Litteratur- och källförteckning - Ekosofi

36
UPPLEVA – KÄNNA – SKAPA (ARBETSVERSION)
antikroppens immunförsvar, blodkoagulation, blodfettbildningar etc. Att ta dessa fynd
på allvar skulle innebära en stor förändring inom sjukvården dels vad gäller intresset för
patientens materiella och psykologiska livssituation, dels vad gäller omhändertagandet”
(Cullberg, 2000, s 162).
Man skiljer på begreppen psykosomatik och somatopsykisk. I psykosomatikbegreppet är
fokus granskningen av relationen psyke–soma mer på den psykiska aspekten. I begreppet
somatopsykisk ligger tyngdpunkten mer på den somatiska aspekten. Under århundradena
har både filosofer och läkare försökt förstå sambanden mellan de psykiska och
kroppsliga aspekterna av mänskliga livsyttringar (Sjövall, 1980). Hur sambanden mellan
kropp och själ beskrivs styrs även av det vetenskapliga perspektiv som forskaren eller
klinikern utgår från. Ett gammalt filosofiskt perspektiv som fått förnyad aktualitet i
kliniska sammanhang är (Spinozas identitetsfilosofi) att se kropp/psykeklyvningen som
en nödvändig begreppsmässig förenkling. För att vi ska kunna handskas i ord och handlingar
med våra liv måste övergripande processer göras gripbara genom att brytas ner i
två delaspekter, en psykisk och en fysisk. Sambanden mellan kropp och själ
problematiseras även genom förnyad kunskap om medvetandets natur som genom
forskning om hjärnans struktur har kartlagts och visualiserats på ett nytt sätt (Wrangsjö,
2002).
Under 1930–1940-talen utvecklades det psykoanalytiska perspektivet bland annat
genom de amerikanska forskarna Flander Dumbar och Franz Alexander. I fokus var
psykogenesen, det vill säga psykiska orsaker till vissa specifika sjukdomar. Trots att
man i dag ser de psykosomatiska sjukdomarna mer som ospecifika belastningssymtom,
fick detta perspektiv betydelse för det fortsatta tänkandet kring psykosomatiska sjukdomar.
Under 1950-talet genomfördes experimentella psykofysiologiska metoder,
exempelvis utvecklades känslig laboratorieapparatur för att undersöka sambandet mellan
psykisk stimuli och olika reaktioner från organismen. Det var Hans Selye (1956) som
med sin epokgörande forskning om kroppens stressreaktioner på yttre stressorer lade
grunden för den här forskningsinriktningen. De senare årens forskning har mer karakteriserats
av en experimentell ekologisk inriktning, där sambandet mellan olika fysiska
sjukdomar och den sociala miljön studerats. Man utgår då från att organismen på olika
sätt tar in upplevelser eller stimuli från omvärlden och reagerar fysiskt på dessa
(Cullberg, 2000).
Den emotionella hjärnan
Töres Theorell, professor vid Karolinska Institutet och chef för IPM, har länge forskat
inom området psykosomatik och menar att det är först under senare år som området fått
större utrymme och legitimitet inom den övriga medicinska forskarvärlden. Det växande
intresset beror dels på att forskningen kommit längre, dels på det samhällsekonomiska
incitamentet som hänger samman med de ökande ohälsotalen i det svenska arbetslivet.
När det till exempel gäller utbrändhet finns flera bakomliggande sjukdomstecken med
neurobiologiska samband. Framväxten av neurobiologin har haft stor betydelse för
utvecklingen inom psykosomatiken (Theorell, 2000).
För människan är en viktig del av utvecklingen förmågan att differentiera olika känslor,
att kunna skilja mellan sorg, oro, ilska, glädje och allmän upphetsning. För förståelsen
av psykosomatiska processer är känslorna centrala. Man brukar även tala om affekt och
avser då både mentala och kroppsliga reaktioner. Känsloutveckling ser mycket olika ut
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT