Nr 3 2010 - Norrbottens lÃ¤ns landsting

no 3 | 2010 

Friskare norrbottningar 

– vinst för landstinget 

sidan 6 

Piteå älvdals sjukhus 

satsar på akutgeriatriken 

sidan 7 

En donator kan rädda 

livet – på fem personer 

sidorna 10–11 

Foto: bert persson 

Minns du 

fluortanten? 

Folktandvården i Norrbotten fyller 70 år 

sidorna 3–5

sidan 6 

sidan 7 

sidorna 10–11 

sidorna 3–5 

olktandvården 

i Norrbotten fyller 70 år. 

Det uppmärksammas på 

olika sätt under året, och 

så även i Landstingstidningen. 

Den historiska tillbakablicken berättar om 

en rad konkreta förändringar som gjorde stor 

skillnad – dit hör fluortanten och ny borrteknik. 

Samtidigt är det en skildring av en 

social reform under ett århundrade där befolkningen 

gick från fattigdom till välfärd. 

Hur tänderna 

ser ut Tandvård 

avslöjar 

mycket om 

den tid och för folket 

det samhälle vi lever i, men även hur vi har 

det som individer; vår socioekonomiska tillhörighet 

avspeglar sig tydligt i munnen. 

Tandstatusen i länet var extremt 

dålig i början av förra seklet, faktiskt sämre 

än på många andra håll i landet. Redan 

i 15-årsåldern var det vanligt med ”nedkarierade 

bett”, där den enda lösning var löständer. 

Det förekom också att unga människor 

drog ut alla tänder i förväg, även de friska. 

Det kan låta obegripligt, men ansågs vara 

ett bra alternativ till tandvärk, varbildning 

och byasmedens tång. 

Folktandvården öppnade sin första klinik 

den 2 maj 1940. De första 30 åren handlade 

vuxentandvården i stor utsträckning om 

tandutdragningar och protestillverkning. 

Det var tandteknikerna som såg till 

att norrbottningarna slapp vara tandlösa och 

i stället fick tillgång till välsittande tandproteser. 

Själv minns jag fortfarande exakt hur det 

doftade inne på laboratoriet hos Folktandvården 

vid Rådhustorget i Piteå, och kan 

återkalla ljudet av den plingande dörren. 

Där satt min mamma och hennes kollegor 

böjda över proteser, tandställningar och 

porslins- och guldarbeten – skickliga yrkesmänniskor 

sysselsatta med ett avancerat 

precisionshantverk. 

I takt med att tandhälsan förbättrades blev 

protesbärarna färre, och numera behåller de 

flesta sina egna tänder livet ut. 

Det finns i dag 20 tandtekniker inom 

hela Folktandvården, men bara några få arbetar 

med protesframställning. Till dagens 

arbetsuppgifter hör i stället implantat och 

fast protetik, från enstaka tänder till rekonstruktion 

av hela bett. Dessutom tillverkar 

tandteknikerna tandställningar, bettskenor, 

antisnarkskenor och idrottstandskydd. 

Även det berättar något om vår tid – frågan 

är bara vad … 

Till sist: Fundera över din inställning till 

donation och anmäl din vilja! Donerade 

organ kan rädda liv, även ditt. Läs mer på 

sidorna 10-11. Gå sedan ut i våren och andas 

en stund. 

ULRIKA ENGLUND, redaktör 

2 

Redaktör: 

Ulrika Englund 

0920 – 28 43 64 

070 – 32 55 750 

Ansvarig 

utgivare: 

Lars Tyskling 

Grafisk form: 

Tor-Arne Moe, 

Moe Media AB 

Besöksadress: 

Norrbottens 

läns landstings 

kansli, Robertsviksgatan 

7, Luleå 

Postadress: 

Landstingstidningen, 

NLL 

971 89 Luleå 

E-post: 

ulrika.englund 

@nll.se 

Upplaga: 

12 500 ex. 

Teknisk 

produktion: 

Tryck i Norrbotten 

AB, Luleå 

Distribution: NSD 

Detta nummer 

är presslagt 

6 maj 2010 

Årgång 39 

Prenumeranter 

gör anmälan om 

ändrad adress till: 

NSD, 

Abonnemang 

0920 – 26 30 00 

Innehållet 

i Landstingstidningen 

får 

gärna citeras om 

källan anges. 

Nästa nummer av 

Landstingstidningen 

utkommer 

19 juni 2010 

Norrbottens läns 

landsting, NLL, 

har till huvuduppgift 

att erbjuda 

länets omkring 

249 000 invånare 

hälso- och sjukvård 

samt tandvård, 

och arbetar 

dessutom med 

regional utveckling 

inom kultur, 

utbildning, 

näringspolitik och 

kommunikationer. 

NLL bedriver verksamhet 

vid fem 

sjukhus, 33 vårdcentraler, 

26 tandvårdskliniker 

och 

4 tandvårdsannex. 

Landstinget är en 

av länets största 

arbetsgivare med 

drygt 7 100 anställda. 

Av dessa 

är cirka 730 läkare, 

2 600 sjuksköterskor, 

570 tandvårdspersonal, 

120 undervisningspersonal, 

330 driftservicepersonal 

och 950 

administrativ personal. 

Nya dofter 

i restaurangen 

Upprustningen av landstingshuset 

i Luleå fortsätter. I den 

tredje etappen ska resterande 

fasader få nytt ytskikt. Samtidigt 

planeras en ombyggnad av 

restaurangen med fler sittplatser 

och ett produktionskök. 

– Restaurangen är husets 

hjärta och viktig både för mat 

och möten. Vi vill fortsättningsvis 

driva den i egen regi, säger 

Göran Wallo, chef för division 

Service. 

Under 2009 har fasaden på entrésidan 

av landstingshuset tilläggsisolerats. 

De grönaktiga plattorna har 

ersatts av vit puts på de fem flygeländarna, 

med mellandelar av zinkplåt 

och aluminiumraster. Huvudentrén 

har glasats in, trapphusens yttervägg 

har ersatts av glas och toaletter har 

handikappanpassats, för att nämna 

några av åtgärderna. 

Nu är det aktuellt med tilläggsisolering 

och byte av fasad på de återstående 

väggarna. Dessutom blir det ny isolering 

och nytt tak över restaurangdelen, 

något som redan övriga delar av 

byggnaden försetts med. 

Landstingsfastigheter har fått i uppgift 

att projektera och ta in anbud på 

entreprenaden. Beslut om genomförandet 

tas i landstingsstyrelsen den 

3 juni i år. 

– Blir det ett ja kommer byggnationerna 

att börja efter semestrarna, 

På omsLAGET. Ann- 

Sofie Mann ombesörjer 

fluorsköljning och delar 

ut tandkräm till skolbarn 

i Gällivare 1965. Ann- 

RFSL erbjuder hbt-certifiering till 

vårdcentraler och andra arbetsplatser – 

en utbildning som ska göra bemö-tandet 

bättre och fördomarna färre. 

– När man söker vård är det för att 

antingen man själv eller någon nära 

anhörig är sjuk. Då är det tröttsamt att 

behöva svara på frågor om sin sexue la 

läggning, säger Kicki Renberg, här 

ti lsammans med hustrun Petra (ti l 

höger) och dottern Edith, 3 år. 

Sofie fortsatte som tandsköterska 

i Piteå innan 

familjen 1969 vände 

tillbaka till hemorten 

Arvidsjaur. Det förebyggande 

arbetet, med allt 

från fluorlack till tandvårdslektioner 

i skolorna, har alltid 

legat henne varmt om hjärtat. ”Jag arbetade som 

tandsköterska inom Folktandvården i närmare 45 år, 

fram till min pension för fyra år sedan. Under de 

åren förändrades otroligt mycket”, berättar hon. 

Foto: BERT PERSSON 

Foto: bert persson 

no 3 | 2010 

Friskare norrbottningar 

– vinst för landstinget 

Piteå älvdals sjukhus 

satsar på akutgeriatrik 

En donator kan rädda 

livet – på fem personer 

Minns du 

fluortanten? 

Folktandvården i Norrbotten fyller 70 år 

”Blir det ett ja kommer 

byggnationerna att börja 

efter semestrarna, 

någon gång i augusti.” 

någon gång i augusti. Vi räknar med 

att hela arbetet, både fasaden och restaurangen, 

ska vara klart till semestern 

2011, säger Sven-Erik Sundqvist, projektchef. 

Kostnaden för alla tre etapper, inklusive 

ombyggnaden av restaurangen, är 

55 miljoner kronor. Satsningen anses 

nödvändig för att huset, som uppfördes 

1976, ska behålla sitt värde. Renoveringen 

innebär bland annat sänkta 

kostnader för uppvärmning. 

– Varje husägare vet att det blir 

dyrare i längden om man inte rustar 

sin fastighet. Anledningen till att vi 

satsar på landstingshuset är helt enkelt 

att det är ekonomi att göra det, säger 

Göran Wallo. 

Ökningen av antalet sittplatser i restaurangen 

från 150 platser till 276 

innebär att fler och större konferenser 

kan hållas i huset. Den lilla matsalen 

byggs ut för att rymma 48 personer, en 

storlek som gör den lämplig för mellanstora 

sammankomster. 

Förlängningen av den nuvarande 

restaurangen möjliggör en entré från 

markplanet, vilket underlättar för 

En utbyggnad av restaurangen 

innebär dels en 

ökning av antalet sittplatser, 

dels att tillgängligheten ökar 

med hjälp av en ny entré. 

Skiss: MAF ARKITEKTKONTOR 

K SÖDERLUND 

externa matgäster att hitta dit. En 

annan vinst är att restaurangen i framtiden 

kan nyttjas även när landstingshuset 

är stängt. 

– Efter en konferens i sessionssalen 

kan deltagarna stanna kvar och äta på 

kvällen, och sedan lämna huset genom 

den nya utgången, säger Göran Wallo. 

Samtidigt förbättras möjligheterna 

till en effektiv avfallshantering, något 

landstinget är tvingat att åtgärda. Varor 

ska lämnas och sopor hämtas från baksidan 

– i dag sker det via huvudentrén. 

Genom att ersätta mottagningsköket 

med ett produktionskök ska restaurangen 

kunna servera mat som både 

doftar och smakar mer. 

– Fördelen med en egen kock är att 

vi kan anpassa oss efter matgästernas 

önskemål på ett helt annat sätt än tidigare. 

Vi tänker oss ett större utbud av 

rätter och dessutom temaveckor av 

olika slag. I och med att vi slipper 

betala för transporter blir det ändå 

mer kostnadseffektivt, säger Stefan 

von Below, verksamhetschef för Kostservice. 

I samband med bokning av sessionssalen 

ska det gå att beställa bord 

i restaurangen, en samordning som 

kan locka fler externa konferenser. 

– Men även i fortsättningen är 

huvudsyftet med restaurangen att den 

ska vara en servicefunktion till landstingshuset, 

inte att den ska gå med 

vinst, säger han. 

ULRIKA ENGLUND 

Fint pris till Vis 

Vid Vitalis nationella konferens i Göteborg fick projektgruppen 

för Vis ta emot ett pris för sina säkra och smidiga IT-lösningar. 

Landstinget utvecklar ett nytt dokumenthanteringssystem, 

Vis (Verksamhetens informationssystem). I motiveringen uppmärksammas 

projektet för ”framsynt tänkande och användning 

av vårdgivarens styrinformation med stark involvering av alla 

aktörer i utvecklingsarbetet, inte minst ledningen, där Vis främjar 

och stärker patientsäkerheten och vårdens kvalité”. 

Prissumman, 25 000 kronor, går till projektgruppen på landstingets 

IT-avdelning, Länsteknik på Sunderby sjukhus. 

– Det här är en stor satsning och ett första steg mot en 

gemensam dokumenthantering inom landstinget. Vi är givetvis 

glada att vårt arbete uppmärksammats utifrån, säger Tina 

Sundlöf, en av två projektledare. 

Pilotverksamheten beräknas vara igång under hösten 

2010. Vis ska sedan successivt införas i hela landstinget. 

nr 3 · maj 2010

Folktandvården i Norrbotten 70 år 

1940 1943 1948 1950 1955 1961 1964 1965 

Den 2 maj öppnas 

den första 

Folktandvårdskliniken 

i Korpilombolo. 

... bestäms det att 

tandläkarna måste 

arbeta i Folktandvården 

sitt första år 

efter utbildningen. 

Gunnar Castenfelt, 

distriktstandläkare 

i Gammelstad, utnämns 

till tandvårdsinspektör. 

Han gör flera rekryteringsresor 

till de 

andra nordiska länderna 

och till Tyskland. 

… inrättas ett ödemarkstillägg 

för tandläkare som 

vill arbeta i Norrbotten. 

… ger staten ett bidrag 

för fortsatt utbyggnad 

av tandvårdskliniker, 

samt 

för inköp av konstnärlig 

utsmyckning 

till väntrummen. 

… anslår landstinget 

10 000 kronor 

för upplysning 

och förebyggande 

verksamhet. 

… introduceras 

snabborrarna. 

… anslås 80 000 

kronor till bland 

annat fluorsköljning 

i skolorna, 

som nu kommit 

igång på allvar. 

… startar en tandsköterskeskola 

i 

Boden. 

Mårten förste 

patienten hos 

Folktandvården 

I maj för 70 år sedan kallades den 

då sexårige Mårten Johansson in 

till den nyöppnade tandvårdskliniken 

i Korpilombolo. Han blev Folktandvårdens 

första patient i Norrbotten. 

– Vi hade en överlärare i Korpilombolo 

som upptäckt att barnen 

hade väldigt dåliga tänder, berättar 

han. 

Överläraren tog kontakt med landstinget 

och efterfrågade att det skulle öppnas 

en tandklinik i samhället, som då hade 

ungefär 1 200 invånare. Och så blev det. 

I samma hus som överläraren bodde 

två kamrater till Mårten Johansson. En 

dag när han var där och lekte kom överläraren 

och sade till honom att ”Mårten, du 

kan väl börja.” 

– Det kändes inget vidare, men vad 

skulle jag göra. 

Tidstypiska tand läkarinstrument från 

Folktandvårdens barndom. 

Så kom det sig att han blev Folktandvårdens 

allra första patient. 

Han minns det inte som något angenämt 

besök, utan tvärtom ganska otäckt. 

– Tandläkaren hade dåliga instrument 

och gick direkt på handling, om man 

säger så. 

Visserligen fick han bedövning, men 

nålen till bedövningssprutan var grov och 

det gjorde ganska ont. 

Två hål fick han lagade, innan han 

skickades hem igen. 

– Nästan alla människor hade ju dåliga 

tänder i Tornedalen på den tiden, 

minns han. 

Det fanns en privatpraktiserande tandläkare 

i Övertorneå dit en del åkte när de 

hade tandvärk. I regel drogs de trasiga 

tänderna ut. 

Tandborstning tyckte man var överklassens 

påfund och han minns inte heller 

att han fick någon som helst upplysning 

om vikten av att hålla tänderna rena, 

varken av tandläkaren eller någon annan. 

– Åtminstone när det gällde karlarna 

var det nästan ingen som borstade tänderna. 

Kvinnorna var kanske lite förnuftigare. 

Under sin uppväxt fick Mårten Johansson 

ytterligare några hål. Men att han 

fortfarande i dag har egna tänder i munnen 

tackar han Folktandvården för. 

Ulrika VALLGÅRDA 

Länets första folktandvårdsklinik 

låg 

i röda skolan i Korpilombolo, 

en lokal 

landstinget hyrde 

av kommunen för 

1 500 kronor per 

år. 

Mårten Johansson minns än i dag hur han som sexåring stegade in som första patient 

på Folktandvården i Korpilombolo. ”Det kändes inget vidare, men vad skulle jag göra”, 

säger han. 

Foto: ANDERS ALM 

70 års kamp för bättre tandhälsa 

En social reform i Norrbotten fyller 

70 år i år. 

Folktandvård och fluor har förändrat 

tandhälsoläget radikalt för 

länets befolkning. 

– Det förekom att ungdomar 

fick en helprotes i konfirmationspresent, 

berättar Tor Svensson, 

chefstandläkare i Norrbottens 

läns landsting. 

nr 3 · maj 2010 

Innan tandläkarinstitutet i Stockholm 

startade 1897 var yrket något man tillägnade 

sig genom att gå som lärling, berättar 

Tor Svensson. 

I Luleå drev Gustav Hjortzberg praktik 

från 1887 och 50 år framåt. Ytterligare ett 

par tandläkare verkade i länet under den 

tiden, men de flesta norrbottningar mötte 

aldrig någon tandläkare. 

Tandvärk, varbildningar och infektioner 

var vanligt förekommande och byasmeden 

var i många fall enda alternativet. 

– Det måste ha varit ett stort lidande. 

I början av 1900-talet fanns 260 tandläkare 

i hela Sverige och en del av dem 

insåg nödvändigheten i att inrätta kliniker 

för folk som inte hade råd att betala, 

framförallt barnen. 

Men i riksdagen fick frågan inget 

gehör. 

Tandläkarna började då i samarbete 

med kommunerna på många håll i landet 

driva skolkliniker, vid sidan av sina privata 

mottagningar. I Norrbotten var det 

Kiruna som fick den första skoltandkliniken 

1913. 

Först 1938 beslutade riksdagen om en 

allmän folktandvård i Sverige. Skolbarnen 

var en viktig målgrupp, men reformen 

gällde alla åldrar. 

Norrbottens landsting prioriterade 

Pajala och Nederkalix på grund av den 

Den första tandläkarborren 

Tor 

Svensson jobbade 

med när han började 

1966 var en så 

kallad snörborrmaskin. 

Patienten satt 

upp i en tandläkarstol 

som påminde 

om en frisörstol. 

En likadan utrustning 

finns bevarad 

på Rödbergsfortet i 

Boden. Dockan ska 

föreställa en av soldaterna. 

stora fattigdomen och arbetslösheten i 

dessa områden. Den första kliniken öppnades 

den 2 maj 1940 i Korpilombolo. 

Tandvården kostade fem kronor per år för 

barn upp till femton år under den första 

tiden, senare blev det gratis för barn. 

Den stora utmaningen för den nystartade 

Folktandvården i Norrbotten och i hela 

landet på 1940-talet var att komma tillrätta 

med tandläkarbristen. Det bestämdes 

att de nyutbildade tandläkarnas legitimation 

det första året bara skulle gälla 

inom Folktandvården – något som inte 

var populärt bland de unga tandläkarna 

som kunde tjäna det dubbla på privata kliniker. 

Många såg det dessutom som en 

mindre trevlig uppgift att arbeta bland 

”Det förekom att ungdomar fick en 

helprotes i konfirmationspresent.” 

3

Folktandvården i Norrbotten 70 år 

1967 1968 1969 1974 1978 1980 1982 1986 1991 1995 

… får varje 

tandläkare en 

assistent – en 

tandsköterska 

eller ett sjukvårdsbiträde. 

… byggs specialistverksamheten 

ut. 

… anställs den 

första tandhygienisten. 

… kommer den 

nya tandvårdsförsäkringen 

som ger billigare 

tandvård. 

… anställs den 

första bettfysiologen 

i Folktand 

vården. 

… startar en 

tandhygienistskola 

i Luleå. 

… satsas 

pengar på en 

oralkirurgisk 

klinik som ska 

ägna sig åt att 

göra implantat. 

… bildar 

Folktand vården 

en egen förvaltning 

i landstinget. 

… genomförs en stor undersökning 

av norrbottningarnas munhälsa, 

den första i sitt slag i länet. 

(Tio år senare följdes den 

upp och då kunde man visa att 

tandhälsan förbättrats avsevärt.) 

… införs ett automatiskt 

databaserat 

system för 

patientadministration, 

”Syster Fluorence”. 

Tandläkaren Peter 

Ollinen och tandsköterskan 

Birgitta 

Nyström hjälps åt 

med en patient i 

Boden 1965. Ollinen 

blev senare tandvårdschef 

i Västerbottens 

läns landsting. 


Tandläkare Bjöör Wiberg, Gällivare, undervisar om tänder i en 

skola 1966. 

Tandtekniker Gunilla Funck och föreläsaren 

Erik Björn under en kurs 

i Luleå 1965. 

Elisabeth Gavelin 

från tandhygienistutbildningen 

på 

Björkskatan informerar 

om tandhälsa 

inne på 

Domus år 1979. 

Med stoppuret i handen tar tandsköterskan Gunhild Edspång tid på fluorsköljande barn i Luleå. Fluorprofylaxen medförde 

en dramatisk minskning av kariesangrepp i barnamunnarna. 


Tandtekniker 

Maria Nordlund 

på laboratoriet 

i Jokkmokk 

1976. 

Prislista från 

1945. Kostnaden 

för att dra 

ut tänderna 

i båda käkarna 

var 25 kronor, 

inklusive 

bedövning. 

4 

Forts från sidan 3 

barn och tonåringar som måste få 

tänderna utdragna. 

För att lösa problemet med tandläkarbristen 

rekryterades under 

1940- och 1950-talen många tandläkare 

från Finland och Tyskland. 

Under Folktandvårdens första två 

decennier hann tandläkarna i regel 

bara med akuta åtgärder. Skadorna 

hade ofta hunnit bli så stora att de 

var tvungna att dra ut tänder på 

patienterna. 

– Det går inte att föreställa sig 

hur dåliga tänder vi hade på den 

tiden. 

Under 1950-talet fick vetenskapen 

bevis för att det var sockret som var 

den främsta boven när det gällde hål 

i tänderna. 

I den så kallade Vipeholmsundersökningen 

gav forskarna patienter på ett 

mentalsjukhus i Skåne en speciell sorts 

godis flera gånger per dag. Resultatet 

visade sig bli – hål i tänderna. 

– Undersökningen blev världskänd 

både på grund av sitt resultat och på 

grund av det etiskt tvivelaktiga med den, 

berättar Tor Svensson. 

Nu började man också på allvar inse 

vikten av att arbeta förebyggande med 

upplysning och tandborstning. 

På 1960-talet kom fluoren och revolutionerade 

tandhälsovården. Fluors inverkan 

på tandhälsan hade upptäckts i USA, 

där man i ett litet samhälle fann att barnen 

hade betydligt bättre tänder än på 

andra ställen. Efter att ha studerat alla 

tänkbara orsaker kom man på att den 

enda förklaringen var en något högre nivå 

av fluor i dricksvattnet. 

”Fluortanter” började gå runt med fluorsköljningsmuggar 

i klassrummen och 

på bara några år blev barnens tänder 

mycket bättre. Men det var inte helt okontroversiellt 

de första åren. 

– Många befarade att en hel generation 

skulle förgiftas av fluor. 

En välkommen förändring för patienternas 

del var den nya snabborren som 

ersatte den remdrivna borrmaskinen. 

Patienterna fick också börja ligga ner 

under behandlingarna, så att tandläkarna 

kunde sitta i stället för att stå och jobba. 

Rekryteringsläget var fortfarande 

besvärligt och nu värvades bulgariska 

tandläkare till Sverige. 

1966 började Tor Svensson själv sin 

tandläkarbana i Gällivare. Fortfarande på 

den tiden gick största delen av arbetet åt 

till akuttandvård. Helproteser på 30- och 

40-åringar var ingen ovanlighet och när 

det gällde upplysningen om tandhygien 

fanns ännu en del övrigt att önska. Han 


1999 2000 2002 2003 2004 2006 2009 2010 

… lanseras frisktandvårdsavtalet, 

som 

innebär hälsoinriktad 

tandvård till fast pris. 

… flyttar käkkirurgen 

från Folktand vården 

till Sunderby sjukhus. 

..inleds en omorganisation 

som leder till 

att enhetschefer och 

verksamhetschefer får 

ansvar för större områden 

än tidigare. 

… påbörjas en totaldatorisering 

av hela Folktandvården 

och en digitalisering 

av röntgen. 

… införs fritt vårdval 

inom barntandvården, 

vilket innebär 

att man kan välja privata 

vårdgivare även 

för barnen. 

… invigs Tandvårdens 

kompetenscentrum 

i Luleå med alla specialiteter 

samlade 

under ett tak. 

… introduceras Tobaksfri 

Duo på bred front 

i Norrbotten, en riktad 

kampanj mot ungdomars 

bruk av tobak. 

...fyller Folktandvården 

i Norrbotten 70 år. Jubiléet 

uppmärksammas 

med en minnesskrift, 

öppet hus på 

många kliniker och en 

tandvårdsdag för de 

anställda. 

Ett rejält lyft för Överkalix 

Efter flera år av underbemanning, 

långa väntelistor och slitna lokaler 

har Folktandvården i Överkalix 

fått ett rejält lyft. 

Lokalerna är nyrustade och två 

portugisiska tandläkare har hjälpt 

till att jobba bort hela kön. 

I det nymålade väntrummet sitter Sune 

Isaksson. Han har varit Folktandvårdens 

patient ända sedan han gick folkskolan. 

I dag ska han träffa en av de portugisiska 

tandläkarna som har tjänstgjort i Överkalix 

de senaste två åren. 

– Jag tycker att jag blir väldigt väl bemött 

när jag kommer hit och lokalerna 

har blivit fina sedan de repade dem, säger 

han. 

Claudia Sobrinho och Daniela Ferreira 

är två av de 17 portugisiska tandläkare 

som arbetar i Norrbotten. De fick höra 

talas om möjligheten att komma och 

arbeta i Sverige redan under sin utbildning. 

Det var en portugisisk tandläkare 

i Piteå som besökte skolan och berättade 

om sina erfarenheter. 

– Jag tänkte att det verkade långt bort 

och kallt, men sedan erbjöds vi att jobba 

i Norrbotten på sommaren och då gjorde 

vi det, berättar Claudia Sobrinho. 

Hon och Daniela Ferreira placerades 

båda två i Överkalix och arbetade på kliniken 

en månad i augusti 2006, då vädret 

var vackert och varmt och Överkalix visade 

sig från sin bästa sida. 

– Det var så kul och alla var jättetrevliga 

och tog hand om oss, berättar Daniela 

Ferreira. 

Efter skolan sökte de arbete i Norrbotten. 

Helst ville de till Överkalix igen. När 

alla handlingar var färdiga i januari 2008 

reste de. 

Att komma till Överkalix mitt i vintern 

var lite annorlunda än förra gången. 

– Det första vi gjorde var att köpa skidor, 

berättar Claudia Sobrinho. 

I fem veckor fick de intensivundervisning 

i svenska av en privatlärare. 

– Det var inte så lätt och vi kunde inte 

prata flytande svenska efteråt. Men efter 

några månader gick det bättre. 

Edith Hansson sätter 

sig upp efter 

undersökningen 

och bestämmer ett 

nytt datum för besök 

hos sin tandläkare 

Daniela Ferreira. 

I bakgrunden 

arbetar Eva Rönnlund, 

tandsköterska. 


Båda två planerar sin framtid i Sverige. 

I början av året flyttade även Daniela Ferreiras 

pojkvän till Överkalix. 

De tycker att Folktandvården är ett bra 

system och önskar att samma möjligheter 

fanns i hemlandet. 

– I Portugal finns bara privata tandläkare 

och eftersom folk inte har så mycket 

pengar blir det mest akutvård, säger 

Daniela Ferreira. 

– De tror inte på mig när jag säger att 

tandvården för barn är gratis i Sverige, 

berättar Claudia Sobrinho. 

Innan de började arbeta i Överkalix 

hade kliniken en väntetid på fyra år. 

– I dag är den in i princip noll och vi 

har till och med kunnat låna ut våra tandläkare 

till andra kliniker i Norrbotten, 

berättar Martin Sandberg, verksamhetschef. 

Förutom de tre tandläkarna arbetar 

fyra tandsköterskor och en tandhygienist 

vid kliniken, som ligger i samma hus 

som vårdcentralen. 

– Vi har ett bra samarbete med vårdcentralen 

när det gäller det medicinska, 

säger han. 

Som tandläkare i en glesbygdskommun 

klarar de det mesta själv. 

– Det är bara ett fåtal vi skickar till 

specialister, annars tar vi emot alla slags 

patienter. 

Personalen ser ljust på framtiden. 

I mars nyinvigdes kliniken efter en renovering 

då bland annat skåpen och golven 

byttes ut och väggarna målades om. 

– Tidigare var det väldigt trist med 

nötta golvmattor och väggar. Vi har ju 

varit här i 26 år, berättar tandsköterskan 

Siv Johansson. 

Precis som i övriga länet arbetar de 

med digitaliserad röntgen, Vas och med 

det modernaste som finns i tandläkarutrustning, 

inklusive nya tempurstolar. 

Sune Isaksson och tandläkaren Claudia 

Sobrinho har inga större problem att förstå 

varandra, trots att Claudia bara har 

varit i Sverige i två år. ”Men när han pratar 

fort och mycket dialekt får tandsköterskan 

hjälpa till att tolka ibland”, säger 

hon och ler. 

– De är bekväma för patienterna och 

bra för oss som jobbar. Det behövs bara 

ett tryck på knappen så ställer stolen om 

sig till det läge man vill ha den i, säger Siv 

Johansson. 

Många av patienterna får sin undersökning 

utförd hos tandhygienisten Tyra 

Nilsson. 

– Numera gör vi tandhygienister 

samma undersökning som tandläkarna. 

Har patienterna hål får de gå vidare till 

tandläkaren. 

Hon arbetar också förebyggande och går 

ofta ut utanför huset för att informera om 

tandhälsa på skolor, förskolor och äldreboenden. 

– I en satsning vi har startat för barn i 

årskurs sex får de skriva kontrakt med 

någon vuxen att inte börja röka under 

hela högstadietiden, berättar hon. 

Men filmen om tandtrollen Karius och 

Baktus har hon sorterat undan i ett arkiv. 

– Jag minns sista gången jag visade 

den på en förskola. Det var en stackars 

pojke som började gråta när Karius och 

Baktus spolades ut i havet, säger hon och 

ler. 

I dag finns det annat informationsmaterial 

att använda. 


träffade ofta familjer som bara hade en 

enda tandborste att dela på. 

– Om en 19-åring kom in med helt 

oskadade tänder kallades hela klinikens 

personal dit för att beskåda underverket, 

berättar han leende. 

På 1970-talet pågick en intensiv utveckling 

av Folktandvården. Nya kliniker byggdes 

och även specialistkliniker öppnades. 

Det förebyggande arbetet tog fart. Många 

tandhygienister anställdes och länet fick en 

fungerande förskoletandvård. Tandläkarbristen 

var tillfälligt avhjälpt. 

1974 kom den första tandvårdsförsäkringen 

och gjorde tandvården billigare för 

den vuxna befolkningen. 

Under slutet av 1970-talet blossade det 

upp en debatt om oral galvanism – en oro 

fanns att elektriska strömmar uppstod 

kring fyllningarna och gav upphov till olika 

sjukdomssymptom. Andra befarade att 


amalgamet kunde ge kvicksilverförgiftning. 

– Men några belägg för det fick man 

aldrig, säger Tor Svensson. 

På 1980-talet kom möjligheten till 

implantatbehandling – att med hjälp av 

titanskruv fästa kronor i käkbenet istället 

för att göra helproteser. 

De senaste decenniernas arbete hade 

gett resultat och tandhälsan var klart förbättrad 

bland barn och ungdomar. 

Några fluortanter behövdes inte mer 

sedan fluortandkrämen slagit igenom. 

På 1990-talet blev helproteser mindre 

vanliga. Amalgamet ersattes helt och hållet 

med plast. 

På 2000-talet har det återigen blivit 

svårt att få tag i tandläkare. Till Norrbotten 

har landstinget rekryterat från Tyskland, 

Belgien och Portugal. 

Datoriseringen har tagit fart och 

numera är till exempel all röntgen helt 

digitaliserad. I framtiden kommer troligen 

inga avgjutningar att tillverkas utan 

betten kommer att scannras digitalt och 

sedan kan protesen tillverkas var som 

helst i världen. 

– Också bokning och betalning görs 

i framtiden på internet, tror han. 

År 2010 resulterar hälften av alla tandläkarundersökningar 

inte i någon lagningsåtgärd. 

När vuxna måste få sina tänder 

lagade handlar det oftast om gamla 

fyllningar som lossnat. 

– Det fanns en tid då man borrade och 

fyllde igen varje tillstymmelse till hål. 

I dag vet vi att det alltid är bäst om man 

kan slippa fyllningar och därför väntar vi 

in i det längsta med att borra. 

Över 90 procent av 2010 års fyraåringar 

och var fjärde 19-åring är helt kariesfria. 

– Att slippa ingrepp i tänder på förskolebarn 

är en välsignelse för både barn och 

tandläkare. 

De som aldrig behöver laga sina tänder 

i unga år har goda chanser att slippa lagningar 

även längre fram i livet, eftersom 

karies huvudsakligen är en barnsjukdom. 

En förskjutning mellan yrkeskårerna kommer 

därför att ske, tror Tor Svensson, så 

att fler och fler patienter får träffa en tandhygienist 

i stället för en tand läkare. 

– Samtidigt kommer vi att behöva 

tandvård högre upp i åldrarna, eftersom 

allt fler behåller sina egna tänder livet ut. 

Men trots att tandhälsan förbättrats 

kontinuerligt genom åren, ser han ett hot 

mot kommande generationer på grund av 

den stegrande sockerkonsumtionen i 

form av lösgodis och läsk. 

– Folktandvården har med all säkerhet 

en uppgift att fylla även framledes. 


fakta 

Folktandvården 

i 

Norrbotten 

Antal anställda: 

570, varav 145 

tandläkare, 18 

specialisttandläkare, 

90 tandhygienister, 

20 tandtekniker, 

245 tandsköterskor, 

samt administratörer, 

städerskor 

med flera. Antal 

kliniker: 26, samt 

4 annexkliniker. 

Antal specialistkliniker: 

8. 

5

30 miljoner till ett 

friskare Norrbotten 

Landstinget får upp till 30 miljoner kronor om norrbottningarna 

blir friskare. 

Regeringen betalar en miljard per år till landets landsting 

under 2010 och 2011. 

Den första sjukskrivningsmiljarden 

kom till 2006 för att ge sjukskrivningsfrågor 

högre prioritet inom hälso- och 

sjukvården och i förlängningen minska 

kostnaderna för samhället. 

Nu satsar regeringen ytterligare en 

miljard per år under två år. Totalt kan 

Norrbotten få cirka 30 miljoner kronor 

av de pengarna. 

Trots att sjukskrivningarna i länet har 

minskat drastiskt de senaste åren – från 

55 dagar per person och år 2005 till 38,4 

i mars 2010 – ligger Norrbotten näst 

högst i landet efter Jämtland. 

En orsak är att de flesta som är sjukskrivna 

här är sjukpensionärer med sjukersättning. 

Bara sex av de 38,4 dagarna är 

sjukpenning. 

Den borgerliga regeringen har tagit bort 

den tidsbegränsade sjukersättningen. De 

som blir sjukpensionärer i dag blir det för 

resten av livet och det ställs hårdare krav 

än tidigare. Alla rehabiliteringsmöjligheter 

ska vara uttömda. Därför kommer 

andelen sjukpensionärer 

att minska i 

framtiden. 

Bengt Dahlblom, 

ordförande för 

landstingets nybildade 

försäkringsmedicinska 

kommitté, 

tror att ohälsotalen 

i Norrbotten 

borde kunna nå 

riksgenomsnittet 

om några år. 

– Tidigare har 

många i länet arbetat 

i fysiskt tunga 

jobb i skogen och 

i gruv industrin. En 

Bengt Dahlbom, 

ordförande för 

landstingets 

nybildade försäkringsmedicinska 

kommitté. 

del av dem finns kvar i statistiken som 

förtidspensionärer. Men i dag är de jobben 

väldigt mekaniserade och de flesta 

i Norrbotten arbetar i den offentliga sektorn. 

Det finns ingen anledning att en 

undersköterska här skulle vara sjukare än 

någon med samma jobb i Stockholm. 

Kommittén ska arbeta på ungefär 

samma sätt som läkemedelskommittén. 

Läkarna ska uppmuntras att använda 

sjukskrivningen på bästa sätt och beakta 

både fördelar, nackdelar och kostnader. 

Det kanske räcker att sjukskriva någon på 

deltid eller att låta en behandling pågå 

parallellt medan patienten arbetar. 

– Men vi ska framför allt se till att 

läkarna känner till och tillämpar Socialstyrelsens 

riktlinjer för hur lång tid 

patienterna ska sjukskrivas vid olika 

diagnoser, säger Bengt Dahlblom. 

Den här gången har regeringen ställt tydliga 

krav för att landstingen ska få del av 

miljarderna. 

De ska jobba med sjukskrivningsprocessen, 

förbättra kvaliteten på det 

medicinska underlaget som ska föras 

över elektroniskt till Försäkringskassan 

samt göra fördjupade medicinska utredningar. 

Dessutom måste sjukskrivningarna 

minska – i Norrbotten med fyra dagar 

per person och år för 2010. 

– Det är bra att det ställs krav. Det har 

inte funnits någon drivkraft att ta frågan 

på allvar tidigare eftersom det inte är 

landstinget utan Försäkringskassan som 

står för kostnaderna, säger Lena Lindgren, 

projektledare för sjukskrivningsmiljarden 

i Norrbotten. 

Ann-Katrin Öhman 

Sjukskrivningsmiljarden 

Fyra fasta mål och ett rörligt måste uppfyllas för att 

en miljard per år 2010 och 2011 ska betalas ut till 

landstingen. 

Sjukskrivningsprocessen. De 

1a landsting som har ett ledningssystem för 

sjukskrivningsprocessen på övergripande landstingsnivå 

får dela på 50 miljoner 2010. 2011 ska 

ledningssystemet finnas på vårdenheterna för att 

landstingen ska få dela på ytterligare 50 miljoner 

kronor. 

Läget i Norrbotten: Under 2010 ska landstinget 

klargöra vilket ansvar landstinget, divisionerna 

och verksamhetscheferna har för sjukskrivningsprocessen. 

Jämställdhet. Betydligt fler kvinnor 

1b än män är sjukskrivna. I år ska landstingen 

analysera könsuppdelad statistik och utarbeta en 

handlingsplan för en jämställd sjukskrivningsprocess 

med kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för 

att få dela på 50 miljoner kronor. 2011 ska landstingen 

ha genomfört de kortsiktiga åtgärderna och 

ha påbörjat några av de långsiktiga för att få dela 

på 50 miljoner kronor. 

Läget i Norrbotten: Skillnaderna mellan könen är 

särskilt stora i Piteå och landstinget har startat ett 

projekt för att ta reda på vad det beror på. 

Medicinska underlag. En granskning 

2 gjord av Riksrevisionen visade att av 355 sjukpenningärenden 

var det medicinska underlaget otillräckligt 

i 73 procent av fallen. De landsting som 

uppfyller kraven i slutet av 2010 i 50 procent av fallen 

får dela på 75 miljoner kronor. Uppfyller de kraven 

i 70 procent av fallen får de dela på ytterligare 

75 miljoner. Nästa år måste de uppfylla kraven i 

80 procent av fallen för att få 150 miljoner kronor. 

Läget i Norrbotten: Läkarna ska använda Socialstyrelsens 

beslutsstöd för hur lång tid patienter 

ska sjukskrivas vid olika diagnoser. De ska inte bedöma 

arbetsförmågan, utan sätta diagnos och göra 

en funktions- och aktivitetsbedömning, gärna i team 

med sjukgymnaster, arbetsterapeuter och beteendevetare. 

Elektronisk överföring. Statistik 

3 visar att kommunikation mellan Försäkringskassan 

och läkare kan ta hela 22 dagar av en sjukskrivning. 

För att spara patientens dagar ska de 

medicinska underlagen digitaliseras. Senast i december 

2010 ska det finnas en handlingsplan för 

hur överföringen ska gå till. De landsting som uppfyller 

kraven får dela på 100 miljoner kronor. 

Senast i november 2011 ska minst 90 procent 

av underlagen föras över elektroniskt. De landsting 

som uppfyller kraven får dela på 100 miljoner kronor. 

Läget i Norrbotten: Landstinget håller på att ta fram 

en handlingsplan i samarbete med IT-avdelningen. 

Fördjupade utredningar. När en person 

har varit sjukskriven i 180 dagar ska ar- 

4 

betsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden. 

Landstingen ska inom fyra veckor bistå Försäkringskassan 

med kompletterande utredningar. De landsting 

som kan komma i gång och erbjuda utredningar 

under 2010 får dela på 200 miljoner kronor. 

Läget i Norrbotten: Redan i juni kommer Garnis och 

Rehabcentrum att börja med utredningarna. 

Rörligt mål: 

Minskning av ohälsotalen. 

Landstingen kan få ytterligare pengar beroende 

på hur mycket länets sjukfrånvaro minskar i förhållande 

till andra län. 495 miljoner kronor fördelas 

2010 och ytterligare 495 miljoner 2011. 

Läget i Norrbotten: En nybildad försäkringsmedicinsk 

kommitté ska arbeta med sjukskrivningarna. 

Det finns också 14 rehabkoordinatorer på 15 vårdcentraler 

som ska jobba med att bygga upp en god 

sjukskrivningsprocess. 

Nya vårdcentraler 

i Luleå och Piteå 

Norrbottens läns landsting har godkänt 33 

vårdcentraler inom ramen för Vårdval Norrbotten. 

Utöver landstingets 32 egna vårdcentraler 

ansluter ytterligare en privat leverantör. Det är 

Läkarhuset Hermelinen AB som ska starta 

en vårdcentral i centrala Luleå. Landstingets 

32 egna vårdcentraler har genomgått samma 

granskningsförfarande som privata leverantörer 

och är nu formellt godkända för verksamhet 

inom vårdvalssystemet. Landstinget har tidigare 

godkänt ansökan från Praktikertjänst AB, 

som öppnar en ny vårdcentral i centrala Piteå 

den 7 augusti (Cederkliniken). 

6 

Larm via sms 

ska rädda liv 

Sjukvården i Stockholm tar sms till hjälp för att 

förbättra utsikterna för dem som drabbas av 

hjärtstopp utanför sjukhus. Privatpersoner kan 

anmäla sig som livräddare i projektet ”Sms-livräddare”. 

Tanken är 

att alla inom en kilometers 

avstånd 

från den sjuke ska 

få ett sms med instruktioner 

om var 

den drabbade befinner 

sig, skriver 

Dagens Medicin. 

Ännu vanligt 

med antibiotika 

Läkare skriver ut antibiotika till nästan hälften 

av alla som besöker en vårdcentral för luftvägsinfektion, 

fastän de flesta sådana infektioner 

orsakas av virus och är självläkande. Det visar 

en avhandling vid Linköpings universitet. 

Drygt 240 000 patientbesök hos primärvården 

i Kalmar län har analyserats i en studie 

som är den största hittills i sitt slag i Sverige. 

Under de sex år som studien omfattar har 

patientbesöken minskat rejält, framförallt för 

öroninflammationer och halsinfektioner, men 

andelen förskrivningar av antibiotika ligger kvar 

på nästan samma höga nivå. 

Punktskrift 

för känslor 

En forskargrupp vid Umeå universitet har utvecklat 

en ny teknik baserad på en vanlig webbkamera, 

en hårdvara – liten som ett mynt – och 

en taktil känselanordning som fästs på huden. 

Tekniken innebär att synskadade omedelbart 

kan tolka mänskliga känslor. 

De visuella intrycken från kameran översätts 

av hårdvaran till avancerade vibrerande mönster, 

som den synskadade läser av på sin hud. 

Olika vibrationer betyder olika saker och den 

synskadade kan på så sätt få information om 

vilken sorts känslor som en person ger uttryck 

för och hur intensiva känslorna är. 


Hallå där… 

… Slawomir 

Liszewski, 

kardiolog på 

medicinkliniken 

vid Piteå 

älvdals sjukhus, 

som nyligen 

blev 

svensk mästare 

i elitklassen 

i EKG- 

Foto: MARIA 

JOHANSSON 

tolkning. 

Grattis! Var det en väntad seger? 

– Nej, jag blev glatt överraskad. Jag 

hade aldrig trott att det skulle vara 

möjligt att vinna i Sverige; det är 

många duktiga läkare som deltar. 

Hur går tävlingen till? 

– Den är uppdelad på fem deltävlingar 

och sker elektroniskt, via internet. 

Ett antal patientbeskrivningar ska 

tolkas korrekt i varje deltävling. Det 

finns många varianter, 120-130 olika 

alternativ, att välja bland. 

Vad är det som gör dig till en 

mästare på EKG? 

– Dels möter jag många patienter, 

dels tycker jag om att tolka EKG. Jag 

scannar in intressanta EKG och sparar 

i ett eget arkiv, det är värdefullt att ha 

kvar för att använda i utbildningssyfte. 

När jag undervisar AT-läkare är det 

enklare med bra exempel från riktiga 

patienter i stället för att utgå från en 

bok. I samband med att jag förklarar 

för dem tränar jag upp min egen analysförmåga. 

Får du något förutom äran? 

– Ett diplom. Det skulle ha delats ut 

vid det kardiovaskulära vårmötet i 

Göteborg för någon vecka sedan, men 

problem med flygplanen gör att jag får 

det skickat till mig i stället. 

Vad säger dina medarbetare? 

– Många på sjukhuset har gratulerat 

mig; de är stolta över att Piteå älvdals 

sjukhus nämns i det här sammanhanget. 

Enligt Dagens Medicin är 

det första gången en läkare i Norrland 

vinner tävlingen. 

Du kommer från Polen men bor 

sedan drygt tre år med din familj 

i Piteå. Hur kommer det 

sig? 

– Jag och min hustru Katarzyna, 

överläkare på medicinkliniken inom 

gastroenterologi, ville till Norrbotten. 

Vi sökte jobb på vårdcentralen i Älvsbyn, 

men fick i stället börja på sjukhuset 

i Piteå. Norrbotten är för oss det 

bästa stället i hela Sverige – det är det 

sista området i Europa som är naturligt. 

Här kan man träffa på älg och ren 

och promenera i urskog. Dessutom är 

Piteå en bra miljö för barnen att växa 

upp i. 


Ewa Öhström 

Holmqvist arbetar 

länsövergripande 

med 

hjälpmedel för 

kognitivt stöd. 

Hon belönades 

nyligen 

med ett stipendium 

av FUB. 

Uppskattad för 

sitt engagemang 

Ewa Öhström Holmqvist, hjälpmedelskonsulent 

vid LSS Råd och stöd, har 

tilldelats ett stipendium av FUB, Föreningen 

för barn, unga och vuxna med 

utvecklingsstörning. Ewa har i drygt 

25 år arbetat med personer med kognitiva 

nedsättningar. Inom LSS Råd 

och stöd har hon byggt upp enheten 

Huvudsaken, som blivit känd över hela 

landet för utvecklingen av begåvningsstödjande 

hjälpmedel. 

Ur FUB:s motivering: ”Genom Ewas 

kreativitet, uppfinningsrikedom, kunskap 

och stora engagemang har vardagen underlättats 

för många personer som har 

en utvecklingsstörning”. 

Stipendiet delades ut vid länsorganisationens 

ombudsmöte i Älvsbyn. 


Från vänster Eva-Lena Asplund, Lena Andersson och Birgitta Salomonsson är involverade i det akutgeriatriska projekt som nu permanentats 

vid Piteå älvdals sjukhus. 

Foto: Maria Åsén 

Personal med visioner för vården av äldre 

”Vi ska bli bäst!” 

Avdelning 2B på Piteå älvdals 

sjukhus ska bli bäst i Sverige på 

akutgeriatrisk vård. 

Personalen, eldsjälarna, gör allt 

för att nå målet. 

Det var enhetschefen Eva-Lena Asplund 

som hade visionen att ge äldre och multisjuka 

bästa möjliga vård genom att införa 

ett akutgeriatriskt arbetssätt vid vårdavdelning 

2B akutgeriatrik/rehabilitering. 

Idén fortplantade sig, fick fäste hos vårdpersonalen 

som består av 26 personer 

och förverkligades i projektet Utveckling 

av akutgeriatrik vid Medicin- och rehabiliteringskliniken, 

Piteå älvdals sjukhus. Vital i 

norr, som har hand om statliga 

stimulansmedel för äldre, hjälpte till med 

finansieringen. 

I november 2008 var det avspark i närvaro 

av professor Yngve Gustavsson från 

Umeå universitetssjukhus, som gav värdefulla 

råd om äldre patienters rätt till 

adekvat vård. 

I december 2009 skrevs slutrapporten 

för projektet och nu är arbetet på avdelningen 

permanentat, men förbättringsarbeten 

pågår alltjämt. 

Stor vikt har lagts på teamarbetet – ett 

gemensamt synsätt, förhållningssätt och 

arbetssätt. 

– Alla medarbetare ska ha den helhetssyn 

och kunskap som krävs för att vårda 

den äldre, ofta multisjuka, människan, 

säger Birgitta Salomonsson, projektledare. 

Indikationer på att patienten har akut 

behov av sjukhusvård och ska läggas in 

på akutgeriatrisk vårdplats är exempelvis: 

E Oklara förvirringstillstånd där man inte 

misstänker stroke, hjärtinfarkt eller andra 

akuta tillstånd som bör tas om hand vid 

en annan klinik eller akutmottagning. 

E Försämrat allmäntillstånd orsakat av 

exempelvis kotkompressioner eller infektioner 

med behov av några dagars intravenös 

behandling med antibiotika och/eller 

dropp. 

”Vid rehabilitering av äldre är det viktigt att patienten snabbt 

kommer på fötter”, säger koordinator Lena Andersson, stående 

till vänster. 

E Akut försämring av kronisk sjukdom, 

exempelvis lättare KOL eller hjärtsvikt. 

Personalen gör alltid en bedömning av 

risker för fall, undernäring, trycksår och 

depressioner. 

– Det är viktigt för helhetssynen att 

man lyfter blicken från det diagnosspecifika 

och ser till hela människans livsmiljö. 

Vad är skillnaden i omsorg på olika specialistavdelningar 

och på en akutgeriatrisk 

vårdavdelning? 

– Det är fokuseringen på hela människan. 

Vi ser till multisjuka äldre patienters 

samtliga behov av vård och hjälp. Men vi 

samarbetar med andra vårdenheter för att 

få bästa tänkbara specialistvård, säger Birgitta 

Salomonsson. 

På väggen i arbetsrummet hänger ett 

diplom med en kinesisk symbol för 

”gammal”, ett tecken som inbegriper vishet, 

vördnad och respekt. Kompetensbeviset 

delas ut till de medarbetare som 

genomgått utbildningen i geriatrik. 

Koordinatorn och sjuksköterskan Lena 

Andersson ser till att patienterna får en 

vårdplats. Det är också hon som håller 

personalen uppdaterad vad gäller nya 

rutiner, som dokumentation av riskbedömningar 

i Vas. 

Allt arbete med patienterna inleds 

med läkemedelavstämning och en screening 

med fysiska funktionstester, frågor 

om allmäntillstånd, matlust, sår och så 

vidare. 

När patienten lämnar sjukhuset för 

särskilt boende i kommunal regi skrivs 

en omvårdnadssammanfattning av teamet 

på avdelningen till hjälp för alla 

inblandade – såväl kommunens personal 

som distriktssköterskor. 

Birgitta Salomonsson nämner tre hörnstenar 

i arbetet: 

– Utbildning, arbetsrutiner och förhållningssätt 

har prioriterats, säger hon. 

Under projektets gång kom man också 

till insikt om hur viktigt det är att personalen 

har en gemensam etisk bas i kontakten 

med patienter och närstående. 

I Piteå älvdals sjukhus upptagningsområde 

finns 60 000 människor. Antalet 

äldre i länet växer och fler sjukhus som 

Kalix, Kiruna och Gällivare ska också 

skapa akutgeriatriska vårdplatser. 

Barbro LiNDBErgh 

Personalens reflektioner: 

E Riskbedömningarna startar bra processer som stödjer helhetssynen. 

E Den akutgeriatriska satsningen har bidragit till att arbetet 

med äldre människor fått ökad status. 

E Vi märker ett ökat engagemang och bättre sammanhållning 

i teamet. 

E Vårdpersonalen uttrycker stolthet över att patienterna får 

god omvårdnad på avdelningen. 

E Vi har till och med vågat uttala att vi ska bli Sveriges bästa 

akutgeriatriska vårdavdelning. 

7

Min 

Arbetsdag 

07.49 

Foto: 

maria ÅSÉn 

07.13 

08.33 

Glesbygdsvård 

med rivstart 

Som distriktssköterska på landsbygden får Eva Boman 

vara beredd på det mesta. 

– Jag vet aldrig vad som kommer att hända under 

dagen, berättar hon i bilen på väg till vårdcentralsfilialen 

i Vidsel. 

En halvtimme senare tar hon hand om en svårt medtagen 

man i väntan på ambulans. 

10.45 

va Boman har bytt om 

till arbetskläder när hon 

tar emot oss på vårdcentralen 

i Älvsbyn. Klockan 

är lite över sju och några 

minuter senare har hon ställt in 

sjukvårdsväskan med läkemedel, 

blodtrycksmätare och kanyler i baksätet, 

där väskorna med sårvårdstillbehör 

och katetrar redan väntar. Hon 

startar bilen och svänger 

vant iväg mot Jokkmokksvägen. 

Eva ansvarar för ett 

geografiskt område som 

sträcker sig cirka fem mil från 

Älvsbyn till byn Vitberget nära kommungränsen 

mot Jokkmokk. 

– Jag tillbringar en hel del tid bakom ratten. 

Att jobba i glesbygd innebär många förflyttningar, 

säger hon. 

Efter 25 minuter är vi framme i Vidsel, 

där mottagningen håller öppet måndagar 

och torsdagar. Tidigare var den öppen fyra 

dagar per vecka, sedan tre och nu två dagar 

i veckan. Det minskade öppethållandet 

upprör ortsborna, något som flera av 

patienterna framför under dagen. Att en 

liten ort får ha kvar sin vårdcentral betyder 

mycket, både praktiskt och mentalt. 

Eva har två schemalagda dagar i Vidsel 

och resterande tre i Älvsbyn, men det händer 

att hon åker ut till ”sina” byar även vid 

andra tidpunkter, exempelvis vid kateterstopp 

eller till dem som vårdas i livets slutskede. 

I Älvsbyn arbetar hon också kvällar, helger 

och nätter. Vid vårdcentralen finns inga 

läkare i tjänst efter klockan 17 på vardagar. 

De sju distriktssköterskorna turas i stället 

om att arbeta och ha beredskap under kvällar 

och helger. Under dessa arbetspass ska 

de i första hand finnas till för palliativa 

patienter. 

Eva trivs, men säger samtidigt att hon 

och hennes kollegor märker av att samhället 

blivit hårdare; drogmissbruk och psykisk 

sjukdom, inte minst i kombination, 

kan innebära fara. 

– Vi får tänka oss för så vi inte utsätter 

oss för onödiga risker. Känns det obehagligt 

går jag inte ensam in i en lägenhet. Jag 

har inte varit direkt utsatt, men visst har jag 

befunnit mig i olustiga situationer som jag 

efteråt reflekterat över. 

I Vidsel brukar Eva börja med en timmes 

telefonmottagning mellan klockan åtta och 

nio, men i dag ska hon först lägga om en 

brännskada och har därför bett kollegorna 

i Älvsbyn att ta telefonsamtalen. 

Kvinnan hinner knappt visa upp såret 

förrän en man kommer 

in i väntrummet 

och ber om hjälp. Han 

andas tungt, kallsvettas 

och har bröstsmärtor. 

Eva skyndar till undsättning. 

Mannen har 

haft ont hela natten 

men väntat med att 

söka vård till dess att 

mottagningen skulle 

öppna. Hon agerar 

snabbt, ringer 112 och 

ger honom kärlvidgan 

13.23 

de nitroglycerin för att minska smärtan. 

Sedan sätter hon en nål och ger läkemedel 

för att underlätta hjärtats arbete. Ambulanspersonalen 

är på plats efter 20 minuter 

och mannen åker iväg till sjukhus. 

– Landsbygd är landsbygd, här väntar 

man ofta med att söka vård. Man är mer 

uppfinningsrik och försöker klara sig själv 

så långt det går. Jag märker en stor skillnad 

mellan människorna i byarna och de som 

bor inne i Älvsbyn. 

Arbetsuppgifterna avlöser varandra 

i ett, med ett kort uppehåll för en kopp 

kaffe och ett äpple klockan tio. Fram till 

lunch har Eva tagit emot fem bokade 

patienter. Förutom omläggningen av 

brännskadan har hon mätt blodtryck, skött 

om ett nageltrång, tagit blod- och urinprover 

och fyllt en patients dosett med 

veckoransonen av mediciner. Därefter 

sätter hon sig vid datorn och för journalanteckningar. 

” Landsbygd är landsbygd, 

här väntar man ofta med 

att söka vård. Man är mer 

uppfinningsrik och försöker 

klara sig själv så 

långt det går. ” 

Med åren har arbetsuppgifterna blivit 

fler. Utöver att ge god vård arbetar hon förebyggande, 

exempelvis för att förhindra fall. 

– Det har dessutom kommit en hel del 

teknisk utrustning som patienten använder 

sig av i bostaden, exempelvis smärtpumpar 

och dropputrustning, som vi ska klara att 

sköta. Även annat praktiskt ska lösas. 

Ibland fungerar vi nästan som vaktmästare, 

berättar hon. 

Mycket av hennes tid går åt till att hjälpa 

gamla människor. 

– Jag tycker om att jobba med äldre. 

De är ofta så kloka och fyllda av visdom. 

Eva har redan i bilen på vägen till Vidsel 

slagit fast att hon har världens bästa 

jobb. I mötet med patienterna märks tydligt 

hur bra hon trivs. Samtidigt som hon 

tar hand om olika fysiska åkommor hör 

hon sig för om hur de har det i övrigt. 

Hur gick det vid besöket i Sunderbyn, hur 

blev det med rollatorn som beställdes, vårfåglarna 

som anlänt – stort som smått 

avhandlas. Några får en kram och en 

klapp på armen, alla får del av hennes 

engagemang och intresse.

Eva Bomans 

arbetsdag 

07.13 Börjar arbetsdagen med att byta 

om och hämta sjukvårdsväskan på vårdcentralen 

i Älvsbyn. Kör sedan till Vidsel 

som ligger cirka 35 kilometer i nordvästlig 

riktning från Älvsbyn, fem kilometer från 

Storforsen. 

07.49 Går igenom vilka patienter som 

är bokade för eftermiddagens hembesök. 

08.33 Arbetsdagen rivstartar. En man 

med svåra bröstsmärtor skickas med ambulans 

för vård på sjukhus. 

08.36 Omläggningen av brännsåret 

fortsätter. 

08.51 Telefonsamtal hem till den sjuke 

mannens hustru och till kollegorna i Älvsbyn. 

Sätter upp de patienter som ringt på 

dagsprogrammet. 

10.45 ”Jag och Eva känner varandra 

sedan länge, man kan säga att jag är stamkund”, 

säger 88-åriga Siri Renberg och 

skrattar. I dag får hon hjälp med ett besvärligt 

nageltrång. 

12.17 Lunchen består av älgkött, potatismos 

och sallad. Eva är van att äta själv och 

bryr sig sällan om att bläddra i de heminredningstidningar 

som finns i personalrummet. 

I stället återgår hon snabbt till 

jobbet. 

13.23 Läser av Inger Johanssons smärtpump. 

Många av patienterna har Eva Boman 

en relation till sedan tidigare – hon 

känner till vilka de och deras anhöriga är 

och vet deras sjukdomshistoria. 

13.41 Margareta Herlufsson, 89 år, har 

barnen boende söderut och gläds åt distriktssköterskans 

besök. ”Men jag har det 

så bra, så bra. Jag tränar hårt och siktar 

på att bli hundra”, säger hon. Tack vare 

distriktssköterskan och hemtjänsten kan 

många äldre bo kvar hemma. 

13.41 

14.02 Eva hjälper Margareta fram 

med fårskinnet på stolen så att hon kan 

sitta ute och njuta av vårsolen. Innan 

hon åker vidare får hon en varm avskedskram. 

– Eva är själva livsnerven. Det är hon 

som håller liv i Vidsel, förklarar 88-åriga 

Siri Renberg, halvt på skämt, halvt på allvar. 

På eftermiddagen är det dags för hembesök. 

Första anhalten är hos Inger Johansson 

vars smärtpump ska läsas av. Eva tar 

snabbt av sig sina Nikegympaskor i hallen 

och konstaterar att det gäller att ha skor 

som enkelt går att ta av och på vid alla 

besök. 

I Bredsel, nära Storforsen, bor Margareta 

Herlufsson, 89 år. Hon blir glad när 

distriktssköterskan knackar på; Eva och 

hon känner varandra sedan länge. Margareta 

kavlar upp tröjärmen och får sitt blodtryck 

kontrollerat. Sedan talar de en stund 

om mediciner och om hur hon mår. 

– Jag kan inte ha det bättre. Dels har jag 

hemtjänsten, dels kommer Eva och tittar 

till mig, säger Margareta till oss och berättar 

hur hon en gång ramlade ihop av blodbrist, 

men att det turligt nog skedde vid ett 

av Evas besök. 

Tillbaka i Vidsel stannar Eva till på Violen. 

I hyreshuset finns ett 20-tal lägenheter. 

Hyresgästerna har eget boende, men 

många äter lunch tillsammans och deltar 

i olika aktiviteter. I och med att hemtjänsten 

har bemanning dygnet runt är det mest 

äldre som söker sig dit. 

– Varje gång jag är i Vidsel åker jag förbi 

Violen och stämmer av med personalen. 

De observationer hemtjänstpersonalen gör 

är jätteviktiga för mitt jobb. Jag är också 

med och gör medicinska vårdplaneringar 

där vi bedömer hur mycket insatser en person 

behöver. 

Efter avstämning med Anna Eriksson, 

undersköterska, besöker Eva ett äldre par 

som bor i huset. 

Sedan sätter hon sig i bilen och kör tillbaka 

till vårdcentralen i Älvsbyn där hon 

lämnar tillbaka väskorna, skriver journaler 

och rapporterar över till den distriktssköterska 

som har kvällsjour. Vid femtiden är hon 

klar för dagen och åker hem. 

 


14.25 

14.02 

14.25 På Violen arbetar Anna Eriksson, 

undersköterska i hemtjänsten. ”Vi 

ringer Eva så snart det är något som rör 

den medicinska biten. Vi har mycket 

samarbete”, säger hon. Efter besöket på 

Violen åker Eva tillbaka till Älvsbyn och 

avslutar dagen med journalskrivning 

och avrapportering till den kollega som 

har kvällsjour. 

Eva Boman 

Ålder: 49 år. Familj: Lennart Gran och 

döttrarna Elin, 20 år, och Moa, 16 år. Bor: 

I Älvsbyn Yrke: Distriktssköterska. Lön: 

27 250 kronor i månaden. Bakgrund: Gick 

omvårdnadsprogrammet direkt efter 

grundskolan och jobbade sedan som undersköterska 

i Boden. Utbildade sig till 

sjuksköterska, var klar 1987 och började 

då vikariera som distriktssköterska. Arbetade 

inom Älvsbyns kommuns äldreomsorg 

under tio år på 1990-talet, vidareutbildade 

sig till distriktssköterska och har 

sedan 2003 varit anställd vid vårdcentralen 

i Älvsbyn, med speciellt ansvar för Vidsel. 

Distriktet omfattar även byar mellan 

Älvsbyn och Vidsel, däribland Stockfors, 

Övre Tväråsel, Björkberg och Manjärv. Om 

yrkesvalet: ”Jag hade en sjuklig mamma 

och kom på så sätt i kontakt med vården 

redan som barn”. Fördelar med yrket: ”Jag 

har världens bästa jobb! Även om det 

finns en viss planering är ingen dag den 

andra lik. Jag får följa människor och deras 

familjer från vaggan till graven”. Nackdelar 

med yrket: ”Som på andra håll i 

samhället har stressen ökat, liksom sparkraven. 

Ibland har vi ont om tid, samtidigt 

som vi ofta ställs inför svåra etiska frågeställningar”. 

Nödvändiga egenskaper: 

”Erfarenhet, flexibilitet och stresstålighet”. 


Långt kvar till 

tobaksfria landsting 

En större andel av landstingens personal 

är rökfri på arbetstid. Men arbetet 

med att skapa en hälso- och sjukvård 

som har passande resurser för att 

hjälpa rökare och snusare visar fortfarande 

brister. I en totalbedömning 

av landstingens arbete som Statens 

folkhälsoinstitut gjort ligger Jönköping 

och Kalmar i topp följt av Västerbotten, 

Örebro och Uppsala. Norrbotten 

ligger på 15:e plats, och har därmed 

en del kvar att göra på området. 

Rökningen står för den största andelen 

av landets totala sjukdomsbörda 

och kostar samhället cirka 30 miljarder 

per år. Trots det satsar landstingen 

sammanlagt bara drygt 43 miljoner 

kronor per år på förebyggande och 

avvänjande insatser. Det är mindre än 

en fjärdedels promille av de totala 

sjukvårdskostnaderna. 

Var tredje rör 

på sig för lite 

Mer än var tredje svensk, 36 procent, 

är fysiskt aktiv mindre än en halvtimme 

per dag och bara 9 procent äter 

tillräckligt med frukt och grönt. Det visar 

en sammanställning som Statens 

folkhälsoinstitut tagit fram i samband 

med satsningen Ett friskare Sverige. 

– Många vet att det är viktigt att äta 

bra och röra på sig, men det kan vara 

svårt att hitta bra vanor i vardagen. 

Men genom att vara fysiskt aktiv i 

minst 30 minuter varje dag, och 

genom att äta mycket frukt och grönsaker, 

ökar vi chansen att må bra och 

vara pigga, säger Pia Lindeskog, chef 

för avdelningen för levnadsvanor och 

livsmiljö. 

Kirurger varnar 

för vedklyvar 

Fel hantering och slarv vid vedklyvning 

är den vanligaste anledningen till att 

man förlorar ett eller flera fingrar eller 

en hand. 

Under 1995-2001 behandlades 131 

patienter på den handkirurgiska kliniken 

vid Akademiska sjuk huset efter att 

ha skadat sina händer på hydrauliska 

vedklyvar och vedskruvar. 

– Vi uppmanar alla att följa instruktionerna 

noggrant och inte låta barn 

komma nära vedklyvarna. Vi har haft 

patienter i åtta- till tioårsåldern. Självklart 

bör man också vara nykter när 

man sågar, säger Bertil Vinnars, överläkare 

inom handkirurgi. 

Vid en olycka är tidsaspekten viktig. 

Den som förlorat en hand bör opereras 

inom sex till åtta timmar eftersom 

muskulaturen är känslig för syrebortfall 

vid blodförlust. 

10 

Katarina Lindgren, samordningsansvarig för de fem donationsläkarna i Norrbotten, vill att alla landstingsanställda ska anmäla sin vilja. 

Donation – ett 

livsviktigt beslut 

Varje år dör ett antal personer i Norrbotten som skulle kunna donera sina organ. 

Katarina Lindgren, donationsansvarig läkare, hoppas att fler ska ta ställning. 

– En enda donator kan rädda livet på fem personer, säger hon. 

I hela landet väntar mellan 500 och 600 

personer på att få organ, men bara var 

nionde invånare i Sverige har anmält sin 

vilja till donationsregistret. Det gör att 

vården ofta står inför en svår uppgift. 

– Det finns tre sätt att förmedla sin 

vilja. Det enklaste är att anmäla sig till 

donationsregistret. Det går också att fylla 

i en blankett som man antingen bär på 

sig eller förvarar hemma. Det tredje sättet 

är att berätta för en anhörig hur man vill 

göra, säger Katarina Lindgren, som är 

ansvarig för samordningen av de fem 

donationsansvariga läkarna i Norrbotten. 

I de allra flesta fall har den som dör 

inte gjort något av detta och vårdpersonalen 

måste få ett besked från de anhöriga. 

– De ska ta ställning till vad de tror att 

den avlidne ville och inte hur de själva ser 

på donation, säger hon. 

Det är det senaste beslutet som gäller. 

Om personen tidigare har varit negativ 

till donation, men sedan ändrat sig så är 

det den sista viljan de ska gå efter. 

Det innebär att en person som har 

anmält nej till donationsregistret, men 

sedan sagt till anhöriga att han eller hon 

ändrat sig, kan donera sina organ. Eller 

tvärtom. Trots att en person sagt ja i 

registret kan anhöriga sätta stopp. 

– Det här är en komplicerad fråga och 

det är egentligen ett under att någon 

donation över huvud taget kommer till 

stånd, menar Katarina Lindgren. 

Av de cirka 100 000 människor som 

avlider i Sverige varje år kan bara cirka 

250 bli donatorer. Det är ofta patienter 

som har råkat ut för svåra olyckor eller 

hjärnblödningar och behandlas med 

fakta 

Så många 

svenskar 

väntar 

på organ 

Njure .....................452 

Lever .......................46 

Hjärta ..................... 19 

Lunga .......................11 

Bukspottkörtel .......2 

Siffrorna avser 2009. 

respirator på sjukhusens intensivvårdsavdelningar. 

I de fall då hjärtat fortfarande slår och 

de andas med respiratorns hjälp, men all 

blodförsörjning till hjärnan har upphört, 

förklaras de som avlidna. Deras hjärna är 

död. 

– Man ska inte förväxla dem med 

patienter som ligger i koma och som kan 

vakna upp efter en längre tid. När hjärnan 

är död är det oåterkalleligt, trots att 

hjärtat fortfarande slår med respiratorns 

hjälp. I Sverige kommer en donation till 

stånd i cirka 60 procent av fallen, säger 

Katarina Lindgren. 

Donationer 

räddar liv. 

Läs mer på www.donationsradet.se. 


Foto: MARIA ÅSÉN 

Sjukvårdspersonalen har ont om tid att 

ta upp frågan med de anhöriga. Enligt 

svensk lag har vården rätt att hålla i gång 

hjärtat 24 timmar sedan patienten har 

dödförklarats. Under den tiden måste 

donationen ske. 

I Norrbotten sker få donationer, högst 

fyra per år. 

– Vi har fått kritik av donationsrådet 

för våra låga siffror. Men det dör få potentiella 

donatorer här och därför tycker jag 

inte att det är konstigt att det doneras få 

organ, säger Katarina Lindgren. 

Många som råkar ut för svåra olyckor 

och hjärnblödningar transporteras till 

Norrlands universitetssjukhus i Umeå för 

vård och avlider där. 2008 avled sex möjliga 

donatorer i Norrbotten. Av dem hade 

två aktivt tagit ställning emot och i två fall 

sa anhöriga nej. Så det blev endast två 

donationer. 

Vid en möjlig donation kontaktas Sahlgrenska 

universitetssjukhuset i Göteborg. 

Där finns dygnet runt en transplantationskoordinator 

i tjänst. Han eller hon 

har rätt att gå in i donationsregistret och 

se vad den avlidne har anmält. Om det 

ska bli en donation gäller det att agera 

snabbt. Med egna flygplan flygs en 

kirurg, en operationssjuksköterska och 

en transplantationskoordinator upp från 

Sahlgrenska. Om även hjärta och lungor 

ska tas kommer ytterligare en kirurg och 

en narkosläkare per organ med. Från det 

att hjärtat har tagits ut från den avlidne 

får det bara gå fyra timmar innan det opereras 

in i en ny patient, som kan befinna 

sig någon annanstans i Sverige, Skandinavien 

eller Europa. 

– Det finns ett samarbete över hela 

Europa när det gäller hjärttransplantationer, 

berättar Katarina Lindgren. 

I Norrbotten har fem donationsansvariga 

läkare till uppgift att se till att vårdpersonal 

får utbildning och följer rätt rutiner. 

Katarina Lindgren skulle också vilja att 

fler norrbottningar tog ställning. 

– Landstinget är en stor arbetsgivare 

och om vi fick alla anställda att anmäla 

sin vilja skulle vi ha gjort en stor insats. 

Kanske kunde man ha blanketter tillgängliga 

som de anställda kan fylla i och 

antingen skicka till donationsregistret 

eller behålla själva. Att ha tänkt över den 

här frågan kan göra skillnad mellan liv 

och död för flera andra människor, säger 

hon. 

Ann-Katrin Öhman

Stina fick ny njure 

– och ett nytt liv 

Ansökan till 

2010 års miljöpris 

Stina Holmbom, 40 år, har varit 

sjuk hela sitt liv. 

Förra året förändrades hennes 

tillvaro när hon fick en ny njure. 

– Nu orkar jag göra saker som 

jag aldrig tidigare har kunnat 

drömma om, säger hon. 

Stina Holmbom bor i byn Örarna utanför 

Luleå på en gammal släktgård från 

1800-talet. Om hon inte hade lidit av 

Pyelonefritisk njurskada hade hon gärna 

velat fortsätta i sina föräldrars fotspår och 

driva ett jordbruk. Hon har hela sitt liv 

haft upprepade allvarliga urinvägsinfektioner 

och varit sjuk i långa perioder. 

– När jag var 18 år sa min läkare till 

mig att så bra som du är nu har du aldrig 

varit tidigare och kommer inte heller att 

bli i framtiden, berättar Stina när vi 

möter henne och hennes man Fredrik 

Holmbom en solig dag i Örarna. 

Förut fanns det kor och hästar på gården. 

Nu bor två katter här. Som tonåring 

orkade Stina Holmbom hjälpa sina föräldrar 

med höbärgningen och kunde 

hålla på med hästar. Men i 25-årsåldern 

blev hon sämre och de senaste tio åren 

har hennes njurkapacitet minskat för 

varje år. 2007 fick hon börja med påsdialys 

på nätterna. 

– Det var obehagligt att ligga kopplad 

till en massa slangar varje natt, men det 

kändes ändå bättre än att vara tvungen att 

åka in till sjukhuset tre dagar i veckan för 

att få bloddialys. Dessutom var jag ganska 

pigg tack vare att jag fick dialys varje 

dygn. 

Ofta väcktes Stina Holmbom på nätterna 

av att maskinen larmade för att en 

slang kommit i kläm. Hon visste att hon 

skulle må allt sämre ända tills hon fick en 

ny njure. På långfredagen 2009 fick hon 

ett telefonsamtal från Sahlgrenska universitetssjukhuset 

i Göteborg. 

– De ringde klockan halv åtta på morgonen 

och berättade att det fanns en passande 

njure åt mig. Jag kunde ta ett 

direktflyg från Luleå till Göteborg kvart i 

tre på eftermiddagen och bli opererad på 

kvällen. 

Stina Holmbom blev orolig att hon 

inte skulle få någon plats på flyget och 

missa operationen. Efter att ha ringt ett 

journummer till en resebyrå löste sig allt 

praktiskt med flygbiljetter och klockan 

fem på eftermiddagen var hon inne på 

sjukhuset. 

– Jag tänkte förstås på donatorn. Man 

får ju inte veta något, men jag tror att det 

kan ha varit någon som hade omkommit i 

en trafikolycka eftersom det var påskhelg. 

Operationen blev tre timmar försenad. 

Det var nervöst att sitta och vänta. Inte 

förrän efter midnatt påbörjades transplantationen. 

När Stina Holmbom väl 

rullades in i operationssalen blev hon helt 

lugn. Däremot var Fredrik jätteorolig för 

att något skulle gå snett. Men allt gick bra 

och halv fyra på morgon var operationen 

avslutad. Samma natt transplanterade 

kirurgerna på Sahlgrenska ytterligare en 

njure och en lever på två andra patienter. 

– Jag misstänker att vi fick organ från 

samma donator. 

Nästa dag jagade sjuksköterskorna upp 

Stina Holmbom ur sängen på eftermiddagen. 

– Det är viktigt att gå upp och röra på 

sig för att inte få en blodpropp i benen. 

Efter en vecka på Sahlgrenska kunde 

Stina och Fredrik Holmbom åka hem. 

Under våren och sommaren kände hon 

sig piggare än hon gjort på mycket länge. 

Hon jobbade i trädgården. Men på hösten 

när hon gick tillbaka till sitt jobb på Max 

hamburgerrestaurang orkade hon bara 

med en arbetsdag. 


Om Stina Holmbom inte hade lidit av Pyelonefritisk njurskada hade hon gärna velat 

fortsätta i sina föräldrars fotspår och driva ett jordbruk på släktgården i Örarna. 

Efter njurtransplantationen orkar hon i alla fall göra saker som hon bara har kunnat 

drömma om tidigare. Tillsammans med maken Fredrik Holmbom planerar hon en 

bilresa till Lofoten. 


– Det var inte bra att vara ute bland så 

mycket folk i influensatider. Jag tar 

immundämpande mediciner som gör 

mig känslig för alla typer av infektioner. 

Jag blev riktigt sjuk och fick feber. Då 

insåg jag att jag inte kunde behålla mitt 

gamla arbete. 

Dessutom drabbades hon av en infektion 

av ett cytomegalovirus som de flesta 

bär på latent men som kan bryta ut hos 

transplanterade. Under tre veckor var hon 

inlagd på Sunderby sjukhus och fick 

intravenös behandling mot viruset. Men i 

samma takt som våren har kommit har 

hon börjat må allt bättre. Från 10 procents 

njurkapacitet har hon kommit upp i 

51 procent och nu orkar hon arbeta deltid 

som städerska på Samhall. 

”Det känns verkligen som om jag har 

fått ett nytt liv efter transplantationen.” 

Stina Holmbom är glad över att slippa 

den nattliga dialysen. Hon är friare att 

resa bort om hon vill, och hon och Fredrik 

planerar en bilresa till Lofoten. 

– Det känns verkligen som om jag har 

fått ett nytt liv efter min transplantation. 

Visst måste jag ta många mediciner varje 

dag och gå på regelbundna kontroller, 

men jag orkar betydligt mer. 

När Stina Holmbom fyllde 40 år i 

februari gick en gammal dröm i uppfyllelse. 

Hon fick flyga 300 meter upp i luften 

med en paramotor i Boden. 

– Det har jag aldrig orkat göra tidigare, 

så det var fantastiskt att få prova på det. 

Husen, bilarna och vägarna såg ut som 

små leksaker. 

 

Ann-Katrin Öhman 

Det interna miljöpriset är en viktig del i landstingets kvalitetsoch 

förbättringsarbete. Priset är på 25 000 kronor och kan 

ges till enhet eller enskild person som på ett tydligt sätt tagit 

initiativ till och visat resultat i miljöpolicyns anda. 

Det delas ut av landstingsdirektören i samband med landstingsfullmäktige 

den 14 oktober 2010. 

För att kvalificeras ska följande kriterier vara uppfyllda: 

O Ett systematiskt långsiktigt miljöarbete med stort engagemang. 

O Ett nytänkande där man uppnår såväl miljö- som effektivitetsvinster 

i verksamheten. 

O Uppnådda resultat som är goda exempel både internt och 

externt. 

Sista ansökningsdag: 27 augusti 2010. 

Ansökningsblanketten nås via miljöportalen på 

Insidan eller via länken: www.esmaker.net/nx2/Public/SurveyNX.aspx?Pid=663e4d0c-54f4-45f6-91b7-3ef6483c9de2 

Upplysningar – e-post: bertil.frankkila@nll.se 

Fyra norrlandsting 

i forskningssamverkan för ett 

visare NOrr 

För 2011 kommer de fyra norrlandstingen 

Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och 

Norrbotten att ställa 2,4 miljoner kronor till för - 

fogande för forskning inom hälso- och sjukvården 

i norra sjukvårdsregionen, vartill kommer 

100 000 kronor för klinisk diabetesforskning. 

Syftet: Huvudsyftet är att stimulera till forskning i samverkan 

mellan anställda i norrlandstingen och universiteten 

i norra sjukvårdsregionen. Forskningsprojekt med klinisk 

och annan verksamhetsanknuten inriktning av gemensamt 

intresse för utvecklingen av den norrländska hälso- och sjukvården 

prioriteras. 

Vilka kan Söka? Grundkravet är att man är anställd 

och verksam inom landsting eller universitet i norra sjukvårdsregionen. 

Vidare krävs det att det är ett samverkansprojekt, 

där de sökande representerar minst två av regionlandstingen. 

2,5 miljoner till Vad? Visare norr koncentreras 

i huvudsak på projekt som stimulerar till samverkan i region 

en på lång sikt. anslaget gäller inte för handledning eller 

ordinarie arbetsplatsanknuten utrustning, t ex datorer. 

1 September 2010. ansökan görs i webbaserat ansökningssystem 

enligt särskilda anvisningar. ansökan ska 

vara inkommen senast den 1 september 2010. adress se 

nedan. För sent inkommen ansökan behandlas inte. 

information. På webben kan du läsa anvisningar och 

ansöka samt få mer information om t ex kontaktpersoner. 

www.norrlandstingen.se/visarenorr/visarenorr.htm 

UTFÖRSÄLJNING: MODER JORD. 

FINNS SÅ LÄNGE LAGRET RÄCKER. 

Hållbar utveckling handlar om att vi ska ha tillväxt samtidigt som vi 

lämnar över en minst lika bra livsmiljö till kommande generationer. 

Landstingets regionala utvecklingsarbete med klimat-, miljö- och 

energifrågor fortsätter. För mår Moder Jord bra, då utvecklas 

Norrbotten. 

Tyck till om regional utveckling på nll.se/regionalt 

*) Med hjälp av gatuaffischer med kluriga budskap vill ungdomarna i föreningen Loesje 

ändra världen till en bättre plats att leva på. 

Loesje* 

11

KRÖNIKAN Lars Tyskling 

Statistik, media och bullbak 

ag tar risken att skriva det på en 

gång: Att läsa statistik är roligt. Det 

kan ge en många funderingar och infallsvinklar 

och frågor av typen ”varför är 

det på detta viset”. Som när vi på infoenheten 

månad för månad följer hur massmedia 

skildrar oss på landstinget. Vi brukar 

ha med presentationen på våra medieutbildningar. 

Och då är det knappt någon 

som tror sina öron. Inte för att statistiken 

bekräftar det som vi alla tror oss veta, nämligen 

att media bara ”skriver skit”om oss, 

utan för att det är precis tvärtom. Över tid 

är det fler positiva än negativa artiklar och 

inslag om vår verksamhet. Och det känns 

ju ganska skönt. 

Någon kanske tycker att det vore ännu 

skönare om media skulle tycka lika bra om 

oss som norrbottningarna i gemen gör. 

Men då är det ju en bra bit kvar. 

När jag skriver det här sitter jag och 

läser en rykande färsk rapport om resultatet 

från Vårdbarometern 2009, där man 

ställt frågor om hälso- och sjukvården till 

2 000 norrbottningar. 

Så här ser det ut: 

Andersson, Pettersson, Larsson, Svensson, 

Johansson, Didriksson, Jansson och Elofsson 

är nöjd eller mycket nöjd med vården och med 

hur de blir bemötta av vårdpersonalen. De 

kan inte nog betona hur nöjda de är. 

Lundström däremot är missnöjd. 

Åtta av tio är nöjda, medan en av tio är 

missnöjd. Hur många verksamheter kan ståta 

med en sådan statistik? 

Anta nu att Andersson, Pettersson, Larsson, 

Svensson… och alla de andra sönerna 

ringer till någon av våra tidningar och 

berättar om hur fantastisk vårdpersonalen 

var, hur snabbt de fick komma in och träffa 

doktorn och att behandlingen gav resultat. 

Är det någon som tror att detta skulle 

resultera i en eller flera artiklar av typen 

”Vården fungerar – Andersson och Pettersson 

är nöjda”? 

Självklart är detta en retorisk fråga. Om 

Lundström däremot ringer och säger att 

han är missnöjd efter ett besök på akuten 

då han fick sitta och vänta i timmar med 

kraftig värk i armen och när han väl kom 

fram fick han åka hem för att komma tillbaka 

nästa dag – skulle det bli en artikel? 

Troligen! 

Hur kan nu detta komma sig? Jo, det 

har att göra med bagare Bengtssons bullbak. 

Bagare Bengtsson bakar bullar varje 

morgon i tio års tid. Är detta en nyhet? 

Nej, men när bagare Bengtsson helt plötsligt 

slutar att baka bullar därför att ugnen 

brunnit upp eller för att bageriet rånats, då 

är det plötsligt något som platsar i tidningen. 

När vi sköter oss och alla söner är nöjda 

är det ingen nyhet – men när vi missköter 

oss eller blir beskyllda för att misssköta oss 

är det en nyhet i alla medier. 

Detta kan tyckas orättvist, men vem har 

sagt att tidningar, TV och radio är rättvisa? 

Inte de själva i varje fall. Och handen på 

hjärtat, skulle ni vilja läsa följande rubrik 

i våra tidningar: Ännu en lyckad operation 

vid Sunderby sjukhus. Det skulle bli ungeför 

som den mer kända: Pappa var nykter i dag. 

Men det finns en hake, eller rättare sagt 

en krok – en nyhetskrok. Och det är här vi 

alla i landstinget kommer in. Vi måste bli 

duktigare på att marknadsföra Anderssons, 

Petterssons och Larssons nöjdhet 

och hjälpa media att hitta det man kallar 

för nyhetskroken. Det innebär att Bengtsson 

inte bara bakar bullar i största allmänhet. 

Bengtsson är unik. Ingen annan bagare 

i landet har oavbrutit bakat bullar varje 

dag i tio år. Bengtsson har slagit rekord 

och åtta av tio kunder är helnöjda. Nu är 

bagaren helt plötsligt på löpsedeln. 

Så är det också för oss. Det räcker inte 

med att vara bra. Man måste vara bäst eller 

bland de bästa eller unik i något annat 

avseende. Norrbottningen är till exempel 

näst bäst i landet när det gäller att ta till sig 

läkarens råd om en hälsosammare livsstil. 

Visst är väl det en bra nyhet! Och visst är 

väl statistik ganska roligt? 

Lars Tyskling 

Informationschef 

Ur museets 

samlingar 

Insyn – de synskadades egen tidning 

Tidigare har Norrbottens taltidning 

tillhört Luleå kommun, 

men till stor del finansierats 

av landstinget. Vid 

årsskiftet övergick den till 

landstingets informationsenhet. 

– Det känns bra att få en 

tydlig huvudman, säger Tove 

Monsen, journalist. 

Sextant som tillhört kapten Birger Gotthard 

Sätterlund, Luleå. 

Foto: GÖRAN DAHLIN, Norrbottens museum 

Mätinstrument 

visade vägen 

En sextant har främst använts vid navigation 

till sjöss för att bestämma solens 

höjd över horisonten, vilket sedan gör det 

möjligt att fastställa på vilken breddgrad 

man befinner sig. 

Denna sextant har skänkts till museet 

av Birger Gotthard Sätterlund. Han var 

född i Haparanda 1852, men uppvuxen i 

Luleå. Sätterlund gick till sjöss i 15-årsåldern, 

utbildade sig senare till kapten och 

kom att föra befäl över flera norrländska 

segelfartyg. 

Under en resa med barkskeppet Aurora 

år 1886 slogs ett hastighetsrekord 

mellan Australien och Hawaii. På 39 dagar 

seglade man 6 075 nautiska mil 

(11 250 kilometer), eller i genomsnitt 156 

mil per dygn. Medelhastigheten uppgick 

till 6,5 knop och resan, som mest gick 

med alla segel satta, gjorde Aurora och 

kapten Sätterlund kända i hela världen. 

Efter en karriär på världshaven bosatte 

sig kapten Sätterlund i Luleå, där han 

förde befäl på mindre fartyg. Han slutade 

sitt yrkesliv som signalvakt på Tjuvholmen. 

Robert PohjANEN 

Fotnot: Läs mer om Sätterlunds sextant 

på www.nll.se. Klicka dig fram till Kultur 

och utbildning, Norrbottens museum och 

Månadens föremål. 

12 

Norrbottens taltidning är samlingsnamnet 

för taltidningen 

Insyn, det åttasidiga nyhetsbladet 

Utblick samt en inläsningstjänst. 

De tre medarbetarna Ingrid 

Haglund och Tove Monsen, journalister, 

och Veronica Eriksson, 

administratör, sitter tillsammans 

i ett avlångt rum i Kulturens hus i 

Luleå. I närheten finns den studio 

som utgör hjärtat i verksamheten. 

– Vi har ingenting emot att flytta 

till landstingshuset, men som vi 

förstått det finns det inte plats för 

oss där. Dessutom behöver vi en 

studio, säger Tove Monsen. 

I studion sker inspelning och 

redigering av Insyn, som cirka 300 

synskadade kostnadsfritt prenumererar 

på. Även de lättlästa nyheterna 

i Utblick blir inlästa. I studion 

spelas dessutom externa inläsningsuppdrag 

in. 

Insyn har funnits i cirka 40 år och 

bestod till att börja med av nyheter 

som togs från länets dagstidningar. 

När dessa på 1980-talet fick egna 

taltidningsredaktioner förändrades 

innehållet. I dag består entimmesprogrammet 

till största delen av 

egna intervjuer och reportage, samt 

två telegramblock med korta nyheter. 

Målgruppen är synskadade i 

Norrbotten, de flesta medelålders 

eller äldre. Innehållet har anknytning 

till deras vardag och funktionsnedsättning. 

– Vi försöker få till en tilltalande 

blandning. Taltidningen ska ge 

något som de har nytta av och samtidigt 

vara rolig att lyssna till. Man 

Taltidningen har tidigare varit kopplad till länsbiblioteket, som sedan årsskiftet är en ny basenhet vid division 

Kultur och utbildning. Taltidningen tillhör däremot informationsenheten. Från vänster Ingrid Haglund, Veronica 

Eriksson och Tove Monsen. 


kan likna det vid ett magasinsprogram, 

säger Ingrid Haglund. 

Tidningen tar upp olika kommunala 

och statliga beslut som kan 

påverka den enskilde. Ett återkommande 

ämne är förändringar 

i stadsbilden på olika orter, något 

som är viktigt att veta för att kunna 

orientera sig. Nya medicinska rön 

och nya hjälpmedel beskrivs. I en 

serie har anställda vid syncentralen 

i Luleå berättat om sina arbetsuppgifter. 

En del inslag är av mer lättsam 

karaktär. Det kan till exempel 

handla om vårens mode – den som 

är synskadad har inte en chans att 

veta vilka färger och modeller som 

gäller om ingen sätter ord på det. 

I varje program lyfts ett intressant 

fotografi fram från veckan 

som gått. 

– Nu senast valde vi en bild från 

vulkanen Eyjafjallajökull, tagen 

uppifrån. 

Inom kort ska Insyn gå att lyssna 

till via norrbottenstaltidning.se. Taltidningen 

ska dessutom regelbundet 

publicera lättlästa nyheter på 

lattlastanyheter.se. 

Upp emot 25 procent av den 

vuxna befolkningen i Sverige har 

problem med att ta till sig innehållet 

i vanliga tidningsartiklar. 

– Det gör lättläst material viktigt 

ur demokratisynpunkt. Vet man 

inte vad som händer kan man inte 

ta del av samhällslivet, konstaterar 

Tove Monsen. 

 



TACK 

kära publik 

för en fantastisk 

vårsäsong med 

Glada Änkans Röv 

och dansbandsmusikalen 

Gråt inga tårar! 

BILJETTER Teaterns kassa, Kulturens Hus, 

www.ticnet.se, www.norrbottensteatern.se 

Aktuellt från Norrbottens museum 

Utställningar 

T.o.m. 13 juni 

Sunderby konstskola 

Utställning med avgångselever 

från Sunderby Folkhögskola 

T.o.m. 13 juni 

Secondhand - möblerat 

Köp stolen du sitter på eller 

inspireras i vårt secondhand-möblerade 

café 

I samarbete med Luleå 

kommuns återvinningsmarknad 

T.o.m. sommaren 

Som man bäddar får 

man ligga 

Om sängar, sängkläder & 

godnattsagor för stora och 

små. 


Hembygdsförening 

T.o.m. 30 maj 

Bonader – från förr & nu 


Hembygdsförening 

- tills vidare 

Kring finska kriget 

1808-1809 

En utställning producerad av 

Norrbottens museum med 

anledning av Märkesåret 

1809 

T.o.m. 30 maj 

Medieprogrammets 

vårutställning 

Fotoelevernas årliga 

avslutningsutställning, Luleå 

gymnasieskola åk 3 

6 juni - 29 augusti 

3,4 koppar om dagen 

– en liten utställning om 

kaffe 


Minnets platser 

Marie Nilsson, fotografi 


Möte med skärgårdens 

människor 

Boris Ersson, fotografi 


Kristina Nilsdotter 

Måleri 

Program 

Lördag 8 maj kl 14 

Vernissage: 

Mediaprogrammets 

vårutställning 

Utställningen invigs. Eleverna 

närvarar under dagen 

Söndag 9 maj kl 14 

När man flyttade ut till 

sommarstugan 

Valborg Rehnman från Ale 

berättar om hur det gick till 

förr i tiden 

Fredag 4 juni kl 14-16 

Vernissage: 

Minnets platser 

Fotografen Marie Nilsson 

närvarar 

Söndag 6 juni kl 12-16 

Nationaldagsfirande 

ca kl 13 Till sängs med 

Bellman 

Sång Börje Ekström, Piano 

Suzanne Jones 

Kl 14 Vernissage: Möte med 

skärgårdens människor 

Fotografi Boris Ersson 

Kl 14.30 Vernissage: 3,4 

koppar om dagen 

En liten utställning om kaffe 

ur museets samlingar 

Onsdag 30 juni kl 19-21 

Sommarmusik på 

museet 

Rolf Lindströms Trio med 

sångerskan Birgitta Sjömark 

Program i länet 

Plats: Haparanda hamn, 

BK Bothnias klubbhus 

Tid: Lördag 8 maj kl 12-16 

Insamling av fotografier 

Kom med era nya och 

gamla bilder från Haparanda 

kommun - vi ser gärna 

bilder från hav till kust, 

fiske och skärgård, folk och 

kulturmiljöer. 

Vi scannar in de bilder vi 

väljer ut. Ni får behålla 

orginalet och dessutom, som 

tack för hjälpen, får ni en 

högupplöst utskrift. 

Storgatan 2, Luleå 

Tis-fre 10-16 • Lör- sön 12-16 

Juni-augusti mån 10-16 

0920-24 35 02 

www.norrbottensmuseum.se 


CATCH 

Med bla. Polarmusikprisvinnaren 

Steve 

Reich’s verk ”Double 

Sextet” från 2008 

Öppen repetition – 

Piteå Studio Acusticum 

ons 5 maj kl 19.00 

Capitol, Stockholm 

tis 9 maj kl. 19.00 

GAS-Festivalen 

Göteborg 

fre 7 och lör 8 maj 

Ljudvågorfesivalen 

Gotlands Tonsättarskola 

har specialiserat 

sig på komposition! 

Visby tors 13 maj 

och lör 15 maj 

New Sweden 

Rykande färska verk! 

Piteå Acusticum 

fre 28 maj Lunchkonsert 

Dirigent Susanna Lindmark 

Vågor och vattenstänk 

- en konsert om havet utom och 

inom oss. Musik av B Chilcott, H 

Dahl, S Lindmark mfl. Medv: Sigurd 

Löf, sopransaxofon, Johan Englund, 

slagverk och Mattias Sandlund , 

cello. 

Kalix Folkets Hus 

sön 9 maj 16.00 

Arctic Light till Turkiet 

1-6 juni 2010 

Efter inbjudan från Svenska Konsulatet 

i Istanbul deltar Arctic Light 

vid återinvigningen av Svenska 

Palatset i Istanbul den 2 juni. Kören 

och Susanna Lindmark ger även 

konserter och workshops i Istanbul 

och Ankara. 

Konsert 

Som avslutning på Öjeby 

Kyrkmarknad ger Arctic Light en 

konsert. Konserten spelas in av 

Sveriges Radio P2. Medverkande: 

Sigurd Löf, sopransaxofon, Johan 

Englund, slagverk och Mattias 

Sandlund , cello. 

Öjeby kyrka sön 4 juli 16.00 

Färgstarka musikaliska 

möten i Indonesien! 

Arctic Light deltar i Tomohon 

International Symposium on Choral 

Music den 13-21 augusti 2010 I 

Tomohon, Indonesien. 

Körer och dirigenter från hela 

Asien och stora delar av världen 

möts i Norra Sulawesi, och särskilt 

inbjudna till att sprida den svenska 

körkulturen och vår egen nyskapande 

profil är Arctic Light och 

Susanna Lindmark. 

Genomförs med särskilt stöd från 

NLL Kultur och Utbildning, Norrbottensmusiken, 

UNGiKÖR mfl. 

Succén fortsätter QUALITY TIME 

MED NORRBOTTEN BIG BAND 

Norrbotten Big Band bjuder på kryddstark jazzbuffé under 

ledning av Håkan Brostöm 

Quality Hotel Luleå - Lördag 8 maj. Portarna öppnar 15.30 

Buffé serveras16.00-18-00 · Bordsbokning 0920-20 10 00 

Norrlands Operans 

symfoni orkester 

”Tiempo tolkar Rachmaninovs tvåa” 

Rumon Gamba dirigent, Sergio Tiempo piano. 

Malcolm Arnold 4 skotska danser, Sergej Rachmaninov 

Piano konsert nr 2 c-moll, Ralph Vaughan Williams 

Londonsymfoni 2 

Piteå Studio Acusticum Fredag 21 maj 19.00 

Luleå Kulturens hus Lördag 22 maj 19.00 

0920-23 66 66 | norrbottensmusiken.se 

13

DEN VAND- 

RANDE 

JUDEN 

LIERA 

SEGEL 

TUNNA 

STAL- 

AKTIT 

PRESI- 

DENT 

FÖRE S 

EJ 

INNE 

POJKE 

SÄREGEN 

KYLA 

VIRKE 

DOFT 

INGET 

SVERIGE 

SJAL 

100 M 2 

ELEV 

EFTER Q 

STOR- 

MAKT 

FEMTIO 

FÅGEL 

FÖRETAG 

SEGER- 

TECKEN 

KANSKE 

KVINNO- 

KLINIK 

SLÖSAS 

KOMPIS 

TJÄNARE 

SAMLAR 

ÄLDRE 

KVÄVE 

ACKORD 

VISST! 

TUSEN 

I JUL- 

BORD 

LIVBOJ 

BLIDA 

DRYCK 

SPELAS 

FURSTE 

PLÖTSLIG 

UNIKA 

SKER MED 

LOTT 

SPANIEN 

DIKT 

FÖRE S 

UPP- 

RÖRDA 

KOD 

HÖGT 

KORT 

KULRAM 

UNDER- 

HÅLL 

BARBRO 

NORD 

FÖRE U 

FÖRE Ä 

KAN 

MYGGA 

KADAVER 

VATTEN- 

DRAGET 

TORG 

INGEN 

FÅGEL 

REMTYG 

KELTER 

STAD 

NAZI- 

STYRKA 

MINERAL 

SISU (?) 

BÄR 

HÅRD- 

GUMMI 

TVÅ I 

VÄST 

ENADE 

KRAFT 

FÖRE Z 

JUSTITIE- 

OMBUDS- 

MAN 

KÄND 

GRUPP 

ROVA 

I OST 

BOND- 

DOKTOR 

FÖR BAK 

LÖJLIGT 

BYRÅ 

IDAG 

ANNO 

DOMINI 

FÖRE C 

FÖRST 

VÄVNAD 

SKEPP 

FLYGER 

APA 

OCH 

ARA 

YTA 

EVA ALM 

TILLVARO 

ORT 

FLYG- 

ANDE 

TEFAT 

KAN MAN 

OST 

TRÄD 

KAN HÄST 

TÄVLING 

SKÄR 

Sn 

SNABBT 

BERBER 

STRÖM 

KNÅP 

KLAGA 

NÄMNDE 

SLÄDE 

NEJ- 

RÖST 

EJ UR 

VAPEN 

ÄR PURÉN 

KVAL- 

STER 

EXTRA 

ORDIN. 

AGENT 

NOLL 

TESLA 

ORÖR- 

LIG 

AMMADES 

KÄND 

SOPRAN 

GÅ 

GER 

AMMA 

EFTER S 

FLOTTE 

SVAVEL 

HÅN 

MODERN 

TEKNO- 

LOGI 

ÄDELGAS 

VIND 

EAST- 

SOUTH- 

EAST 

BRUKAR 

ÅROR 

FÖRE NÅD 

TVÅ LIKA 

ERIKA 

LINDER 

PLAGG 

SPÖDAM 

SPANSK 

STAD 

UNS 

TRITIUM 

EFTER R 

FLUOR 

BOR 

MED 

MERA 

LITER 

VALUTA 

FEMTIO 

MÅRD- 

DJUR 

ALUM- 

NER 

Ingrid Nordin, 

Kiruna 

14 

Kryss nr 3 

Senast den 4 juni 2010 vill vi ha ditt korsord. 

Skicka till: Landstingstidningen, NLL, 971 89 Luleå 

Märk kuvertet ”Kryss 3”. Lycka till! 

Namn.............................................................................................................. 

Adress.............................................................................................................. 

Postnummer och ort ...................................................................................... 

E T B D A B 

F R I S E R I N G I 

T A M A R I N E R 

S E G E L N E A L S 

R U S S K R F I A 

Ö B A F A L F L 

R I A Å S R E D O 

B Ä R S Ä R K F R U N 

N O L O B E G 

Y N N E S T R A T T 

ino S G K I C K A Ö V A T S 

F A K T U R A K L I D O L P 

R I V A S Ö M E I R E G H I 

N E K A T M A R N E K A B E L 

E P A K A B A Ö G L A N A L T 

U D D V E R A E O B A M A 

S T R E D R E S E R V E R L E N 

S O J O B S T I A R O R 

U N G Ä D E L T O N A R F V 

I Å K E R A T R E G E D I 

I N N A N I S T E R A V E L D 

G E R E S E T T E R I L A D E 

Lösning på 

kryss 

nr 02|10 

Kryssvinnare 

KRISTINA JOHANSSON 

Tellusvägen 8, Kiruna 

ASTRID FREDRIKSSON 

Vånafjärdsvägen 112, 

Karlsborgsverken 

INGER HÄLLGREN 

Marmorvägen 143, Umeå 

KURT ÖHMAN 

Aspgatan 9, Piteå 

BRITT-MARIE HONKAMAA 

Matarengivägen 2 A, Övertorneå 

Trisslotter kommer med posten. 

Grattis! 


Livet före detta 

kåseriet patrik warg 

Söndag 2 maj 2010 

Ibland får jag faktiskt tio minuter 

för mig själv i soffan. Inte ofta, men 

det händer. Tvillingdöttrarna har 

nämligen lite svårt att acceptera att 

pappa inte gör någonting alls. ”Då kan 

han ju jaga oss istället!”. 

De älskar att bli jagade. Skrik och 

skratt gränsar till något slags överlevnadspanik 

som tydligen är njutbar. Men 

ibland blir de upptagna av att jaga livet ur 

grannkatten eller att mosa maskar med 

cykelkedja istället. 

Det är då jag stannar upp i soffan och 

kontemplerar över sanningen, vägen och 

livet samt vad vi ska ha till middag. I vårljusets 

dagar, när allt rasar ut bland våra 

fjällar, är det betydligt mer lättsamt att 

fundera över existensen än under de 

mörka vintermånaderna. För övrigt är det 

också enklare att bestämma sig för att 

grilla fläskfilé utomhus. 

När ljuset återvänder är det som om 

kisandet mot solen och reflektionerna 

i tinande snödrivor och vattendrag tar 

kraften ur den vinterbekymrade rynkan 

mellan mina ögon. Rynkorna hamnar då 

förstås någon annanstans i ansiktet. Men 

hellre erfaret fårad styrka än svagt skrynklad 

ungdom. 

De flesta av er som läser det här har 

passerat ungdomens dagar – precis som 

jag. Vi är förbi en förfärligt stor portion 

ångest, naiv tro på vår odödlighet och 

mässling. Vi har fått våra hjärtan krossade 

och vi har drömmar lagda åt sidan. Må 

det vara jordenruntresor, flerspråkighet, 

romanskrivande, bli uppvaktad av prinsar 

på vita hingstar, rädda jungfrur i nöd eller 

uppleva arenatjutande kändisstatus. 

Samtidigt är detta något som vi accepterar 

med något slags förståelse för hur det 

fungerar egentligen. Inget att hetsa upp 

sig för. Sånt är livet. I alla fall före pensionen. 

Med stigande inspiration ser jag hur 

pensionärer går omkring och ler i mjugg, 

ger sken av att ha hemligheter och reser 

till mytiska platser. De förlovar sig vid 72, 

skriver böcker och lär sig språk. Jag längtar 

dit. Men sedan då? 

En profet jag träffat menar att vi alla 

återföds till djur eller människa i livet 

efter detta. Grundtanken är att det finns 

ett konstant antal själar i universum. Ju 

fler människor, desto färre amöbor, kondorer 

och – i bästa fall – spindlar. Ju fler 

myggor och lämlar, desto färre jämtlänningar 

eller jultomtar, exempelvis. 

Det är inte direkt en okänd teori som 

profeten står för. Men han menar att det 

vackra i hans speciella kråksång är att 

många själar som frigörs och byter skepnad 

också tar med sig vissa egenskaper, 

talanger och ibland även minnen till det 

nya livet. 

Följaktligen borde det finnas människor 

där ute som har för vana att kissa på 

lyktstolpar och att skälla på folk? Och flitigt 

folk som varit myror en gång? Tiger 

Woods hette nog Rabbit Woods i sitt 

förra liv. Sarah Dawn Finer var en 

näktergal och Anna Anka. 

Dessutom bör det finnas talgoxar 

med extremt bra bollsinne och landstingspolitiker 

som har en känsla av att 

de har varit svenska Hollywoodfruar? 

Nej, det är för knasigt förstås. En 

del får inte med sig några egenskaper 

alls. 

En sak är säker: varken Fredrik 

Reinfeldts eller Mona Sahlins själ 

har någonsin bott i en ståupp-komikers 

knopp. Däremot kan materialet 

i hennes väska vara ett sätt att 

komma närmare sitt förflutna och 

hans, liksom min egen, avsaknad av 

hår på huvudet ett arv från där det 

inte fanns så mycket att skydda. 

Patrik Warg är 

inte känd från Idol, 

Robinson eller Big 

Brother. Däremot 

är han glad över 

att vara 

läkare 

i Norrbotten. 

I linje med denna själavandringarnas 

teori kan jag förstås inte låta bli att fundera 

över vad jag själv har varit för en typ i 

föregående liv. Jag vill tro att jag har varit 

världsmästare i föräldraskap, astronaut, 

köksmästare eller gitarrgeni. Eventuellt 

har jag fått med mig gepardens snabbhet, 

björnens styrka och Einsteins intellekt. 

Just nu har jag också ett svagt minne av 

att jag har varit en sorts god samarit som 

försökt hjälpa sjuka människor i långa 

köer. Fast det kan ha varit igår. Mest sannolikt 

och rättvist har jag nog varit en 

sengångare eller möjligen Dagobert. Soffan 

är bäst. 

Medan tio minuter på rygg i en soffa 

är en väldigt kort tid för en sengångare så 

är det en oändligt tråkig, törstig, kissnödig 

och vrålhungrig tidsrymd om man är 

fyra år. 

Garanterat har ingen av mina döttrar 

varit ett fridfullt banangnagande Murmelgullegosdjur 

i en annan tid. Snart förstår 

de att pappa bara latar sig. ”Jaga oss, 

pappa!” skriker de och kastar skor på 

mig. Och har man varit knäppgrävling 

eller talibanterrorist i sitt tidigare liv så 

älskar man att bli jagad genom kök och 

vardagsrum. På rimlig nivå. I alla fall av 

en sengångare. 

konstverk berättar 

nytt om namn 

Vincent van Gogh (1853- 

1890) har skapat detta konstverk. 

Ni förstår säkert att det 

är fråga om en reproduktion. 

I vår samling finns 20 olika 

papperskopior av honom. De 

är inköpta under 1960-talet 

och är i många fall väl bevarade 

med färgen hyggligt bibehållen. 

Van Gogh bodde en tid 

i Arles, Frankrike, och motivet 

är hämtat från Caféterassen på 

Place du Forum. Målningen är 

daterad till år 1888. 

Van Gogh föddes och växte 

upp i Holland. Han studerade 

till präst och inte förrän som 

30-åring beslutade han sig för 

att bli konstnär efter att ha gått 

i brodern Theos fotspår med 

att sälja och köpa konst. Sina 

konststudier bedrev van Gogh 

i Bryssel och Antwerpen. 

År 1886 flyttade han till 

Paris. Den nya impressionismen 

påverkade konstnären 

mycket. Hans konst utvecklades 

snart i en riktning som 

förebådade expressionismen. 

Impressionisterna målade 

oftast utomhus med ljuset 

som huvudkomponent. 

Expressionismen förmedlar 

konstnärens sinnesstämning 

och är inte bunden till en 

exakt avbildning. 

Under vistelsen i Paris blev 

han god vän med kända konstnärer 

som Paul Gauguin, 

Toulouse-Lautrec, Camille Pissarro 

med flera. 

Arles i södra Frankrike blev 

van Goghs bostadsort år 1888. 

Där utvecklade han sin personliga 

och färgstarka konst 

med rörlig penselteknik och 

stark känsloladdning. Det definitiva 

steget mot expressionismen 

var ett faktum. De kända 

solrosmålningarna är exempel 

på detta. 

Vincent van Gogh är en av 

Europas mest betydelsefulla 

konstnärer, men hans liv var 

i långa stycken tragiskt. Det 

präglades till stor del av 

ensamhet medan grubblerier 


och psykisk ohälsa ständigt 

ansatte honom. Paul Gauguin 

bodde hos honom en kort tid 

i Arles, men efter en våldsam 

konfrontation flyttade Gauguin. 

Anledningen var den 

prostituerade Rachel som båda 

var intresserade av. Det ska ha 

varit vid det tillfället som van 

Gogh skar bort en bit av sitt 

ena öra. Två tyska konstforskare 

påstår i dag att det var Gauguin 

som var förövaren. 

Ute på en åker, ett av van 

Goghs favoritmotiv, sköt han 

sig till döds i juli år 1890 efter 

endast tio år som aktiv konstnär. 

torsten wiklund 

Lars Löfgren är ny enhetschef för Barn- och ungdomspsy kiatrin, avdelning 

45, vid Sunderby sjukhus. Lars har återvänt till divisionen efter nästan 

fyra år som psykolog vid elevhälsan i Luleå kommun. 

Annika Rothoff är ny teknisk projektledare inom division 

Länsteknik. Hennes första uppgift blir att hålla i en teknisk 

pilot för SITHS-kort, ett multifunktionalitetskort för inloggning 

till datorsystem, signering av elektroniska dokument och inpasseringskontroll. 

Annika kommer närmast från Goexcellents 

IT-avdelning. 

Mikael Fors är från den 1 mars teknisk projektledare inom division Länsteknik 

med ansvar för den nya ekonomiadministrationen i Vas+. Mikael kommer 

från Tieto Sweden AB, där han var förvaltningsansvarig för bland annat 

Apotekens e-dos. 

Robert Taavoniku är ny medicinteknisk ingenjör vid Länsteknik, där han 

främst ska arbeta inom akutsjukvården. Robert kommer närmast från solcellsindustrin 

i Narvik. Före det var han anställd som medicinteknisk ingenjör 

inom operation/ intensivvård vid Norrlands universitetssjukhus. 

Nina Myrestam är ny lokal miljösamordnare med uppgift 

att informera och utbilda miljösamordnare i landstinget, driva 

miljönätverk och vara till hjälp i miljöfrågor. Hon var tidigare 

anställd vid Tieto Sweden AB som bland annat miljösamordnare 

och kvalitetsingenjör. Nina efterträder Ingrid Johansson 

som går i pension den 31 maj. 

Anna Sundén har tillträtt tjänsten som enhetschef för Radiologiska enheten, 

Sunderby sjukhus. Anna var tidigare medicinteknisk chef vid Norrlands 

universitetssjukhus. Hon har även arbetat inom landstingets division Länsteknik/medicinsk 

teknik. 

Jonas Thörnqvist är ny länschef för Bild- och funktionsmedicin 

inom division Diagnostik. Han kommer från division 

Primärvård där han arbetat som planerare. 

15

”Under hela min tid i försvarets tjänst, även vid utlandsuppdrag, har jag känt ett starkt band till Luleå, en stad som för mig är förknippad med gitarrspel och sång”, säger Anders Öhlund, landstingets 

säkerhetschef och beredskapssamordnare. 

Foto: maria åsÉn 

Anders Öhlund – säkerhetschef med känsla för blues 

Det svänger om säkerhetschefen 

i landstinget. Anders Öhlund är 

major i det militära och har haft 

utlandsuppdrag som chef för 

underrättelse- och säkerhetstjänsten 

i Afghanistan. 

Nu har han fått ytterligare en 

titel – Årets bluesman 2009. 

Anders Öhlund tar emot i sitt hem på 

Skurholmen i Luleå. Huset som byggdes 

1913 vid Skurholmsfjärden, har varit 

i släktens ägo sedan 1950-talet. 

Det gamla trähuset skulle rivas men 

familjen bestämde sig för att blåsa liv 

i det nötta virket. Gården har den själ som 

fattas nya hus och trädgården är rustik 

med sina träd och buskar. 

Anders hämtar sin gitarr. När han 

växte upp i Luleå var han proggare med 

palestinasjal runt halsen. Han drack vitt 

vin och lyssnade på Rolling Stones och 

Eric Clapton. 

– Blues är svängigt, säger Anders och 

spelar några Stonesriff innan han avslutar 

sin konsert för en lyssnare och ställer 

tillbaka gitarren i rummet innanför köket. 

Anders utsågs till Årets bluesman 

2009 av Svartöns Blues för sin insats 

som sångare och gitarrist. I Luleås musikkretsar, 

där han funnits med sedan 1980- 

talet, är han känd som en stor inspiratör 

med ett stort hjärta för bluesen. Musikaliska 

förebilder är storheter som Albert 

King, Roy Buchanan, Freddie King och 

Bonnie Raitt. 

När man ser till bluesmannens bakgrund 

är det inte musik och sång man 

kommer att tänka på. 

Anders har gjort karriär inom Försvarsmakten 

och blev med åren major 

och chef för underrättelse- och säkerhetstjänst 

både i Sverige och utomlands. 

Framtiden i försvaret var utstakad. 

Men en dag insåg han att priset att 

ständigt vara ifrån sin familj var alldeles 

för högt. 

Han ville hem och väntade bara på rätt 

tillfälle att få packa sin trunk för sista 

gången. 

När tjänsten som säkerhetschef vid 

landstinget utannonserades var han inte 

sen att lämna in sin ansökan. 

– Jag avbröt mina studier i Stockholm 

för att kunna arbeta hemma i Luleå och 

få leva med min familj. 

Som säkerhetschef jobbar Anders 

Öhlund för att trygga verksamheterna 

i landstinget. 

– Min uppgift är att leda landstingets 

kris- och katastrofberedskap samt den allmänna 

säkerheten som omfattar brottsligheten 

inom och mot landstinget, säger 

han. 

Säkerhetschefen samordnar samtliga 

säkerhetsområden: patient-, drift-, miljöoch 

informationssäkerhet, brandskydd, 

kris- och katastrofberedskap samt allmän 

säkerhet i syfte att de tillsammans ska 

skapa det säkra landstinget. 

– Alla dessa delområden påverkar varandra. 

Det är viktigt att se på säkerheten 

Bilder från Anders eget fotoalbum 

”Under hela min tid i 

försvarets tjänst, även 

vid utlandsuppdrag, har 

jag känt ett starkt band 

till Luleå, en stad som för 

mig är förknippad med 

gitarrspel och sång.” 

som en helhet med flera ingående delprocesser. 

I landstingshuset är det svårt för allmänheten 

att göra oanmälda besök på grund 

av låsta korridorer och dörrar. Varför? 

– Det har förekommit både stölder och 

hot om våld riktat mot tjänstemän och 

politiker. Alla hot måste tas på allvar. 

På Sunderby sjukhus patrullerar ordningsvakter 

på grund av att personer uppträder 

hotfullt. Och på jourcentraler och 

akutmottagningar får polisen göra täta 

besök av samma anledning. 

– Jag tycker om mitt arbete. Jag lär 

Svartöns All Stars 2009 på Bluesscenen, Luleåkalaset. På bilden 

finns många av mina vänner, ideellt hårt arbetande individer 

i föreningen Svartöns Blues. 

Foto: Rauno Still 

Försvarsmaktens 

specialutbildningstecken 

för 

underrättelse- och 

säkerhetstjänstpersonal 

symboliserar 

upplysning. 

Mitt gamla arbete 

i en ovanlig kombination 

med min 

hobby under ett 

framträdande tillsammans 

med 

fältartisterna i 

Afghanistan 2007. 

Foto: Jonas 

Blomberg 

mig nya saker varje dag och kan bidra 

med egna erfarenheter från tidigare 

säkerhetsjobb. 

1995-96 gjorde Anders utlandstjänst 

i forna Jugoslavien och under 2007 arbetade 

han i Afghanistan som chef för 

underrättelse- och säkerhetstjänsten 

för svensk/finska och polska förband. 

– Jag hade varit borta från familjen 

sedan december 2006 då utbildningen 

för säkerhetsarbetet i Afghanistan startade. 

I Afghanistan var han med om cirka 

fem direkta attacker mot förbandet som 

hade bra skyddsnivå, välutbildad personal 

och, sist men inte minst, tur. 

– Ett fordon sprängdes, men de som 

satt i klarade sig mirakulöst. 

Varför utsatte du dig för risken att skadas 

eller dödas i strider utanför Sverige? 

– Svensk riksdag och regering har 

bestämt att Sverige ska bidra med trupper 

utomlands. Med mitt dåvarande yrke 

var det därför en självklarhet att åka. 

Barbro Lindbergh 

Anders 

Öhlund 

Ålder: 46 år. Född: I 

Luleå. Bor: I villa på 

Skurholmen i Luleå. 

Familj: Hustrun 

Anna-Maj, döttrarna 

Ella, 9, och Nora, 

13. Yrke: Landstingets 

säkerhetschef 

sedan 1 april 2009. 

Tidigare uppdrag: 

Major vid Försvarsmakten. 

Arbetat 

som sektionschef 

för underrättelseoch 

säkerhetstjänsten 

vid F21, kurschef 

vid FM UndSäk C i 

Uppsala, underrättelseofficer 

i forna 

Jugoslavien 1995 

och 1996 och chef 

för underrättelseoch 

säkerhetstjänsten 

i Afghanistan 

2007. Han kommer 

närmast från Försvarshögskolan. 

Intressen: Musik, 

främst blues. Sjunger 

och spelar gitarr, 

bland annat i bandet 

Anders and the 

Blue Minds.

Nr 3 2010 - Norrbottens lÃ¤ns landsting

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?