Litteratur- och källförteckning - Ekosofi

40
UPPLEVA – KÄNNA – SKAPA (ARBETSVERSION)
resulterat i ett samarbetsprojektet mellan Skolverket och Kulturrådet. Kultur i skolan
utgår från tre områden: skolan som kulturmiljö, elevernas delaktighet och kultur som
inslag i undervisningen.
Arbetet utgår från ett helhetsperspektiv på barns och ungas utveckling. Till grund för
insatserna ligger de nationella målen för skolan, uttryckta i läroplanerna för barnomsorg
och skola, samt de nationella målen för den statliga kulturpolitiken. Såväl utbildnings-
som kulturpolitiken vilar på FN:s deklaration om barns rättigheter, där barnets rätt till
utbildning, yttrandefrihet och rätt att delta i det kulturella och konstnärliga livet är fastslagna
(Skolverket, 2002). I kursplanerna för grundskolan (Lpo-94 och Lpfö-98), poängteras
att skapande verksamhet ska finnas i alla ämnen: ”Gemensamt för alla ämnen i
grundskolan är att de ska förmedla glädje att skapa och lust att fortsätta lära.”
Synen på lärandet har förändrats inom såväl skolan, barnomsorgen som musikundervisningen,
vilket kommer till uttryck i de gemensamma läroplanerna (Lpfö-98 och Lpo-
94). Synen på barns lärande har förändrats bland annat genom de senaste 20 årens
utvecklingspsykologiska forskning, som gett ökad kunskap om små barns utveckling.
Dagens läroplan betonar att skolan inte enbart ska förmedla kunskaper, utan också
främja lärande. Ett uttryck för betoningen av det ömsesidiga lärandet mellan elev och
lärare är att man använder ordet pedagog, som i sitt grekiska ursprung betyder ledsagare,
i stället för lärare. Det kognitiva lärandet ska ske i en helhet där också den sociala
och kreativa miljön är av betydelse liksom vikten av demokratiska värderingar. Läroplanen
formulerar också värdet av att utveckla barns sociala kompetens, liksom värdet av
ett väl utvecklat språk och vikten av att kunna kommunicera med så många uttrycksformer
som möjligt – språk, bild, musik, drama och dans (SOU 1997:21).
Neurofysiologen Martin Ingvar, professor vid Karolinska Institutet betonar (intervju i
Dagens Nyheter oktober 2002) även han, den pedagogiska relationen i samband med
inlärning och menar att barnet är beroende av adekvat feedback. För hjärnan är det en
ansträngning att lära sig och därför behöver barnet på olika sätt känna att det lönar sig.
Den yttre belöningen eller stödet ersätts efterhand av det inre belöningssystemet då
förutsättningen för självständigt och kritiskt tänkande är etablerad.
Bengt Börjeson, professor och rektor vid Lärarhögskolan i Stockholm, vill i dagens
skola se mer av ett genuint kunskapssökande i meningen att eleven erövrar kunskap och
inte endast söker det på förhand givna svaret. Detta innebär att man för in ett element av
oförutsägbarhet i det pedagogiska arbetet med framför allt lusten som drivkraft
(Börjesson, 1996).
Språklig och emotionell utveckling
Kunskapen om barns språkliga och emotionella utveckling inom en mängd olika
områden, exempelvis neurofysiologi, språkvetenskap, utvecklingspsykologi, pedagogik,
musikterapi etc. bidrar till en komplex och holistisk kunskapsutveckling. Av stor betydelsen
för utvecklingen är bland annat den senare utvecklingspsykologiska forskningen.
Från bilden av det lilla hjälplösa barnet framhålls i dag alltmer barnets medfödda kompetens
och förmåga till samspel med sin fostrare. Genom vår medfödda förmåga att
översätta intryck och uttryck (så kallad intermodal perception) är det en fördel med olika
former av stimulans. Språkforskarna menar att alla språkliga uttryck befruktar varandra,
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT