Nummer 3/2005 - Sveriges Schackförbund

en sann plåga för honom att sittainstängd med bräde och böckermedan bröderna och kompisarnai grannskapet spelade bollutanför. Varje mål meddeladesmed skrik och skratt och gjordeJulio än mer beklämd.Graus tegelstensverk blev aldriggenomläst men Julio nåddesnart höga höjder – tretton årgammal blev han världsmästareför pojkar under fjorton, straxdärpå var han etta i Peru och vidnitton års ålder erövrade hanstormästartiteln. Som bäst låg hanbland de 25 bästa i världen ochtvå år i rad vann han den prestigefylldastormästarturneringenDonner Memorial i Amsterdam.Detta är en förvånande bedriftom man betänker att hankommer från landsorten i ettland med bristfälliga schacktraditioner,och blir än mer uppseendeväckandenär man tar ibeaktande att han generellt settinte studerar utan endast spelarschack. Julio förbereder mycketsällan öppningar och arbetar intemed sina egna partier. Det följerinte med någon bärbar dator påturneringarna, däremot gymnastikskorifall det ges tillfälle attspela fotboll. I Camaná spelarJulio varje dag och en delmatcher inleds redan klockan sexpå morgonen. Tillsammans medfamiljen och jordbruket är fotbollenhans stora passion i livet,schack är snarare ett yrke – detvore konstigt att inte dra nyttaekonomiskt av någonting manråkar vara rejält duktig på. Närhan någon gång tittar på schackär det av en tillfällighet, underen turnering tillsammans medandra spelare, eller när det undersemestern plötsligt inte finnsnågot annat att göra än att läsaden där schackboken som råkatkomma med i väskan.Det räcker att spela igenom ettpar av Grandas partier för att fåen bild av hans spelstil. Öppningsspeletär inget märkvärdigt;pjäserna tas ut enligt vad somverkar lämpligt, med en starkförhoppning om att man snarthar lämnat teorin. I mittspeletbörjar det hända saker: Julio fåromgående korn på vad som börgöras positionellt eller taktisktoch besluten tas ofta utan längrebetänkande. I detta avseendepåminner han en hel del om denjämnårige Viswanathan Anand.Särskilt effektiv är han när speletblir komplext och dynamiskt,även om han för den delen intehar dåliga resultat i enklare ställningar.Jag lade nyligen märketill att han börjat lägga Caro-Kann på hyllan till fördel försicilianska varianter – Julios förklaringvar att han hade blivituttråkad. Många av hans vinstpartieravslutas redan i mittspelet,men om i fall har han ocksåett utmärkt slutspelskunnande attförlita sig på. Partierna utmärkersig oavsett slutresultat av osedvanligkämpaglöd – Julio bjuderaldrig remi och accepterar inteheller remianbud såvida inteställningen är remiaktig eller hanstår klart sämre.Bakgrunden till hans inställningi detta avseende lärde jagkänna på en pollería, kycklingrestaurang,i Camaná 2003. Någradagar tidigare hade vi utkämpatfinalpartiet i det årets CopaInter. Det var i femte ronden ochtill min fasa hade jag tagit fel påtiden för rondstart. Medan jaglåg och vilade på rummet bankadeen av mina kompisar från Aricafebrilt på dörren: “Johan, stig upp,ronden har redan börjat!“ När jagkom till brädet hade det gåttfemton minuter på min klocka,normalt sett ingen katastrof menhär spelade vi med betänketidenfyrtiofem minuter. Som vit gickjag in för att spela solitt och fickefter ett tjugotal drag upp ennågot bättre ställning utan störremotspel för Julio, och på klockanvar vi redan jämsides. Med mittnästa drag bjöd jag remi, nöjdmed att den värsta paniken varöver. Men Julio verkade inte enshöra anbudet utan spelade snabbtvidare. Några drag senare sattehan plötsligt en bonde och jagkunde så småningom vinna partiet.På pollerían frågade jag Juliovarför han hade spelat vidare.Han berättade att han inte ensövervägt att acceptera remi.Allting började när han somtjugoåring och nybliven stormästarehade åkt till interzonturneringeni Zagreb 1987. Hanspartier från denna turnering ärytterst sevärda, bland annat ettfint vunnet slutspel mot Milesoch en lustig batalj mot Eingorni första ronden; Julio hade rest iflera dygn efter att det peruanskaschackförbundet beställt en otroligflygresa med byten på olikaställen såsom Kanada och Irland,och som grädde på moset ennattlig tågresa från Belgrad tillZagreb. Utmattad och trött komhan som vit helt tokigt i öppningenoch efter bara femton draghade Eingorn en präktig garderadfribonde på d3. Men Julioförsvarade sig med näbbar ochklor och till sist fick den sovjetiskestormästaren besviket accepteradelad poäng.I tredje ronden stod självasteViktor Kortchnoi för motståndet.Då som nu hade Julio ingenstörre koll på öppningsteorin menden italiensk-argentinske internationellemästaren FernandoBraga tog med mycket iver sig anuppgiften att förbereda honompå Kortchnois franska försvar.Braga visade olika varianter ochJulio memorerade. Förberedelsensenda akilleshäl var en bivariantdär båda parter inte harnågot bättre alternativ än dragupprepninggenom Sc3-a4-c3och Da5-b6-a5. Men som Bragauttryckte det, “sannolikheten ärminimal att den varianten kommerupp på brädet och i fall dengör det, har du i alla fall klaratremi med Kortchnoi, det kundevarit värre!“. Dagen därpå flötspelet typiskt nog in i just dennavariant. Spelarna började genom-196TfS nr 3/2005