Perspektiv nr 4 i pdf - Synskadades Riksförbund

_____________________________________________________________
”Påverka är den enda vägen till förändring”
Ulrika Norelius:
– Jag är en lagledartyp. Annars skulle jag
inte ställt upp som ordförandekandidat. Jag
är dessutom bra på att ta olika roller i olika
sammanhang. Förbundet har genomgått
neddragningar, med sjunkande medlemsantal
under ett tjugutal år och minskade statliga
bidrag. Men utan SRF skulle det bli betydligt
värre för oss synskadade, då skulle det inte
finnas någon samlad kraft som tar tillvara
våra intressen. Vi har ett mycket bra renommé,
och det måste vi förvalta och utveckla.
Vilken SRF-fråga är viktigast för dig?
– Påverkansarbete. Vi måste påverka,
påverka och påverka igen. Det är den enda
vägen till förändring.
Medlemsantalet minskar. Hur vill du ändra på
det?
– Om folk ser att vi som organisation gör
nytta vill de vara med i förbundet, det är jag
övertygad om. Vi är bra på intressepolitiskt
arbete men vi är dåliga på att förmedla detta.
– Jag skulle vilja att vi systematiserar och
koncentrerar förbundets påverkansarbete,
fortsätter Ulrika. Jag hoppas även att kongressen
i höst endast väljer ett centralt mål att
arbeta med under kongressperioden.
Namn: Ulrika Norelius
Ålder: 37 år
Bor: Farsta, söder om Stockholm
Familj: Sambo, 3-årig dotter och ledarhunden Balder
Synstatus: Blind
Sysselsättning: Ombudsman i SRF Stockholms och
Gotlands län, artist på Svartkrogen på konferensanläggningen
Almåsa
SRF-uppdrag: Ledamot i SRF:s styrelse sedan 2004
Bakgrund: Har varit ordförande i Unga Synskadade
Nämn ytterligare en viktig fråga!
– Många i SRF-personalen är nära pensionsåldern.
Vi måste lägga ned mycket
krut för att inte tappa deras kompetens och
erfarenhet då de går i pension och se till att
rekrytera rätt person på rätt plats i framtiden.
I år har de statliga anslagen till SRF drastiskt
minskats. Vad tror du om förbundets ekonomi
de kommande åren?
– Det är viktigt att inte lägga alla ägg i
samma korg. Vi måste arbeta på flera fronter;
Synskadades stiftelse, försöka höja de statliga
anslagen och verksamhet som Lyckopenningen
eller Ledarhundskalendern.
– Jag är i grunden skeptisk till insamlingsverksamhet,
fortsätter Ulrika. Kalendern är
ett utmärkt sätt att sprida information om
SRF. Men den får aldrig bli tycka-synd-ompropaganda.
Om SRF skulle få en bättre ekonomi, till
vad tycker du vi skulle använda pengarna?
– Jag skulle vilja satsa på fler nummer av
Perspektiv, mer information till medlemmar,
och informationskampanjer om synskadade.
Jag vill också utveckla nya sätt att sprida information
via exempelvis sociala medier och
webbradio samt hur samhället kan förbättras
för synskadade.
SRF Perspektiv • 3 2011
13