Videons historia och utveckling

• AVI? Helt OK, vi kan välja mellan olika codecs. Men se upp, många av de codecs som
finns för AVI bygger på gammal teknik och finns mest för att få bakåtkompabilitet.
Har slutanvändaren DivX-codec? I så fall är det en mycket bra AVI-lösning.
• Quicktime? Också bra, men vi kan knappast räkna med att våra slutanvändare har QT
installerat och vi kan inte räkna med att de kan/vill/får installera.
• MPEG-1? Mycket bra. Går att spela med de flesta Windows Media-spelare och därmed
oftast utan problem i andra applikationer.
• MPEG-2? Nja, visserligen kan filerna spelas upp på datormonitor. Men MPEG-2 är inte
mycket bättre än MPEG-1 vid samma bitrate och codec saknas hos de flesta
slutanvändare. MPEG-2 är ett utpräglat ”TV-video” format.
Vi satsar på MPEG-1. Nu gäller det att få en fil med så bra kvalitet som möjligt men som är
spelbar på ”den sämsta” datorn. Dessutom ska filen rymmas på lagringsmediet.
Ta reda på vilken pixelstorlek som videoavsnittet ska ha i Director.
Koda helst avsnittet i exakt rätt upplösning, eller i alla fall strax under den rätta. Aldrig större!
Välj gärna den standardiserade upplösningen för MPEG-1, då spelas den bra på alla system.
Ska filmen visas på helskärm ställs högre krav på datorn hos slutanvändaren. I det aktuella
fallet är det på gränsen att det går att använda fullskärmsläge.
Gör sedan kodningar med olika inställningar. Kontrollera noggrant kvalitet efter varje prov.
Se på filstorleken och beräkna bitströmmen.
Slutligen, om så är möjligt, testa filen på en dator som liknar de specifikationer vi satte som
”sämsta dator”.
Övriga parametrar vid kodningen
Utöver val av codec finns det en del andra egenskaper att tänka på.
Interlace
Om källmaterialet är video är det inspelat med sk interlace. Varannan linje i bilden
”exponeras” först och sedan de övriga linjerna. Det innebär att varannan linje har en viss
tidsförskjutning. P.g.a. av den här tekniken får man en simulering av 50 bilder/s
(1 bildruta=2 fields). Som vi alla vet märker man inget av detta när man ser materialet på
videomonitor. Men när materialet visas på datormonitor visas bildrutans båda fields samtidigt
och man får en horisontellt ”trasig” bild vid snabba rörelser.
För att undvika fenomenet vid visning på datormonitor används deinterlace som innebär att en
field helt enkelt plockas bort och de tomma linjerna ersätts med en interpolering av
angränsande linjer. Vi minskar den vertikala upplösningen men metoden ger ända bilden en
bättre kvalitet.
Upplösning
Vid konvertering bör man tänka på att om möjligt göra den i så få steg som möjligt.
Konvertera t ex aldrig först till en annan upplösning och codec och sedan komprimera. Det
försämrar kvalitén betydligt. Bestäm också pixelupplösning noggrant så att den
överensstämmer med slutproduktionens upplösning. Om videomaterialet t ex ingår i en
multimediaproduktion bör man undvika att låta spelaren/multimediaprogrammet skala om
pixelupplösningen.
42