Etnografiska utmaningar på nätet - Nätverket - Uppsala universitet

Digitala texter och analoga fältarbetare –Internetetnografins metodologiska dilemmanHanna JanssonAtt som etnolog arbeta på Internet har många likhetermed mer traditionellt fältarbete – i mer traditionellaetnologiska fält. Man rör sig i samma ”miljöer” som sinainformanter och observerar aktiviteten på offentligaeller semi-offentliga arenor, för att därefter samla in ettempiriskt material. (jfr Palmenfelt 2007:230) Onlinefinns en outsinlig källa av texter och bilder skapadeav informanterna – material som ännu inte redigeratsav forskare eller lagrats i arkiv, och som därför passarutmärkt för nyfikna etnologer och folklorister. Samtidigtrör det sig om ett interaktivt och snabbt föränderligtmedium som fick sitt kommersiella genombrott fördrygt tio år sedan, och där det ännu inte finns någraför fältet direkt anpassade kvalitativa metoder. Dennaartikel diskuterar några av de metodologiska problemoch frågor som kan uppstå i och med den humanistiskaforskarens möte med Internet som källa. Hur hittar manlämpliga informanter bland tusentals användare – ochhur skapar man ett empiriskt material ur en textvärldsom sträcker sig flera år tillbaka i tiden? Hur kan enforskare, van att arbeta med papper och penna somfrämsta verktyg, hantera texter som är beroende av sindigitala form för att inte förlora sina karaktäristiskaegenskaper? Och hur kan man förstå de texter onlinesom beskriver livet offline? Resonemanget utgår frånmina erfarenheter från två tidigare onlinestudier, ochframförallt från arbetet med en masteruppsats i etnologi,om relationen mellan handarbete och berättande påsvenska stickbloggar.Ett av de första stegen i undersökningen är självklartatt börja bilda sig en uppfattning om fältet och om vadsom ska utgöra studiens empiri. Ska man endast se tillonlinematerial, eller ska man även komplettera medmer traditionella kvalitativa metoder som intervjueroch observationer? För att avgöra detta, menar jag,behöver man utgå från såväl studiens syfte som vad somkännetecknar det aktuella fältet. Jag har tidigare utfört tvåonlinestudier där material samlats in från internationelladiskussionsforum, på vilka samtalen helt kretsat kringredan befintliga populärkulturella texter. Det första falletrörde en folkloristisk studie av The Phantom DiscussionBoard, där så kallade ”phans” av berättelserna omFantomen på Operan samlades. De hade, föga förvånande,omfattande kunskaper rörande Fantomen-relateradetexter, men vad som var mer överraskande var den enormaintertextuella kompetens som de regelbundet uppvisade.Tillsammans skapade de parodier och humoristiska textersom vävde samman citat och referenser från Fantomenpå Operan med till exempel ABBAs melodier och kändastorfilmer som Matrix-triologin och Star Wars. ( Jansson2006a) Den andra studien undersökte kritiska diskurseroch subkulturell kompetens på ett diskussionsforumför den amerikanska TV-serien Dead Like Me, vilkentill fansens förtret hade lagts ner efter bara en säsong.Forumet präglades av ett stort antal användare som i regelskrev endast ett inlägg var. Det fanns ändå en utprägladdiskurs bland dem; en intelligent serie för en intelligentoch kritiskt tänkande publik hade lagts ner, medan denövriga TV-publiken utgjorde en omdömeslös massa somår efter år fick fortsätta att se sina populära, men ackså enfaldiga, serier. ( Jansson 2006b) Även om de tvåundersökningarnas fokus därmed såg fullständigt olikaut kretsade de empiriska materialen i båda fallen heltoch hållet kring text; både de texter som deltagarna självaskapade, och de populärkulturella texter som låg till grundför forumens existens. Det föreföll därför som självklartatt basera analysen av parodiska former och irriteradediskurser endast på ett insamlat, digitalt, textmaterial.Under det i skrivande stund ännu pågående arbetetmed en masteruppsats om stickbloggar ( Jansson 2010)var valet däremot inte alls lika enkelt, trots att bloggensom genre mycket väl skulle kunna ligga till grundför folkloristiska textstudier eller medieinriktadediskursanalyser. Stickbloggen visade sig nämligen varaen arena där traditionellt handarbete möter moderndigital kommunikationsteknik, och där de publiceradetexterna och bilderna fullkomligt genomsyras avstickningens taktilitet och ting. Stickbloggarna måste,menar jag, förstås som texter som helt centreras kringnågot som inte är text, och kring något som tvärtommåste utföras och upplevas med den egna kroppen föratt bli förståeligt. Texterna beskriver ”mjuka”, ”mumsiga”och ”sticksiga” garner, och på hundratals fotografier kanbloggarnas besökare se handleder, huvuden och föttersom bär upp pågående eller just avslutade stickprojekt.Därtill är förutsättningen för bloggens fortlevnad attISSN: 1651-059329Nätverket 2010: 17: 29–33http://natverket.etnologi.uu.se