STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT - SLU

OM TALLENS KNÄCKESJUKA.
III9
förhållandena bäst lämpade trädslaget. Att i dylika fall, såsom här skett,
på för tall- eller barrblandskog lämpad mark tillgripa blandsådd av
tall och gran kan ej nog varmt rekommenderas, så snart fara kan anses
föreliga för hemsökelse av knäckesjuksepidemi. Om vid tidig, elakartad
svamphärjning tallen blir dömd till mer eller mindre fullständig
undergång - vilket dess bättre mera sällan torde vara fallet- får granen
bliva det räddande trädslaget.
Då fara för knäckesjuka föreligger, böra helt naturligt stora och öppet
liggande hyggen om möjligt undvikas. 1 Å mindre hyggen i skyddat
läge äro betingelserna för smittans spridande relativt små. Såsom
exempel härpå kan det från Lyrestads kyrkoherdeboställes skog omnämnda
knäckesjuksangreppet anföras. Från den enda aspgrupp, som
här kunde uppletas, mitt ute på det I 9 I 2 rutsådda hygget, hade knäckesjuka
spritt sig på tallplantorna närmast asparna, men endast några få
m bort; redan på en 10-20 m:s avstånd från de låga rotskottsasparna
stodo tallplantorna i regel fullständigt fria från varje angrepp. Från de
låga asparna ha här bladen ej kunnat spridas nämnvärt ut över kulturen,
detta hälst som en ymnig, högväxt markvegetation - i främsta rummet
bildad av Epilobium angustifolium (jmf. fig. 28) - även efter nervissnaodet
utgjort ett verksamt hinder för desammas kringförande utefter
marken, och hyggets relativt obetydliga storlek har ej tillåtit vindarna
få ett för bladens kringförande nödvändigt spelrum, åtminstone ej tillnärmelsevis
jämförligt med det å Vellervattnet-fåltet.
1 A. WAHLGREN, Skogsskötsel. Stockholm 1914, sid. 428, förordar också >att å trakter,
där svampen allmänt förekommer, undvika stora hyggen och föredraga blandbestånd framför
rena tallbestånd samtidigt som aspen kraftigt efterhålles». Att till förebyggande av svampens
uppträdande hälla kulturfålten och angränsande områden fria från asp anser WAHLGREN
dock i och får sig >ingalunda betryggande». Med kännedom om Melampsora-basidiesporernas
inskränkta spridning får man ju dock en annan uppfattning. Kan man hålla aspen
borta från kulturfålten och deras närmaste omgivning, är detta en fullt betryggande åtgärd,
en radikalåtgärd, som dock dess bättre långt ifrån alltid behöver tillgripas får ett i praktiken
lyckosamt förhindrande av sjukdomen.