Brinner för second hand - Ergo

12 / NYHETER Ergo #8 / 2010
Frivillig kår lockar fler
Inför kårobligatoriets fall fruktade
Uppsala studentkår att
medlemmarna skulle svika. Men
hittills har lika många betalat
medlemsavgift som vid samma
tidpunkt förra året.
När Ergo går till tryck har
24 929 personer betalat
medlemsavgift till kåren
för höstterminen 2010, att
jämföra med de 28 280 som
gått med i nation. Av de nya studenterna
har ungefär hälften valt att gå med, av de
gamla finns 60 procent kvar.
– Vi har idag 70 procent av studenterna
som studerar vid universitetet. Det är
precis samma antal och samma typ av
utvecklingskurva som vid den här tidpunkten
förra året, säger kårordföranden
Gabriel Ledung.
Den oväntat höga medlemstäckningen
kan enligt honom förklaras med att de
flesta varit medlemmar sedan tidigare
och därmed bara fortsatt att betala in
avgiften, att de nya studenterna skrivit
in sig vid stadens nationer och därmed
inte behövt ta sig till kåren, samt att
medlemsavgiften sänkts från 140 kronor
till 45.
– Jag tror att det var bra att vara ansvarsfull
och sikta lågt, för vi hade ju verkligen
ingen aning – vad som helst kunde
ha hänt. De som varit med under obligatorietiden
och vet vad kåren är kommer
ju sakta men säkert att plugga klart och
fasas ut, så framtiden beror mycket på
hur väl vi lyckas nå ut till nya studenter
och visa vad vi gör.
Är ni nöjda med 70 procents medlemstäckning
– Vi är inte helt nöjda förrän vi har 100
procent igen – det är vårt mål. Vi vill ha
medlemmar för att skapa en levande
verksamhet, av och för studenter. I och
med att det inte finns något obligatorium
längre, och inget sista betalningsdatum,
kommer studenterna att komma in
allteftersom.
HAR MAN BETALAT medlemsavgiften till
kåren eller någon av nationerna den här
terminen kommer man även i fortsättningen
att få hem en avi i brevlådan vid
terminsstart. På den avi som skickades
ut inför höstterminen framgår det dock
inte hur man gör för att betala in bara till
kåren, eller till en av nationerna, något
Gabriel Ledung beklagar.
– Det hade absolut kunnat vara tydligare
och det är något vi tar med oss till
nästa utskick. Man betalar helt enkelt
det belopp man vill betala, som motsvarar
en medlemsavgift i den organisation
man vill gå med i. Eftersom det inte finns
något obligatorium längre så förfaller
ett medlemskap om man inte betalar avgiften,
så vill man inte vara med är det
bara att bortse från avin. Det skickas inte
ut några påminnelser.
Kåravgiften på 45 kronor går till sektionsråden
på fakulteterna, vilket innebär
att pengarna hamnar direkt hos den
fakultet där den betalande studenten är
registrerad. De studentrepresentanter
som studenterna väljer till sektionsrådet
är de som sedan fogar över medlen.
HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu.se
Doktoranden Gustav Götlind och civilingenjörsstudenten Sofia Bauer diskuterar medlemskap i kår och nation.
Studierna förenar oavsett
89-årige doktoranden Gustav
Götlind och 17-åriga civilingenjörsstudenten
Sofia Bauer har
åtminstone en sak gemensam
– trots att båda pluggar på Uppsala
universitet vet ingen av dem
vad kåren gör.
Hon står utanför universitetshuset,
rött hår i snålblåsten.
Sofia Bauer är ny i staden, ny
i landet faktiskt. På perfekt
svenska berättar hon att
hon är uppvuxen i Spanien, men att hon
gått i svensk skola i Madrid. Hon kom till
Uppsala tillsammans med sina föräldrar
för två veckor sedan från Dubai, men i
övermorgon åker föräldrarna tillbaka.
Vi rör oss genom universitetsparken ner
mot Ofvandahls hovkonditori, där vi ska
möta Gustav Götlind, 89 år. Gustav är
gammal lärare i biologi och kemi och arbetar
för närvarande på sin avhandling i
processrätt. Medlem i kåren har han varit
sedan han påbörjade sina studier vid andra
världskrigets början 1939, däremot
blev han för några år sedan av med sitt
medlemskap i Västgöta nation.
– Inbetalningskorten slutade att komma
– de glömde bort mig antar jag. De
trodde väl inte att jag fanns kvar vid universitet
eftersom jag är så gammal. Men
jag tycker om nya erfarenheter och kunskaper
och har inte lagt av helt. Avhandlingsarbetet
sköter jag hemma och sen
går jag på de seminarier som ges inom
mitt ämne.
Han berättar att han skulle ha läst botanik
som första kurs vid universitetet,
men att krigsutbrottet satte stopp för
det.
– Professorn blev inkallad, så jag fick
studera zoologi istället. Det var så då
– det kunde komma ett meddelande
på kvällen om att vederbörande skulle
infinna sig på morgonen. Men jag hade
ändå tänkt läsa zoologi, så det gjorde
ingenting.
GUSTAV VALDE SJÄLV KURSER för att få
ihop till sin examen. En filosofie magister
blev en filosofie licentiat och sedermera
en doktorsexamen, samtliga inom
naturvetenskap. En studieinriktning
han delar med Sofia Bauer, som ska läsa
civilingenjörsprogrammet i molekylär
bioteknik. Sofia är yngst i registret – 17
år gammal väntar hon bara på att få fylla
18, så att Norrlands nation kan ta bort
brasklappen om alkoholförbud. Kåren
valde hon att inte gå med i.
– Jag vet inte vad kåren gör. Jag valde
att gå med i UTN istället.
– Ja, vad gör kåren egentligen, det vet
inte jag heller, säger Gustav och skrattar.
Är inte kårens främsta uppgift att säkra
sin egen överlevnad
Formellt var kåren under trettiotalet
endast en sammanslutning av nationerna
och det var nationernas ombud som
fattade alla viktiga beslut. Liksom idag
var det en liten, intern krets som engagerade
sig i kårens verksamhet och personfrågor.
Det var först under femtiotalet
som kåren genomförde den förändring
som skulle leda till studiestöd, studentbostäder
och nya undervisningsformer.
Den politiska debatten var mer högljudd
än idag, och Ergo var ett forum för alla
slags åsikter, även antidemokratiska.
– Det gick ganska livligt till – jag minns
ett slagsmål på Dragarbrunnsgatan,
som delvis utspelade sig på ett tak och
som slutade med att den ene slagskämpen
hällde ärtsoppa över den andre. Det
kunde vara farligt att umgås i vissa grupper.
Sedan tillkom inkallningsorder till
studenterna – vi kände oss hotade, det
var oroliga tider.