Riskperspektivet för rödfyren i Degerhamn ... - Länsstyrelserna

Oorganisk arsenik är humant cancerogen och vid långtidsexponering av arsenik kan cancer uppkomma,
till exempel i lungorna, njurarna och på huden. Symptom som kan uppkomma vid intag av höga
halter oorganisk arsenik är kräkningar, minskad produktion av röda och vita blodkroppar, onormal
hjärtrytm och blodkärlsskador. Inandning av höga halter oorganisk arsenik kan ge inflammerad hals
och irriterade lungor. Arsenik är en kumulativ substans som endast långsamt lämnar kroppen genom
urin, hår, naglar och hud (Karim, 2000). Organisk arsenik är mindre toxiskt än oorganisk, men vissa
organiska arsenikföreningar kan vid långtidsexponering ge liknande symptom som de oorganiska.
Trevärd arsenik (As(III)) anses vara mer toxiskt än femvärd arsenik (As(V)). Att oxidera upp arsenik
kan således vara en metod för att minska toxiciteten (Kim och Nriagu, 2000).
P.g.a. rödfyrens natur (bränd-oxiderad) bör det kunna antas att större delen av arseniken föreligger i
femvärd form. Detta bekräftas av geokemiska modelleringar av både ytvatten, ytligt grundvatten och
djupt grundvatten i Degerhamnsområdet. Generellt dominerar andelen femvärd arsenik i alla vatten.
Andelen trevärd arsenik är mycket låg.
Arsenik har även en stark förmåga att adsorbera/samutfällas med metalloxidhydroxider t.ex. järn-,
mangan- och aluminiumoxidhydroxider. Adsorptionen påverkas av flera faktorer som t.ex. arseniks
oxidationstal, adsorbentens ytegenskaper och pH. Generellt gynnas fastläggningen av att arsenik förekommer
i den femvärda formen, lågt pH samt att oxidhydroxiderna är amorfa (Kim och Nriagu, 2000).
WHO:s provisoriska riktvärde (”provisional guideline value”) för arsenik i dricksvatten är 0,01 mg/l
(WHO, 2003a). CCME (2003) anger ett värde på 5 µg/l som riktvärde för påverkan på akvatiska organismer
(sötvatten).
Barium
Barium är ett element som finns naturligt i jordskorpan, både i magmatiska och sedimentära bergarter.
Barium har samma laddning och i stort sett samma storlek som elementen kalcium och strontium och
kan lätt substitueras. Barium förekommer inte fritt i naturen utan sitter i bl.a. olika föreningar tillsammans
tillsammans med sulfat (baryt) och karbonat (witherit). Halterna i rödfyren i Degerhamn ligger
på cirka 1210 mg/kg TS, varav 59-70 % i residualen. Bariums löslighet ökar med sjunkande pH och de
högsta halterna i grundvatten återfinns oftast i vatten med lågt pH. Bariums löslighet styrs av närvaron
av naturliga anjoner och sannolikt adsorberas även barium till metal-oxidhydroxider (WHO, 2003b).
Lösliga bariumsalter, men även till viss del svårlösliga, absorberas lätt i kroppen. Barium transporteras
i blodet (plasman) och ansamlas i skelettet (WHO, 2003b).
Barium anses inte vara ett essentiellt näringsämne och anses inte heller orsaka cancer. Höga koncentrationer
kan dock ge konvulsioner och spasmer och även orsaka död. Den akuttoxiska dosen ligger på
mellan 3-4 g (WHO, 2003b).
WHO:s riktvärde för barium i dricksvatten är 0,7 mg/l (WHO, 2003b). Suter och Tsao (1996) anger en
lägsta dos på 4 µg/l som kroniskt värde (s.k. Tier II) för ekotoxeffekter i sötvatten.
Kadmium
Kadmium är ett naturligt element i jordskorpan och återfinns ofta i olika mineral tillsammans med
andra element som syre (kadmiumoxid) eller svavel (kadmiumsulfid, kadmiumsulfat). Halterna i rödfyren
i Degerhamn ligger på cirka 1,5 mg/kg TS, varav 3-20 % sulfidbundet, och i alunskiffern på
mellan 12-15 mg/kg TS, majoriteten sulfidbundet (upp till 70 %).
Projekt Degerhamn rapport 2005:08
8