EU och krishantering - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

FOI-R--3551--SE8 SlutsatserI detta kapitel dras övergripande slutsatser om den utveckling av EU:skrishanteringsförmåga som analyserats i föregående kapitel samt vilkakonsekvenser denna får för MSB:s verksamhet. Utvecklingen inom EU kommeratt påverka alla faser av krishantering och i detta kapitel lyfts de strategiskafrågor som MSB särskilt behöver bevaka fram.8.1 Utvecklingen av EU:skrishanteringsförmågaUtvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga har tagit fart under de senaste åren.Inom EU:s institutioner håller nya strukturer för krishantering på att byggas upp.Dessutom har flera sektorsövergripande processer lanserats när det gäller hotochriskbedömningar, framtagande av en gemensam lägesbild samtinformationsutbyte vid en kris. Flera initiativ till fördjupat samarbete när detgäller krishantering har också tagits inom olika politikområden, t.ex. när detgäller civilskydd, konsulärt samarbete och katastrofförebyggande insatser. Islutet av 2012 finns med andra ord nya förutsättningar för att skapa en mersamordnad och effektiv krishanteringsförmåga i EU.Samtidigt kan det konstateras att motsättningarna mellan EU-institutionernafortfarande är stora. De befinner sig alltjämt i en rollsökande fas, vilket påverkarrelationerna såväl inom som mellan institutionerna, där utvecklingen av den egnaverksamheten står i centrum. Motsättningarna är särskilt tydliga i relationenmellan DG ECHO och utrikestjänstens avdelning för krishantering och operativsamordning. Åsiktsskillnader förekommer också inom kommissionen däransvaret för EU:s krishantering är uppdelat mellan flera olika generaldirektorat.För att EU:s krishantering ska bli så effektiv som möjligt krävs ökad samordningmellan medlemsstaterna och EU:s institutioner. Det råder dock delade meningarom vilket forum som ska stå för denna samordning. Det saknas t.ex. enrådsarbetsgrupp som har en överblick över alla processer relaterade tillkrishantering inom EU. Detta innebär att medlemsstaterna i dagsläget saknar enhelhetsbild av den utveckling som sker, vilket riskerar att leda till ettfragmenterat system för krishantering.En tydlig trend inom EU är att samarbetet alltmer fokuserar på förebyggande ochförberedande arbete. Det pågår t.ex. metodutveckling för hot- ochriskbedömningar inom DG HOME och DG ECHO. Som ett resultat avsolidaritetsklausulen ska även en årlig bedömning av de hot och risker EU stårinför tas fram. Därutöver kan det konstateras att arbetet när det gällerkatastrofriskreducering (disaster risk reduction, DRR) och stärkandet av53