miljögifter och deras effekterfaktaDioxiner och PCBPolyklorerade dibenzo-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibenzofuraner (PCDF), som medett gemensamt namn benämns dioxiner (PCDD/F), är miljögifter som bildas oavsiktligt, sombiprodukter i flera industriella processer och vid förbränningsprocesser, till exempel avfallsförbränningeller vanliga bränder. Polyklorerade bifenyler (PCB) har tidigare använts i enmängd olika tillverkningsprocesser, som mjukgörare, isolatorer och brandskyddsmedel ochbetraktas nu som ett miljögift. En del av dessa PCB:er kallas för dioxinlika-PCB (dl-PCB)eftersom de har en likartad, men svagare, påverkan på kroppen som dioxiner.Dioxiner och PCB:er är skadliga för hälsan och för miljön. Hos människor kan de orsakareproduktions- och utvecklingsstörningar, påverka immunförsvaret och även orsaka cancer.De är mycket långlivade och stannar kvar i miljön under lång tid, och de kan ansamlas imark, vatten, växter och djur. Människor får det mesta av sitt intag av dioxiner och PCBgenom att äta fisk som har exponerats för dessa gifter i sin miljö.Strömming i norr har högre halterDen dominerande källan till dioxiner iÖstersjön anses vara atmosfäriskt nedfall.Industrialiserade områden längs kustenbidrar troligen till den lokala variationeni fisk. Dioxinhalterna är kända för att varahögre i äldre, större fiskar.Denna och flera andra studier visar attdioxinhalterna är högre i norra Östersjön(Bottenhavet och Bottenviken) jämförtmed södra delen. Större strömming, över17 cm, från Bottenviken överskrider gränsvärdetför dioxiner och dl-PCB i matfisk.För mindre strömming, är den genomsnittligakoncentrationen i Bottenvikenlägre än gränsvärdet. Däremot är den övregränsen i konfidensintervallet fortfarandehögre än gränsvärdet. Det innebär attrisken är förhållandevis stor att gränsvärdetöverskrids om ett nytt prov tas även för demindre fiskarna.I Bottniska viken är vattnet sötare ochströmmingen växer långsamt. Därförutsätts den under längre tid för miljögifterjämfört med fisk av samma storlekfrån södra Östersjön. Det här kan kanske,åtminstone delvis, förklara gradienten medökande koncentrationer norrut, även ompåverkan från lokala källor absolut intekan uteslutas. Den lägre tillväxthastighetenförklarar inte heller de relativt sett högrekoncentrationerna i sydöstra Östersjön(region 26).Säsongsvariation för skarpsill?Koncentrationerna i ung skarpsill (13 cm)var i allmänhet låga och allra lägst i region29. Skarpsillen här provtogs under hösten,medan de övriga regionerna provtogsunder vintern och våren. Tidigare studierav strömming visar en säsongsvariationmed lägre koncentrationer på höstenjämfört med vinter och vår. Vi kan kanskeförvänta oss liknande skillnader i skarpsillsom förklarar de lägre koncentrationernai region 29. De förhöjda halterna i region26 för båda arterna kan bero på punktkällor,till exempel industriella utsläpp ellerförbränning. Även om antalet individer isamlingsproven är relativt stort så är antaletanalyserade samlingsprov lågt och resultatenbör tolkas med försiktighet.Skarpsill av bägge storlekar ligger undergränsvärdet för alla regioner, utom region26, där det finns en risk att en del skarpsillkan hamna över gränsen.Kan man äta fisken?Enligt denna studie klarar större strömmingfrån Bottenhavet och Bottenvikeninte gränsvärdet för dioxiner och dl-PCB.Det finns en risk att inte heller skarpsillfrån sydöstra Egentliga Östersjön (region26) gör det. Det innebär att dessa fiskarinte är lämpliga att äta för ofta. Övrig silleller strömming och skarpsill ligger undergränsvärdet för dioxiner och dl-PCB.Detta överensstämmer med Livsmedelsverketsbedömning. Men även om halternaligger under gränsvärdet är de höga jämförtmed andra fiskarter och områden. Kostrådengäller därför all sill och strömming frånÖstersjön.Skarpsill som används till ansjovis fiskashuvudsakligen längs svenska västkustenoch innebär därför inte något problemför konsumenten. Skarpsill som fångas iÖstersjön används främst till fiskmjöl ochfiskolja.Regelbunden konsumtion av fet Östersjö-och insjöfisk med förhöjda dioxin- ochPCB-halter kan leda till att den så kalladetolerabla dagliga intagsnivån (TDI) överskrids,något som framför allt kan innebäraen risk för barn samt kvinnor i barnafödandeålder. Men konsumtionen av fetfisk från Östersjön är ändå relativt liten iSverige. PCB och dioxiner ansamlas i kroppenunder lång tid och det är den totalakroppsbelastningen för dessa ämnen ochinte det enstaka intaget, som är avgörandefrån risksynpunkt. Överskridande av ”tolerabeltintag” innebär inte automatiskt enhälsofara, men väl att säkerhetsmarginalenkrymper. Riskerna med att få i sig förmycket miljögifter minskar om man äterolika sorters fisk och följer kostråden förÖstersjöfisk. SLästipsLivsmedelsverket 2011. LIVSFS 2011:19. 3pp.Kommissionens förordning (EU) nr 1259/2011 avden 2 december 2011 om ändring av förordning(EG) nr 1881/2006 vad gäller gränsvärden fördioxiner, dioxinlika PCB och icke dioxin-lika PCBi livsmedel.Livsmedelsverket 2011: Redovisning av regeringsuppdragrörande gränsvärden för långlivade miljöföroreningari fisk från Östersjöområdet.Armitage, JM., McLachlan, M., Wiberg, K., Jonsson,P. 2009. Science of Total Environment, 407,3784-3792.Pandelova, M., Henkelmann, B., Rötter, O., Simm,M., Järv, L., Benfenati, E., Schramm, K.-W. 2008.Chemosphere, 71, 369-378.Karl H., Ruoff, U. 2007. Chemosphere, 67,S90-S95.8. Flinkman, J., Aro, E., Vuorinen, I.,Viitasalo, M. 1998. Marine Ecology Progress Series,165, 127-136.78 havet <strong>2012</strong>
miljögifter och deras effekterMiljögifter i biotaElisabeth Nyberg, Anders Bignert & Suzanne Faxneld, Naturhistoriska riksmuseet2011miljöÖVERVAKNINGFokus på dioxineroch flamskyddsmedelÅrets rapportering av tillståndet för miljögifteri biota tar som vanligt upp organiskamiljögifter som PCB, DDT, HCB, dioxineroch bromerade flamskyddsmedel samttungmetaller som kvicksilver, bly ochkadmium. Fokus ligger på de allra giftigaste,dioxinerna, men också det bromeradeflamskyddsmedlet HBCDD som fortfarandeanvänds i Europa, och på kvicksilversom trots åtgärder inte minskat tillräckligtmycket i Sverige. Perflourerade ämnenfinns i år inte med på grund av byte avanalysmetod.Miljömål uppnås inteGiftfri miljö är ett av Sveriges miljömål,vilket innebär att halten av gifter somuppstått genom mänskliga aktiviteter iprincip ska vara lika med noll. Detta miljömåluppnås inte idag, om man utgår frånde föreslagna gränsvärdena.Bra verktyg trots bristerDagens gränsvärden är inte så specifikautan satta för fisk, oftast på helkroppsbasis,det vill säga hela fisken används vidanalys. I vissa fall är gränsvärdet för fisk enomräkning från ett gränsvärde som är sattför vatten. En översättning av gränsvärdenmellan till exempel ”vatten–mussla–fisk”och ”muskel/lever-helkropp” bygger påosäkra antaganden. Samverkande effekterfrån olika miljögifter eller möjliga effektervid långtidsexponering tar man inte hellerhänsyn till i gränsvärdena.Nuvarande gränsvärden har alltså bristermen de är oerhört viktiga för att kunnakoppla uppmätta halter till möjliga riskeroch de fungerar som ett verktyg för attprioritera eventuella åtgärder.Dynamisk processSammanfattningsvis kan man säga att deåtgärder som genomförts för att begränsaflera miljögifter har gett resultat. Det gällerexempelvis bly, PCB, DDT, HCH, HCBsamt en del bromerade flamskyddsmedel,som minskat kraftigt. Men fortfarandeär ofta giftkoncentrationerna i Östersjönavsevärt högre än på västkusten, till exempelför PCB. För andra ämnen saknas fortfarandeåtgärder eller så har de ännu intehaft tillräcklig effekt. Det gäller till exempeldioxiner, furaner, kadmium och perfluoreradeämnen. De gränsvärden som finns fördessa ämnen ändras fortlöpande med ökadkunskap. Gränsvärdena är alltså inte färdigautan behöver utvecklas på olika sätt. Detar heller inte hänsyn till miljömålet – Engiftfri miljö. Det är mycket viktigt att arbetetmed gränsvärden fortskrider och att deblir praktiskt användbara för riskvärderingoch prioritering av åtgärder.gränsvärden för miljögifter i fiskGränsvärdenÄmneFiskReferensBly 1000 (µg/kg våtvikt) EC, QS sekundär förgiftningKadmium 160 (µg/kg våtvikt) EC, QS sekundär förgiftningKvicksilver 20 (µg/kg våtvikt) EC, EQS sekundär förgiftningCB-118 24 (µg/kg fettvikt) Ospar, EACBDE (kongener 28, 47, 99,100, 153 och 154)0,0085 (µg/kg våtvikt)* EC, EQSDDE 5 (µg/kg våtvikt) Ospar, EACHBCDD 167 (µg/kg våtvikt) EC, QS sekundär förgiftningFoto: Camilla Wisbauer/iStockphoton Halterna av flera av de organiska miljögifternahar ökat i strömming de senaste tio åreni södra Egentliga Östersjön. Det beror troligenpå att strömmingen blivit magrare där.HCB 10 (µg/kg våtvikt) EC, EQS human hälsaSumma PCDD/PCDF iWHO 2005 TEQ3,5 (ng/kg våtvikt) EC, livsmedeln Arbetet med att ta fram gränsvärden för att kunna klassa miljöstatus pågår kontinuerligt inomexempelvis EU och Ospar (Oslo Paris konventionen). Gränsvärdena som presenteras i tabellen ärinternationellt överenskomna eller föreslagna gränsvärden.Environmental Quality Standards (EQS) alternativt Quality Standards (QS) framtagna inom EU, samt EnvironmentalAssessment Criteria (EAC), framtagna inom Ospar används för att indikera god miljöstatus och skydda dekänsligaste organismerna i systemet,Halter i livsmedel = EU:s gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel.* EQS föreslaget av EU, avsevärt lägre än det gränsvärde som tidigare använts (QS, human hälsa).havet <strong>2012</strong>79