AFS 2009:2 - Arbetsplatsens utformning (Arbetsmiljöverket)

AFS 2009:2
dimensionerar ventilationen. Andra kriterier är temperatur och fukt. För lokaler
där personer vistas mer än tillfälligt kan ett uteluftsflöde på minst 7 l/s
och person behövas vid stillasittande arbete. Högre luftflöden kan behövas
vid fysiskt mera ansträngande arbete. Med hänsyn till föroreningar från andra
källor än personer bör ett tillägg på lägst 0,35 l/s och m 2 golvarea göras.
Luftföroreningar och värme från process eller hantering innebär normalt att
högre luftflöden behövs.
Generella värden för lägsta godtagbara luftflöden i arbetslokaler där
process eller hantering förorenar lokalluften är omöjliga att ange. Föroreningsalstringen
är tillsammans med lokalutformningen och ventilationsprincipen
viktiga utgångspunkter när man bestämmer erforderliga luftflöden.
Till 18 § Uteluft tillförs lokaler för att späda ut de föroreningar som alstras
inomhus och ersätta förorenad inneluft. Det är därför väsentligt att denna
uteluft är så ren som möjligt.
I mer förorenad miljö, t.ex. i stadskärnor, bör uteluftsintag placeras på tak
eller mot en innergård och på en sådan höjd att föroreningar från marken
inte sugs in. I sådana miljöer behöver uteluften vanligen filtreras.
Det är viktigt att uteluftsintag är så placerade att kortslutning från t.ex.
ventilationssystemens avluftsskorstenar och spillvattenledningarnas luftningsledningar
undviks. Man bör även ta hänsyn till var kyltorn är placerade,
då det finns risk för spridning av legionellabakterier om aerosol från
kyltorn sugs in i ventilationssystem.
Temperaturförhållandena är också väsentliga. Uteluftsintag bör placeras
där luften är så kall som möjligt och inte värms upp av t.ex. svarta tak eller
soluppvärmda fasader.
Råd om placering av uteluftsintag och avluftsöppningar finns t.ex. i R1
– Riktlinjer för specifikation av inneklimatkrav utgiven av VVS-tekniska
föreningen.
Tilluft
Till 19 § De hygieniska gränsvärden som Arbetsmiljöverket fastställer kan
inte användas som kriterier på acceptabel tilluftskvalitet. De är ett mått på
den högsta godtagbara halten luftföroreningar i inandningsluften på en
arbetsplats.
Kravet att luftföroreningshalten i tilluften ska vara väsentligt lägre än de
hygieniska gränsvärdena innebär att luftföroreningshalten bör ligga i nivå
med detektionsgränsen för ämnena i fråga. I vissa fall är detta inte möjligt.
Halterna av koldioxid (CO 2 ) och kolmonoxid (CO) i tilluft bör dock inte
51