En knarklangares fru - Kriminologiska institutionen - Stockholms ...

äktenskap gjorde klart att hon inte skulle lyckas leva upp till det hon ansåg en fru borde göra. Rentpraktiskt har det inneburit att hennes man tog ansvar för städning och diskning. Fängelsestraffet harlett till att ansvaret återigen har hamnat på Karin, vilket hon upplever som jobbigt.För Charlotta har vården av hemmet varit hennes enda maktområde under relationen med Ronny.Det enda hon kan styra i deras förhållande är hur rent hennes hem ska vara och vilken middag somstår på bordet. Hon beskriver sig själv som ”en liten jävla marionettdocka”:Han kunde vara jättegullig. Men allting var på hans villkor, jämnt och ständigt. Han bestämdenär vi skulle ta droger, när vi skulle dricka. Det enda jag egentligen kunde bestämma över, varhur rent jag ville ha mitt hem, och vad jag skulle laga för middag. När vi skulle träna,bestämde han. När jag började på anabola ett tag, han bestämde: det här är det du ska ta. Nä,jag vill inte ta några sprutor, Nä, men då får du gå och se ut så där. Det är klart att jag togsprutor (skratt) Det vill man ju inte höra va, från den man tycker om.Ett mönster som går igen i Charlottas berättelse är hur hon genom sina förhållanden hela tidenförhåller sig till att vara snygg, men samtidigt en respektabel kvinna, enligt sina mäns normer(Lander, 2003b). Hon lär sig var gränserna går och vilken genuskonfiguration, eller föreställninghon ska framföra i varje social situation, men det duger ändå inte.Jag kommer ihåg en gång jag skulle gå ner till jobbet och han öppnade dörren, och frågadevad fan jag hade på mig. Jag hade på mig ett par svarta tajts och ett linne, det var högsommarute. Jag tyckte inte att jag var speciellt utmanande, och han sparkade mig i ryggen så jagramlar ner för den här spiraltrappan.När Ronny grips, fortsätter hon liksom tidigare vara till lags, som ”en god kvinna”. Det inkluderaratt ställa upp på samlag.Och jag la mig på den där jävla galonsoffan. Man får väl vara trevlig va, man får väl ställaupp. Man kan ju inte känna sig snuskigare än att gå ut därifrån, och vara nypippad utav enkåkfarare som ser ut som jultomten. Jag menar, man känner sig råsnuskig alltså, det är inte såatt man går och tar en fika efteråt. Utan man vill gärna hem och duscha och tvätta av sig dethär äckliga. För det kändes verkligen äckligt. Inte för att förhållandet innan vart så jävlaromantiskt, men nä...Jag tolkar Charlotta som att hon här utför de rolluppträdanden, som är förknippade medförväntningar på hennes särskilda social position som flickvän, i sitt heteronormativa förhållande,och definieras av Ronny i sin positionen som pojkvän (se Allen & van de Vliert 1984, s. 4). Honbeskriver också hur dåligt hon mår; vilket kan förklaras av den rollkonflikt som uppstår, då honsjälv samtidigt vill lämna relationen, och gå ur rollen som flickvän (Allen & van de Vliert 1984, s.8-9). Condry (2007, s 24-27) visar att framförallt kvinnliga anhöriga påtvingas nya roller, somkretsar kring förövaren och hans behov, vilket Charlotta, men även Sanna förhåller sig till i sina