Leijonborg lovar tunt - Ergo

Ergo #12 / 2007
PORTRÄTTET / 13
– Men det är ju väldigt ovanligt att man
är så snabb. Till saken hör att han egentligen
inte sysslade med något annat än
att skriva, han höll inte på med politik,
gjorde utredningar eller skrev i tidningar
som många andra gjorde. Samtidigt
var och är han extremt fokuserad. Vissa
går och funderar på ämnen och låter
manus svälla efter hand, men vare sig
det handlar om två A4 eller om en tjock
bok vet Leif direkt vad han ska göra.
UNG OCH BRILJANT, och inte rädd för att
visa det, väckte Leif Lewin tidigt känslor
i Uppsalas akademiska värld.
– Som ung var han väl medveten om
sina kunskaper och sina framgångar kan
man säga. Men han har mycket väl fyllt
sin plats som skytteansk professor, mitt
övervägande intryck är mycket positivt,
säger Torgny Neveus, docent i historia.
Statsvetaren och debattören Stig-Björn
Ljunggren, som hade Leif Lewin som
handledare under sin doktorandtid,
beskriver ett sorts janteförhållande mellan
Lewin och omgivningen.
– Han hade ohyggliga framgångar redan
som ung och i den inavlade, uppnästa
ankdammen som Uppsala är, retade
hans stil upp ganska många, framför allt
de grå mössen som är i majoritet. Lewin
var exhibitionistisk och fåfäng, han höll
briljanta tal och han var jävligt rolig.
Han har varit en färgklick, en sort som
inte görs i dussinvariant.
»I DEN INAVLADE,
UPPNÄSTA ANKDAMMEN
SOM UPPSALA ÄR, RETADE
HANS STIL UPP GANSKA
MÅNGA«
En som tyckte sig trampad på var Nils
Elvander, professor i nationalekonomi
och statsvetenskap, som hade tagit över
den skytteanska professuren 1972 om
inte Lewin hade kommit emellan. I de
”Minnen från sju decennier” som Elvander
publicerade förra året återfinns karaktäristiken
”L. L., mannen som alltid
plockar russinen ur kakan (t. ex. tar de
bästa doktoranderna) och är en iskall
spelartyp”. Man bör dock ha i åtanke att
detta skrevs i affekt i ett privat brev, efter
en uppgörelse med Lewin på institutionen.
OAVSETT LEIF LEWINS personlighet letar
man sannolikt förgäves efter någon som
vill ifrågasätta hans kompetens.
– Han är en levande legend som har
gjort fantastiska insatser. Det går inte
att sammanfatta hans styrkor så här
snabbt, men jag kan säga att han har
en enorm bredd, han har haft ett finger
med i det mesta. Jag hoppas att han inte
viker ner sig nu, och att han fortsätter
att skriva och blir en aktiv professor
emeritus, säger Göteborgsprofessorn i
statsvetenskap Sören Holmberg.
Hans kollega Bo Rothstein tar fasta på
vad han kallar “outstanding staying power”
hos Lewin, som kontinuerligt har
producerat tunga böcker och artiklar
både på den svenska och den internationella
arenan.
– Med tanke på hur lång tid han har
innehaft tjänsten är det en verkligt imponerande
gärning. Många i hans situation
skulle ha tröttnat men han har snarare
ökat takten, säger Rothstein.
Leif Lewins produktivitet blir än mer
anmärkningsvärd med tanke på att han
samtidigt har haft tidskrävande uppdrag
bland annat som dekan och vicerektor.
– Han har inte låtit administrationen
tränga undan forskningen, vilket
många professorer som inte producerar
skyller på. Dessutom har han hela tiden
föreläst för studenterna på A-nivå, vilket
är ovanligt bland ledande professorer,
säger Stig-Björn Ljunggren.
MATS BERGSTRAND ÄR CHEF för DN Debatt,
som allmänt anses vara landets
mest prestigetyngda debattforum, med
stenhård konkurrens om spaltutrymmet.
Bergstrand, som har skrivit boken
“När verkligheten sparkar bakut” tillsammans
med Leif Lewin och Uppsalas
landshövding Anders Björck, framhåller
gärna Lewins insatser inom den så kallade
tredje uppgiften, det vill säga universitetens
plikt att förutom att undervisa
och forska även informera och upplysa
allmänheten om sin verksamhet.
– För mig är han den tredje uppgiftens
främste fanbärare i Sverige. Jag vet inte
om han är den mest publicerade under
min tid som redaktör, men visst är han
ofta publicerad. Det beror dels på fördjupningsvärdet,
där det sällan finns
något att klaga på vad gäller Leif Lewin,
men även på nyhetsvärdet. Om han
framför synpunkter som har tagits upp
tidigare av andra gör han det med ett annat
djup och stringens.
»MÅNGA I HANS SITUATION
SKULLE HA TRÖTTNAT MEN
HAN HAR SNARARE ÖKAT
TAKTEN«
BARBRO LEWIN FICK FÖRST SYN på den
blivande maken under en debattkväll
på Snerikes nation. Leif Lewin skulle sedan
komma att bli nationens inspektor
under en drygt 20 år lång period som avslutades
tidigare i år, men den här kvällen
1961 nöjde han sig med att debattera
kärlekens väsen och former med bl a litteraturvetaren
Lars Lönnroth.
– Lönnroth hade en sådan rå syn, och
ville ha det till att allt enbart handlade
om sexualitet och drifter. Men Leif pratade
om känslor och hade en positiv syn
på kärleken. Jag tyckte han var en fin
pojke. Sedan träffades vi på allvar på ett
landskap på nationen 1963, dit jag var
forslad som röstboskap. Mot slutet av
kvällen hamnade vi i inspektorssoffan
tillsammans och efteråt gjorde vi änglar
i snön utanför och på den vägen är det.
Vi gifte oss året efteråt.
Barbro Lewin beskriver sin make som
glad, lättsam, konstruktiv och ”nästan
alltid jättelätt att leva med”. Nästa år
väntar uppbrott från tjänstebostaden,
där de har bott sedan 1972 och har uppfostrat
tre barn.
– Vi har stortrivts i Skytteanum. Att
flytta därifrån känns väldigt vemodigt.
TEXT: HANNES LJUNGHALL
ILLUSTRATION: JOHAN BARRETT
Li Bennich-Björkman.
Arkivfoto: Petter Johansson
Li Bennich-Björkman
föreslås ta över
Universitetets rekryteringsgrupp
föreslår enhälligt att Li
Bennich-Björkman tar över den
skytteanska professuren när
Leif Lewin går i pension nästa år.
Ergo rapporterade tidigare i
år om hur Li Bennich-Björkman
blev den första kvinnliga
professorn i statsvetenskap i
Uppsala någonsin. Nu ser det
alltså ut som att hon byter en statsvetarprofessur
mot en annan.
– Det finns en del fördelar med den
skytteanska, bland annat ekonomiskt.
Inte att den ger så mycket mer i lön, men
det finns större resurser kopplade till
den, sa Li Bennich-Björkman till Ergo
efter professorsutnämningen i våras.
Rekryteringsgruppen består av tre
sakkunniga, två i statskunskap och en
i vältalighet, och alla tre fördordar Li
Bennich-Björkman som ny skytteansk
professor. I andra hand föreslås Joakim
Palme, vd för Institutet för Framtidsstudier
och professor i sociologi vid Stockholms
universitet.
REKRYTERINGSGRUPPENS FÖRSLAG lämnas
till ordföranden i Skytteanska stiftelsen,
Nils-Axel Mörner. När han har
valt en kandidat fattar rektor Anders
Hallberg det formella beslutet den 6 november.
Li Bennich-Björkmans forskning spänner
över för statsvetare så pass skilda
områden som kulturpolitik, forskningspolitik,
mångkulturalism och postkommunistisk
politik.
Under sin provföreläsning talade hon
på temat ”Inga oskrivna blad: nya demokratier
och det förflutnas betydelse”. Enligt
universitetets pressmaterial levandegjorde
hon på ett tydligt sätt utvecklingen
av demokrati och kommunismens
fall och hade som utgångspunkt
två nyckelpersoner i Estland.
Själv menade Li Bennich-Björkman i
vårens Ergointervju att hennes starkaste
sida i yrket är att hon fortfarande är genuint
nyfiken på saker och ting.
– Jag är inte blasé och jag vill verkligen
forska. Och jag tror att väldigt många
professorer – och jag vet inte om det
beror på personligheter eller den institutionella
strukturen som den ser ut i
Sverige – inte vill forska särskilt mycket
längre.
HANNES LJUNGHALL