Riskperspektivet för rödfyren i Degerhamn ... - Länsstyrelserna

heller inte i Degerhamnsområdet. Fisk är därför inte en relevant exponeringsväg. Exponering via ångor
bedöms heller inte relevant eftersom inga av elementen avgår i gasfas vid normal temperatur. För påverkan
på miljö antas exponeringsvägarna motsvara mindre känslig markanvändning eftersom områdena
är påverkade av mänsklig aktivitet och rödfyr sedan många år.
Tabell 4. Exponeringsvägar vid känslig markanvändning (KM) samt mindre känslig markanvändning (MKM)
enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden samt platsspecifika exponeringsvägar för Degerhamnsområdet.
Exponeringsväg KM MKM Boende
Degerhamn
Strövområde
Degerhamn
Människor:
Intag av jord x x x x
Hudkontakt x x x x
Inandning av damm x x x x
Inandning av ångor x x
Intag av grundvatten
x
x
Intag av grönsaker x x
Intag av fisk
x
Miljön:
Effekter inom området
x x x x
Effekter i ytvattenrecipient
x x x x
Vid bedömningen av hälsoriskerna för människa från ett förorenat område används bl.a. information
gällande vilka doser som ger en viss effekt, eller sambandet mellan dos-respons för människa. Sådana
data är utgångspunkten för de s.k. tröskelvärdena som ger en viss negativ effekt och tas fram genom
experiment eller epidemiologiska studier. För de flesta föreningar uttrycks dessa tröskelvärden, efter
att säkerhetsfaktorer används för att ta hänsyn till osäkerheter i de tillgängliga data, som en tolerabelt
daglig dos/intag (TDI) med enheten mg/kg kroppsvikt och dag. När det gäller cancerogena ämnen t.ex.
arsenik används matematiska beräkningar på låga doser där riskerna anses vara acceptabla t.ex. ett
ökat cancerfall på 100 000 under en livstid. Till grund för Naturvårdsverkets generella riktvärden har
bakgrundsdata för TDI från bl.a. WHO (World Health Organization) och gränser för ekotoxikologiska
effekter från Canada och Nederländerna använts. Indata för beräkning har i mån det
bedömts relevant tagits från och uppdaterats från dessa källor samt även US.EPA. För övriga värden
som t.ex. för kroppsvikt, exponerad hudyta, plantupptag, toxikologisk referenskoncentration i luft,
inandningshastighet, ekotoxikologiska effekter etc. har data från Naturvårdsverket som används i beräkningarna
av de generella riktvärdena använts. För lakegenskaper och lakbarhet, utspädningsförhållanden
och exponeringstid har däremot direkt platsspecifika data använts.
6.2.3 Antaganden och beräkningar
Direkt intag av jord
Oral exponering av föroreningar antas ske via direktintag av jord eller genom smutsiga fingrar, händer
eller mat som stoppas i munnen. Intaget är åldersberoende och bedöms vara störst för små barn. De
viktigaste parametrarna är det dagliga intaget, föroreningens biotillgänglighet d.v.s. mineralform, partikelstorlek,
graden av inkapsling och den kemiska formen (Ruby et al., 1999). För barn uppskattas det
genomsnittliga intaget av jord till 200 mg/dag, vilket betraktas som ett konservativt värde enligt
US.EPA. Som jämförelse kan nämnas att upptaget för enstaka s.k. pica-barn uppgår till 10000 mg/dag
Projekt Degerhamn rapport 2005:08
19