Protetik i det försvagade bettet - Tandläkartidningen

Protetik i försvagade bettNär ett material utsätts för dragbelastning, oavsettom materialet består av dentin, cementeller av ett konstruktionsmaterial uppstår vidtillräckligt hög belastning och efter tillräckligt mångabelastningscykler en liten spricka i godset. Sprickanuppstår ofta där dragspänningen är som störst. Sprickankan växa fram långsamt tills frakturen plötsligtär ett faktum. Om vi helt kunde eliminera de kraftersom orsakar dragspänningar i munnen skulle utmattningsfraktureri princip inte uppstå.Följande faktorer påverkar risken för mekaniskutmattning:• Kraftens storlek• Kraftens riktning• Godsets dimensionering och form• Godsets materialegenskaperKraftens storlekPersoner med parafunktioner biter samman medbåde större kraft och under längre tid än andra. Vidtecken på ökat tandslitage eller andra tecken på parafunktioner,exempelvis facetter eller omotiverat incisaltslitage, bör detta värderas i terapiplaneringen.Det är viktigt att se till att inga interferenser byggs ini den nya konstruktionen, och att det råder interferensfriheti bettet som helhet för att minska onödigpåfrestning på både stödtänder och konstruktion.Godsets dimensionering,form och materialegenskaper”Godset” kan i det här sammanhanget utgöras avbåde tand, cement och konstruktion. Draghållfasthetoch styrka är två viktiga materialegenskaper sompåverkar risken för utmattningsfrakturer hos såväldentin som andra material. Vid frakturer är det densvagaste länken i kedjan som frakturerar först. Ärtill exempel stödtanden en rotfylld tand med storatandsubstansförluster är det ofta den klent dimensioneraderoten som frakturerar först.Kraftens riktningGenom att modifiera den ocklusala utformningenfinns stora möjligheter att styra krafternas riktningtill att bli mer axiellt riktade.Det naturliga bettets anatomi är sinnrikt utformadför att kunna ta upp belastningar av varierandestorlek och riktningar i olika delar av bettet. Så längebettet är intakt klarar det stora belastningar undermånga år. Situationen förändras dock radikalt omman förlorar tänder och tandsubstans. I det försvagadebettet bör det terapeutiska målet inte i förstahand vara att återställa originalanatomi och originalocklusionutan att ge patienten en socialt fungeranderekonstruktion med en ocklusal utformningsom skyddar tänder och konstruktion från ogynnsammabelastningsriktningar [1, 2].I överkäken (speciellt i överkäksfronten) finns detofta en stor horisontell kraftkomposant, specielltvid laterotrusion och protrusion. Ju större vertikalöverbitning och ju brantare kusplutning desto störreär den riskfyllda horisontella kraftkomposanten. Iöverkäksfronten är tänderna oftare rotfyllda ochstiftförsedda jämfört med övriga tänder i bettet. Detinnebär att stödtänderna förutom den ogynnsammabelastningsriktningen även är klent dimensionerade[3]. Kliniska uppföljningar av fast protetik visar oftaen högre frekvens komplikationer i överkäksfrontenän i övriga delar av bettet och överkäksfronten bördärför betraktas som en potentiell riskzon för tekniskakomplikationer.När man planerar en protetisk behandling i ettdjupt bett där överkäksfronten ska ingå måste tändernasförmåga att tåla den belastning de kommer attutsättas för värderas. Om förlusten av tandsubstansär omfattande eller om det parodontala stödet är reduceratär tänderna sämre rustade att ta upp de storalateralt riktade krafter som ofta genereras i djupabett. De posteriora tänderna har en stor betydelsebåde för den ocklusala stabiliteten och för att avlastaen försvagad överkäksfront i djupa bett. I ocklusionavlastar de fronttänderna och förhindrar att bettetsjunker. I laterotrusion kan bettet slipas in så att flertänder delar på de horisontella krafterna (gruppfunktion)om bettet inte är alltför djupt.Vid en protetisk rehabilitering kan en modifieradutformning av kronorna, ofta kombinerat med enjustering av ocklusionsplanet i motstående käke, omvandlaen stor del av bettets dragkrafter till tryckkrafter.Patienten får en konstruktion med något kortareöverkäksincisiver och med bredare incisala skär ibucko-lingual led. Den vertikala överbitningen reduceras,kusplutningen blir flackare och kraftriktningenblir i huvudsak axiell under funktion (Figur 1 samtFigur 2 a–d).Figur 1. Den restaurerade tandens anatomi behöverinte alltid efterlikna tandens originalanatomi. Genomen ”terapeutisk ocklusion” kan man skapa en mergynnsam kraftriktning under funktion.TANDLÄKARTIDNINGEN ÅRG 97 NR 9 2005 49