Nr 3 2010 - Norrbottens lÃ¤ns landsting

More documents

Recommendations

Info

Min Arbetsdag 07.49 Foto: maria ÅSÉn 07.13 08.33 Glesbygdsvård med rivstart Som distriktssköterska på landsbygden får Eva Boman vara beredd på det mesta. – Jag vet aldrig vad som kommer att hända under dagen, berättar hon i bilen på väg till vårdcentralsfilialen i Vidsel. En halvtimme senare tar hon hand om en svårt medtagen man i väntan på ambulans. 10.45 va Boman har bytt om till arbetskläder när hon tar emot oss på vårdcentralen i Älvsbyn. Klockan är lite över sju och några minuter senare har hon ställt in sjukvårdsväskan med läkemedel, blodtrycksmätare och kanyler i baksätet, där väskorna med sårvårdstillbehör och katetrar redan väntar. Hon startar bilen och svänger vant iväg mot Jokkmokksvägen. Eva ansvarar för ett geografiskt område som sträcker sig cirka fem mil från Älvsbyn till byn Vitberget nära kommungränsen mot Jokkmokk. – Jag tillbringar en hel del tid bakom ratten. Att jobba i glesbygd innebär många förflyttningar, säger hon. Efter 25 minuter är vi framme i Vidsel, där mottagningen håller öppet måndagar och torsdagar. Tidigare var den öppen fyra dagar per vecka, sedan tre och nu två dagar i veckan. Det minskade öppethållandet upprör ortsborna, något som flera av patienterna framför under dagen. Att en liten ort får ha kvar sin vårdcentral betyder mycket, både praktiskt och mentalt. Eva har två schemalagda dagar i Vidsel och resterande tre i Älvsbyn, men det händer att hon åker ut till ”sina” byar även vid andra tidpunkter, exempelvis vid kateterstopp eller till dem som vårdas i livets slutskede. I Älvsbyn arbetar hon också kvällar, helger och nätter. Vid vårdcentralen finns inga läkare i tjänst efter klockan 17 på vardagar. De sju distriktssköterskorna turas i stället om att arbeta och ha beredskap under kvällar och helger. Under dessa arbetspass ska de i första hand finnas till för palliativa patienter. Eva trivs, men säger samtidigt att hon och hennes kollegor märker av att samhället blivit hårdare; drogmissbruk och psykisk sjukdom, inte minst i kombination, kan innebära fara. – Vi får tänka oss för så vi inte utsätter oss för onödiga risker. Känns det obehagligt går jag inte ensam in i en lägenhet. Jag har inte varit direkt utsatt, men visst har jag befunnit mig i olustiga situationer som jag efteråt reflekterat över. I Vidsel brukar Eva börja med en timmes telefonmottagning mellan klockan åtta och nio, men i dag ska hon först lägga om en brännskada och har därför bett kollegorna i Älvsbyn att ta telefonsamtalen. Kvinnan hinner knappt visa upp såret förrän en man kommer in i väntrummet och ber om hjälp. Han andas tungt, kallsvettas och har bröstsmärtor. Eva skyndar till undsättning. Mannen har haft ont hela natten men väntat med att söka vård till dess att mottagningen skulle öppna. Hon agerar snabbt, ringer 112 och ger honom kärlvidgan 13.23 de nitroglycerin för att minska smärtan. Sedan sätter hon en nål och ger läkemedel för att underlätta hjärtats arbete. Ambulanspersonalen är på plats efter 20 minuter och mannen åker iväg till sjukhus. – Landsbygd är landsbygd, här väntar man ofta med att söka vård. Man är mer uppfinningsrik och försöker klara sig själv så långt det går. Jag märker en stor skillnad mellan människorna i byarna och de som bor inne i Älvsbyn. Arbetsuppgifterna avlöser varandra i ett, med ett kort uppehåll för en kopp kaffe och ett äpple klockan tio. Fram till lunch har Eva tagit emot fem bokade patienter. Förutom omläggningen av brännskadan har hon mätt blodtryck, skött om ett nageltrång, tagit blod- och urinprover och fyllt en patients dosett med veckoransonen av mediciner. Därefter sätter hon sig vid datorn och för journalanteckningar. ” Landsbygd är landsbygd, här väntar man ofta med att söka vård. Man är mer uppfinningsrik och försöker klara sig själv så långt det går. ” Med åren har arbetsuppgifterna blivit fler. Utöver att ge god vård arbetar hon förebyggande, exempelvis för att förhindra fall. – Det har dessutom kommit en hel del teknisk utrustning som patienten använder sig av i bostaden, exempelvis smärtpumpar och dropputrustning, som vi ska klara att sköta. Även annat praktiskt ska lösas. Ibland fungerar vi nästan som vaktmästare, berättar hon. Mycket av hennes tid går åt till att hjälpa gamla människor. – Jag tycker om att jobba med äldre. De är ofta så kloka och fyllda av visdom. Eva har redan i bilen på vägen till Vidsel slagit fast att hon har världens bästa jobb. I mötet med patienterna märks tydligt hur bra hon trivs. Samtidigt som hon tar hand om olika fysiska åkommor hör hon sig för om hur de har det i övrigt. Hur gick det vid besöket i Sunderbyn, hur blev det med rollatorn som beställdes, vårfåglarna som anlänt – stort som smått avhandlas. Några får en kram och en klapp på armen, alla får del av hennes engagemang och intresse.
Eva Bomans arbetsdag 07.13 Börjar arbetsdagen med att byta om och hämta sjukvårdsväskan på vårdcentralen i Älvsbyn. Kör sedan till Vidsel som ligger cirka 35 kilometer i nordvästlig riktning från Älvsbyn, fem kilometer från Storforsen. 07.49 Går igenom vilka patienter som är bokade för eftermiddagens hembesök. 08.33 Arbetsdagen rivstartar. En man med svåra bröstsmärtor skickas med ambulans för vård på sjukhus. 08.36 Omläggningen av brännsåret fortsätter. 08.51 Telefonsamtal hem till den sjuke mannens hustru och till kollegorna i Älvsbyn. Sätter upp de patienter som ringt på dagsprogrammet. 10.45 ”Jag och Eva känner varandra sedan länge, man kan säga att jag är stamkund”, säger 88-åriga Siri Renberg och skrattar. I dag får hon hjälp med ett besvärligt nageltrång. 12.17 Lunchen består av älgkött, potatismos och sallad. Eva är van att äta själv och bryr sig sällan om att bläddra i de heminredningstidningar som finns i personalrummet. I stället återgår hon snabbt till jobbet. 13.23 Läser av Inger Johanssons smärtpump. Många av patienterna har Eva Boman en relation till sedan tidigare – hon känner till vilka de och deras anhöriga är och vet deras sjukdomshistoria. 13.41 Margareta Herlufsson, 89 år, har barnen boende söderut och gläds åt distriktssköterskans besök. ”Men jag har det så bra, så bra. Jag tränar hårt och siktar på att bli hundra”, säger hon. Tack vare distriktssköterskan och hemtjänsten kan många äldre bo kvar hemma. 13.41 14.02 Eva hjälper Margareta fram med fårskinnet på stolen så att hon kan sitta ute och njuta av vårsolen. Innan hon åker vidare får hon en varm avskedskram. – Eva är själva livsnerven. Det är hon som håller liv i Vidsel, förklarar 88-åriga Siri Renberg, halvt på skämt, halvt på allvar. På eftermiddagen är det dags för hembesök. Första anhalten är hos Inger Johansson vars smärtpump ska läsas av. Eva tar snabbt av sig sina Nikegympaskor i hallen och konstaterar att det gäller att ha skor som enkelt går att ta av och på vid alla besök. I Bredsel, nära Storforsen, bor Margareta Herlufsson, 89 år. Hon blir glad när distriktssköterskan knackar på; Eva och hon känner varandra sedan länge. Margareta kavlar upp tröjärmen och får sitt blodtryck kontrollerat. Sedan talar de en stund om mediciner och om hur hon mår. – Jag kan inte ha det bättre. Dels har jag hemtjänsten, dels kommer Eva och tittar till mig, säger Margareta till oss och berättar hur hon en gång ramlade ihop av blodbrist, men att det turligt nog skedde vid ett av Evas besök. Tillbaka i Vidsel stannar Eva till på Violen. I hyreshuset finns ett 20-tal lägenheter. Hyresgästerna har eget boende, men många äter lunch tillsammans och deltar i olika aktiviteter. I och med att hemtjänsten har bemanning dygnet runt är det mest äldre som söker sig dit. – Varje gång jag är i Vidsel åker jag förbi Violen och stämmer av med personalen. De observationer hemtjänstpersonalen gör är jätteviktiga för mitt jobb. Jag är också med och gör medicinska vårdplaneringar där vi bedömer hur mycket insatser en person behöver. Efter avstämning med Anna Eriksson, undersköterska, besöker Eva ett äldre par som bor i huset. Sedan sätter hon sig i bilen och kör tillbaka till vårdcentralen i Älvsbyn där hon lämnar tillbaka väskorna, skriver journaler och rapporterar över till den distriktssköterska som har kvällsjour. Vid femtiden är hon klar för dagen och åker hem. ULRIKA ENGLUND 14.25 14.02 14.25 På Violen arbetar Anna Eriksson, undersköterska i hemtjänsten. ”Vi ringer Eva så snart det är något som rör den medicinska biten. Vi har mycket samarbete”, säger hon. Efter besöket på Violen åker Eva tillbaka till Älvsbyn och avslutar dagen med journalskrivning och avrapportering till den kollega som har kvällsjour. Eva Boman Ålder: 49 år. Familj: Lennart Gran och döttrarna Elin, 20 år, och Moa, 16 år. Bor: I Älvsbyn Yrke: Distriktssköterska. Lön: 27 250 kronor i månaden. Bakgrund: Gick omvårdnadsprogrammet direkt efter grundskolan och jobbade sedan som undersköterska i Boden. Utbildade sig till sjuksköterska, var klar 1987 och började då vikariera som distriktssköterska. Arbetade inom Älvsbyns kommuns äldreomsorg under tio år på 1990-talet, vidareutbildade sig till distriktssköterska och har sedan 2003 varit anställd vid vårdcentralen i Älvsbyn, med speciellt ansvar för Vidsel. Distriktet omfattar även byar mellan Älvsbyn och Vidsel, däribland Stockfors, Övre Tväråsel, Björkberg och Manjärv. Om yrkesvalet: ”Jag hade en sjuklig mamma och kom på så sätt i kontakt med vården redan som barn”. Fördelar med yrket: ”Jag har världens bästa jobb! Även om det finns en viss planering är ingen dag den andra lik. Jag får följa människor och deras familjer från vaggan till graven”. Nackdelar med yrket: ”Som på andra håll i samhället har stressen ökat, liksom sparkraven. Ibland har vi ont om tid, samtidigt som vi ofta ställs inför svåra etiska frågeställningar”. Nödvändiga egenskaper: ”Erfarenhet, flexibilitet och stresstålighet”. nr 3 · maj <strong>2010</strong>
Page 1 and 2: no 3 | 2010 Friskare norrbottningar
Page 3 and 4: Folktandvården i Norrbotten 70 år
Page 5 and 6: 1999 2000 2002 2003 2004 2006 2009
Page 7: Hallå där… … Slawomir Liszews
Page 11 and 12: Stina fick ny njure - och ett nytt
Page 13 and 14: TACK kära publik för en fantastis
Page 15 and 16: Livet före detta kåseriet patrik

Nr 3 2010 - Norrbottens lÃ¤ns landsting

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?