Slutrapport - Norrbottens läns landsting

21
och sjukvård har olika utgångspunkter och mål så
krävs det en ytterligare part som samordnar och
driver på: ”Det finns så många bra lovvärda enskilda
initiativ så ansatserna finns där, men det måste till
ett större tryck och vilja för olika parter att vara med
om det här. Och jag tror att i vissa fall måste man
tvingas in i det här och då menar jag att det måste finnas
ett politiskt incitament till det här.”
En variant på samma tema: ”Risken är alltid vad
gäller samverkan att man inte respekterar varandras
ansvars- och kompetensområden. En samverkan
blir inget bra om inte alla har en delaktighet
och är där på lika villkor. Det är väldigt lätt att få in
det här att någon ska försöka äga de andra och då
blir det inget bra. Sverige är ett litet land och ska
klinisk forskning bli slagkraftig måste man kunna
enas nationellt.”
Att ytterligare stärka klinisk forskning
kräver fortsatt engagemang
Vad intervjupersonerna skulle vilja gjordes för att
ytterligare stärka klinisk forskning och innovationssystemet
för hälso- och sjukvård, tog ofta
avstamp i de risker de ser för att samverkan inte
kommer till stånd.
Flera tillfrågade utvecklade idén om behovet av
ökad satsning på klinisk forskning och styrning på
nationell nivå. Någon efterlyste en ”departementsreform”
där ”den medicinska och odontologiska forskningen
och utvecklingen, liksom undervisningen knyts
till Socialdepartementet som borde byta namn till
Hälsodepartementet” medan andra talade om vikten
av engagemang hos regeringen: ”Det behövs en
intentionsriktning på ministernivå som pekar på att
det är ett viktigt och prioriterat område. Även om det
inte är riksdag och regering som styr hälso- och sjukvård
så är det viktigt med ett signalvärde att man
tycker detta är ett viktigt område. Det har Delegationen
varit ett utryck för.”
Bättre samverkan kräver ett starkare system och
ett starkare system skapas nationellt, är tesen som
flera förespråkar – regionala forskningssatsningar
gynnar inte Sverige som nation tillräckligt. ”Sverige
är ett litet land och ska klinisk forskning bli slagkraftig
måste man kunna enas nationellt. Man måste
till exempel kunna använda sig av patientregister,
kvalitetsregister och kohorter över hela landet. Och
där har sjukvården inte kunnat enas om ett gemensamt
datasystem för journaler. Det är förödande.”
Potentialen i kvalitetsregistren återkom i ytterligare
svar, liksom efterlysningen av ökade statliga
anslag.
Några av de intervjuade efterlyser en bredare
syn på klinisk forskning: ”Jag skulle vilja se att man
ser klinisk forskning lika mycket som en produkt av
vad vi sysslar med som att man ser till hur många operationer
som görs. Att man ser forskningen som en
resurs som faktiskt kan spara pengar i framtiden och
som gagnar våra patienter. Alltså inte ser det kortsiktigt.
Intervjupersonen förtydligar: Om vi tittar tillbaka
historiskt så har vi genom att satsa på klinisk
forskning sett att det går bättre för patienterna, man
minskar vårdtiderna och får friskare patienter som
kan återgå till arbete eller helt enkelt överlever något
de inte skulle ha gjort annars. Kan man inte se bakåt
så kan man inte heller se fördelarna framåt.”
I samma riktning uttrycker en annan intervjuperson
att: ”Klinisk forskning är ett bredare begrepp
än piller och operation. Det är mycket omvårdnad,
omhändertagande, man kommer i framtiden att
behöva kompetenser vad gäller IT-teknik, datateknik,
bioinformatik. Att man i den kliniska forskningen
kan ta in naturvetare med en annan bakgrund i teamen,
kanske också beteendevetare och psykologer”