Nummer 3/2005 - Sveriges Schackförbund

Med Sven Folkunger har en avschackets verkliga eldsjälar gåttur tiden. Han sörjes närmast avtvå döttrar samt efterlämnarminnet av en stor och entusiasmerandepersonlighet.Bo PlatoSimon Webb1949-2005Simon Webb är död. Hans tragiskabortgång vid 55 års ålderhar fått stor uppmärksamhet ischackvärlden och även utanförden. Vi som var hans vänner kommeratt sakna hans milda humoroch öppna trevliga sätt. Simonhade den ovanliga egenskapenatt alltid tänka först och talasedan. Det gjorde ett samtal medhonom till en intressant och trevlighändelse.Första gången jag träffadeSimon var 1973 i Strasbourg.Han var en i vågen av Englandsnya stjärnor. Spelare som JohnNunn, Jonathan Speelman ochJonathan Mestel hade kommitfram samtidigt och höll på attrita om den schackliga världskartan.Simon liksom de andra varunga akademiker med ett intresseför allt som hade med spel ochstrategi att göra. De var alla ävenskickliga i bridge. I Strasbourgimponerades jag av att han ochhans bror Roger spelade en egenform av schack mellan ronderna.Det var en mix av schack ochkortspel. Det hindrade inteSimon från att vinna turneringentillsammans med jugoslavenNikola Karaklajic.Simon bevisade tidigt sinschackliga förmåga. 1966 vannhan brittiska mästerskapet förspelare under 18 år. Tre år senarevann han brittiska universitetsmästerskapetefter särspel ochfick delta i det brittiska universitetslageti Dresden. Fram tillbörjan av 80-talet var Simonaktiv som turneringsspelare.Toppnoteringarna var, förutomStrasbourg, tredjepriset i WorldOpen i New York 1973, en deladandraplats i brittiska mästerskapeti Morecambe 1975, deladförstaplats i Hamburg med LubenSpassov 1977 som dessutomgav honom titeln internationellmästare, delad fjärdeplats i brittiskamästerskapet i Ayr 1978och andraplats i Warszawa 1978.1980 kom Simon till Sverigemed det engelska landslaget förspel i europeiska lagmästerskapeni Skara. Vid den tiden hadehan redan börjat trappa ner somturneringsspelare. Där fick handen svåra uppgiften att spela motden unge Garri Kasparov. Garrivann, men partiet är inte heltensidigt. Skara blev Simons sistalandslags- och turneringsinsats.I Polen 1978 hade han träffatAnna och de gifte sig senare ochfick två barn. Det var dags attsätta universitetsstudierna i praktisktbruk och han övergav närschacket.I mitten av 80-taletflyttade han och familjen tillStockholm. Anledningen som jagförstod den var hans arbete förett engelskt IT-företag. Till minstora glädje valde han att börjaspela för Wasa Schackklubb. Detvar först då som jag började lärakänna Simon lite bättre.Simons schackintresse var stortoch när närschacket inte längrevar en framkomlig väg övergickhan till att spela per korrespondens.Hans analytiska förmågaoch envishet gav snabbt utdelningi denna svåra disciplin. Hanblev raskt stormästare och varsom bäst rankad sexa i världen.För England vann han OS-guldi lag före Sovjetunionen 1987.Han tog individuellt guld i OSfinalensom startade 1992. 1997vann han det första officiella e-postmästerskapet.Simon visade gärna ställningarfrån korrpartier han hade igång.Emellanåt hade han så mångasom 35 partier samtidigt attbevaka. Vi brukade analyseranågra av dem på tåget till ochfrån allsvenska matcher. Men jagkunde oftast inte bidra medmycket. Vi hade för olika spelstilar.När jag ville pröva en attackavvecklade han till slutspel. Somjag förstod det brukade han skickaiväg ett drag om dagen ungefär.Analyserna skötte han på pendeltågetnär han åkte till och frånjobbet.Simon var en viktig kugge iWasas framgångsrika lag i slutetav 80-talet – med fem raka allsvenskasegrar åren 1987 till1991. Han hade i sin bok “Chessfor Tigers“ lagt fram en tämligenheltäckande teori för hur mankan optimera sina chanser ischack. Det är ingen tvekan omatt hans sinne för psykologi ochuniversitetsstudier i statistik, ikombination med hans schackkunskaper,var grunden för dennamanual. Trevliga serieteckningaroch en humoristisk ochlätt ton kan få läsaren att tro attdet är någon form av skämtbok,men det är raka motsatsen.Simon menade varje ord och iWasa fick han chansen att testaoch utveckla en del av råden. Detledde senare till en reviderad ochmed flera kapitel utökad nyupplaga.I den nämns Wasa och deerfarenheter han gjort där.Kärnan i Simons resonemangvar denna: i partier mellan spelaremed olika spelstyrka ska denstarkare minimera sina riskergenom att spela långa partier medmånga chanser för den svagareatt göra fel. Den svagare spelarenå sin sida ska gärna krångla tillspelet och försöka kollra bort denstarkare. En riktigt grov missavgör ju ett parti. Detta överfördehan sedan till lagspelet genomatt säga att laget med högre snittrankingska hålla så många brädenigång som möjligt. Laget medlägre snittranking ska minimerafronten och ta remier så fort detgår. Med bara ett parti kvar kanallt hända.Forts. på sidan 247TfS nr 3/2005 211