Perspektiv nr 4 i pdf - Synskadades Riksförbund

_____________________________________________________________
– Jag sprattlar, säger Ida Hellsten. I bakgrunden
skymtar Caroline Hammar och Karin Dellén i rullstol.
– Åh, du har jättefint hår, säger Sigrid Kandal till Caroline
Hammar.
– Jag håller henne runt midjan!
– Stanna, stanna, bryt ner honom… åh,
polis, polis.
I en annan dansscen rör sig Caroline
Hammar fram mot en stol på
golvet.
– Jag sätter mig i stolen, säger
Caroline. Nu sträcker jag ena
benet rakt ut.
Sigrid Kandal går fram till Caroline
och drar lätt i hennes hår.
– Åh, du har jättefint långt hår,
det är blont och du har blå ögon.
Nu tar koreografen Christina
över syntolkningen:
– Handen är som fastklistrad
mot golvet. Nu lägger hon kinden
mot golvet som om hon lyssnade
på något.
– Gruppen var som en levande skulptur för
mig. Det var verkligen bra, utbrister synskadade
Maria Dostojevska entusiastiskt. Den
andra synskadade personen i publiken, Micke
Ståhl, säger till Perspektiv att föreställningen
var en upplevelse.
– Syntolkningen var en
del av föreställningen, bra
timing och rytmiskt. Men
man missar en del som synskadad.
– Det kan utvecklas mer.
Kanske mer berättande om
vad som hände på scenen.
Tidvis var det lite för hög
musik.
– Men jag kunde känna
– Syntolkningen var en del av föreställningen,
men kan utvecklas mer,
säger Micke Ståhl.
energin i rörelserna, hörde
stegen och kände hur golvet
rörde sig.
I sista scenen får publiken flytta ut på golvet
och sätta sig i stolar, där blir de uppbjudna till
dans av dansarna.
Den lilla publiken applåderar entusiastiskt
efter föreställningen.
Och visst, de utlovade upplevelserna stämmer
med skribentens uppfattning.
Detta var en myllrande föreställning utifrån
olika synvinklar. Och en föreställning
full av energi. >>>
SRF Perspektiv • 3 2011
19