Fältanteckningar från BloggosfärenMeningsskapande tekniker och vardagslivets netnologiJenny Gunnarsson PayneVälkommen till Bloggosfären!“[A]ny technology represents a cultural invention,in the sense that it brings forth a world; it emergesout of particular cultural conditions and in turnhelps to create new ones” (Escobar 1994: 211).I artikeln ”Welcome to Cyberia: Notes on theAnthropology of Cyberculture” hävdade antropologenArturo Escobar att vi då, år 1994, stod inför enfundamental transformation av vårt modernasamhälle (1994: 211; jfr Budka & Kremser 2004). Dengrundläggande förändring han refererade till var densnabba utveckling han såg mot en ny kulturell ordning,en ”cyberkultur” 1 , som nu ett och ett halvt decenniumsenare – framförallt i Väst – på många sätt kan sägas harealiserats. I den svenska kontexten kan vi till exempelkonstatera att Internet i allt högre utsträckning harkommit att bli del av de flesta svenskars vardag (seFindahl 2009). Som etnolog ligger det mig nära tillhands att fundera närmare kring vad just denna virtuellavardaglighet innebär kulturellt såväl som metodologiskt.På vilka sätt påverkas människors vardag av Internetsutbredning och utvecklingar? Hur undersöker vi bästmänniskors vardagsanvändande av Internet? På vilkasätt kan vi bäst använda eller omformulera etnologiskametodologiska kompetenser för att undersökadetta fortfarande relativt nya och underutforskadeområde? I den här artikeln kommer jag att närmamig dessa frågeställningar genom min egen pågåendeforskning om feministiskt bloggande. Jag kommeratt börja med en inledande diskussion av bloggandesom meningsskapande teknologi och etnologisktundersökningsobjekt genom att kontextualiserabloggande i ett vidare senmodernt sociokulturellt ochpolitiskt sammanhang. I relation till detta förstår jagbloggande som ett tidstypiskt fenomen, inte bara medavseende på den teknologiska utveckling som gjortbloggandets praktiker möjliga, utan också med hänsyntill bloggande som en form av mikroberättande – enprototypiskt senmodern form av berättande. Sedanfortsätter jag med en metodologisk diskussion kring1I uttrycket ”cyberkultur” inkluderar Escobar både informations- ochkommunikationsteknologier och biologiska teknologier (1994: 211).onlineetnografi där jag i synnerhet undersöker reflexivtteknikanvändande (se Hine 2000: 23) som en möjligingång till deltagande observation i bloggosfären.Mikroberättandetsmeningsskapande teknologiÄven om bloggande och bloggläsning generellt sett inteär den vanligaste formen av Internetanvändning är dessapraktiker desto vanligare bland kvinnor, framförallti de lägre åldersgrupperna. I åldern 16-25 år har såmånga som var femte kvinnlig Internetanvändare skrivitblogg eller gör det, och 60 % av alla användare i denhär gruppen läser eller skriver själva bloggar. Denmest populära formen utav blogg är den personliga”livsloggen”; hela 64 % av alla svenska bloggar bestårav sådana onlinedagböcker där läsaren kan följa ochkommentera bloggförfattarens vardag (Findahl 2009:32-33).Det personliga är politiskt 2.0:Feministiska mikroberättelserI feministiska sammanhang utgör vardagsbloggandeen fortsättning på och förändring av det välkändaslagordet ”det personliga är politiskt” (Beetham ochValenti 1997: 2-3), och vissa feministiska bloggforskarehar därför jämfört kvinnors bloggande med den”medvetandehöjande träning” som var ett viktigt inslagi den radikalfeministiska rörelsen som blomstrade på1970-talets (Kennedy 2007; Wood 2008). Tillsammansmed andra cyberfeministiska praktiker har det ocksåsagts att bloggande har inherenta feministiska kvaliteteroch gränsöverskridande potentialer – inte bara tillgränsöverskridande mellan nationer och kulturer,utan också mellan offentliga och privata sfärer;institutionella och enskilda domäner; privata intressenoch kommersiella (Beetham och Valenti 2007: 2-3).Medieforskarna Niels van Dorn, Liesbet van Zoonenoch Sally Wyatt har till och med kallat bloggandet för enanmärkningsvärd intersektion mellan det ”traditionelltkvinnliga dagboksskrivandet” och ”traditionellt manligainformations- och kommunikationsteknologier (IKT)”(Doorn, Van Zoonen and Wyatt 2007: 4). AndraISSN: 1651-059347Nätverket 2010: 2010: 47–51http://natverket.etnologi.uu.se
Gunnarsson Payne J.#feministiska forskare har däremot avfärdat bloggar somverktyg för feministisk politik. Brittiska sociologenNina Wakeford har till exempel i en intervju ställt sigfrågande till det feministiska bloggandets möjligheteratt ha någon konkret politisk inverkan. Hon menardärför att medan de visserligen kan fungera som ettsätt att initiera debatter, är deras roll för feministiskaktivism oklar (http://www.guardian.co.uk).Det kännetecken som paradoxalt nog använts föratt argumentera både för och emot bloggandetsfeministiska potential är således att de i regel (om äninte alltid) i första hand består av feministiskt tolkadevardagsberättelser, snarare än politiska manifest.Karaktäristiskt för feministiskt bloggande är iställetdess produktion av feministiska mikroberättelser –inte bara i den bemärkelsen att bloggskribenternasegna vardagsupplevelser görs tillgängliga för allmänskärskådan, utan också genom att de initierar och skaparutrymme för läsarnas mikroberättelser inom ramarna fördet i regel befintliga utrymmet för läsarkommentarer.Läsare kan kommentera bloggarens berättelser genom attge tips eller råd, uttrycka medkänsla eller igenkänning,dela med sig av egna liknande vardagsberättelser, ellerrent av döma skribenten på basis av berättelsernasinnehåll. Denna mikroberättandets praktik är därmedinte unik för den feministiska rörelsen, utan följer ifotspåren av en allt större utbredning av mikroberättelseri det offentliga rummet – något som kännetecknar vårsenmoderna samtid där förment allmängiltiga ideologiskaoch religiösa så kallade ”stora berättelser” kommit attkonkurrera med, kompletteras av eller i vissa fall till ochmed att ersättas med vardagliga, singulära berättelser,mikroberättelser, när det gäller att erbjuda vägledandeprinciper för våra allt mer utökande antal personligabeslut (se Plummer 2000; 2003). I min förståelse avfeministiskt bloggande ser jag därför bloggen som enform av medborgarmedium som – trots att de mersällan många andra former av ”alternativa medier” harnågra samhällsomvälvande anspråk – har potentialenatt förändra det hegemoniska medielandskapet, ochatt utmana sedimenterade sociala koder, naturaliseradeidentiteter och institutionaliserade sociala relationer(Rodriguez 2001: 20). 2 I min forskning är jag därförintresserad av att de hur naturliggjorda normer kringgenus och sexualitet reproduceras, reaktiveras ochutmanas genom feministiska bloggandepraktiker.Bloggen som meningsskapandeteknologiDå själva bloggteknologin utgör ett centraltmöjlighetsvillkor för både de former feministiskt2Som medborgarmedium betraktat kan det feministiska bloggandetförstås som ett sätt att utöva intimt medborgarskap (Oleksy 2009;Plummer 2003). Ordet ”intimt” bör i den här kontexten förstås i sindubbla bemärkelse: dels i termer av ”privat”, ”förtrolig” och ”nära”;och dels i dess mer könsliga betydelse som något som är kopplattill kroppslighet, sex, sexualitet och erotik (jfr Svenska AkademiensOrdbok, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/).48vardagsberättande kan ta, hur det kommer attdistribueras och de olika sätt på vilka de kommer attläsas, förstår jag den i termer av en meningsskapandeteknologi (Drotner 2008; se även Lundby 2008). Somsådan betraktad, och i likhet med andra former avanvändarvänliga och interaktiva medier som fallerunder paraplybeteckningen Web 2.0, å ena sidanunderlättar och skapar bloggteknologin nya möjligheterför produktionen av feministiskt mikroberättande –men å andra sidan sätter den också vissa ramar för ochbegränsar berättelsernas form, innehåll och spridning.För den feministiska rörelsen innebär bloggteknologinbåde en fortsättning på en lång tradition avmikroberättande praktiker i form av självpublicering(magasin, bulletiner, fanzines) och fysiska mötesplatserför berättande (som t.ex. medvetandehöjande grupper),och en förändring av dess förutsättningar. Dessa formerav mikroberättande har varit och är i sin tur nödvändigaför feministisk meningsproduktion. Den sentidamedieutvecklingen där de traditionella massmedierna(press, radio, television) faktiskt för första gången ivärldshistorien har kompletterats med en explosionav olika former av så kallade ”många-till-mångamedier”(Pajnic och Downing 2009: 9; Atton 2004:xi) förändrar dock förutsättningarna för feministiskaberättarpraktiker genom att öka möjligheter för en(kvantitativt såväl som geografiskt) större distributionav mikroberättelser, som med endast ett knapptryckgör dem tillgängliga i det offentliga virtuella rummet.En följd av denna ökade tillgänglighet av redskapför icke-professionell medieproduktion är även attproduktionen av dessa medier i allt större utsträckningsker i medieproducenternas vardagsmiljöer (hem,arbetsplatser, skola) (jfr Drotner 1996). Bloggandets”vardaglighet” ligger därför både i deras karaktäristisktvardagsorienterade mikroberättelser och de sätt påvilka detta specifika teknikanvändande är integrerati bloggskribenternas vardagskontexter (hem, skola,arbete). Jag menar att dessa två aspekter inte kanförstås som åtskilda från varandra, och att en fördjupadförståelse av bloggandets praktiker därför bör ta dembåda i beaktande – och det är framförallt i relation tilldenna flertydiga ”vardaglighet” jag vill lyfta fram viktenav att bygga vidare på den etnologiska metodologiskatraditionen att närma sig människors vardag genomdeltagande observation.Reflexiv teknikanvändningsom etnografisk metodFörutom kanske mer uppenbara metodologiskaangreppssätten som etnografiska intervjuer och analysav bloggarnas representationer i form av text, bild ochljud vill jag särskilt lyfta fram reflexiv teknikanvändning(se Hine 2000: 32) som ett fruktbart inslag i enInternetetnografi som söker fånga vardagsanvändandetav en särskild teknologi. Christine Hine, en pionjärpå det området, beskriver målet med en reflexivteknikanvändning (reflexive engagement with theNätverket 2010: 2010: 47–51http://natverket.etnologi.uu.se