Frågor som avgörs med våld är aldrig avgjorda” - Kriminologiska ...

1. IntroduktionEnligt Brottsförebyggande rådet (hädanefter, Brå) har misstänkta personer för misshandel motkvinnor ökat med 33 procent sedan år 2000, och hela 80 procent är män (Brå-rapport 2008-23:115). Vidare har Karolinska institutet i Stockholm gjort en kartläggning över mäns våld motkvinnor. Denna kartläggning påvisar att cirka 90 procent av de kvinnor som har blivit utsatta förvåld har blivit detta av en närstående som antingen är en partner eller en före detta partner (KIF,2011:3;5; Lundgren, m.fl.,2001:71). I samma utvärdering återspeglas hälso- och sjukvårdensfokus på verksamheter som främst inriktar sig på kvinnan som våldsoffer samt, att Stockholmsläns landsting (SLL) mestadels har fokuserat på handlingsprogram av just omhändertagande avde våldsutsatta kvinnorna. Samma uttalande görs i Brås utredning av regeringens handlingsplan 1där det påvisas att, av 56 olika åtgärder i planen riktar sig en överväldigande majoritet till utsattakvinnor och i viss mån till barn (Brå, 2011:1). Sammanfattningsvis framkommer det, i samtligakällor, att det mesta fokus har lagts på att ge stöd och hjälp till de våldsutsatta kvinnorna.Däremot tycks det i dag råda en allt större enighet om det ökade behovet av insatser förbehandlingsprogram för män som utövar våld i nära relationer. Dock har det, enligtSocialstyrelsen, inte varit helt okontroversiellt att satsa på behandlingsmetoder och insatser förmän (Socialstyrelsen, 2010:8). Detta beror på uttryckta farhågor, från både kommuner ochlandsting, för att sådana verksamheter tar resurser ifrån stödet och insatserna till de kvinnor ochbarn som drabbas av våldet. Under de senaste åren har det, trots dessa farhågor bildas fleraverksamheter i Sverige som riktar sig till de våldsutövande männen, främst inom ideellaorganisationer men också inom socialtjänsten. Även om dessa typer av verksamheter tycks varaföga utvecklade och, enligt Karolinska institutet, sakna kunskap om vilka metoder som äreffektiva i ett förebyggande eller behandlande arbete med män som utövar våld mot kvinnor(KIF, 2001:3;5f), så är Socialstyrelsen, Karolinska institutet, Brå och SLL överens om att viljanatt förändras är en förutsättning för att behandla mäns våld (t.ex. KIF, 2011:3;15ff:24 ochApropå, 2011:1;17, Socialstyrelsen, 2010:25, Amnesty, 2005:10).Att ingå behandling mot sitt våldsutövande kategoriseras efter mannen i frågas villighet att göradetta. Dessa kategoriseras som icke-frivillig eller frivillig ingång till behandling. Det ickefrivilligasättet hör till de fall där mannen blivit dömd för brottet och behandling utförs avkriminalvården. Till det frivilliga sättet hör de som själva inser att de behöver hjälp (KIF,2011:3:9). Med den sistnämnda utgångspunkten kommer föreliggande studie att redogöra fördetta fenomen genom, att närmare fokusera på männens egna erfarenheter av behandling ochderas berättelser om ingången till den.1 Handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Brå, 2011:1)9