikaförebyggande Dopning
arbetet. Även i
stadsdelarna var polisen den vanligaste samarbetsparten bland myndigheterna.
Samarbete med länsstyrelsen och mellan kommuner var också
vanligt medan endast en fjärdedel av kommunerna, och två av alla stadsdelar,
samarbetade med Trafikverket inom det alkoholförebyggande arbetet.
Detta är betydligt färre än 2008 då över hundra kommuner rapporterade
om regelbundet eller formaliserat samarbete med dåvarande Vägverket,
trots att färre kommuner besvarade frågan detta år. En förklaring till
utvecklingen kan vara att Trafikverket omorganiserats och inte längre har
anställda i alla län. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF), som tidigare arbetat som Vägverkets förlängda arm, har också fått
minskade resurser och minskat sin personal. Hälften av kommunerna hade
en skriftlig överenskommelse eller ett samverkansavtal för det ANDTförebyggande
arbetet som inkluderade kommunen och en eller flera av
myndigheterna. Även i stadsdelarna förekom sådana avtal, framför allt i
Malmö och Stockholm där över hälften av stadsdelarna hade det.
Figur 16 visar hur stor andel av kommunerna som under 2011 hade ett
regelbundet eller formaliserat samarbete med olika näringslivsaktörer i det
ANDT-förebyggande arbetet.
Samarbeten med olika näringslivsaktörer gällde mest alkohol, förutom
samarbete med träningsanläggningar där det främst var dopning som
samarbetet gällde. De vanligaste samarbetsparterna inom näringslivet var
restaurangägare, där cirka 40 procent av kommunerna uppgav att man
hade ett regelbundet eller formaliserat samarbete kring alkohol. Detta är
en minskning sedan 2008 då ytterligare ett 30-tal kommuner rapporterade
om sådant samarbete, trots att färre kommuner besvarade frågan då. Det
är samma tendens för samarbete med livsmedelshandlare om alkohol och
tobak där ett tiotal färre kommuner angett samarbete under 2011 jämfört
med 2008, trots att betydligt färre kommuner besvarade frågan då.
Gym-/
Träningsanläggningar
Företagarföreningar
Andra
LÄNSRAPPORT 2011 97

Figur 17. Andel av kommunerna som uppgav att man hade ett regelbundet eller formaliserat samarbete med de lokala idéburna
organisationerna för att förebygga ANDT-skador.
Antal
50
40
30
20
10
0
Idrottsföreningar Trossamfund Nykterhetsrörelsen Studieförbund Andra
Alkohol
98 LÄNSRAPPORT 2011
Tobak
Narkotika Dopning
Kulturföreningar
Endast 7 procent av kommunerna hade en skriftlig överenskommelse för
det ANDT-förebyggande arbetet med någon näringslivsaktör. För stadsdelarna
ser mönstret delvis annorlunda ut. Den vanligaste samarbetsparten
var fristående skolor som över hälften av Stockholms stadsdelar hade
ett regelbundet eller formaliserat samarbete med om alkohol och narkotika.
Bostadsbolag var den näst vanligaste samarbetsparten och i exempelvis
Malmö samarbetade knappt en tredjedel av stadsdelarna med bostadsbolag
kring alkohol, tobak och narkotika. Skriftliga överenskommelser
med näringslivsaktörer var ovanliga även på stadsdelsnivå och endast en
stadsdel i Göteborg respektive Malmö och tre i Stockholm hade upprättat
sådana.
Figur 17 visar samarbetet mellan kommuner och frivilligorganisationer.
Samarbete kring alkohol var vanligast även här.
Idrottsföreningar har under flera år varit den vanligaste typen av frivilligorganisation
som kommunerna samarbetar med i det drogförebyggande
arbetet. Under 2011 hade drygt 40 procent av kommunerna ett regelbundet
eller formaliserat samarbete med idrottsrörelsen i det alkoholförebyggande
arbetet. När det gäller narkotika och tobak var det drygt 30 procent
av kommunerna som samarbetade formaliserat med idrottsrörelsen.
Trossamfunden och nykterhetsrörelsen är näst efter idrottsföreningarna de
vanligaste typerna av samarbetsorganisationer för kommunerna. I likhet
med samarbetet med vissa näringslivsaktörer tycks färre kommuner ha
samarbetat med mer än en typ av idéburen organisation 2011 jämfört med
2008. När det gäller samarbete kring alkohol rapporterade exempelvis
ytterligare ett 30-tal kommuner om sådant samarbete med idrottsrörelsen
2008 och ett 20-tal fler med nykterhetsrörelsen samma år, trots att färre
kommuner besvarade frågan då. Femton procent av kommunerna hade en
skriftlig överenskommelse för det med en eller flera av organisationerna.

Stadsdelarna har delvis ett annat mönster. I Göteborg var samarbetet med
idéburna organisationer mer uttalat än vad som redovisats för kommunerna
ovan och två tredjedelar av stadsdelarna samarbetade exempelvis
med idrottsrörelsen kring alkohol. I Stockholm däremot rapporterade
ingen stadsdel om samarbete med idrottsrörelsen och i Malmö samarbetade
knappt en tredjedel av dem med idrottsrörelsen kring respektive
ANDT-substans. En stadsdel i Malmö och två i Stockholm hade skriftliga
överenskommelser för det ANDT-förebyggande arbetet med en eller flera
idéburna organisationer.
verksamhet och aktiviteter
Öka medvetenheten om ANDT-användningens effekter
I ANDT-strategins målformuleringar står att medvetenheten i hela befolkningen
om ANDT-användningens effekter på hälsan bör öka. Figur 18
illustrerar hur stor andel av kommunerna som gjorde detta generellt,
respektive med fokus på narkotika, tobak eller dopning under 2011.
Figur 18. Andel kommuner som under 2011 arbetade aktivt med medier för att fästa
uppmärksamhet på alkohol och andra droger.
Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
Alkohol- och/
eller drogfrågor
Narkotikafrågor Tobaksfrågor Dopningsfrågor
Cirka 60 procent av kommunerna har arbetat med medierna för att fästa
uppmärksamhet på alkohol droger. Bland Stockholms stadsdelar är motsvarande
andel ungefär lika stor, medan endast en stadsdel i Göteborg och
ingen i Malmö har arbetat med det här.
Minska skador i trafiken och av våld
Målsättningar som anges i ANDT-strategin är färre döda och skadade i
trafiken på grund av alkohol och andra droger samt till följd av våld kring
alkohol, narkotika och dopning.
LÄNSRAPPORT 2011 99

100 LÄNSRAPPORT 2011
I flera kommuner arbetar man för att förbättra trafiknykterheten, bland
annat genom Samverkan mot alkohol och droger i trafiken (Smadit).
Smadit involverar flera myndigheter och innebär att den som rapporteras
för rattfylleri eller sjöfylleri snabbt kan få professionell och kostnadsfri
hjälp att ta itu med problem kring alkohol och droger. I drygt hälften
av kommunerna, samt i tre av Stockholms stadsdelar och en av Malmös,
arbetade man utifrån denna modell under 2011.
Förebyggande av våld till följd av alkohol, narkotika och dopning kan
ske både genom minskad nyrekrytering till missbruk av olika substanser
och genom att i miljöer, där exempelvis alkohol serveras, verka för en
måttlig konsumtion.
Sedan flera år arbetar många kommuner med den så kallade Stadmetoden,
som innebär samverkan mellan restaurangbranschen och myndigheter
för att undvika överservering och servering till underåriga på
restaurang. Cirka 60 procent av kommunerna och sex av Stockholms
stadsdelar arbetade med Stad-metoden eller liknande under 2011. Något
fler kommuner hade utbildning av serveringspersonal i Ansvarsfull alkoholservering.
Utbildning av serveringspersonal är en komponent i Stadmetoden
men ges ibland mer fristående. En annan metod som involverar
restaurangbranschen och riktar in sig mot narkotika är Krogar mot knark,
den förekom i 35 kommuner och i fyra av Stockholms stadsdelar. Krogar
mot knark har fem delar: politisk förankring, kartläggning av narkotikasituationen
på krogar i kommunen, samverkansgrupp med kommun,
polis och bransch, utbildning för restauranganställda samt krogmiljöronder.
Endast sju kommuner har arbetat med alla delar under 2011. Den
del som minst antal kommuner genomfört under 2011 är kartläggning av
narkotikasituationen på krogen som endast nio kommuner gjort, följt av
krogmiljöronder som nitton kommuner genomfört.
Dopning är ett problem som uppmärksammats allt mer under senare
år. En femtedel av kommunerna arbetade mot dopning under 2011 och i
knappt en tiondel (27 kommuner) användes metoden Hundra procent ren
hårdträning 20 som är en samverkansmodell för att minska användningen
av och tillgången på anabola androgena steroider (AAS) och andra dopningspreparat
på träningsanläggningar. Arbetet syftar till att ge ökad kunskap
om effekterna av dopningspreparat och att träningsanläggningar ska
utveckla ett samordnat och långsiktigt förebyggande arbete mot dopning.
Metoden har tre delar: samarbete mellan träningsanläggning och polis
(eller Riksidrottsförbundet), policy och handlingsplan samt utbildning
för personal på träningsanläggningar. I 17 av de kommuner där metoden
används har alla delar av metoden genomförts under 2011, vilket sannolikt
har att göra med att man just börjat och det är då policyer och handlingsplaner
formuleras och det finns ett stort behov av att utbilda personal.
20. Mer information om metoden återfinns på webbplatsen www.hundraprocent.com.

Figur 19. Andel av kommunerna som arbetade med olika metoder riktade mot olika
substanser under 2011.
Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
Stad-metoden,
Ansvarsfull
alkoholservering
Smadit Åtgärder Krogar mot
mot dopning knark eller
en liknande
Metoden 100 %
ren hårdträning
eller liknande
Erbjuda vård och stödinsatser
Enligt ANDT-strategin ska det bli lättare att få vård och stöd som är kunskapsbaserad
och vi ska använda de verksamma metoderna mer för att
skjuta upp alkoholdebuten och minska den skadliga alkoholkonsumtionen.
Inom hälso- och sjukvården arbetar man sedan flera år för att tidigt
fånga upp personer som har eller håller på att utveckla en skadlig alkoholkonsumtion.
Hur detta är organiserat och i vilken mån det sker rutinmässigt
varierar mellan olika enheter och områden. År 2011 hade enligt enkäten
drygt 40 procent av kommunerna rutiner i primärvården för samtal
och rådgivning om alkoholvanor.
Även när det gäller tobaksbruk finns på många håll rutiner för samtal
och rådgivning. Under 2011 fanns sådana rutiner inom primärvården i
39 procent av kommunerna. Eftersom det kan vara svårt för de svarande
att känna till rutiner på vårdcentralerna inom primärvården bör uppgifterna
om rutiner för samtal och rådgivning tolkas med försiktighet. I vilken
mån man arbetar kunskapsbaserat i samtal och rådgivning har inte efterfrågats,
men har man rutiner för verksamheten ökar sannolikheten att nå
målgrupperna med effektiva insatser. Tobaksavvänjning och insatser för
att förebygga tobaksbruk bland unga tas upp under rubriken Skolan i det
förebyggande arbetet nedan.
Förebygga ANDT-bruk och skador bland unga
Förebyggande arbete fokuserar av naturliga skäl ofta på barn och ungdomar
som inte hunnit utveckla problem med alkohol, narkotika, tobak
och dopning. Ett brett lokalt förebyggande arbete involverar en mängd
arenor och aktörer och handlar ofta om att både begränsa tillgängligheten
till ANDT-preparat och att minska efterfrågan på dem. Ett av ANDTstrategins
mål är en fungerande lokal och regional samverkan och samordning
mellan ANDT-förebyggande och brottsförebyggande arbete. Vi har
LÄNSRAPPORT 2011 101

Figur 20. Andel av kommunerna som under 2011 arbetade förebyggande inom vissa områden.
Procent
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1
2
3
4
5
6
1
102 LÄNSRAPPORT 2011
2
3
4
5
Kronobergsmodellen 11 Vattenpiperökning bland unga
Gruppverksamhet för barn till missbrukare
12 Alkohol- och narkotikabruk bland studenter
6
Drogfria aktiviteter 7 Åldergränsen vid alkoholförsäljning
Langning till ungdomar
8 Information till föräldrar om ANDT
Drogvaneundersökning bland skolelever
9 Åldergränsen vid tobaksförsäljning
Samverkan med polis, öppenvård, socialtjänst 10 Samverkan med polis, öppenvård, socialtjänst
och föräldrar om tidig upptäckt av narkotika-
och föräldrar om tidig upptäckt av dopningsmedel
användning bland unga och unga vuxna
bland unga och unga vuxna
7
8
tidigare beskrivit samverkan mellan olika aktörer i kommunerna under
2011. Vissa metoder och arbetssätt bygger på samverkan mellan olika
aktörer, exempelvis socialtjänst och polis, vilket beskrivs nedan.
Andra mål i strategin är föräldrar ska delta mer i det förebyggande arbetet
och att barn i familjer med missbruk, psykisk sjukdom eller psykisk
funktionsnedsättning ska få ändamålsenligt stöd. Strategin har även målet
minskad dödlighet bland unga på grund av alkoholförgiftning och experimenterande
med droger.
Alla kommuner har inte högskola eller universitet så frågan om insatser
för studenter i dessa kommuner är mindre relevant. Fler verksamheter som
gagnar barn och ungdomar presenteras i två andra avsnitt som rör skola
och föräldrar.
Drogfria aktiviteter och åtgärder mot langning förekom i cirka 80
procent av kommunerna under 2011. Samverkan mellan polis, öppenvård,
socialtjänst och föräldrar för att tidigt upptäcka narkotikaanvändning
bland unga eller unga vuxna skedde i 67 procent av kommunerna.
Motsvarande arbetssätt med fokus på dopning förekom i en fjärdedel av
kommunerna. I cirka 60 procent av kommunerna arbetade man för att
upprätthålla åldersgränsen vid försäljning av tobak respektive alkohol.
Dessa åtgärder var också vanliga i stadsdelarna, exempelvis i 13 av 14
stadsdelar i Stockholm för tobak.
9
10
11
12

Cirka 60 procent av kommunerna arbetade med gruppverksamhet
för barn till missbrukare, information till föräldrar, respektive Kronobergsmodellen
som går ut på att polisen beslagtar och förstör alkohol för
underåriga ungdomar, kontaktar deras föräldrar och också kan ingripa
mot langare. Den vanligaste åtgärden inom modellen verkar vara att
beslagta ungdomarnas alkohol. Över 95 procent av kommunerna, inom
vilka Kronobergsmodellen användes, uppgav att polisen gjort detta under
2011. Kontakt med föräldrarna rapporterades från cirka 85 procent av
kommunerna och i cirka 70 procent av de verksamma kommunerna hade
man ingripit mot misstänkta langare. I 62 procent av kommunerna, inom
vilka Kronobergsmodellen användes, arbetade man med metodens alla tre
delar.
Skolan i förebyggande arbete
ANDT-strategin betonar skolans roll i det förebyggande arbetet framförallt
genom målet En hälsofrämjande skola. Utöver att erbjuda en miljö
där alla elever kan utvecklas och känna trygghet, finns även insatser för
barn som har en ökad risk att utveckla ohälsa. Drygt en tredjedel av kommunerna
arbetade under 2011 med program för riskutsatta förskolebarn.
Målgruppen för denna typ av insats kan vara både barn i utsatta uppväxtmiljöer
och barn med beteendestörningar. Skolan arbetar också för att
direkt förebygga bruk av ANDT-substanser. Figur 21 visar hur stor andel
av kommunerna som gjorde olika typer av tobaksförebyggande insatser
under 2011.
Figur 21. Andel av kommunerna som uppgav att de arbetade med olika typer av tobaksförebyggande
insatser under 2011.
Procent
60
50
40
30
20
10
0
Främja
rökfria
skolgårdar
Strukturerade
program för
att förebygga
tobaksdebut
i grundskolan
Handlingsplan
för tobaksavvänjning
i grundskolan
Handlingsplan
för tobaksavvänjning
i
gymnasieskolan
Strukturerade
program för
att förebygga
tobaksdebut
i gymnasieskolan
LÄNSRAPPORT 2011 103

Figur 22. Andel av kommunerna som använde olika föräldrastödprogram under 2011.
Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
ÖPP/Effekt
COPE
Komet
104 LÄNSRAPPORT 2011
ICDP
Familjeverkstan
Föräldrastegen/Steg för steg
Aktivt föräldraskap
De otroliga åren
Connect
Föräldrakraft
Cirka 55 procent av kommunerna genomförde åtgärder för att främja
rökfria skolgårdar. Bland stadsdelarna var motsvarande andel 90 procent
i Malmö, drygt en tredjedel i Stockholm och i Göteborg cirka 44 procent.
Tobaksanvändning verkar vara vanligare i grundskolan än i gymnasieskolan.
Föräldrar i förebyggande arbete
Vissa program för föräldrar är inriktade på att skjuta upp barnens alkoholdebut
och undvika att de använder droger. Det gäller företrädesvis program
för föräldrar till lite äldre barn. Program för föräldrar med barn
under 12 år är ofta inriktade på samspel och kommunikation mellan föräldrar
och barn.
Figur 22 visar hur stor andel av kommunerna som använde olika program
under 2011.
Nära 70 procent av kommunerna hade föräldraprogram om alkohol
och droger för skolår 6–9. Bland dessa ingår sannolikt Örebro preventionsprogram
(ÖPP) som också efterfrågats separat. ÖPP/Effekt, som
fokuserar på bland annat uppskjuten alkoholdebut, användes i drygt 60
procent av kommunerna. Övriga program som efterfrågades genomfördes
i en tredjedel av kommunerna eller färre. En viss underrapportering kan
föreligga eftersom de flesta av dessa program inte primärt är inriktade mot
att förebygga ANDT-bruk och de som besvarat frågorna kanske därför
inte känner till kommunens användning.
ABC
TripleP
Från första början

Slutsatser och kommentarer
länsstyrelsernas andt-samordning
År 2011 startade den nya samlade ANDT-strategin för 2011–2015 och det
regionala arbetet har därför under året till stor del handlat om att sprida
strategin till aktörer som verkar i länen. Något som 19 länsstyrelser rapporterade
att de arbetat aktivt med.
En viktig del i spridningen var även länsstyrelsernas kommunbesök för
att diskutera mål och inriktning i strategin. Totalt besöktes under 2011
kommunledningen i 76 kommuner vilket får betraktas som relativt få
besök i detta syfte även om två länsstyrelser utmärkte sig genom att ha
besökt samtliga kommuner i sina respektive län under 2011.
Länsstyrelsernas ANDT-samordning handlar inte främst om att genomföra
enskilda mål i strategin utan uppdraget är att föra ut ANDT-politikens
mål och inriktning i länet och att bidra till och stödja utvecklingen av
ett strukturerat, långsiktigt och kunskapsbaserat ANDT-arbete i kommunerna
(Prop. 2010/11:47). Och därtill verka för att idéburna organisationer
ingår i den regionala och lokala samordningen, att särskilt uppmärksamma
små kommuners behov av samverkan och samordning och
att samverkan och samordning mellan ANDT-förebyggande och brottsförebyggande
arbete utvecklas. I den samlade ANDT-strategin framhålls
även att ANDT-samordnaren ska arbeta nära ansvariga vid länsstyrelsen
som arbetar med alkohol- och tobakstillsyn (Prop. 2010/11:47). Det regionala
arbetet handlar därmed om att etablera strukturer för det ANDTförebyggande
arbetet i länen.
En viktig del i att skapa strukturer är samverkan med andra aktörer
inom länet och regionala strategier för att definiera roller, ansvar och målinriktning.
Under 2011 var det åtta länsstyrelser som hade en regional strategi för
det ANDT-förebyggande arbetet i länet, fyra av dessa antog sin strategi
2011 och den baseras då sannolikt på den nationella. Därutöver angav åtta
länsstyrelser att de påbörjat arbetet med att utveckla en regional strategi
för länet. En bra grund för framtida ANDT-förebyggande arbete i enlighet
med ANDT-strategin är därmed lagd 2011.
Enkäten visar att länsstyrelserna samverkar både inom länsstyrelserna
och med flera olika aktörer i sin ANDT-förebyggande verksamhet.
2011 är basår för frågor riktade till länsstyrelsernas ANDT-samordnare
och därmed kan inte några jämförelser göras med tidigare år. Men det
verkar som om samverkan ökar inom länsstyrelserna mellan ANDTsamordningsfunktionen
och tillsynshandläggare (alternativt projektledare
för förstärkt tillsyn). Tio länsstyrelser uppgav till exempel att tillsammans
besökte länets kommuner för att prata med ledningen om kommunens
arbete med ANDT-strategin. Därtill angav sjutton av tjugoen länsstyrelser
att de bedrev någon form av utvecklingsarbete där ANDT-förebyggande
verksamhet och tillsyn samverkade. Positivt är även att sexton av landets
länsstyrelser under året hade genomfört sammankomster där man samlat
kommunala handläggare för alkohol och tobak och ANDT-samordnare.
LÄNSRAPPORT 2011 105

106 LÄNSRAPPORT 2011
Det område som man framför allt samverkade kring inom länsstyrelserna
var rökfria skolgårdar.
Ett annat område för samverkan är mellan ANDT- och brottsförebyggande
arbete. Formerna för denna samverkan kan variera. Det brottsförebyggande
arbetet löper genom en stor del av verksamheten både vad
gäller ANDT-samordningen och tillsynsverksamheten och samverkan sker
i framför allt med polisen. Det kan sammanfattningsvis konstateras att
de flesta län har samverkan i en eller annan form mellan brottsförebyggande
arbete och ANDT-förebyggande arbete. Det är möjligt att denna
verksamhet pågått tidigare men med den skillnaden att man inte betraktat
detta som ett brottsförebyggande arbete vilket strategin nu har hjälpt att
understryka att det är.
Ett annat område för utvecklad samverkan som strategin framhåller är
samverkan med idéburna organisationer. Resultaten från 2011 års enkät
visar att det stora flertalet (20) länsstyrelser arrangerat sammankomster där
idéburna organisationer deltagit. Detta är bra eftersom strategispridning,
erfarenhetsutbyte, kontaktskapande och information på regional nivå bör
lägga grunden för aktiviteter i kommunerna. Intressant i sammanhanget är
dock att samverkan med idéburna organisationer i kommuner under 2011
verkar minska jämfört med föregående år (Mer i kommundelen).
Samverkan med näringslivet kan bli bättre. Endast en länsstyrelse uppgav
att privata företag hade medverkat vid sammankomster arrangerade
av länsstyrelsen, men åtta länsstyrelser hade privata företag representerade
i länets samverkansgrupper. En orsak till att förhållandevis få länsstyrelser
uppgav att de samverkade med näringslivet kan vara svårigheten att hitta
näringslivsaktörer på regional nivå. Möjligheterna till samverkan borde
vara större på lokal nivå.
Att följa upp och utvärdera förebyggande arbete är ofta svårt. Det
är därför glädjande att se att 17 av landets länsstyrelser rapporterar att
samordningen följde upp och utvärderade allt eller delar av det ANDTförebyggande
arbetet under 2011. Men målet är att samtliga länsstyrelser
ska följa upp sin verksamhet kontinuerligt. I regeringens strategi för 2011–
2015 ingår att utveckla nationella indikatorer för ANDT-arbetet i syfte
att kunna följa upp målen i ANDT-strategin (mer om indikatoruppdraget
i kapitlet ”Omvärldsbeskrivning”). Arbetet med att ta fram indikatorer
pågick under 2011 på nationell nivå, och förhoppningen är att nya indikatorer
kommer att underlätta uppföljningen av insatserna.
Sammanfattningsvis visar 2011 års länsrapport att det i Sveriges 21 län
generellt pågår ett aktivt arbete med att skapa och vidmakthålla strukturer
för det regionala ANDT-förebyggande arbetet i enlighet med regeringens
samlade ANDT-strategi. Situationen varierar dock mycket mellan länen
och i vissa län krävs större satsningar för att förbättra förutsättningarna
att bedriva ett långsiktigt arbete i enlighet med regeringens strategi.
kommunernas andt-förebyggande arbete
ANDT-strategin har lagt grunden för ett utvecklingsarbete som bygger
vidare på tidigare nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner.
Samtidigt har målsättningarna delvis förändrats och nya områden beto-

nas. Bland annat finns tobak och dopning med på ett tydligare sätt än
i tidigare handlingsplaner, och samordning och samverkan mellan olika
aktörer är tydligt formulerat i målsättningarna.
Flera av målen i strategin gäller ökning av vissa företeelser och minskning
av andra. Eftersom denna rapport är den första sedan strategin antogs
är möjligheten att dra slutsatser om förändringar begränsad.
Men vi har gjort vissa jämförelser med 2008 års rapport, som är den
senast publicerade, för samverkan mellan aktörer i det förebyggande arbetet
och förekomst av kommunal ANDT-samordnare eller motsvarande.
Enligt regeringens samlade strategi ska länsstyrelsens ANDT-samordnare
bidra till utvecklingen av ett strukturerat, långsiktigt och kunskapsbaserat
lokalt ANDT-arbete. Den kommunala ANDT-samordnaren är en mycket
viktig länk i detta arbete. Betydelsen av lokala ANDT-samordnare i det
förebyggande arbetet finns beskrivet i flera dokument (Andréasson, 2006;
Holder, 1999). För att det ANDT-förebyggande arbetet ska integreras i
det reguljära arbetet och bli långsiktigt måste det bedömas som viktigt av
kommunen och lokalsamhället. I ”Den svenska supen i det nya Europa”
framhåller Eva Wallin att forskare kan bidra med kunskap om effektiva
strategier för det förebyggande arbetet. De lokala aktörerna är experter
på hur det egna samhället fungerar. Anställning av lokala samordnare kan
överbrygga motsättningar mellan forskning och praktik (Wallin, 2002).
Men det kräver att den lokala samordnaren har kunskaper och mandat.
Antalet kommuner med ANDT-samordnare eller motsvarande är relativt
oförändrat sedan 2008. I 2011 års enkät rapporterade de flesta kommuner
att de hade en halvtidstjänst eller mindre för arbetet. Detta signalerar
att det inte är ett prioriterat område i kommunernas verksamhet.
Jämförelsen tyder på att samarbetet med näringsliv och idéburna organisationer
möjligen har minskat under senare år, så det är viktigt att den
ökar igen för att vi ska kunna uppnå målen i strategin. Det borde gå att
hitta samarbetspartner i kommunerna och det finns många goda exempel
att lära och inspireras av.
Några tydliga exempel där samarbetet verkar ha minskat är alkoholförebyggande
arbete tillsammans med Trafikverket, restauranger respektive
idrottsrörelsen. Möjligen kan de första exemplen ha att göra med en intensivare
lansering av arbetsmetoderna Smadit respektive Stad (Ansvarsfull
alkoholservering) under tidigare år, samt omorganisation av Trafikverket.
Men trots att knappt 40 procent av kommunerna uppgav att man under
2011 hade ett regelbundet eller formaliserat samarbete med restauranger
arbetade samtidigt cirka 60 procent av kommunerna med Stad-metoden.
Uppenbarligen sågs detta inte som ett regelbundet eller formaliserat samarbete
i alla kommuner.
Mycket få kommuner hade skriftliga överenskommelser om samverkan
med näringslivet under 2011. Något fler, men ändå bara 15 procent av
kommunerna, hade sådana överenskommelser med idéburna organisationer.
Finansiering med hjälp av näringsliv eller idéburna organisationer
förekom, men inte i någon större omfattning. Eftersom ANDT-strategin
särskilt lyfter fram ett ökat deltagande av näringsliv och idéburna organi-
LÄNSRAPPORT 2011 107

108 LÄNSRAPPORT 2011
sationer är det viktigt att följa upp detta och försöka identifiera eventuella
hinder för deltagande.
Över hälften av kommunerna hade en styrgrupp för det ANDTförebyggande
arbetet. I vilken mån styrgruppsarbetet är samordnat med
närliggande områden som brottsförebyggande eller folkhälsoarbete går
inte att utläsa av datainsamlingen eftersom vi inte har frågat om detta.
Fördelar och nackdelar med renodling respektive samordning finns säkert
och huruvida det är en fördel att inordna det ANDT-förebyggande arbetet
i en befintlig styrgrupp eller skapa en ny kan diskuteras och varierar troligen
beroende på lokala omständigheter.
Drygt 70 procent av kommunerna hade ett eller flera politiska program
som inkluderade det ANDT-förebyggande arbetet. I 11 procent av kommunerna
bedrevs arbete för att ta fram ett program. Hälften av programmen
hade antagits 2009 eller senare vilket gör att flera kommuner har
program som sannolikt behöver ses över med anledning av regeringens
ANDT-strategi.
Samverkan och samordning mellan brottsförebyggande och ANDTförebyggande
arbete lyfts fram tydligt i ANDT-strategin, vilket är naturligt
eftersom mycket av hanteringen av olika substanser är illegal, framför allt
narkotika och dopningsmedel. Dessutom är tillgänglighetsbegränsande
åtgärder som brottsbekämpning en väsentlig del av ett framgångsrikt
ANDT-förebyggande arbete. Polisen och lokala brottsförebyggare är förstås
viktiga aktörer i artbetet och de flesta kommuner samarbetade också
med polisen. Många kommuner och lokala polismyndigheter har även
skriftliga överenskommelser för detta arbete.
Även landstinget, bostadsbolag och idéburna organisationer är relativt
väl representerade i arbetet, men det kan bli bättre eftersom de trots
allt förekommer i arbetet i mindre än hälften av kommunerna. Skriftliga
överenskommelser i likhet med dem som upprättats mellan kommunala
förvaltningar och polis fanns nästan inte alls för andra aktörer. Detta är
en fråga som bör följas upp och hinder och möjligheter för sådana överenskommelser
bör uppmärksammas. Möjligen är det inte realistiskt att sträva
efter att alla aktörer som arbetar ANDT-förebyggande ska ha skriftliga
överenskommelser med kommunen.
Tillgänglighetsbegränsande åtgärder inklusive brottsförebyggande,
exempelvis motverkande av langning och försäljning av alkohol och tobak
till underåriga, förekom i en majoritet av kommunerna. Med tanke på vikten
av att begränsa tillgänglighet är det glädjande att 80 procent av kommunerna
gjort insatser för att motverka langning och att över 60 procent
av dem arbetat med Kronobergsmodellen. Dock använde man metodens
alla delar i bara 62 procent av dessa kommuner. När man inför metoder
som i studier visat på lovande eller goda resultat är det viktigt använda
hela metoden. Även när det gäller metoden Krogar mot knark verkar det
svårt att på lokal nivå upprätthålla en bred tillämpning som innefattar alla,
eller i alla fall nästan alla delar av metoden. Tillämpningen av metoder går
alltså att förbättra inom det ANDT-förebyggande arbetet.

Rökfria skolgårdar har varit ett eftersatt område under senare år men nu
lyfts det fram i olika styrdokument för att motverka elever inte ska röka
i skolan. Drygt hälften av kommunerna rapporterade om åtgärder för att
främja rökfria skolgårdar under 2011, vilket får betraktas som en start för
ett intensifierat arbete på området. I Malmö har rökfria skolgårdar redan
uppmärksammats och nio av tio stadsdelar genomförde under 2011 åtgärder
för att främja detta. Förhoppningsvis följer fler kommuner efter under
kommande år.
Sammanfattningsvis bedrevs lokalt många ANDT-förebyggande aktiviteter
under 2011. Av uppgifterna i undersökningen går det inte dra tydliga
slutsatser om hur strukturerade och samordnade de kommunala aktiviteterna
var men det går att förbättra genomförandet av metoderna som
nämns i undersökningen. För att regeringens ANDT-strategi ska få genomslag
är det viktigt att de strukturella förutsättningarna för arbetet säkerställs
på den kommunala nivån. Här ingår resurser, policyarbete och samverkan
med andra aktörer som delar i organiserandet av det förebyggande
arbetet. Enligt uppgifter från kommunerna kan vi se att det fanns kommunala
samordnare i 80 procent av kommunerna men att bara 30 procent
av dessa avsatte mer än en halvtid för arbetet. Den kommunala samordnarens
kompetens och mandat att förankra det ANDT-förebyggande arbetet
i kommunen är också en förutsättning för att nå målen i den nationella
strategin.
LÄNSRAPPORT 2011 109

110 LÄNSRAPPORT 2011
Referenser
Andréasson, S. (2006). Policy för prevention. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Aveyard. (2004). A methodological and substantive review of the evidence that schools
cause pupils to smoke. Social science & medicine, 58(11), 2253–2265.
Babor, T. F. (2010). Alcohol – No Ordinary Commodity: a summary of the second
edition. Addiction, 105(5), 769–779.
Babor, T. F., Caulkins, J. P., Edwards, G., Fischer, B., Foxcroft, D. R., Humphreys, K.,
et al. (2010). Drug Policy and the Public Good: Oxford: Oxford University Press.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning [CAN]. (2011). Skolelevers
drogvanor 2011 (Rapport 129). Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning [CAN].
Evans-Whipp. (2004). A review of school drug policies and their impact on youth
substance use. Health promotion international, 19(2), 227–234.
FHIFS 2001:2. (2002). Statens folkhälsoinstituts föreskrifter om varningstexter på
tobaksvaror samt innehållsdeklaration för och begränsning av halten av vissa
beståndsdelar i cigarettrök. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
FHIFS 2002:4. (2002). Statens folkhälsoinstituts föreskrifter om ändring i Statens folkhälsoinstituts
föreskrifter (FHIFS 2001:2) om varningstexter på tobaksvaror samt
innehållsdeklaration för och begränsning av halten av vissa beståndsdelar i cigarettrök.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Holder, H. D. (1999). Alcohol and the Community: A systems approach to prevention.
Cambridge: Cambridge University Press.
Jha, P., Chaloupka, F. J., & International Bank for Reconstruction and Development.
(1999). Curbing the epidemic: governments and the economics of tobacco control.
Washington D.C.: World Bank.
Regeringen, Idéburen sektor, & Sveriges kommuner och landsting [SKL]. Överenskommelsen.
Retrieved 2012-10-05, from http://overenskommelsen.se/
Regeringens proposition 2002/03:35. Mål för folkhälsan. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2007/08:110. En förnyad folkhälsopolitik. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2009/10:125. En ny alkohollag. Retrieved 2012-10-16, from
http://regeringen.se/content/1/c6/14/16/18/f2c431f4.pdf
Regeringens proposition 2009/10:207. Olovlig tobaksförsäljning. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2010/11:47. En samlad strategi för alkohol-, narkotika-,
dopnings- och tobakspolitiken. Retrieved 2012-10-05, from http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/84/36/1abd7a0e.pdf
Regeringskansliet. (2011). Regeringens åtgärdsprogram för alkohol-, narkotika-,
dopnings- och tobakspolitiken 2011. Stockholm: Regeringskansliet, Socialdepartementet.
SFS 1993:581. Tobakslag. Stockholm: Riksdagen.
SFS 1994:1563. Lag om tobaksskatt. Stockholm: Riksdagen.
SFS 2000:1225. Lag om straff för smuggling. Stockholm: Riksdagen.

Skolverket. (2012 a). Skolor och elever i grundskolan läsår 2011/12. Retrieved 201209-
26, from http://www.skolverket.se/statistik-och-analys/statistik/2.4290/2.4292/
skolor-och-elever-i-grundskolan-lasar-2011-12-1.171366
Skolverket. (2012 b). Skolor och elever i gymnasieskolan läsår 2011/12. Retrieved
201209-26, from http://www.skolverket.se/statistik-och-analys/statistik/2.4391/
2.4392
Socialstyrelsen. (2012a). Dödsorsaksstatistik. Retrieved 2012-08-09, from http://192.
137.163.49/sdb/dor/val.aspx
Socialstyrelsen. (2012b). Statistikdatabas: Diagnoser i sluten vård. Retrieved 2012-08-
09, from http://192.137.163.49/sdb/par/val.aspx
Statens folkhälsoinstitut. (2009). Handbok Tobakslagen. Östersund: Statens folk-
hälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010a). Att sälja tobak. Retrieved 2012-10-17, from http://
www.fhi.se/PageFiles/10783/Att-salja-tobak.pdf
Statens folkhälsoinstitut. (2010b). Folkhälsopolitisk rapport 2010: Framtidens folkhälsa
– allas ansvar (No. R 2010:16). Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010c). Tonåringar om tobak: Vanor, kunskaper och attityder
(Rapport No. R 2010:20). Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011a). Möjligheter och svårigheter med att använda metoden
Ansvarsfull alkoholservering på tobaksområdet. Unpublished Report.
Statens folkhälsoinstitut. (2011b). Rökfria skolgårdar och en tobaksfri skoltid: en kunskapssammanställning
(Rapport No. A 2011:16). Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011c). Tobak, tillsyn och tillgänglighet (No. R 2011:21).
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012a). Handbok i tillsyn: Metoder för kommun och polis
att minska våld och skador i krogmiljö (Rapport No. R 2012:05). Östersund:
Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012b). Lägesrapport ANDT 2012: Lägesrapport avseende
Statens folkhälsoinstituts verksamhet inom alkohol-, narkotika-, dopnings- och
tobaksområdet 1 oktober 2011 – 30 september 2012 (Registrerade handlingar.
Statens folkhälsoinstitut No. VERK 2012/278). Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Trolldal, B., Brännström, L., Paschall, M., Kvillemo, P., & Leifman, H. (2012).
Ansvarsfull alkoholservering: effekter på våldsbrottsligheten i landets kommuner.
STAD-rapport 50. STAD-sektionen, Stockholms läns landsting. (STAD-rapport
No. 50). Stockholm: STAD-sektionen, Stockholms läns landsting.
Wallin, E. (2002). Lokalt folkhälsoarbete. In S. Andréasson (Ed.), Den svenska supen i
det nya Europa: Nya villkor för alkoholprevention: en kunskapsöversikt. Stockholm:
Statens folkhälsoinstitut.
Wallin, E. (2004). Responsible beverage service, effects of a community action project,
Stockholm: Karolinska institutet. Available from http://www.folkhalsoguiden.se/
upload/Alkohol%20och%20droger/Responsible%20Beverage%20Service.pdf
World Health Organization [WHO]. (2003). World Health Assembly Resolution 56.1:
WHO Framework Convention on Tobacco Control. Retrieved 2012-10-05, from
http://www.who.int/tobacco/framework/final_text/en/index1.html
LÄNSRAPPORT 2011 111

PS. Bollarna ska byta
slags punkter s
ÖVERGRIPANDE MÅL Ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska
och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk
Långsiktiga ANDT-politiska mål
En folkhälsobaserad
och restriktiv syn på
ANDT inom EU och
internationellt
Antalet döda och skadade
p.g.a. sitt eget eller andras
bruk av alkohol, narkotika,
dopning eller tobak ska
minska
Personer med missbruk
eller beroende ska ha ökad
tillgänglighet till vård och
stöd av god kvalitet
Antalet personer som
utvecklar skadligt bruk,
missbruk eller beroende av
alkohol, narkotika
dopningsmedel eller tobak
ska successivt minska
Antalet barn och unga som
börjar använda narkotika
och dopningsmedel eller
debuterar tidigt med
alkohol eller tobak ska
successivt minska
Barn ska skyddas mot
skadliga effekter orsakade
av alkohol, narkotika,
dopning eller tobak
Tillgång till narkotika,
dopningsmedel, alkohol
och tobak ska minska
112 LÄNSRAPPORT 2011
1 2 3 4 5 6 7
PRIORITERADE MÅL
UNDER FEMÅRS-
PERIODEN
PRIORITERADE MÅL
UNDER FEMÅRS-
PERIODEN
PRIORITERADE MÅL
UNDER FEMÅRS-
PERIODEN
PRIORITERADE MÅL
UNDER FEMÅRS-
PERIODEN
PRIORITERADE MÅL
UNDER FEMÅRS-
PERIODEN
PRIORITERADE MÅL
UNDER FEMÅRS-
PERIODEN
PRIORITERADE MÅL
UNDER FEMÅRS-
PERIODEN
Aktivt verka för att
FN-konventioner på
narkotikaområdet
efterlevs
Antalet döda och
skadade i trafiken
p.g.a. alkohol och
andra droger ska
minska
Tillgång till kunskapsbaserade
vård- och
stödinsatser ska öka
Hälso- och sjukvårdens
arbete med att
förebygga ANDTrelaterad
ohälsa ska
utvecklas
Minska nyrekrytering
till narkotika- och
dopningsmissbruk
Färre barn ska födas
med skador orsakade
av alkohol, narkotika,
dopning och tobak
En effektiv och
samordnad alkoholoch
tobakstillsyn
Aktivt verka för att
EU:s och WHO:s
strategier avseende
alkohol och hälsa
genomförs
Utveckla metoder för
att barn och ungdomar
inte ska börja
använda tobaksprodukter
Barn i familjer med
missbruk, psykisk
sjukdom eller psykisk
funktionsnedsättning
ska erbjudas
ändamålsenligt stöd
En effektiv brottsbekämpning
av illegal
handel
Antalet döda och
skadade p.g.a. alkoholnarkotika-
och
dopningsrelaterat våld
ska minska
En tydligare och mer
ändamålsenlig
ansvarsfördelning
mellan huvudmännen
för missbruks- och
beroendevården ska
uppnås
Minskat riskbruk och
intensivkonsumtion
av alkohol bland
studenter och bland
unga vuxna med
psykisk ohälsa
Ökad användning av
befintliga verksamma
metoder för att skjuta
upp alkoholdebuten
och minska alkoholkonsumtionen
En effektiv
bekämpning av illegal
försäljning via digitala
medier
Aktivt verka för att
WHO:s ramkonvention
om tobakskontroll
efterlevs
Regionala och lokala
skillnader i kvalitet,
tillgänglighet och
resultat ska minska
Förutsättningarna för
tandvården att arbeta
med tobaksprevention
bör öka
En ökad samordning
och prioritering av det
nordiska samarbetet
inom ANDT-området
Dödligheten bland
ungdomar och unga
vuxna p.g.a. alkoholförgiftningar
och
experimenterande
med droger ska
minska
En hälsofrämjande
skola
Ökad kunskap om
marknadsföring av
alkohol och tobak via
digitala medier, samt
marknadsföringens
effekter på
konsumtionen
En fungerande lokal
och regional samverkan
och samordning
mellan
ANDT-förebyggande
och brottsförebyggande
arbete
Medvetenheten i hela
befolkningen om
ANDT-användningens
effekter på hälsan
bör öka
Förutsättningarna att i
ett tidigt skede kunna
uppmärksamma och
åtgärda ANDTproblem
i arbetslivet
bör förbättras
Ett ökat deltagande av
föräldrar, idéburna
organisationer och
näringsliv i det
förebyggande arbetet

I den här rapporten beskriver vi länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn
enligt alkohollagen och tobakslagen samt det förebyggande arbetet inom
ANDT-området (alkohol, narkotika, tobak, dopning) under 2011. Resultaten
och slutsatserna i rapporten bygger på uppgifter som länsstyrelser,
kommuner och stadsdelar har lämnat i Statens folkhälsoinstituts årliga
webbaserade undersökning.
Rapporten riktar sig främst till länsstyrelsernas och kommunernas tillsynshandläggare
inom alkohol- och tobaksområdet samt samordnare,
eller motsvarande, av det ANDT-förebyggande arbetet regionalt och lokalt.
Vi hoppas att rapporten och den undersökning som den bygger på kan
fungera som verktyg för den regionala och lokala uppföljningen, planeringen
och utvecklingen av arbetet. Den kan också vara ett underlag för
beslutsfattare på nationell, regional och lokal nivå. ANDT-frågorna är
breda samhällsfrågor som berör många människor och därför kan
rapporten även vara av intresse för massmedier, studerande och forskare.
Statens folkhälsoinstitut utvecklar och förmedlar kunskap för bättre hälsa.
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
120 88 Stockholm
R 2013:01
fhi@strd.se
www.fhi.se
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7521-068-1 (pdf)
ISBN 978-91-7521-069-8 (print)