Brinner för second hand - Ergo
Brinner för second hand - Ergo
Brinner för second hand - Ergo
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
18 / REPORTAGE <strong>Ergo</strong> #8 / 2010<br />
»Det är många som står vid stupet och<br />
– Med det menar jag ett system där unga forskare<br />
vet vad de förväntas göra och hur man når<br />
målet.<br />
Han betonar vikten av att olika tjänstenivåer<br />
borde vara kopplade till varandra. Duktiga forskare<br />
borde kunna vara säkra på en tillsvidare<br />
anställning, som systemet ser ut nu är det väldigt<br />
osäkert om man kan ta sig vidare till nästa<br />
steg i karriären oavsett hur mycket man presterar.<br />
– Situationen är väldigt osäker speciellt efter<br />
forskarassistent-tjänsten, säger han och jämför<br />
med det amerikanska tenure track-systemet.<br />
Motsvarande tjänst där är fem till åtta år med<br />
utvärderingar på vägen. Om dessa faller ut väl<br />
får forskarna en tillsvidareanställning. Dessutom<br />
ingår ofta rejäla startresurser, i vissa fall<br />
runt en miljon dollar för att garantera en snabb<br />
start av forskningsverksamheten. Med hjälp av<br />
dessa medel kan forskarna anställa doktorander<br />
och postdoks och därmed undvika enmanseller<br />
minigrupper.<br />
– De svenska forskarassistenttjänsterna på<br />
fyra år är på tok för korta, i kombination med<br />
svaga basresurser är det svårt att åstadkomma<br />
någonting som är verkligt nyskapande, säger<br />
Martin.<br />
Det låter som om gräset är mycket grönare på<br />
andra sidan Atlanten men helt så enkelt är det<br />
inte.<br />
– Det är ofta svårt att få de där tjänsterna och<br />
det händer faktiskt ganska ofta att forskare inte<br />
går vidare, utslagningen är ganska stor.<br />
Egen forskningsgrupp<br />
istället för eget gym<br />
»Om Sverige<br />
ska ha en excellent<br />
forskning<br />
måste vi ha<br />
hängivna forskare.<br />
Är man<br />
inte tillräckligt<br />
hängiven finns<br />
det mycket<br />
annat man kan<br />
göra.«<br />
På grund av den rejäla sållningen söker sig<br />
många unga forskare till alternativa karriärvägar.<br />
Att ha en plan B i beredskap är en bra idé för<br />
att klara av den mentala stressen som kan vara<br />
en konsekvens av en oviss framtid. Anna Dimberg,<br />
numera forskarassistent och gruppledare<br />
vid Rudbecklaboratoriet i Uppsala, funderade<br />
över att öppna ett gym när hon upprepade<br />
gånger hade fått avslag på sina ansökningar om<br />
en forskarassistent-tjänst.<br />
– Innan jag fick min tjänst var det nästan kört.<br />
Det är många som står vid stupet och räddas i<br />
sista stund, säger Anna.<br />
Anna verkar vara nöjd med att det inte blev<br />
något gym och tycker att jobbet som gruppledare<br />
är det roligaste hon hittills har gjort. Hennes<br />
drivkraft är att på sikt kunna bidra till utvecklingen<br />
av cancerbe<strong>hand</strong>ling och att göra<br />
skillnad för drabbade patienter.<br />
– Det är av stor betydelse för mig att se människorna<br />
bakom siffrorna när jag planerar<br />
mina experiment. Jag tycker också att det är<br />
viktigt att pengarna jag får från Cancerfonden<br />
går till rätt sak.<br />
Under postdok-perioden efter disputationen<br />
är det mest strategiska valet att åka utomlands<br />
och vara verksam i en internationell<br />
känd grupp. Då får man ta del av nya tekniker,<br />
ny kunskap, ett annat sätt att tänka – och ett<br />
eget projekt att hämta hem. Att välja att stanna<br />
i Sverige kan vara till nackdel, även om man<br />
byter forskningsgrupp och fält och skaffar sig<br />
excellens och en unik profil.<br />
– Av familjeskäl åkte jag inte utomlands och<br />
det har varit en nackdel i mina ansökningar,<br />
säger Anna. Istället valde jag en internationellt<br />
känd forskargrupp i Sverige där jag kunde meritera<br />
mig. Att tidigt börja med ett eget projekt<br />
i en miljö där jag fick stöd från seniora forskare<br />
har varit avgörande.<br />
Att tidpunkten för att åka utomlands på postdok<br />
sammanfaller med den fas i livet där många<br />
väljer att skaffa barn är en av anledningarna till<br />
varför färre kvinnor än män finns inom högre<br />
forskningspositioner i Sverige.<br />
– Men jag tycker faktiskt att Sverige är ett utmärkt<br />
land för att kunna kombinera forskning<br />
och familj, säger Anna. Jag tror att det är nyttigt<br />
att ha en familj när man har ett krävande yrke,<br />
det blir mer balans i tillvaron. Samtidigt måste<br />
jag erkänna att jag helt enkelt har mindre tid<br />
för forskning.<br />
Inte vilket jobb som helst<br />
»BÖRJA TIDIGT<br />
MED ETT EGET PROJEKT«<br />
DET HÄR TROR ANNA DIMBERG ÄR<br />
AVGÖRANDE FÖR ATT FÅ EN TJÄNST:<br />
• Föreslå ett intressant och unikt projekt<br />
• Ha tur med projektet<br />
• Jobba hårt och veta vart man är på väg,<br />
annars tappar man värdefull tid<br />
• Verka i en stimulerande miljö där man får<br />
stöd<br />
• Tidigt börja med ett eget projekt för att<br />
visa självständighet<br />
• Publicera så mycket som möjligt<br />
Jag möter Stefan Einhorn som är läkare, forskare<br />
och författare. Han är väl medveten om<br />
forskningsvärldens tuffa krav men har inget<br />
konkret förslag till förbättring.<br />
– Jag vet inget optimalt sätt hur man ska utforma<br />
systemet – det är likadant över hela världen,<br />
vissa sållas bort. Har du något förslag<br />
Vi pratar ett tag om mina möten med unga<br />
forskare och deras kamp för att kunna fortsätta<br />
forska. Ska det verkligen vara så svårt<br />
– Livet består inte bara av att göra karriär, jag<br />
är den första att säga så. Men om Sverige ska ha<br />
en excellent forskning måste vi ha hängivna<br />
forskare. Är man inte tillräckligt hängiven<br />
finns det mycket annat man kan göra, säger han<br />
och betonar en gång till att han mycket väl förstår<br />
ur ett individperspektiv att unga forskare<br />
vill kunna ha tid för familj och fritid.<br />
Just för att kraven är så tuffa är det viktigt att<br />
drivas av rätt motiv, menar Stefan. Att ha ett genuint<br />
intresse för forskningsprojektet och att<br />
tycka att det är roligt.<br />
– Den viktigaste frågan för alla forskare borde<br />
vara: Varför gör jag det här Är det för att skriva<br />
en av<strong>hand</strong>ling, för att få en titel, för att jag är<br />
nyfiken eller för att jag vill bidra till mänsklighetens<br />
hälsa och välstånd Jag tycker att man<br />
ska fokusera på de senare perspektiven och<br />
identifiera det område där man göra mest nytta<br />
och som man är mest nyfiken på.<br />
Vi är både tysta en liten stund, jag funderar<br />
över det han har sagt och mina blickar vandrar<br />
till en rosa Buddha i plast som står på fönsterbrädan<br />
i hans arbetsrum. Stefan börjar prata<br />
igen<br />
– Det är nog ett yrke där man måste känna ett<br />
kall, det är inte vilket jobb som helst.<br />
Också livsåskådningsvetaren Mårten Mårtensson,<br />
som nyligen disputerade på av<strong>hand</strong>lingen<br />
”Doktoranden och forskningsmiljön”<br />
menar att det inte går att komma ifrån de tuffa<br />
krav forskningen ställer på individen.<br />
– Universiteten präglas av krav på excellens<br />
och elitism vilket är naturligt – inget universitet<br />
kan ha målet att vara halvbra. Därför ska<br />
man vara fullständig ärlig och öppet berätta<br />
om villkoren för forskningen innan studenterna<br />
påbörjar en forskarutbildning, säger han.<br />
Mårten efterlyser en professionell rekrytering,<br />
där man inte bara tar hänsyn till meriterna<br />
utan också ser till egenskaper som uthållighet,<br />
drivkraft och förmågan att jobba både<br />
ensam och i grupp. Kraven som ställs på forskarna<br />
kan dock hanteras bättre.<br />
– Vi skulle behöva ge mer plats för samtal<br />
kring etik liksom för frågor om nyttan med<br />
den forskning man bedriver och den verklighetssyn<br />
som ens forskning utgår ifrån.<br />
Resonomangen jag möter i samtalen med<br />
Stefan och Mårten låter fullt rimliga men jag<br />
blir ändå förvånad. Ge man sig in i leken får<br />
man leken tåla – är det bara så enkelt<br />
Men kan inte de som har gett sig in i leken<br />
få tydliga spelregler och bättre finansiella villkor<br />
Jag vänder mig till dem som har makten<br />
att förändra: politikerna.<br />
Regeringen storsatsar<br />
Alliansregeringens mål är att bedriva en politik<br />
som är långsiktigt bra både för forskning<br />
och för företagande.<br />
– Vi har levererat en historiskt stor satsning<br />
på forskning, större än de tre senaste socialdemokratiska<br />
forskningspropositionerna<br />
tillsammans, säger forskningsminister Tobias<br />
Krantz.<br />
Jag tar upp paneldebatten och frågan om en<br />
blocköverskridande forskningspolitik.<br />
– Jag ser inte detta som ett självändamål. Det<br />
vi behöver är en politik som prioriterar forskningen<br />
och som vågar lägga om system för att<br />
se till att de allra bästa forskningmiljöerna<br />
premieras, säger han.<br />
Unga forskare är viktiga och autonomireformen<br />
kan användas för att stödja dessa.<br />
– Reformen innebär att universiteten och<br />
högskolorna får bestämma själva över vilka<br />
tjänster och karriärvägar man ska ha. Många<br />
jag har pratat med ser stora möjligheter här<br />
och på vissa håll har man redan påbörjat arbetet<br />
med ett så kallat tenure track-system, säger<br />
Tobias Krantz.<br />
SÅ VILL REGERINGEN<br />
SATSA PÅ FORSKNING<br />
1. Bygga och behålla företag genom:<br />
• avdragsgilla donationer<br />
• skatterabatt för forskning och utveckling<br />
• riskkapitalavdrag<br />
• förenkling av expertskatten<br />
2. En autonomireform med syftet att ge<br />
universiteten och högskolor mer självständighet<br />
i beslut om hur pengarna ska fördelas<br />
3. En höjning av forskningsanslagen med fem<br />
miljarder kronor per år
Change language