2007:01 Uppdaterade bedömningsgrunder för ... - Avfall Sverige

2001:512) och Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagningav avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10).2.4 Acceptanskriterier för mottagning av avfall vid deponierAcceptanskriterier för avfall finns i rådets beslut 2003/33/EG av 19 december 2002, om kriterieroch förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier med svensk tillämpning i NFS2004:10. Dessa föreskrifter ger kriterier för mottagning av avfall i tre olika klasser av deponier;deponier för farligt avfall, deponier för icke-farligt avfall och deponier för inert avfall. Föreskrifternaställer krav på att allt avfall som ska deponeras ska karakteriseras. Detta innebär att avfallsproducentenska känna till avfallets egenskaper och innehåll av olika ämnen samt hur storutlakningen av föroreningar bedöms vara i deponin. I vissa fall krävs att avfallet provas (t exgenom laktest). Provningen skall utföras enligt standardiserade metoder av ackrediterade laboratorier.Deponiägaren ska kontrollera handlingarna och att avfallet är sådant som får tas emotvid den aktuella deponin.Föreskrifterna innehåller gränsvärden för inert och farligt avfall. Beträffande icke-farligt avfallfinns bara vissa gränsvärden för gipsbaserat avfall. För deponier för farligt avfall finns övregränsvärden för vissa ämnen. Om avfallet överskrider dessa så får det inte deponeras, utan måstebehandlas för att minska i farlighet.Det finns möjligheter att tillsynsmyndigheten i enskilda fall ger dispens till högre gränsvärdenän de som ges i NFS 2004:10. Dispens får medges endast under förutsättning att det är visat attett högre gränsvärde inte medför någon ytterligare risk för människors hälsa eller miljön. Viddenna bedömning skall hänsyn tas till deponins beskaffenhet och lokalisering. Möjlighet attföreskriva högre gränsvärden är dock begränsade.I de allmänna råden till NFS 2004:10 (Naturvårdsverket, NFS 2006:10) sägs bland annat attföreskrifterna även bör tillämpas på icke-farligt och farligt avfall som används för konstruktionsändamålunder tätskiktet i deponin.Kriterierna innehåller krav på laktester vid olika förhållande mellan vätska och fastfas (L/S-tal).Gränsvärden vid olika L/S-tal har tagits fram för metallerna As, Ba, Cd, Cr(total), Cu, Hg, Mo,Ni, Pb, Sb, Se, och Zn. Dessutom finns kriterier för Cl - , F - , SO 42-, fenolindex, löst organiskt kol(DOC) och torrsubstans för lösta ämnen (TDS). Gränsvärden för lakning finns för mottagning avavfall vid deponier för inert avfall och farligt avfall, samt för deponier som samdeponerar stabilticke-reaktivt farligt avfall med icke-farligt avfall.För organiska ämnen (förutom fenol) finns inga gränsvärden för lakning, men för ett fåtal ämnenfinns gränsvärden avseende totalhalt.I Figur 2.3 illustreras beslutsgång för val av deponityp för förorenade massor. Av denna illustrationframgår tydligt att klassificering av förorenade massor är ett nödvändigt moment innanbeslut kan fattas om vilken deponiklass massorna kan föras till.14