Innehållsförteckning - Landstinget i Uppsala län

Icke farmakologisk behandling/ omvårdnadsåtgärder
Uppmana att tidigt påtala illamående.
Information till patient och närstående om att kroppen inte längre kan tillgodogöra
sig mat.
Ge kolhydrater i stället för protein och fett.
Undvik föda som måste tuggas länge.
Rekommendera det som patienten vill ha just för stunden, oavsett vad det är.
Liten tallrik och liten portion ger psykologisk vinst.
Avdramatisera – bristande aptit är ångestskapande [2].
För att behandla illamående symtomatiskt när patienten inte kan ta läkemedel via
munnen bör kontinuerlig subkutan eller intravenös infusion väljas[3].
Små klunkar vatten.
Fukta munnen med munpinnar, eventuellt med solrosolja.
Läppbalsam[2].
Farmakologisk behandling
Initiera översyn av läkemedelbehandling
Munhälsa
Muntorrhet
Definitionen av muntorrhet är ”en subjektiv känsla av torrhet i munnen” och är vanligt
förekommande hos palliativa patienter. Främsta orsaken är i regel minskad
salivproduktion som kan vara en följd av olika läkemedel, cytostatikabehandling
och/eller strålbehandling, nedsatt immunförsvar och svårigheter att få sig adekvat
mängd mat och vatten.
Syrgasbehandling kan också bidra till uttorkade slemhinnor.
En brännande eller svidande känsla på tungan, spruckna och torra läppar samt
svårigheter att tugga är ytterligare tecken på muntorrhet. Att läkaren ser över vilka av
patientens läkemedel som kan orsaka muntorrhet är ett första steg [2, 25].
En god munhälsa har stor betydelse för patientens livskvalitet och välbefinnande och
påverkar, förutom talet och därmed kommunikationsförmågan, även tugg- och
sväljförmågan samt smakupplevelsen. Muntorrhet kan också leda till skavande proteser
och känslan av att maten ”växer i munnen”[2, 3].
Ibland isolerar sig patienten från närstående eller vänner i måltidssituationer då de till
exempel inte kan tugga normalt och upplever att situationen är pinsam. Om patienten
har illaluktande andedräkt kan det försvåra för närstående att vara fysiskt närvarande.
Patienter med muntorrhet lider ofta av besvären medan sjukvårdspersonal har en
tendens att trivialisera dem[2].
Mål
Ej besväras av obehag från munnen
Bedömning
Vid bedömning av muntorrhet ingår bedömning av munslemhinnan och eventuell
heshet (påverkan på rösten) vilket innebär en visuell inspektion av munhålan
samt att patient får svara på frågor kring sin muntorrhet.
ROAG, Revised Oral Assessment Guide, är ett bedömningsinstrument som finns
översatt till svenska för att kunna bedöma och dokumentera avvikande utseende i
munslemhinnan.
Slemhinna, saliv, tunga, tänder och eventuella proteser, gom, svalg samt
sväljningsfunktion, mungipor och läppar ska undersökas men även färg,
beläggning, salivens viskositet, sår, sprickor, blåsor och lukt skall tas med i
bedömningen [26].
Titel
Palliativ vård
Dokumentet senast sparat 2012-06-26 08:34 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
15