Depression och utmattning i människovårdande ... - AFA Försäkring

DU-projektet, slutrapport 2012
Del 1. Rapport över DUprojektet
2009-2011
Sammanfattning av DU-projektets resultat 2009-2011
DU-projektets avslutande fas avsåg att besvara tre frågeställningar som väckts
under tidigare skeden av projektet, nämligen (1) om den minskade känslighet i
stresshormonsystemet vid utmattningssyndrom vi tidigare beskrivit kvarstod
efter 7 år, (2) om ett preliminärt fynd av förhöjda halter av vissa cellulära
tillväxtfaktorer vid utmattningssyndrom kunde bekräftas, och (3) om
långtidssjukskrivning för psykisk ohälsa medförde en ökad risk för förtidig död i
hjärt-kärlsjukdom eller cancer.
Samtliga dessa frågeställningar har besvarats. Stresshormonaxelns känslighet var
fortfarande nedsatt, oavsett om de sjuka tillfrisknat eller ej, vilket talar för att det
finns en konstitutionell sårbarhet för utmattningssyndrom och att tillståndet är
skilt från egentlig depression.
Halterna i blodplasma av de cellulära tillväxtfaktorerna VEGF och EGF var
mycket kraftigt förhöjda vid utmattningssyndrom och minskade först efter 2 år
utan att helt normaliseras. Det talar för att vi upptäckt en ny fysiologisk
stressreaktion, som är teoretiskt intressant och som har ett potentiellt värde i
diagnostiken av psykisk ohälsa.
Dödligheten efter långtidssjukskrivning för psykisk ohälsa bland landstings- och
kommunanställda AFA-försäkrade var mer än fördubblad under de närmaste
tjugu åren, med ökad dödlighet i såväl hjärt-kärlsjukdom som cancer.
Utöver arbetet på dessa tre frågeställningar har vi under perioden färdigställt
några studier som påbörjats tidigare i DU-projektet. Vi har visat ett statistiskt
säkerställt samband mellan personalneddragningar i landstingen under tidigt
1990-tal och sjukskrivningsgrad för psykisk ohälsa hos den kvarvarande
personalen 5 år senare. Vi har också validerat vår skattningsskala KEDS för
utmattningssyndrom som visat sig fungera utmärkt. Dessutom har vi under
projektets slutskede initierat flera nya studier med anknytning till
utmattningssyndrom, för vilka vi sökt annan finansiering.
Sammanfattningsvis kan sägas att våra resultat talar för att utmattningssyndromet
är ett tillstånd utlöst av långvarig stress, som åtföljs av tydliga biokemiska
förändringar och som medför problem med trötthet och kognitiv
funktionsnedsättning som gör rehabiliteringen svår och långvarig. Ingen av de
behandlingsmetoder som vi och andra prövat ger någon särskilt imponerande
effekt. Bäst effekt får man av arbetslivsinriktad rehabilitering, under
förutsättning att den använda metoden är lämplig. Svårigheten att rehabilitera när
6