Havet 2012 - Havsmiljöinstitutet

miljögifter och deras effekterfaktaDioxiner och PCBPolyklorerade dibenzo-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibenzofuraner (PCDF), som medett gemensamt namn benämns dioxiner (PCDD/F), är miljögifter som bildas oavsiktligt, sombiprodukter i flera industriella processer och vid förbränningsprocesser, till exempel avfallsförbränningeller vanliga bränder. Polyklorerade bifenyler (PCB) har tidigare använts i enmängd olika tillverkningsprocesser, som mjukgörare, isolatorer och brandskyddsmedel ochbetraktas nu som ett miljögift. En del av dessa PCB:er kallas för dioxinlika-PCB (dl-PCB)eftersom de har en likartad, men svagare, påverkan på kroppen som dioxiner.Dioxiner och PCB:er är skadliga för hälsan och för miljön. Hos människor kan de orsakareproduktions- och utvecklingsstörningar, påverka immunförsvaret och även orsaka cancer.De är mycket långlivade och stannar kvar i miljön under lång tid, och de kan ansamlas imark, vatten, växter och djur. Människor får det mesta av sitt intag av dioxiner och PCBgenom att äta fisk som har exponerats för dessa gifter i sin miljö.Strömming i norr har högre halterDen dominerande källan till dioxiner iÖstersjön anses vara atmosfäriskt nedfall.Industrialiserade områden längs kustenbidrar troligen till den lokala variationeni fisk. Dioxinhalterna är kända för att varahögre i äldre, större fiskar.Denna och flera andra studier visar attdioxinhalterna är högre i norra Östersjön(Bottenhavet och Bottenviken) jämförtmed södra delen. Större strömming, över17 cm, från Bottenviken överskrider gränsvärdetför dioxiner och dl-PCB i matfisk.För mindre strömming, är den genomsnittligakoncentrationen i Bottenvikenlägre än gränsvärdet. Däremot är den övregränsen i konfidensintervallet fortfarandehögre än gränsvärdet. Det innebär attrisken är förhållandevis stor att gränsvärdetöverskrids om ett nytt prov tas även för demindre fiskarna.I Bottniska viken är vattnet sötare ochströmmingen växer långsamt. Därförutsätts den under längre tid för miljögifterjämfört med fisk av samma storlekfrån södra Östersjön. Det här kan kanske,åtminstone delvis, förklara gradienten medökande koncentrationer norrut, även ompåverkan från lokala källor absolut intekan uteslutas. Den lägre tillväxthastighetenförklarar inte heller de relativt sett högrekoncentrationerna i sydöstra Östersjön(region 26).Säsongsvariation för skarpsill?Koncentrationerna i ung skarpsill (13 cm)var i allmänhet låga och allra lägst i region29. Skarpsillen här provtogs under hösten,medan de övriga regionerna provtogsunder vintern och våren. Tidigare studierav strömming visar en säsongsvariationmed lägre koncentrationer på höstenjämfört med vinter och vår. Vi kan kanskeförvänta oss liknande skillnader i skarpsillsom förklarar de lägre koncentrationernai region 29. De förhöjda halterna i region26 för båda arterna kan bero på punktkällor,till exempel industriella utsläpp ellerförbränning. Även om antalet individer isamlingsproven är relativt stort så är antaletanalyserade samlingsprov lågt och resultatenbör tolkas med försiktighet.Skarpsill av bägge storlekar ligger undergränsvärdet för alla regioner, utom region26, där det finns en risk att en del skarpsillkan hamna över gränsen.Kan man äta fisken?Enligt denna studie klarar större strömmingfrån Bottenhavet och Bottenvikeninte gränsvärdet för dioxiner och dl-PCB.Det finns en risk att inte heller skarpsillfrån sydöstra Egentliga Östersjön (region26) gör det. Det innebär att dessa fiskarinte är lämpliga att äta för ofta. Övrig silleller strömming och skarpsill ligger undergränsvärdet för dioxiner och dl-PCB.Detta överensstämmer med Livsmedelsverketsbedömning. Men även om halternaligger under gränsvärdet är de höga jämförtmed andra fiskarter och områden. Kostrådengäller därför all sill och strömming frånÖstersjön.Skarpsill som används till ansjovis fiskashuvudsakligen längs svenska västkustenoch innebär därför inte något problemför konsumenten. Skarpsill som fångas iÖstersjön används främst till fiskmjöl ochfiskolja.Regelbunden konsumtion av fet Östersjö-och insjöfisk med förhöjda dioxin- ochPCB-halter kan leda till att den så kalladetolerabla dagliga intagsnivån (TDI) överskrids,något som framför allt kan innebäraen risk för barn samt kvinnor i barnafödandeålder. Men konsumtionen av fetfisk från Östersjön är ändå relativt liten iSverige. PCB och dioxiner ansamlas i kroppenunder lång tid och det är den totalakroppsbelastningen för dessa ämnen ochinte det enstaka intaget, som är avgörandefrån risksynpunkt. Överskridande av ”tolerabeltintag” innebär inte automatiskt enhälsofara, men väl att säkerhetsmarginalenkrymper. Riskerna med att få i sig förmycket miljögifter minskar om man äterolika sorters fisk och följer kostråden förÖstersjöfisk. SLästipsLivsmedelsverket 2011. LIVSFS 2011:19. 3pp.Kommissionens förordning (EU) nr 1259/2011 avden 2 december 2011 om ändring av förordning(EG) nr 1881/2006 vad gäller gränsvärden fördioxiner, dioxinlika PCB och icke dioxin-lika PCBi livsmedel.Livsmedelsverket 2011: Redovisning av regeringsuppdragrörande gränsvärden för långlivade miljöföroreningari fisk från Östersjöområdet.Armitage, JM., McLachlan, M., Wiberg, K., Jonsson,P. 2009. Science of Total Environment, 407,3784-3792.Pandelova, M., Henkelmann, B., Rötter, O., Simm,M., Järv, L., Benfenati, E., Schramm, K.-W. 2008.Chemosphere, 71, 369-378.Karl H., Ruoff, U. 2007. Chemosphere, 67,S90-S95.8. Flinkman, J., Aro, E., Vuorinen, I.,Viitasalo, M. 1998. Marine Ecology Progress Series,165, 127-136.78 havet 2012