Videons historia och utveckling

linje är förskjutna 1/50 sek i förhållande till intilliggande. När man konverterar till
progressivt, så kommer två interlaced bildsvep att ritas upp samtidigt. Detta innebär att
tidsförskjutningen mellan två linjer ritas upp samtidigt. Föremål som förflyttat sig i bild
kommer att ha olika lägen i de olika bildsvepen vilket resulterat i att dessa föremål kommer
att få taggiga konturer.
Fig 12: Konvertering mellan interlaced och progressiv ger taggiga kanter på rörliga objekt.
Motivet delförstorat i mitten.
Genom s.k. deinterlace kommer man tillrätta med problemet. Man plockar helt sonika bort
varannan linje och antingen dubblerar de övriga, eller så interpolerar man fram de nya
ersättningslinjerna. I båda fallen går information förlorad.
Odd eller even
I interlace sammanhang pratar man om odd or even, d.v.s. ojämna eller jämna linjer. En hel
bild ritas upp av två bildsvep. Ibland är det viktigt att veta om den hela bilden börjar med ett
bildsvep som ritar upp de ojämna linjerna eller tvärt om. Detta gäller om man skall skapa
animationer som utnyttjar deinterlaced scanning. I de flesta fall får man testa. Gör man fel, så
märker man det tydligt på att alla rörelser rycker fram och tillbaka med en frekvens av 50Hz.
Det är inte njutbart.
Kell faktorn
Man pratar om en bilds upplösning och då pratar man ofta i videosammanhang om antalet TV
linjer. D.v.s. att den vertikala upplösningen i en bild är lika med antalet linjer. Tyvärr är den
reella upplösningen lägre. Hur mycket lägre beror på den enskilda bildens utseende (motivets
uppbyggnad). Man har genom olika empiriska tester kommit fram till att den absoluta
upplösningen i en progressivt skannad bild ligger på i genomsnitt ca 70 % av antalet linjer.
Detta värde kallas för Kell faktorn.
20