Etnografiska utmaningar på nätet - Nätverket - Uppsala universitet

Digitala texter och analoga fältarbetare – Internetetnografins metodologiska dilemman#blogginläggen och deras innehåll, utan att distraherasav den enorma mängden av angränsande texter. Dendigitala teknikens fördelar till trots ville jag också atttextmaterialet skulle få en fysisk form för att kunnahantera och bearbeta det. Jag behövde kunna bläddrabland pappren, stryka under och snabbt klottra nerkommentarer (jfr Latour 1998:225).Samtidigt uppstår då genast en rad nya problem.Det digitala låter sig nämligen inte översättas tillanalogt utan att göra rejält motstånd. Bloggarna är,liksom Internet i övrigt, intermediella (Holmberg &Svensson 2004:7, Palmenfelt 2007:253) och inkluderarförutom huvudmedierna text och bild även ljudoch rörliga bilder. Paradoxalt nog är detta mediellagränsöverskridande ändå ytterst begränsat, eftersombloggarna i högsta grad är beroende av just datoreroch Internet för att förbli förståeliga och behålla sinkaraktär. Min överföring av texterna, från digitalt tillanalogt, förändrar materialet i så hög grad att det intelängre kan sägas röra sig om bloggtexter i egentligmening (jfr Honko 1998). Länkarna reduceras tillunderstrukna ord, fråntagna sin förmåga att refereraoch förklara. De interaktiva aspekterna försvinner, ochdet går inte att skapa sig en bild av läsarnas gensvari det nu oåtkomliga kommentarsfältet. Därmedexkluderas också en betydande del av bloggarnas texterur materialet. De många fotografierna i materialetförstörs även de av utskriften, då all den möda sominformanterna lägger ner på att fotografera stickadeobjekt på ett representativt sätt går förlorad. I detutskrivna materialet är bilderna små grå kvadrater, därman i bästa fall ser vad fotografierna föreställer, mendär alla färger och ljusskiftningar har gått förlorade.Forskare med Internet som fält behöver därmed hatillgång till kvalificerad teknisk utrustning, från snabbuppkoppling till stor bildskärm och färgskrivare, föratt underlätta arbetet och inte förvanska det studeradematerialet (jfr Honko 1998:39).Även sättet att läsa skiljer sig plötsligt helt från hurbloggens läsare hanterar texterna. I stället för att väntapå att bloggen ska uppdateras med det senaste inläggetför att sedan scrolla och klicka framför skärmen,sitter jag under arbetet vid ett bord med en luntaav samlade texter framför mig och bläddrar, strykerunder och ringar in. Att arbeta med en analog ochretroaktiv version av de digitala texterna har därförkrävt att jag parallellt granskat bloggarna online. Undervåren 2009 följde jag bloggarna i realtid, och fördefältdagbok över de nyskrivna inläggen i takt med attde publicerades, för att uppleva bloggarna på ett sättsom mer liknar övriga läsares. Jag satt även framfördatorn och studerade det retroaktiva materialets inlägg,och kunde då följa länkarna, läsa kommentarerna ochframförallt förstora bilderna – nu i färg – för att se vadde faktiskt föreställde, och kunde då också upptäckaoch uppskatta skönheten i dem. Att arbeta med endubbel uppsättning material kan således underlättaför fältarbetare vana att arbeta med penna och papper,samtidigt som det tillåter materialet att förbli en del avett både gränsöverskridande och begränsande medium.Stickningen som följetongBloggen må vara organiserad kring tid, men innehålleti texterna tar emellertid inte hänsyn till fältarbetarensurval av tidsperioder. Uppsatsmaterialet är fullt avhänvisningar till tidigare omnämnda stickprojekt, ochprojekt kan ligga i träda i månader eller år innan deplötsligt återupptas och färdigställs. Nu ett år senaredyker fortfarande stickade objekt och ännu pågåendeprojekt som förekommer i materialet upp i nyskrivnainlägg. Berättelserna om stickningen tar således inteslut bara för att materialinsamlingen upphör vid ettvisst datum, och alla empiriska urval kommer därförmed nödvändighet att stympa många av materialetsberättelser.Ett sätt att frånkomma konstruerade datumgränser ärden metod som Barbara Czarniawska kallar att följaobjektet (2007:92). Metoden är nära sammankoppladmed Bruno Latours teoretiska begrepp översättning,(1986:267ff ) och innebär att man följer ett objektstransformationer och dess upprepade växlingarmellan form och text. Latour följde själv franska ochbrasilianska vetenskapsmän under en expedition iBrasiliens djungel, och kunde då se hur de omsorgsfulltomvandlade materia till vetenskapliga data genom långatransformationskedjor. Med minutiös noggrannhetstakade de utifrån befintliga kartor och dokument utett område i gränslandet mellan savann och skog, ochsamlade in jord- och växtprover som sorterades ochkategoriserades för att senare tjäna som bevis för derasslutsatser i rapporter och diagram. (Latour 1998, se ävenAdolfsson 2003) Genom dessa översättningsprocesserblir djungelns jord kommunicerbar för naturvetarna,(Latour 1986:267ff, 1998) samtidigt som denobserverande sociologen skapar en berättelse om dessasarbetsprocess, från början till slut.I fallet med den här aktuella studien har metodeninneburit att jag under analysen av materialet harförsökt följa vissa av de föremål som dyker upp påbloggarna, och deras transformationskedjor. Särskilttvå stickade projekt har valts ut, som uppfattadesbåde som representativa för materialet i stort ochsom uppseendeväckande och utstickande tack varesättet de skildras på. Jag har så långt det är möjligtsträvat efter att identifiera de inlägg som rör dessaprojekt oavsett när de är skrivna, och sedan följt derasrepresentationskedjor. Målet var att se hur självaföremålen växer fram och hur de översätts och (re)presenteras på bloggarna. Metoden innebär därmed attman inte endast ser till slutresultatet – till de faktiskatexterna eller till det färdiga stickade objektet – utanistället lägger stor vikt vid de processer som leder framtill dessa (jfr Czarniawska 2007:9; jfr Latour & Woolgar1979:50; jfr Latour 1988:39). Informanterna har i regelflera stickprojekt igång samtidigt, och dessa kan ta31Nätverket 2010: 17: 29–33http://natverket.etnologi.uu.se