Konstbråk! - Göteborgs universitet

ʺAlla nyanser, allt som fannsmellan svart och vi", bara försvannʺkumentera hela Making Differences‐programmet.Den här utställningen tog upp väldigtsvåra frågor, vårt verk var ju inte unikt pådet sä"et, där fanns andra verk som berördedöd och förintelse.Vad tyckte ni om den deba+ som sedankom i medierna, var det en konstruktiv deba+?– Nej ,vi tyckte inte det. Den blev extremtgrov, som den brukar bli i samband med Israel‐Palestinakonflikten.Man tog till de välkändaantisemitanklagelserna, som v i idagär ganska välbekanta med ‐ de förekommerju ti" som tä" i deba"en. Även i Israel kallarisraeler varandra antisemiter. Det har gå"inflation i ordet, så a" det fullständigt harförlorat i värde.– I alla fall inledningsvis så kände vi e"stöd från media och den liberala pressen,som alltid ställer upp för y"randefriheten.Det gjorde de även i det här fallet så a" sägareflexmässigt. Men sen kunde vi märka hurman blev ängslig, vi upplevde a" de fickkritik för a" de ställde upp för oss som degjorde. Dessutom blev ju kulturredaktionendödshotade när de försvarade oss. Precissom vi blev. Dagen därpå hade Ingela Lind(på DN) till och med livvakt. Det var så illa.– Jag skulle vilja säga a" de"a var manhelt oförberedd på även i media. Bakomkulisserna kunde man skönja a" det fannsolika kra?er. Det fanns flera stycken påDN som klart och tydligt stödde oss, mensedan kunde man hos vissa se en glidning,en ängslan. En försiktigare a"ityd. Ganskasnart lade man locket på, och i och med detså berörde man inte det som installationenville ta upp. Det blev en svartvit diskussion:kan det här vara antisemitiskt eller inte? Vilketi vårt fall blev helt absurt, och inte minstkränkande.– Alla nyanser, allt som fanns mellan svartoch vi", bara försvann. En annan sak somvi var väldigt missnöjda med var a" maninte i någon tidning seriöst presenteradedet fullständiga verket, som bestod av fleradelar. När man fotograferade så var det enestetik som man inte ser vanligtvis i recensionssammanhang,utan som är vanligare isensationsjournalistik.Du pratade förut om några ”kraEer i detfördolda” som man kunde skönja, vad menardu med det mer specifikt?– Jag menar a", och de"a har vi inga bevisför, men vi vet a" det finns en ganskavänligt inställd a"ityd till Israel bland DN:s ägare och på ledarsidan. Och kulturdelenhar inte den självständiga roll som den harha? en gång i tiden på DN. Utan de är underordnadeledarredaktionen. Det är en tuffaretid för frilansjournalister och skribenter,helt enkelt.Någon skribent skrev något i stil med a+Mazel och Vassermann i och med si+ agerandepå något sä+ griper in i konstverketoch gör det till si+ eget.– Självklart är det så a" verket ändrades ioch med de ingrepp som Zvi Mazel och Vassermangjorde, och de tolkningar de lade påverket. Man kan å ena sidan se det som a"det gjorde verket mer komplext på så sä" a"de projicerade sina bilder, sina demoner påverket. Det gör alla som ser e" verk. Konstverkar ju så på betraktaren, kan man säga.25