Etnografiska utmaningar på nätet - Nätverket - Uppsala universitet

Nummer 17, 2010:Etnografiska utmaningar på nätetPripp O.Inledning 1 – 2Jensen C.S.H.Etnologi og folkloristik på nettet 3 – 7Breddam M.D. & Jespersen A.P.Surfing Conversations. The development of a methodologicalapproach to the Internet as practice 8 – 16Fredriksson C.E-handelns virtuella etnografi. Om förtroende och tillit påTradera 17 – 28Jansson H.Digitala texter och analoga fältarbetare. Internetetnografinsmetodologiska dilemman 29 – 33Willim R.När nätet växer. Om algoritmiska och irreguljära metoder 34 – 38Hagström C.En etnolog i Azeroth. Reflektioner kring ett fältarbete i Worldof Warcraft 39 – 46Gunnarsson Payne J.Fältanteckningar från Bloggosfären. Meningsskapandetekniker och vardagslivets netnologi 47 – 51Hyltén-Cavallius S.Trovärdiga färger? Om att beskriva webbmiljöer 52 – 56Kaijser L.Reflektioner kring ett skivsläpp 57– 62Gustavsson A.Att sörja ett sällskapsdjur på Internet – med katten somexempel 63 – 71Fägerborg E.Museerna, insamlingen och webben 72 – 76Fjell T.I.Offentliggjort men inte offentligt? Några tankar om bruket avinternetkällor 77 – 82ISSN: 1651-0593Nätverket 2010: 17: 1–82http://natverket.etnologi.uu.se

InledningOscar PrippFöreliggande nummer av Nätverket är resultatet av enförfrågan som gick ut till etnologer och folkloristeri Sverige, Norge och Danmark. Det var en undranfrån redaktionen över vilka som ägnar sig åt frågorsom berör Internet. Huvudtanken var att komma ikontakt med skribenter som i ett nätverksnummerskulle kunna ge en bred bild av de internetrelateradespörsmål som etnologer och folklorister idag ägnar sigåt. Tanken var också att åstadkomma ett nummer somlättillgängligt kan användas för en intern vetenskapligdiskussion, för spridning av idéer och kunskaper mellanoss som forskare, lärare och andra verksamma inomkultursektorn samt inte minst att erbjuda institutionernalättåtkomlig kurslitteratur i ämnet.Vid etnologiska avdelningen vid Uppsala universitet harintresset för frågor om Internet varit stort under mångaår. 2001, exempelvis, arrangerade avdelningen underprofessor Gösta Arvastsons ledning en internationellkonferens, ”IT-users and Producers in an EvolvingSociocultural Context”, vilken också resulterade iett temanummer av Nätverket (2002:11, natverket.etnologi.uu.se). I detta nummer skrev Arvastson i sina”Closing Remarks”:Computers and cybercultures are raising questionsabout human experiences of society. Primarilythese questions are related to the individual’sorganisation of everyday life: speed, time andspace, and a multitude of social experiences andsocialities that represent his or her life-world. Thismight empower our image of the future, with newperspectives, related to the communication of rolesand identities on the net, and the complexity of the“computer user” as an organising form of peopleand collective life. (Arvastson 2002:94)En slutsats utifrån bidragen till detta nummer, åtta årsenare, är att dagens forskning upprätthåller sig vidde frågor som Arvastson pekade ut. En rad forskareproblematiserar gränsdragningar mellan vardagslivetslivsvärldar och virtuella världar. De undersökerinteraktiviteten mellan det som sker on-line och offline,ackumulerar kunskap om hur gränser suddas utoch hur analoga erfarenheter och vardagsliv översättsdigitalt och tvärt om. Etnologer och folkloristerfokuserar också vilken roll nätet spelar i människorsvardagsliv, men även hur det som utspelar sig on-lineär påverkat av livet off-line, om det nu är relevant attgöra denna uppdelning istället för att se det som ett ochsamma vardagsliv, oavsett om det sker on-line eller offline.De frågor som presenteras i detta nummer handlarockså om hur Internet ska förstås som fenomen, somsocial och kulturell kontext, och med vilka metoderoch verktyg kvalitativt inriktade forskare kan navigerai detta hav av tillgängligt material.Charlotte S. H. Jensen från Nationalmuseet iKöpenhamn öppnar numret med en artikel om nätetsutveckling, i och med introduktionen av ”web 2”, motatt bli allt mer dialogiskt och kommunikativt. Jensenpekar på en rad områden som därav borde vara avsärskilt intresse för etnologiska och folkloristiskaundersökningar. Det handlar exempelvis om hurkulturhistoria brukas i dialogisk form inom socialamedier, hur kulturinstitutionerna suddar ut gränsenproducent/brukare samt hur traditioner och händelserförskjuts mellan virtuella världar och real life.Mads Dupont Breddam och Astrid Pernille Jespersenfrån Köpenhamns universitet fördjupar frågan omrelationen real life och det virtuella. De arbetar medetnografiska reflexiva undersökningsmetoder sominvolverar brukare i innovationsprocesser, så kalladpraktikorienterad innovation. Genom ett ”etnologisktdesignspel” utvecklar de hur människor kan handlalivsmedel on-line. Och via så kallade ”surfingconversations” analyserar de brukarnas/konsumenternasolika slags vardagsliv som grund för utvecklingen avden interaktiva handeln med livsmedel.Cecilia Fredriksson från Lunds universitet utvecklartemat e-handel vidare. Här är det författarens egenreflexiva praktik som nät-shoppare som utgör empirisktcentrum för forskningen om analog och digitalvardagsverklighet. Fredriksson ställer sig härigenomfrågor om vilka kulturella uttryck och praktiker somkaraktäriserar e-handeln och vad det är som skaparvärden för virtuella butiker. Hon analyserar fram enrad grundläggande empiriska och teoretiska aspekter pådagens e-handel och placerar därmed detta ”nätbruk”i en större kulturell kontext.ISSN: 1651-05931Nätverket 2010: 17: 1–2http://natverket.etnologi.uu.se

Pripp O. (2010) Inledning. Nätverket 17, 1–2.#Hanna Jansson från Uppsala universitet (fr.o.m.ht 2010 Stockholms universitet) konkretiserarmetoddiskussionen om hur den kvalitativt inriktadeforskaren kan finna vägar i obegränsade materialmängderpå nätet. Hon fokuserar också metoder för att forskaom själva översättningsprocessen, hur det går till närde analoga objekten formateras digitalt och tvärtom.Janssons bidrag som bland annat utgår från enstudie om stick-bloggar visar med all tydlighet hurgränssättningen mellan det fysiska och det virtuellakan problematiseras och utmanas.Robert Willim från Lunds universitet bidrarytterligare med att ta fram metoder för kvalitativanalys av företeelser på nätet. Han pekar på hurpass få forskare som uppmärksammar mjukvarornaskulturella inre logiker, exempelvis hos de program vianvänder för ordbehandling, informationssökning, mm.Willim uppmärksammar behovet av att utveckla såvälsystematiska (algoritmiska) metoder som handgrepp somger utrymme för det slumpmässiga (irreguljära metoder)och vad han kallar för ”algoritmbaserad serendipitet”,där regelmässig systematik och slumpmässighet korsasi en och samma metod.Charlotte Hagström från Lunds universitetexperimenterar med kvalitativt utforskande avförhållandet mellan det virtuella och real life. Hennesavatar i spelet ”World of Warcraft” (WoW) bedriverfältarbete och har handledning med studenters avatarer.Hagström gör också ett slags intersektionell analys avhur avatarer inom WoW namnges, vilket speglar socialtoch kulturellt relevanta kategorier i såväl spelets hårdavärld som in real life.Jenny Gunnarsson från Södertörns högskola framhållerockså det egna deltagandet som metod och lyfter frammetodologiska frågor för den kvalitativt inriktadeforskaren. Hon diskuterar hur mikroberättandet ifeministiska bloggar är en del av vardagslivet genomatt de både speglar personliga vardagserfarenheteroch dessutom ofta är skapade i hemmen eller i andravardagssammanhang. Hon skriver också om sina egnaexperiment med att driva en blogg och det hon kallar förreflexiv teknikanvändning, där forskaren är en reflexivmedskapare, som en metod att förstå bloggteknologinsom en meningsskapande teknologi.Sverker Hyltén-Cavallius från Stockholms universitetdiskuterar sin undervisning med att få etnologstudenteratt utforska nätet utifrån kulturanalytiska perspektiv.Han tar till exempel upp skillnaden mellanvardagssurfande och vetenskapligt surfande och gören systematisk genomgång av vilka aspekter man kangöra studenterna uppmärksamma på när det gäller nätetsom kontext. Det kan handla om länkars normativanärvaro, hur det visuella byggs upp för att signaleraidentifikation eller regelrätt analys av texter.Lars Kaijser från Stockholms universitet undersökerInternets konstitution genom att utgå ifrån hurBeatles framställs i samband med att gruppenssamtliga originalskivor släpptes på nytt på cd 2009.En av Kaijsers grundläggande resonemang kretsarkring hur framställningen, bestående av en mångfaldav röster, villkoras av nätets uppbyggnad. Artikelnbreddar vår förståelse av hur nätets konstitution är enförutsättning för meningsproduktion, i detta fall kringen central ikon, laddad med känslor och personligaförhållningssätt.Anders Gustavsson från Universitetet i Oslo undersökerdet ökade bruket att sörja husdjur, i detta fall katter,på minnessidor på nätet. Han analyserar framett antal bärande teman vilka säger mycket om deförändringar som skett i människors sätt att förhållasig till sina husdjur. Det empiriska materialet visarnärgånget de sörjandes inre tankar och hur de på ettmeningsskapande plan förstår sina djur. Gustavssonskriver att minnessidorna tycks fylla en alldeles särskilduppgift i en tid då döden tabuerats och framföralltprivatiserats. Internet ses som ett offentligt rum därman under pseudonym kan uttrycka sina inre känsloroch få respons från deltagande okända människor.Eva Fägerborg belyser kort och översiktligt några frågorom nätet och digitala medier utifrån museernas horisontoch framförallt utifrån samtidsdokumentationen. Hontar till exempel upp möjligheter och problem med attbetrakta Internet som ett fält för materialinsamling,undersökning, dokumentation och inte minst som enarena för museerna att synas på. Andra aspekter somFägerborg problematiserar är Internet som verktyg ochsom kommunikation. Artikeln avslutas med en lista medett urval av länktips.Numret avrundas av Tove Ingebjørg Fjell frånInstitutt for kulturstudier og kunsthistorie i Bergen.Hon problematiserar en rad centrala frågor somkulturforskare ställs inför då material ska hämtasfrån nätet. Ett av dessa problem är hur forskaren skahantera insändare och inlägg av mer känslig natur.Avsändarna kan visserligen uppfatta sina privata texteroch bilder som offentliggjorda, men inte som offentligaoch därmed fria att lyftas ur sina sammanhang föratt exempelvis sättas in i forskningskontexter. Ettannat problem är svårigheten att anonymisera källorpå ett betryggande sätt på grund av dagens effektivasökverktyg. Hur ska invidskyddet kunna tillgodosesoch vilka fällor finns det? Med Tove Ingebjørg Fjellsartikel landar temanumret i konkreta etiska frågor ochi en etisk diskussion med bäring långt in i framtiden.2Nätverket 2010: 17: 1–2http://natverket.etnologi.uu.se

Etnologi og folkloristik på nettetCharlotte S. H. JensenSiden ca. 2005 har nettet ikke været det samme. Denudvikling, som normalt betegnes web 2.0 har betydet,at nettet som publiceringsmedie i stadigt stigende graderstattes at nettet som et kommunikativt og dialogiskmedie. Artiklen diskuterer nogle af de nyere tendenser,beskriver eksempler på hhv. institutioners brug af socialeformidlingsmuligheder og peger på områder af særliginteresse for etnologisk/folkloristiske undersøgelser.Tidligere var nettet et sted, der primært rummedeenvejs-kommunikation. Det sted, hvor afsenderepublicerede materiale, der skulle læses af modtagere,præcis som en trykt publikation. Man ”lagde teksterud på nettet”, ofte uden at tilrettelægge disse specieltmed hensyn til mediets særlige muligheder. Nogle af deførste institutionswebsites fra fx arkiver og museer, derblev etableret i 1990´erne midte og frem, var tydeligtudarbejdet ud fra denne tankegang. Den tids første sitesinformerede om fx åbningstider, udstillinger, adgang tilsamlingerne etc. Hovedfokus for disse websteder var atinformere om institutionernes off-line tilbud snarereend at anvende det nye medie som en selvstændig kanaleller et rum for formidling af den kulturhistorie, sominstitutionen varetog.Omkring 2004 begyndte webinteresserede at taleom en ny tendens. Nettet var ved at udvikle sig tilet kollaborativt rum. Dvs. at grænserne mellemproducenter/forbrugere af netindhold blev stadigtmere udviskede, fordi netbrugere i stigende gradkommunikerede, skabte indhold og delte det medhinanden. Denne, kvalitative, ændring blev snart kendtunder betegnelsen 2.0.Den, der skabte udtrykket var forlæggeren og bloggerenTim O`Reilly, som bl.a. udgiver bøger om computere,programmering, m.m. I efteråret 2005 pegede han iblogindlægget ”What is web 2.0” på en lang række afde tendenser og markører, som viste grænserne mellemden hidtidige og den nye måde at anvende nettet på:Web 1.0 Web 2.0DoubleClick --> Google AdSenseOfoto --> FlickrAkamai --> BitTorrentmp3.com --> NapsterWeb 1.0 Web 2.0Britannica Online --> Wikipediapersonal websites --> bloggingevite -->upcoming.org andEVDBwdomain namespeculation -->search engineoptimizationpage views --> cost per clickscreen scraping --> web servicespublishing --> participationcontent managementsystems --> wikisdirectories(taxonomy) -->tagging(“folksonomy”)stickiness --> syndicationSkemaet er hentet fra http://oreilly.com/web2/archive/what-isweb-20.htmlImidlertid havde den synsvinkel, hvor nettet blevbetragtet som et publiceringssted ikke gjort det nemtat finde reelt, kulturhistorisk indhold i de år hvornettet begyndte at blive mainstream. Publiceringernerummede som nævnt ofte faktualia om adgang til fysiskelokationer, og ét synspunkt var, at netadgang til formeget indhold kunne gøre netbrugere uinteresseredei fysiske besøg.En af de første større danske sites, der rummedekulturhistorisk indhold i et vist omfang var ”DanskeKonger”, der blev udarbejdet af en privatperson medinteresse for webdesign. På websiten, der pt. stadig visesblandt de første i en google-søgning, forklarer sitetsejer Kim Slejborg, at mangel på historisk webindholdvar en del af hans motivation for at oprette webstedetDanske Konger:Baggrunden for Danske konger ...og deres historievar, at min datter Signe, der på det tidpunkt gik i7. klasse, ikke kunne finde nogen oplysninger omChristian 4. på Internet. Det ærgrede mig, at voreshistorie var så dårligt repræsenteret, så i november1997 skrev jeg en kort biografi om monarken. Tilmin store overraskelse modtog jeg efterfølgendemasser af e-mail fra folk, der havde læst biografienog roste mit initiativ. Mange opfordrede mig tilISSN: 1651-05933Nätverket 2010: 17: 3–7http://natverket.etnologi.uu.se

Jensen C. S. H.#at skrive videre på, hvad der udviklede sig til atomfatte historien omkring hele den oldenborgskekongerække. (www.danskekonger.dk)Institutioner formidler i 2.0I analogi med den skepsis, som en del institutionerhavde over for det nye medie i 1990´erne, har der ogsåværet en vis skepsis overfor den nye måde at brugemediet på efter 2005. Men der foregår efterhånden enbetydelig formidling via sociale netværkssteder og medbrug af det, man kunne kalde ”den sociale ideologi”.Tæt på mainstream må denne form for kontakt sigesat være, når selv en institution, der formidler en såalvorlig historie som ”The Auschwitz Memorial” vælgerat anvende Facebook.Auschwitz Memorial oprettedesin facebook-side 15. oktover 2009 og fik i løbet afkort til flere tusind kontakter. En tilsvarende brug afmediet ses med oprettelsen af en profil for den lilleHenio Zytomirski, der omkom i dødslejren Majdanek. 1Ikke mindst i England og USA har kulturhistoriskefagfolk gjort en betydelig indsats for at anvende dendialogiske form. Fx har National Archives i Storbritannienmed projekter som Moving Here (www.movinghere.org.uk) der startede allerede i 2003 og wiki´en YourArchives (http://yourarchives.nationalarchives.gov.uk) forsøgt at skabe steder, der bygger på dialog ogbrugerdeltagelse.... og skoler kan bestille tjenester, derinvolverer realtidstilstedeværelse. Victoria & AlbertMuseum bruger mikrobloggingtjenesten Twitter tilat inddrage interesserede, der ikke kan være til stedeved institutionens ”Friday Late”-arrangementer ogkommunikere med med dem i realtid. I Hollandanvender arkivet Brabrants Historisch InformatieCentrum chat som redskab for vejledning. 2British Museum har en meget aktiv Facebook-sidemed mange fans, og integrerer de forskellige socialemedier i en kombination. Fra kunstmuseernes verdenkunne man nævne The Met, som både anvender flickr,YouTube, iTunes, delicious, Facebook, MySpace ogTwitter. Desuden tilbydes der podcasts og et traditioneltnyhedsbrev via mail. The Met åbner op for, at brugernesbilleder integreres i museets website, og det svenskeRigsantikvarembede har, som den første nordiskekulturarvsinstitution en meget aktiv deltagelse påflickr commons.Historic Royal Palaces har en YouTube-kanal, der bl.a.rummer 6 videoer, hvor 6 forskellige medarbejdereargumenterer for, at netop deres favorit blandt Henrikden Ottendes 6 koner var ”den bedste” i flokken. Deter ikke alle medarbejderne der har historisk-akademiskbaggrund. Ved at give stemme til historieinteresse hos1Den etiske problemstilling i profilen http://www.facebook.com/henio.zytomirski som meget hurtigt fik flere tusind venner, harbl.a. været omtalt på Mashable http://mashable.com/2010/02/04/facebook-profile-holocaust-victim/2http://www.bhic.nlmedarbejdere med anden baggrund, bliver det legalt idet museale rum at forholde sig til perioden, Henrikog konerne ud fra forskellige videnspositioner.Historic Royal Palaces gav også Henrik selv en stemme,nemlig på Twitter, hvor han udsendte tweets om sinetanker i forbindelse med den forestående kroning.Anledningen var kroningsjubilæet i sommeren 2009.Det sidste i rækken af ”kroningstweets” blev sendt 24juni: ”I’m contented, all I need now is a son to secure thefuture of Tudor monarchs – I’m sure Katherine will bepregnant soon, and bear a boy.” Helt sådan gik det sombekendt ikke, og man kan gætte på, at mange af de ca.1.100 followers har haft dette i baghovedet. Selvomalmenkendskabet i dette tilfælde må formodes at værebetydeligt, ”kan” Twitters korte statements i ”historiskrealtid” noget, som en lineær tekst ikke ville kunne.Den kan give en fornemmelse af et hændelsesforløbunder udvikling.Netop denne måde at bruge mediet på har jeg med etbegreb fra bloggen The Daily Irritant 3 valgt at kaldetwitenactment. Twitters form er som skræddersyet til – ien højfrekvent form - at give mulighed for indlevelse ikomplekse hændelsesforløb, der foregår i en simuleretrealtid.Folkene bag bloggen TwHistory præsenterede dereskoncept på UNESCO´s e-learning seminar i Barcelonatidligere på året. Deres slides, som findes på Prezi.com,interesserer sig for fænomenet ”twitenactment”. Herbeskrives flere af denne type projekter, hvor twittere,som hver især repræsenterer historiske personer, haren stemme, som samles i en fælles strøm. Et af deførste projekter var ”Slaget ved Gettysburg” 4 dersamlede 11 TwHistory frivillige, der twittede som bl.a.Abraham Lincoln, Charles Wainwright mfl. Projektetstartede i april og løb hen over sommeren. For nogleaf twitenacterne blev perioden noget kortere end forandre. Strømmen at tweets stoppede naturligvis hvisen person faldt.Et andet, lignende projekt udførtes af frivilligegymnasieelever, som twittede Cubakrisen gennemkonti som fx JFK, Krustjov, Castro, ”medierne” etc.Her blev der twittet i nutidssprog og med brug af detags, som er typiske for mediet. En anden form erGenny Spencers dagbog fra 1937 og War Cabinet hvorNational Archives benytter originale dokumenter somgrundlag for deres tweets. Den hidtil eneste dansketwitenacter ,som jeg har kendskab til, er politikerenOrla Lehmann, som var amtmand i Vejle 1848-61, ogsom fra januar 2010 twitter som sin tid her. 5Formen er formidlingsmæssigt interessant, fordiden i modsætning til en lineær fremstilling givermulighed for, at brugeren kan følge - også altså opleve3http://wwwirritant.blogspot.com4Se http://twhistory.com/gettysburg/5De nævnte konti findes på http://twitter.com/Genny_Spencer, http://twitter.com/ukwarcabinet og http://twitter.com/Orla_Lehmann4Nätverket 2010: 17: 3–7http://natverket.etnologi.uu.se

Etnologi og folkloristik på nettet#- hændelsesforløbet fra en selvvalgt vinkel. Deltagerne,som twitter, skal have styr på et reelt handlingsforløb,fx gennem analyse af originale kilder. De skal afdækkeog aktivt bruge de indbyrdes relationer, der kan påvisesmellem de implicerede og de skal kunne omsættevæsentlige udtalelser til max 140 karakterer.Simuleret realtid er imidlertid ikke særegent for Twittersom platform. Netop ønsket om en realtidsoplevelse varen del af baggrunden for et lidt ældre initiativ, HarryLamins blog fra 1. verdenskrigs skyttegrave.William Henry Bonser Lamin var født i AwsworthNotts, i august 1887. Da han var 29 år, i 1917, blevhan soldat i 1. Verdenskrig. Harry skrev mange brevehjem til familien og med 90 års ”forsinkelse” begyndtehans barnebarn Bill, at poste transskriberede versioneraf brevene på en ganske almindelig og gratis blogspotblog.6 I et interview med Daily Mail 4/1 2008 forklaredeBill, at han havde ”published the bulletins in real timebecause he wanted to recreate the tension felt by familieswaiting to hear if their loved one had survived or died inbattle.” Der findes andre lignende blogs, der arbejdermed den simulerede realtid, bl.a. en tysk soldats breveog en amerikaners hilsner fra WWII.Det er en særpræget historie-oplevelse at læse medover så lang tid, vide at historien er ”sand” og ikke vide,hvordan den ender, eller hvornår næste afsnit kommer.I dette tilfælde endte historien godt. I januar 1920 komdet sidste brev, hvor han skrev, at han nu var kommet ”home at last for good” i Mill Street til sin kone Ethelog deres lille dreng William.Etnologiske muligheder i 2.0De sociale netværkssteder rummer muligheder forformidling og dialog om historiske emner og personer.Men det er også et rum, hvor personer forholder sigtil emner, aktiviteter og til hinanden. De relationer,normer og omgangsformer som skabes på digitalesteder, er lige så velegnede som genstand for etnologiskeundersøgelser som dem, man finder IRL.I virtuelle verdener forsøger beboerne fx ofte at markereIRL-traditioner, og interessant nok: på nogenlundesamme måde. Midsommer er en markant årsfest i denordiske lande, men også i de nordiske sims i SecondLife. Både Second Sweden og Noreg markerede i 2009midsommer med store fester og livemusik, og med såmange deltagere, at det kunne mærkes i form af lag(dvs. vanskeligheder ved at navigere på grund af etstort antal samtidige brugere).Second Sweden havde opsat en midsommerstang ogudsmykket med svenske flag, plus en stor dalarhest ide blå-gule farver. Mange avatarer sås i en form for”nationaldragt”, hvilket i øvrigt gjaldt for både svenskeog ikke-svenske deltagere. Den norske sim Noreg bødogså på en midsommerstang, dog også her forsynetmed blå-gule bånd. Måske fordi man ikke havde nået atbygge én selv og derfor havde anvendt en svensk i stedet.Second Sweden byder også på en traditionsrig Luciafest,med optog, Lucia-sang m.m. Til Valentinsdag- ”Alla Hjärtans Dag” - har den svenske sim i flereår afholdt en form for fest: et bal, hvor festområdetudsmykkes med hjerter, roser og anden, traditionelt”romantisk” pynt. Fester som jul og Halloween fejres meden række af de samme udtryk og markører, som kendesfra RL. Der opsættes Halloween-dekorationer i form afgræskarlygter, der etableres ”uhyggelige lokaliteter” medskeletter, edderkopper, kister etc.. På samme måde erjulen i Second Life fuld af vinterlandskaber, Santa Clausog Mrs Claus avatarer og julemarkeder, med masseraf små boder, hvor avatarerne kan shoppe eller fx få etkaramelliseret æble at gå rundt med. Dvs. aktiviteter,der i høj grad trækker på markører og elementer fraden virkelige verdenPå denne måde tager vi tilsyneladende en række af RL´straditioner med os ind i de virtuelle fællesskaber. Vikan i princippet ALT i en virtuel verden, men vælgeralligevel pt. nogle former, som vi kender fra RL ogderfor ikke har svært ved at genkende eller relateretil, og hvis koder vi kender. Traditionerne definereros som gruppe, og giver samtidigt noget at vise andregrupper – noget at invitere dem indenfor i.Men måske er der også særlige virtuelle traditioner ogskikke under udvikling. SL´s fødselsdag kunne væreet element til undersøgelse. Hvordan fejrer en virtuelverden sig selv? I hvilket omfang anvendes symbolerog ikoner fra RL , fx fødselsdagskager, lys etc. Og ihvilket omfang skabes helt nye? Desværre falder SL´sfødselsdag på Sankt Hans aften, og kan derfor værevanskelig at deltage aktivt i, hvis man samtidigt skalpasse de hjemlige båltraditioner.Et andet - rent virtuelt - event er sneboldkampenmellem brugere af Second Life (kaldet residents) og”Lindens”, dvs. medarbejdere i det firma, som drivernetop denne virtuelle verden.En helt tredje form for tradition hører til den virtuelleprivatsfære, nemlig den såkaldte rezzday. Rezzday er”den virtuelle fødselsdag”, dvs. den dag hvor en avatarførste gang blev oprettet og begav sig ude i den store,vide og virtuelle verden.Traditionen blev kickstartet ved eventet ”PoppinsChallenge” 18. oktober 2008 af den kvindelige avatarMoggs Oceanline. Hun forklarer ideen således irezzday-flickr gruppen: ”It **could** be a symbolic thing todo on your rez day... you know... jumping naked from thesky is a symbolism of jumping into the unknown world ofsecond life. Or... alternatively - it could just be some sillyfun.” I januar 2010 indeholder gruppen ca. 50 billederaf avatarer, der iført paraply og ikke så meget andet,suser ned gennem skyerne. 76Harrys blog findes stadig på http://wwar1.blogspot.com 7Gruppen findes på http://www.flickr.com/groups/poppinsrezdayjump/5Nätverket 2010: 17: 3–7http://natverket.etnologi.uu.se

Jensen C. S. H.#På sociale netværkssteder findes ikke blot traditioner,men også skrevne, men også især uskrevne, regler forhvordan der interageres. Disse former kan - i det sammenetværk være forskellige i forskellige aldersgrupper.Eksempelvis er der tegn på, at yngre, som i Danmarkskifter det mere teenageprægede netværk Arto ud medFacebook, tager særlige udtryksformer med sig ind idet nye netværk. Det gælder måske de konventionersom har betydet at fx piger, der har et særligt tætvenindeforhold ”gifter” og ”forlover” sig med hinanden,eller angiver hinanden som ”søskende” uden at være ibiologisk eller familiemæssig forbindelse. 8 Også denmåde, så fx tilknytning til grupper og sider som ”Neejmor jeg kom ikke for sent i seng, jeg kom bare for tidligtop!!” og ”Man må ikke …..” - Rend mig, jeg gøre detalligevel!:D” kan anvendes kommunikativt.Det er naturligvis ikke alle, der ser positivt pånetværksmulighederne. Der har været talt omnetværkstræthed eller ”networkingfatigue” Fænomenetomtaltes fx allerede 2007 på netstedet slashdot 9 og derfindes selvfølgelig netværkskritiske, der mener at ikkevirtuel social kontakt er at foretrække. Disse kaldesogså GAL´ere - dvs. ”getalife”´ere. 10Et interessant element for etnologisk opmærksomheder derfor også er den ”modbevægelse”, der skabes afpersoner og websteder, der har en negativ holdningtil sociale netværkssteder. Der findes netværkssteder,som opfordrer personer til at begå virtuelt-socialtselvmord eller ændre netværksindstillinger, som gør detvanskeligt for andre at skabe kontakt.netsteder af dennetype er fx fx www.seppukoo, www.enemybook.org ogwww.isolatr.com. Denne ”mod-trend” har også væretgenstand for kommerciel udnyttelse - i begyndelsenaf 2009 da fastfood-kæden Burger King skabteFacebookapp´en ”The Whopper Sacrifice”, der gikud på at give en gratis burger til facebookbrugere,der defriendede 10 af deres kontakter. App´en findestilsyneladende ikke længere på www, men er omtalti artikel på det meget brugte netsted for nyheder omsociale medier, Mashable, fra 2009. 11I den mere ”seriøse” ende af spektret findes fx demange trends, der påbyder, at profilbilleder ændrespå en bestemt måde for at markere tilslutning tilforskellige synspunkter. Et eksempel kunne være degrønne profilbilleder på Twitter, som i sommeren 2009markerede støtte til den iranske oppostition.8Malene Charlotte Larsen: ”Sociale netværkssider og digitalungdomskultur: Når unge praktiserer venskab på nettet” iMedieKultur, Vol 47. http://ojs.statsbiblioteket.dk/index.php/mediekultur/article/view/14749http://slashdot.org/articles/07/01/02/237223.shtml10http://acronyms.thefreedictionary.com11http://mashable.com/2009/01/09/whopper-sacrifice/En særlig Twitter-relateret tjeneste www.twibbon.com,har udviklet en service, som gør det muligt at sættesærlige ikoner på sit profilfoto for at vise sympati medfx velgørende aktiviteter etc. Et lignende fænomener organiseret brug af bestemte statusmeddelelser påFacebook. Fx meddelelsen ”Jeg er Kurt Westergaard”som i januar 2010 anvendtes som sympatitilkendegivelseoverfor Muhammed-tegneren af samme navn.Kurt Westergaard blev overfaldet i sit hjem af enøksebevæbnet mand, og Facebook-statusmeddelelsenblev anvendt for at vise afstandtagen overfor hændelsen.Et tredje eksempel kunne være ”stilhedsaktionen” 15-16 januar, som opfordrede til at mindes ofrene forjordskælvet i Haiti med en bestemt status, men somogså henstillede, at deltagerne lod denne tilkendegivelsestå i et længere tidsrum.På denne måde får statusmeddelelsen en funktion, derminder om fx 70´ernes badges - en offentlig, mere”langvaring” tilkendegivelse af bestemte fx humanitæreog politiske standpunkter.Det kan være svært at vide, hvornår og hvordanaktiviteter af ovennævnte art starter. Men i dag harkulturforskeren faktisk et nyt hjælpemiddel i Google,nærmere betegnet den tjeneste, der kaldes Insights.Her er det muligt at undersøge søgemønstre, start oggeografisk udbredelse for forskellige søgefraser ogsammenligne dem med andre.Det er ikke alle netbrugere, der straks vil forstå enny trend eller markering. Nogle vil have brug for atsøge oplysning om betydningen ved fx at google. Etkonkret eksempel kunne være kvindelige facebookbrugeres”farve-opdateringer” omkring 3-7 januar.Statusopdateringerne indeholdt blot indeholdt ét enkeltord, en farve. Meningen var, at deltagerne ved at skrivefarven på deres BH, kunne være med til at sætte fokuspå brystkræft. Søgeordene ”farve facebook” oplevedeet sandt boom i disse dage, hvorimod interessen forsøgningen ”brystkræft” kun steg en ganske lille smule.Dette er naturligvis ikke ”bevis” på at der ikke kunnevære skabet øget interesse for brystkræft, men kun aten sådan evt. interesse ikke har givet udslag i en øgetsøgeaktivitet.Den samme tjeneste kan give en hjælpende hånd tilden, der forsker i rygter. Da Facebook i april 2009 var”ramt” af en hoax, der opfordrede til at undlade at blive”venner” med en væmmelig hacker ved navn ChristopherButterfield, kunne Google Insights give fingerpeg omrygtet. I hvilke lande og hvornår blev googlesøgningenefter Butterfield hyppigt forekommende, hvornår varinteressen klinget af, etc.Ligesom nettet nok aldrig bliver det samme, bliverstudiet af folkekultur næppe atter noget, der kanbedrives uden at inddrage transmediale synsvinklereller redskaber.6Nätverket 2010: 17: 3–7http://natverket.etnologi.uu.se

Jensen C.S.H.. (2010) Etnologi og folkloristik på nettet. Nätverket 17, 3–7.FörfattareCharlotte S. H. Jensen är mag. art., folklorist och verksam vid Forsknings- og Formidlingsafdelingenvid Nationalmuseet i Köpenhamn.7http://natverket.etnologi.uu.se

Surfing ConversationsThe development of a methodological approach to theInternet as practiceMads Dupont Breddam & Astrid Pernille JespersenAbstractIn this article, we describe the development of twoethnographic research methods — the ethnologicDesign Game and the Surfing Conversation — with anemphasis on the latter. These methods are considered tobe reflexive approaches that engage users in innovationprocesses, and they are a part of the concept of practiceorientedinnovation that investigates the dynamicsof practices. This concept has been developed fromuser-driven innovation, a description of how to applycultural analysis in investigations of Internet practice.Key wordsSurfing Conversation, ethnologic Design Games,virtual and corporeal spaces, everyday practices, culturalanalysis, user-driven innovation, reflexive methods, andpractice-oriented design and innovation.IntroductionThis article discusses the practical challenges,experiences and theoretical reflections that haveinspired us and our fellow colleagues at Center forCultural Analysis (CKA) to develop a new method ofethnographic research — the ”Surfing Conversation.”The starting point for our work and for this articlewas a specific project called “The interactive groceryshopping of the future.” In the first part of this article,we will describe this project and its goals in some detail.As will become clear, the approach of this project was”user-driven,“ meaning that its aim was to develop newInternet-based solutions and business concepts throughclose interaction with and investigation of users. Inthe next part of the paper, we will describe severalinitial reflections on practice and innovation, includinghow these were applied in the development of userdriveninnovation to practice-oriented innovation. Thefirst reflexive method outlined in the investigation ofuser practices is the ”ethnologic Design Game.” Next,we will describe some further theoretical reflections(i.e., Marc Augé’s theory of non-places) on the natureISSN: 1651-05938of Internet practice, which eventually led CKA todevelop the method called the Surfing Conversation.In the conclusion, we outline the possible benefitsof this practice-oriented approach, and indicate somedirections for further development.The fieldwork examples we provide were part of aproject called “The interactive grocery shopping of thefuture.” 1 The project was a collaboration between CKA,Art of Crime, COOP-NETTORVET and CopenhagenInstitute for Futures Studies, and it was financiallysupported by the Danish Enterprise and ConstructionAuthority’s program for user-driven innovation. 2 Themain purpose of the project was twofold: to developbusiness models for future grocery shopping in thevirtual world of the Internet, and to develop newmethods of user-driven innovation.CKA’s central contribution to the project was to gatherknowledge on everyday grocery-shopping practices.In “The interactive grocery shopping of the future,”CKA used a wide range of traditional ethnographicmethods — such as qualitative interviews, participantobservation, photography, video, etc. — to gatherextensive empirical knowledge about conventionalgrocery-shopping practices. In the course of thisresearch, CKA developed new reflexive methods toinvestigate practices in virtual on-line spaces, and thesemethods are the main subject of this article.This article will follow a two-step argument regardingtwo methodological inquiries. First, we questionedwhether interactive grocery shopping will transformgrocery shopping from a conventional in-store experienceto a virtual on-line practice. The primary goal of groceryshopping will remain the same: to buy groceries. However,it may be that this will be achieved through differentitineraries. Because of this question, CKA investigated1This article is based on the ethnologic part of the project conductedby the authors together with Michael Christian Andersen, JulieBønnelycke and Tine Damsholt at Center for Cultural Analysis.The report can be obtained at: http://centerforkulturanalyse.ku.dk2http://www.deaca.dk/userdriveninnovationNätverket 2010: 17: 8–16http://natverket.etnologi.uu.se

Surfing Conversations. The development of a methodological approach to the Internet as practice#existing shopping practices using a practice-orientedapproach, and it was this idea that helped to developthe method of the ethnologic Design Game.The second question was whether virtual groceryshopping will generate new practices. We determinedthat the Internet should not simply be consideredtechnology, but should be seen as a separate yetconnected entity that was entangled into the practiceof grocery shopping. From this, CKA developed theSurfing Conversation as a method that could be used toinvestigate Internet practice because it also consideredsignificant off-line entities — for example, what a userpreferred to cook for dinner. As methods, the ethnologicDesign Game investigated practices of conventionalgrocery shopping, and the Surfing Conversationincorporated this knowledge into the overall processof the interactive grocery shopping of the future.From user-driven innovationto practice-orientedinnovationIn the following section, we will discuss how CKAaddressed these questions. The departure point wasuser-driven innovation, but this was developed into thespecific approach of practice-oriented innovation. In thefield of contemporary cultural analysis, the term userdriveninnovation has been used to identify a wide rangeof approaches that are believed to be somehow morefaithful to what the users ”really” want from technologyand product innovation. CKA does not contend tohold a position on user-driven innovation. However,CKA does claim to have the ability to gain importantknowledge from users through the use of ethnographicmethods. In the grocery-shopping project, this wasaccomplished by developing empirically specific anduser-reflexive methods. As a project assigned to CKA,the investigation also needed to deliver a certain kindof results. Because of this, CKA could not engage in anideal type of user-driven innovation, where the usersconduct the entire innovative process. Additionally,we do not think that ”democratizing innovation” (vonHippel 2005) through a user-driven approach is anobvious benefit to the process — this demands thatevery single product should be specifically designed foreach user, or that the final product is a ”democratized”product, which actually does not fit anyone. Instead,CKA has developed methods that involve the user in areflexive process — meaning that the users participate inthe fieldwork by deciding what to talk about and where,while remaining in the setting of grocery shopping.This is a practice-oriented approach. Instead of focusingon the users, the product or the relationship betweenthem, CKA analyzes the practices that the productshould be designed to engage in, as well as the processof transforming these practices (Shove et al. 2007).3von Hippel uses the term ‘user-centred innovation.’In ”The Design of Everyday Life,” the authors (Shoveet al. 2007) present practice-as-entity and practiceas-performanceas key concepts of practice-orienteddesign (Shove et. al 2007:148). The practice-as-entityis the specific action of doing something — it is “atemporally unfolding and spatially dispersed nexus ofdoings and sayings” (Shove et al. 2007:13). The practiceas-performanceis the “active process of doing throughwhich the practice-as-entity is sustained, reproduced andpotentially changed” (Shove et al. 2007:13). Hence, theentity and performance is co-constitutive and shouldnot be viewed as two separate and distinct sorts ofpractice. The practice-oriented approach “centres noton objects, and not on users and consumers, but on themore encompassing dynamics of practice” (Shove et al.2007:134). As such, the focus is on doings: The practiceor performance as an assemblage of a wide range ofelements that cause a user to do something, and therebyconstitute the specific entity. Changing elements inthe performance can cause changes in the entity. Auser-driven innovative approach may be fruitful inproducing products for a certain practice. However,the performance will be changed when bringing a newproduct to the users. Conversely, a practice-orientedapproach investigates the practices in which a productis supposed to engage users, and hence transform thepractices.In the case of grocery shopping, a lot of people aredoing almost the same thing: going to a store to buygroceries. This is the entity, but the performancecan take many different configurations. Fieldworkconducted with Beth and Amanda exemplifies thedifference in performance. Beth is retired from workand goes to the grocery store to meet other people,and not only to buy groceries: “There can be days where Idon’t see other people than those over there [in the grocerystore]. I think it’s nice to come over here, and get a chat.”Compared to Amanda, who is a working mother andwhose daughter’s swimming lessons on Fridays are animportant part in the performance of which groceries tobuy, when they should be consumed, etc.: “On Fridays,our daughter has swimming lessons, so we have to eatquite early. Friday is a day when everything just has tobe easy.” Both Beth and Amanda do grocery shopping,but for quite different reasons. Their practices are anassemblage of very different elements into a similarentity, but with different performances.The approach of practice-oriented product designengages these concepts by investigating the practicesthat a product is supposed to fit into — both as entityand performance. It is not only which use the productenables or which opportunities it offers. A new productwill change practice, or even cause new kinds of practice.In the case of Beth, grocery shopping solely on theInternet would prevent the practice she wanted from4Shove et al. cites this quotation from professor of philosophy,Theodore R. Schatzki.9Nätverket 2010: 17: 8–16http://natverket.etnologi.uu.se

Breddam M.D. & Jespersen A.P.#This photograph shows a completed ethnologic Design Game. The user has chosen her bricks from the seven categories and produceda visual representation of her practice of grocery shopping. In the background, some of the bricks that were not chosen canbe seen as well as the ethnologist’s digital recorder. The picture also shows some of the user’s everyday cooking utensils.the conventional grocery shopping experience, whichis to buy groceries and also to meet other people at thestore. In the case of Amanda, Internet grocery shoppingcould possibly help her perform this everyday practicemore easily because practices other than the entity ofgrocery shopping are also significant to her. Becauseof this, it is important to look beyond the practiceas-entity.If the practice of grocery shopping is goingto be transformed by a transition to virtual groceryshopping, then it is important to pay attention to boththe existing practice and the elements that are goingto be transformed.In the following section, we describe the ethnologicDesign Game that was used to investigate the practiceof grocery shopping as performance. The knowledgegained was used to formulate the analysis of theopportunities available from future grocery shoppingon the Internet. This is why we speak of practiceorientedinnovation.Ethnologic Design GameThe method of ethnologic Design Game was developedand inspired by the methodological development ofparticipatory design at The Danish Design School(DKDS) (see, for example: Brandt 2006; and Binder,Brandt and Gregory 2008). However, the concept ofDesign Game from DKDS was further developed byCKA into a specific method — the ethnologic DesignGame — that could be used to gather empiricalknowledge about the practice of grocery shopping.When the ethnologic Design Game was developed,the main insight from the preliminary analysis of theempirical knowledge was that grocery shopping is acontinuous negotiation between different preferences.Users did not only choose groceries because they were,for example, cheap, healthy or light. Instead, preferencessuch as these were among the other elements thatwere continuously negotiated and assembled inthe practice of grocery shopping. Therefore, it wasimportant to develop the ethnologic Design Gamein a way that the users could not avoid describingtheir practice of grocery shopping. This challenge wasmet by constructing a game that consisted of sevencategories of bricks — there were between three andten bricks in each category. The entire game wasconstructed around the elements that were extractedfrom the empirical material, from planning groceryshopping to finishing a meal. Some categories were,for example, “shops” (where the bricks were a variety10Nätverket 2010: 17: 8–16http://natverket.etnologi.uu.se

Surfing Conversations. The development of a methodological approach to the Internet as practice#of different conventional Danish grocery stores, suchas Netto or Irma) and “cooking” (bricks that describedwho was doing the cooking, using a recipe, etc.). Thegame also contained three ”joker-bricks,” which theparticipants could use as they felt appropriate, especiallyif none of the other bricks corresponded to what theythought was the most accurate. Each category wasprinted on different colored pieces of cardboard andlaminated, which made them easy to distinguish andhandle. By the end of each game, the user (or users)had produced a visual representation of their practiceof grocery shopping. This would accompany a digitalsound-recording of the game, and would also becomegood visual material in presentations to the projectpartners (see example below).The process of playing the Design Game was conductedby an ethnologist and at least one user as a player. Theethnologist provided a brief overview, explaining thatthe game was about collecting the bricks that werecentral to the user’s practice of buying and consuminggroceries. He then presented the first category to theplayer, asked her to collect the bricks and explain whyshe chose as she did. When the Design Game was playedwith two players — often a couple or people who kneweach other — the game was exceptionally productive.One player might explain her choice of bricks, whilethe other player might comment on these choices andexplanations. This initiated very interesting — andsometimes almost defensive/offensive — discussionsbetween the two players. Sometimes, it prompted theplayers to re-choose and re-arrange their bricks andarguments.When Daniel chose the bricks of ”organic” and ”animalwelfare” as important elements in his practice of groceryshopping, he commented that the two bricks actuallycould not be combined. This provoked his wife Maryinto demanding an explanation:Daniel: “But they can also be opposite. If you’recompletely fanatic, then ‘organic’ and ‘animalwelfare’ cannot be combined.”Mary: “Think a little about that. [Pause] Thenexplain what you mean by that!”Daniel: “It was meant in such a way…It’s becauseorganic products have to be cultivated — if you’reall into such a hunter-gatherer thing, then youwould say, ‘If you keep animals in captivity, thenyou already have disregarded animal welfarecompletely’.”The bricks for “organic” and “animal welfare” were oftenseen in combination, though. Playing with Daniel andMary, the game explained that “organic” and “animalwelfare” were important elements in their practice, butalso that they were not completely obvious as benefits.The ethnologic Design Game placed itself in relation tothe ethnologist, who wanted a certain kind of knowledge,and the user, who was able to give it. The game provideda setting in which the user could unfold and explain thepractice of grocery shopping, without flying off on atangent. The Design Game enabled the user to unravelthe comprehensive and heterogeneous practice that iseveryday grocery shopping. This could be constitutedof elements, such as a preference for different products,discourses on health or climate, logistical aspects likehaving a car or not — among others. These are allelements that constitute the everyday practice of groceryshopping as a complex socio-material practice, and themethod of the ethnologic Design Game is useful toinvestigate this practice.The method of the ethnologic Design Game expandedthe boundaries of what was possible in uncoveringextensive knowledge about everyday practices. Butit also highlighted the complexities shown by theapproach of practice-oriented innovation on everydaypractice. And this was even before the virtual spaceswere taken into consideration. CKA wished to use thepreliminary analysis from the traditional fieldwork andthe ethnologic Design Game to gain better knowledgeabout Internet practice, especially concerning groceryshopping. The knowledge collected earlier stressed thatpractices were not only entities but also performances —and these have a wide range of different configurations.By accounting for the virtual element in the analysis,the methodological concept of the Surfing Conversationwas developed. As a method for gathering knowledgeabout Internet practice, it acknowledges practice bothas an entity and as performance.Gap between virtual andcorporeal spacesThere is a tendency to see the virtual (on-line) andcorporeal (physical) as something distinct and separate.The common notions of on-line or off-line are the mostobvious examples of this distinction — either you areon or you are off. There have been a range of goodattempts to conceptualize this methodologically, oneof which briefly follows.Anthropologist Charlotte Aull Davies’ broadmethodological approaches in “Reflexive Ethnography”acknowledge the Internet as a field in its own right,and also that it is used in a non-virtual space. Whenthe ethnographer wants to explore Internet practice,this gives rise to a methodological dilemma: theethnographer seemingly has to be in two places atonce. Because of this, “[t]he only way ethnographerscan fully experience this is during their own on-lineactivities, when they are aware of the simultaneity ofon-line and off-line engagement and can observe activitiesat this interface” (Aull Davies 2008 [1998]:165-166).Even though acknowledging that Internet practice isnot only found in the virtual spaces, it seems almostimpossible to get a grip on the simultaneity of on-lineand off-line practice, other than the ethnographer’s ownexperience. Instead, Aull Davies provides a range of11Nätverket 2010: 17: 8–16http://natverket.etnologi.uu.se

Breddam M.D. & Jespersen A.P.#methodological recommendations on how to investigatethe use of the Internet on the Internet, while remainingaware that there is also a context to it. With “reflexiveethnography,” Aull Davies investigates on-line practicesas entities found solely on the Internet. In this way,Aull Davies reproduces the gap between on-line andoff-line, or the gap between virtual and corporeal spaces.The methodological problems of separating Internetpractice from other everyday practice are dismissed intoa ”context awareness.” Rather than accept Aull Davies’dismissal of the problem, CKA wanted to engage in anddevelop methods to analyze a certain sort of practicein everyday life — grocery shopping. These methodswould account for the entangled character of virtualand corporeal spaces, which we will elaborate on inthe following section. 5Space, place and non-placeWhen analyzing the virtual spaces of grocery shopping,our approach needed one further elaboration on thetheoretical framing. This was regarding the conceptsof space, place and non-place. In the following section,we present an example that illustrates the entangledcharacter of virtual and corporeal spaces. Then wepresent a more theoretical understanding of theconcepts.In a Surfing Conversation (on which we will elaborateextensively below), Tom was using his computer toshop on the Internet for a certain meal at an existentDanish grocery store. He started to describe how heonly navigates by the pictures and not the text, andthen his daughter breaks into the conversation and askswhat we are doing. Tom explains the project briefly, andthen continues to solve a problem he has encountered.Tom: “I believe there are pictures of everythingthe text describes, so I’m not reading that. But youcan make it [the meal] without bacon, and usuallywe have bacon in the freezer so I pass it this time.Then I need something...That was the meat, nowI’m getting some pasta.”Marie (daughter): “What are you doing?”Tom: “It’s something about buying food on theInternet. But I think we are just going to finishit, but I can tell you about it later, Marie. This Ido not understand…”This example shows a wide range of entangled aspectsconcerning virtual and corporeal spaces. Tom cannotfind bacon on the virtual site, but that is not a problem5Other attempts have been made at this: For example, in their analysisof Internet and identity in Trinidad, anthropologist Daniel Millerand social and political scientist Don Slater show how “’being Trini’is integral to understanding what the Internet is in this particularplace; and that using the Internet is becoming integral to ‘beingTrini’” (Miller and Slater 2000:1). In this article, we do not attemptto explain an almost national identity, but rather the phenomenonof grocery shopping as a performance.because he usually has it in the freezer. His practice inthe virtual space is connected to his practice around thehome freezer and other conventional grocery shopping.His daughter, to whom he promises to explain theproject later (in a future, corporeal space), abruptlyinterrupts the practice in the virtual store. Tom speaks tohis daughter, and then quickly returns to the computerand the virtual space, where he cannot solve a problem.The problem was created because he only navigatedthrough the pictures and not the text. Grocery-shoppingpractice on the Internet is not divided into virtual orcorporeal spaces. It is a heterogeneous, socio-materialand continuing construction that involves the freezer,which contains bacon, as well as promises of furtherexplanation practice in a vision of a future space, thearrangement of the virtual store, etc.With influence from philosophical scholar Michel deCerteau, anthropologist Marc Augé has distinguishedbetween space, as the relational and practiced entity;place as the non-practiced entity; and non-place, onwhich we will elaborate below. Augé’s places are aconfiguration of elements, but also “places of identity, ofrelations and of history” (2006 [1995]:52). Augé’s placeis, as is de Certeau’s, relational, but it also inscribesidentity to its inhabitants and thereby becomeshistorical and with minimal stability (2006 [1995]:54).In contrast, space is a “frequentation of places” (Augé2006 [1995]:85); or with de Certeau, space is thepracticed place and “is composed of intersections of mobileelements” (de Certeau 1988 [1984]:117). De Certeau’splace can be represented on a map, while Augé’s placecan only be partially represented this way, because themap should not include any historical and identifyingcharacters of the place. Augé then introduces thenotion of non-place: When the place without identity,relations or history can be practiced into a space, wehave the non-place. 6 This could be, for example, placesof transit like the airport or the highway (Augé 2006[1995]:75-115).The non-place is interesting in relation to virtual spaces— the practice of the virtual place, which transforms itto a virtual space, can (due to technological opportunitiesof multi-platform Internet use) partly be practiced ina non-place. For example, it is easy to imagine groceryshopping on a netbook or laptop while on the traingoing home from work, and thereby utilizing time thatotherwise not would have been applicable. It is not,however, certain that users want to utilize that time— we will explore this later in the article.The difference between the practiced spaces andnon-practiced places can shed light on the difficultiesregarding the investigation of Internet practice. TheInternet practice can be considered as something thatoccurs in a double space. It is simultaneously practiced6What we perhaps would have preferred to call the non-space, dueto the focus on practices.12Nätverket 2010: 17: 8–16http://natverket.etnologi.uu.se

Surfing Conversations. The development of a methodological approach to the Internet as practice#Screen shot reproduced with kind permission from Torvet.dk. During a Surfing Conversation, the ethnologist would sometimestake ”screen shots.” The screen shot above shows the completed order at a Danish virtual grocery store. The user needed potatoes,chicken and root vegetables to make an evening dinner. She did not buy ingredients such as spices because she already had them inthe kitchen. The user also bought bananas because they were on sale, not because she was going to use them for the dish.on a specific place on the Internet (a virtual space), aswell as in a corporeal space (or potential non-place).The practice is constituted in both these spaces, andas such the gap between virtual and corporeal isinadequate. From addressing this as a methodologicalquestion, CKA developed the method of the SurfingConversation.Surfing Conversation 7The Surfing Conversation was developed as a methodthat went beyond the dichotomous understanding ofvirtual and corporeal spaces and produced empiricalknowledge concerning practices that occurredsimultaneously on and off the Internet. This wasespecially important because one of the main goalsof the project was to create a business model for theinteractive grocery shopping of the future.7The Surfing Conversation was developed with inspiration fromanthropologists Tim Ingold and Jo Lee’s concept of “walk andtalk” (2006) and also ethnologist Marie Sandberg’s critique of thephenomenological features of Ingold and Lee’s concept, which furtherdeveloped into “Walking Conversations” (2009).During a Surfing Conversation, the user and theethnologist were physically sitting next to each otherin front of a computer with Internet access. Theethnologist started with a presentation of what the userwas supposed to do, which was to go grocery shoppingfor a meal of the user’s own choice on a specific Danishvirtual grocery store. The user was instructed to ”thinkaloud” — that is, to explain what he was doing, suchas “Now I’m clicking on the picture of minced meat.”The Surfing Conversation should provide the settingof both a virtual and corporeal space in which theuser presents his reflections while using the interactivegrocery store. If the user forgot to explain what he wasdoing, the ethnologist would ask a question like, “Whatare you doing now?” — not to lead the answers, butto prompt the user to explain aloud. In this way, theSurfing Conversation got the user to solve a particularchallenge and provide information about the practiceof grocery shopping on the Internet. This was donethrough a user-reflexive process, where the user wasasked to solve a problem in a way that would makethe solution compatible with his everyday practice. Bydoing so, the Surfing Conversation gathered empiricalknowledge on Internet practice — both as entity andperformance, and also as a part of the more general13Nätverket 2010: 17: 8–16http://natverket.etnologi.uu.se

Breddam M.D. & Jespersen A.P.#everyday practice-as-performance of grocery shopping.Further elaborating on the quote from Tom andhis daughter Marie (cited above): It shows thatInternet practice is not something contained in anexclusive virtual space. The practice-as-entity may beoscillating between a virtual and corporeal space, butthe performance is constituted of elements found onthe Internet and in the home (where the computer islocated). However, it is also constituted by relationsbetween what both the virtual and conventional groceryshop offers or not — and what the freezer probablycontains. The performance is constituted through aseries of elements: the freezer, daughter, ethnologist,computer, etc. And in the case of grocery shoppingon the Internet, Tom’s practice goes even furtherwhen involving a product (bacon) that was purchasedin a conventional store — then the entire practiceconcerning conventional grocery shopping is broughtinto play in connection to the Internet practice.Although technology makes it possible to conductvirtual grocery shopping almost anywhere, it alsoneeds to be considered whether users actually wantthis opportunity. The computer can be used in relationto a wide range of other material elements. These couldbe, for example: the type and physical placement ofthe computer (bedroom, office, living room, portablelaptop or netbook, mobile phone, etc.), the extent of thecomputer’s interconnectivity with other technologicalelements (printer, digital camera, the computer at work,etc.), whether the computer is considered a desirableobject or something that should be hidden — or thrown— away. If future grocery shopping is going to beconducted in a non-place, it is a technical requirementthat there is access to the Internet in these non-places.However, it also needs to be taken into considerationwhether users actually want to utilize this time with thecomputer. Sometimes being away from the computeris felt to be a preferred freedom — sometimes it isn’t.New technological opportunities are not necessarilygood for everyone, and therefore one cannot expectusers to do everything on the computer. Samantha, aworking mother, is an example of someone who wouldprefer not to use the computer, but is sometimes forcedto anyway: “I should use it [the computer] more…Thegirls’ school gives information here. We should sit downevery day…it’s something that takes five minutes. But Idon’t — and it’s something that only takes a short time” 8 .As a result of this, it is important that throughoutthe Surfing Conversation, the ethnologist carefullyobserves the use of the computer and the Internet. Butit is equally important that he observes what is goingon around the computer, especially elements that mayexert an influence on the computer practice. This couldbe, for example, children’s play, the placement of thecomputer, kind of computer, etc. All sorts of unexpected8These conclusions are taken from an unpublished project conductedby Mads Dupont Breddam.elements can potentially influence, promote or preventInternet practice. It also shows that even if a usercould conduct virtual grocery shopping everywhere atany time, it is not certain that the user actually wantsthis — it is more certain that some users do not wantthis opportunity.Throughout a Surfing Conversation, the user wasreflexive with regard to the innovative process. Theuser was able, as with the ethnologic Design Game,to decide how to solve the challenge that was definedby the ethnologist. Put in general terms of practiceorientedinnovation, both the ethnologic Design Gameand the Surfing Conversation placed the practice-asentityof grocery shopping with the user into a settingthat combined certain elements. The ethnologic DesignGame used a wide range of elements and produced animage of the user’s grocery-shopping practice. TheSurfing Conversation used a challenge and elementssuch as the meal, the physical setting, the specificvirtual grocery store, etc. With both methods, allthe elements could be combined and transformed bythe user as she preferred, which then represented thepractice-as-performance of daily grocery shopping andInternet use. In this way, both methods presented aparticular setting that was tied to a specific task, butone that was not fixed because each user could changeand shape it to make it fit the requirements of herpractice. The ethnologic Design Game investigated thepractices that were to be transformed by a transitionto virtual grocery shopping. The Surfing Conversationinvestigated Internet practice as a performance thatwas constituted of simultaneously on-line and off-lineelements, and the relations between them.Summarizing the Surfing Conversation as a methodincludes elements of both the traditional qualitativeinterview and participant observation. Theseare combined with the more theoretical insightssurrounding virtual and corporeal spaces and places,practice-oriented innovation and the preliminaryanalysis. In this way, the reflexive method of the SurfingConversation transcends what Aull Davies presentedsimply as a context that the ethnologist needed tobe aware of. Perhaps a Surfing Conversation couldhave been conducted without the earlier ethnologicDesign Game. However, the ethnologic Design Gamewas important in the methodological developmentbecause it showed the immense complexities of groceryshopping. Without the knowledge of conventionalgrocery shopping provided by the ethnologic DesignGame, we do not believe that the Surfing Conversationwould have been nearly as effective in understandingthe empirical knowledge that was produced.ConclusionIn this article, we have described the concept ofpractice-oriented innovation and the development oftwo reflexive methods, the ethnologic Design Game14Nätverket 2010: 17: 8–16http://natverket.etnologi.uu.se

Surfing Conversations. The development of a methodological approach to the Internet as practice#and the Surfing Conversation. Understanding practiceorientedinnovation provided a framework for how toinvestigate existing practices that may be transformedby a transition from conventional to virtual groceryshopping. And the development of the ethnologicDesign Game and the Surfing Conversation providedmethods to better investigate ”virtual practices.” Theidea of a separate Internet sphere was dismantled tofocus attention on practice-as-performance, which isconstituted of a wide range of different elements, andis performed in different spaces simultaneously withregard to Internet practice.The two reflexive methods were developed through adynamic process of gathering empirical knowledge anddoing preliminary analysis, which required progressivetheoretical growth. In this way, the reflexive methodswere in an ongoing process of development, alwaysadapting to the specific empirical field. With regardsto interactive grocery shopping of the future, theethnologic Design Game and the Surfing Conversationwere empirically sensitive methods that resulted fromthat process. These methods can probably be adjustedand applied to other analytical fields of study, or othermethods might be developed through an approachusing practice-oriented innovation with inspirationfrom CKA’s work.The advantage of practice-oriented product innovationis that it pays attention to the user, and is thereforesomewhat user-driven, but it also acknowledges thetransformational potential in bringing a new productto the market. Transformations in practices can bedifficult to get a hold of, but they are important to payattention to. The empirical examples discussed in thisarticle all show that the practice of grocery shopping isa performance that is assembled from many differentelements. Reflexive methods and practice-orientedinnovation provides an opportunity to conduct culturalanalysis in processes of innovation. The ethnologicDesign Game and the Surfing Conversation aremethods that provided specific answers to practicebasedquestions regarding the interactive groceryshopping of the future.15Nätverket 2010: 17: 8–16http://natverket.etnologi.uu.se

Breddam M.D. & Jespersen A.P. (2010) Surfing Conversations. The development of a methodological approach tothe Internet as practice. Nätverket 17, 8–16.BibliographyAugé, Marc 2006 [1995]. Non-places. Introduction to an anthropology of Supermodernity. Londonand New York: Verso.Aull Davies, Charlotte 2008 [1998]. Reflexive Ethnography. London and New York: Routledge.Binder, Brandt and Gregory (ed.) 2008. Design participation(-s). CoDesign 4(1), March 2008.Brandt, E. 2006. Designing Exploratory Design Games: A Framework for Participation inParticipatory Design? Proceedings of the Ninth Participatory Design Conference 2006.Breddam, Mads Dupont; Julie Bønnelycke, Tine Damsholt & Astrid Pernille Jespersen 2010.Fremtidens interaktive dagligvarehandel. Copenhagen: Center for Cultural Analysis, Universityof Copenhagen.de Certeau, Michel 1988 [1984]. The Practice of Everyday Life. Berkeley, Los Angeles andLondon: University of California Press.von Hippel, Eric 2005. Democratizing Innovation. Cambridge: MIT Press.Ingold, Tim and Jo Lee 2006. Fieldwork on Foot: Perceiving, Routing, Socializing. SimonColeman & Peter Collins, Locating the Field. Space, Place and Context in Anthropology. Oxford& New York: Berg.Miller, Daniel & Don Slater 2000. The Internet. Oxford and New York: Berg.Mol, Annemarie 2002. The Body Multiple: Ontology in Medical Practice. Durham and London:Duke University Press.Sandberg, Marie 2009. Grænsens nærvær og fravær. Europæiseringsprocesser i en tvillingeby påden polsk-tyske grænse. Unpublished Ph.D. dissertation.Shove, Elizabeth et al. 2007. The Design of Everyday Life. Oxford: Berg.InternetDanish Enterprise and Construction Authorityhttp://www.deaca.dkJanuary 2010Center for Cultural Analysishttp://centerforkulturanalyse.ku.dkJanuary 2010FörfattareMads Dupont Breddam is graduate student at theEthnology section, University of Copenhagen.Astrid Pernille Jespersen is assistant professor at theEthnology section, University of Copenhagen.16http://natverket.etnologi.uu.se

E-handelns virtuella etnografiOm förtroende och tillit på TraderaCecilia Fredriksson¯¯¨˜“ª¤.¸°¸.¤ª“˜¨¨¯ PERFEKT -:¦:- TRADERARE ¯¨˜“ª¤.¸°¸.¤ª“˜¨¨¯¯¨Jag hittar det fina omdömet på auktionssajten Traderasomdömessida. Trots att det är mitt etthundrafyrtiondepositiva omdöme ilar en barnslig lyckokänsla genomkroppen. Jag är en perfekt Traderare som har fullgjortmitt uppdrag. Varan jag sålt har packats enligt allakonstens regler. Portot har inte understigit det jaguppgav i annonsen och jag har skickat varan i näraanslutning till kundens betalning. Kunden återgäldarmin ansträngning genom det omsorgsfullt tecknadeomdömet som perfekt traderare, ett omdöme somdessutom alla andra besökare på sajten också kan läsa. 1Den här texten handlar om e-handel och virtuelltfältarbete. I fokus befinner sig auktionssajten Traderasom är ett svenskt e-bay-företag. E-handel har blivit ettfolkligt fenomen i Sverige genom sajter som Blocketoch Tradera. Här engageras en stor mängd säljare ochköpare dygnet runt. 2 Den virtuella butiken är öppenför alla som har tillgång till nätet och har aldrig stängt.Hur kan man förstå och analysera de kulturella uttryckoch praktiker som karaktäriserar det här fenomenet?Vilka värden kan kopplas till e-handel och hur ser deprocesser ut som skapar värde för virtuella butiker?E-handel är ännu ett relativt outforskat fenomen, ochjag kommer att formulera ett antal aktuella temanoch frågeställningar med utgångspunkt från Traderastjänsteerbjudande som empiriskt exempel. 3Tradera AB erbjuder en specifik form av elektroniskmarknadsplats där varor kan köpas och säljas mellan1Utdrag ur författarens privata Fältanteckningar.2I början av 2010-talet rapporterar tidskriften Market att ”E-handelnfortsätter att slå butikshandeln” och menar med stöd från HUI(Handelns Utredningsinstitut) att e-handeln har ett utbud som ärväldigt passande för ”svaga tider”. Men fortfarande är e-handelnganska liten och motsvarade enligt HUI bara 4,2% av den totalaförsäljningen i svensk detaljhandel under 2009 (www.market.se den8/2 2010).3Delar av den här texten ingår även i läroboken “Butiken. Upplevelse,organisering och plats.” (Eskilsson & Fredriksson 2010) underrubriken “Den virtuella butiken. Om försäljning, fara och förtroendepå Tradera.”Traderas registrerade medlemmar. Alla försäljningaroch transaktioner sker direkt mellan medlemmarna ochTradera är inte en part i de auktioner och försäljningarsom äger rum på sajten. Tradera är också en virtuellmötesplats för många människor idag, en ”global bazar”(Brown & Morgan 2006) som är en del av en universellmarknad. Här säljs både begagnade och nya varor avsåväl privatpersoner som företag. Den ursprungligaidén bygger på en vision om en nätverkande elektroniskmarknad för samlare. Idag har Tradera och liknandesajter utvecklats till gigantiska loppmarknader icyberspace. Sedan 2006 är Tradera ett E-bay-företagoch så här beskriver man sig själv på hemsidan:E-bay har under sina 13 år vuxit från en mans vision tillett globalt fenomen, och finns idag representerade på39 marknader runt om i världen. Traderas medlemmarär idag en del av en världsomspännande Communitymed över 276 miljoner medlemmar. (www.tradera.com)Tradera beskrivs här som en stark gemenskap medanspråk på visioner. Tradera framställs som något mer änen kommersiell plats; som en gemensam angelägenhetför många människor, sprungen ur ”en mans vision”.Kopplingen mellan det lokala och det globala äruppenbar och ett genomgående tema vad gäller virtuellhandel är just hur man skapar känslan av en plats. Redani den korta beskrivningen i citatet ovan finner vi hurdynamiken mellan det globala och det lokala tar siguttryck i benämningar som ”en världsomspännandeCommunity”. Genom att vara en del i Tradera blir viockså medlemmar i en global gemenskap. Detta blirett viktigt inslag i de förtroendeskapande praktiker somär i fokus för min analytiska ingång till e-handel ochTradera.Texten har nu inletts med en kort introduktion ochreflektion kring e-handel och Tradera. Jag kommeri de följande avsnitten att redogöra för hur jagmetodologiskt närmar mig fenomenet och därefter gerjag läsaren en inblick i några teoretiska perspektiv påe-handel och auktionssajter. Med utgångspunkt fråndessa metodologiska och teoretiska verktyg gör jag entät beskrivning som utmynnar i analys och tolkningav fenomenet.ISSN: 1651-059317Nätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

Fredriksson C.#Att fältarbeta på nätet“Skynda och köp mina kläder för nästan noll spännpå Tradera” (http://twitter.com/Tradera)Hur kan man studera en sajt på nätet? Hur kanman förstå de praktiker som är kopplade till denhär tjänsten? Mitt syfte är att studera e-handel påTradera med fokus på värdeskapande processer (Prahalad& Ramaswamy 2004, Grönroos 2008). För att förstårelationen mellan Traderas tjänsteerbjudande ochaktörernas värdeskapande har jag valt att studeraolika praktiker. Man kan beskriva praktik som enuppsättning sammanhängande göranden och sägandensom inbegriper uppfattningar, värderingar, artefakteroch symboler (Schatzki et al. 2001, Czarniawska 2007).Praktiker är kopplade till en specifik social och kulturellkontext, eller sammanhang, där praktikerna ständigtskapar och reproducerar kontexten samtidigt som depåverkas av den. Genom att studera praktiker kan viförstå hur exempelvis värde skapas och upprätthålls ien kultur eller i en organisation.Organisationer kan betraktas som sammanlänkadepraktiker som är i ständig förändring. Tradera kan,utifrån det här perspektivet, studeras som ett antalpraktiker där säljare och köpare använder sig av, ochsamtidigt bidrar till, tjänstens utformning och utbudpå olika sätt. Samtidigt är säljarna och köparna en delav själva sammanhanget och formar denna utifrån sinaolika praktiker. För att studera hur värde skapas kommerjag att beskriva några olika praktiker på Tradera medhjälp av etnografisk metod (Ehn & Löfgren 2001,Kaijser & Öhlander 1999, Sunderland & Denny 2007,Aspers 2007, Czarniawska 2007, Fredriksson & Jönsson2008). I den här studien har jag främst använt mig avdeltagande observation för att förstå hur värdeskapandesom process iscensätts och kommuniceras på Tradera.Det empiriska materialet för den här studien utgörs aven serie deltagande observationer på sajten Tradera. Deförsta observationerna gjordes i början av november2009 och de sista i början av februari 2010. Min förstahelg på Tradera tillbringades i soffan tillsammansmed en envis förkylning. Jag slogs av den enormabekvämligheten i att ligga under en filt och samtidigtshoppa för fullt på nätet. Varorna var bara ett litetklick bort, en lätt tryckning på funktionen för ”Läggditt bud” och så kunde till exempel den där fantastiskasjalen från Noa Noa eller en helt oemotståndligvintage-klänning från 70-talet vara min. Det blevnågra få försiktiga bud den första helgen. Helst påauktioner som bara hade timmar eller minuter kvarinnan de tog slut. Detta följdes av att jag bedrev ettvirtuellt fältarbete under tre månader, och innan desshade jag aldrig varit i kontakt med Tradera. Underdessa tre månader besökte jag i princip sajten dagligen,en intensiv aktivitet som ofta följdes av upprymdhetoch ibland en lättare yrsel. Jag lade upp ett egetkonto, bjöd på auktioner och köpte varor. Efter entid började jag även lägga upp egna auktioner ochsålde framgångsrikt ett stort antal objekt från minaegna garderober och överfyllda köksskåp.Ett fascinerade inslag under fältarbetes gång var denhandfasta praktik som den virtuella försäljningen påTradera innebar med allt från val av förpackningsmaterial,inslagningsrutiner och postbesök. För att inte talaom den utrymmeskrävande förvaringen av störreeller mindre, och möjliga och omöjliga, kartonger förtransport av sålda varor:Jag nyttjar alltid Postens tjänster och har blivit någotav en återkommande och långdragen gäst i den lokalaICA-butiken. Jag hoppas att man där tjänar någontingpå sin posthantering. Med tanke på de miljontalsbesökare på Tradera varje månad måste det bli mångatusentals paket som skickas kors och tvärs genomSverige. Kunden betalar. Alltid. Någon enstaka gånghar jag sett undantag från denna oskrivna regel. Dethar då gällt dyrare märkesvaror där fraktkostnadenendast utgör en liten del i hela affären. Men på de flestavardagliga auktioner är frakten en ganska stor del avsumman. Inte sällan övergår den priset för varan, somom man har tur kan stanna på en enda krona. Fast enköpare som betalar en krona blir knappast en perfektTraderare, det krävs lite mer än så. 4Det finns många metodologiska överväganden närdet gäller deltagande observation. För etnologer ochantropologer är detta moment ofta grundat i en gedigenerfarenhet av att bedriva kortare eller längre fältstudier.Observationerna kan vara mer eller mindre systematiskaoch öppna eller dolda. När det gäller observationer pånätet och bruket av Internet som empiriskt källmaterial(jfr Miller & Slater 2000, Hine 2005, Krogh Petersen2009) är det vanligt att forskaren är dold för dem somär i fokus för undersökningen. Det är också vanligt attman uppfattar nätet som ett offentligt rum (Fjell 2005)och att allt som diskuteras i den ”virtuella verkligheten”oproblematiskt kan översättas till världen utanförnätet (Sveningsson 2004). Men allt som publiceraspå nätet är inte offentligt och det är viktigt att ta redapå vad som gäller för de olika forum eller tjänster manstuderar. Vad gäller Tradera finns exempelvis riktlinjerfrån företaget kring hur man får använda eller citeramedlemmarnas forum. Här är det inte tillåtet attcitera olika inlägg från medlemmarna utan Traderasmedgivande. Min observation av Tradera fokuserarhär själva tjänsteerbjudandet så som det presenteras föräven icke-medlemmar. Dock använder jag även minaegna erfarenheter som deltagare i – och observatör av– säljandets och köpandets olika praktiker på Tradera.För att få en inblick i hur värdeskapande går till påTradera ska vi titta lite närmare på en del av denkomplexa organisering som ligger bakom dennaprocess. Men innan dess ska jag kort redogöra för någrateoretiska perspektiv på e-handel och konsumtion på4Utdrag ur författarens privata Fältanteckningar.18Nätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

E-handelns virtuella etnografi. Om förtroende och tillit på Tradera#nätet, samt utveckla och fördjupa min problematiseringav fenomenet Tradera i relation till tidigare forskning.Nygammal butik på nätet?Inom detaljhandeln har man länge varit upptagen medatt klassificera olika former av handel. Intresset förjust klassifikation är kännetecknande för en stor delav den teoribildning som fortfarande är tongivandeinom det här fältet. Företagsekonomen Johan Hagberg,som ingående studerat e-handelns utveckling, menaratt forskningen om detaljhandel har varit fokuseradpå detaljhandelns förändring (Hagberg 2008).Upptagenheten av att klassificera och dela in olikaformer av detaljhandel har på så sätt blivit vägledandeför de forskningsfrågor och kunskapsmål som drivitolika detaljhandelsstudier. En vanlig reflektion handlardärför om hur man kan veta vilken form för handel manfaktiskt studerar (ibid:41). Enligt Hagberg så menarmånga forskare att nya former för detaljhandel oftastbygger på tidigare former.Idag ser vi en stor förändring från traditionellbutiksbaserad detaljhandel mot ett ökat användandeav e-handel (Keen et al 2002). Upptagenheten av attklassificera olika ”butiksformat” är påtaglig just närdet gäller e-handel. Vid 2000-talets början taladesdet mycket om hur e-handeln skulle förändra dentraditionella detaljhandeln. När e-handeln inte infriadeförväntningarna vändes den positiva uppmärksamhetentill stor besvikelse över att ”e-handeln var död” (Hagberg2008). Bara några få år senare blomstrade e-handelnigen och man kan i det här sammanhanget funderaöver hur periodiseringen av olika detaljhandelsformer”blir till”. Hagberg menar att det finns gott om teorierkring hur olika detaljhandelsformer förändras, medanstudier av detaljhandelsformer i tidiga skeden är destosvårare att hitta (jfr Fredriksson 1998).I vilken fas befinner sig e-handeln? Kan e-handel sombygger på budgivning och auktioner överhuvudtagetbetraktas som en detaljhandelsform? Fenomenet skullesnarare kunna analyseras med utgångspunkt från hurden traditionella butiken och detaljhandelsformenskapar motkulturer och alternativa former för handel.Man kan med fördel analysera auktionssajter på nätetsom ett uttryck för samtida återbrukstendenser medrötter i såväl förmoderna auktioner som senmodernsecond-hand- och loppmarknadskultur (jfr Fredriksson1996, Gregson & Crewe 2003, Fredriksson 2006).Frågan om e-handel är en ny form av detaljhandelkommer att ställas många gånger. Kanske fenomenetbara är en uppgradering av den omkring 100 år gamlapostorderförsäljningen? I det här sammanhanget nöjerjag mig med att konstatera att det är en annorlundaform och min ambition är att problematisera någrateman och praktiker som är specifika för denvirtuella butiken med utgångspunkt från Traderastjänsteerbjudande.Att shoppa på nätetVad innebär det att handla på nätet? Hur upplever visom konsumenter att köpa en vara av någon som vi intekan se, höra eller tala med? Som kund är du utlämnadåt ett gränssnitt på din dataskärm och upplevelsen av”butik” är annorlunda än i den traditionella, fysiskabutiken. På vilket sätt upplevelserna skiljer sig åt hardock inte studerats närmare.Forskningen kring konsumtion på nätet har varitganska fragmenterad och ofta inriktad på mer ellermindre tekniska förklaringsmodeller. Intresset förkonsumentens förhållande till tekniken har oftaöverskuggat intresset för nätet som marknadsplats.Dock kan de mer tekniska förklaringsmodellernaibland visa sig vara väl så intressanta eftersom dessahar ambitionen att förstå interaktionen och samspeletmellan människa och teknik. Då konsumentforskningentill övervägande grad fokuserar konsumenters behovoch motivation blir dessa förklaringsmodeller relativtpsykologiserande.En modell som ofta används för att förstå interaktionenmellan människa och teknik är den så kallade”Technology Acceptence Model (TAM) som utvecklatsav Davis (1989). Enligt den här modellen kan manförstå acceptansen och tillägnelsen av ny teknik utifrånindividens attityd till användandet av tekniken. Dessaattityder kan i sin tur delas in i två grundläggandefaktorer: användbarhet och användarvänlighet.Erfarenheten av teknikens eventuella användarvänlighetligger, i enlighet med logiken i detta perspektiv, till grundför om vi uppfattar tekniken som användbar eller inte.För att studera drivkrafterna bakom konsumenternase-handel kan man studera hur man tillägnar sig nyasjälvbetjäningstekniker och shoppingsystem på nätet.Utifrån det här perspektivet tittar man på de fördelaroch effekter som näthandel innebär för konsumenten.Dessa kategoriseras ofta i funktionella och hedonistiskadimensioner. Den funktionella, eller nyttoinriktade,dimensionen rymmer fördelar som, i enlighet medTAM-modellen, kan klassificeras som ”användbarhet”och ”användarvänlighet” medan den hedonistiskadimensionen rymmer mer nöjesbetonade fördelar.Den e-handelsforskning som alltför ensidigt fokuseraranvändarens relation till tekniken behöver utvecklasoch fördjupas med utgångspunkt från de många olikafaktorer som ligger bakom vår lust till, och behov av,att shoppa på nätet. För att se e-handeln i ett bredareperspektiv kan man med fördel välja att ta analytisktutgångspunkt i faktorer som konsument, situation,produkt, erfarenhet och förtroende (jfr Monsuwé et al2004). Genom att ta hänsyn till sociala, kulturella ochekonomiska villkor kan man nå en djupare förståelseför olika relationer till teknik och shopping.Vad gäller konsumenten är grundläggande demografiskafaktorer som exempelvis ålder, kön, utbildning och19Nätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

Fredriksson C.#inkomst viktiga att problematisera. Lika viktigt ärdet dock att vara uppmärksam på hur studier medutgångspunkt ifrån sådana faktorer plötsligt kan slåfast ”sanningar” som att välutbildade med hög inkomsthar lättare för att handla på nätet eller att kvinnorfortfarande föredrar att köpa på postorder (jfr Burke2002). Även om en sådan iakttagelse kan vara giltigunder en viss tid vet vi idag att trender inom handel kanförändras väldigt fort och att dagens konsumenter är vadman ibland kallar ”multi-channel shoppers” (Monsuwéet al 2004:117).Faktorer som påverkar en situation kan exempelvis varabrist på tid, orörlighet, geografiska avstånd eller behovav specifika varor. Att handla på nätet är ju framför alltbekvämt eftersom man varken behöver förflytta sig ellerrätta sig efter öppettider. Denna totala tillgänglighetunderlättar för den stressade konsumenten som ilugn och ro kan shoppa när tid finns. Å andra sidankan kanske den totala tillgängligheten resultera i enöverkonsumtion hos dem som har väldigt myckettid över för virtuell handel. Vad gäller Tradera kanman märka hur tjänstens popularitet ofta förknippasmed en allmän kritik av ett allt bredare varuutbud. Såhär uttrycker sig en skribent i ett inlägg på en privatnyhetssajt om olika fenomen på nätet:Tradera må vara större medlemsmässigt. Men antaletannonser har minskat, antalet intressanta samlarföremålhar kraftigt minskat. Tradera är idag rätt så trist ochtråkig med mycket skräp och mainstream-produkter.Jag handlar allt mer på andra handelsplatser och alltmindre på Tradera (www.geiser.se).Vad gäller produkter är detta en faktor som på mångasätt formar e-handelns utbud. Varor som oproblematisktkan säljas på nätet är standardiserade produkter somtill exempel böcker, musik, filmer eller vitvaror därman sällan behöver använda mer än sitt seende föratt ta ställning till ett köp. Varor som kräver att flerasinnen är inblandade sägs sälja lite sämre och varorsom kräver personlig service är också mer svårsålda(Elliot & Fowell 2000). Dock har försäljningen avväldigt intima produkter där den personliga integritetenär avgörande visat sig vara väl lämpad för e-handel(Grewal et al 2002).Vidare har den personliga erfarenheten av att handlapå nätet stor betydelse för hur konsumenter idaganammar e-handeln (Burke 2002). Goda erfarenheterger självklart en lust att fortsätta shoppa på nätet,medan dåliga erfarenheter skapar en ovilja. Menerfarenheter kan också vara kollektivt delade och härfinns en nivå som ligger utanför de mer individuella ochpsykologiserande faktorer jag nämnt här. Den deladeerfarenheten uppträder ofta i form av ”offentliga samtal”på bloggar, facebook och andra sociala medier. Här finnsmöjlighet att erfara e-handeln utan att personligenha tagit del av den. Vad jag vill peka på är de olikasätt att ”tala om” e-handel som kommer till uttryck isåväl offentliga som mer privata sammanhang. Så häruttrycker exempelvis en bloggare i slutet av 2009 sinareflektioner kring Tradera:“Farligt med Tradera när man är sjuk kan jag lova.Men det är ju billigt egentligen. Har köpt två nyaobjektiv, två böcker, två batterier till kameran infören STOR fotografering och sen har jag sålt ettobjektiv med som jag ALDRIG använder. Alltför ca 1500 kr.” 5Det är inte oviktigt hur man i media och andrakanaler debatterar och talar om e-handelns för- ochnackdelar. Att det skulle vara ”farligt med Tradera”som den citerade bloggen slår fast är ett intressantuttalande med många bottnar. Dels förhåller det sig tillen mer allmän, och historiskt långdragen, moral kringkonsumtionens mer förföriska sidor. Att vi blir förfördaoch förledda att konsumera är ett mycket specifiktsärdrag i den västerländska konsumtionskulturen ( JfrCampbell 1987). Här finns en lång tradition av atthantera det dåliga samvete som uppstår när vi uppleveratt vi på olika sätt förköpt oss. Detta är alltså intenågot specifikt för e-handeln, men naturligtvis kandessa kulturella särdrag förstärkas och tydliggöras i ettnytt konsumtionssammanhang. Det som däremot ärspecifikt är att den förförda konsumenten på Traderasamtidigt kan agera som säljare och på så sätt ocksåerfara tillfredsställelsen i att ha genomfört en lyckadförsäljning.Avslutningsvis är användarnas förtroende för e-handelen av de kanske mest kritiska faktorerna idag (Lee& Turban 2001). Avsaknaden av personal, som oftabetraktas som den mest förtroendeskapande resurseni en butik, skapar ett tomrum som den virtuellabutiken på olika sätt måste ersätta. Att översätta ochomvandla de fysiska mötena i en traditionell butik tillen teknisk tjänst är en av de viktigaste utmaningarnaför e-handeln. Här handlar det både om att mötaanvändarens osäkerhet inför ett tekniskt system ochbristen på tillit till den specifika butiken eller tjänsten.Avsaknaden av servicepersonal, andra kunder ochbutiksmiljöns annorlunda utformning är slående närman handlar på nätet (jfr Mossberg 2003). Varkenfysisk beröring, några dofter eller smaker är möjligaatt uppleva. Däremot stimuleras seendet i mycket höggrad, och i vissa fall även hörseln. Möjligen är även detsjätte sinnet inblandat, i alla fall tar det virtuella rummeten hel del av vår fantasi och föreställningsförmåga ianspråk.Sittandes framför datorn besöker vi allt oftare dessaimaginära platser, dessa föreställda rum, som egentligeninte ”tar plats” mer än i våra medvetanden. Den virtuellabutiken är därför en märkligt renodlad tjänst. Denvirtuella butikens tjänsteerbjudande är ofta väldigtkonkret och inriktat på att underlätta kundens inköp.Precis som i den traditionella butiken handlar det om att5http://dizela.blogg.se/2009/december/tradera-shopping.html20Nätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

E-handelns virtuella etnografi. Om förtroende och tillit på Tradera#kommunicera ett erbjudande, men e-handeln behöverinte ta vägen över kundens fysiska välbefinnande ellerbekymra sig om hur kunden exempelvis upplever deandra kunderna eller butikspersonalens beteende. Atttekniskt designa ett virtuellt butikserbjudande bordekanske därför vara så mycket lättare?Jag kommer i den följande texten att fokusera påde förtroendeskapande praktiker som kommer tilluttryck i Traderas tjänsteerbjudande. I den inledandebakgrundsbeskrivning har jag introducerat Traderasom ett svenskt e-bay-företag och kort beskrivittjänsten utifrån företagets självpresentation. Jag harockså redogjort för syftet som handlar om att fokuseravärdeskapande processer på Tradera. Med utgångspunktfrån de praktiker som kommuniceras i Traderastjänsteerbjudande kommer jag att tolka hur värde skapaspå en virtuell marknad som Tradera. Jag kommer inästa avsnitt att göra en tätare etnografisk beskrivningav Traderas tjänsteerbjudande. Beskrivningen kommeräven att fungera som en analytisk text. Jag har valt attutgå från Traderas kommunikation till medlemmarna,dock kan denna information även läsas av dem som inteär medlemmar. Texten återfinns i Traderas portal innanman loggar in som medlem på sajten, och jag betraktardetta som ett offentligt material. Min framställning avdet empiriska materialet följer alltså till en del Traderastjänsteerbjudande som innefattar hur man lär sig attsälja och köpa på Tradera. Min ambition med avsnittetär, förutom de specifikt analytiska delarna, även att geexempel på hur man kan analysera olika textdokumentsom ett empiriskt material. 6Säljandet som läroprocess“Fick sålt min gamla tvärflöjt på Tradera för någondag sedan. 1800 spänn kändes inte fy skam ;-)”(http://twitter.com/Tradera)Tradera är en butik på nätet där medlemmarna kanköpa och sälja varor dygnet runt. Företaget uppger attmiljontals köpare och säljare besöker Tradera varjemånad, och på Tradera kan man ”köpa nästan allt mellanhimmel och jord”. För att kunna utnyttja tjänsten måsteman först bli medlem och skapa ett alias för att kunnalogga in på Traderas ”community”. Därefter befinnerman sig i en ofantligt stor butik. Butiken utgörs avett till synes oändligt och oöverblickbart stort antalerbjudanden. Man kan delta som både köpare ochsäljare. Scenen är fri.Det kostar ingenting att vara medlem och Traderatar inte ut någon avgift från köparna. Däremot är ettantal olika avgifter kopplade till säljprocessen, ochdessa kostnader faktureras säljaren en gång i månadengenom ett speciellt konto som skapas hos Tradera.Tradera tar ut ett antal olika avgifter beroende påvarans slutliga försäljningspris, och om en vara skulle6Om inget annat anges i texten är den återgivna empirin hämtadfrån www.tradera.com.21bli osåld faktureras säljaren, beroende på utropspriset,ett par kronor per objekt. Tradera erbjuder även olikasäljverktyg som att exempelvis ”highlighta” ett objektför fem kronor styck, låta varan visas högst upp i derullande säljlistorna och låta försäljningen starta omautomatiskt om inte varan blivit såld.Den som vill börja sälja erbjuds en kort introduktioni konsten att lära sig sälja i tre enkla steg. Användarenkan välja mellan sex olika fiktiva personer som manvill följa under säljprocessen. Dessa representeras föranvändaren av identifikationsobjekt i form av bilderpå en småbarnsmamma, en ung man i solglasögon, enäldre man med grånande skägg, en medelålders kvinna,en yngre kvinna och en medelålders man. Jag ska intenärmare gå in på dessa kategoriseringar här, men villpoängtera att det naturligtvis är min tolkning av desex bilderna som ligger till grund för beskrivningen.Naturligtvis kan man tolka detta på olika sätt, mentjänstens visuella utformning har dock en viss kulturellövertydlighet som begränsar antalet tolkningar.Om vi klickar på den yngre mannen med solglasögon,med det fiktiva namnet ”Raymond”, följer ett antal valmellan olika objekt som ”Raymond” kan sälja. Enligtinstruktionerna är förfarandet ungefär det sammaoavsett vad man väljer att sälja, men att det kan skiljasig åt vad gäller fraktsättet. ”Raymond” kan väljamellan sex olika objekt att lägga ut till försäljning:en mobiltelefon, en biljett, en soffa, ett par jeans, enryggsäck och en papegoja. Genom att klicka på deolika objekten hamnar användaren i olika kontextersom beskriver de praktiker som vanligtvis förknippasmed varans speciella karaktär. Valet av objekt är ocksåtydligt pedagogiskt upplagt, och redan här poängterasramarna för sajtens aktiviteter. Bakom papegojan döljersig en röd förbudsskylt som indikerar att det inte ärtillåtet att sälja djur på Tradera. Här får man ocksåveta att det inte heller är tillåtet att sälja exempelvisalkohol, tobak eller begagnade underkläder.Om vi istället väljer att klicka på jeansen hamnar vi i denförsta fasen av säljprocessens tre viktiga steg som härkallas Förberedelse. Här handlar det om att ”Raymond”bör göra en liten marknadsundersökning genom att sökabland utbudet av jeans på Tradera och sätta sig in iaktuella prislägen och olika sätt att presentera jeans på.Användaren får även en lektion i konsten att ta en braoch säljande bild, och hur man kan uppskatta kostnadenför att frakta varan till köparen. (Som säljaren enligtpraxis nästan alltid står för.) När förberedelserna ärklara är det dags för den andra fasen, som här benämnsSälj, och omfattar moment kring hur man skriver enlockande och samtidigt informativ rubrik samt hurman på bästa sätt beskriver objektet i annonsen. Häruppmanas användaren att beskriva objektet så tydligtsom möjligt med utgångspunkt från ”allt som en köparekan tänkas vilja veta” och Tradera poängterar viktenav att vara uppriktig med eventuella fel eftersom dennainformation ger nöjda köpare. Vidare väljer säljarenhär att ange hur man vill få betalt, exempelvis direktNätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

Fredriksson C.#insatt på konto eller kontant vid avhämtning. Traderaerbjuder även andra betalningstjänster där en tredjepart reglerar betalningen mellan säljare och köpare.Nu har det blivit dags att fundera över utropspriset somrepresenteras av en bild på en guldfärgad enkrona, en”guldpeng” som med hjälp av några blänkande strecksignalerar vinst och framgång. Rubriken på dennainformation är Ett lågt utropspris ger fler bud. Här kanman klicka sig vidare till en fördjupning kring konstenatt sätta priser och i texten slås fast att de flesta objektpå Tradera ”säljs via det klassiska auktionsformatet”.Tradera menar att säljaren på så sätt får ut det högstamöjliga priset på en vara eftersom ”priset bestäms avefterfrågan”. Ett lågt utropspris sägs vara ”attraktivt”och locka fler budgivare så att en auktion kommersnabbare igång. Man poängterar också vikten av attinte ha samma pris ”som i butik” eftersom man dåtroligen inte får några bud på objektet.Det finns dock några olika variationer på det klassiskaauktionsformatet. Säljaren kan välja att kombinerautropspriset med ett så kallat ”köp-nu-pris” sominnebär att varan kan säljas till ett fast pris genomatt köparen klickar på ”köp-nu-funktionen” och påså sätt avslutar auktionen i förtid. Oftast ligger dettapris ganska högt och erbjudandet om att köpa direktkan bara användas innan första budet är lagt. Dennafunktion kräver en del vana vid Traderas säljsystem, ochkräver även att säljaren har erfarenhet av att uppskattaen varas pris. Den här praktiken skapar dock enflexibel konsumtionskultur som möjliggör både snabbaklipp och spännande budgivningar. Praxis för sajtenhandlar ju om auktioner och den speciella kultur avoförutsägbarhet som budgivningar skapar. Det finnsdock många konsumenter som känner en olust införbudgivningar och hellre väljer den traditionella, ellersnarare moderna, formen av handel. Det finns ocksåsäljare som av olika anledningar vill få sålt sina varorsnabbt och inte har lust (eller råd) att vänta den veckaeller två som det vanligtvis handlar om vid en auktion.Vidare finns möjlighet att endast sälja varor till ett fastpris utan budgivning och objektet ligger då, på sammasätt som vid auktionerna, ute mellan 3-14 dagar medmöjlighet till två omstarter. De säljare som väljer attsälja till ett fast pris uppmanas av Tradera att hitta ettpris som kan attrahera rätt köpare och samtidigt varakonkurrenskraftigt eftersom ”många köpare är pålästa”.Min erfarenhet av möjligheten till fast pris är dockatt detta sällan omfattar de mest åtråvärda varorna.Den tredje och sista fasen handlar om att genomföraen försäljning. Nu gäller det, enligt instruktionerna,att följa med ”i den spännande budgivningen” ochatt svara på eventuella frågor från potentiella köpare.Som medlem går det att skicka ett e-mail till säljarengenom en speciell funktion. Kunden ”avslöjar”därmed sig själv och blir alltså den som ”bryter” detanonyma shoppingsurfandet och den annars anonymabudgivningskulturen. Säljaren kan välja att svara påen förfrågan, och därmed avslöja sin identitet och sitt22alias, eller att undvika kontakten. Tradera uppmanardock sina säljare att alltid besvara dessa frågor som ettviktigt led i hur man genomför en försäljning.Under pågående auktioner har jag själv ibland fått endel förfrågningar över mailen och alltid besvarat dessa.Oftast har de gällt en specifik fråga om material ellerstorlek, några gånger har de varit mer personliga. Jagåterger här en anonymiserad mailväxling mellan migoch en annan Traderamedlem. Mailet kom när jagsom ”nybörjare” på Tradera hade lagt upp mina förstaegna auktioner, och kommunikationen gäller en äldreadventsstjärna som jag, utifrån bristande erfarenhet,hade angett ett anmärkningsvärt lågt fraktpris för:“Hej Jupiter61Jag köpte en likadan stjärna nyligen på Tradera ochfick betala 150 kr i frakt, säljaren sa att paketetvar för stort för att kunna skickas som brev, såjag skulle vara glad om du vill svara mig hur detkommer sig att du kan skicka för 71kr.Ha en trevlig fortsättning på helgen!Mvh Maximål47”“Hej,tack för ditt mail. Jag är ny på Tradera och harnog gjort en missbedömning av fraktkostnaden!Återstår att se vad det blir när jag skickar varan,om inte annat får man lära sig av sina misstag...med vänlig hälsningJupiter61”“Hej!Du ska veta att misstag kan man göra fast man ärgammal på Tradera....Ha en fin fortsättning på helgen!Mvh Maximål47”Den här kommunikationen visar hur Traderastjänsterbjudande möjliggör en kontakt mellanmedlemmarna utanför det organiserade systemet.Man kan betrakta kommunikationen som eninformell läroprocess där medlemmarna aktivtstödjer Tradera genom att både se till att de ”rätta”praktikerna i ”Traderakulturen” efterlevs och genommailkontakten på ett personligt sätt välkomnar nyamedlemmar. Kommunikationen kan beskrivas som envärdeskapande process där en äldre medlem genomdenna övergångsritual introducerar en nykomling ochtillfälligt utövar ett slags ställföreträdande värdskappå sajten.När budgivningen är över (vid det datum och klockslagsom säljaren valt) skickar säljaren ett så kallat”vinnarmail” till den som lade högsta budet. Men förstskickas ett automatiskt mail från Tradera, i sammastund som auktionen går ut, till båda säljare och köparesom gratuleras till köpet respektive försäljningen. Idetta ögonblick avslöjas också de verkliga identiteternaoch Traderas tjänster är över för den här gången. Försäljaren återstår att genomföra försäljningen genomNätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

E-handelns virtuella etnografi. Om förtroende och tillit på Tradera#att skicka varan, invänta ett omdöme från säljarenoch därefter lämna ett omdöme på köparen i Traderasomdömessystem.Budandets och köpslåendetskonst“Insåg precis att jag tjackat grejor för 6400kr påEbay och Tradera de senaste 60 dagarna. Småttgalet.” (http://twitter.com/Tradera)För köparen är det en betydligt enklare process attkomma igång på Tradera. De flesta börjar med att surfarunt och bekanta sig med denna oändliga marknadinnan man tar aktiv del i budgivningen. Till sin hjälphar köparen ett antal kategorier som exempelvis”Antikt & Design”, ”Böcker & Tidningar”, ”Mynt& Sedlar”, ”Smycken & Ädelstenar”, ”Kläder” eller”Samlarsaker”. Totalt finns omkring 25 kategorier (medunderkategorier) att välja mellan. Dessutom finns enpost för ”Övrigt”.Det mesta verkar kunna köpas på Tradera, men vargår gränsen? Det finns mycket tydliga restriktionerkring vad man faktiskt inte får sälja och köpa påTradera. Objekt som alltid är förbjudna är exempelvisalkohol, djur, droger, läkemedel, tobak, stulen egendom,pornografiskt material, piratkopior, lotter och explosivaobjekt. Vidare är det inte tillåtet att sälja ”objekt somkan väcka anstöt”, tjänster eller människor. Traderaskategorisering av vad som får säljas eller inte säljas ärtydlig och kulturanalytiskt intressant. Däremot befinnersig en del varor i gråzonen för vad som är tillåtet. Dithör ”objekt som är tillåtna med vissa restriktioner” ochdet kan vara exempelvis aktier, biljetter, förfalskadesedlar (för samlaren) presentkort eller vissa vapen.På Traderas ”Hjälp-sidor” får nybörjaren instruktionerkring konsten att lägga ett bud. Några saker som man,enligt sajten, bör tänka på innan man sätter igång är attalla bud är bindande och att man som köpare är skyldigatt fullfölja affären om man vinner auktionen. Köparenuppmanas också att kontrollera säljarens omdömenfrån tidigare affärer och att kontakta säljaren omman undrar över något. Man kan också låta Tradera”sköta budgivningen” genom att köparen lägger ett doltmaxbud. Det transparanta systemet gör vidare att varjebudgivningshistorik är synlig för medlemmarna ochmycket tid kan ägnas åt att rekonstruera en försäljning.Just själva budgivningen verkar utgöra en stordel av dragningskraften för besökarna. Dettaspänningsskapande moment tillför Traderastjänsteerbjudande ett viktigt drag av oförutsägbarhetoch magi som också bidrar till en upplevelse avautenticitet (jfr Löfgren & Willim 2005 ). Resultatetav en budgivning är aldrig på förhand givet och desista minuterna av en auktion bevakas ofta av flera”åskådare”. Det stigande antalet besökare kan iakttasav alla som bevakar auktionen och skapar en märkligkänsla av trängsel och upphetsning. Trots att det kanskeinte kommer flera bud stiger antalet besökare i taktmed att tiden rinner ut. Samtidigheten i detta momentär avgörande för känslan av gemenskap. Den märkligtfascinerande känslan av att ha deltagit på en stökigoch fullsatt auktion, trots att man bara suttit bekvämttillbakalutad i favoritfåtöljen, är en mycket speciellupplevelse på Tradera.Så här beskriver journalisten Charlotte Lundqvist i enkåserande kolumn i gratistidningen City sina förstastapplande steg på Tradera:“Jag hade inte fattat det då. Men det är krigslist somgäller om man vill göra de bästa kapen på Tradera.Att lägga ett halvhjärtat bud en vecka i förväg kankännas som att pinka in reviret. Men har i ställetrakt motsatt effekt. Fler får upp ögonen för skattenoch ligger i smyg och lurpassar när tiden håller påatt rinna ut. /---/Lätt Tradera-beroende har jag numera kalendernfull med kryptiska meddelanden som ”22.15kakburk och ”14.50 teakspegel” för att kunnagöra en framryckning fyra minuter innan avslutadauktion.Men för att inte hemmet ska svämma överfullständigt planerar jag att tillämpa principen enin en ut. Nu är det dags att skaffa ett säljkonto.”(City Malmö Lund, 9/2 2010)Många köpare blir alltså både säljare och köpare,och utövar dessa två praktiker samtidigt. Detta germedlemmarna liknande erfarenheter som bidrar tillkänslan av gemenskap och att vara en riktig ”Traderare”.Trots ömsesidigheten på denna virtuella marknad ärrisken att bli lurad ändå stor för köparen. Traderaerbjuder därför på sitt så kallade ”Säkerhetscenter”vad man benämner som ”Fyra gyllene regler för säkraree-handel”. Den första regeln handlar om att man ska”lära känna” säljaren genom att titta på de omdömensom säljaren tidigare fått. Helst ska dessa omdömeninte ha erhållits under en kort tid utan en kontinuitetunder längre tid är att föredra. Med nya säljare bör manvara extra försiktig och kanske till och med ta kontaktper telefon när det är dags att betala för varan. Gör ingaaffärer online som du inte skulle göra offline, uppmanarTradera sina köpare. De tre följande reglerna handlarom att använda säkra betalnings- och frakttjänster, attaldrig svara på mailförfrågningar om personuppgifteroch slutligen att vara extra försiktig om något verkarvara för bra för att vara sant. Utöver dessa råd och reglerfinns ytterligare fördjupningssidor kring säkerhetenpå Tradera.Transparanta transaktionerSäkerhet och förtroende är viktiga ingredienserför att skapa trygghet på en virtuell marknadsplatssom Tradera. Vid introduktionen av nya köpare ärsäkerhetssystemet ett genomgående tema. Men det23Nätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

Fredriksson C.#är också viktigt att Tradera framstår som en trygg ochsäker plats, och ofta hänvisar man till den öppenhetoch transparens som råder på sajten:Till skillnad från köp- och säljsajter är man inteanonym på Tradera. På Tradera är personnumretkopplat till varje användare, vilket innebär attde som bluffar löper mycket stor risk att åkafast. Tradera är inte heller förstahandsvalet förpersoner med grumliga uppsåt, det finns andramer anonyma marknadsplatser för skojare. HosTradera finns även ett unikt omdömessystem somgör det enklare för köparna att bedöma hur seriösasäljarna är.Bedömningssystemet är en ofta debatterad praktik isåväl Traderas diskussionsforum som i vetenskapligaartiklar kring management, e-handel och auktionssajter.Detta system går i korthet ut på att både köpare ochsäljare lämnar ett antingen positivt eller negativtomdöme efter avslutad affär. Omdömet är kopplattill den specifika transaktionen och det går inte att”lura systemet” genom att ge omdömen på sig själv.Dessa omdömen är synliga för alla medlemmar ochtillsammans med sitt alias presenteras antalet omdömeninom parantes. Antalet omdömen följs av en stjärnasom byter färg i takt med att aktören får allt fleromdömen. Den första stjärnan (gul) erhålls efter tiostycken omdömen, både som säljare och köpare, ochden gula stjärnan följs så av den rosa och efter hundrapasserade omdömen får medlemmen en röd stjärna.Stjärnsystemet sträcker sig vidare upp, i olika intervaller,till och med 50 000 omdömen. Utöver antalet omdömenges också en omdömesprocent som visar hur en säljare”presterat den senaste tiden”.Inom kommunikationsforskningen menar vissa atten av hemligheten bakom de stora framgångarnaför auktionssajter som E-bay ligger i självabedömningssystemet (Rietjens 2006). Dettatransparanta system skapar förtroende och bidraräven till interaktionen mellan säljare och köpare.Bedömningssystemet fungerar som god eller dåligmarknadsföring för såväl säljare som köpare, ochköparna uppmanas av Tradera att kontrollera en säljaresbedömningar innan man lägger ett bud på en auktion.Förutom ett allmänt positivt eller negativt omdöme kanmedlemmarna skriva ett kort utlåtande om varandrasförtjänster som köpare eller säljare. Dessa omdömen harkaraktären av korta standardfraser som även de bidrartill profilen hos den som ger omdömet, eftersom ävende lämnade omdömena är synliga i systemet.Mina första egna omdömen var försiktigt neutrala,men i takt med en växande värderingsförmåga blevdessa mer frikostiga och personliga. Mottagandet avolika omdömen skapade också en erfarenhetsbank attinspireras av. För att ge läsaren en inblick i hur dessaomdömen kan ta sig uttryck återger jag här någraerhållna omdömen ur mitt eget bedömningssystem.Varje rad motsvarar en specifik bedömning. Jag haranonymiserat omdömena genom att ta bort länken tillden aktuella auktionen samt bedömarens alias.“Sååå söta++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++”“Stort tack!”“Tack för en mycket fin handel!!!!!!!!!!!!”“Snabb leverans, välpackad vara, trevlig kontakt.Kan varmt rekommenderas!”“Perfekt säljare, seriös. Mycket nöjd medvaran!!!!!!!!!!”“Fin vara. Allt bra.”“Snabb betalning. Mina varmaste rekommendationer.Välkommen åter.”“Mkt snabb och trevlig affär. STORT TACK TILLDIG.”“blixtsnabb leverans, seriös säljare, bara ++++++”“perfekt”“snabbt o bra”“Väldigt bra! Snabb leverans.”“Ett nöje att göra affärer med+++++++”“¯¯¨˜“ª¤.¸°¸.¤ª“˜¨¨¯PERFEKT-:¦:-TRADERARE¯¨˜“ª¤.¸°¸.¤ª“˜¨¨¯¯¨“Genom att fullfölja sina grundläggande åtaganden ärdet lätt att känna sig som en stjärnsäljare och alldelesförträfflig kund på Tradera. Efterhand blir man docksnabbt medveten om att de flesta bedömningar serut ungefär på det här sättet. Ambitionen hos säljareoch köpare är att få positiva omdömen och på så sättutveckla en typ av personligt varumärke. Omdömenapå Tradera är mycket sällan negativa, och när det ändåinträffar finns möjligheten för säljare och köpare attgenom en gemensam överenskommelse ta bort negativaomdömen.Eftersom både säljare och köpare lämnar omdöme omvarandra efter avslutad auktion uppstår en intressantpraktik kring detta förfarande som går ut på att köparenär den som först lämnar omdöme efter att han ellerhon mottagit varan, och därefter lämnar säljaren sittomdöme på köparen. Ofta är det en nervös väntan försäljaren som är den som ska bedömas utifrån kriteriersom varans skick, leveranstid och fraktkostnad. Köparenhar ju redan genom sin betalning (som säljaren enligtpraxis mottagit innan varan skickats) fullgjort sindel av affären. Det är alltså köparen som vanligtvisger det första omdömet, som brukar vara positivteftersom behovet av ett positivt omdöme tillbaks oftaöverträffar lusten att ge en negativ bedömning. Ettnegativt omdöme från en köpare resulterar så gottsom alltid i ett negativt omdöme tillbaks. Detta ären praktik som ofta diskuteras som en problematisk“vendetta-kultur” av medlemmarna på sajtens forum,och diskuteras även i debatt- och vetenskapliga artiklar.Omdömessystemet på E-bay sägs vara en av de flitigaststuderade mekanismerna för feedback på nätet och äveni detta sammanhang är förtroende och tillit de teman24Nätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

E-handelns virtuella etnografi. Om förtroende och tillit på Tradera#som genomsyrar resultaten. Positiva omdömen bidrartill att stärka det personliga varumärket och för attbli en framgångsrik säljare på Tradera är det “virtuellaryktet” (Rietjens 2006) en helt avgörande faktor.Förtroendeskapandepraktiker“och tradera är nu officiellt min nya hobby”(http://twitter.com/Tradera)Varor, tjänster och service är idag viktiga ochvärdeskapande ingredienser i en förändradkonsumtionskultur som kännetecknas av en allt störrekundmedvetenhet inom detaljhandeln (Eskilsson& Fredriksson 2010). Konsumtionens förändradesamhällsbetydelse innebär att konsumenten efterfrågarandra värden som kan kopplas till upplevelsen av envara eller en tjänst (du Gay & Pryke 2002, Brembeck& Ekström 2004, Ösberg & Kaijser 2010). De såkallade “upplevelseföretagens” utmaningar är att utifråndetta perspektiv stödja kundens processer på ett sätt somskapar värde för kunden (Grönroos 2005). Hur hanterarTradera den här utmaningen?Att handla på nätet förknippas, som vi sett, oftamed stor osäkerhet. Vad gäller e-handel i allmänhethandlar det ofta om att konsumenten uppleversjälva betalningen och användningen av betalkortsom speciellt riskfylld, eller känner en oro inför attman kanske inte har möjlighet att lämna tillbaka envara som man är missnöjd med (Merrilees & Fry2003). Detta innebär en grundläggande utmaning före-handel som specifik detaljhandelsform. För att kunnahantera bristen på förtroende för den virtuella butikenmåste e-handelsföretagen ha en insikt i hur kundeninteragerar med nätet och vilka strategier som kanmotverka denna osäkerhet (Urban et al 2000). Närdet gäller auktionssajter som e-bay och Tradera verkarosäkerheten hos användaren öka ännu mer och en delstudier pekar på att ”användarvänligheten” hos dessatjänster till och med kan öka osäkerheten (Brown &Morgan 2006). Möjligheten för vem som helst att närsom helst agera säljare på nätet kan alltså vara en avanledningarna till kundernas brist på förtroende.Jag har beskrivit hur Traderas tjänsteerbjudande genomolika praktiker skapar tillit och förtroende för e-handelsom delvis ny detaljhandelsform. Genom att analyseranågra olika delar av tjänstens utformning har jag visathur Tradera hanterar den brist på förtroende somomgärdar dagens e-handel. Den övergripande praktikenpå Tradera handlar i den här studien om olika formerav interaktion. Interaktionen avser både den som ägerrum mellan medlemmarna och mellan medlemmarnaoch det tekniska systemet. Marknadsorienterade studierhar visat att graden av interaktion på nätet kan ökaförtroendet hos användaren (Merrilees & Fry 2003).Ju mer man interagerar med tjänsten på sajten destotryggare känner man sig. En annan strategi kan varaatt utforma och designa tjänsten med hjälp av fiktivaoch förtroendeskapande karaktärer (McGoldrick et al2006). Även här är syftet att få användaren att interageramed karaktärerna.På Tradera sker en ständig interaktion mellanmedlemmarna. Genom praktiker som transparantabudgivningar och bedömningar etableras förtroendeför både andra medlemmar och det tekniska systemet.Tekniken spelar här en viktig roll för att stödja devärdeskapande processer som sker mellan medlemmarna.Den grundläggande utmaningen för de transaktionersom sker på Tradera handlar dock om att interageramed främlingar som vi varken kan se eller höra. Vihar ingen möjlighet att uppfatta kroppsspråk, tolkaansiktsuttryck eller avläsa nyanser i språket. Å andrasidan kan man tolka de praktiker som tar plats påTradera som befriade från de tolkningskrav som vanligtvisinfinner sig i den traditionella, fysiska butiken. Inte allauppskattar den intimitet och närhet som ett vanligtbutiksbesök kan innebära. Det ligger nära till handsatt fundera över Tradera som en form av ”demokratisktrum” där alla besökare har tillträde oavsett bakgrundoch kompetens. Ditt alias som medlem gör det ocksåmöjligt att prova olika identiteter. Givetvis bör ensådan tolkning utmanas och kritiskt granskas utifrånfördjupade studier av exempelvis de krav som Traderasmedlemmar förväntas leva upp till.Genom det transparanta bedömningssystemet bliridentiteten på medlemmarna föremål för en form avhistorieskrivning. Omdömena fungerar som viktigakontrollinstrument vad gäller de anonyma säljarnasoch köparnas trovärdighet. Men bedömningssystemetskapar inte bara tillit och förtroende utan ger ocksåmedlemmarna möjlighet att utläsa en sammanhängandeberättelse om varandra. Genom att ge personligtutformade omdömen skapar man samtidigt berättelsensom sig själv. Dessa moment kan tolkas som en form avnarrativa praktiker med koppling till sense-making ochstorytelling (jfr Weick 1995, Boje 2001, Czarniawska2004, Mossberg 2006, Fredriksson 2010). Här skeren ständigt pågående meningsskapande praktik därmedlemmarna på Tradera ägnar tid åt att rekonstrueraoch pussla ihop olika bedömningsfragment till ensammanhängande helhet.Budgivningens magi“Vill lägga mig ner och dö. Har varit offline i tvådagar och redan missat sju aktioner på tradera.Why god why?” (http://twitter.com/Tradera)Den mest utmärkande praktiken på Tradera ärsjälva auktionen och budgivningen. Tradera är enauktionssajt och inte en butik med fasta priser. Dettaär också viktigt för Traderas profilering som unikttjänsteerbjudande och man uppmanar, som vi sett, sinaanvändare att inte sätta priser som ligger för nära detraditionella butikernas prisnivåer. Möjligheten tillfasta priser skapar dock en flexibilitet i systemet somger utrymme för flera olika praktiker. Budgivningens25Nätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

Fredriksson C.#betydelse bör dock inte underskattas. Här liggerTraderas unika profilering i jämförelse med traditionellbutiksförsäljning. Budgivningen kan skapa en känsla avursprunglig marknadsplats med en omedelbar närhettill oförutsägbara och spännande upplösningar på enförsäljning. Å andra sidan kan denna praktik bidratill olust hos vissa användare som då har möjlighetatt välja de försäljningar till fast pris som också finnsrepresenterade. Som tidigare konstaterats är dagenskonsumenter vad man kallar ”multi-channel-shoppers”och därför är flexibiliteten i Traderas tjänsteerbjudandeett viktigt inslag i erbjudandets sammansättning.Detta bygger på en förmåga hos konsumenten attväxla mellan olika praktiker där man ena dagen villuppleva budgivningens mer dramatiska sidor, för attnästa dag välja en tryggare och mer förutsägbar formav shopping. Att konsumera är en komplex praktik sominte kan reduceras till alltför enkla kunderbjudanden.Inom forskningen om detaljhandel finns en tendensatt bortse från konsumtionens sociala och kulturellabetydelse. Trots att en del managementperspektivpekar på behovet av att stödja kundens processer påett sätt som skapar värde för kunden reduceras oftakonsumenten till en rationell och beräknande individsom enbart söker fakta kring för- och nackdelar medett eventuellt köp. Denna föreställning om kundensrationalitet karaktäriseras inom detaljhandeln ofta avett förenklat kunderbjudande. Detta utmanas idag avmer komplexa och sammansatta virtuella tjänster därkunden blir en aktiv medskapande aktör. Vilka är deframtida utmaningarna för e-handeln? Sedan början av2000-talet har e-handeln utvecklats enormt och spåsen lysande framtid. Vad händer när den ”traditionella”detaljhandeln interagerar med auktionssajter somTradera? Hur kan auktionssajterna slå vakt om sinspecifika profilering och praktik? Vad kan detaljhandelnlära av auktionssajter som Tradera?Budgivningens magi är en värdeskapande praktik somidag blir ett allt vanligare inslag när mer traditionelldetaljhandel etablerar sig som aktör på en auktionssajtsom Tradera. Sajten har nyligen skapat ett rum förvad man kallar ”Sveriges nya shoppinggalleria” ochkonstaterar vidare att ”Nu finns det butiker på Tradera!”.Man efterlyser även nya butiker som vill öppna. En kedjasom exempelvis Lindex har öppnat en butik på sajten därman auktionerar ut ett antal varor med utropspriset enkrona. Man kan fundera över denna utveckling och omdetta är ett effektivt sätt att interagera med kunden ochlåta konsumenten bli medskapare av en varas pris? Ellerhandlar det mest om marknadsföring och synas i ett nyttsammanhang som har en aura av spänning och dynamiktill skillnad från den traditionella butiken? Vid ett besöki Lindex virtuella butik på Tradera i februari 2010 visardet sig att endast 54 varor är föremål för auktion. De54 auktionerna är ett försvinnande litet antal i kedjanstotala omsättning, men förmodligen tillräckligt för attskapa en tillfällig plats på uppmärksamhetens virtuellamarknad.26Nätverket 2010: 17: 17–28http://natverket.etnologi.uu.se

Fredriksson C. (2010) E-handelns virtuella etnografi. Om förtroende och tillit på Tradera. Nätverket 17, 17–28.ReferenserAspers, Patrik 2007. Etnografiska metoder: Att förstå och förklara samtiden. Malmö: Liber.Boje, David M. 2001. Narrative Methods for Organizational & Communication Research. London:Sage.Brembeck Helen & Karin Ekström 2004. Elusive consumption. New York: Berg.Brown, Jennifer & John Morgan 2006. Reputation in Online Auctions: The Market for Trust.California Management Review, Vol 49, nr 1, s 61-81.Burke, Raymond R. 2002. Technology and the customer interface: what consumers want in thephysical and virtual store. Journal of the Academy of Marketing Science, Vol 30, nr 4J, s 411-32.Campbell, Colin 1987. The Romantic Ethic and the Spirit of Modern Consumerism. Oxford:Basil Blackwell.Czarniawska, Barbara 2004. Narratives in Social Science Research. London: Sage.Czarniawska, Barbara 2007. Shadowing and other techniques for doing fieldwork in modernsocieties. Malmö: Liber.Davis, Fred 1989. Perceived usefulness, perceived ease of use, and user acceptance of informationtechnology. MIS Quarterly, Vol 13 Nr 3, s 319-40.Douglas, Mary & Baron Isherwood 1993. The World of Goods: Towards an Anthropology ofConsumption. New York: Routledge.Du Gay, Paul & Michael Pryke 2002. Cultural Economy. Cutural Analysis and Commercial Life.London: Sage.Ehn, Billy & Orvar Löfgren 2001. Kulturanalyser. Malmö: Gleerups.Elliot, Steve & Sue Fowell 2000. Expectations versus reality: a snapshot of consumers experienceswith Internet retailing. International Journal of Information Management, Vol 27, nr 6/7, s323-36.Eskilsson, Lena & Cecilia Fredriksson (red.) uu 2010. Butiken. Upplevelse, organisering ochplats. Malmö: Liber.Fjell, Tove I. 2005. Offentliggjort, men inte offentligt? Några tankar om bruket av Internetkällor.Charlotte Hagström & Lena Marander-Eklund (red.), Frågelistan som källa och metod. Lund:Studentlitteratur.Fredriksson, Cecilia 1996. Loppmarknader och ruiner. Om loppmarknadens estetik. I. Nordström& R. Valerie (red), Tycke och smak. Sju etnologer om estetik. Stockholm: Carlssons.Fredriksson, Cecilia 1997. The Making of a Swedish Department Store Culture. C. Campbell& P. Falk (red.), The Shopping Experience. London: Sage.Fredriksson, Cecilia 1998. Ett paradis för alla – Epa mellan folkhem och förförelse. Stockholm:Nordiska museets förlag. (diss.)Fredriksson, Cecilia 2006. Bland sakletare och glanörer. L. Åkesson (red.), Mellan minnesvärtoch bortglömt. Lund: Kulturens Årsbok.Fredriksson, Cecilia & Håkan Jönsson (red.) 2008. ETN:job. Etnologisk skriftserie. Lund:Etnologiska institutionen.Fredriksson, Cecilia uu 2010. På modets marknad. Om modets mekanismer och värdet aven intervju. L. Eskilsson & C. Fredriksson (red.), Butiken. Upplevelse, organisering och plats.Malmö: Liber.Fredriksson, Cecilia uu 2010. Den virtuella butiken. Om försäljning, fara och förtroende påTradera. L. Eskilsson & C. Fredriksson (red.), Butiken. Upplevelse, organisering och plats.Malmö: Liber.Grewal, Dhruv, Gopalkrishnan R. Iyer & Michael Levy 2002. Internet retailing: enablers,limiters and market consequences. Journal of Business Research, Vol 57, nr 7, s 703-713.Hagberg, Johan 2008. Flytande identitet. NetOnNet och e-handelns återkomst. Borås: Högskolani Borås.Gregson, Nicky & Louise Crewe 2003. Second-Hand Cultures. Oxford: Berg.Grönroos, Christian 2005. Från varulogik till tjänstelogik. H. Corvellec & H. Lindquist (red.),Servicemötet – Multidisciplinära öppningar. Malmö: Liber.Grönroos, Christian 2008. Service Management och marknadsföring. Malmö: Liber.Hine, Christine (red.) 2005. Virtual Methods. Issues in Social Research on the Internet. Oxford: Berg.27http://natverket.etnologi.uu.se

Fredriksson C. (2010) E-handelns virtuella etnografi. Om förtroende och tillit på Tradera. Nätverket 17, 17–28.Kaijser, Lars & Magnus Öhlander 1999. Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur.Krogh Petersen, Morten 2009. ICTs’ Dorings in Ethnographic Research Practices. EtnologiaScandinavica, Vol 39.Lee, M. K. O. & E. Turban 2001. A trust model for consumer internet shopping. InternationalJournal of Electronic Commerce, Vol 6, nr 1, s 75-91.Löfgren, Orvar & Robert Willim (red.) 2005. Magic, Culture and the New Economy. NewYork: Berg.McGoldrick, Peter, Susan Beatty & Kathleen A. Keeling 2006. On-screen characters: theirdesign and influence on consumer trust. Journal of Services Marketing, 20/2, s 112-124.Merrilees, Bill & Marie-Louise Fry 2003. E-trust: the influence of perceived interactivity one-retailing users. Marketing Intelligence & Planning, 21/2, s 123-128.Miller, Daniel & Don Slater 2000. The Internet. An Ethnographic Approach. Oxford: Berg.Monsuwé, Tonita Perea y, Benedict G. C. Dellaert & Ko de Ruyter 2004. What drivesconsumers to shop online? A literature review. Journal of Service Industry Management, Vol15, Nr 1, s 102-121.Mossberg, Lena 2003. Att skapa upplevelser – från OK till WOW! Lund: Studentlitteratur.Mossberg, Lena & Erik Nissen-Johansen 2006. Storytelling: Marknadsföring i upplevelseindustrin.Lund: Studentlitteratur.Prahalad, C. K. & Venkat Ramaswamy 2004. The Future of Competition. Co-Creating UniqueValue with Customers. Boston Mass: Harvard Business School Pub.Rietjens, Bob 2006. Trust and Reputation on eBay: Towards a Legal Framework for FeedbackIntermediaries. Information & Communications Technology Law, Vol 15, nr 1.Schatzki, Theodore, Karin Knorr Cetina & Eike von Savigny (red.) 2001. The Practice Turnin Contemporary Theory. London: Routledge.Sunderland, Patricia L. & Rita M. Denny 2007. Doing Anthropology in Consumer Research.Walnut Creek: Left Cost Press.Svenningsson, Malin 2004. Ethics in Internet ethnography. E. A. Buchanan, Readings inVirtual Research Ethics. Hershey: Information Science Publishing.Weick, K. E. 1995. Sensemaking in organizations. London: Sage.Östberg, Jacob & Lars Kaijser 2010. Konsumtion. Malmö: Liber.TidskrifterAftonbladetCity Malmö/LundMarketSydsvenska DagbladetInternethttp://dizela.blogg.se/2009/december/tradera-shopping.htmlhttp://twitter.com/Traderawww.geiser.sewww.tradera.comFörfattareCecilia Fredriksson är docent i etnologi vid Institutionen för Service Management vid CampusHelsingborg, Lunds universitet.28http://natverket.etnologi.uu.se

Digitala texter och analoga fältarbetare –Internetetnografins metodologiska dilemmanHanna JanssonAtt som etnolog arbeta på Internet har många likhetermed mer traditionellt fältarbete – i mer traditionellaetnologiska fält. Man rör sig i samma ”miljöer” som sinainformanter och observerar aktiviteten på offentligaeller semi-offentliga arenor, för att därefter samla in ettempiriskt material. (jfr Palmenfelt 2007:230) Onlinefinns en outsinlig källa av texter och bilder skapadeav informanterna – material som ännu inte redigeratsav forskare eller lagrats i arkiv, och som därför passarutmärkt för nyfikna etnologer och folklorister. Samtidigtrör det sig om ett interaktivt och snabbt föränderligtmedium som fick sitt kommersiella genombrott fördrygt tio år sedan, och där det ännu inte finns någraför fältet direkt anpassade kvalitativa metoder. Dennaartikel diskuterar några av de metodologiska problemoch frågor som kan uppstå i och med den humanistiskaforskarens möte med Internet som källa. Hur hittar manlämpliga informanter bland tusentals användare – ochhur skapar man ett empiriskt material ur en textvärldsom sträcker sig flera år tillbaka i tiden? Hur kan enforskare, van att arbeta med papper och penna somfrämsta verktyg, hantera texter som är beroende av sindigitala form för att inte förlora sina karaktäristiskaegenskaper? Och hur kan man förstå de texter onlinesom beskriver livet offline? Resonemanget utgår frånmina erfarenheter från två tidigare onlinestudier, ochframförallt från arbetet med en masteruppsats i etnologi,om relationen mellan handarbete och berättande påsvenska stickbloggar.Ett av de första stegen i undersökningen är självklartatt börja bilda sig en uppfattning om fältet och om vadsom ska utgöra studiens empiri. Ska man endast se tillonlinematerial, eller ska man även komplettera medmer traditionella kvalitativa metoder som intervjueroch observationer? För att avgöra detta, menar jag,behöver man utgå från såväl studiens syfte som vad somkännetecknar det aktuella fältet. Jag har tidigare utfört tvåonlinestudier där material samlats in från internationelladiskussionsforum, på vilka samtalen helt kretsat kringredan befintliga populärkulturella texter. Det första falletrörde en folkloristisk studie av The Phantom DiscussionBoard, där så kallade ”phans” av berättelserna omFantomen på Operan samlades. De hade, föga förvånande,omfattande kunskaper rörande Fantomen-relateradetexter, men vad som var mer överraskande var den enormaintertextuella kompetens som de regelbundet uppvisade.Tillsammans skapade de parodier och humoristiska textersom vävde samman citat och referenser från Fantomenpå Operan med till exempel ABBAs melodier och kändastorfilmer som Matrix-triologin och Star Wars. ( Jansson2006a) Den andra studien undersökte kritiska diskurseroch subkulturell kompetens på ett diskussionsforumför den amerikanska TV-serien Dead Like Me, vilkentill fansens förtret hade lagts ner efter bara en säsong.Forumet präglades av ett stort antal användare som i regelskrev endast ett inlägg var. Det fanns ändå en utprägladdiskurs bland dem; en intelligent serie för en intelligentoch kritiskt tänkande publik hade lagts ner, medan denövriga TV-publiken utgjorde en omdömeslös massa somår efter år fick fortsätta att se sina populära, men ackså enfaldiga, serier. ( Jansson 2006b) Även om de tvåundersökningarnas fokus därmed såg fullständigt olikaut kretsade de empiriska materialen i båda fallen heltoch hållet kring text; både de texter som deltagarna självaskapade, och de populärkulturella texter som låg till grundför forumens existens. Det föreföll därför som självklartatt basera analysen av parodiska former och irriteradediskurser endast på ett insamlat, digitalt, textmaterial.Under det i skrivande stund ännu pågående arbetetmed en masteruppsats om stickbloggar ( Jansson 2010)var valet däremot inte alls lika enkelt, trots att bloggensom genre mycket väl skulle kunna ligga till grundför folkloristiska textstudier eller medieinriktadediskursanalyser. Stickbloggen visade sig nämligen varaen arena där traditionellt handarbete möter moderndigital kommunikationsteknik, och där de publiceradetexterna och bilderna fullkomligt genomsyras avstickningens taktilitet och ting. Stickbloggarna måste,menar jag, förstås som texter som helt centreras kringnågot som inte är text, och kring något som tvärtommåste utföras och upplevas med den egna kroppen föratt bli förståeligt. Texterna beskriver ”mjuka”, ”mumsiga”och ”sticksiga” garner, och på hundratals fotografier kanbloggarnas besökare se handleder, huvuden och föttersom bär upp pågående eller just avslutade stickprojekt.Därtill är förutsättningen för bloggens fortlevnad attISSN: 1651-059329Nätverket 2010: 17: 29–33http://natverket.etnologi.uu.se

Jansson H.#det händer någonting i skribentens stickliv mellantvå blogginlägg – ett nytt garn inhandlas, ett projektpåbörjas, växer, förkastas eller färdigställs. Utanför dendigitala världen finns alltså den analoga värld somstickbloggarnas texter och bilder skildrar.Denna paradox har haft stor inverkan på val av materialoch metod. Det skulle inte vara tillräckligt, bedömdejag, att endast basera studien på bloggarnas texter. Itakt med att uppsatsarbetet allt mer kom att kretsakring stickbloggarnas ständiga växlingar mellan analogaupplevelser och digitala representationer föll det sigsjälvklart att jag behövde träffa mina informanter förintervjuer, och delta i situationer där stickare möts.Materialet utgörs därför av såväl blogginlägg ochfotografier från tre svenska bloggar, som intervjuermed upphovskvinnorna och deltagande observationerfrån stickcaféer och -mässor. Förhoppningen är attempirin därmed ska kunna visa på den relation mellandigitala texter och analoga upplevelser som präglarfältet, och möjliggöra analys av denna.Hundratals bloggar, treinformanterAtt på en och samma gång fältarbeta både online ochoffline medför att man parallellt behöver utforma ochbearbeta flera olika uppsättningar material, som allamedför sina respektive övervägningar och dilemman.Här ska jag endast diskutera några av de bryderier somonlinematerialet har gett upphov till. Hur hittar manför det första lämpliga bloggar att studera, när det finnshundratals? Och hur skapar man därefter ett empirisktmaterial ur en enorm textmängd som sträcker sig fleraår tillbaka i tiden, och dessutom växer ytterligare förvarje dag som går?Att initialt hitta källor online innebär att man till stordel behöver förlita sig till sökmotorernas träffsäkerhet.Det väcker frågor om den makt som dessa kommer attha över den växande Internetforskningen. Kommer viframöver att vara utlämnade till söktjänster som drivsav vinstdrivande företag, och till de faktorer som styrden ordning i vilka träffarna listas, för att nå vårakällor? Då just bloggenren kännetecknas av länkartill andra bloggar inom ett nätverk erbjuder den docken möjlig väg kring problemet. Förutom de länklistorsom återfinns i bloggens marginal (Våge 2005) präglasockså själva blogginläggen i hög grad av länkar tillandra aktörer. Därtill signerar de läsare som väljeratt skriva en kommentar till ett inlägg i regel sin textmed en länk till den egna bloggen. Tack vare dettagår det efter att ha lokaliserat en enda temablogg attsnabbt orientera sig vidare till tiotals andra aktörerinom nätverket – vars bloggar i sin tur länkar vidaretill ytterligare andra.Detta resulterar så klart snabbt i en stor mängdindividuella textarenor, som paradoxalt nog samtidigt ärrelativt lika varandra. För att kunna urskilja potentiellainformanter i myllret behöver man ha ytterligaresökljus och urvalskriterier. I mitt fall var målet att hittaengagerade stickbloggare, som skrev regelbundet ochdå huvudsakligen om stickning och textilt handarbete.Önskemålet var också att informanterna skulle bo iStockholm med omnejd för att underlätta intervjueroch möten med dem. Den stickerska, boende mellanStockholm och Uppsala, som först gick med på attmedverka i studien kunde tipsa om andra tänkbarainformanter i hennes bekantskapskrets som därefterkontaktades. Informanterna kom initialt att bestå av fyrakvinnor, varav tre är boende i trakterna av Stockholmoch Uppsala, medan den fjärde bor i Göteborg. Densistnämnda utelämnades senare då materialet behövdereduceras kraftigt, och intervjuer redan var gjorda medde tre kvinnorna på ostkusten.Även när man huvudsakligen använder sig av aktörernasegna länkar och rekommendationer kvarstår ändå riskenatt Internetforskare huvudsakligen rör sig på sidor somantingen utmärker sig bland sökmotorernas träffar, ellersom flitigt länkas till av användare. Forskningen kandå i hög grad komma att baseras på texter produceradeav en digital eller lokal elit (jfr Vallström 2002:104),medan mindre populära bloggar eller hemsidor, medfå läsare och besökare, förblir osynliga och ostuderade.En utmaning för digitala fältarbetare är då att äventa sig till Internets ödemarker och de textproducentersom agerar där.En analog marodör avdigitala texterMed kvinnornas godkännande var det dags att börjainsamlingen av materialet. På bloggarna finns oftaskribentens inlägg tillgängliga från flera år tillbaka,tillsammans med tusentals fotografier och oräkneligaläsarkommentarer. Det är lockande men ogörligt attskapa sig en detaljerad bild av bloggarnas samladeinnehåll, eller att följa alla de hyperlänkar som frånvarje blogginlägg leder läsaren vidare till andra texter.Hur avgränsar man då sitt arbete när Internet och detinteraktiva nät som bloggarna spinner är gränslöst?Vad väljer man bort när innehållet i tidigare inläggkan förklara innebörden av ett senare?Bloggen är organiserad kring tid, genom att de dateradeinläggen publiceras i omvänd kronologisk ordningoch sorteras efter månad och år. Det kanske enklastetillvägagångssättet för materialinsamling är därför attstudera samtliga inlägg från en viss tidsperiod. I dethär aktuella fallet gick jag ett år tillbaka i tiden ochkopierade inlägg skrivna från mars 2008 till och medfebruari 2009, klistrade in dem i ett nytt textdokumentoch skrev ut. Det var en synnerligen tidseffektivmaterialinsamling, som också erbjöd en nödvändigbegränsning. Att skriva ut interaktiva och digitala texterinnebär att man stoppar upp deras progression och gördem statiska, vilket underlättar analysen. Hyperlänkarnagår inte längre att följa och det går inte heller att läsaläsarkommentarer. Därmed kan man fokusera på själva30Nätverket 2010: 17: 29–33http://natverket.etnologi.uu.se

Digitala texter och analoga fältarbetare – Internetetnografins metodologiska dilemman#blogginläggen och deras innehåll, utan att distraherasav den enorma mängden av angränsande texter. Dendigitala teknikens fördelar till trots ville jag också atttextmaterialet skulle få en fysisk form för att kunnahantera och bearbeta det. Jag behövde kunna bläddrabland pappren, stryka under och snabbt klottra nerkommentarer (jfr Latour 1998:225).Samtidigt uppstår då genast en rad nya problem.Det digitala låter sig nämligen inte översättas tillanalogt utan att göra rejält motstånd. Bloggarna är,liksom Internet i övrigt, intermediella (Holmberg &Svensson 2004:7, Palmenfelt 2007:253) och inkluderarförutom huvudmedierna text och bild även ljudoch rörliga bilder. Paradoxalt nog är detta mediellagränsöverskridande ändå ytterst begränsat, eftersombloggarna i högsta grad är beroende av just datoreroch Internet för att förbli förståeliga och behålla sinkaraktär. Min överföring av texterna, från digitalt tillanalogt, förändrar materialet i så hög grad att det intelängre kan sägas röra sig om bloggtexter i egentligmening (jfr Honko 1998). Länkarna reduceras tillunderstrukna ord, fråntagna sin förmåga att refereraoch förklara. De interaktiva aspekterna försvinner, ochdet går inte att skapa sig en bild av läsarnas gensvari det nu oåtkomliga kommentarsfältet. Därmedexkluderas också en betydande del av bloggarnas texterur materialet. De många fotografierna i materialetförstörs även de av utskriften, då all den möda sominformanterna lägger ner på att fotografera stickadeobjekt på ett representativt sätt går förlorad. I detutskrivna materialet är bilderna små grå kvadrater, därman i bästa fall ser vad fotografierna föreställer, mendär alla färger och ljusskiftningar har gått förlorade.Forskare med Internet som fält behöver därmed hatillgång till kvalificerad teknisk utrustning, från snabbuppkoppling till stor bildskärm och färgskrivare, föratt underlätta arbetet och inte förvanska det studeradematerialet (jfr Honko 1998:39).Även sättet att läsa skiljer sig plötsligt helt från hurbloggens läsare hanterar texterna. I stället för att väntapå att bloggen ska uppdateras med det senaste inläggetför att sedan scrolla och klicka framför skärmen,sitter jag under arbetet vid ett bord med en luntaav samlade texter framför mig och bläddrar, strykerunder och ringar in. Att arbeta med en analog ochretroaktiv version av de digitala texterna har därförkrävt att jag parallellt granskat bloggarna online. Undervåren 2009 följde jag bloggarna i realtid, och fördefältdagbok över de nyskrivna inläggen i takt med attde publicerades, för att uppleva bloggarna på ett sättsom mer liknar övriga läsares. Jag satt även framfördatorn och studerade det retroaktiva materialets inlägg,och kunde då följa länkarna, läsa kommentarerna ochframförallt förstora bilderna – nu i färg – för att se vadde faktiskt föreställde, och kunde då också upptäckaoch uppskatta skönheten i dem. Att arbeta med endubbel uppsättning material kan således underlättaför fältarbetare vana att arbeta med penna och papper,samtidigt som det tillåter materialet att förbli en del avett både gränsöverskridande och begränsande medium.Stickningen som följetongBloggen må vara organiserad kring tid, men innehålleti texterna tar emellertid inte hänsyn till fältarbetarensurval av tidsperioder. Uppsatsmaterialet är fullt avhänvisningar till tidigare omnämnda stickprojekt, ochprojekt kan ligga i träda i månader eller år innan deplötsligt återupptas och färdigställs. Nu ett år senaredyker fortfarande stickade objekt och ännu pågåendeprojekt som förekommer i materialet upp i nyskrivnainlägg. Berättelserna om stickningen tar således inteslut bara för att materialinsamlingen upphör vid ettvisst datum, och alla empiriska urval kommer därförmed nödvändighet att stympa många av materialetsberättelser.Ett sätt att frånkomma konstruerade datumgränser ärden metod som Barbara Czarniawska kallar att följaobjektet (2007:92). Metoden är nära sammankoppladmed Bruno Latours teoretiska begrepp översättning,(1986:267ff ) och innebär att man följer ett objektstransformationer och dess upprepade växlingarmellan form och text. Latour följde själv franska ochbrasilianska vetenskapsmän under en expedition iBrasiliens djungel, och kunde då se hur de omsorgsfulltomvandlade materia till vetenskapliga data genom långatransformationskedjor. Med minutiös noggrannhetstakade de utifrån befintliga kartor och dokument utett område i gränslandet mellan savann och skog, ochsamlade in jord- och växtprover som sorterades ochkategoriserades för att senare tjäna som bevis för derasslutsatser i rapporter och diagram. (Latour 1998, se ävenAdolfsson 2003) Genom dessa översättningsprocesserblir djungelns jord kommunicerbar för naturvetarna,(Latour 1986:267ff, 1998) samtidigt som denobserverande sociologen skapar en berättelse om dessasarbetsprocess, från början till slut.I fallet med den här aktuella studien har metodeninneburit att jag under analysen av materialet harförsökt följa vissa av de föremål som dyker upp påbloggarna, och deras transformationskedjor. Särskilttvå stickade projekt har valts ut, som uppfattadesbåde som representativa för materialet i stort ochsom uppseendeväckande och utstickande tack varesättet de skildras på. Jag har så långt det är möjligtsträvat efter att identifiera de inlägg som rör dessaprojekt oavsett när de är skrivna, och sedan följt derasrepresentationskedjor. Målet var att se hur självaföremålen växer fram och hur de översätts och (re)presenteras på bloggarna. Metoden innebär därmed attman inte endast ser till slutresultatet – till de faktiskatexterna eller till det färdiga stickade objektet – utanistället lägger stor vikt vid de processer som leder framtill dessa (jfr Czarniawska 2007:9; jfr Latour & Woolgar1979:50; jfr Latour 1988:39). Informanterna har i regelflera stickprojekt igång samtidigt, och dessa kan ta31Nätverket 2010: 17: 29–33http://natverket.etnologi.uu.se

Jansson H.#alltifrån någon dag till flera år att färdigställa. Det göratt berättelserna om ett enskilt projekt ofta återfinns iblogginlägg utspridda över tid, mellan vilka bloggenstexter handlar om andra projekt. Att då fokusera påvissa stickningar och följa deras transformationskedjormöjliggör en analys av de både sammanhängande ochsplittrade berättelser som gömmer sig i inläggensvimmel. Metoden har därför erbjudit en välbehövligstrukturering av ett material som länge framstodsom så mångfacetterat och osammanhängande att ensystematisk analys av det skulle förbli omöjlig – ochatt relevanta inlägg som inte ingår i materialet ändåhar kunnat inkluderas i analysen.Det digitala fältarbetetstaktila kunskapStickbloggarna skildrar alltså ett handarbete som i mångtoch mycket karaktäriseras av fysiska upplevelser ochkroppsliga praktiker. Taktil kunskap, menar CharlotteHyltén-Cavallius, är svår att kommunicera och bjudermotstånd när den ska representeras (2007:26). Ändåär det just detta som informanterna ständigt gör,då de försöker sätta ord på sina känselupplevelserav stickningen. Går det att förstå dessa upplevelserendast genom att läsa om dem, eller genom att lyssnapå informanternas berättelser? Hur ska en oinvigdfältarbetare förstå de digitala texternas påtagligt analogaaspekter? Då etnologin ännu saknar en utveckladbegreppsapparat för att omvandla fältarbetarensupplevelser av känsel, doft och smak till kunskap,riskerar icke-visuella iakttagelser att ständigt få ståtillbaka för blickens makt och företräde (Hyltén-Cavallius 2007:25f ). Att med den egna kroppen gåin i fältet och utforska dess material, glädjeämnen ochproblem kan då vara ett sätt att utöka de visuella ochanalytiska observationerna med den egna kroppenstaktila upplevelser.Vid undersökningens början hade jag stickat sporadisktunder femton år, men var fortfarande på nybörjarnivå,utan att kunna särskilt mycket mer än vad jag lärtmig under skolans slöjdlektioner. Utvecklingen somstickare inleddes överraskande nog så fort jag börjaderekognosera bland bloggarna, och med tiden har deegna stickprojekten kommit att bli allt fler och allt meravancerade. Det ska ärligt erkännas att detta inte varså mycket ett strategiskt beslut, utan mer en följd avstickbloggarnas pedagogiska och inspirerande texteroch bilder. Ändå har stickningen medfört en lång radanalytiska insikter. Det var exempelvis först när jaginsåg att mitt vackra men alltför sträva garn inte skullebli en skön sjal som jag plötsligt förstod stickarnasfascination för garners mjukhet, och varför bloggareefter bloggare beskriver hur hon går runt i garnbutikeroch ”klappar” nystan, och ömt lägger dem mot kinden.För att vara en kompetent stickare och garnkonsumentbehöver man kunna använda kroppens och känselnserfarenheter. (jfr Hyltén-Cavallius 2007:42) I de falldå de studerade digitala texterna präglas av analogaupplevelser kan det alltså vara produktivt eller till ochmed nödvändigt för fältarbetaren att lämna skrivbordetoch datorn för att låta den egna kroppen upptäckafältets högst väsentliga taktila kunskaper.Det egna växande stickintresset har, avslutningsvis,medfört att jag läser stickbloggar även på fritiden,för eget nöjes skull och som en hjälp i det ännunågot trevande handarbetet. Det gör att det ”mentalamaterialet” fortsatt att växa långt efter att det faktiskafältarbetet avslutats. På samma gång som detta gerfördjupad kännedom om fältet, blir det också allt svårareatt sålla bland intrycken och de analytiska insikterna.Eftersom Internet är så extremt lättillgängligt – ävenfrån det egna hemmet – kan det därför vara en fördelför forskare som rör sig i digitala miljöer att studerafält som de inte har något privat intresse av, och somde därför inte uppsöker utanför arbetstid. Även omInternet som fält är gränslöst är inte fältarbetarens tid,energi och resurser det. Att kunna sätta upp gränserför den tid man lägger ner på det lockande fältet – ochför den mängd empiri som man rimligtvis kan hinna tahänsyn till och omsorgsfullt bearbeta – kan därför varaen lika viktig förmåga som att kunna anpassa sig tillde krav ett digitalt material ställer på en synnerligenanalog fältarbetare.32Nätverket 2010: 17: 29–33http://natverket.etnologi.uu.se

Jansson H. (2010) Digitala texter och analoga fältarbetare – Internetetnografins metodologiska dilemman. Nätverket 17, 29–33.KällorAdolfsson, Petra 2003. Miljö och dess många ansikten i staden – om kvalitetsmätningar ochorganisering i Stockholm. Göteborg: BASCzarniawska, Barbara 2007. Shadowing and Other Techniques for Doing Fieldwork in ModernSocieties. Malmö: LiberHolmberg, C-G & Svensson J (red.) 2004. Mediekulturer. Hybrider och förvandlingar. Stockholm:CarlssonHonko, Lauri 1998. ”Att synliggöra textualiseringsprocessen”. I: Tradisjon: tidsskrift forfolkloristikk. Oslo: Universitetsforlaget, s. 33-40Hyltén-Cavallius, Charlotte 2007. Traditionens estetik – spelet mellan inhemsk och internationellhemslöjd. Stockholm: CarlssonJansson, Hanna 2006a. “The Phantom of the Matrix. Populärkulturella skämt och intertextuellkompetens på Internet”. I: Kulturella Perspektiv, 2006:3. s. 28-37Jansson, Hanna 2006b. Intelligent fans and the mindless masses. A textual analysis of culturalcapital and subcultural hierarchies. Uppsats vid Södertörns Högskola. Media, Culture andSociety II, ht 2006.Jansson, Hanna 2010. “Från garn till ord. Stickbloggars taktila ting och narrative världar.”Masteruppsats i etnologi, Uppsala Universitet. Vt 2010.Latour, Bruno 1986. “The Powers of Association”. I: Law, John (red.) Power, Action and Belief.A New sociology of Knowledge? London: Routledge & Kegan Paul. s. 264-280Latour, Bruno 1998 (1995). “’Pédofilen’ i Boa Vista: ett foto-filosofiskt montage”. I: Latour,Bruno. Artefaktens återkomst. Ett möte mellan organisationsteori och tingens sociologi. Stockholm:SantérusPalmenfelt, Ulf 2007. ”Nätlorens former”. I: Klintberg, Bengt af & Ulf Palmenfelt. Vår tidsfolkkultur. Stockholm: Carlssons. s. 230-254Våge, Lars 2005. ”Bloggvärlden från början”. I: Våge, L; E Stattin, & G, Nygren. Bloggtider.Stockholm: Stiftelsen Institutet för Mediestudier33http://natverket.etnologi.uu.se

När nätet växerOm algoritmiska och irreguljära metoderRobert WillimDigital teknik, elektronik och mjukvara flätas idag in ialltfler sammanhang. Gränserna för det vi kallar Internetblir mer och mer svårdragna. Jag vill med utgångspunkti detta konstaterande föreslå två olika sorters metoderför att göra etnografiska undersökningar. Jag kallar demför algoritmiska samt irreguljära metoder. Dessa skainte ses som någon form av ersättning till beprövadeetnografiska metoder, utan snarare som ett komplement.Metoderna är inte heller något helt nytt, utan de byggerpå utveckling av tidigare undersökningsmetoder.Vad är Nätet?Definitionen av Internet sammanfaller i vardagslagofta med World Wide Web, systemet av webbplatsersammankopplade med hyperlänkar. Människor sägersaker som att: ”jag ska gå ut på nätet” eller ”jag surfadepå nätet”, och refererar då till en avgränsad praktik. Denmedvetna användningen av Internet har ofta handlatom upplevelser vid en datorskärm, via en webbläsareunderstödd av de tre standarderna url, http och html.Med framväxten av applikationer som Facebook blevsocial interaktion via Nätet alltmer utbredd en bit inpå 2000-talet.Internetanvändandet har under de senaste decenniernaökat explosionartat i omfattning, och har underdenna tid också förändrats. Nätet bygger på enteknisk infrastruktur som väver samman mycket merän webbläsare och e-postprogram. I takt med attinnovationer och nyutvecklad utrustning integrerasmed Internet förändras såväl Nätet som användningen.I ljuset av dessa förändringar är det inte helt enkelt atti detalj mejsla ut avgränsade nätbaserade etnografiskametoder som är relevanta både idag och imorgon. Nätetär inget avgränsat rum eller arkiv och ingen homogentext som väntar på att dechiffreras. Nätet står liksomvärlden i övrigt i förändring och ger upphov till enstor mängd potentiella etnografiska fält.När detta skrivs vävs Internetanvändandet i ländersom Sverige alltmer samman med ny mobil tekniskutrustning. Telefoner försedda med mediespelare, GPS,kameror och en stor variation av mjukvara kopplassamman med Internet. Alltfler föremål förses medelektronik och kan därmed kopplas samman. Därförkan det i flera avseenden vara kontraproduktivt atttala om en avgränsad nätetnografi. Vissa applikationeroch tillämpningar av Internet, som webbläsare ellerFacebook, genererar potentiellt material. I anslutningtill dessa applikationer kan det vara värt att ta framfungerande metoder, liksom det tidigare funnitsett värde i avgränsade metoder vilka fungerar somvägledning i till exempel fysiska arkiv eller underintervjuer. Men Internet är som sagt mer än det somunder de senaste decennierna har visats på datorskärmar.Internet finns även närvarande i matvaruaffärernaskortläsare, i bilars elektroniska utrustning, i postpaketsstreckkoder, i sensorer och sändare i alltfler artefakter(Thrift 2008). Under flera år har det talats om ”TheInternet of Things” (ibland everyware eller ubicompen förkortning av ubiquitous computing) (Greenfield2006). Detta innebär att en mängd föremål som omgeross i vardagen med hjälp av elektronik kan förses medadresser och identiteter som kopplar samman dem medInternet.”Nätetnografi” ska som sagt förstås i ljuset av dessaförändringar. Det är därför värt att med ett öppetsinnelag ta med sig erfarenheter från olika typerav tidigare etnografi när vi utforskar det som sker ianslutning till den digitala tekniken. För de fält som viidag definierar genom att tala om Nätet är långtifrånavgränsade.Algoritmiska metoder“algoritm, följd av instruktioner för ett beräkningsarbetesom i ett ändligt antal steg löser ettberäkningsproblem och därmed kan utgöra grundenför ett datorprogram” (Nationalencyklopedin).I en värld där alltmer vävs samman av elektronikblir algoritmer oerhört centrala. Beräkningar sker ibakgrunden av en rad digitala processer och bestämmerhur olika förlopp tar form. En algoritmisk metodinnebär ett medvetet användande av hjälpmedelbaserade på datorbaserade algoritmer för att analyseraforskningsmaterial. Allt datoranvändande byggerISSN: 1651-059334Nätverket 2010: 17: 34–38http://natverket.etnologi.uu.se

När nätet växer. Om algoritmiska och irreguljära metoder#förvisso på att algoritmer tillämpas, vilket innebäratt utbredda praktiker som ord- och bildbehandlingegentligen är en sorts rudimentära algoritmiskahjälpmedel. Men med algoritmiska metoder menar jagmer avancerad användning av mjukvara för att analysera,systematisera och undersöka komplext material. Dealgoritmiska metoderna kan kopplas samman medframväxten av det som kallas för digital humanities.Vid användandet av algoritmiska metoder bör forskarenha en viss kunskap om digital teknik. Software studies ären bra utgångspunkt för att skaffa sig en kritisk förståelseför vad tekniken betyder. Forskare som MatthewFuller (2008) och Lev Manovich (2008) har i en radpublikationer skrivit om mjukvarans kulturella betydelser.Ett sätt att i praktiken tillämpa algoritmiska metoderär att använda sig av databaser som en bärande delför insamling av material. Det finns program somtill exempel Atlas.ti som är gjorda för att kunnasystematisera och hantera kvalitativt material. Medhjälp av dessa kan man systematisera intervjuer, bilder,inspelningar etc (se Voldum & Havelund 2008:31). Ävenövrigt digitalt genererat material kan systematiseras. Isamband med att alltmer data härmed kan bearbetasnumeriskt så blir gränsen mellan kvalitativt ochkvantitativt material suddig.Frågan är vad detta betyder för utvecklingen avetnografiska metoder? Förhoppningsvis kan nyaelektroniska verktyg fungera som ett välbehövligtkomplement, inte minst i studier av nätbaseradefenomen.Lev Manovich har introducerat termen culturalanalytics (ska inte förväxlas med cultural analysis) isyfte att argumentera för hur mjukvara kan användasi humanistisk forskning. Han betonar också hurmjukvarubaserade metoder ger helt nya möjligheteratt representera och visualisera forskningsresultat.The envisioned highly detailed interactive visualizationsof cultural flows, patterns, and relationships will bebased on the analysis of large sets of data comparablein size to data sets used in sciences (i.e. a few or evendozens of terabytes). The data sets will come fromtwo main sources. The first source is media content -games / visual design / music / videos / photos / art /blogs / webpages, etc. In visualizing this content, wewill use not only already existing metadata (such asimage tags created by the users) but also new metadatawhich we will generate by analysing the media content(for instance, image processing of Flickr images). Thesecond source is digital traces left when people discuss,create, publish, consume, share, edit, and remix thesemedia. (Manovich 2007)Användningen av databaser för analys samt datagenereradevisualiseringar är ännu i sin linda i vetenskapersom etnologi, men i samband med forskningkring fenomen kopplade till ett ständigt expanderadeInternet kan de utgöra en stor potential. Det kan varavärt att inspireras av det som sker inom fält som digital35humanities, liksom av nya sätt att visualisera informationeller nya sätt att organisera material. 1Verktygens villkorVad är för- och nackdelarna med användningen av nyadigitala forskningsverktyg?För att svara på denna fråga kan det vara värt attreflektera över vad de verktyg vi idag använder oss av görmed forskningen. En stor del av forskningsprocessenför de flesta etnologer tar plats vid datorns tangentbordoch skärm. Många tar, när detta skrivs, till exempel hjälpav Google’s sökmotor i sitt arbete. Men vi vet ganskalite om villkoren för urvalet i sökmotorer, och om hurindexeringen av träffarna sker. Vilka algoritmer ochvilken avsiktlig sortering sker? När vi använder oss avalgoritmiska metoder är det viktigt att ha ett kritisktförhållningssätt till vad algoritmerna egentligen gör. Ianvändandet av digital teknik kan det ofta vara svårt attförstå vad som egentligen händer under gränssnittensyta, något som gör att en diskussion om verktygensoch teknikens roll är viktig i forskningssammanhang(se Willim 2006).Program som Microsoft Word är andra verktyg somi stort sett alla använder sig av. Men vad har tillexempel ordbehandlarens olika funktioner betytt förforskningen? Kopiera-och-klistra in-funktioner, sökochformateringsverktyg, synonymordböcker och andraalgoritmbaserade tillämpningar påverkar på olika sättform och innehåll i den vetenskapliga produktionen.Redskapen vi använder oss av är aldrig neutrala, utanvi är tillsammans med tekniken integrerade i en sortskognitiv och epistemologisk återkopplings-loop sompåverkar vårt skapande(se Willim 2002, jfr Hayles 2006).Det kan förekomma en blindhet för verktygs, mediersoch teknikers sätt att påverka oss som forskare. Vidiskuterar gärna vetenskapliga metoder. Fokus hamnarofta på hur vi analyserar text och tal, fältobservationersmöjligheter och fallgropar, villkor för transkriberingav ljudinspelningar, källkritik i arkiven etc. Men demest vardagliga dimensionerna av vårt arbete, somtill exempel ordbehandling, förbises ofta. Att börjaexperimentera med nya algoritmiska metoder kan varaett utmärkt tillfälle att också lyfta fram en bredarediskussion om våra verktygs betydelse för forskningen. 21Referenshanteringssystemet Zotero är ett exempel på nytänkandenär det gäller sortering av information (se www.zotero.org/ ). HansRosling och företaget Gapminder har utvecklat nya sätt att visualiseraframförallt statistik (se www.gapminder.org/ ). Dessa exempel kanvara värt att hålla ögonen på även för etnologer. Utöver dessa exempelväxer det fram en diger flora av mjukvarubaserade verktyg att användasig av i såväl insamling, analys som representation av forskning.2Diskussionen om verktygens villkor bör också kunna leda till merexperimenterande med nya former för vetenskaplig produktion. Nyamedier möjliggör nya sätt att kommunicera forskning, något som kankräva att nya kriterier för meritering tas fram. kriterier som brytermed dagens strömlinjeformade publiceringsstrategier som betonartraditionella vetenskapliga artiklar, böcker och konferens-papers(Ippolito et.al. 2009, Kjellberg 2009).Nätverket 2010: 17: 34–38http://natverket.etnologi.uu.se

Willim R.#Irreguljära metoderPerhaps what unites art, philosophy and science isthat at its best each reaches toward the unknown.Important art invokes the transcendent, philosophystrives to comprehend the metaphysical and scienceoffers glimpses into the mysterious. Think of Titian’sAssumption of the Virgin, Schopenhauer’s Will orEinstein’s description of the mystical as a “beautifulemotion.” In each case we are referred to aspects ofreality that lie beyond our immediate grasp but towardwhich we feel compelled to reach. (Pepperell 2009:384)Algoritmiska metoder kan som sagt innebära ettkomplement till mer etablerade etnografiska metoder.Men det kan även behövas en sorts mer utpräglad motpoltill den rationalism som kan genomsyra användandet avnumeriska och algoritmiska metoder. Att arbeta inomramarna för ett standardiserat system skapar möjlighetertill effektiv produktion. Men standarder skapar ocksåbegränsningar (jfr Willim 2002). Det kan också finnasen alltför stark förhoppning till vad nya algoritmiskasätt att organisera och hantera kunskap kan innebära.Det finns något förföriskt i strävan efter ”den perfektaordningen”. Vi lever i en tid när inte minst Internetsständiga expansion frammanar visioner om de nyamediernas och verktygens potential. Det kan krävas enviss reflexiv distans i användandet av nya algoritmiskametoder. Alltför stark tilltro till mjukvaras möjligheterkan leda till en slags algoritmani, ett närmast manisktbehov av att på ett förutsägbart sätt samla material iolika databaser som sedan kan analyseras. Insamling avstora datamängder, data-mining och pattern recognitionerbjuder tveklöst nya möjligheter. Men det är ändåvärt att konstatera hur nya fascinerande verktyg oftaskapar känslor av enorma möjligheter, som sedan i denhistoriska backspegel framstår som naiva.I ljuset av detta kan det finnas behov för det någotirreguljära. En motpol till en strömlinjeformadteknikstödd rationalitet. ”Som forskare söker vi möjligenför ofta efter kunskaper och färdigheter och ger för liteuppmärksamhet åt det trevande och ofärdiga” skriverErik Ottoson i en artikel som förespråkar mer trevandeetnografiska metoder (2009:158). Han fortsätter medatt betona vikten av att som forskare ha förmågan attimprovisera och byta spår som ett komplement tillsystematik och tydlighet (ibid). Ottosons ståndpunktöverensstämmer med mitt förespråkande av irreguljärametoder som ett komplement till algoritmiska metoder.Irreguljära metoder kan då definieras som öppnaprocesser vars utveckling inte går att på förhandbestämda.Ottoson skriver om urban etnografi och om hur vi bättrekan förstå det som tar plats i olika rum. Han inspirerasav bland andra Guy Debords och situationisternaspsykogeografi med dess sökande efter känslomässigadimensioner i framförallt urbana miljöer, samt RebeccaSolnits reflektioner kring den kreativa potentialen iatt gå vilse. Han talar om behovet av att ”drifta” somett sätt att aktivera nya betydelser i landskapet, ochom potentialen i att iscensätta situationer som kanavtäcka det som tas för givet. 3Att våga ha en mer trevande attityd, där det lämnasutrymme för vissa infall, kan vara en fruktbarforskningsstrategi. Ett sätt att tillämpa irreguljärametoder kan bestå i projekt som medvetet placerasi gränslandet mellan forskning och konstnärliggestaltning (Willim 2009). Härmed kan i bästa falluppstå ett kreativt spänningsfält, som närs av skillnadenmellan olika praktiker. ”There is some value in the claimthat the three main branches of inquiry remain distinctin that the arts proceed by intuition, the humanities byargument and the sciences by experiment.”(2009:384)som Robert Pepperell skriver i en kort text somreflekterar över konstens och vetenskapens betydelseidag. Det finns skillnader mellan olika typer ochforskning och konst, skillnader som också kan utgöraen intellektuell potential. Alla dessa praktiker strävarpå ett eller annat sätt mot att ge oss bättre förståelse fördet okända. Jag ska kort beskriva några egna försök attdriva projekt som pendlar mellan konst och forskning.Projekten är en rad nätbaserade konstverk som jagtillsammans med filmaren Anders Weberg har gjortunder de senaste åren. Verken som är sprungna urmin praktik som kulturanalytiker, har inte varit del avforskningsprojekt, även om frågeställningarna, idéernaoch koncepten som verken är uppbyggda av har sprungitur kulturanalytiska frågeställningar. Verken fungerarsom gestaltningar, men de är även en slags kulturellasonder. När de är ”utskickade” i olika sammanhang leverde sitt eget liv. De är som en sorts undersökningsredskapsom genererar (på förhand svårförutsägbar) informationsom väcker nya frågor. Människor upplever verken, demottas på olika sätt. I något fall har de också inspirerattill nya verk av andra konstnärer. Verken är en sortsempirigeneratorer som lär mig något om verkligheten.Dessutom står de i transformation på sätt som jag intelängre själv kan kontrollera. Om man som forskare äröppen för de återkopplingar verken genererar kan dettautgöra en sorts irreguljärt empiriskt material.Elsewhereness består av en serie filmer som undersökerfrågor om platsspecifik konst och, som prövarförhållanden mellan etnografisk närhet och distans(Schneider 2008). Detta görs genom en överdrivennärmast karikatyrartad positionering. En positionering3Det finns en kulturhistoria kring dessa alternativa, irreguljäratillvägagångssätt. Inte minst när det gäller förhållandet till städer ochlandskap. Debord, liksom tidigare de franska surrealisterna har hävdatbetydelsen av alternativa sätt att närma sig verkligheten. FörfattarenMerlin Coverley gör en föredömlig exposé genom psykogeografinsgenealogi, där termens introduktion i 1950-talets Paris inte alls ärnågon startpunkt för alternativa, radikala och ofta visionära sättatt förstå och föreställa sig fysiska omgivningar (2006). Det finnsintressanta kopplingar mellan författare och teoretiker som WilliamBlake, Walter Benjamin, Michel De Certeau och Iain Sinclair.Coverley gör en lättläst genomgång av visionära beskrivningar ochverkligt ögonöppnande metoder som i historien fått samsas medhögtravande manifest som sällan efterföljts av konkreta exempel.36Nätverket 2010: 17: 34–38http://natverket.etnologi.uu.se

När nätet växer. Om algoritmiska och irreguljära metoder#som vänder på försöken att nå etnografisk närhet, ochistället väljer extrem distans.Tidiga platsspecifika konstverk under 1960 och70-talen var ofta massiva och hade stora proportioner.De var också kommentarer till kommodifieringen avkonstvärlden. Många av dessa verk var platsbundna ochillustrerar Richard Serra’s utspel: ”att flytta verket äratt förstöra verket” (Kwon 2004). Sedan dess har denplatsspecifika konsten transformerats. Den tar sig idagofta an det sociala och handlar om engagemang ochrelationer mellan människor som bor på en viss platsoch besökande konstnärer (jfr. Foster 1995).Elsewhereness vänder som sagt på sökandet efteretnografisk närhet. Verket handlar istället om detefemära, om urban alienation och icke-närvaro. Detdrar möjligheterna hos digitala medier till sin spetsi förhållande till platsspecifik konst. På sätt och visparodierar det också den platsspecifika konstenshistoria ( Jfr Kwon 2004). Elsewhereness handlar omatt konstnärerna INTE är där, de är någon annanstansoch berör möjligtvis på avstånd.Verken i Elsewhereness-serien är skapade enbart avljud och bildmaterial funnet på webben, material somhärrör från en specifik plats. De audiovisuella bitarnamanipuleras och sätts samman till en surrealistiskresa genom ett förfrämligat landskap, en resa baseradenbart på konstnärernas kulturspecifika och stereotypaförförståelser av den aktuella platsen.Elsewhereness-filmerna kan laddas ner till mediespelareeller mobiltelefoner och betraktas medan man rör sig ide omgivningar varifrån det använda materialet härrör.Den första delen av serien var Elsewhereness: Yokohama,beställt av Dislocate 08-festivalen i Yokohama/Tokyo. Deltvå var Elsewhereness: Cape Town, och visades maj 2009i samband med utställningen City Breath i Kapstaden.I takt med att serien växer kommer ett antal platserförenas i ett nät av drömlika associationer som spelarpå likheter och skillnader, som reflekterar något avde olika platserna men också kulturella förförståelser.Seriens delar kan ses på: http://www.elsewhereness.com Genom att verket är nätbaserat kan man på olikasätt ”följa det” efterhand. På detta sätt kan algoritmiskametoder integreras med de irreguljära. Att se hur verketkommenteras och refereras till i olika sammanhangkan eventuellt fungera för att få ny förståelse, eller föratt väcka tankar i samband med besläktade projekt.Algoritmbaserad serendipitetNätets numeriska och algoritmiska uppbyggnad gerpotential för en regelmässig systematik. Men med sinoförutsägbara och oöverskådliga struktur finns ocksåutrymme för serendipitet, för slumpmässiga upptäckteroch samband. Låt mig avsluta med ett exempel på ettmärkligt samspel mellan algoritmer och serendipitet, ettexempel som visar på Nätets fascinerande komplexitet.Sommaren 2009 gjorde jag en Google-sökning efterNassim Nicholas Talebs bok ”The Black Swan - TheImpact of the Highly Improbable”(2007). Boken handlarom hur svårt det är att göra matematiska förutspåelser,och hur oväntade händelser som första världskrigetsutbrott, Internets framväxt eller terrorattentaten den 11september 2001 gör att tidigare modeller måste ändras.Jag skrev in orden ”black swan” i sökfältet. Blandträffarna, på andra raden, dök sökmotorns videoträffarupp. Först fanns en video med titeln ”Black Swan –Thom Yorke”. Det verkade vara ett Youtube-klipp meden av Radiohead-sångarens låtar med samma namn somTalebs bok. Men jag tyckte att jag kände igen bilden somillustrerade videon från ett helt annat håll. Jag klickadepå länken. När klippet började spela visade sig tillmin stora förvåning aningarna stämma. Ur högtalarnaströmmade Yorkes Black Swan, men bilderna var intenågon officiell musikvideo. Istället hade, att dömaav sidans profilinfo, en 24-årig mexikansk kille mednamnet Fernando och Youtube-identiteten undertheboxklippt ihop en egen video. Så långt inget ovanligt, utansnarare vardagsmat på tjänster som Youtube. Det somfick mig att häpna var bildinnehållet, som visade sigvara baserat på klipp ur ett av mina och Anders Webergskonstverk, Surreal Scania från 2004. 4Sannolikheten att när man söker på orden ”black swan” ijakten på info om en bok som handlar om det osannolika,och då av en slump stöter på bildmaterial ur ett av ensegna nätbaserade verk borde vara mikroskopisk. Mendet visar på Internets potential till oväntade upptäckter.Nu kunde jag notera att videon hade spelats upp ettantal hundratusen gånger. Kommentarerna var överfyrahundra, flera var reflektioner eller synpunkter påvideons visuella stil. Ingenstans sades det att Fernandohade gjort ett enkelt visuellt kollage baserat på vårtverk. En upphovsrättslig ryggmärgsreflex vore attgenast försöka påtala vem som egentligen låg bakomverket, men jag såg det istället som en fascinerandeoch inspirerande källa till information. Jag fick nyafunderingar kring Nätets karaktär, kring betydelsenhos remixen i dagens elektroniskt präglade värld, kringdet digitalas lättrörliga beskaffenhet. På detta öppnasätt ska konst fungera, det ska generera handlingoch reflektion och gärna oväntade aha-upplevelser.I anslutning till min verksamhet som forskare utgördet också en sorts irreguljärt empiriskt material somkan fungera som ett komplement i anslutning tillövriga kulturanalytiska och etnografiska metoder. Härligger något av det digitalas potential. En potentialsom synliggörs i de ofta oväntade mötena mellanalgoritmisk exakthet och slumpmässig serendipitet.Låt oss utnyttja denna potential i vår etnografi.4Black Swan-videon av ”underthebox”: http://www.youtube.com/user/underthebox#p/a/u/2/Hg8Vq6w0JSESurreal Scania: http://www.surrealscania.se/37Nätverket 2010: 17: 34–38http://natverket.etnologi.uu.se

Willim R. (2010) När nätet växer. Om algoritmiska och irreguljära metoder. Nätverket 17, 34–38.ReferenserCoverley, Merlin 2006. Psychogeography. Herts: Pocket Essentials.Foster, Hal 1995. The Artist as Ethnographer? George Marcus & Fred Myers (red.), The Trafficin Culture. Refiguring Art & Anthropology. 302-309. Berkeley: University of California Press.Fuller, Matthew 2008. Software studies, A lexicon. Massachusetts: MIT Press.Greenfield, Adam 2006. Everyware. The Dawning age of ubiquitous computing. Berkeley: NewRiders.Hayles, N. Katherine 2006. Unfinished Work. From Cyborg to Cognisphere. In: Theory Cultureand Society Vol. 23(7-8): 159-166.Ippolito, Jon et. al. 2009. New Criteria for New Media. Leonardo, Vol 42, No.1 pp. 71-75, 2009.Kjellberg, Sara 2009. Blogs as Interfaces between Several Worlds: A Case Study of the SwedishAcademic Blogosphere. Human IT 10.3 (2009): 1–45.[http://www.hb.se/bhs/ith/3-10/sk_eng.pdf ]Kwon, Miwon 2004. One Place After Another: Site-Specific Art and Locational Identity. Cambridge:The MIT Press.Manovich, Lev 2007. Cultural Analytics: Analysis and Visualization of Large Cultural Datasets.[http://softwarestudies.com/cultural_analytics/cultural_analytics_2008.doc]Manovich, Lev 2008. Software Takes Command. Draft version: [http://lab.softwarestudies.com/2008/11/softbook.html]Ottoson, Erik 2009. På drift. Gösta Arvastson & Billy Ehn (red.), Etnografiska observationer.Lund: Studentlitteratur.Pepperell, Robert 2009. An information sublime. Knowledge after The PostmodernCondition. Leonardo, Vol 42, No.5, p. 384, 2009.Thrift, Nigel 2008. Non-Representational Theory: Space/Politics/Affect. Oxon: Routledge.Schneider, Arnd. 2008. Three Modes of Experimentation With Art and Ethnography. Journalof the Royal Anthropological Institute (N.S.) 14, 171-194).Taleb, Nassim Nicholas 2007. The Black Swan. The Impact of The Highly Improbable. NewYork: Random House.Voldum, Jakob K. & Louise Work Havelund 2008. People-Centric Innovation. On EthnologicalCompetencies in Business Development Consulting. ETN:JOB, 2008:5. [www.etn.lu.se/etn]Willim, Robert 2002. Framtid.nu – Flyt och friktion i ett snabbt företag. Stockholm/Stehag:Brutus Östlings bokförlag Symposion.Willim, Robert 2006. Under Ytan – Om digitala föreställningsvärldar och dold komplexitet.Robert Willim (red.), Virtualiteter. Sex essäer. Lunds universitet: HEX 001.Willim, Robert 2009. Två spår. RIG 2009/1.FörfattareRobert Willim är docent i etnologi vid Lunds universitet.38http://natverket.etnologi.uu.se

En etnolog i AzerothReflektioner kring ett fältarbete i World of WarcraftCharlotte HagströmI vanliga fall brukar vi träffas på mitt arbetsrum påFinngatan i Lund. Det gör vi inte idag. Den här gångenmöts vi utanför värdshuset i Razor Hill i Durotar.På en lugn plats strax utanför byn slår vi oss ner. Ifjärran skymtar Tiragarde Keep, i närheten bökarnågra vildsvin. Jaha, säger jag, hur har det gått medinformanterna? Under en knapp timme diskuterarvi så Martins uppsatsarbete, de metoder och teorierhan ska använda och den litteratur han ska läsa.Innehållsmässigt skiljer sig detta handledningstillfälleinte särskilt mycket från andra. Till det yttre är det docksynnerligen annorlunda. Det äger rum i en virtuell världoch vi som möts representeras av våra avatarer. Martinär ett troll, jag och Jessica, hans andra handledare, harbägge valt att vara orcher. Jag sitter i Lund, Jessica iGöteborg och Martin i Eslöv samtidigt som vi allabefinner oss i Azeroth, den värld där World of Warcraftutspelar sig. Eftersom det är detta spel som Martinsuppsats handlar om kändes det lämpligt att förläggaett handledningstillfälle dit.Med etnologiska glasögonFör drygt fyra år sedan började jag spela World ofWarcraft, en sysselsättning jag delar med 11,5 miljonerandra människor världen över. 1 Det var det förstaspel av typen MMO, Massively Multiplayer OnlineGame, jag prövade. Från att huvudsakligen ha spelat1“World of Warcraft subscriber base reaches 11,5 million worldwide”.http://eu.blizzard.com/en-gb/company/press/pressreleases.html?081223Handledning i Azeroth. Skärmbild från World of Warcraft, Blizzard Entertainment.ISSN: 1651-059339Nätverket 2010: 17: 39–46http://natverket.etnologi.uu.se

Hagström C.#ensamspel befann jag mig plötsligt i en värld som jagdelade med andra spelare. Bakom varje spelarstyrdavatar fanns en människa, som kunde vara vem somhelst och befinna sig var som helst, och med vilkenjag kunde kommunicera och interagera. Till en börjanägnade jag min mesta tid åt att fascinerad navigera ilandskapet, prata med medspelare och försöka förstådenna nya värld.Att förstå vad spelet gick ut på, hur det var uppbyggt,vad som hände när jag använde olika kommandon ochså vidare var en sak. En annan var att lära mig tolka detsom sades, gjordes och skedde mellan spelarna. Mycketvar till en början totalt obegripligt för mig. Här fannsen kulturell gemenskap och förförståelse jag definitivtinte delade. Att spela ett MMO innebar, det insåg jagsnabbt, inte bara att behärska spelmekaniken och tryckapå rätt knapp vid rätt tillfälle. Det handlade också omatt tillägna sig en mängd oskrivna kulturella normer.Men vilka var dessa normer, hur lärde sig spelarna democh vad hände om någon, medvetet eller omedvetet, brötmot dem? Det gick inte att undvika att de etnologiskaglasögonen åkte på plats.Strax efter att jag börjat spela kom jag i kontakt mednågra norska forskare som föreslog att jag skulle gå medi ett nystartat gille där alla medlemmar hade anknytningtill forskning och undervisning. Det gjorde jag ochhamnade i ett helt nytt sammanhang. Mitt medlemskapdär innebar att jag nu hade en grupp vana spelare attvända mig till när det var något i spelet jag inte förstodeller när jag behövde hjälp med någon uppgift.Men det kom också att få betydelse för mig vetenskapligt:min forskning tog en ny inriktning. Gillet växte snabbtvid den här tiden och jag fick kontakt med och lärdekänna forskare runt om i Europa. Många av dem harjag senare träffat på seminarier och konferenser och vihar samarbetat i olika sammanhang. Det projekt jagidag arbetar med tillsammans med Jessica Enevold,Gaming Moms: Juggling Time, Play and Everyday Life(gamingmoms,wordpress.com), hade inte funnits utanWorld of Warcraft. Det började dock med en artikelom namn och namngivning: ”Playing with Names”(Hagström 2008). I det följande ska jag att diskuterade metoder jag arbetade med i samband med dennaoch varför jag valde dem.Ett passande namn för engnom?I World of Warcraft rör sig spelaren med hjälp av sinavatar. Hur denna ska se ut avgör hon till viss del själv:efter att ha bestämt sig för ras, klass och kön är det dagsatt individualisera avataren med hjälp av hudfärg, frisyr,krökning av eventuella horn, längd på betar och så vidare.Detta är dock bara möjligt till en viss gräns och det är inteovanligt att i spelet möta en avatar som är förvillande likens egen. Det finns emellertid en faktor som gör att varjeavatar är unik: namnet. Vilket detta ska vara bestämmerspelaren, 2 och hon måste bestämma sig för något. Har40avataren inget namn får den inte tillträde till världen.Men hur går det till när spelare väljer namn? Vad är detsom gör att de bestämmer sig för ett visst namn, varifrånhämtar de idéer och inspiration och vad tycker de omandra spelares val av namn? Spelar det någon roll vadavatarerna heter och i så fall för vem och varför?Detta var frågor jag omedelbart började fundera över somnybliven spelare. Namn intresserade mig särskilt mycketeftersom jag då under ett par års tid hade arbetat med ettprojekt om personnamn, som resulterade i boken Man ärvad man heter. Namn och identitet (Hagström 2006). Deförhållanden till och upplevelser av namn jag studeratrörde riktiga namn i den verkliga världen men hurfungerade det i en virtuell värld? När Hilde Corneliussenoch Jill Walker Rettberg, forskare vid avdelningen förDigital Kultur vid Universitetet i Bergen och tillika minamedspelare, berättade om planerna på en antologi omWorld of Warcraft tedde sig ämnet ännu intressantare.Jag bestämde mig för att försöka få ett svar på mina frågoroch skriva en artikel.Avstamp tog jag i det tidigare projektet om namn. Minaval av metoder och strategier bestämdes till viss del avmina erfarenheter därifrån liksom av de slutsatser jagdragit om hur människor resonerar och tänker kringnamn. Där hade jag arbetat med flera olika metoder:djupintervjuer, svar på Folklivsarkivets frågelista LUF208 Namn och identitet, företeckningar av olika slag frånskilda tider, som skolkataloger och anställningslistor,och familjesidor i morgontidningar. Blandar metodergör många, kanske flertalet, etnologer och så har jaggjort både före och efter denna studie. Det var dockförsta gången jag systematiskt följde diskussionerna iett specifikt webbforum.Jag ansåg att för att förstå hur människor tänker ochresonerar kring namn måste jag inkludera namnsajter,webbfora och namngeneratorer online. Liksom tidigarediskuterar blivande föräldrar namn med varandra, medvänner och släktingar. Men de gör det idag också medokända människor på nätet och det i en utsträckningsom troligen förvånar den som aldrig deltagit i sådanasammanhang. De inlägg som gjordes i diskussionerna påforumet Namnsnack 3 utgjorde därför källmaterial samtidigtsom min dagliga genomgång av diskussionerna syftadetill att inringa centrala teman och utifrån det eventuelltmodifiera mina frågeställningar.Go native!Jag följde diskussionerna under nästan ett år. Därgjordes mängder av inlägg, ibland upp emot hundra2Namnet får dock inte strida mot speltillverkaren Blizzardsnamnpolicy. Så är det t.ex. förbjudet att använda ett namn som ärett varumärke, ett namn som är sexistisk eller rasiskt eller ett namnsom refererar till illegala droger. http://www.wow-europe.com/en/policy/namingp1.html3Namnsnack fanns på sajten Föräldranätet som numera blivit Alltför föräldrar. Diskussionsforum om namn finns också bland annatpå sajten Familjeliv.se.Nätverket 2010: 17: 39–46http://natverket.etnologi.uu.se

En etnolog i Azeroth. Reflektioner kring ett fältarbete i World of Warcraft.#per dag och olika diskussioner pågick parallellt i olikatrådar: i en fick en blivande förälder, som valde mellanett antal namn till sitt barn, synpunkter och förslag. Ien annan diskuterades för- och nackdelar med ovanligastavningar. En tredje utvecklades till en hetsig debattom förhållandet mellan Y-namn och social tillhörighet.Nancy K. Baym hävdar i artikeln “Finding the Qualityin Qualitative Internet Research” (2006) att mångainternetforskare är alltför selektiva i sina studier. Deobserverar och samlar material från de miljöer destuderar under en kort tid, och fokuserar dessutomofta bara på det mest lättillgängliga, som huvudsidoroch liknande. Men, menar Baym, det är bara om mantillbringar lång tid i en miljö eller inom ett område somman kan uttala sig om vad som är vanligt och ovanligt,viktigt eller oviktigt. Dmitri Williams uttrycker det påföljande sätt: ”ethnography should be a rigorous andsystematic exercise and not the overused buzzwordthat substitute for haphazard participant observation”(Williams 2005:458).För en etnolog är detta knappast något som behöverpåpekas. Omfattande fältarbeten, där forskaren underen längre period är närvarande och deltar, kanske ocksålever och bor, i den miljö som står i centrum för studien,är vanligt. Många etnologiska avhandlingar bygger påsådana fältarbeten, som Åke Dauns Upp till kamp iBåtskärsnäs (1969), Barbro Blehrs Lokala gemenskaper(1994) och Susanne Wollingers Mannen i ledet (2000)för att nämna några.För att kunna förstå det som sägs och görs är detnödvändigt att förstå den miljö där det sker. Ett sättatt uppnå detta är att försätta sig i invånarnas, ellerutövarnas eller deltagarnas, position och ”go native”.Utgångspunkten, att kunskap och förståelse inte äromedelbar utan att fältarbete måste få ta tid ochinnebära mer än snabba nedslag här och där, bör intevara annorlunda för att studien rör en miljö som finnspå nätet och inte i den fysiska världen. Det finns ocksåmånga exempel på etnografiska studier av virtuellamiljöer som bygger på omfattande fältarbeten, som tillexempel T L Taylors Play Between Worlds (2006) ochLori Kendalls Hanging Out in the Virtual Pub (2002).Att följa ett eller flera diskussionsfora kring namni World of Warcraft var en metod jag övervägde dåjag planerade den nya studien men snabbt övergav.Diskussionerna i olika fora jag besökte visade sig oftastvara både begränsande och faktiskt ganska tråkiga.Detta material passade därför bättre som komplementtill andra källor. Huvudmaterialet kom istället att beståav dels spelares egna berättelser om namn och namnval,dels mina observationer gjorda inne i spelet.Ad utrumqueDe senare gick till så att jag placerade någon av minaavatarer på en plats jag bedömde som lämplig, väntadepå att andra skulle passera och antecknade namnen pådessa. Detta var ett både enkelt och effektivt sätt attsamla material eftersom alla avatarer, såvida spelareninte gör ett aktivt val och stänger av funktionen, harsitt namn svävande ovanför huvudet (se bild 1). Detser förvisso lite märkligt ut men är praktiskt: det ärenkelt att känna igen vänner och bekanta.Ett av de val en spelare måste göra i samband medatt hon skapar en karaktär är att välja på vilken sortsserver denna ska placeras: normal, roleplay (RP), playerversus-player(PvP) eller roleplay player-versus-player(RP PvP). En hypotes var att namnskicket skilde sigmellan dessa, och då särskilt rollspelsservrarna. Detinnebar att jag måste göra observationer på samtligatyper. Kanske fanns det också skillnader beroende påtill vilken plats i spelet jag förlade mina observationer,som till exempel huvudstäder eller nybörjarzoner, ochvilken veckodag och vilken tid på dygnet det var. Jaggenomförde därför sammanlagt 37 observationer ochsåg ett ofantligt antal orcher, nattalver, gnomer ochandra passera förbi medan jag noggrant noterade derasnamn tillsammans med ras, klass, kön och nivå. Bereddpå bådadera höll jag i anteckningsboken medan minavatar höll i svärdet. 4Jag är fullt medveten om att det för många säkert tersig mördande tråkigt att i timmar stirra på en skärmsamtidigt som man antecknar sida upp och ned medEn sida ur anteckningsblocket. Observation i Ironforge 5 oktoberinledd kl. 22.50.414Ad utrumque paratus – beredd på bådadera – är en sentens tillskrivenVergilius. Devisen ad utrumque (underförstått paratus) står på Lundsuniversitets sigill som föreställer ett lejon med en bok och ett svärd.Nätverket 2010: 17: 39–46http://natverket.etnologi.uu.se

Hagström C.#Sammanställning av delar av materialet från observationerna.42Nätverket 2010: 17: 39–46http://natverket.etnologi.uu.se

En etnolog i Azeroth. Reflektioner kring ett fältarbete i World of Warcraft.#namn på animerade troll. Men själv tycker jag det varoerhört fascinerande och hade gärna fortsatt längre.Jag hade roligt hela tiden. Men någonstans måste mansätta stopp och när jag samlat 1366 namn bedömdejag att det var dags att sammanställa materialet. Detskedde genom att jag listade dem i bokstavsordningfördelade på olika raser med angivande av var och närobservationerna gjorts.Genom detta fick jag en överblick över vilka sortsnamn som förekom var. Jag kunde se vissa mönster,till exempel att betydligt fler nattalver hade namnsom innehöll bokstavskombinationerna th, i och l ijämförelse med orcher. De senare hade vanligen hårdarenamn som Eranok, Urugan, Grokk. Jag kunde ocksåkonstatera att namn hämtade från vardagsföremål varvanligare i nybörjarzonerna liksom att det, tvärtemotvad jag förväntat mig, inte var någon större skillnadmellan de olika servertyperna. Nu hade jag statistik ochkunskap om vilka namn som användes. Men historienbakom namnen nådde jag inte på detta sätt.Namn med historiaFör att få veta hur de som väljer namn tänker kringdetta och var de hämtar inspiration måste jag användamig av andra metoder. En sådan var att föra in samtaletpå namn då jag gjorde något i spelet som krävde attjag samarbetade med en annan spelare. Om det leddetill längre diskussioner om ämnet berättade jag att jagvar forskare och arbetade med en artikel om detta. Sågjorde jag till exempel då jag i ett sammanhang mötte enavatar med namnet Foucault. Eftersom det just då intevar läge att diskutera använde jag mig av möjlighetenatt skicka brev från en karaktär till en annan. Jag skrevett meddelande till Foucault, som svarade och berättadeatt han var spanjor och studerade filosofi.I det tidigare projektet hade jag bland annat arbetatmed intervjuer men jag bestämde mig denna gångför att med några undantag välja bort det. Jag hadeegentligen inte utrymme för att alls arbeta med dennastudie utan fick göra det främst på kvällar och helger.Att lägga tid på att transkribera intervjuer var därföringet jag ville prioritera. Istället valde jag att göra ettupprop på min hemsida där jag presenterade projektetoch efterlyste informanter. Samma text publiceradesockså på Jill Walker Rettbergs blogg (http://jilltxt.net/?p=1661).Det dröjde inte länge innan jag fick svar. Det allra förstasvaret var från en student i Norge. Det följdes snabbtav många fler från hela världen. Det var lika spännandevarje gång jag hittade ett mejl i inkorgen med en rubriksom ”WoW names” eller liknande. Snabbt insåg jagatt jag definitivt inte var ensam om att fundera kringnamn i World of Warcraft. Det fanns många som villedela med sig av de namn de valt och historierna bakomdem: en engelsk mamma som valt det namn hennesson skulle fått om han varit en flicka, en amerikanpå jakt efter sina gaeliska rötter, en finsk journalistsom blivit inspirerad i sitt namnval då hon varit påpresskonferens med Irlands president, och så vidare.Andra svarade direkt på bloggen och berättelsernavar lika fascinerande här. En skillnad var dockatt inläggen ofta innehöll ytterst lite informationom den som postat det: få uppgav kön, ålder ochnationalitet. Ibland bestod de bara av en uppräkningav namn med angivande av vilken ras och klasskaraktären tillhörde. Detta spelade dock ingen störreroll eftersom allt material sammantaget gav en godbild av hur spelare väljer namn, varför och med vilkakonsekvenser. Inspirationsskällorna är sannerligenmånga och varierande: husdjur, sportstjärnor, namnetpå farföräldrarnas gata, grekiska tragedier, karaktäreri andra spel, romaner, Star Wars, heavy metal band,medicinalväxter, filmer, varianter på det egna namnet,indiska gudar, ebolavirus, vikingar, Bibeln, Simpsons…Antologin Digital Culture, Play, and Identity där artikelningår publicerades i maj 2008. Materialinsamlingen hadedå varit avslutad sedan länge. Men namnberättelsernahar inte upphört för det. Jag får fortfarande då och dåmejl från World of Warcraftspelare världen över somberättar om sina namnval. Det senaste mejlet kom islutet av november 2009 från en fransk kvinna i färdmed att finna ett namn till sin kvinnliga orch-krigare.På bloggen, där uppropet publicerades i mitten av april2006, är det nu snart fyra år senare full aktivitet. Därfinns 252 inlägg, det senaste postat 12 juli 2010. Detär många som uppenbarligen anser att ämnet ännuinte är uttömt.Forskare och spelareDen som är intresserad av resultaten av fältarbetet– vilka slutsatser jag drog av mitt räknande och allahistorier om namnval som jag fick ta del av – hänvisarjag till artikeln. Här vill jag istället avslutningsvisreflektera över vilken betydelse det faktum att jagsjälv är spelare hade. Spelade det någon roll? Hadenågon som aldrig spelat World of Warcraft kunnatgöra samma studie?Nej, anser jag. En studie hade hon förvisso kunnat göramen det hade blivit en helt annan sorts undersökning.Mina egna erfarenheter av spelet bidrog på flera sätt:i valet av metoder, i tolkningen av materialet och imötet med informanterna. Utan dessa erfarenheterhade jag till exempel inte kunnat avgöra vilka namnsom refererade till företeelser och karaktärer i spelet,eller vetat hur jag skulle ta mig mellan olika zoner ochvar jag skulle göra mina observationer. Det faktum attjag själv var spelare gjorde att jag och informanternahade en gemensam förförståelse och kunskapsbas attutgå från. De visste att jag visste.I de sammanhang då jag tog direkt kontakt med spelareanvände jag mig vanligen av avatarer som jag skapatsom spelare, inte som forskare. Dessa befann sig på dehögsta nivåerna i spelet, bar utrustning de fått efter attha genomfört vissa specifika uppdrag och hade förvärvat43Nätverket 2010: 17: 39–46http://natverket.etnologi.uu.se

Hagström C.#speciella kompetenser. Kanske hade det faktum att demjag talade med därmed visste att jag inte var nybörjare,utan också hade ett spelarperspektiv, betydelse för attde tog sig tid att avbryta sitt spelande för att diskuteramed mig. Jag kan utifrån detta fältarbete inte dra någraslutsatser om i vilken utsträckning det spelade någon rollmen konsekvenserna av forskarens val av avatar, liksomhennes kompetens att styra den på ett ”korrekt” sätt,har sannolikt betydelse både för hennes trovärdighetgentemot andra spelare och för de erfarenheter honsjälv gör. Matthew Williams, som fältarbetat med hjälpav avatarer, menar att ”The simulation of presenceand the importance of the visual to interaction withingraphical settings requires that the participant observerpay more attention to their avatars’ appearance, thefrequency with which they change physical form andthe use of gesture” (Williams 2007:20).Som spelforskaren Espen Aarseth påpekar: “informedgame scholarship must involve play, just like scholarsof film and literature experience the works first hand,as well as through secondary sources” (2003:3). Hanbetonar också att “what takes place on the screen is onlypartly representative of what the player experiences”(ibid.). För att förstå helheten är det nödvändigt attförsätta sig i informantens position: att själv bli spelareoch ”go native”.Att följa informantenAtt bara pröva som hastigast och spela lite på måfå äremellertid inte tillräckligt. Samma kritik som kan riktasmot de internetforskare som bara rör sig på de mestlättillgängliga platserna, och bara under kort tid, kanriktas mot den som undersöker spelande utan att självdeltaga. För att förstå spelet och spelarna bör man skaffasig en inblick över hela processen, från installationenav spelet via registrering till skapandet av karaktär.Vilka valmöjligheter finns, vilka restriktioner? Är detlättillgängligt eller kräver det förkunskaper? Är syftetatt döda terrorister eller att plocka blommor? (Enevold& Hagström 2009). Egna erfarenheter av ett sorts spelger heller inte per automatik förståelse och kunskapom spel av andra slag. Att spela Betapet är något heltannat än att spela Zelda, att spela Halo något annat änGuitar Hero. 5Men att ”go native” betyder också att gå utanför spelet isig eftersom den tid som rent faktiskt ägnas åt att speladet, det vill säga sitta framför skärmen och hanterakontrollerna, bara är en av flera aspekter. Att läsa omspelet, att tänka på det, att diskutera det med andraoch så vidare är nog så viktigt för många spelare.Kanske ägnas till och med mer tid och energi åt dettaän åt själva spelandet. För att förstå gäller det att följainformanten och gå dit hon går, i den fysiska världensåväl som på nätet. Eftersom informanterna rör sig i bådamåste också forskaren göra det: ”the current blendingof offline and online worlds requires ethnographers toincorporate CMC in their study design and proceduresfor approaching and interacting with their researchsubjects” (Garcia et al. 2009:53).Jag instämmer med Nancy K Baym som medbestämdhet understryker: “if researchers do notinterview participants or have access to their pointsof view, they have no grounds for claims about howonline phenomena are understood or how they influencethose who engage in and encounter those phenomena”(2006:85). Visst kan man diskutera och analysera olikatänkbara förhållningssätt och attityder. Vad människorverkligen gör och tänker är dock inte möjligt att dranågra slutsatser om utan att fråga dem – eller försättasig i deras situation. De kulturella normer som finnsblir synliga först då man konfronteras med dem, ochkanske särskilt då man råkar bryta mot dem (jfr Ehn& Löfgren 2001).Spelindustrin omsätter enorma summor ochförsäljningen av spel och spelkonsoler ökar snabbt.Enligt Nintendo finns det till exempel nu 40 miljonerNintendo DS i Europa och 20 miljoner Nintendo Wii 6medan Sony vid årsskiftet redovisade 33,5 miljoner såldaPlaystation3 världen över. 7 Digitala spel tar allt störreplats i allt fler människors liv och utgör en väsentligdel av vardagslivet i många familjer. Ur ett etnologisktperspektiv är därför spel och spelande ett högst intressantforskningsområde. Trots det är det förhållandevis fåetnologer som intresserat sig för ämnet. Det är syndeftersom etnologer har mycket att bidra med till dettatvärvetenskapliga fält. Det gäller inte minst förmåganatt arbeta etnografiskt och kombinera olika metoder.När forskningsfältet rör praktiker och företeelser somsker både online och offline är det nödvändigt attväxla mellan olika tekniker och strategier. Att följaen informant i hennes olika miljöer kan till exempelinnebära att arbeta med vedertagna etnografiska metodersom intervjuer och observationer (Boellstorff 2006)i kombination med analyser av loggfiler (Bruckman2000) och att spela tillsammans med henne (Enevold& Hagström 2009). Med Dmitri Williams ord:”multimethod, multitheoretical approaches are the bestway to advance understanding” (Williams 2005:458).Att med hjälp av sin avatar handleda en student iWorld of Warcraft blir därmed ett både pedagogisktoch metodiskt intressant experiment.5Dessa fyra exempel är några av de spel som informanterna i projektetGaming Moms ägnar sig åt. Många av dem spelar flera olika slagsspel, använder olika plattformar och rör sig mellan olika genrer. Enoch samma informant kan spela World of Warcraft på dator, Singstarpå Playstation och Bejeweled i mobiltelefonen.6 ”Nintendo DS är den mest sålda konsolen i Europa, Nintendo Wiiden snabbast säljande stationära konsolen”. http://www.nintendonyheter.se/2010/01/05/nintendo-ds-mest-slda-konsolen-europanintendo-wii-snabbast-sljande-stationra-konsolen/7 ”Playstation3 Worldwide Hardware Unit Sales”. http://www.scei.co.jp/corporate/data/bizdataps3_sale_e.html44Nätverket 2010: 17: 39–46http://natverket.etnologi.uu.se

Hagström C. (2010) En etnolog i Azeroth. Reflektioner kring ett fältarbete i World of Warcraft.. Nätverket 17, 39–46.ReferenserLitteraturAarseth, Espen 2003. Playing Research: Methodological Approaches to Game Analysis. DigitalArts & Culture 2003. Melbourne. http://hypertext.rmit.edu.au/dac/papers/Aarseth.pdfBaym, Nancy K. 2006. Finding the Quality in Qualitative Internet Research. David Silver,Adrienne Massanari & Steve Jones (red.), Critical Cyberculture Studies: Current Terrains,Future Directions. New York University Press.Blehr, Barbro 1994. Lokala gemenskaper. En studie av en nordsvensk by på 1980-talet. Stockholm:Carlsson.Boellstorff, Tom 2006. A Ludicrous Discipline? Ethnography and Game Studies. Gamesand Culture. Vol. 1, No. 1. http://www.anthro.uci.edu/faculty_bios/boellstorff/Boellstorff-Games.pdfBruckman, Amy 2000. Situated Support for Learning: Storm’s weekend with Rachel. Journalof the Learning Sciences. No 9.Corneliussen, Hilde & Jill Walker Rettberg (red.) 2008. Digital Culture, Play, and Identity. AWorld of Warcraft Reader. Cambridge, MA: MIT Press.Daun, Åke 1969. Upp till kamp i Båtskärsnäs. En etnologisk studie av ett samhälle införindustrinedläggelse. Uppsala: Verdandi.Ehn, Billy & Orvar Löfgren 2001. Kulturanalyser. Malmö: Gleerups.Enevold, Jessica & Charlotte Hagström 2009. Mothers, Play and Everyday Life: EthnologyMeets Game Studies. Ethnologia Scandinavica. Vol. 39.Garcia, Angela Cora et al. 2009. Ethnographic Approaches to the Internet and Computer-Mediated Communication. Journal of Contemporary Ethnography. Vol. 38, No. 1.Hagström, Charlotte 2006. Man är vad man heter. Namn och identitet. Stockholm: Carlsson.Hagström Charlotte 2008. Playing with Names. Gaming and Naming in World of Warcraft.Hilde Corneliussen & Jill Walker Rettberg (red.), Digital Culture, Play, and Identity. A Worldof Warcraft Reader. Cambridge. MA: MIT Press.Kendall, Lori 2002. Hanging Out in the Virtual Pub.Masculinities and relationships online.Berkeley: Univ. of California Press.”Nintendo DS är den mest sålda konsolen i Europa, Nintendo Wii den snabbast säljandestationära konsolen”. http://www.nintendo-nyheter.se/2010/01/05/nintendo-ds-mest-sldakonsolen-europa-nintendo-wii-snabbast-sljande-stationra-konsolen/(2010-02-11)”Playstation3 Worldwide Hardware Unit Sales”. http://www.scei.co.jp/corporate/data/bizdataps3_sale_e.html (2010-02-11)Taylor, T. L. 2006. Play between worlds. Exploring online game culture. Cambridge, MA: MITPress.Williams, Dmitri 2005. Bridging the methodological divide in game research. Simulation andGaming. Vol. 36, No. 4.Williams, Matthew 2007. Avatar watching. Participant observation in graphical onlineenvironments. Qualitative Research. Vol. 7, No. 5.Wollinger, Susanne 2000. Mannen i ledet. Takt och otakt i värnpliktens skugga. Stockhom: Carlsson.“World of Warcraft subscriber base reaches 11,5 million worldwide”. http://eu.blizzard.com/en-gb/company/press/pressreleases.html?081223 (2010-01-30)Webbsidor och bloggarAllt för föräldrar: www.alltforforaldrar.seFamiljeliv.se: www.familjeliv.seGaming Moms: gamingmoms.wordpress.comJill/Txt: http://jilltxt.net/World of Warcraft Europe: Naming Policy.http://www.wow-europe.com/en/policy/namingp1.html (2010-02-04)45http://natverket.etnologi.uu.se

Hagström C. (2010) En etnolog i Azeroth. Reflektioner kring ett fältarbete i World of Warcraft.. Nätverket 17, 39–46.LudografiBejeweled 2 (PopCap Games/Astraware, PopCap Games/Sony Online Entertainment, 2004).Betapet (2004). http://www.betapet.se/Guitar Hero (Activision, 2005).Halo (Bungie, Microsoft Game Studios, 2001).The Legend of Zelda (Nintendo R&D4, Nintendo, 1986).Singstar (Sony Computer Entertainment, 2004).World of Warcraft (Blizzard Entertainment, 2005).FörfattareCharlotte Hagström är docent i etnologi vid Lunds universitet.46http://natverket.etnologi.uu.se

Fältanteckningar från BloggosfärenMeningsskapande tekniker och vardagslivets netnologiJenny Gunnarsson PayneVälkommen till Bloggosfären!“[A]ny technology represents a cultural invention,in the sense that it brings forth a world; it emergesout of particular cultural conditions and in turnhelps to create new ones” (Escobar 1994: 211).I artikeln ”Welcome to Cyberia: Notes on theAnthropology of Cyberculture” hävdade antropologenArturo Escobar att vi då, år 1994, stod inför enfundamental transformation av vårt modernasamhälle (1994: 211; jfr Budka & Kremser 2004). Dengrundläggande förändring han refererade till var densnabba utveckling han såg mot en ny kulturell ordning,en ”cyberkultur” 1 , som nu ett och ett halvt decenniumsenare – framförallt i Väst – på många sätt kan sägas harealiserats. I den svenska kontexten kan vi till exempelkonstatera att Internet i allt högre utsträckning harkommit att bli del av de flesta svenskars vardag (seFindahl 2009). Som etnolog ligger det mig nära tillhands att fundera närmare kring vad just denna virtuellavardaglighet innebär kulturellt såväl som metodologiskt.På vilka sätt påverkas människors vardag av Internetsutbredning och utvecklingar? Hur undersöker vi bästmänniskors vardagsanvändande av Internet? På vilkasätt kan vi bäst använda eller omformulera etnologiskametodologiska kompetenser för att undersökadetta fortfarande relativt nya och underutforskadeområde? I den här artikeln kommer jag att närmamig dessa frågeställningar genom min egen pågåendeforskning om feministiskt bloggande. Jag kommeratt börja med en inledande diskussion av bloggandesom meningsskapande teknologi och etnologisktundersökningsobjekt genom att kontextualiserabloggande i ett vidare senmodernt sociokulturellt ochpolitiskt sammanhang. I relation till detta förstår jagbloggande som ett tidstypiskt fenomen, inte bara medavseende på den teknologiska utveckling som gjortbloggandets praktiker möjliga, utan också med hänsyntill bloggande som en form av mikroberättande – enprototypiskt senmodern form av berättande. Sedanfortsätter jag med en metodologisk diskussion kring1I uttrycket ”cyberkultur” inkluderar Escobar både informations- ochkommunikationsteknologier och biologiska teknologier (1994: 211).onlineetnografi där jag i synnerhet undersöker reflexivtteknikanvändande (se Hine 2000: 23) som en möjligingång till deltagande observation i bloggosfären.Mikroberättandetsmeningsskapande teknologiÄven om bloggande och bloggläsning generellt sett inteär den vanligaste formen av Internetanvändning är dessapraktiker desto vanligare bland kvinnor, framförallti de lägre åldersgrupperna. I åldern 16-25 år har såmånga som var femte kvinnlig Internetanvändare skrivitblogg eller gör det, och 60 % av alla användare i denhär gruppen läser eller skriver själva bloggar. Denmest populära formen utav blogg är den personliga”livsloggen”; hela 64 % av alla svenska bloggar bestårav sådana onlinedagböcker där läsaren kan följa ochkommentera bloggförfattarens vardag (Findahl 2009:32-33).Det personliga är politiskt 2.0:Feministiska mikroberättelserI feministiska sammanhang utgör vardagsbloggandeen fortsättning på och förändring av det välkändaslagordet ”det personliga är politiskt” (Beetham ochValenti 1997: 2-3), och vissa feministiska bloggforskarehar därför jämfört kvinnors bloggande med den”medvetandehöjande träning” som var ett viktigt inslagi den radikalfeministiska rörelsen som blomstrade på1970-talets (Kennedy 2007; Wood 2008). Tillsammansmed andra cyberfeministiska praktiker har det ocksåsagts att bloggande har inherenta feministiska kvaliteteroch gränsöverskridande potentialer – inte bara tillgränsöverskridande mellan nationer och kulturer,utan också mellan offentliga och privata sfärer;institutionella och enskilda domäner; privata intressenoch kommersiella (Beetham och Valenti 2007: 2-3).Medieforskarna Niels van Dorn, Liesbet van Zoonenoch Sally Wyatt har till och med kallat bloggandet för enanmärkningsvärd intersektion mellan det ”traditionelltkvinnliga dagboksskrivandet” och ”traditionellt manligainformations- och kommunikationsteknologier (IKT)”(Doorn, Van Zoonen and Wyatt 2007: 4). AndraISSN: 1651-059347Nätverket 2010: 2010: 47–51http://natverket.etnologi.uu.se

Gunnarsson Payne J.#feministiska forskare har däremot avfärdat bloggar somverktyg för feministisk politik. Brittiska sociologenNina Wakeford har till exempel i en intervju ställt sigfrågande till det feministiska bloggandets möjligheteratt ha någon konkret politisk inverkan. Hon menardärför att medan de visserligen kan fungera som ettsätt att initiera debatter, är deras roll för feministiskaktivism oklar (http://www.guardian.co.uk).Det kännetecken som paradoxalt nog använts föratt argumentera både för och emot bloggandetsfeministiska potential är således att de i regel (om äninte alltid) i första hand består av feministiskt tolkadevardagsberättelser, snarare än politiska manifest.Karaktäristiskt för feministiskt bloggande är iställetdess produktion av feministiska mikroberättelser –inte bara i den bemärkelsen att bloggskribenternasegna vardagsupplevelser görs tillgängliga för allmänskärskådan, utan också genom att de initierar och skaparutrymme för läsarnas mikroberättelser inom ramarna fördet i regel befintliga utrymmet för läsarkommentarer.Läsare kan kommentera bloggarens berättelser genom attge tips eller råd, uttrycka medkänsla eller igenkänning,dela med sig av egna liknande vardagsberättelser, ellerrent av döma skribenten på basis av berättelsernasinnehåll. Denna mikroberättandets praktik är därmedinte unik för den feministiska rörelsen, utan följer ifotspåren av en allt större utbredning av mikroberättelseri det offentliga rummet – något som kännetecknar vårsenmoderna samtid där förment allmängiltiga ideologiskaoch religiösa så kallade ”stora berättelser” kommit attkonkurrera med, kompletteras av eller i vissa fall till ochmed att ersättas med vardagliga, singulära berättelser,mikroberättelser, när det gäller att erbjuda vägledandeprinciper för våra allt mer utökande antal personligabeslut (se Plummer 2000; 2003). I min förståelse avfeministiskt bloggande ser jag därför bloggen som enform av medborgarmedium som – trots att de mersällan många andra former av ”alternativa medier” harnågra samhällsomvälvande anspråk – har potentialenatt förändra det hegemoniska medielandskapet, ochatt utmana sedimenterade sociala koder, naturaliseradeidentiteter och institutionaliserade sociala relationer(Rodriguez 2001: 20). 2 I min forskning är jag därförintresserad av att de hur naturliggjorda normer kringgenus och sexualitet reproduceras, reaktiveras ochutmanas genom feministiska bloggandepraktiker.Bloggen som meningsskapandeteknologiDå själva bloggteknologin utgör ett centraltmöjlighetsvillkor för både de former feministiskt2Som medborgarmedium betraktat kan det feministiska bloggandetförstås som ett sätt att utöva intimt medborgarskap (Oleksy 2009;Plummer 2003). Ordet ”intimt” bör i den här kontexten förstås i sindubbla bemärkelse: dels i termer av ”privat”, ”förtrolig” och ”nära”;och dels i dess mer könsliga betydelse som något som är kopplattill kroppslighet, sex, sexualitet och erotik (jfr Svenska AkademiensOrdbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/).48vardagsberättande kan ta, hur det kommer attdistribueras och de olika sätt på vilka de kommer attläsas, förstår jag den i termer av en meningsskapandeteknologi (Drotner 2008; se även Lundby 2008). Somsådan betraktad, och i likhet med andra former avanvändarvänliga och interaktiva medier som fallerunder paraplybeteckningen Web 2.0, å ena sidanunderlättar och skapar bloggteknologin nya möjligheterför produktionen av feministiskt mikroberättande –men å andra sidan sätter den också vissa ramar för ochbegränsar berättelsernas form, innehåll och spridning.För den feministiska rörelsen innebär bloggteknologinbåde en fortsättning på en lång tradition avmikroberättande praktiker i form av självpublicering(magasin, bulletiner, fanzines) och fysiska mötesplatserför berättande (som t.ex. medvetandehöjande grupper),och en förändring av dess förutsättningar. Dessa formerav mikroberättande har varit och är i sin tur nödvändigaför feministisk meningsproduktion. Den sentidamedieutvecklingen där de traditionella massmedierna(press, radio, television) faktiskt för första gången ivärldshistorien har kompletterats med en explosionav olika former av så kallade ”många-till-mångamedier”(Pajnic och Downing 2009: 9; Atton 2004:xi) förändrar dock förutsättningarna för feministiskaberättarpraktiker genom att öka möjligheter för en(kvantitativt såväl som geografiskt) större distributionav mikroberättelser, som med endast ett knapptryckgör dem tillgängliga i det offentliga virtuella rummet.En följd av denna ökade tillgänglighet av redskapför icke-professionell medieproduktion är även attproduktionen av dessa medier i allt större utsträckningsker i medieproducenternas vardagsmiljöer (hem,arbetsplatser, skola) (jfr Drotner 1996). Bloggandets”vardaglighet” ligger därför både i deras karaktäristisktvardagsorienterade mikroberättelser och de sätt påvilka detta specifika teknikanvändande är integrerati bloggskribenternas vardagskontexter (hem, skola,arbete). Jag menar att dessa två aspekter inte kanförstås som åtskilda från varandra, och att en fördjupadförståelse av bloggandets praktiker därför bör ta dembåda i beaktande – och det är framförallt i relation tilldenna flertydiga ”vardaglighet” jag vill lyfta fram viktenav att bygga vidare på den etnologiska metodologiskatraditionen att närma sig människors vardag genomdeltagande observation.Reflexiv teknikanvändningsom etnografisk metodFörutom kanske mer uppenbara metodologiskaangreppssätten som etnografiska intervjuer och analysav bloggarnas representationer i form av text, bild ochljud vill jag särskilt lyfta fram reflexiv teknikanvändning(se Hine 2000: 32) som ett fruktbart inslag i enInternetetnografi som söker fånga vardagsanvändandetav en särskild teknologi. Christine Hine, en pionjärpå det området, beskriver målet med en reflexivteknikanvändning (reflexive engagement with theNätverket 2010: 2010: 47–51http://natverket.etnologi.uu.se

Fältanteckningar från Bloggosfären. Meningsskapande tekniker och vardagslivets netnologi#technology) som det klassiska etnografiska att fånga”den levda erfarenheten”, och höjer därför ett varnandefinger för att enbart förlita sig på Internet som ”arkiv”. 3Trots att Internets arkiverande egenskaper onekligenkan vara praktiska och utgöra ett gott komplement tilldokumenterade fältanteckningar och inspelningar, kanen alltför stor tillförsikt till Internet som arkiv varariskabel då viktiga etnografiska kunskapsmål riskeraratt gå förlorade. Hine själv nämner erfarenheten avsynkronisk kommunikation online som exempel påen central erfarenhet för mellanmänsklig interaktioni så kallade MUDs 4 (2000: 23) – en erfarenhet somvisserligen inte fyller samma funktion i bloggosfären,men som trots allt utgör ett talande exempel för hurviktig kunskap kan gå förlorad om man inte sökerbygga in olika möjliga vardagserfarenheter av denspecifika teknologin i de etnografiska metoder somanvänds för att förstå dem. I etnografiska studier avbloggandepraktiker – och andra typer av sociala medier– är det därför viktigt att vara medveten om och anpassametodologiska strategier till den specifika studienskunskapmål.Den bloggandebloggforskaren: EtnografiskamöjligheterÄven om en stor del av mitt fältarbete i bloggosfärenhar bestått i att helt enkelt ”surfa runt” och läsa bloggaroch bloggkommentarer samt följa bloggarnas länkarinsåg jag snart att detta observationsförfarande,som reflexiv teknikanvändning betraktat, förfarandehade begränsningar gällande mina möjligheter tillkunskapsproduktion om bloggande som vardagspraktik(snarare än bloggläsande som vardagspraktik). För attytterligare försöka nyttja den deltagande observationenspotential bestämde jag mig därför för att inta en mersynlig roll i fältet och öka graden av deltagande i minaobservationer: dels genom att kommentera på de bloggardär min forskaridentitet var känd av skribenterna ochdärmed aktivt interagera med dem; dels genom attstarta en egen forskningsblogg. Den sistnämnda skullei första hand fungera som en förankring i bloggosfärendär jag kunde presentera mig själv för presumtiva ochbekräftade informanter, men också som ett praktiskt sättatt samla länkar till de bloggar jag besökt, och som endigital fältdagbok där jag kunde föra fältanteckningar,både i form av offentliga reflektioner och i form avprivata fältanteckningar till vilka endast jag själv hadetillgång, ”backstage” på bloggens administratörssidor.3Att använda Internet är givetvis bedrägligt även på andra punkter –inte minst dess ständiga föränderlighet. Om material från Internet skaanvändas som arkivmaterial i traditionell bemärkelse bör detta inteske online, utan i arkiv såsom Kulturarw3 eller andra Internetarkiv(se t.ex. http://www.kb.se/soka/internet/sv-webbsidor/om/) där urvaloch insamlings- och arkiveringsmetoder framkommer tydligt ochdärför kan tas i beaktande i analysförfarandet.4MUD betyder multi-user dungeon (alt. multi-user dimension, multiuserdomain), vilket är en form av datorprogram som tillåter multiplaanvändare att delta i rollspel i en virtuell verklighet, oftast på Internet.Reflexiv teknikanvändningi praktiken och det banalasanvändbarhetTrots att en möjlig invändning mot reflexivteknikanvändning som etnografisk metod är att deninte kan erbjuda kunskap om någon annans ”levdaerfarenhet”, utan alltid nödvändigtvis utgör etnografensegen partikulära erfarenhet, bör inte värdet av ensådan situerad erfarenhet underskattas. För min egendel består den kanske mest självklara kunskapenteknikanvändandet bidragit till i fältarbetesprocessenhelt enkelt av kunskap om hur bloggteknologinutvecklats under de senaste åren. Bloggandet har bidragitockså till andra, kanske till synes banala insikter, somtill exempel kunskap om de tekniska kompetenser somtrots allt tal om användarvänlighet faktiskt krävs för attstarta, och framförallt underhålla en blogg (i alla fall ensom anses läsvärd och någorlunda estetiskt tilltalandeför en vidare läsekrets än de närmast sörjande). Inteminst bidrog det egna blogganvändandet till insikterom de gedigna investeringar i tid och engagemangsom krävs för att alls bli läst, och för att få läsare attåterkomma. För trots att dessa nya medier i principär tillgängliga för ”alla”, innebär också en alltmerökande mängd berättarröster i det offentliga rummetatt inte ”alla” röster kommer att höras. Ett exempelpå en erfarenhet som tidigt gjorde mig uppmärksampå detta var den långa tid och de många insatser dettog från min sida för att ens få bloggen registrerad avsökmotorn Google; en frustrerande och tidskrävandeerfarenhet, men en sådan som bland annat ledde mig tillatt ställa frågor till informanterna kring deras strategierför att få fler ”träffar”, det vill säga fler besökare på sinarespektive bloggar. 5 Som ovan listade insikter implicerarblev min forskningsblogg aldrig någon kioskvältarei bloggosfären, och en återkommande läsekrets låterfortfarande vänta på sig. Istället för att fungera somdagligt uppdaterade reflektioner kring min pågåendeforskningsprocess, som jag inledningsvis hade tänkt,ledde så småningom det tröstlöst låga antalet ”träffar”till att bloggens funktion nu ändrats till ett ställe attföra egna fältanteckningar till vilka enbart jag själv hartillgång. 6 Min dåliga bloggstatistik kunde enkelt interättfärdiga den tid det tog mig att arbeta med bloggen;för vad är egentligen värdet av en forskningsblogg omden inte lockar några läsare? Trots att det i nuläget stårmig klart att jag initialt överskattade både presumtivainformanters intresse i min forskningsprocess – ochunderskattade det tidsödande arbetet att underhålla enblogg var dock tiden jag spenderade på den värdefull.De nya kunskaper jag erhöll rörde sig nämligen om justvad som händer ”backstage” på en blogg: om strategierför att bli läst och möjligheterna att misslyckas; om5För en djupare diskussion kring kombinationen av deltagandeobservation online och offlineintervjuer, se Sade-Beck (2004).6Som fältdagbok för onlineetnografi är bloggen idealisk, inte minstp.g.a. att den på ett enkelt sätt tillåter användande av hyperlänkaroch inkorporering av bilder, ljud och film direkt i texten.49Nätverket 2010: 2010: 47–51http://natverket.etnologi.uu.se

Gunnarsson Payne J.#olika möjliga val som finns tillgängliga för bloggensutseende; och, om vikten av funktioner som så kallade”pingar” och ”trackbacks” för att bli läst, för att nämnanågra exempel – alla kunskaper som inte kan erhållasgenom att enbart studera det material som publicerasi bloggform. Förutom de kunskaper jag vann genomprocessen gav den mig också en onlinesynlighet somgör mig mindre anonym för både bloggare och läsaredå jag kommenterar deras inlägg och, så att säga ”talarmed dem” online. Det är nämligen inte i första handsom bloggare jag kommit att hitta sätt att ingå i samtalmed mina informanter online, utan främst som aktivbloggläsare där jag har kommenterat deras inlägg påbloggen som ett sätt att mer aktivt interagera med minainformanter och deras läsare online. 7 I denna interaktionvisade sig den egna bloggen dock spela en viktig roll iatt göra mig som fältarbetande forskare mindre anonym.Dels fungerar bloggen som ett enkelt sätt att erbjuda enmed endast musklick tillgänglig kortfattad presentationav mig och min pågående forskning. Dels ger bloggenmig möjlighet att ackompanjera mina kommentarerpå andras bloggar med en ”avatar” i form av ettporträttfotografi av undertecknad, vilket ytterligarebidrar till att av-anonymisera min onlinenärvarooch förstärka min synlighet på fältet – och därmedytterligare synliggöra mig som medskapare av det fältjag undersöker (se även Markham 2005: 258).Avrundande reflektionerkring ett pågåendeexperimentReflexiv teknikanvänding är en metodologisk strategisom bejakar och söker utnyttja forskarens roll sommedskapare av sitt studieobjekt – i det här fallet,den feministiska ”bloggosfären”. Trots att min egenforskning i skrivande stund befinner sig i ett relativttidigt skede i processen har dess användbarhet som endel av en ”vardagslivets netnologi” redan nu manifesteratsig på flera sätt. Att aktivt använda den teknik sombloggarna integrerat i sina vardagsliv har bidragit meden medvetenhet om bloggandet som just vardagsaktivitet(snarare än enbart publicerad produkt), vilket i sintur inte minst har gynnat intervjusamtalen medinformanterna genom att öppna upp för frågeställningarkring teman jag annars inte skulle ha varit medvetenom. Reflexiv teknikanvändning erbjuder ett redskapatt undersöka inte bara de feministiska bloggarnassjälva mikroberättelser – utan också det feministiskabloggandets mikroberättande, både med avseende påbloggarnas eget berättande, och det mikroberättandesom sker inom ramarna för kommentarsfälten. Attinkorporera reflexiv teknikanvändning i mitt pågående”fältarbete i bloggosfären” har visat sig vara envälfungerande metodologisk ingång för att förstå desätt på vilka bloggandepraktikerna sker – och därigenomhitta en möjlig ingång till att fördjupa förståelsen förbloggteknologin som meningsskapande teknologi.Trots att jag är övertygad om att reflexiv bör varaett centralt inslag i vad vi lite lekfullt kan kalla en”vardagslivets netnologi”, återstår dock att se vilketdenna strategis fulla potential är. ”Cyberetnografin”befinner sig nämligen, med sitt ringa ett och ett halvadecennium sedan Escobar deklarerade dess nödvändighetför att förstå den ”cyberkultur” som då ännu låg i sinlinda, fortfarande i ett relativt tidigt stadium. Det endavi därför kan vara säkra på i nuläget är att ytterligaremetodologiska diskussioner och metodutveckling ärbåde nödvändig och oundviklig om etnologin skafortsätta att bidra med nya såväl som mer etableradeinsikter i hur vi ska förstå samtida utvecklingar vadgäller Internet och dess meningsskapande teknologier– ett ämne som jag bestämt hävdar är ett område sometnologer med sina kunskaper om vardagskulturer,”levd erfarenhet” och olika berättarpraktiker tordevara särskilt lämpade att förstå.7Notera att detta av forskningsetiska skäl har skett först efter attjag haft kontakt med dem utanför bloggen (genom e-post och/eller samtalsintervju) och därmed klargjort min forskarpositionoch mitt syfte.50Nätverket 2010: 2010: 47–51http://natverket.etnologi.uu.se

Gunnarsson Payne J. (2010) Fältanteckningar från Bloggosfären. Meningsskapande tekniker och vardagslivets netnologi.Nätverket 17, 47–51.ReferenserAtton, Chris 2004. An Alternative Internet: Radical Media, Politics and Creativity. Edinburgh:Edinburgh University Press.Beetham, Gwendolyn and Jessica Valenti 2007. Blogging Feminism: (Web)Sites of Resistence.S&F Online 5 (2), Spring 2007. (Tillgänglig: www.barnard.edu/sfonline/blogs/intro_01.htm,senast tillgänglig 2010-02-16)Bergquist, Magnus 2001. Mot Cyberrymden – och vidare: Etnologisk och folkloristisk ITforskningpå frammarsch. Kulturella perspektiv 1: 2001.Budka, Philipp and Manfred Kremser 2004. CyberAnthropology – Antropology of CyberCulture. Stefan Kittel, Barbara Plankensteiner and Maria Six-Hohenbalken (red.), Socio-Cultural Anthropology: Perspectives and research activities from Austria. Wien: Loecker Verlag.Cochrane, Keira 2006. The Third Wave: at a computer near you. The Guardian. 2006-03-31.(http://www.guardian.co.uk/world/2006/mar/31/gender.uk, tillgänglig: 2010-01-31)an Doorn, Niels & Lisebet van Zoonen & Sally Wyatt 2007. Writing from Experience:Presentation of Gender Identity on Weblogs. European Journal of Women’s Studies, 2007; 14;143-159.Drotner, Kirsten 1996. Ethnographic Enigmas: The Everyday in Recent Media Studies. NordicCultural Studies, 1996; 8 (2); 341-357.Drotner, Kirsten 2008. Boundaries and Bridges: Digital Storytelling in Education Studies andNew Media. Knut Lundby (red.), Digital Storytelling, Mediatized Stories: Self-Representationsin New Media. New York: Peter Lang.Hine, Christine 2000. Virtual Ethnography. Thousands Oaks: Sage.Escobar, Arturo 1994. Welcome to Cyberia: Notes on the Anthropology of Cyberculture.Current Anthropology 1994; 35(3); 211-223.Findahl, Olle 2009. Svenskarna och Internet 2009. World Internet Institute. (http://www.wii.se/publicerat/rapporter.html, senast tillgänglig 2010-02-21)Kennedy, Tracy L. M. 2007. The Personal is Political: Feminist Blogging and VirtualConsciousness-Raising. The Scholar and Feminist Online. Spring 2007. (Tillgänglig: http://www.barnard.edu/sfonline/blogs/printtke.htm, 2010-02-17)Lundby, Knut 2008a. Editorial: Mediatized Stories: Mediation Perspectives on DigitalStorytelling. New Media & Society, 2008: 10; 363-371.Lundby, Knut (red.) 2008b. Digital Storytelling, Mediatized Stories: Self-Representations in NewMedia. New York: Peter Lang.Oleksy, Elzbieta (red.) 2009. Intimate Citizenships: Gender, Sexualities, Politics. Oxon & NewYork: Routledge.Pajnic, Mojca & John D. H. Downing 2008. Introduction: The Challenges of Nano-Media.Mojca Panic & John D. H. Downing (red.), Alternative Media and the Politics of Resistance:Perspectives and Challenges. Ljubljana: Peace Institute.Plummer, Ken 2003. Intimate Citizenship: Private Decisions and Public Dialogues. Seattle:University of Washington Press.Plummer, Ken 1995. Telling Sexual Stories: Power, Change and Social Worlds. London: Routledge.Rodriguez, Clemencia 2001. Fissures in the Mediascape. An International Study of Citizens’Media. Cresskill, NJ: Hampton Press.Sade-Beck, Liav 2004. Internet Ethnography: Online and Offline. International Journal ofQualitative Methods. 3 (2) June, 2004.Svenska Akademiens Ordbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/Wood, Elizabeth Ann 2008. Consciousness-raising 2.0: Sex Blogging and the Creation of afeminist Commons. Feminism & Psychology, 2008; 18; 480-487.FörfattareJenny Gunnarsson Payne är fil. dr i etnologi vid Södertörns högskola.51http://natverket.etnologi.uu.se

Trovärdiga färger?Om att beskriva webbmiljöerSverker Hyltén-CavalliusSom lärare har jag under de senaste sju åren haftförmånen att få diskutera metodfrågor kring internetmed studenter på deras andra termin av etnologistudier.När jag blev ombedd att introducera internet imetodkursen hösten 2003 uppfattade jag det som enreaktion på att internet alltmer kommit att bli ettsjälvklart sökredskap och kontaktnät för i synnerhetyngre studenter. Eller för att använda ett träffandeuttryck från kurslitteraturen Att fånga nätet: internetbefann sig i en rörelse från informationsteknologi tillinteraktionsteknologi, en rörelse som under de år somgått sedan dess tagit många nya vändningar (Sveningsonet al 2003:13). Internets publika genombrott i Sverigefirade då nio år, vilket innebar att bland de yngstastudenterna fanns de som hade haft internet helasin tonårstid, medan tiden sedan internet för vissaav de äldsta kunde framstå som en parentes i livet.Man kan utan överdrift beskriva det som att sådanaerfarenhetsskillnader som stavas generation ställdes påsin spets i relation till just internet redan från början.En intressant aspekt av dessa skillnader handlar omjust beskrivningar. I den här artikeln vill jag först kortskissera några aspekter som jag tagit fasta på i våradiskussioner, och sedan avsluta med några mer generellakommentarer om hur vi som etnologer kan närma ossinternet.Utöver en inledande föreläsning där jag pratade ominternet som källa och fält för etnologiska studier,så fick studenterna i uppgift att göra en observationdär de skulle undersöka något fenomen eller någonfråga av vikt för deras tilltänkta uppsatsarbeten. På ettmer grundläggande plan handlade uppgiften om tvåsaker. Dels att alla beskrivningar med nödvändighetär analytiska eftersom de är beskrivningar av vadden beskrivande – givet sina utgångspunkter ochkunskapsmål – uppfattar. Dels att den enklasteskillnaden mellan vardagssurfande och vetenskapligtsurfande stavas metod – en medvetenhet och reflektionkring vägen till kunskap. Uppgiften såg ut såhär: utifrånen tydligt formulerad forskningsfråga skulle studenternagenom att föra noggranna anteckningar redogöra förhur de sökte sig fram till en sajt, och sedan beskrivasajten och följa upp någon av dess externa länkar.Redogörandet innebar alltså inte bara beskrivande avwebbmiljöer utan att man också behövde reflekteraöver varför man gjorde olika vägval i sitt navigerande.De äldsta studenterna kunde ibland ha svårt attfinna ord för att beskriva vad de mötte på webben,medan de yngsta var så pass vana vid att röra sig idessa miljöer att de inte längre kunde sätta fingretpå vad de såg. Egentligen samma slags frågor somman kämpar med när man första gången ska göra enetnografisk beskrivning av en situation i den fysiskaverkligheten uppenbarade sig: hur mycket ska jag tamed, hur ska jag formulera det, osv? Kunskapsmålet,eller det uppsatsprojekt som uppgiften skulle ingå i,måste spela roll när man avgör vad som skall ingå ien beskrivning. Och samtidigt kan man oftast tidigt ien undersökning inte avgränsa sina beskrivningar påsamma sätt som man kan göra när man blivit mer klaröver vad som faktiskt står i fokus. Uppgiften kundenog ibland framstå som svår, kanske för att studenternaombads att i hyfsad detalj beskriva sådant som mansom nätanvändare nog oftast inte reflekterar över. Menkanske hade det också att göra med internets skiftandekaraktär. Kanske framstod den efterfrågade detaljnivånsom svårsmält för att det handlade om något som förståsär en miljö för socialt samspel – att liknas vid ett torgeller en konsert, men också ett verktyg för samspel –som en telefon eller en penna. Kanske blev uppgiftensvår för att den på samma gång bad studenterna attbeskriva ett (i och för sig stort) vardagsrum, en telefonoch en telefonkatalog? I seminarieform kunde vi sedandiskutera uppgifterna, ofta spännande samtal där jagtror att både jag och studenterna lärde oss en del. Påsenare år har föreläsningen istället kommit att innehållaett inslag där vi tillsammans ger oss på att beskrivaoch associera kring några hemsidor av relevans för detgemensamma temat för fältarbetet.Byråkratiska och ”tråkiga”hemsidorEn av de första frågorna vi talat om är hur sidorna ärorganiserade. På kommuners hemsidor råder ibland enslags byråkratisk logik som på samma gång serverarISSN: 1651-059352Nätverket 2010: 17: 52–56http://natverket.etnologi.uu.se

Trovärdiga färger? Om att beskriva webbmiljöer#besökaren snabb tillgång till information och återspeglarkommunens sociala organisation med kommunens olikaverksamhetsfält uppställda bredvid varandra högt upppå sidan, från sophantering till barnomsorg, kultur ochfritid. Men där berättas oftast också andra berättelser,om kommunens historia i form av bilder eller filmklipp,och förstås i logotyper eller vapen som pekar mot alltfrån historia till geografiskt läge. Enkelheten gör attuppställningen av många studenter uppfattats som”tråkig” (vilket är ett bra ord att nysta i när manbeskriver något – vad är det som gör en sida tråkig?):vit bakgrund, svart text, få bilder, en informativ tonoch mycket lite ljud eller rörelse.Ibland har vi landat i diskussioner om vilken programvarasom använts för att utforma en hemsida. För destudenter som dechiffrerar den nivån uppenbarar sigytterligare analysmöjligheter, här talar nämligen ocksåformgivare och webbredaktörer om sitt eget kunnande,och signalerar kanske också med programvaran om detär en ”folklig” produkt som vem som helst kan sno ihop,eller om det är avancerat och påkostat. Från studenternahar då höjts frågan ”kan man analysera hemsidor påden nivån?” Självklart. Och ibland också följdfrågan:”måste man analysera hemsidor på den nivån?” Nej, intemer än man måste analysera människors berättandepå pauseringens och andetagets nivå, eller analyseraarkitektritningen när man beskriver ett rum. Som alltidnär vi analyserar något är det kunskapsmålet som styrvad vi ska ta hänsyn till och vad vi kan lämna därhän(Klein 1990).Visuella identiteterPå nästa nivå har vi funderat vidare kring den visuellaidentiteten. Vad är det för slags bilder som förekommer?När en kurdisk studentförening väljer att ha ettbergsmassiv i blickfånget så anknyter det till etableradeframställningar av en både föreställd och fysisk hembygdför kurder i diaspora. När en regional turistbyrå väljeratt ha en tätbefolkad solbelyst sandstrand och ettfolktomt, dimmigt landskap i höstfärger så gestaltar debåde föreställningen om den ideala sommarsemesternmed bad, sol och aktivitet, och en påminnelse omatt här också finns lugn, tid till eftertanke. Inte heltolikt en människa som samtidigt vill framstå som bådeglad, aktiv och utåtriktad och eftertänksam, klok ochintrospektiv, som både yta och djup. Vi har också pratatom vilka färger som förekommer? Vissa blåa nyanser irubriker och banners tycks ofta förmedla trovärdighet.Här har vi låtit oss vara ganska fria i våra associationer:den blåa färgen kan vi associera till flygbolag (t ex KLM,SAS, Delta, Finnair), den är frisk (blått signalerar intebara luft och vatten utan också ofta mint) och till enlång rad läkemedel. Färger har också gått att tolkasom en gränsmarkör mellan olika estetiska domäner:i en students jämförelse mellan två olika erotiksajtervar det tydligt att den sajt som riktade sig till engenusmedveten medelklass använde nyanser av gråttoch vitt, och svart-vita bilder, medan den andra sajtenanvände mycket rött och färgbilder. För studenternahar också rörliga banners, starka färger och mycketreklam framstått som inslag som kan sänka en sajtstrovärdighet. Överhuvudtaget tycks många associera”plottrighet” till en lägre grad av seriositet. En sådanassociation bottnar sannolikt i svenska smaknormer medstramhet, enkelhet och dova (i kontrast till ”skrikiga”)färger som huvudtema.TexterNästa nivå vi funderat kring är sidornas textligainnehåll. En relevant fråga är till exempel vilka moduseller tonarter som dominerar miljön: är det informativaeller uppfostrande påståenden, är det ironiskt lekfullteller allvarligt och sakorienterat, finns det inslag avjargong, och talar man till likasinnade eller till enbredare intresserad allmänhet? I många miljöer finnerman ”nyheter” – vilka slags nyheter handlar det om,visar de på ett större sammanhang eller handlar deom lokala företeelser? När vi tillsammans jämfördetvå hemsidor kring politiska sakfrågor, fann vi på endjurrättshemsida nyheter som handlade om aktuellahändelser kring djurhantering som också figurerat irikstäckande media, medan på den antirasistiska sidanhandlade nyheterna till stor del om demonstrationer.På den antirasistiska sidan kunde man se en film därnågra maskerade personer till tonerna av ”Jag ska målahela världen lilla mamma” saboterar en portuppgångmed målarfärg, och alla adobe-ikoner (till pdf-filer)var utbytta mot en snarlik hammare och skära isamma färger. I kontrast till denna lekfulla, internajargong, framstod djurrättssidan som mer allvarligoch ”mainstream”, med exempelvis bilder av kändasvenska djurrättsengagerade och informationstexterom organisationens drygt hundraåriga historia.LänkarEn viktig poäng med internet är dess förmåga att länkasamman företeelser och människor. På de hemsidorvi gått igenom har vi diskuterat en del kring länkar.Länkarna är ju ett sätt för en webbmiljö att lokaliserasig i ett socialt sammanhang, peka ut vad man gillaroch ogillar, vad man ser upp till och ser ner på, varman menar att kunskap finns att hämta, vad manuppfattar som nytt respektive gammalt, och mycketmer. Som en utgångspunkt har Martina Ladendorfs(Ladendorf 2002, efter Sveningson et al 2003:162-163) särskiljande av länkars funktioner tjänat – är detfrågan om statushöjande länkar, bekräftande länkar,ironiska länkar (av typen ”titta på den här komiskasajten”) eller saboterande länkar (för att överbelastaservrar)? Men också om man kan tolka länkarna påandra sätt – går de utåt till helt andra sammanhang, ellerpekar de snarare inåt mot ett internt sammanhang (t exmot systerorganisationer i andra länder, motsvarandeinstitutioner osv)?53Nätverket 2010: 17: 52–56http://natverket.etnologi.uu.se

Hyltén-Cavallius S.#Sammantagna intryckDet var här vi kunde börja prata om sammantagnaintryck, alltså den nivå som kanske alla upplevelseregentligen börjar i, men som i en fungerandebeskrivning först måste plockas isär och diskuteras bitför bit. Ord som kunde komma upp här var till exempel”billigt” eller ”taffligt” om sajter som gav ett lite mindregenomarbetat intryck, ”stelt” kunde förekomma om tillexempel kommuners eller myndigheters hemsidor. Viresonerade en del kring tänkbara målgrupper och vadsom skulle kunna tänkas vara avsikten med hemsidan.Är det frågan om myndigheter som söker ett sätt att talatill ”ungdomar” på ”deras” vis? Är det en reklampelare,en megafon för åsikter, ett sätt att värva medlemmar, enanslagstavla, ett torg, en butik? Och för vilka användarekan hemsidan tänkas fungera på vilka sätt? Är hemsidanannonsplats för vissa och en identifikationspunkt förandra?Några avslutandefunderingarVåra diskussioner kring hemsidorna pekar mot en litendel av hur internetanvändandet idag ser ut. Mångahemsidor som vi diskuterat genom åren är uppbyggdakring en envägskommunikation – låt vara ofta medmöjligheter att kommentera eller ställa frågor – medani communities, nätverk och onlinespel så är samspeletdubbelriktat, eller kanske snarare mångriktat. Det härfår mig att tänka på några avslutande punkter:• Vi har sagt väldigt lite om massiva online-spel(t ex WoW), sociala nätverk (som facebook,myspace), chattar eller mediedelande webbplatseroch communities (som youtube eller flickr). Litehårdraget skulle man kunna beskriva det som attvi satt punkt ungefär där det börjar bli riktigt kul,där folk börjar utbyta information med varandraoch använda internet som en social infrastruktur(och under de första åren av undervisningen fannsöverhuvudtaget inte flera av dessa). Samtidigttror jag att det funnits en poäng med att just låtadiskussionen börja med det mest basala, självaden miljö som inramar det samspel vi intresseraross för. Detta för att de här aspekterna är lättaatt glömma bort när vi ger oss i kast med allspännande interaktion som pågår där. Som jag sadeinledningsvis så är de här aspekterna också ofta mereller mindre osynliga för vana internetanvändare.• Den andra punkten handlar om förändring. Jagär van vid att kurslitteratur om irl-etnografi gåratt använda under lång tid. Successivt behöverden förstås bytas ut, t ex för att de teoretiskagrundantagandena förändrats, eller för att mediereller kommunikationer förändrats, men de generellatankarna kring observation, reflexivitet ochrepresentation har en hög beständighet. För denvirtuella etnografin är det inte säkert att det fungerarpå det sättet: om man jämför den e-postande ochinformationssökande nätanvändaren vid mitten av90-talet med den intermediala nätverkaren ellersecond life-avataren vid mitten av 00-talet så är detuppenbart att vi, med Schutz ordval, har att göramed olika former av socialitet, av sätt att vara medvarandra (Schutz 1999:102ff ). Det är inte mycketmer som förenar de här fälten än vad som förenar demmed fysiska fält (vilket jag strax återkommer till). Närjag i samband med ett pågående forskningsprojektskulle skriva om kommentarer kring ett musikklippav medlemmar i youtubes community, visade detsig att det första större arbetet om youtube meden mer kvalitativ ansats (det går dock att hitta merkvantitativt inriktade studier av användarvanor) justhade kommit ut (jfr Snickars 2009), och att självaforskningsfältet kring sociala nätverk och web 2.0ännu verkade vara under uppbyggnad (Hyltén-Cavallius 2009). Samtidigt finns det också risker iatt alltför starkt betona det specifika med internet(inte minst med tanke på Internets föränderlighet)– kanske är det snarare så att fältarbete, oavsettvar vi bedriver det, alltid kommer att väcka frågorom sådant som kunskap, fält, beskrivning, kontext,reflexivitet, representation och makt. När vi välmöter människor eller användare, ställs vi på sättoch vis inför samma slags frågor. Och dessutommåste man påminna sig om att också denna bildav den snabba förändringstakten och av teknikensom en gjutform för mänskligt samspel, i sig utgören stark förståelseram kring internet – och somförtjänar att undersökas i sig. Det leder vidare tillmin tredje punkt.• Denna tredje och sista punkt handlar om vikten avatt lyfta blicken från internet. Dels i relation till denegna uppgiften: på vilka sätt är internet relevanti just min studie, med just mina frågor? Men delsockså i relation till fältet: på vilka sätt är internetviktigt just här, för de här människorna? För mångamänniskor har internet blivit en integrerad del avvardagen, statusuppdateringen på facebook skötsvia mobilen på bussen, och mp3-spelaren har ersattsav ett spotifykonto på en smartphone. Men för likamånga människor är internet mer att likna vid enstationär telefon, eller kanske en tevekanal. Mankan också förvänta sig att förhållningssättet tillinternet, precis som till andra verktyg, ofta är ytterstpragmatiskt. Att ställa frågor om internet blir då litesom att ställa frågor om tandborsten, något som kanvara svårt att tala om för att det är så självklart ochbasalt. I mina pågående intervjuer med rockmusikerhar det ofta visat sig att man har just ett sådantpragmatiskt förhållningssätt: på bandets hemsidabjuds på mer av envägskommunikation medpresentation, en historik och några låtar, medan påderas myspace-sida är inslaget av dialog större - etthejande mellan olika band och enskilda användare,annonser om egna och andras skivsläpp och turnéer,54Nätverket 2010: 17: 52–56http://natverket.etnologi.uu.se

Trovärdiga färger? Om att beskriva webbmiljöer#inbjudningar från fans, arrangörer och andra bandtill sidans ägare om att delta i nya festivaler ochspelningar. Båda funktionerna är viktiga, men deär ändå bara två sätt för banden att få göra det devill, nämligen att spela och sprida sin musik.Så för att sammanfatta: med hjälp av ett antal parametrarsom färg, form, text och länkar har vi börjat nysta ihur man kan beskriva webbmiljöer. Där befinner vi ossofta i början av det beskrivingsarbete som ett fältarbetepå webben kan innebära. Och från den punkten kanman bara konstatera att internet betyder olika sakeri olika fält, men att internet på en och samma gångutgörs av miljöer som har sina egna villkor, och utgörett redskap, ett fält och en teknik som allt starkare ärinvävt i människors vardagsliv.55Nätverket 2010: 17: 52–56http://natverket.etnologi.uu.se

Hyltén-Cavallius S. (2010) Trovärdiga färger? Om att beskriva webbmiljöer. Nätverket 17, 52–56.ReferenserHyltén-Cavallius, Sverker 2009. Klicka på ikonen: populärmusikaliska historieskrivningar påyoutube. Kulturella perspektiv 2009:3-4.Klein, Barbro 1991. Transkribering är en analytisk akt. Rig 1991:2:41-65.Ladendorf, Martina 2002. Cyberzines: Irony and parody as strategies in a feminist sphere.Johan Fornäs et al (red.), Digital borderlands. Cultural Studies of Identity and Interactivity onthe Internet. Amherst: Peter Lang.Schutz, Alfred 1999. Den sociala världens fenomenologi. Göteborg: Daidalos.Snickars, Pelle 2009. Youtube – sajten, myten, legenden. Tvärsnitt 3:2009. http://www.vr.se/huvudmeny/tvarsnittnr32009/essayoutubesajtenmytenlegenden.4.227c330c123c73dc58680002632.html, senast besökt 2009-11-03.Sveningson, Malin, Mia Lövheim & Magnus Bergquist 2003. Att fånga nätet. Kvalitativametoder för internetforskning. Lund: Studentlitteratur.FörfattareSverker Hyltén-Cavallius är fil. dr i etnologi vid Stockholms universitet.56http://natverket.etnologi.uu.se

Reflektioner kring ett skivsläppLars KaijserDen nionde september 2009 släpptes Beatles samtligabrittiska originalskivor i cd - format. Det är inte förstagången som skivkatalogen återutgivits. Originalalbumendebuterade på cd 1987, under nittiotalet utgavs treskivsamlingar med outgivet material och tidigare undernollnolltalet har de amerikanska Beatlesutgåvorna förförsta gången distribuerats på cd. Det speciella 2009var att skivorna remastrats, alltså fått en uppfräschadljuddräkt, och att de utgivits i både en mono ochen stereoversion. Händelsen fick stort utrymme imedierna. Skeptiska röster höjdes mot den massivareklamkampanjen, mot Beatles upphöjda status ochmot mediernas stora intresse. Samma röster lyftesamtidigt fram Beatles betydelse för populärmusikenoch rekommenderade det flesta skivorna.IngångTanken med min artikel är att diskutera om det gåratt se några kopplingar mellan Internets konstitutionoch hur Beatles framställts i samband med skivsläppet.Bakgrunden är ett intresse i populärmusikens historiaoch framförallt varför den ser ut som den gör. EnStereoutgåvan. © 2009 Apple Corps Ltd/EMIutgångspunkt är att det inte finns någon fast och färdigbiografi utan att varje framställning är avhängig sinasärskilda omständigheter. Det kan handla om vem somberättar, var berättelsen sker och genom vilket media.Till exempel präglas guidade bussturer till BeatlesLiverpool inte bara av vad Beatles en gång i tidengjort utan också guidernas ambitioner att framställaLiverpool i en god dager (Kaijser 2002). Med andra ordkan presentationen av Beatles uppfattas som en effektav olika ordnande faktorer (Law 1994). En sådan tankeleder bland annat till ett intresse för de betingelsersom har betydelse för hur Beatles framställs. Här kanallt som påverkar framställningen vara av vikt. Detgör ingen skillnad om det är skribentens stilistik ellerhemsidans utformning som verkar i framställningen(Latour 2005). Jag kommer med andra ord mer attintressera mig för hur nätet påverkar framställningen avBeatles, än att diskutera de berättelser som berättas. Detär samtidigt inte meningsfullt att dra en alltför striktgräns mellan vad som driver fram framställningarnaoch framställningarna i sig. De är trots allt två sidorav samma mynt.En följdfråga i sammanhanget är om framställningenpå nätet också påverkar hur min läsning bäst redovisas.Här är inspirationen John Law och hans tankar omanslagstavlan (pin board) som modell för hur mankan återge resultaten i ett forskningsprojekt (Law202). Law modellerar och skiljer på berättelsen somformar en tydlig och reducerad framställning, och påanslagstavlan där olika utformade informationer kanträngas med varandra och ge utrymme för en merkomplex framställning. Till detta återkommer jag islutet.Kort om insamlingenEn första fråga att ställa sig är vilken betydelse mittsätt att söka information har för det material som minaresonemang utgår ifrån. Till att börja med är sökandetbegränsat till hur gruppen framställs i samband medutgivningen och då främst på samlade omdömen omBeatles (och till exempel inte hur enskilda skivor ochlåtar värderas). Jag har sökt efter argument för dessabedömningar och vilka debatter de väckt. Metoden föratt vaska fram mitt material har varit den mest enkla.ISSN: 1651-059357Nätverket 2010: 17: 57–62http://natverket.etnologi.uu.se

Kaijser L.#Till att börja med googlade jag ”Beatles remaster” ochgick i tur och ordning in på de hemsidor som listadesoch som verkade intressanta. På hemsidorna sökte jagmig runt bland listade artiklar och genom angivnalänkar sedan vidare till andra domäner. Intuition ochlust var inledningsvis vägledande. Jag har med en vissnyckfullhet klickat på länkar som på olika sätt fåttmig att associera till diskussioner och omdömen. Dethar lett till många återvändsgränder, som till exempelalla de små notiser som i stort sett bara berättat attskivsläppet varit på gång. Ofta har jag gått i cirklar ochletat mig tillbaka till hemsidor som jag redan besökt.Det har samtidigt inte varit ett helt blint sökande. Jaghar använt internet som källa för olika studier, blandannat musik, i ungefär tio år. När jag valt att sökamig in på olika domäner har det varit med en visserfarenhet av vilken typ av artiklar som kan tänkasfinnas på respektive hemsida. En viss, låt mig kalla detpliktkänsla, infann sig också efter en viss tid och jagbörjade följa upp hemsidor som i mina ögon verkademindre intressanta.En viktig avgränsning har varit att jag bara sökt ochintresserat mig för hemsidor på svenska eller engelska.Här har mina språkliga begränsningar haft betydelse.Engelska och svenska ringar in ett begränsat men imina ögon tillräckligt material för undersökningen.Men utelämnar samtidigt områden som till exempelJapan där det finns ett starkt Beatlesintresse.Sammantaget har sökningarna resulterat i ett omfattandematerial bestående av recensioner, artiklar och krönikor,med tillhörande kommentarer och diskussioner. Härfinns ingen brist på material. Det har snarare varit så attmängden hemsidor med intressant innehåll har käntsövermäktigt. När jag satte punkt för insamlingen vardet därför att jag tyckte att nu räcker det. Det fanns etttillräckligt material för mina ändamål. Här reageradejag som jag gjort i andra fältarbeten som byggt påintervjuer och observationer av vardagsliv. Jag sattestopp därför att jag tyckte att jag kände igen allting.Därför att jag inte längre blev överraskad.Min intuition har alltså väglett mig. Det finns ingenanledning och tro att berättelsen om Beatles skulleframträda på ett annat sätt om någon annan än jaghade gjort insamlingen. Däremot är det troligt att detskulle finnas skillnader i nyanser om sökningarna hadegjorts på en annan språklig basis. Beatles är ett i mångaavseenden globalt fenomen och hur det framställskan knytas till den position och det sammanhang därberättelsen framförs. Ett exempel här kan vara hurBeatles genomslag framställs från olika nationellautgångspunkter (jfr Trynka 2004). I England växteBeatlemania sakta fram under våren för att helt slåigenom i samband med utgivningen av She Loves You iaugusti 1963, i Sverige bäddade gruppens medverkan iTv-programmet Drop in för det breda genomslaget och iUSA var det I want to hold your hand och uppträdandet iEd Sullivan show i februari 1964 som banade väg för enamerikansk Beatlesfeber. Här finns också en mer lokal58Monoutgåvan.© 2009 Apple Corps Ltd/EMhistorieskrivning och i Liverpool betonas återvändandetfrån Hamburg och spelningen på Litherland Tower Halli december 1961 som det tillfälle då de i staden närmastokända musikerna slog igenom lokalt. Den geografiskautsiktspunkten är betydelsefull för den historia somberättas. I mitt material är denna punkt belägen i ettsvensk/anglo/amerikanskt landskap.De närvarande berättarnaDet är inte ovanligt att de skribenter som skriver ompopulärmusik själva är tydligt närvarande i texten (jfrFrith 1996, Widestedt 2001). Så är också situationeni det material som jag funnit. Det kan till exempelvara som när Aftonbladets Jens Peterson i en krönikabeskriver Beatles vida betydelse:2 november 1963 hade jag fyllt 10 år och tittade påtv-programmet ”Drop in”. The Beatles var med isvensk tv. På Gröna Lundsteatern i samma programsom Lill-Babs. Glädjechocken förändrade mitt ochmånga andras liv. Hej då bossa nova. Välkommennya galna ljud, nya frisyrer och skor som kalladesBeatles-boots. 1Krönikören knyter Beatles till sin egen vardag ochhur Beatles slog igenom i ett svenskt sammanhang. Ikrönikan från Aftonbladet precis som i många andraav de artiklar som jag funnit på hemsidor knutna tilletablerade medier som dagstidningar och tevekanalerär det också lätt att identifiera författaren. Artiklarnaär signerade, det finns en epostadress och ofta ocksåen bild på personen som skrivit. Det ger artiklarna enpersonlig touch och en tydlig avsändare.Det är dock inte alla som närvarar på Internet somär lika tydliga med vilka de är. På de flesta hemsidorsom jag besökt har det varit möjligt att kommentera depublicerade artiklarna. Det har skapat många och i vissafall långa diskussioner om den publicerade artikeln ochdess innehåll. Här har inläggen varit än mer personliga,men också anonyma. Detta tycks ha banat väg för enofta hårdare och råare jargong. En artikel som väckte1http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/jenspeterson/article5750410.abNätverket 2010: 17: 57–62http://natverket.etnologi.uu.se

Reflektioner kring ett skivsläpp#uppmärksamhet i samband med skivsläppet var enkrönika av Andres Lokko där han resonerar kring Apple(Beatles bolag) och deras restriktiva hållning när detgällt användandet av Beatles låtskatt . 2 Lokko menaratt bolagets förhållningssätt haft negativa konsekvenserför gruppens samtida betydelse och att de i viss månskrivits ut när 1900-talets moderna historia diskuteras.Krönikan bemöttes bland annat så här:xmaskid sa...“andres lokko är en idiot. en trend-nisse och inget annat.imorgon ska jag köpa rubber soul och revolver.” 3Exemplet är bara ett bland många där invektiv ochförolämpningar ingår som en del i argumentationen ochbedömningen av Beatles. De hårda orden drabbar intebara de skribenter som kommenterar skivutgivningenutan också Beatles själva. Så här skriver till exempelen anonym signatur:“Beatles är dock ett av de mest överskattade bandensom någonsin funnits. John Lennon var visserligenett geni men dessvärre styrdes bandet med järnhandav idioten Paul McCartney som är ett stort skämttill pop-musiker! Paul är en patetisk jä-la h-ra sombara är ute efter pengarna!” 4Det har under de senaste decennierna funnits ettstort utrymme för en utåtriktad känslomässighet iden populärmusikaliska media bevakningen (Kaijser2005, Lindberg m.fl. 2000). Ett affektivt registerordnar populärmusikhistoriens utformning och deti papperstidningar likaväl som på internet. Hårdaomdömen har också hört till. De anonyma utsagornapå internet tycks dock skärpa tonen. De icke definieradesignaturerna tillför inga nya former för bedömning.Men de yttrar sig i tillspetsade ordalag som inte användslika ofta när det finns en tydlig avsändare.Känslomässigheten kan diskuteras i termer avengagemang. Flera av de reportage, recensioneroch intervjuer som jag funnit är resultatet av ettmusikjournalistiskt arbete. Texternas utformning följeretablerade mallar anpassade för dagstidningars nöjesochkultursidor. Det är också en utvald skara skribentersom får delta här. Detta gäller inte för dem som arbetarmed egna bloggar eller som kommenterar publiceratmaterial. Här är det egna engagemanget drivande. Mandeltar i de sammanhang man vill och gör det utifrånett eget intresse. Här är det öppet för vem som helstatt delta och bidra med sina åsikter (såvida ingen medhemsida- eller serveransvar väljer att gå in och redigerainläggen). På så sätt öppnar nätet för en både bredareoch i viss mån mer demokratisk historieskrivning,samtidigt som det naturligtvis också gör det möjligt2http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/beatles-stiger-ner-franhimlen_3475433.svd3https://www.blogger.com/comment.g?blogID=3191848724832843596&postID=42346127620257343814https://www.blogger.com/comment.g?blogID=3191848724832843596&postID=4234612762025734381för vem som helst att gå in i en diskussion utan andraintentioner än att röra om i grytan.Nätet öppnar med andra ord dörren för fler ochframförallt för en mer schatterad skara skribenter.Det är fler röster som tar del i hur Beatles framställs.Det affektiva och känslomässiga engagemanget ärbrett förankrat. Men den i pappersmedier trycktakritiken (som alltså också finns på internet) får samsasmed parallella och mindre identifierbara röster somtidigare inte haft samma utrymme. Fanzines ochtidningar skrivna av fans har funnits länge, men detär först med internet som de kan konkurrera om etttolkningsföreträde på samma arena.Nu och dåInformationen på nätet är i rörelse. Om ett tidningsarkivsakta expanderar och blir mer omfattande så omskapasordningen på internet kontinuerligt. Artiklar kommertill och vissa hemsidor omvandlas samtidigt somandra försvinner. När jag först googlade fram mittmaterial hamnade artiklar och recensioner högt upppå sökningarna. När jag gick in några veckor senare vardet istället nätbutiker med reklam för skivorna som låglängst fram i sökningen. Här finns en flyktighet somgett sig till känna när jag vid olika tidpunkter gått inför att samla in material.Det är här tydligt att diskussionerna och presentationernanär de skrivs är förankrade i ett tydligt nu. Skribenternablickar bakåt och relaterar Beatles till såväl de historiskabetingelserna för deras genomslag som till dagenspopulärmusikaliska landskap. I texter och krönikorförhåller man sig till en kronologisk historieskrivning.Det är möjligt att nå en stor del av de krönikor ochartiklar som jag läst såväl genom pappersmedier somgenom nätsökningar. Om jag i första hand hade valtatt gå via tidskrifter hade de olika tidningarna fungeratsom små tidsutsnitt från det tillfälle när artiklarnaskrevs. Här skiljer sig tidningarna från internet. Närjag i februari fem månader efter skivsläppet går in påen hemsida för att se om den ändras fanns där intebara den eftersökta artikeln utan också en uppmaningatt skänka pengar till det jordbävningsdrabbade Haiti.En stor del av det material som jag samlade på migunder tiden för skivsläppet är fortfarande tillgängligtpå internet (och i de flesta fall är de daterade), men dehar fått en annorlunda och mer uppdaterad inramning.Har då detta någon betydelse? Ja, jag tror det. Till attbörja med är mitt material avhängigt den dag då jagväljer att gå ut på nätet. Det sker i jämförelse med enarkivstudie en förskjutning från ett skriftligt materialtydligt kategoriserat efter den tid då det skrevs till ettmaterial betingat av när det samlats in. Tiden försvinnerinte ur artiklarna, men det blir ett material som tillviss del mer påminner om resultatet av ett fältarbetemed deltagande observation. Till det kommer allakommentarer och diskussioner som kan återfinnaspå nätet. Kanske skulle man kunna säga att bedriva59Nätverket 2010: 17: 57–62http://natverket.etnologi.uu.se

Kaijser L.#nätetnografi, i jämförelse med andra insamlingsmetoder,påminner om att gå igenom ett nyckfullt upprättat arkiv,samtidigt om någon står bredvid och pratar.Vanliga tidningar ger ett stumt intryck vid sidan ominternet. De saknar förutom länkar till andra artiklaroch möjligheten till kommentarer också möjlighetentill ljud och bild. Att möjligheten finns innebär dockinte automatiskt att den används. Det blev till exempeltydligt när jag under hösten 2009 följde nedräkningenpå en lista över nollnoll-talets bästa låtar. 5 Här användesnätet på ett helt annat sätt. Skribenter och debattörerknöt sina texter och inlägg till Spotify och de flestalåtarna gick snabbt att hitta. Beatles å sin sida harhållit sig ifrån Spotify, Itunes och andra liknandetjänster. Det var detta som Anders Lokko syftade pånär han diskuterade Apple och Beatles betydelse idag.Att Beatles inte varit tillgängliga för nedladdning harockså varit ett tema i flera krönikor och diskussioner.Samtidigt har inte artiklarna varit helt ljudlösa och dethar ofta förekommit referenser till filmer på Youtubedär det finns ett stort Beatlesmaterial. 6 När man sökerBeatles på nätet framstår de trots alla träffar som mersvårtillgängliga. Något som kan tolkas som hög status,men lika gärna som ett misslyckande med att följa sintid.Här och därDet är genom nätet möjligt att ta del av artiklar,information och tankar från många olika delar avvärlden. Några teman återkommer oftare. Hit hörBeatles betydelse för såväl musikindustrin som förandra områden. En återkommande diskussion är hurpass betydelsefulla Beatles är idag. De flesta är enade omatt gruppen haft en stort inflytande. Alla är dock inteöverens om att detta inflytande fortfarande är giltigt.“Beatles är våldsamt överskattade. Det pratas omhur bra det är men ingen spelar någonsin derasskivor, inte på fester, inte på radion och inte påkrogen. Stendött och bortglömt utom hos ett antalfyrtiotalister som när myten.”Tomas i Uppsala, 12:14, 7 september 2009. 7Här kan konsekvenserna för nutida historieskrivningtillspetsat kunna sägas vara huruvida Beatles betydelseligger i ett förr eller om de fortfarande har en verkandekraft. Här finns också inlägg som frågar sig om Beatlesinflytande varit till godo eller om de snarare haft entveksam inverkan på populärmusiken. Så här SkriverSvenska Dagbladets Hannah Fahl:”The Beatles, trots sin oantastliga status i rockmusikenskanon, är att jämföra med Hitlers mormor. Oasis ärHitlermamman (jag vet att vi alla älskade dem dådet begav sig, men såhär i efterhand, Fuckin’ in thebushes?), och Führern själv representeras naturligtvisav de klonade gatumusikanterna världen över somvarvar Wonderwall med Hey Jude, om och om igen.” 8Nätets konstitution öppnar för dialoger mellan vittskilda platser, vilket också sker. Men det tycks docksom att de flesta diskussioner håller sig inom ettförhållandevis litet sammanhang. De som skriver görsom tidigare nämnts detta från den geografiska platsdär de befinner sig. Här är det till exempel möjligt attse ett svenskt mediesammanhang där man refererar tillvissa gemensamma element som den tidigare nämndakrönikan av Anders Lokko. Här ingår journalister frånde största dagstidningarna som Dagens Nyheter ochSvenska Dagbladet, och Aftonbladet och Expressen.Här konstitueras genom gemensamma referenser engrupp med varandra bekanta journalister samman meden grupp mer eller mindre identifierbara bloggareoch kommentatorer. De är dock inte det endasvenska sammanhanget och här finns till exempel denätbaserade fansidorna med sina egna diskussioneroch gemensamma referenser (som tributeband ochkollektiva resor till Beatlesfestivaler i såväl Sverigesom till Liverpool). 9En inbjudan till fest. Undrar var den är?Roll up for The Beatles Remastered. Rediscovered party!You must’ve heard that the whole Beatles back cataloguehas been remastered and re-released. Well, there’ll be alaunch party tomorrow at One Utama, PJ, at 9.09 am.Geddit?(Tomorrow is 9 September 2009, and the party will kick offat 09:09:09). 105http://nollnolltalet.se/6Till exempel denna favoritlåt: http://www.youtube.com/watch?v=3vJn9RLhMmk7Kommentar till Dagens Nyheters Nils Hansson recension Publicerad2009-09-06.608http://www.svd.se/opinion/kolumnister/hannafahl/beatles-fladderblev-forodande_3504691.svd9http://www.beatlessweden.com/modules/news/10http://www.junkonline.net/articles/2278-Roll-up-for-The-Beatles-Remastered-Rediscovered-party#Nätverket 2010: 17: 57–62http://natverket.etnologi.uu.se

Reflektioner kring ett skivsläpp#Samtidigt öppnar nätet för att en mängd olikasammanhang (förutom den svenska mediedebatten)plötsligt närvarar på min skärm. Platser, personer ochsammanhang som jag inte vet var de befinner sig ellervilka de är blir plötsligt tillgängliga och jag deltar isammanhang där flera referenser går mig över huvudet.Det betyder inte att diskussionerna om Beatles passerar,men de vävs samman med obekanta trådar.SlutordJag har tidigare nämnt att nätet öppnar för enhistorieskrivning som ger utrymme för flera röster.Det öppnar också för att flera platser och sammanhangpå olika sätt blir närvarande. Jag nämnde de svenskaarenorna. Detta är knappats begränsat till ett svensktsammanhang. Jag har under många år följt hur Beatlesframställs i de lokala Liverpoolmedierna och därgäller samma villkor som i de svenska, men medandra positioner och referenser. 11 Jag nämnde tidigarehur journalisten från Aftonbladet skrev in Beatlesgenomslag i en nationell kontext. Det gäller också förskribenter i andra länder. Beatles framställs inte baragenom många röster utan också från geografiskt skildasammanhang och positioner. Detta är naturligtvis intenytt, men med nätet blir de jämbördigt tillgängliga.Hur kan man då ge rättvisa åt denna brokighet?Jag återkommer här till John Law och anslagstavlansom metafor. Här är bilden av anslagstavlan densom kanske hänger i köket hos en familj och därfotografier, urklippta serier, en turlista, ett antalpersonliga meddelanden, ett kvitto, menyn med listadehämtmatsalternativ, någons fotbollstider och någonannans danstider hänger bredvid varandra. De berättarkanske om samma familj, men det går att finna fleraberättelser och alla går kanske inte helt ihop medvarandra. 12 Genom att tänka sig en presentationsom en anslagstavla undviker man att ordna alladessa olika berättelser till en gemensam berättelse.Istället försöker man placera olika berättelser ochdiskussioner bredvid varandra. Här är det lätt atttänka sig olika hemsidor med artiklar med påföljandedebatter som olika men likvärdiga förhandlingar omBeatles historia och status. Beatles blir då inte baravad de än gång i tiden gjorde utan också allt detsom de själva medverkat till och dessa diskussionerär en del av detta. Det är här viktigt att påpeka attde olika hemsidor som jag sett inte berättar ochdiskuterar på helt väsenskilda sätt. Det är snarareså att det ofta är samma teman som återkommer.Men det finns nyansskillnader och Beatles skrivs ini olika sammanhang, tider och platser lite beroendepå hur diskussioner och presentationer i olika forautvecklar sig.11Se http://www.liverpoolecho.co.uk/liverpool-entertainment/thebeatles/the-beatles-news/,respektive http://www.liverpooldailypost.co.uk/liverpool-life-features/the-beatles/12John Law har här låtit sig influeras av författarna Gillis Deleuzeoch Félix Guatteri och deras begrepp rhizome. Han skiljer enframställning som likt ett träd växer uppåt med tydliga förgreningaroch rhizomet som snarare sprider ut sig åt alla håll, utan någottydligt centrum.61Nätverket 2010: 17: 57–62http://natverket.etnologi.uu.se

Kaijser L. (2010) Reflektioner kring ett skivsläpp. Nätverket 17, 57–62.ReferenserFrith, Simon 1996. Performing rites. On the Value of Popular Music. Cambridge. Mass: HarvardUniversity Press.Kaijser, Lars. 2002. And the rest is history… Anne Eriksen, Jan Garnert & Torunn Sellberg(red.), Historien in på livet. Diskussioner om kulturarv och minnespolitik. Lund: Nordic AcademicPress/Historiska media.Kaijser, Lars. 2005. Århundradets artister. Magnus Öhlander (red.), Bruket av kultur. Hurkultur används och görs socialt verksamt. Lund: Studentlitteratur.Law, John 1994. Organizing Modernity. Oxford UK & Cambridge USA: Blackwell.Law, John 2002. Aircraft Stories. Decentering the Object in Technoscience. Durham & London: DukeUniversity Press.Latour, Bruno 2005. Reassembling the Social. An Introduction to Actor-Network-Theory. Oxford:Oxford University Press.Lindberg, Ulf, Gestur Gu∂mundson, Morten Michelsen & Hans Weisethaunet 2000. Amusers,Bruiserns & Coll-Headed Cruisers. The Fields of Anglo-Saxon and Nordic Rock Criticism.University of Århus: Århus.Trynka, Paul 2004 (red.). The Beatles. Ten Years That Shook The World. London, New York,Munich, Melbourne, Dehli: DK/Mojo Magazine.Widestedt, Kristina 2001. Ett tongivande förnuft. Musikkritik i dagspress under två sekel.Stockholm: Stockholms universitet, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation.FörfattareLars Kaijser är docent i etnologi vid Stockholms universitet.62http://natverket.etnologi.uu.se

Att sörja ett sällskapsdjur på internet – med kattensom exempelAnders GustavssonI bondesamhället hade alla tamdjur en relation tillgårdens produktion. Detta gällde även för hundaroch katter. Tanken på att de skulle vara sällskapsdjurvar inte aktuell. Katterna skulle hålla antalet råttoroch möss i schack. När katter avled, förekom ingaceremonier, utan de döda djuren grävdes ofta ned igödselstaden eller i en avfallshög. Detta har jag självupplevt under uppväxten på en lantgård. Situationenhar varit annorlunda i städerna där djuren haft ensällskapsfunktion på ett helt annat sätt (Broberg2005, Pollard 2003). När de avled behandlades demera pietetsfullt än på landsbygden. I senare tid harkremering blivit det vanliga och djuren har begravtsi närheten av hemmet. Särskilda djurkyrkogårdar hari någon nämnvärd omfattning dock låtit vänta på sigtill sent 1900-tal i Sverige, medan några sådana harsina anor tillbaka till 1800-talet ute i Europa. I Norgesaknas djurkyrkogårdar fortfarande. De få som harfunnits har blivit nedlagda (Gustavsson 2008).Sörjandet har på senare tid börjat uttryckas genombudskap på internet. Detta nya forum ger oanade ochhittills i stort sett outnyttjade möjligheter att bedrivakulturforskning och nå fram till känslor, tro ochupplevelser hos vår tids människor. Här vill jag göraen pilotstudie om förhållningssätten till avlidna kattersom varit sällskapsdjur och där fältforskningen utförspå internet i stället för genom samtal och intervjuer.Att sådan forskning börjar få uppmärksamhet på ettprincipiellt plan inom kulturvetenskaperna märksbl. a. genom att uppsatserna i årsboken EthnologiaScandinavica 2009 ägnades åt grundläggande frågorrunt temafältet internet som källa för forskningen.Frågeställningarna i den här studien tar fasta på hursällskapsdjurens ägare uttrycker sina känslor infördet faktum att djuret avlidit, antingen det skettgenom sjukdomar eller olyckor. Har minnet av ochkänslorna runt sällskapsdjuren antagit former somliknar hur anhöriga sörjer människor som avlidit? Sessällskapsdjuren som en integrerad del av familjen? Finnstankar på en tillvaro efter döden också för djuren ochhur tar detta sig uttryck?Svenska minnessidor om avlidna sällskapsdjur, i flerafall i form av diskussionsforum där andra människorkan komma med inlägg och svar i en gästbok, uppstodrunt tiden för millennieskiftet 2000. De handlar omdjurens himmel (http://hem.fyristorg.com/djurenshimmel), (www.djurenshimmel.se), djurens minneslundoch kattkyrkogårdar (www.katt.nu/kyrko-minnes.htm),(www.kattforum.se) (www.katter.nu/bortgang/katt/)(jfr Åkesson 2005). Där finner man inlägg i sambandmed att katter måst avlivas eller omkommit genomolyckor. I gästböckerna svarar i stor utsträckning andramänniskor som haft liknande erfarenheter av att mistasina katter. Gästböckerna blir på så vis en mötesplatsdär man kan uttrycka och dela sina känslor utan att mankänner varandra från tidigare. Efter 2005 har sådanaminnesssidor ökat mycket markant i Sverige. I Norgehar de också börjat förekomma under 2000-talet ävenom det inte har skett i samma omfattning som i Sverige.Exempel på norska minnessidor är www.hakrilas.no/tilminne, www.dyresonen.no /är ej längre i bruk/ och www.turtlecats-birma.net. En motsvarande tysk internetsidabär namnet ”Katzenfriedhof ” (kattkyrkogård) (www.virtueller-tierfriedhof.de/katzen.html). Den startaderedan 1997 och innehåller inlägg från Tyskland, Schweizoch Österrike. 2006 uppgavs det att den var ”der grössteund erste deutschsprachige Tierfriedhof im Internet”(den största och första tyskspråkiga djurkyrkogårdenpå internet). Inläggens mängd och längd har dock intesamma omfattning som motsvarigheterna i Sverige.Huvudvikten i denna studie fästs vid svenskainternetsidor och översiktliga jämförelser görs i varjeavsnitt med norska och tyskspråkiga internetsidor.Tanken med detta är att få en bild av hur specifikade svenska sidorna är eller om de mera är uttryck fören allmän trend att sörja på internet i norra Europa.Som kulturforskare blir man inte opåverkad på detmentala planet när man läser alla dessa starkt sorgsna ochkänsloladdade inlägg. Forskarens inlevelseförmåga ochkänsla av empati med de sörjande är av vikt för att manskall kunna sätta sig in i och tolka upplevelserna hos demänniskor som skriver ned sina ofta förtvivlade känslor.Som en hjälp för att nå en sådan inlevelseförmågamenar jag att mitt kattintresse och min kärlek tillkatter alltsedan barndomen har spelat en viktig roll.Jag har själv upplevt djup sorg vid flera förluster avISSN: 1651-059363Nätverket 2010: 17: 63–71http://natverket.etnologi.uu.se

Gustavsson A.#Författaren vid datorn med katten Gulis den 4 januari 2009. Foto Johan Gustavsson.älskade katter genom åren. Sällskapskatter har underlång tid haft en plats bredvid mig på skrivbordet ochpå senare tid även bredvid datorn.Bakåtblickande beskrivningarav kattens livEtt foto på den avlidna katten eller en katteckning finnsoftast i internetbudskapen. I några fall har en sådan bildersatts av ett svart kors precis som i en del dödsannonseröver människor. Det förekommer även enstaka exempelmed en fågel, tre flygande fåglar eller en nedgående sol.Sådana symboler har blivit allt vanligare i dödsannonseroch på gravstenar över människor (Gustavsson 2003).Under bildsymbolen finns en text med kattens namnoch födelse- och dödsår, ofta även födelse- och dödsdag.De som skriver och hälsar till katten är ägarna ”matte”och ”husse” men även barn och ungdomar vars förnamnbrukar nämnas. Efternamn förekommer sällan. Detfinns ofta hälsningar från andra katter liksom hundari familjen. Bostadsorten nämns i stort sett aldrig. Detfinns nästan aldrig någon bild på de människor somskriver inläggen. Ur etisk aspekt är detta en fördel närforskaren använder citat från inläggen. Det är i regel istort sett omöjligt att kunna identifiera skribenterna.Nackdelen ur analytisk synpunkt är att inläggen intekan lokalbestämmas inom Sverige och inte heller knytastill vilken social kategori det rör sig om.I flera fall finns långa beskrivningar av kattens liv ochvad den i många olika situationer genom åren har betyttför ägarna. Katten har varit ett psykologiskt stöd fördessa. ”Du märkte när jag var ledsen och kom då ochtröstade mig”, skrev ägaren till katten Tiger som levdefrån 1998 till 2002. I flera av dessa referat framhållsatt katten brukade ligga i sängen och spinna samt sovatillsammans med ägaren. ”Du brukade ligga på mitttäcke och spinna tills jag somnade”, uppger ägaren tillkatten Martin. Katten har också vilat i närheten när”matte” eller ”husse” satt vid datorn. ”Matte” framhållerom katten Lisa (1988-2001): ”På min höft du låg dagsom natt. Och kurrade för kung och fosterland”. Iskildringarna märks en sådan närhet mellan människaoch katt att katten rentav antar mänskliga drag. Enägare beskriver sin upplevelse på följande sätt: ”Dinmänsklighet, dina ögon som alltid mötte mina”. Kattenskaraktär och dess kommunikation med ägaren medhjälp av ljud och syn återges ofta. Katten Fòfoo somavled 2001 vid fjorton års ålder beskrivs av ”matte” och”husse” som ”mycket klok och fin, lite allvarlig i sinpersonlighet. Han var väldigt pratsam och tittade alltidi ögonen och på munnen när man pratade med honom.Han la märke till allt som var nytt”. Att katten ståttägaren särskilt nära märks när den i en del fall beskrivsmed ordet ”livskamrat”. ”Matte” Evelina antecknadeom katten Tjockis (2002-2007): ”Idag fick du somnain min livskamrat”. Detta visar på att katten uppfattatssom en reell familjemedlem, vilket det också finnsandra tydliga belägg för. ”Matte” Andrea skrev omkatten Ronja att hon var ”min allra bästa vän och ensjälvklar familjemedlem”.64Nätverket 2010: 17: 63–71http://natverket.etnologi.uu.se

Att sörja ett sällskapsdjur på internet – med katten som exempel#En utförlig beskrivning av hur katten avlidit är vanligi internetbudskapen. Vid sjukdom har ägarna måstfatta ett mycket smärtsamt beslut att låta avlivakatten hos veterinären. Själva avlivningssituationennär katten ligger i ”mattes” eller ”husses” famn ochtar sitt sista andetag, skildras ingående. ”Du slutadeandas när jag sjöng slumra in, somna sött i bäddenså fin som blomman på en äng i en gungande säng”,skrev ägaren till katten Fläckiz (1999-2001). Kattensöker en kroppslig närhet till ägarna när den har fåttavlivningssprutan, vilket brukar refereras utförligt. ”Hosveterinären kämpade du länge mot att somna in. Duklamrade dig fast mot mitt bröst med nosen mot minhals tills allt var över”, antecknade ägaren till kattungenDaisy som blev avlivad 2001.Som ett sista moment av beskrivningen brukar ägarnai flera fall ange var man begravt katten, ofta i närhetenav hemmet, och att man senare besöker och pryderdenna plats. Ägaren till katten Gustav omtalar att denneavlivades hos veterinären. Därefter togs han med hemoch begravdes ”i en skogsdunge när vårat hus. … Brukargå dit några gånger i veckan. … Lade en bukett vitsipporpå din grav”. I hemmet kan ägarna sätta upp bilderav det avlidna djuret. Ägaren till den tvååriga kattenElza som på grund av en tumör i brösthålan måsteavlivas 2006, skriver: ”Jag har satt upp massa fina bilderpå dig, de jag tog dagen innan det var dax för dig attlämna detta jordeliv”. ”Matte” och ”husse” till kattenSotis som avled 2004 upplyser om att ”ljuset vid dittfotografi tänds varje dag”.Dessa ofta ingående skildringar av dödssituationernautgör uppenbarligen ett sätt att bearbeta sorgen genomatt ägaren får ge uttryck för den och skriva ned vad manminns och hur man upplever det som har hänt. Inläggenkan upprepas vid flera tillfällen och förekomma fleraår efter dödsfallet. Detta visar på att sorgeprocessentar en lång tid att komma igenom. I ett inlägg om dentrettonåriga katten Snuttan som avled 2001, heter det:”Det har gått 4 år nu och jag saknar dig fortfarandeså otroligt mycket”.Framställningarna av kattens liv är inte alls såomfattande varken på norska eller tyskspråkigainternetsidor. Det finns i Norge minnessidor där kattenavbildas och bilden följs av en kort text i första hand omdödsorsaken. Flera beskrivningar finns av sorgen somägarna upplevt när de känt sig tvungna att låta avlivakatten hos veterinären. I Norge förekommer det flerutförliga beskrivningar av kattens liv än i Tyskland. Ensådan skillnad mellan länderna kan jag konstatera i detgenomgångna materialet utan att kunna ge en närmareförklaring till varför. De svenska sidorna utmärker sig istor utsträckning för sina ingående beskrivningar vilketär helt i linje med en starkt tilltagande öppenhet atttala om människors död (jfr Gustavsson 2003). Heltuppenbart blir detta synliggörande i ord av kattensliv och dödsprocessen en hjälp i sorgeprocessen somverkar svår att hantera för dem som genomlever den.Detta blir ännu mer uppenbart när känslor kommermed i bilden, vilket i Sverige brukar bli aktuellt efterskildringen av kattens liv.Känslomässiga uttryckDjupa och svåra känslor brukar uttryckas i sambandmed beskrivningarna av kattens sjukdomstid och detsvåra beslutet att låta veterinären till slut avliva den. Denpsykiska smärtan över att katten fick lida var mycketsvår att bära. Därför fanns det ingen annan utväg änavlivning. ”Det var vårt livs svåraste beslut”, skriversignaturen ”Din familj” till den femtonåriga kattenBaloo som avled 2002. Ägaren till katten Humle somavled 2002, framhåller att dagen för avlivningen ”varoch är min värsta dag i hela mitt liv”. Vid trafikolyckorbeklagas att katten skulle ge sig ut på vägen. Här finnsen indirekt kritik mot katten. Annars beskrivs den bara ipositiva och förhärligande ordalag. Dessa ofta ingåendeskildringar av dödssituationerna utgör uppenbarligenett sätt att bearbeta sorgen genom att ägaren får geuttryck för den och i detta fall skriva ned vad manminns och hur man upplever det som har hänt.Sorgeprocessen efter kattens död har enligt de budskapsom framförts genomgående varit mycket smärtsam.Den innehåller drag av förtvivlan och tar lång tid attgenomgå. Ägaren till katten Knut antecknar strax efterdennes död i en trafikolycka: ”Jag vill ropa till helavärlden, stanna! Det bästa i mitt liv är borta”. Signaturen”Mamma och pappa” som förlorade två katter år 2000,utbrister: ”Hur kan vi läka såren i våra hjärtan?” ”Mammaoch pappa” till katten Pimmis skriver ett och ett halvtår efter dennes död att ”sorgen släpper inte alls. Hurkan det vara så svårt. Vi ser dig omkring oss jämt”.I sorgen kan ägaren rikta förebråelser mot sig självmen i vissa fall även mot Gud. När den två månadergamla katten Rasmus avlidit år 2000, skrev ägarenFrida: ”Hur kunde Gud tillåta detta? En liten oskyldigvarelse som aldrig gjort något ont. Var det mitt fel?Kunde jag ha gjort mycket mer?” Ägaren till Nala(1999-2001) undrar: ”Varför valde Gud just dig??” Denbakomliggande tanken är att Gud borde ha ägnat meromsorg åt och skyddat det djur som ägaren älskadeså mycket.Ett vanligt förekommande budskap är den storasaknad som ägarna upplever och de fortsätter attframhålla detta i flera år efter kattens död. ”Nu hardu varit i himlen i 6 år, men jag saknar dig lika mycketfortfarande!”, skrev ”matte” till katten Smulan. ”Två århar gått men saknaden är lika stor”, noterade ägarentill den nittonåriga katten Maximilian som avled 2002.Saknaden har inte minskat trots att denna ”matte” hadefått en ny katt som också är mycket älskad. Hon skriver:”Din plats kan dock ingen fylla. Den är reserverad fördig”. En annan kvinna uttrycker sin oro för framtidenmed orden: ”Hur skall vi klara oss utan dig?” En flickasom var tio år när hennes sextonåriga katt avled 199865Nätverket 2010: 17: 63–71http://natverket.etnologi.uu.se

Gustavsson A.#skriver: ”Jag önskar jag kunde åka en tur till himmelenoch hämta hem honom, men det kan jag ju inte”.Sorgen och saknaden tar sig ofta uttryck i mycken gråt.Ägaren till katten Alice (2001-2002) framhåller: ”Jag kangråta floder men du kommer inte tillbaka för det”. Gråtenkan fortsätta över lång tid. ”Jag gråter mig till sömnsvarje natt, jag gråter när jag skriver detta, jag kommergråta mig till sömns nästa natt och nästa natt och nästanatt …”, skrev ägaren till katten Sippan som avled 2002.Minnet lever starkt kvar hos ägarna även om kattenär borta i fysisk bemärkelse. ”Jag kommer aldrig attglömma dig! För alltid i mitt hjärta!”, skrev ”matte”till en fem månader gammal kattunge som avled 2001.Ibland kan det heta att minnet skall vara ”för evigt”,dvs. aldrig ta något slut. Minnet kan leva vidare genomatt foton hänger kvar på väggen. Ägaren till katternaNicke och Lina som avled 1998 respektive 2001 noterar:”Glömmer er aldrig, ser era foton på min vägg dagligenoch känner att ni finns för mig”. Att regelbundet tändaett ljus bidrar också till att hålla minnet levande. ”Vitänder ett ljus för dig varje kväll”, framhöll ägarna tillden ettåriga katten Sheila som avled 2003.Kärleken till den avlidna katten får många uttryck itextbudskapen. Ägaren till katten Tarzan (1986-1996)noterade strax efter hans död att ”jag älskade och älskarDig mer än livet själv”. Närheten till det avlidna djuretmärks också när detta jämförs med ägarens eget hjärta.Här verkar det inte finnas någon påtaglig skillnadmellan människa och djur på upplevelseplanet. ”Matte”till den sexåriga katten Claudius som avled 2005 genomen olycka, skriver: ”Det känns som om jag begravt mitthjärta, för det var just vad du var”.Även om sorgen och saknaden är stor, kan det ocksåframkomma en tacksamhet för den tid som ägarna harhaft tillsammans med den avlidna katten. ”Jag är så gladatt jag fick den stora gåvan att dela mitt liv med dig”,skrev ägaren till den åttaåriga katten Simon som avled2001.”Matte” till katten Lina (1985-1997) uttryckte ett”tack för de år som du tog hand om mig”. Detta är ettuttryck som återkommer vid flera tillfällen att kattenhar tagit hand om sin ”matte” och ”husse” i stället fördet motsatta som vore det mer naturliga. I en del falluttrycker ägarna sin tacksamhet för att de har fåttha katten till låns under sin livstid. ”Matte” Susanneskrev i en dikt om katten Kesella (2005-2006) bl.a.:”Jag fick låna en ängel som spred ljus i mitt liv. … Jagfick låna en ängel, för en stund”.En del dikter till katten påminner om dem som finnsi dödsannonser över människor. Tankarna på avsked,saknad och minne markeras. Till den trettonåriga kattenLillis som avled 1999 skrevs långt senare:Det kom en höstdag, en stilla vindOch smekte ömt, din trötta kindLiksom ett ljus som blåstes ut,Dina levnadsdagar har nått sitt slutÄnnu mer lik en dödsannons över människor är denvers som tillägnades katten Isabell (2002-2003):I vårvindens susning du somnade stilla,nu kan sjukdom ej göra dig illa.Skön är vilan som graven ger,Gott att veta du lider ej mer.Så sakta kom döden, den kom som en vän.Tog dig i tassen och förde dig hem!I den sista versraden har ordet ”handen” som finns idödsannonser över människor bytts ut mot ”tassen”.I övrigt är dikten identisk med den som förekommeri dödsannonser. Katten får vila i graven precis sommänniskorna. Genom en sådan dikt förminskasskillnaden mellan människa och sällskapsdjur ikattägarnas medvetande. Den femtonåriga katten Blixensom avled 2001 fick motta en särskilt lång dikt av”matte”. Den bestod av åtta versar med fem rader i varjevers. Här märks en väldig närhet till katten. Versen ”Enliten ängel kom, log och vände om” förekommer i mångadödsannonser över spädbarn och på minnessidor. Denmöter även i minnesversen över den fyraåriga kattenSascha år 2003.Medan ett kristet budskap förekommer emellanåt idödsannonser över människor, är det mera sällsynt iinternetfora som avser avlidna katter. Det kan dockförekomma, så som när en dikt av Britt G. Hallqviståterges till minne av den ettåriga katten LisenFörgätmigej som avled 2005. En av versarna lyder så:I himlens salÄr väggarna blå.Där leker Vår HerreTittut med de små.Till minne av den tvååriga katten Mowitz som avled2005 citerades en vers ur Psaltaren kapitel 23: ”Herrenär min herde…”Rent allmänt verkar sällskapsdjuren vara en klartintegrerad del av familjen hos de människor somväljer att lägga ut budskap på internet. Det gäller demsom har störst behov av att uttrycka sin sorg och deladen med andra. Sorgen och känslorna runt den överavlidna sällskapsdjur har genom internet beretts enmöjlighet att få en offentlig sida. I ett nytt socialtklimat som uppstått behöver den inte undanhållasfrån andras insyn. Det kan faktiskt vara lättare attskriva ned sina upplevelser än att tala om dem i sinomgivning. Diskussionsforum på internet kan på såvis bli ett klart hjälpmedel för att komma igenom enlångvarig sorgeprocess och att dela den med andra.I en svår sorgesituation med mycken gråt kan detvara en stor hjälp att andra personer kommer medinlägg som innebär tröst och där de delar med sig avtidigare erfarenheter av genomgången sorg. Signaturen”tazchaos” skrev i november 2007 till en kattägare somförlorat sin katt: ”Jag tycker att du ska gråta ut om duvill och känner för det. Jag grät i några dagar efter att66Nätverket 2010: 17: 63–71http://natverket.etnologi.uu.se

Att sörja ett sällskapsdjur på internet – med katten som exempel#Regnbågsbron (www.puckolinas.se)min kära katt dog. Men efter det kändes det bra igen.Visst, min katt skulle aldrig någonsin mer kommatillbaka, men efter att ha haft den perioden kunde jagtänka på henne och prata om henne utan att tårarnabörjade rinna igen. Utan i stället log jag när jag tänktepå henne. Du hade tur att din katt levde så länge! Försökatt tänka så positivt du bara kan” (www.flashback.info).Den tyska internetsidan ”Katzenfriedhof ” och degenomgångna norska diskussionsfora uttrycker inteså mycket av känslor som de svenska. Det som särskiltnämns i budskapen är minne, tacksamhet, kärlek ochsaknad. Den långt gångna förminskningen av gränsenmellan människa och husdjur som förmärkts i Sverigeframkommer inte på samma påtagliga sätt i det tyskaoch norska jämförelsematerialet. Denna skillnad kankonstateras men är svår att förklara på ett generelltsätt. I Sverige är öppenheten tydligare när det gälleratt tala om djupa känslor i förhållande till husdjuren.Detta tillfredsställer uppenbart ett utbrett behov somväxt fram. Att man kan vara anonym när man skriverutgör säkerligen en hjälp när man skall uttrycka sinayttersta känslor inom ett tidigare ganska privatiseratområde rörande död och sorg.Föreställningen om ettåterseende i en kommandetillvaroEtt ofta förekommande motiv i de svenska budskapenär tanken på ägarnas återseende eller möte med den67avlidna katten i en kommande tillvaro. Det är en vanligföreställning att katten lever vidare i en himmelsktillvaro som ofta benämns katthimlen. ”Idag gickvåran älskade Prins vidare till djurens vackra himmel”,löd ett budskap år 2004. I denna himmel skall denavlidna katten inte bara få möta sina ägare någongång i framtiden, utan omedelbart även träffa andrakatter. Det gäller bl. a. dem som katten tidigare varittillsammans med under jordelivet. Till katten Lotusskrev ägaren: ”Nu är du hos Svante 17 år och springerpå gröna ängar och hoppar efter fjärilar”. Katten ansesalltså få ett nytt liv i denna katthimmel som påminneren hel del om kattens tidigare levnadsförhållanden påjorden. ”Nu strövar han nog i katthimlen och är ungoch stark igen”, framhåller ägaren till en annan kattLotus (1988-2003). Övertygelsen om en ny tillvaro ihimlen kan vara klart uttalad utan någon som helsttvekan. ”Matte” Vendela skrev till katten Tigger: ”Vissasäger att man inte kommer till himlen när man dör,men det kan du lita på att du gör. För ditt hjärta ärgjort av guld rätt igenom”.Ett uttryck som förekommer i en del fall är att detavlidna sällskapsdjuret har passerat över den s.k.”regnbågsbron” till en annan värld med bara positivaegenskaper. Denna värld blir livligt utmålad i en diktav författaren Paul C. Dahm och den citeras i en delav internetinläggen. I dikten finns bl. a. följande ord.:”Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vännerså att de kan springa och leka tillsammans. Där finnstillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vännerNätverket 2010: 17: 63–71http://natverket.etnologi.uu.se

Gustavsson A.#har det varmt och skönt” (www.regnbågsbron.org). Ivissa fall kan en regnbåge vara avbildad men även en”regnbågsbro” som slingrar sig upp mot molnen.Ibland uttrycks att den avlidna katten kommit tillNangijala, ett namn på dödsriket i Astrid Lindgrensbok Bröderna Lejonhjärta (www.ne.se Nangijala). Dettaär något annat än olika föreställningar om en (katt)himmel, vilka är vanligare.På andra sidan döden kan ett återseende anses skemellan katten och ägaren. Till minne av kattungenLillan som avled 2002 framfördes texten: ”Vi ses snartigen min allra bästa vän”. Ett mer osäkert eller diffustuttryck lyder: ”Kanske vi ses senare”. Ett kommandemöte kan i andra fall framställas som ganska konkret:”Husse och matte hoppas att det är så att vi får mötasigen på andra sidan. Vi hoppas då att du möter oss iporten när det är vår tid att inträda i Himlesportalen”.Dessa ord nedskrevs till katten Emil som levde mellan1996 och 2002. Efter ett sådant framtida möte skallingen ny smärtsam skilsmässa komma att ske. Tillkattungen Rasmus som avled år 2000 skrev ”matte”:”Jag vet att vi ses igen, om väldigt väldigt lång tid. …Då kommer vi för alltid vara varandras. Och när dendagen kommer ska inget någonsin skilja oss åt igen”.En sådan syn kan i en del fall vara tydligt kopplad till enkristen tro och inte bara till en diffus allmänreligiositet.En sådan saknar enligt religionssociologen CurtDahlgren ”en uttalad anknytning till någoninstitutionaliserad religion” (Dahlgren 2000: 66). Tillkatten Cleopatra som avled år 2000 skrev ”matte”: ”DenGud älskar kallar han snabbt. … Vänta på mej, bortomi himmelen, jag kommer sen!” ”Matte” till den femårigakatten Day Tripper som avled 2006 antecknar: ”Nu vilardu tryggt hos den Gud jag tror på”. En bön riktad tillGud kan vara att ett budskap skall förmedlas till dendöda katten: ”Gud hälsa honom att jag älskar honomöver allt”, framhöll ägaren till Fläckiz (1999-2001).Efter det att den treåriga katten Zhiney avlidit 2002uttryckte ägaren bönen ”May God bless her. HeavenlyPeace”.Den döda katten har i vissa fall tillskrivits en änglagestaltvilket har blivit vanligt på minnessidor över avlidnamänniskor. Ett inlägg till katten Nosen beskriver densom ”Älskade Ängla-katt”. Katten Mitzi betecknassom ”ängel i katthimlen”. ”En liten kattängel saknades ihimlen”, skrev ägarna till katten Baloo som avled 2002.Vid ett fältarbete på djurkyrkogården i Trollhättan imars 2007 märkte jag att ett flertal porslinsänglar hadeplacerats på gravarna. Antalet änglar hade ökat jämförtmed mitt fältarbete på samma kyrkogård sommaren2005. Tanken att katten fått en ny tillvaro i änglagestalt,dvs. något klart positivt, bidrar till att lindra sorgenhos de efterlevande människorna och till att minskakänslorna av saknad. Ängeln som ett upphöjt andeväsenanses kunna ha kontakt med människorna som leverpå jorden.Andra änglar i himlen kan uttrycka en glädje över attden döda katten fått en ny tillvaro. Ägaren till kattenSheeba som avled 1997 tyckte sig höra att ”the angelscall out your name, even I can hear them deep downin my heart. They sing and are happy”. Det kan ocksåvara änglarna i himlen som anses hämta katten till sig.Ägaren till den sextonåriga katten Stålis som avled2001 antecknade: ”När den dagen, den sorgen komatt du inte orkade mer så kom änglarna och hämtadedig till katternas paradis”. Gud själv kan också ansesingripa. ”Förmodligen behövde Gud en till kattängeli katthimlen”, skrev ägarna till kattungen Azlan somplötsligt avled 2006.Det finns även belägg för att de sörjande på internethar fört samtal med avlidna katter som man hoppas skallkunna höra de framförda budskapen. Till katten Isasom avled vid femton års ålder 2001, skrev ”matte”: ”Duskall veta att jag har ett kort på dig på sängbordet ochjag pratar med dig varje kväll och säger god natt, hardu hört det?” I en del fall har katten fått ett brev medsig i graven. ”Med sorg och saknad skrev jag ett brevtill dig som följde dig ner i graven och upp till himlen”,noterade ägaren till katten Sheeba som avled 1997.Det uppges vara viktigt att katten inte skall glömmabort sina jordiska ägare när den befinner sig i den nyatillvaron. Till den treåriga katten Elof som dog 2003skrev ”matte” på engelska: ”Don´t give up on me yet,Don´t forget who I am”. Texten fortsatte på svenskamed orden: ”Vänta på mig … Jag kommer”. Det kan härnoteras att människor med svenska som modersmål i endel fall använder det engelska språket för att uttryckasig. En fråga som emellanåt förekommer i budskapen,är om den avlidna katten saknar sina ägare i den nyatillvaron . Till katten Rasmus som avled år 2000,framförde ägaren med en påtaglig oro frågan: ”Saknardu oss? … Vi kanske inte finns i dina minnen längre.Eller gör vi kanske det?” I sin nya tillvaro kan kattenockså anses vaka över sina tidigare ägare. ”Lillmatte”Fia skrev till den femtonåriga katten Gosan som avled2005: ”Hoppas att du vakar över mig gumman, och attdu möter mig då dagen är kommen”. En sådan tanke påövervakning av de levande människorna från himlen ärockså vanlig på minnessidor över avlidna människor.En sådan tro på att avlidna katter lever vidare efterdöden och både kan uppleva fortsatt kontakt med delevande ägarna och sedan få möta dem efter derasegen död verkar vara ett nytt fenomen som gjort sigmärkbart på internet. På gravplatser över döda katterhar jag med enstaka undantag inte funnit någonliknande trosföreställning. På gravstenen i Lilla Edetöver katten Jocke som levde mellan 1973 och 1983, kanman läsa texten: ”Du var vår glädje. Vi skall mötas igen.Fam. Bergewärn”. På en grav i Trollhättan finner mantexten: ”Farväl älskade vänner tills vi är återförenadei evighet”. Denna påtagliga avsaknad av uttaladetrosföreställningar kan sammanhänga med att manpå svenska djurkyrkogårdar och deras motsvarigheter68Nätverket 2010: 17: 63–71http://natverket.etnologi.uu.se

Att sörja ett sällskapsdjur på internet – med katten som exempel#på den europeiska kontinenten avråder från religiösauttryck. Detta sker just för att en skillnad mellanmänniskor och djur skall vidmakthållas (Gustavsson2008). En sådan inskränkning finns inte på internet.Öppenheten och känslan av frihet att uttrycka sigpersonligt verkar vara stark. Detta gäller ocksåminnessidor över avlidna människor.På norska internetsidor finns en del tankar om endiffus tillvaro efter döden för avlidna katter men detär inte alls så vanligt förekommande som i Sverige.Gränsdragningen mellan människa och djur somandevarelser är alltså även i detta avseende mer uttaladän i Sverige. I norska inlägg möter man ibland direktkritik mot ”menneskeliggjöring”. Signaturen SkafferStjerna skrev den 25 februari 2006 att ”man skalbehandle dyr som dyr, ikke som mennesker”. Begreppet”regnbågsbron” förekommer dock ibland i Norge.Ägaren till katten Missy fick ”ta den tunge veien” 1999att låta veterinären avliva henne men fann tröst i att”du skulle få et bedre liv over regnbuen sammen medde andre kattene der!” Regnbågsbron kan vara avbildadsom en bro som slingrar sig iväg upp bland molnen(www.123hjemmeside.no/Ragdoll). Det finns enstakabelägg i Norge för att ägaren fortsätter att föra samtalmed katten efter det att den avlidit. En tanke på ettdiffust återseende kan uttryckas i några få fall.Också på den tyskainternetsidan ”Katzenfriedhof ”återfinnes i några fall diffusa tankar om återseendeoch en föreställning om katthimmel även om det är iklart mindre omfattning än vad jag funnit i Sverige.Föreställningen om att sällskapsdjuret passerat över”regnbågsbron” och kommit till ”regnbågslandet” därdet finns andra katter förekommer också i vissa fall. Tillden ettåriga katten Spike som avled 2006, skrevs orden:”Doch irgendwann sehen wir uns wieder. Ich freue michjetzt schon, dich wieder zu sehen” (Någon gång ses viåter. Jag gläder mig redan nu över att åter få se dig).”Alles Liebe und Gute für dich im Katzenhimmel” (Allkärlek och allt gott för dig i katthimlen), tillönskadeskatten Blunzi från Österrike, vilken avled 1998 i enKatten Daisy (1989-2008). Text: Mein süsser engel Daisy.(Copyright 2009 Memory garden 24)ålder av tolv år. Exempel finns på att den döda kattenbenämnts ”mein Engelchen”, dvs min lilla ängel. Dettatyder på en föreställning om en fortsatt tillvaro efterdöden. Det finns även uppgifter om att ”kattänglar”anses kunna ta hand om och skydda det avlidnasällskapsdjuret. Dessa änglar har tagit hem katten tillsig. Här finns likheter med det som är ganska vanligti Sverige.Konkluderande resonemangDenna uppsats har med konkreta exempel fråninternetbudskap på minnessidor, i första hand frånSverige, visat på den känslomässiga närheten mellanmänniska och sällskapsdjur så som detta kommer tilluttryck i samband med att djuren, i detta fall katter,avlider. De skrivna orden blir ett sätt att bearbetasorgen och saknaden som kan sträcka sig över fleraår. Sorgens uttryck har börjat anta former som alltmerliknar de ord, som förekommer då en människa dött.T.o.m. religiösa uttryck och tron på en djurtillvaro efterdöden har gjort sig gällande på internet. Då är gränsenmellan människa och sällskapsdjur på väg att suddasut. Djuren ses inte längre som i bondesamhället ur enproduktionsaspekt utan ur en samvaroaspekt. Då kankänslorna komma in mycket starkare än som tidigarevarit vanligt.En begränsning i de studerade minnessidorna äratt det i stort sett inte går att få information omskribenternas bostadsorter och inte heller om derassociala tillhörighet och ålder. Därför är det intemöjlighet att skikta materialet med utgångspunkt ide traditionella etnologiska kategorierna rum, tid ochsocial miljö. I stället kommer relationen till det avlidnasällskapsdjuret och de därmed förbundna känslorna ifokus. Detta har blivit en studie på temat människaoch djur i vår egen tid. Det är också en studie i nutidafolklig tro och dess uttrycksformer.Även om läsaren av budskapen inte får veta såmycket om skribenternas yttre situation, så får mandesto mer inblickar i deras inre upplevelser. Man fårbetydligt fler upplysningar om de avlidna katternaän om människorna som skrivit. Det gäller katternaslevnadslopp, karaktär, ålder, kön, dödsförlopp ochtankar om en fortsatt tillvaro efter döden. Där ansesägarna kunna fortsätta att upprätthålla en kontakt medsällskapsdjuret så länge som de lever och även senarenär de själva är döda.De studerade internetbudskapen ger möjlighet till attanlägga en del principiella tankar om vår tids människor.Det märks att djupa känslor behöver kunna få uttryckasoch inte bara undertryckas och därmed stanna inne hosde enskilda individerna. Detta var till stor del fallet iSverige under 1900-talet när döden blev privatiseradoch samtal om den närmast tabuerad. I en sådansituation kunde sörjande människor ta stor psykiskskada. Visserligen har en större öppenhet kunnat iakttasvid fältarbeten under 2000-talet (Gustavsson 2001).69Nätverket 2010: 17: 63–71http://natverket.etnologi.uu.se

Gustavsson A.#En sorgeprocess behöver kunna delas med andraäven om det inte måste ske muntligen inom enumgängeskrets. Det är inte lätt att tala med vem somhelst om sitt innersta och det traumatiska som manupplever. Här kommer internet som ett offentligtrum till god hjälp när det gäller att komma igenomsorgeprocessens svårigheter. De sörjande kan sittahemma vid sin dator och uttrycka sina innersta känsloroch sin tro och kommunicera om detta med ett stortantal i stort sett okända människor. Skribenternabehöver inte möta dem i fysisk bemärkelse men defår ändå respons och medkänsla från andra som varitmed om liknande svåra upplevelser. Kontakten medomgivningen kommer till stånd utan att den personligaintegriteten behöver bli hotad. Den sörjande kan varaöppen utåt och samtidigt inte bli igenkänd. Det ärväl därför skribenterna inte skriver ut sina verkliganamn och i varje fall inte bostadsorten. Orden ”matte”och ”husse” blir goda ersättningar för ägarnas namn.Individualismen behöver alltså inte hotas trots att deskrivna budskapen är utåtriktade mot en bred allmänhet.Här finns en skillnad jämfört med minnessidor överavlidna människor där de dödas namn samt födelseochdödsår står utsatt. Öppenheten att uttala sig påinternet verkar dock inte vara mindre hos de anhörigasom lägger ut minnessidorna. En viktig sak för demär att den döde inte skall bli bortglömd.På internet förekommer längre och mer känslofylldainlägg i Sverige jämfört med de diskussionsforum somjag har undersökt i Norge och på tyskspråkigt område.Föreställningen om en katthimmel och änglagestalterefter döden gör sig till viss del gällande också i dessaländer. Öppenheten att uttrycka sig om döden och synenatt man kan föra ett samtal med det avlidna husdjuretverkar vara i klart tilltagande i Sverige. Detta har jagtidigare kunnat iaktta även i fråga om förhållningssättettill människor som plötsligt har avlidit i sen tid genomolyckshändelser, mord eller dråp (Gustavsson 2006). Ien pågående studie undersöker jag internetbudskap omoch till avlidna människor. I det sammanhanget kanen närmare jämförelse ske mellan förhållningssättettill avlidna människor och till sällskapsdjur vilket intevarit möjligt i denna undersökning.70Nätverket 2010: 17: 63–71http://natverket.etnologi.uu.se

Gustavsson A. (2010) Att sörja ett sällskapsdjur på internet – med katten som exempel. Nätverket 17, 63–71.ReferenserBroberg, Gunnar 2005. Kattens historia. Sverige speglat i djurets öga. Stockholm: Atlantis.Dahlgren, Curt 2000. När döden skiljer oss åt … Anonymitet och individualisering idödsannonser: 1945-1999. Stockholm: Databokförlaget.Ernblad, Ingvar & Emma Kronqvist 2001. Djursjukhuset. Stockholm: Wahlström & Widstrand.Ethnologia Scandinavica. 2009.Gustavsson, Anders 2001. Att forska om andras sorg. Tradisjon.Gustavsson Anders 2003. Gravstenar i Norge och Sverige som symboler för känslor, tankaroch idéer i vår egen tid. En tilltagande individualitet under 1990-talet? Oslo: Novus.Gustavsson, Anders 2006. Rituella markeringar vid momentan död i vår tid. Arne BuggeAmundsen et. al (red.), Ritualer. Kulturhistoriske studier. Oslo.Gustavsson, Anders 2008. Grief at the Loss of a Pet – As Exemplified by the Cat. Arv. NordicYearbook of Folklore.Pollard, Michael 2003. Stora boken om katter. Viken.Åkesson, Lynn 2005. Hur dör djur? Kulturella perspektiv.Internetwww.dyresonen.nowww.flashback.infowww.hakrilas.no/til minnehttp://hem.fyristorg.com/djurens himmelwww.katt.nu/kyrko-minnes.htmwww.kattforum.sewww.ne.se Nationalencyklopedienwww.regnbågsbron.orgwww.turtlecats-birma.netwww.virtueller-tierfriedhof.de/katzen.htmlFörFattareAnders Gustavsson är professor i kulturhistoria vid Universitetet i Oslo.71http://natverket.etnologi.uu.se

Museerna, insamlingen och webbenEva FägerborgEtnologiska undersökningar bedrivs också vid museernaoch eftersom museer är institutioner som både skaparoch samlar in material, bevarar det och gör det offentligttillgängligt är frågorna kring internet och hela detdigitala fältet många och komplexa. Inom Samdok, dekulturhistoriska museernas nätverk för samtidsstudieroch samtidsinsamling, har på senare år förts en intensivdiskussion om olika aspekter av arbete med digitalamedier, alltifrån nätkulturer och nätet som social arenatill inspelningstekniker, bevarande av digitalt materialoch etiska spörsmål kring publicering på webben.Diskussionerna inom Samdok sammanfaller delvis meddem som förs på andra håll i kulturarvbranschen ochkulturforskningen. I kulturarvsarbetet har frågor ombevarande, digitalisering av material och databaser underflera år stått högt på dagordningen och stora resurser harsatsats på digitalisering av samlingar och utveckling avdatabaser. Dessa insatser svarar mot ett kulturpolitiskt målatt ge allmänheten och forskarna tillgång till kulturarvet,oberoende av fysisk lokalitet. Lägre kulturpolitiskdignitet har frågor som rör insamlingen, genererandet avmaterial till samlingarna – föremål, bilder, intervjuer ochfältobservationer m.m. Ändå påverkas också insamlingeni hög grad och på många sätt av den digitala utvecklingen.Här ställs museerna inför samma utmaningar ochmöjligheter som etnologisk och annan kulturvetenskapligforskning om nätet som undersökningsarena och källa. Deaspekter på etnologisk forskning på nätet som artiklarnai detta nummer av Nätverket tar upp är därför relevantaäven för museerna.Även om digitalisering och digitalt bevarande är viktigauppgifter för museerna vill jag i det här sammanhangetbetona kopplingar mellan internet och insamlingen, ochnärmare bestämt tre aspekter av den samtidsutforskandeverksamheten: nätet som studie- och insamlingsfält,nätet som verktyg i insamlingen och nätet som resursför kommunikation om insamlingen.För att åstadkomma en överblick över de kulturhistoriskamuseernas erfarenheter av arbete med digitala mediergjorde Samdoksekretariatet vid Nordiska museet 2009en särskild satsning på detta område. En enkät sändestill medlemsinstitutionerna med en rad frågor omanvändning av digitala medier i framför allt insamlingoch dokumentation, men även om kommunikation ochförmedling, digitaliserade samlingar och bevarande,inspelnings- och transkriberingsteknik, etik ochjuridik. Temat följdes upp på Samdoks höstmöte”Digitalt – samla, spana, spara” och i tidningenSamtid & museer nr 2/09, ”digitala världar”. (Se nedanför webblänkar till Samtid & museer samt Samdokshöstmöte med föredrag, gruppdiskussioner, enkät ochlänkkatalog.)Vad kan då med utgångspunkt från framför alltenkätsvaren och diskussionerna på höstmötet sägasom hur man för närvarande resonerar vid museernaom webben och digitaliserat material för att utvecklaarbetet med undersökningar och insamling? I korthethandlar det om följande – väl att märka att frågornaär fler än lösningarna:Internet som fältInternet som studie- och insamlingsfält erbjuder nyamöjligheter för museerna men innebär också nyafrågor att ta ställning till. Som social arena skiljer signätet från fysiska platser där människor möts. Dettafår konsekvenser för museernas insamling. På nätetkan människor anta anonyma och/eller alternativaidentiteter, vilket skapar källkritiska problem. Kanmaterial på nätet användas för forskning när vi intevet vilka som figurerar där? Å andra sidan kanskeanonymiteten kan innebära en större uppriktighet,att man vågar vara mer självutlämnande än i enintervjusituation face-to-face. Hur ska museernahantera människor som vill vara anonyma?Med och på internet studerar och samlar museernamaterial om företeelser som också existerar irl. Detär viktigt att museerna är medvetna om vad de villmed att undersöka och samla in på nätet och vad devinner med det. Vilka skillnader och likheter finnsmellan internet och ”real life”? Uppfattas det somfinns på internet som ”på riktigt”? Vad ger insamlingvia nätet jämfört med en insamling med sedvanligametoder? För vilka typer av undersökningar lämpar siginternetmediet? Finns det en risk att människor helstskickar in framgångsberättelser? Missar man de svåraberättelserna, om människor som inte har lyckats ellerom laddade och känslofyllda känsliga ämnen? Eller kantvärtom internet vara en kanal för just sådana ämnen?ISSN: 1651-059372Nätverket 2010: 17: 72–76http://natverket.etnologi.uu.se

Museerna, insamlingen och webben#Vilka genrer utvecklas i och med nya sätt att presenteraminnen och berättelser, och hur påverkar museernas sättatt presentera materialet de nya bidrag som kommerin? Hur kan materialet kontextualiseras?På internet kan man fältarbeta från kontoret, vilketkan innebära att rollerna blir otydliga och skapar nyafrågetecken. Hur ska internetaktivitet dokumenteras?Kan människor skrämmas bort när ett museum vill deltaoch samla in konversationer som förs på nätet? Och kanman samla in material som finns nätet? En uppfattningär att eftersom de personer som lagt ut texter, bilder,filmer etc. har valt att offentliggöra sitt material bordedet vara rimligt att samla in. Gör man däremot studieri slutna communities måste man ge sig till känna.Liksom den fysiska världen förändras, så förändrasinternet. Webbplatser omgestaltas, en del försvinner.Vi vet inget om hur internet ser ut om bara ett fåtalår – tidsbundenheten kan i vissa fall vara extra markant.För museerna aktualiserar användande av nätet ävenetiska frågor och ställer nya krav på samtycke. Hurpåverkas informanterna av att materialet möjligen skaläggas ut på nätet? Begränsar de sina berättelser? Hurser olika generationer på detta? Här måste museernabalansera önskan om tillgänglighet mot etiskaöverväganden och samtycken. Vad innebär detta pålång sikt för internet som fält?Internet som verktygFördelar med internet som verktyg i insamlingen ärspridningen, man kan nå många fler och nå andragrupper än tidigare, snabbt få in uppgifter, få spontanareaktioner på händelser, väcka intresse och skapamedvetenhet om museernas insamlingsverksamhet.Det går lätt att få en snabb överblick över ämnenoch diskussioner och nätet används ofta som en förstaingång till de företeelser man studerar. Det är ocksåtämligen billigt – förutsatt att museet har resurseratt föra dialog med informanterna och ta hand ommaterialet på ett tillfredsställande sätt. De nackdelarsom visats är bland annat – förutom frågeteckenkring källvärdet som nämnts ovan – att svaren ofta ärkortfattade, personuppgifterna vaga, det är svårt attveta hur materialet kan användas och att informationenom projekten försvinner i mängden. En del har gjorterfarenheten att för att få ”kvalitetssvar” bör museetanvända den egna hemsidan, medan sociala medierframför allt lämpar sig om man i första hand vill nåstor spridning. Det finns också exempel på hur upproppå nätet fått litet eller inget gensvar, men där det varitoklart vad den låga svarsfrekvensen berott på.De källkritiska problemen är i praktiken omöjliga attlösa, man får helt enkelt välja att betrakta detta materialsom en egen genre och utgå från de premisser somges och skildra det som är karaktäristiskt för nätet,t.ex. nätkonversationer, bloggmaterial med mera. Ettspecifikt problem kan också vara så kallade ”troll” pånätet, människor som av olika skäl saboterar på olikadebattforum genom stulna identiteter.En samlad uppfattning är att insamling via nätet är en avflera insamlingsmetoder där de olika tillvägagångssättenkan komplettera varandra. Nätinsamling kan inteersätta ett ordinarie fältarbete där informant ochintervjuare möts. Vid en vanlig intervju används oftastföljdfrågor, vilket skapar en fördjupning. Genom enkombination av webbaserad och sedvanliga insamlingsochdokumentationsmetoder kan man förena kvantitetoch kvalitet, t.ex. att följa upp med webbmaterialetmed intervjuer.Internet som kommunikationFördelar med att använda nätet i kommunikationenom insamlingen är ökad tillgänglighet och bättremöjligheter att föra en dialog med intresserade besökare.Likaså underlättas samarbete mellan institutioner, inomoch utom landet.Det som läggs ut är oftast information om projektoch bearbetat material som rapporter, men berättelser,fotografier och filmer från undersökningar förekommerockså. Allra mest förekommande är dock presentationerav befintliga samlingar i form av föremåls- ochbilddatabaser och här ser man stora möjligheter tilldialog med allmänheten, för att få kommentarer ochnya kunskaper om samlingarna. En del museer harbloggar, och det finns exempel på hur museet låterungdomar och seniorer blogga om objekt de fängslatsav i arkiv och föremålsmagasin.En stor fråga är etiska överväganden när museerna villlägga ut material från undersökningar. Godkännandefrån informanterna krävs och de som vill vara anonymautåt ska kunna vara det. Redan på startsidan bör detfinnas en kort text om samtycke där informanternakan bocka av att de läst och godkänt villkoren för attkunna gå vidare och lämna sitt bidrag. Men även medtillstånd att publicera måste man reflektera över detsom läggs ut. Hur kan en publicering av en berättelsepåverka en enskild informant på lång sikt?Anonymitet eller inte – vid museerna finns ocksåerfarenheter av att informanter blivit besvikna överatt deras berättelse inte läggs ut snabbt nog – och mednamn. Anonymiteten kanske oftast inte är en önskanfrån de personerna själva, utan snarare en fråga omansvarstagande museer som vill skydda sina informanter.En ny yrkesgrupp?Sammanfattningsvis betonas att den nya teknikenerbjuder viktiga komplement till museernas etablerademetoder och kommunikationskanaler. Hur internetanvänds i insamlingsverksamheten är dock ocksåen fråga om resurser. Att arbeta med webben på etttillfredsställande sätt är så resurskrävande att det blirett slags ”verksamhet i verksamheten”.73Nätverket 2010: 17: 72–76http://natverket.etnologi.uu.se

Fägerborg E.#Det är viktigt att tänka igenom hela processen innanmuseet startar ett insamlingsprojekt på nätet; dettamåste självklart inkludera hur man ska behandla ochbevara inkommet material. Ett aktivt samtycke gördet lättare att använda materialet.För många museer är bevarandet av digitalt materialett stort problem och man efterlyser lagstiftningmed riktlinjer för digital arkivering eller en centralserviceorganisation. Det handlar om ett gemensamtkulturarv och frågorna om bevarande bör lösas centralt. Idagsläget skapar bristerna i lagringsmetoder för digitaltmaterial, kostnader för uppdatering och konverteringaroch avsaknad av riktlinjer osäkerhet inför framtiden.Även kring frågorna om upphovsrätt och etik vidpublicering och insamling av intervjumaterial råderviss osäkerhet.Inom museerna ser man också ett behov av en nyyrkesgrupp – IT-antikvarier med dubbla kompetenser.IT-antikvarien, eller ”3.0-intendenten” (Gudmundsson2009) förenar informationsteknologi med denmuseiprofessionella – och etnologiska – kunskapenatt undersöka företeelser, samla in och bearbetamaterial. För dagens studenter betyder detta att enny arbetsmarknad är i sikte.74Nätverket 2010: 17: 72–76http://natverket.etnologi.uu.se

Fägerborg E. (2010) Museerna, insamlingen och webben. Nätverket 17, 72–76.ReferenserGudmundsson, Magnus 2009: Museum 3.0. Samtid & museer 2/09, s.16-17.Samdoks höstmöte 2009 med föredrag, gruppdiskussioner, enkät och en omfattande länkkatalog:http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=4162&topmenu=143Samtid & museer som pdf: http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=860&topmenu=143Botanisera! Ett urval länkarInsamlingAtt minnas migrationen: http://www.attminnas.nu/Andra migrationsminnesinsamlingar:http://www.connectinghistories.org.uk/birminghamstories/faces_and_places.asphttp://www.mangfoldigeminner.no/http://www.myimmigrationstory.com/http://www.movinghere.org.uk/default.htmhttp://www.immigrationbridge.com.au/www/248/1001127/home--default.aspDigitalt Fortalt – kulturminner på nett: http://www.digitaltfortalt.no/IT-historia: http://ithistoria.se/Lokalhistoriewiki: www.lokalhistoriewiki.noBerätta för oss, Nordiska museet: http://www.nordiskamuseet.se/category.asp?intLevel=2&Cat=425&CatName=Beratta_for_oss&topmenu=144 - Samlingssida för museets frågelistorsamt webbfrågor om olika ämnen.Nordiska museets brödbank: www.nordiskamuseet.se/brod - Kombinerar insamling av berättelser ochminnen kring bröd med presentationer av föremål, arkivmaterial och litteratur i museets samlingar.WiGo Västerbotten: http://www.wigo.se/index.php/HuvudsidaMuseerPowerhouse Museum, Sydney, Australien www.powerhousemuseum.com - Australiens störstamuseum som satsat stort på webben och interaktivitet.Rockheim, Trondheim http://www.rockheim.no/ - Nationalmuseum för pop och rock i Norge.Inbjuder till deltagande i insamlingen.Smithsonian (USA) http://www.si.edu/Museums/ - Världens största museikomplex.Open museum ... connecting people, objects and museums (USA): http://www.openmuseum.org/ - “People who love museums like to talk about what they see, hear, and experience. Sowe’ve created a place where that happens all the time. Open Museum invites art and culturelovers to hang out, chat, meet other museum-centric folks, and really get to know the worksthat museums have to offer.”BloggarMuseum 2.0 (Nina Simon) www.museumtwo.blogspot.comPowerhouse Museum, Sydney, har 8 bloggar: www.powerhousemuseum.comSörmlands museums seniorblogg, http://seniorbloggen.blogg.se/Sörmlands museums ungdomsblogg: http://youthhood.blogg.se/K-blogg. Riksantikvarieämbetets blogg. www.k-blogg.seMuseum Blogs: http://www.museumblogs.org/ - Samlingsplats för museibloggar från mångaländer.Gemensamma databaser/sökfunktionerDigitalt museum, http://www.digitaltmuseum.se/ownerInfo.do - Föremåls- och fotografidatabasgemensam för Armémuseum, Designarkivet, Nordiska museet, Sveriges militärhistoriskaarkiv, Upplandsmuseet.Samdokregistret: http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=868&topmenu=14375http://natverket.etnologi.uu.se

Fägerborg E. (2010) Museerna, insamlingen och webben. Nätverket 17, 72–76.Databas över undersökningar som Samdoks medlemsinstitutioner rapporterat tillSamdoksekretariatet.Kringla, http://www.kringla.nu/kringla/Samsöktjänst till föremål, fotografier, dokument m.m. i flera svenska museer och arkiv.KMM, Knowledge Management in Museums: http://samsok.museum24.se/Deltagande länsmuseer: Länsmuseet Halmstad, Stockholms läns museum, Murberget –Länsmuseet Västernorrland, Västergötlands museum, Norrbottens museum, Västerbottensmuseum, Gotlands museum.Museernes Samlinger (Danmark): http://www.kulturarv.dk/mussam/Forside.actionCentralt register över föremål och annat kulturhistoriskt dokumentationsmaterial i Danmark.ÖvrigtKarlsson, Matilda 2008. Svenska museer och den sociala webben: Webb 2.0 som verktyg för dialog.Umeå universitet, Institutionen för kultur- och medievetenskaper. Museologi C. VT 2008.http://www.ritkontoret.com/matildaKarlsson, Matilda 2008. Bevarande av digitalt kulturarv – en del av museets ansvar?Umeå universitet, Institutionen för kultur- och medievetenskaper. Museologi D. HT 2008.http://www.ritkontoret.com/matildaSteve: The Museum Social Tagging Project: http://www.steve.museum/FörfattareEva Fägerborg är fil. dr i etnologi och ansvarig förSamdoksekretariatet vid Nordiska museet.76http://natverket.etnologi.uu.se

Offentliggjort, men inte offentligt?Några tankar om bruket av Internetkällor 1Tove Ingebjørg FjellJag har tidigare arbetat mycket med deltagandeobservation. Jag har observerat och deltagit i detoffentliga rummet, på gator och andra områden somär öppna för alla (Fjell 1996), och på institutioner somsjukhus och kliniker där jag har varit tvungen att sökatillstånd för att få komma in (Fjell 1998). Min naivautgångspunkt då jag gick in på diskussionsfora på nätetvar att detta virtuella rum var som en gata, som etttorg, som en öppen plats, där i princip vem som helstkunde gå in och det som befann sig där måste kunnabetraktas som allmän egendom. Nätet hade för miginga drag gemensamma med den halvoffentliga arena,förlossningskliniken, som jag först efter flera månadersansträngningar fick komma in i! Men är nätet som ettöppet torg där forskaren kan plocka med sig det honönskar? Kan nätet definieras som en arena där forskarenkan observera utan att informera (dold observation),och där vi kan strunta i informanternas rätt att bliinformerade om vad de används till? 2FRÅGELISTAN OCHINTERNETKÄLLAN – TVÅ SYSTRAR?Jag kommer i det följande att problematisera någrafrågor som jag ser som uppenbara utmaningar förkulturforskare som hämtar datamaterial från nätet.Hur ska man uppfatta förhållandet mellan offentligtoch offentliggjort i det virtuella rummet? Vilkaproblem är förbundna med anonymisering? Jag skata upp de problem som är knutna till användningenav nätets erfarenhetsbaserade texter, källor somkulturforskare i allt högre grad kommer att användasig av. Vi har i kulturforskningen mött utmaningar kringInternetkällor framför allt i förhållande till samtyckesochanonymiseringsproblematiker, och jag kommer attrikta strålkastarljuset både mot den nya källtypen och1Artikeln är tidigare publicerad i boken Frågelistan som källa ochmetod, Charlotte Hagström & Lena Marander-Eklund (red.) 2009(2005). Lund: Studentlitteratur.2Krav på samtycke beskrivs i NESH:s (Den nasjonale forskningsetiskekomité for samfunnsvitenskap og humaniora) forskningsetiskariktlinjer, punkt 8, ”Krav om samtykke” (NESH 1999). Se ävenpunkt 7, ”Om å innhente samtykke i digitale fora”, Forskningsetiskeretningslinjer for internettforskning (NESH 2003).mot de problem som är förbundna med denna. Gällerde forskningsetiska problem som är förbundna medInternetkällor också frågelistan?Frågelistan är ständigt föremål för diskussion. Ärmeddelargruppen alltför homogen? Är det för mångakvinnor, för få invandrare, för hög genomsnittsålder(Nilsson, Waldetoft & Westergren 2003)? Iblandväljer forskare att komplettera frågelistan med annatliknande material (se till exempel Nylund Skog 2003;Hagström, under utgivning). Diskussionsgrupper pånätet kan sägas ha beröringspunkter med frågelistesvar.Både frågelistesvar och inlägg i diskussionsfora görsav så kallade vanliga människor som i skrift uttryckererfarenheter över ett givet tema. Temat kan formulerassom Nordiska museets Nm 223 Personlig hygien (Klein2003) eller signaleras genom att diskussionsgruppenkallas ”Forum för barnlösa”, där man diskuterarbarnlöshet och medikamentell hjälp och får tröstoch omsorg, eller ”Vaccineringsdebatten”, där mandiskuterar ståndpunkter för och mot vaccinering.Men det finns också skillnader mellan kategorierna.Frågelistesvaren ges i en envägskommunikationfrån meddelare till arkivarie och andra forskare därmeddelaren inte får någon omedelbar respons, medankommunikationen i diskussionsfora sker mellan fleraoch responserna kommer efter några minuter, någratimmar eller några dagar. Meddelare vet att deras svarläses av arkivarien, och de kan ha en mer eller mindreklar föreställning om att svaren används av forskare.De som skriver inlägg i ett diskussionsforum haringen aning om att deras bidrag kommer att utnyttjasi ett forskningssammanhang, åtminstone inte förränforskaren tar kontakt och ber att få använda inlägget.VAD KAN VARA INTRESSANT PÅNÄTET?Det finns många olika typer av rum i vilka man kanröra sig på nätet. Kanaler för asynkron kommunikationär bland andra personliga hemsidor, och det finns olikadiskussionsgrupper där man tar upp till exempel sorg,svårigheter med att vara förälder, problem med attvar patient och samlevnadsproblem. De synkronaISSN: 1651-059377Nätverket 2010: 17: 77–82http://natverket.etnologi.uu.se

Fjell T.I.#kommunikationskanalerna är bland andra dataspelonline och chattar. 3Detta kan kallas verklighet online eller virtuellverklighet, men får inte uppfattas som nya verkligheterutan snarare som typer av verkligheter som inkluderarnya former av kommunikation (Sveningsson 2004:49).Många har efterlyst riktlinjer för användning av materialhämtat från nätet, och i september 2003 fastställde Dennasjonale forskningsetiske komité for samfunnsvitenskapog humaniora (NESH) forskningsetiska riktlinjer förInternetforskning (NESH 2003).Kulturforskare kan ha flera skäl att använda nätet somkälla. Man kan studera uppbyggandet av hemsidor ochdärigenom säga något om förhållandet mellan privatoch offentligt. Man kan studera hur den nya teknikenanvänds på innovativa sätt. Vidare kan man genomatt studera ”samtal” i chattrum säga något om hur detskriftliga påverkas av det muntliga. Man kan ocksåanvända nätet som en datakälla till specifika teman,ungefär som en frågelista.Jag blev intresserad av nätet då jag höll på med enstudie om barnlöshet. Jag sökte på nätet för att se huradoptivföräldrar diskuterade adoption. I temaforumetfann jag mycket bakgrundsinformation om tematadoption som jag använde när jag utvecklade temaguidertill intervjuerna, och det var ett effektivt sätt att lärakänna området. Här fick jag till exempel inblick i hurman diskuterade om adoption är en form av invandringoch om ett adoptivbarn kan kallas för invandrare. Härdiskuterade man skillnaden mellan att adoptera frånEtiopien, varifrån man får ett barn som kommer attskilja sig från sina etniska norska föräldrar, i motsatstill att adoptera från ett östeuropeiskt land där manmed större säkerhet kommer att få ett barn som liknaren själv. Dessa diskussioner kunde leda till långa ochpå många sätt smärtsamma meningsutbyten om A-lagoch B-lag bland adoptivföräldrar, där A-laget bestodav adoptivföräldrar med färgade barn och B-lagetbestod av adoptivföräldrar med vita barn. Men kundejag inte bara gå ut och intervjua adoptivföräldrar? Detkunde jag självklart göra och det gjorde jag också. Mennätdiskussionen var en inkörsport till en tematik sominte var så lätt att fånga i en intervju. Jag fick tillgångtill en annan typ av kunskap, och det var lätt att samlain data utan att röra sig från kontorsstolen, utan frågaom lov och utan att bli sedd.OFFENTLIGGJORT MEN INTEOFFENTLIGTMånga har en föreställning om att nätet är ett offentligtrum. Men när man går in på nätet och tittar på hemsidoreller inlägg på diverse fora så kan man få en annanuppfattning. Frågan som forskare måste ställa sig ärom det virtuella rummet uppfattas som ett offentligtrum av dem som deltar aktivt.3Ett synkront chatt är en nätdialog i realtid (IRC).78I så kallade diskussionsfora diskuteras det mesta,allt från rasism och diskriminering till möten meddöden och samlevnadsproblem, och deltagandettycks representera en primärkälla till både kunskapoch omsorg. Det finns flera paralleller mellansamlevnadsinläggen och veckotidningarnas ”brevtill doktorn/samlevnadsexperten”. I ett av de månganätinläggen om samlevnadsproblem kan vi läsa attinsändaren är djupt förtvivlad över att hennes manär milt sagt sexuellt ointresserad av henne. Han villinte se på henne när hon är naken, långt mindre ta påhenne. Hon skriver att hon upplever detta som så privatatt hon absolut inte vill diskutera det med väninnoreller andra ansikte mot ansikte. Andra insändare kanförklara sina inlägg med att de har förbrukat familj ochvänner och behöver andra att diskutera med: ”Hadedet inte varit för er där ute vet jag inte vad jag hadegjort.” Här vänder insändarna sig till en okänd gruppforumanvändare och vanligen också till en fackman(läkare, psykolog eller liknande) som då och då läggerin ett svar.Högst personliga och intima erfarenheter kan manockså finna beskrivna i frågelistesvar. FolkloristenBarbro Klein beskriver Nordiska museets frågelista Nm223 Personlig hygien, där en av meddelarna, född 1917,förklarar att han efter ett bad lånar hustruns hårtorkför att föna håret under armarna och även könshårenoch att detta ”fyller min hustru med raseri” (Klein2003:79). Detta svar sändes in till ett offentligt museum,en offentlig institution, men upplever meddelaren atthan med detta svar träder in i det offentliga rummet?För en fast meddelare som besvarar frågelistor under enrad av år befinner den offentliga institutionen sig sällanlängst fram i medvetandet. Kanske skriver meddelarenlika gärna till den arkivarie som han har lärt kännagenom skriftlig kommunikation?Var är det offentliga rummet? Var är det privatarummet? Några av foruminläggen hänvisar tilllänkar till personliga hemsidor där man presenterarsig själv i kortform. På hemsidorna kan vi finnapersonliga upplysningar om hemsidebyggaren ochhans familj; synpunkter på sociala, politiska ochkulturella förhållanden; fotografier; planer om ochdrömmar för framtiden; information om bostad ochutbildning: upplysningar om arbetsplats, skola ochdagis; beskrivning av intressen och hobbyer; samtexempel på hemsidebyggarens konstnärliga förmåga(Finsrud 2001:9). Folkloristen Kjersti Finsrud kallardetta för en typ av senmodernt elektroniskt hemarbete.En hemsida produceras av en enskild individ eller aven familj som har satt sin personliga prägel på den.Hemsidebyggarna kan inte räkna med reklaminkomsteroch driver inte heller någon form av kommersiellverksamhet (Finsrud 2001:8).Kjersti Finsrud gick in i en rad sådana hemsidor ochupplevde det som att komma in i ett rum, där honförvisso kände sig välkommen men där hon ocksåupplevde att det blev för nära:Nätverket 2010: 17: 77–82http://natverket.etnologi.uu.se

Offentliggjort, men inte offentligt? Några tankar om bruket av Internetkällor#14 februari 1998. Skärmen lyser blå.Tonerna från Sinatras ”A kiss is just a kiss” strömmarut från datorns högtalare och fyller arbetsrummet.Jag är på besök, och trots att klockan närmar sigmidnatt blir jag väl mottagen:“Välkommen till vår hemsida. Här kan du hittamer om var och en av oss, och kompletterandeinformation om var vi jobbar eller går i skolan.Denna sida kommer att förändras eftersom herrn ihuset just har börjat med detta märkliga tidsfördriv:att exponera sig själv och sina närmaste i fulloffentlighet.”Med enkla tryckningar på tangentbordet vandrarjag runt på Gunnars och hans familjs hemsidapå World Wide Web. Fotografier av barnen,Gunnar och hans hustru Maja, bilder av Nasseoch Lejonkungen, ackompanjerade av små ochstora berättelser om deras liv, arbeten, intressenoch drömmar för framtiden.“Efter en stund vet jag en hel del om familjen. […]Det jag inte vet är varför Gunnar valt att presenterasig själv och sina närmaste på en personlig hemsidapå webben.” (Finsrud 2001:1)Finsrud fick känslan av att träda in i ett hem. Allavarianterna av öppningsorden ”Välkommen till minhemsida” väckte associationer till att ha öppnatytterdörren, klivit över tröskeln och rört sig i andramänniskors hem. Men Finsrud trivdes inte där. Detvar som att träda in i hemmet till någon som satt påtoaletten med dörren öppen, skriver hon.Fadern i familjen skriver att han har börjat med dettamärkliga tidsfördriv: att exponera sig själv och sinanärmaste i full offentlighet. Det är kanske något somär speciellt för vår tid. Vi får veta något som inte äravsett för oss. Men hur uppfattar hemsidebyggaren självsin hemsida? Då Kjersti Finsrud gjorde en intervjumed honom och frågade om just detta svarade han atthemsidan förvisso var offentliggjord men att det intebetydde att den var offentlig.Samma sak hände då en norsk TV-journalist skulle skaffainformanter till en dokumentärfilm om spermadonation.I filmen användes korta citat hämtade från ett nätforumför barnlösa. Citaten blåstes upp och lades ut över helaskärmen, och insändarens nickname var också med. Detledde till en upphetsad diskussion på forumet i vilkenjournalisten till slut drogs in. Insändarnas huvudpoängvar att texterna som de hade lagt ut på nätet inte kundeanvändas utan deras tillstånd. Texterna uppfattadessom offentliggjorda men inte som offentliga, snararesom offentliggjorda, privata bidrag.Hur ska man uppfatta detta? Man brukar säga attnätet är ”offentligt i ordets traditionella mening”, mendet verkar av dessa exempel som om folk inte riktigtförstår att de befinner sig i det offentliga rummet. Detmenar jag att tjänsteägarna 4 också är på det klara med.Då jag skulle göra en studie av inlägg på ”Forum föradopsjon” och ”Forum for barnløshet” vände jag mig79till ledningen för två mycket välbesökta sidor, DoktorOnline och Snart gravid, och bad om tillstånd att läggaut frågor och använda inlägg på sidorna. Tjänsteägarnavar reserverat positiva, men bägge uttryckte bekymmerför att användarna skulle känna sig ”övervakade” ochatt min närvaro skulle förstöra en god miljö. Hur skulleanvändarna reagera om de såg sig själva citerade i eneller annan publikation, undrade en av tjänsteägarna.Det hänvisades också till ett regelverk. Hos DoktorOnline sägs:“Det är inte tillåtet att använda text eller bilderhämtade från Doktor Online utan samtycke fråntjänstens ägare såvida det inte finns stöd för deti lag eller är tillåtet genom avtal med Kopinor,intresseorgan för rättighetsinnehavare till litteräraoch konstnärliga verk. Utnyttjande i strid med lageller avtal kan medföra ersättningsansvar och kanbestraffas med böter eller fängelse.“(www.doktoronline.no)Webbsidan Barn i magen täcker något av samma tjänstersom de två tidigare nämnda sidorna, och även här står attläsa att man kan använda ”materialet som publiceras påBarniMagen.com för privat bruk, det vill säga läsa, laddaner på egen hårddisk och ta en utskrift av materialet. Detär inte tillåtet att kopiera eller publicera texter, bilder ellerannat material på BarniMagen.com” (copyrightskyddat)utom efter samtycke från rättighetsinnehavarna ellermed stöd i lag (www.barnimagen.no). Även här hänvisastill polisanmälan och åtal om överträdelse sker. Forskarenkan många gånger upplevas som en inkräktare, och nuockså på nätet.På ett plan kan forskning på Internet betraktas somobservationer i det offentliga rummet, och enligtfolkloristen Bente Alver och sociologen Ørjar Øyenhar forskaren normalt ganska vida ramar när det gällerrätten att göra observationer i det offentliga rummet.Människor som uppehåller sig i det offentliga rummet– på gator och torg – måste veta att de kan iakttas(Alver & Øyen 1998). Men i mångt och mycket kan detverka som om gränserna mellan privat, offentligt ochoffentliggjort dras på andra sätt både i diskussionsforapå nätet och i frågelistesvar. Vi vet för lite om hurfrågelistans meddelare uppfattar förhållandet mellanoffentliggjort och offentligt. Kanske skapar avståndetmellan meddelare och arkivarie inte alls någon distans,och kanske skapar den upprepade kontakten mellan demförutsättningar för att uttrycka sig ännu mer privat.Att delta i ett chatt eller göra ett inlägg i ett forumkan upplevas som en privat eller halvprivat handling,även om man självfallet vet att alla kan läsa vad manlägger ut. Det sker i full offentlighet, men det är privattill sin natur och upplevs också på det sättet (Lawson2004). Tjänsteägarna erkänner också att det finns enotydlig gräns mellan privat och offentligt, och därmedförstärks uppfattningen att något kan var offentliggjortutan att var offentligt.4En tjänsteägare är den eller de som har satt upp en nätplats ochsom är rättighetsinnehavare till dess innehåll..Nätverket 2010: 17: 77–82http://natverket.etnologi.uu.se

Fjell T.I.#Det som skapar problem är alltså att gränserna mellanprivat och offentligt befinner sig i ett dimlandskap medoskarpa konturer. Internetforskaren Danielle Lawsonmenar att den alltför enkla dikotomin mellan privatoch offentligt står inför sitt fall (2004). Enligt Lawsonuppfattas det privata rummet i det verkliga livet (IRL)genom signaler som stängda dörrar och låste arkivskåp,men dessa saknas i onlineverkligheten. Lawson förenklarkanske förhållandet mellan privat och offentligt i detverkliga livet. Bente Alver och Ørjar Øyen visar attgränserna mellan privat och offentligt kan var väl sådimhöljda i alla typer av verkligheter, att till exempel”bestämningen av det privata rummet påverkas avrelationen till den person man står inför” (1998:122).Ett frågelistsvar kan alltså påverkas av att meddelarenformulerar sig till en bestämd arkivarie (se t.ex. Silius& Östman 1998), och ett diskussionsinlägg är kanskeformulerat till en liten grupp som brukar svara på ensinlägg. Man kan alltså ha uppfattningen att det privatafinns mitt ute i det offentligaste av alla offentliga rum– på Internet. Denna paradox förstärks av att inläggenofta är av en mer intim och privat karaktär än deninteraktion som sker ansikte mot ansikte. Flyktighetenoch distansen kan ge en känsla av skydd.SAMTYCKES- OCHANONYMISERINGSPROBLEMATIKInnan forskaren kan annonsera sin närvaro bör hon hafått tillstånd av tjänsteägaren att samla data. Här kandet vara klokt att kontrollera sidornas olika formellareglementen. 5 Hur kan forskaren sedan annonserasin närvaro och be om samtycke till att få användamaterialet? Den amerikanska forskaren BarbaraSharf gjorde en studie av ett diskussionsforum förbröstcancerdiagnostiserade kvinnor (Sharf 1999). I allasina inlägg på detta forum hade forskaren fogat in enkort självpresentation: vem hon var, vad hon forskadepå och var hon kunde nås. Då hon skulle använda endel av denna kommunikation i ett forskningsarbetevände hon sig till dem som hade uppgett e-postadresseri sina inlägg och bad dem att hänvända sig till henneoch ge sitt samtycke. Det är viktigt att understryka attingen av Sharfs informanter betraktade sina inlägg somoffentliga, och ingen menade att hon kunde användadem utan samtycke. Sharf nämner också i sin artikel attdet några år efter hennes eget fältarbete på nätet gavs uten bok som skrivits med utgångspunkt i samma forumför kvinnor med bröstcancer. Bokens författare gjordereklam för sitt arbete i forumet, och kritiker menadeatt hon uppförde sig som en tittare som utnyttjarmänniskor i en svår situation, en harvester, en inhöstareav ord och profitör på andra i kris och olycka.Barbara Sharf fick sina samtycken. Men det är klartatt det i andra studier kan vara svårt, ja, ofta omöjligt,att skaffa fram samtycke. Ibland är det besvärligt att5Det finns ofta en länk till det formella reglementet nederst på enwebbsida.80få tag i den man vill ha samtycke från, medan detandra gånger helt enkelt kan var så att den man harciterat väljer att inte svara på förfrågningar. För densom studerar synkrona chatt blir utmaningarna av enlite annorlunda karaktär. Här handlar problemet omatt återfinna personer som knappt har lämnat någraspår efter sig. 6Utmaningarna är långt ifrån över även om man skullefå tillstånd att använda inläggen i en studie. Ett stortproblem är hur frivilligt det frivilliga är och ominformanten har förstått var han har samtyckt till (seAlver & Øyen 1998:99ff; Fjell, under utgivning). Förnågra år sedan hade jag vid flera tillfällen kontakt meden informant som presenterats med hela namnet i enstudentuppsats. På grund av informantens professionellabakgrund var det svårt, för att inte säga omöjligt, attanonymisera honom, och han hade skriftligen samtyckttill att intervjun med honom kunde användas underhans fullständiga namn. I detta fall förelåg det skriftligkommunikation mellan studenten och informanten därstudenten bland annat redogjorde för hur vi inom våradiscipliner använder direkta citat från intervjuutskrifter.I den skriftliga kommunikationen mellan dem var detinget som tydde på att informanten motsatte sig någotav uppläggningen. Men då uppsatsen var klar ochinformanten fick läsa den blev han inte bara besvikenöver resultatet utan krävde också att direkta citat skulleplockas bort från uppsatsen. Han hade inte förståttatt det som spelades in på band skulle användas i enuppsats. Han hade tolkat det mer som ett informelltsamtal som skulle bilda bakgrund till ett föredrag, somstudenten också hade varit åhörare till. Huvudskälettill informantens reaktion var en användning av citatsom han menade kunde skada honom både personligenoch professionellt. Alldeles bortsett från att dettahade kunnat undvikas om informanten hade fått läsaigenom intervjuutskriften, utvecklade saken sig i ensådan riktning att man kan undra över om informantenhade förstått vad han sa ja till.I detta fall var det, som nämnts, svårt att anonymiserainformanten. Men i många fall är anonymisering möjligoch fullt önskvärd. Därför kan det vara viktigt att ställasig frågan om hur anonymiseringen ska ske. 7I våra discipliner använder vi oss i stor utsträckning avinformantcitat i text. Vi kommer att ställas inför nyautmaningar i Internetforskning, där vi kan koppla enrad citat mot nicknames och skapa en profil av en fiktiveller reell person. Med dagens effektiva sökmotorerkan man söka på ett nickname eller på ett utdrag frånett citat och få upp antingen allt som personen med6Det finns flera goda texter som kan vara till hjälp vid detta speciellaproblem. Se till exempel Elizabeth A. Buchanans antologi Readingsin Virtual Research Ethics. Issues and Controversies (2004).]7Anonymisering beskrivs i NESH:s forskningsetiska riktlinjer,punkt 13, ”Krav om konfidensialitet” (NESH 1999). Se ävenForskningsetiske retningslinjer for internettforskning, punkt 7,”Om å innhente samtykke i digitala fora” (NESH 2003).Nätverket 2010: 17: 77–82http://natverket.etnologi.uu.se

Offentliggjort, men inte offentligt? Några tankar om bruket av Internetkällor#detta nickname har skrivit eller det sammanhang somcitatet är hämtat från. I bägge fallen kan det vara svårtatt skydda den enskilda individens integritet. Enligtmin uppfattning bör man därför i forskningsarbeteninte använda direktcitat utan hellre omskrivningar frånsamtalsgrupper och inlägg på debattsidor på Internet.Av samma skäl bör man inte heller använda nicknamessom led i en anonymisering. 8 Ett nickname måste ocksåanonymiseras. Som kvalitativt orienterade forskare börvi söka förstå världen på informanternas egna premisser,vilket också innebär att vi måste be om deras samtycketill att få använda texterna i forskningsarbeten. Vibör därför ha i åtanke att traditionell citatanvändning(användning av direkta citat) i många fall är oförenligmed en anonymisering av ett Internetmaterial.AVSLUTANDE REFLEKTIONERJag har varit tvungen att omvärdera min tidigare synpå nätet som en offentlig plats där det bara var attta för sig. Gränserna mellan privat, offentligt ochoffentliggjort är sällan solklara i det verkliga livet(IRL): Vet vi tillräckligt om meddelares förståelseav hur deras svar om personlig hygien kan användas?Funderade meddelaren till Nm 223 Personlig hygienöver det faktum att, som Barbro Klein påpekar, museet”egentligen inte kan utlova någon säkerhet alls vadbeträffar meddelarens integritet” (Klein 2003:69). Härkan det behövas studier av hur meddelare uppfattarförhållandet mellan offentliggjort och offentligt. Mengränserna mellan privat, offentligt och offentliggjortär lika oklara i onlineverkligheten. Gränserna här ärdimhöljda, och man bör tänka på att texter som läggs utså att hela världen kan läsa dem ofta skapas i en privatmiljö (till exempel hemma, bakom en låst dörr), och atttexterna för den som har skapat dem i hög grad befinnersig i ett privat rum, som innebär att de är offentliggjordamen inte offentliga. Att det finns en gråzon mellanoffentliggjort privat och offentliggjort offentligt ärett av flera skäl till att både Internetmaterial ochfrågelistmaterial i högre grad måste problematiserassom källor inom kulturvetenskaperna.Översättning: Sven-Erik Torhell8Se Forskningsetiske retningslinjer for internettforskning, punkt8 ”Bruk av sitater som er hentet fra Internettet” och punkt 10,”Pseudonymer og konfidensialitet”.81Nätverket 2010: 17: 77–82http://natverket.etnologi.uu.se

Fjell T.I. (2010) Offentliggjort, men inte offentligt? Några tankar om bruket av Internetkällor. Nätverket 17, 77–82.REFERENSERAlver, Bente Gulveig & Ørjar Øyen 1998. Etik och praktik i forskarens vardag. Lund:Studentlitteratur.Buchanan, Elisabeth A. 2004. Readings in Virtual Research Ethics. Issues and Controversies.Hershey: Information Science Publishing.Finsrud, Kjersti 2001. Hverdagsliv på skjermen. En studie av personlige hjemmesider på WorldWide Web, hovedoppgave i folkloristikk. Bergen: Universitetet.Fjell, Tove Ingebjørg 1996. Sette seg sjelv i scene. Fra idé til produksjon i frie, tyske teatergrupper.Bergen: Norse Publications.Fjell, Tove Ingebjørg 1998. Fødselens gjenfødelse. Fra teknologi til natur på fødearenaen. Kristiansand:Høyskoleforlaget.Fjell, Tove Ingebjørg (under utgivning). Research in the minefield of privacy and intimacy.About the problems of consent. Alver, Bente, Tove Fjell & Ørjar Øyen (red.), FolkloristicResearch Ethics. A Critical View. Helsingfors: FFC.Hagström, Charlotte (under utgivning). Pågående projekt om namn och identitet. Stockholm.Klein, Barbro 2003. Nm 223. Personlig hygien. Reflektioner kring frågelistor, meddelarsvaroch vetenskap. Nilsson, Bo G., Dan Waldetoft & Christina Westergren (red.), Frågelista ochberättarglädje. Om frågelistor som forskningsmetod och folklig genre. Stockholm: Nordiska museet.Lawson, Danielle 2004. Blurring the boundaries. Ethical considerations for online researchusing synchronous CMC forums. Elisabeth A. Buchanan (red.), Reading in Virtual ResearchEthics. Issues and Controversies. Hershey: Information Science Publishing.NESH 1999. (Den nasjonale forskningsetiske komité for samfunnsvitenskap og humaniora)Forskningsetiske retningslinjer for samfunnsvitenskap, jus og humaniora. Oslo: Falch Hurtigtrykk,http://www.etikkom.no (041125).NESH 2003. (Den nasjonale forskningsetiske komité for samfunnsvitenskap og humaniora)Forskningsetiske retningslinjer for internettforskning. http://www.etikkom.no/retningslinjer/internett (041125).Nilsson, Bo G., Dan Waldetoft & Christina Westergren (red.) 2003. Frågelista och berättarglädje.Om frågelistor som forskningsmetod och folklig genre. Stockholm: Nordiska museet.Nm 223, Personlig hygien, Stockholm: Nordiska museet (Nm).Nylund Skog, Susanne 2003. Ambivalenta upplevelser och mångtydiga berättelser. En etnologiskstudie av barnafödande. Stockholm: Nordiska museet. (Diss.)Sharf, Barbara 1999. Beyond netiquette. The ethics of doing Naturalistic Discource Researchon the Internet. Steve Jones (red.), Doing Internet Research. Critical Issues and Methods forExamining the Net. London: Sage.Silius, Harriet & Ann-Cathrin Östman 1988. Att berätta och lyssna på livshistorier – endiskussion kring våra läsningar. Silius, Harriet, Ann-Cathrin Östman & Kristin Mattson.Åbo: Institutet för kvinnoforskning.Sveningsson, Malin 2004. Ethics in Internet ethnography. Elizabeth A. Buchanan (red.),Readings in Virtual Research Ethics. Issues and Controversies. Hershey: Information SciencePublishing.www.barnimagen.nowww.doktoronline.nowww.snartgravid.comFÖRFATTARETove Ingebjørg Fjell är försteamanuens vid Institutt for kulturstudier og kunsthistorie i Bergenoch lärare och forskare i kulturvetenskap.82http://natverket.etnologi.uu.se