Nummer 3/2005 - Sveriges Schackförbund

ISamtal med Sebastianslutet av år 2000 startadeSebastian Nilsson i JSM i korrschack,en tävling som han sedermeravann på 7½ av 8. Dettakvalificerade honom för SMgruppen,vilken startade i oktober2003. 14 månader, sju vinsteroch fem remier senare varhan Svensk Mästare i korrschackoch kan idag stoltsera med ettkorr-elo på 2506. Det skulle varaintressant att få höra om hemligheternabakom framgångarna,tänkte jag. Efter intervjun, påväg hem genom ett vintersköntSkåne, kände jag mig inte klokareän tidigare. Döm själva:Finns det någon sanning ischacket?– Det måste det finnas, menden kommer jag tyvärr aldrig attfå uppleva, den lär inte kommafram innan människans utplåning.Annars ser jag schack somen vetenskap och inte som ettspel.– Det hade varit kul om manhaft en perfekt databas, att fåveta om till exempel Kungsgambit,Benoni eller Benkögambit ärforcerad förlust.Tanken är svindlande, möjligheternaenorma. Egentligen är detganska självklart att det finns enAv Axel SmithTfS möter korrschackspelaren som siktar motvärldsmästartiteln utan att ha en aning om vilka somär hans konkurrenter och som jagar schacksanningenäven om han vet att den inte går att finna.sanning i schacket. Samtidigtkänns det skrämmande. Nyfikenhetenlär inte finnas där påsamma sätt om det finns ett facit.Är drivkraften bakom korrschackanalyserandetatt manletar efter sanningen, även omden ligger onåbar långt bortomCaissas horisont?– Egentligen vill man bara spelaså bra partier som möjligt, förmig handlade det aldrig ens omtiteln i SM-gruppen. Man måstevara lite perfektionistisk och kollaså mycket man bara kan, såman vet att man gjort sitt bästa.Sedan kommer livet i vägen.– Det är jättekul att inte ha enaning om ställningen, vilket dragsom är bäst, och sen analyseraoch verkligen själv hitta det nätverkav varianter och idéer somman bygger upp. Det kännsabsolut inte som något tvång attanalysera, det är mer “äntligenfår jag utforska“. Det är helt klarten superkänsla när man kommittill sin egen slutsats, en slags inrefrid.– För mig är korrschack enkonst, något bedårande ocheffektfullt eftersom det iblandkan vara så oerhört logiskt. Detfinns en stor glädje i och längtanefter att få motståndarens drag.Nu börjar man undra vem detegentligen är man pratar med.Visst, schack kan vara en oerhörttrevlig sysselsättning men är maninte ute på lite djupt vatten närman snackar om en inre frid ochatt livet kan komma i vägen? Fasti och för sig, som GM Hans Reehar sagt: “schack är tillräckligtvackert att slösa bort livet på“.Hur bra är korrschacket jämförtmed närschacket?– Jag skulle bli förvånad omKasparov tog mer än en tredjedeli till exempel SM-gruppen,eftersom han har en väldigtaggressiv spelstil. En bra korrschackspelareskulle nog medFritz hjälp ta åttio vinstprocentmot Fritz själv.Hur tror du att partierna skullesluta vid bästa spel från bådasidor?– Remi. Det är det som utvecklasmest i schacket nu, merremier eftersom folk försvarar sigbättre.”För mig är korrschack enkonst, något bedårandeoch effektfullt eftersomdet ibland kan vara såoerhört logiskt.”Anderssen och Morphy öppnadecentrum och angrep friskt.Steinitz formulerade de positionellareglerna. Tarrasch hade sinadogmer om trånga ställningar.Nimzowitsch vände upp och nerpå allting när han menade attcentrum skulle kontrolleras ochinte besättas. Réti vidareutveckladeden hypermoderna eran.Och så vidare, och så vidare.Sedan får man höra att det somutvecklas mest idag, det är förmåganatt försvara sig. Man hadekunnat bli deprimerad av mindre.Fast i och för sig, redan 1933skrev Réti att schacket “fallit i enkoma av remipartier“ till skillnad234TfS nr 3/2005