2007:01 Uppdaterade bedömningsgrunder för ... - Avfall Sverige

3 Principer för att fastställa haltgränser3.1 Bedömning med avseende på massornas farligaegenskaperFör att avgöra om förorenade massor är farligt avfall eller inte skall innehållet av farliga ämnenjämföras med de haltgränser som anges i bilaga 3 till avfallsförordningen. De egenskaper som ärrelevanta för att bedöma förorenade massor är egenskaper som är hälsofarliga (H5-H7, H10-H11) och miljöfarliga (H13-H14). Haltgränserna bestäms av ämnets klassificering enligt kemikalielagstiftningenoch sammanfattas i Tabell 2.1. I avfallsförordningen anges haltgränser föregenskaperna H5-H7 samt H10-H11. Däremot saknas haltgränser för egenskaperna H13 ochH14.Avfall Sverige ger följande rekommendation för bedömning av farliga egenskaper som saknarhaltgränser i avfallsförordningen, med avseende på förorenade massor.Farlig egenskap H13 - Ämnen eller preparat som på något sätt efteromhändertagande kan ge upphov till ett annat ämne, t ex lakvätska som harnågon av de egenskaper som ovan uppräknatsOlika metoder för att bedöma H13 utreds inom EU. Vid TAC-mötet i mars 2006 föreslogs att enmodifierad lista baserad på laktester enligt Rådets beslut 2003/33/EC skulle användas för tröskelvärdenför metaller och vissa andra relevanta parametrar, medan andra parametrar såsomDOC skulle uteslutas. Ännu finns inget konkret förslag till värden.Lakvatten från förorenade massor har normalt inte halter av farliga ämnen i en sådan utsträckningatt det ska klassificeras som farligt avfall. I massor där ingående halter av lättlösliga ämnenär relativt höga kan det emellertid finnas skäl att bedöma lakvattnets farliga egenskaper. Vidtillämpning av acceptanskriterier vid mottagning av massor vid en deponi tas hänsyn till effekterav bildat lakvatten samt även vid bedömning av massornas miljöfarliga egenskaper, H14.Farlig egenskap H14 - Ämnen och preparat som omedelbart eller på sikt innebärrisk för en eller flera miljösektorerAvfall Sverige rekommenderar som huvudprincip att reglerna i preparatdirektivet används förklassificering av förorenade massor med avseende på miljöfarliga egenskaper. För petroleumprodukteranvänds den klassificering som gjorts av petroleumindustrins europeiska branschorganisation(CONCAWE, 2005). Reglerna i preparatdirektivet gäller utan inskränkningar förorganiska ämnen, men med visst förbehåll för metaller. Anledningen till detta är att kriteriernaför miljöfarlighetsklassificering i ämnes- och preparatdirektivet passar mindre väl för metaller.Kriterierna för miljöfarlighet utgår från tre egenskaper hos ett ämne: persistens, bioackumulerbarhetoch toxicitet. Persistens är inte en relevant storhet för grundämnen som metaller eftersomdessa inte bryts ned. Bioackumulerbarhet har visat sig vara svår att använda vid bedömningarav metaller. Vissa metaller är essentiella för organismer och tas därför upp. Ekotoxicite-17