21.06.2014 Views

Nr 3 2010 - Norrbottens läns landsting

Nr 3 2010 - Norrbottens läns landsting

Nr 3 2010 - Norrbottens läns landsting

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Långt kvar till<br />

tobaksfria <strong>landsting</strong><br />

En större andel av <strong>landsting</strong>ens personal<br />

är rökfri på arbetstid. Men arbetet<br />

med att skapa en hälso- och sjukvård<br />

som har passande resurser för att<br />

hjälpa rökare och snusare visar fortfarande<br />

brister. I en totalbedömning<br />

av <strong>landsting</strong>ens arbete som Statens<br />

folkhälsoinstitut gjort ligger Jönköping<br />

och Kalmar i topp följt av Västerbotten,<br />

Örebro och Uppsala. Norrbotten<br />

ligger på 15:e plats, och har därmed<br />

en del kvar att göra på området.<br />

Rökningen står för den största andelen<br />

av landets totala sjukdomsbörda<br />

och kostar samhället cirka 30 miljarder<br />

per år. Trots det satsar <strong>landsting</strong>en<br />

sammanlagt bara drygt 43 miljoner<br />

kronor per år på förebyggande och<br />

avvänjande insatser. Det är mindre än<br />

en fjärdedels promille av de totala<br />

sjukvårdskostnaderna.<br />

Var tredje rör<br />

på sig för lite<br />

Mer än var tredje svensk, 36 procent,<br />

är fysiskt aktiv mindre än en halvtimme<br />

per dag och bara 9 procent äter<br />

tillräckligt med frukt och grönt. Det visar<br />

en sammanställning som Statens<br />

folkhälsoinstitut tagit fram i samband<br />

med satsningen Ett friskare Sverige.<br />

– Många vet att det är viktigt att äta<br />

bra och röra på sig, men det kan vara<br />

svårt att hitta bra vanor i vardagen.<br />

Men genom att vara fysiskt aktiv i<br />

minst 30 minuter varje dag, och<br />

genom att äta mycket frukt och grönsaker,<br />

ökar vi chansen att må bra och<br />

vara pigga, säger Pia Lindeskog, chef<br />

för avdelningen för levnadsvanor och<br />

livsmiljö.<br />

Kirurger varnar<br />

för vedklyvar<br />

Fel hantering och slarv vid vedklyvning<br />

är den vanligaste anledningen till att<br />

man förlorar ett eller flera fingrar eller<br />

en hand.<br />

Under 1995-2001 behandlades 131<br />

patienter på den handkirurgiska kliniken<br />

vid Akademiska sjuk huset efter att<br />

ha skadat sina händer på hydrauliska<br />

vedklyvar och vedskruvar.<br />

– Vi uppmanar alla att följa instruktionerna<br />

noggrant och inte låta barn<br />

komma nära vedklyvarna. Vi har haft<br />

patienter i åtta- till tioårsåldern. Självklart<br />

bör man också vara nykter när<br />

man sågar, säger Bertil Vinnars, överläkare<br />

inom handkirurgi.<br />

Vid en olycka är tidsaspekten viktig.<br />

Den som förlorat en hand bör opereras<br />

inom sex till åtta timmar eftersom<br />

muskulaturen är känslig för syrebortfall<br />

vid blodförlust.<br />

10<br />

Katarina Lindgren, samordningsansvarig för de fem donationsläkarna i Norrbotten, vill att alla <strong>landsting</strong>sanställda ska anmäla sin vilja.<br />

Donation – ett<br />

livsviktigt beslut<br />

Varje år dör ett antal personer i Norrbotten som skulle kunna donera sina organ.<br />

Katarina Lindgren, donationsansvarig läkare, hoppas att fler ska ta ställning.<br />

– En enda donator kan rädda livet på fem personer, säger hon.<br />

I hela landet väntar mellan 500 och 600<br />

personer på att få organ, men bara var<br />

nionde invånare i Sverige har anmält sin<br />

vilja till donationsregistret. Det gör att<br />

vården ofta står inför en svår uppgift.<br />

– Det finns tre sätt att förmedla sin<br />

vilja. Det enklaste är att anmäla sig till<br />

donationsregistret. Det går också att fylla<br />

i en blankett som man antingen bär på<br />

sig eller förvarar hemma. Det tredje sättet<br />

är att berätta för en anhörig hur man vill<br />

göra, säger Katarina Lindgren, som är<br />

ansvarig för samordningen av de fem<br />

donationsansvariga läkarna i Norrbotten.<br />

I de allra flesta fall har den som dör<br />

inte gjort något av detta och vårdpersonalen<br />

måste få ett besked från de anhöriga.<br />

– De ska ta ställning till vad de tror att<br />

den avlidne ville och inte hur de själva ser<br />

på donation, säger hon.<br />

Det är det senaste beslutet som gäller.<br />

Om personen tidigare har varit negativ<br />

till donation, men sedan ändrat sig så är<br />

det den sista viljan de ska gå efter.<br />

Det innebär att en person som har<br />

anmält nej till donationsregistret, men<br />

sedan sagt till anhöriga att han eller hon<br />

ändrat sig, kan donera sina organ. Eller<br />

tvärtom. Trots att en person sagt ja i<br />

registret kan anhöriga sätta stopp.<br />

– Det här är en komplicerad fråga och<br />

det är egentligen ett under att någon<br />

donation över huvud taget kommer till<br />

stånd, menar Katarina Lindgren.<br />

Av de cirka 100 000 människor som<br />

avlider i Sverige varje år kan bara cirka<br />

250 bli donatorer. Det är ofta patienter<br />

som har råkat ut för svåra olyckor eller<br />

hjärnblödningar och behandlas med<br />

fakta<br />

Så många<br />

svenskar<br />

väntar<br />

på organ<br />

Njure .....................452<br />

Lever .......................46<br />

Hjärta ..................... 19<br />

Lunga .......................11<br />

Bukspottkörtel .......2<br />

Siffrorna avser 2009.<br />

respirator på sjukhusens intensivvårdsavdelningar.<br />

I de fall då hjärtat fortfarande slår och<br />

de andas med respiratorns hjälp, men all<br />

blodförsörjning till hjärnan har upphört,<br />

förklaras de som avlidna. Deras hjärna är<br />

död.<br />

– Man ska inte förväxla dem med<br />

patienter som ligger i koma och som kan<br />

vakna upp efter en längre tid. När hjärnan<br />

är död är det oåterkalleligt, trots att<br />

hjärtat fortfarande slår med respiratorns<br />

hjälp. I Sverige kommer en donation till<br />

stånd i cirka 60 procent av fallen, säger<br />

Katarina Lindgren.<br />

Donationer<br />

räddar liv.<br />

Läs mer på www.donationsradet.se.<br />

nr 3 · maj <strong>2010</strong><br />

Foto: MARIA ÅSÉN<br />

Sjukvårdspersonalen har ont om tid att<br />

ta upp frågan med de anhöriga. Enligt<br />

svensk lag har vården rätt att hålla i gång<br />

hjärtat 24 timmar sedan patienten har<br />

dödförklarats. Under den tiden måste<br />

donationen ske.<br />

I Norrbotten sker få donationer, högst<br />

fyra per år.<br />

– Vi har fått kritik av donationsrådet<br />

för våra låga siffror. Men det dör få potentiella<br />

donatorer här och därför tycker jag<br />

inte att det är konstigt att det doneras få<br />

organ, säger Katarina Lindgren.<br />

Många som råkar ut för svåra olyckor<br />

och hjärnblödningar transporteras till<br />

Norrlands universitetssjukhus i Umeå för<br />

vård och avlider där. 2008 avled sex möjliga<br />

donatorer i Norrbotten. Av dem hade<br />

två aktivt tagit ställning emot och i två fall<br />

sa anhöriga nej. Så det blev endast två<br />

donationer.<br />

Vid en möjlig donation kontaktas Sahlgrenska<br />

universitetssjukhuset i Göteborg.<br />

Där finns dygnet runt en transplantationskoordinator<br />

i tjänst. Han eller hon<br />

har rätt att gå in i donationsregistret och<br />

se vad den avlidne har anmält. Om det<br />

ska bli en donation gäller det att agera<br />

snabbt. Med egna flygplan flygs en<br />

kirurg, en operationssjuksköterska och<br />

en transplantationskoordinator upp från<br />

Sahlgrenska. Om även hjärta och lungor<br />

ska tas kommer ytterligare en kirurg och<br />

en narkosläkare per organ med. Från det<br />

att hjärtat har tagits ut från den avlidne<br />

får det bara gå fyra timmar innan det opereras<br />

in i en ny patient, som kan befinna<br />

sig någon annanstans i Sverige, Skandinavien<br />

eller Europa.<br />

– Det finns ett samarbete över hela<br />

Europa när det gäller hjärttransplantationer,<br />

berättar Katarina Lindgren.<br />

I Norrbotten har fem donationsansvariga<br />

läkare till uppgift att se till att vårdpersonal<br />

får utbildning och följer rätt rutiner.<br />

Katarina Lindgren skulle också vilja att<br />

fler norrbottningar tog ställning.<br />

– Landstinget är en stor arbetsgivare<br />

och om vi fick alla anställda att anmäla<br />

sin vilja skulle vi ha gjort en stor insats.<br />

Kanske kunde man ha blanketter tillgängliga<br />

som de anställda kan fylla i och<br />

antingen skicka till donationsregistret<br />

eller behålla själva. Att ha tänkt över den<br />

här frågan kan göra skillnad mellan liv<br />

och död för flera andra människor, säger<br />

hon.<br />

Ann-Katrin Öhman

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!