Perspektiv nr 4 i pdf - Synskadades Riksförbund

_____________________________________________________________
synskadade elever i vanliga skolor ta fart och
avinstitutionaliseringen gör att rekryteringen
av nya medlemmar i alla åldrar sprids ut och
det är inte lika självklart att man kommer i
kontakt med SRF när man får en synskada.
Unga Synskadade bildas, också en tuff
uppstickare som vill göra allt på sitt eget vis,
inklusive att organisera sina egna medlemmar.
Den uppåtgående trenden fortsätter en
bit till för att sedan klinga av mot slutet av
1900-talet och början av 2000-talet.
Ja, i dag då? Var står vi nu i denna fråga? Gör
vi inte tillräckligt bra verksamhet? Mycket av
de bidrag och resurser som vi erhållit dras ner
eller flyttas över till andra myndigheter. Möjligheterna
att nå fram i bruset blir allt mindre
om man inte fokuserar både arbete, kraft och
resurser på detta.
Kalenderprojektet är en viktig byggsten
som vi får utveckla vidare. Nya medlemmar
både röstberättigade och stödjande har vi fått
genom det.
Men vi skulle behöva synas mer så att människor
som får en synnedsättning hittar oss
och kan känna sig motiverade att söka medlemskap.
Vi måste fortsätta jobba både påverkansmässigt
och socialt. Vi vet ju att båda spelar
stor roll, för en person som mist synen eller
delar av den.
Jag kommer osökt att tänka på TV-textfrågan
och möjligheterna till syntolkning av
TV-utbudet. Kunde vi driva fram en mer användarvänlig
och mer omfattande lösning på
det, så skulle många nog se ett medlemskap i
SRF, som en god investering.
Jag får oftast frågor om detta när jag är ute
och träffar medlemmar i distrikt och lokalföreningar.
Kanske för att den angår alla och för att
man är så trött på att bli hänvisad till radio
enbart.
Hur har andra lyckats? Nykterhetsrörelsen
jobbar hårt med att återetablera sig. Efter ett
mycket stort medlemstapp och svårigheter
att hitta sin roll i dagens samhälle, har man
kommit igen och vänt de sjunkande medlemstalen
till uppåtgående siffror. Hur? Jo,
man har börjat organisera nya grupper av
människor som vill leva nyktert.
Exempelvis alla de människor som är muslimer
och därför inte dricker alkohol. Man
har börjat ordna alternativa fester, fredagoch
helgkvällar, där man har roligt men inte
dricker.
Det har funkat och medlemmarna har
kommit tillbaka. Men rekryteringsunderlaget
ser annorlunda ut.
Tänka loss är naturligtvis en viktig uppgift
även för oss och svaret ser nog olika ut i olika
åldrar och bland olika grupper av medlemmar,
förväntningarna på SRF likaså.
Vi får hjälpas åt i denna viktiga fråga, inte
bara för att siffrorna i medlemstal ska börja
vända uppåt, utan för att vi ska nå de människor
som behöver SRF och som kan vara med
och forma den organisation som synskadade
människor i Sverige i dag behöver.
Tiina Nummi-Södergren
Ordförande
SRF Perspektiv • 3 2011
7