Så är han som chef – stor intervju - Internwebben - Karolinska Institutet

”Jag skulle vilja höja ambitionsnivån och göra svensk forskningspolitik mer elitistisk”, säger Anders Hamsten.
är att inte fatta beslut”
började först på teknisk fysik på KTH. Men där
trivdes jag inte alls. Jag fick repetera matematik
som jag redan lärt mig på gymnasiet och miljön
var ganska nördig. Jag hoppade av, läste lite
franska och konstvetenskap och sökte sedan in
till KI. Och det har jag aldrig ångrat.
En vecka efter första intervjun är det dags för
fotografering. KI Bladet följer Hamsten en vanlig
förmiddag på Centrum för molekylär medicin,
CMM, och sitter med när delar av forskargruppen
möts. Rona Strawbridge, postdok i
gruppen, har nya resultat, och fem personer diskuterar
engagerat i Hamstens arbetsrum: vilka
samband tyder det här på Varför syns inte starkare
geneffekter på D-vitaminnivåerna Hur
kan vi utifrån genetiska data bevisa kausalitet
Det är det här som är höjdpunkten och navet
i forskningen enligt Anders Hamsten: funderandet
och diskussionerna med medarbetarna
i den lilla forskargruppen. Det här tänker han
inte släppa; han kommer att fortsätta med forskningen.
Målet är att börja och sluta dagen på
CMM.
Kollegerna runt det lilla soffbordet sitter i
tofflor och gymnastikskor. Anders Hamsten
har välputsade svarta lågskor, kostymbyxor och
skjorta med manschettknappar. På golvet står
ytterligare ett par svarta lågskor i skoblock. Hans
korrekta, lite konservativt brittiska stil nämns av
nästan alla KI Bladet talar med.
– Det bor en engelsman i Anders Hamsten,
förklarar en medarbetare. En diplomat och
gentleman med lite underfundig brittisk humor.
Kanske är det kontakterna med brittiska universitet
som influerat. Hamsten samarbetar med
Oxford sedan 15 år tillbaka, och de senaste fem
åren har 20 procent av hans tjänstgöring varit
förlagd där.
Kan erfarenheterna från
Oxford vara till nytta i
rollen som rektor
– Jag tror att det finns
saker KI kan lära av Oxford.
Inte minst av deras
mycket framgångsrika
sätt att bygga upp
verksamhet, identifiera
presumtiva nyckelpersoner
och lyckas rekrytera
dem. Och lika viktigt:
hur de får dessa människor
att integreras i Oxford och bli
kvar. KI har inte samma spännande
internationella prägel som Oxford – än.
En diplomat och
gentleman med lite
underfundig brittisk
humor
kibladet@ki.se
Anders Hamsten om...
... att fatta beslut:
”Det värsta man kan göra är att inte fatta beslut.
Det är klart att man ska bereda och förankra och
fatta välgrundade beslut, men ett inte helt optimalt
beslut är ändå bättre än inget beslut alls. Blir
det inte bra så får man reaktioner på det och då är
det inte värre än att man kan ändra.”
... långa arbetsdagar:
”Jag har alltid jobbat mycket, för att det känts kul
och meningsfullt, inte för att jag känt mig tvingad.
Jag gissar att det blir 65–70 timmar i veckan. Det är
inte något som jag är stolt över eller betraktar som
norm och förväntar mig av andra. Jobbar man så
mycket går det förstås ut över något annat. Men
åter: jag har haft kul hela tiden.”
... svensk forsknings- och utbildningspolitik:
”Jag skulle vilja höja ambitionsnivån och göra
svensk forskningspolitik mer elitistisk. Fokusera
våra begränsade resurser; i öppen konkurrens ge
ett mindre antal forskare större anslag än de fått
hittills till deras egna projekt. Vad gäller grundutbildningar
är min bild att merparten är underfinansierade.
Universitetssystemet har expanderat
kraftigt utan att anslagen hängt med i samma takt.
Sverige behöver resurssätta sina högskoleutbildningar
bättre.”
... att leda forskare:
”Det går. Det underlättar om man är forskare
själv. Fast... det beror på vad man menar med att
leda. Vi ska dela värderingar och visioner, men
det är väldigt viktigt att den enskilde forskaren får
utveckla sin kreativitet utan onödig styrning. Den
viktigaste organisatoriska enheten i KI:s forskning
är forskargruppen, och den enskilt viktigaste individen
är forskargruppsledaren. Ledningens uppgift
är att se till att de får optimala villkor, och medverka
till att vi får den vinnande laguppställningen.”
... beslutet att fortsätta forska:
”Det är viktigt för mig av tre skäl. Dels för att det
är så roligt. Dels för att jag tycker att det är viktiga
frågor vi arbetar med och att det går bra för oss.
Dels för att jag tror att det har betydelse för tilltron
till mig som rektor att jag fortfarande känner
villkoren i forskarvärlden.”
kibladet | nummer 7 | 2012 | 7