Nr 3 2010 - Norrbottens läns landsting
Nr 3 2010 - Norrbottens läns landsting
Nr 3 2010 - Norrbottens läns landsting
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Långt kvar till<br />
tobaksfria <strong>landsting</strong><br />
En större andel av <strong>landsting</strong>ens personal<br />
är rökfri på arbetstid. Men arbetet<br />
med att skapa en hälso- och sjukvård<br />
som har passande resurser för att<br />
hjälpa rökare och snusare visar fortfarande<br />
brister. I en totalbedömning<br />
av <strong>landsting</strong>ens arbete som Statens<br />
folkhälsoinstitut gjort ligger Jönköping<br />
och Kalmar i topp följt av Västerbotten,<br />
Örebro och Uppsala. Norrbotten<br />
ligger på 15:e plats, och har därmed<br />
en del kvar att göra på området.<br />
Rökningen står för den största andelen<br />
av landets totala sjukdomsbörda<br />
och kostar samhället cirka 30 miljarder<br />
per år. Trots det satsar <strong>landsting</strong>en<br />
sammanlagt bara drygt 43 miljoner<br />
kronor per år på förebyggande och<br />
avvänjande insatser. Det är mindre än<br />
en fjärdedels promille av de totala<br />
sjukvårdskostnaderna.<br />
Var tredje rör<br />
på sig för lite<br />
Mer än var tredje svensk, 36 procent,<br />
är fysiskt aktiv mindre än en halvtimme<br />
per dag och bara 9 procent äter<br />
tillräckligt med frukt och grönt. Det visar<br />
en sammanställning som Statens<br />
folkhälsoinstitut tagit fram i samband<br />
med satsningen Ett friskare Sverige.<br />
– Många vet att det är viktigt att äta<br />
bra och röra på sig, men det kan vara<br />
svårt att hitta bra vanor i vardagen.<br />
Men genom att vara fysiskt aktiv i<br />
minst 30 minuter varje dag, och<br />
genom att äta mycket frukt och grönsaker,<br />
ökar vi chansen att må bra och<br />
vara pigga, säger Pia Lindeskog, chef<br />
för avdelningen för levnadsvanor och<br />
livsmiljö.<br />
Kirurger varnar<br />
för vedklyvar<br />
Fel hantering och slarv vid vedklyvning<br />
är den vanligaste anledningen till att<br />
man förlorar ett eller flera fingrar eller<br />
en hand.<br />
Under 1995-2001 behandlades 131<br />
patienter på den handkirurgiska kliniken<br />
vid Akademiska sjuk huset efter att<br />
ha skadat sina händer på hydrauliska<br />
vedklyvar och vedskruvar.<br />
– Vi uppmanar alla att följa instruktionerna<br />
noggrant och inte låta barn<br />
komma nära vedklyvarna. Vi har haft<br />
patienter i åtta- till tioårsåldern. Självklart<br />
bör man också vara nykter när<br />
man sågar, säger Bertil Vinnars, överläkare<br />
inom handkirurgi.<br />
Vid en olycka är tidsaspekten viktig.<br />
Den som förlorat en hand bör opereras<br />
inom sex till åtta timmar eftersom<br />
muskulaturen är känslig för syrebortfall<br />
vid blodförlust.<br />
10<br />
Katarina Lindgren, samordningsansvarig för de fem donationsläkarna i Norrbotten, vill att alla <strong>landsting</strong>sanställda ska anmäla sin vilja.<br />
Donation – ett<br />
livsviktigt beslut<br />
Varje år dör ett antal personer i Norrbotten som skulle kunna donera sina organ.<br />
Katarina Lindgren, donationsansvarig läkare, hoppas att fler ska ta ställning.<br />
– En enda donator kan rädda livet på fem personer, säger hon.<br />
I hela landet väntar mellan 500 och 600<br />
personer på att få organ, men bara var<br />
nionde invånare i Sverige har anmält sin<br />
vilja till donationsregistret. Det gör att<br />
vården ofta står inför en svår uppgift.<br />
– Det finns tre sätt att förmedla sin<br />
vilja. Det enklaste är att anmäla sig till<br />
donationsregistret. Det går också att fylla<br />
i en blankett som man antingen bär på<br />
sig eller förvarar hemma. Det tredje sättet<br />
är att berätta för en anhörig hur man vill<br />
göra, säger Katarina Lindgren, som är<br />
ansvarig för samordningen av de fem<br />
donationsansvariga läkarna i Norrbotten.<br />
I de allra flesta fall har den som dör<br />
inte gjort något av detta och vårdpersonalen<br />
måste få ett besked från de anhöriga.<br />
– De ska ta ställning till vad de tror att<br />
den avlidne ville och inte hur de själva ser<br />
på donation, säger hon.<br />
Det är det senaste beslutet som gäller.<br />
Om personen tidigare har varit negativ<br />
till donation, men sedan ändrat sig så är<br />
det den sista viljan de ska gå efter.<br />
Det innebär att en person som har<br />
anmält nej till donationsregistret, men<br />
sedan sagt till anhöriga att han eller hon<br />
ändrat sig, kan donera sina organ. Eller<br />
tvärtom. Trots att en person sagt ja i<br />
registret kan anhöriga sätta stopp.<br />
– Det här är en komplicerad fråga och<br />
det är egentligen ett under att någon<br />
donation över huvud taget kommer till<br />
stånd, menar Katarina Lindgren.<br />
Av de cirka 100 000 människor som<br />
avlider i Sverige varje år kan bara cirka<br />
250 bli donatorer. Det är ofta patienter<br />
som har råkat ut för svåra olyckor eller<br />
hjärnblödningar och behandlas med<br />
fakta<br />
Så många<br />
svenskar<br />
väntar<br />
på organ<br />
Njure .....................452<br />
Lever .......................46<br />
Hjärta ..................... 19<br />
Lunga .......................11<br />
Bukspottkörtel .......2<br />
Siffrorna avser 2009.<br />
respirator på sjukhusens intensivvårdsavdelningar.<br />
I de fall då hjärtat fortfarande slår och<br />
de andas med respiratorns hjälp, men all<br />
blodförsörjning till hjärnan har upphört,<br />
förklaras de som avlidna. Deras hjärna är<br />
död.<br />
– Man ska inte förväxla dem med<br />
patienter som ligger i koma och som kan<br />
vakna upp efter en längre tid. När hjärnan<br />
är död är det oåterkalleligt, trots att<br />
hjärtat fortfarande slår med respiratorns<br />
hjälp. I Sverige kommer en donation till<br />
stånd i cirka 60 procent av fallen, säger<br />
Katarina Lindgren.<br />
Donationer<br />
räddar liv.<br />
Läs mer på www.donationsradet.se.<br />
nr 3 · maj <strong>2010</strong><br />
Foto: MARIA ÅSÉN<br />
Sjukvårdspersonalen har ont om tid att<br />
ta upp frågan med de anhöriga. Enligt<br />
svensk lag har vården rätt att hålla i gång<br />
hjärtat 24 timmar sedan patienten har<br />
dödförklarats. Under den tiden måste<br />
donationen ske.<br />
I Norrbotten sker få donationer, högst<br />
fyra per år.<br />
– Vi har fått kritik av donationsrådet<br />
för våra låga siffror. Men det dör få potentiella<br />
donatorer här och därför tycker jag<br />
inte att det är konstigt att det doneras få<br />
organ, säger Katarina Lindgren.<br />
Många som råkar ut för svåra olyckor<br />
och hjärnblödningar transporteras till<br />
Norrlands universitetssjukhus i Umeå för<br />
vård och avlider där. 2008 avled sex möjliga<br />
donatorer i Norrbotten. Av dem hade<br />
två aktivt tagit ställning emot och i två fall<br />
sa anhöriga nej. Så det blev endast två<br />
donationer.<br />
Vid en möjlig donation kontaktas Sahlgrenska<br />
universitetssjukhuset i Göteborg.<br />
Där finns dygnet runt en transplantationskoordinator<br />
i tjänst. Han eller hon<br />
har rätt att gå in i donationsregistret och<br />
se vad den avlidne har anmält. Om det<br />
ska bli en donation gäller det att agera<br />
snabbt. Med egna flygplan flygs en<br />
kirurg, en operationssjuksköterska och<br />
en transplantationskoordinator upp från<br />
Sahlgrenska. Om även hjärta och lungor<br />
ska tas kommer ytterligare en kirurg och<br />
en narkosläkare per organ med. Från det<br />
att hjärtat har tagits ut från den avlidne<br />
får det bara gå fyra timmar innan det opereras<br />
in i en ny patient, som kan befinna<br />
sig någon annanstans i Sverige, Skandinavien<br />
eller Europa.<br />
– Det finns ett samarbete över hela<br />
Europa när det gäller hjärttransplantationer,<br />
berättar Katarina Lindgren.<br />
I Norrbotten har fem donationsansvariga<br />
läkare till uppgift att se till att vårdpersonal<br />
får utbildning och följer rätt rutiner.<br />
Katarina Lindgren skulle också vilja att<br />
fler norrbottningar tog ställning.<br />
– Landstinget är en stor arbetsgivare<br />
och om vi fick alla anställda att anmäla<br />
sin vilja skulle vi ha gjort en stor insats.<br />
Kanske kunde man ha blanketter tillgängliga<br />
som de anställda kan fylla i och<br />
antingen skicka till donationsregistret<br />
eller behålla själva. Att ha tänkt över den<br />
här frågan kan göra skillnad mellan liv<br />
och död för flera andra människor, säger<br />
hon.<br />
Ann-Katrin Öhman