Nr 3 2010 - Norrbottens läns landsting

KRÖNIKAN Lars Tyskling
Statistik, media och bullbak
ag tar risken att skriva det på en
gång: Att läsa statistik är roligt. Det
kan ge en många funderingar och infallsvinklar
och frågor av typen ”varför är
det på detta viset”. Som när vi på infoenheten
månad för månad följer hur massmedia
skildrar oss på landstinget. Vi brukar
ha med presentationen på våra medieutbildningar.
Och då är det knappt någon
som tror sina öron. Inte för att statistiken
bekräftar det som vi alla tror oss veta, nämligen
att media bara ”skriver skit”om oss,
utan för att det är precis tvärtom. Över tid
är det fler positiva än negativa artiklar och
inslag om vår verksamhet. Och det känns
ju ganska skönt.
Någon kanske tycker att det vore ännu
skönare om media skulle tycka lika bra om
oss som norrbottningarna i gemen gör.
Men då är det ju en bra bit kvar.
När jag skriver det här sitter jag och
läser en rykande färsk rapport om resultatet
från Vårdbarometern 2009, där man
ställt frågor om hälso- och sjukvården till
2 000 norrbottningar.
Så här ser det ut:
Andersson, Pettersson, Larsson, Svensson,
Johansson, Didriksson, Jansson och Elofsson
är nöjd eller mycket nöjd med vården och med
hur de blir bemötta av vårdpersonalen. De
kan inte nog betona hur nöjda de är.
Lundström däremot är missnöjd.
Åtta av tio är nöjda, medan en av tio är
missnöjd. Hur många verksamheter kan ståta
med en sådan statistik?
Anta nu att Andersson, Pettersson, Larsson,
Svensson… och alla de andra sönerna
ringer till någon av våra tidningar och
berättar om hur fantastisk vårdpersonalen
var, hur snabbt de fick komma in och träffa
doktorn och att behandlingen gav resultat.
Är det någon som tror att detta skulle
resultera i en eller flera artiklar av typen
”Vården fungerar – Andersson och Pettersson
är nöjda”?
Självklart är detta en retorisk fråga. Om
Lundström däremot ringer och säger att
han är missnöjd efter ett besök på akuten
då han fick sitta och vänta i timmar med
kraftig värk i armen och när han väl kom
fram fick han åka hem för att komma tillbaka
nästa dag – skulle det bli en artikel?
Troligen!
Hur kan nu detta komma sig? Jo, det
har att göra med bagare Bengtssons bullbak.
Bagare Bengtsson bakar bullar varje
morgon i tio års tid. Är detta en nyhet?
Nej, men när bagare Bengtsson helt plötsligt
slutar att baka bullar därför att ugnen
brunnit upp eller för att bageriet rånats, då
är det plötsligt något som platsar i tidningen.
När vi sköter oss och alla söner är nöjda
är det ingen nyhet – men när vi missköter
oss eller blir beskyllda för att misssköta oss
är det en nyhet i alla medier.
Detta kan tyckas orättvist, men vem har
sagt att tidningar, TV och radio är rättvisa?
Inte de själva i varje fall. Och handen på
hjärtat, skulle ni vilja läsa följande rubrik
i våra tidningar: Ännu en lyckad operation
vid Sunderby sjukhus. Det skulle bli ungeför
som den mer kända: Pappa var nykter i dag.
Men det finns en hake, eller rättare sagt
en krok – en nyhetskrok. Och det är här vi
alla i landstinget kommer in. Vi måste bli
duktigare på att marknadsföra Anderssons,
Petterssons och Larssons nöjdhet
och hjälpa media att hitta det man kallar
för nyhetskroken. Det innebär att Bengtsson
inte bara bakar bullar i största allmänhet.
Bengtsson är unik. Ingen annan bagare
i landet har oavbrutit bakat bullar varje
dag i tio år. Bengtsson har slagit rekord
och åtta av tio kunder är helnöjda. Nu är
bagaren helt plötsligt på löpsedeln.
Så är det också för oss. Det räcker inte
med att vara bra. Man måste vara bäst eller
bland de bästa eller unik i något annat
avseende. Norrbottningen är till exempel
näst bäst i landet när det gäller att ta till sig
läkarens råd om en hälsosammare livsstil.
Visst är väl det en bra nyhet! Och visst är
väl statistik ganska roligt?
Lars Tyskling
Informationschef
Ur museets
samlingar
Insyn – de synskadades egen tidning
Tidigare har Norrbottens taltidning
tillhört Luleå kommun,
men till stor del finansierats
av landstinget. Vid
årsskiftet övergick den till
landstingets informationsenhet.
– Det känns bra att få en
tydlig huvudman, säger Tove
Monsen, journalist.
Sextant som tillhört kapten Birger Gotthard
Sätterlund, Luleå.
Foto: GÖRAN DAHLIN, Norrbottens museum
Mätinstrument
visade vägen
En sextant har främst använts vid navigation
till sjöss för att bestämma solens
höjd över horisonten, vilket sedan gör det
möjligt att fastställa på vilken breddgrad
man befinner sig.
Denna sextant har skänkts till museet
av Birger Gotthard Sätterlund. Han var
född i Haparanda 1852, men uppvuxen i
Luleå. Sätterlund gick till sjöss i 15-årsåldern,
utbildade sig senare till kapten och
kom att föra befäl över flera norrländska
segelfartyg.
Under en resa med barkskeppet Aurora
år 1886 slogs ett hastighetsrekord
mellan Australien och Hawaii. På 39 dagar
seglade man 6 075 nautiska mil
(11 250 kilometer), eller i genomsnitt 156
mil per dygn. Medelhastigheten uppgick
till 6,5 knop och resan, som mest gick
med alla segel satta, gjorde Aurora och
kapten Sätterlund kända i hela världen.
Efter en karriär på världshaven bosatte
sig kapten Sätterlund i Luleå, där han
förde befäl på mindre fartyg. Han slutade
sitt yrkesliv som signalvakt på Tjuvholmen.
Robert PohjANEN
Fotnot: Läs mer om Sätterlunds sextant
på www.nll.se. Klicka dig fram till Kultur
och utbildning, Norrbottens museum och
Månadens föremål.
12
Norrbottens taltidning är samlingsnamnet
för taltidningen
Insyn, det åttasidiga nyhetsbladet
Utblick samt en inläsningstjänst.
De tre medarbetarna Ingrid
Haglund och Tove Monsen, journalister,
och Veronica Eriksson,
administratör, sitter tillsammans
i ett avlångt rum i Kulturens hus i
Luleå. I närheten finns den studio
som utgör hjärtat i verksamheten.
– Vi har ingenting emot att flytta
till landstingshuset, men som vi
förstått det finns det inte plats för
oss där. Dessutom behöver vi en
studio, säger Tove Monsen.
I studion sker inspelning och
redigering av Insyn, som cirka 300
synskadade kostnadsfritt prenumererar
på. Även de lättlästa nyheterna
i Utblick blir inlästa. I studion
spelas dessutom externa inläsningsuppdrag
in.
Insyn har funnits i cirka 40 år och
bestod till att börja med av nyheter
som togs från länets dagstidningar.
När dessa på 1980-talet fick egna
taltidningsredaktioner förändrades
innehållet. I dag består entimmesprogrammet
till största delen av
egna intervjuer och reportage, samt
två telegramblock med korta nyheter.
Målgruppen är synskadade i
Norrbotten, de flesta medelålders
eller äldre. Innehållet har anknytning
till deras vardag och funktionsnedsättning.
– Vi försöker få till en tilltalande
blandning. Taltidningen ska ge
något som de har nytta av och samtidigt
vara rolig att lyssna till. Man
Taltidningen har tidigare varit kopplad till länsbiblioteket, som sedan årsskiftet är en ny basenhet vid division
Kultur och utbildning. Taltidningen tillhör däremot informationsenheten. Från vänster Ingrid Haglund, Veronica
Eriksson och Tove Monsen.
Foto: ANDERS ALM
kan likna det vid ett magasinsprogram,
säger Ingrid Haglund.
Tidningen tar upp olika kommunala
och statliga beslut som kan
påverka den enskilde. Ett återkommande
ämne är förändringar
i stadsbilden på olika orter, något
som är viktigt att veta för att kunna
orientera sig. Nya medicinska rön
och nya hjälpmedel beskrivs. I en
serie har anställda vid syncentralen
i Luleå berättat om sina arbetsuppgifter.
En del inslag är av mer lättsam
karaktär. Det kan till exempel
handla om vårens mode – den som
är synskadad har inte en chans att
veta vilka färger och modeller som
gäller om ingen sätter ord på det.
I varje program lyfts ett intressant
fotografi fram från veckan
som gått.
– Nu senast valde vi en bild från
vulkanen Eyjafjallajökull, tagen
uppifrån.
Inom kort ska Insyn gå att lyssna
till via norrbottenstaltidning.se. Taltidningen
ska dessutom regelbundet
publicera lättlästa nyheter på
lattlastanyheter.se.
Upp emot 25 procent av den
vuxna befolkningen i Sverige har
problem med att ta till sig innehållet
i vanliga tidningsartiklar.
– Det gör lättläst material viktigt
ur demokratisynpunkt. Vet man
inte vad som händer kan man inte
ta del av samhällslivet, konstaterar
Tove Monsen.
ULRIKA ENGLUND
nr 3 · maj 2010