Litteratur- och källförteckning - Ekosofi

42
UPPLEVA – KÄNNA – SKAPA (ARBETSVERSION)
Detta överensstämmer också med resultaten som presenteras i Stefan Gustafsons
avhandling (2002). Gustafson visar på två olika sätt hos barn att avkoda orden vid
läsning. I den fonologiska avkodningen avkodas orden via dess fonem (enskilda språkljud).
I ortografisk avkodning läses orden som visuella helheter, bilder som lärs in och
känns igen. I den empiriska undersökning som genomförts fick hälften av en grupp på
36 elever i årskurs 4 med läs- och skrivsvårigheter öva upp sin fonologiska medvetenhet
genom ljudlekar.
Dessa elever förbättrade sin läs- och skrivförmåga påtagligt på ett år. Resultaten tydde
på att de barn som inte hade nytta av ljudlekarna förlitade sig mest till ortografisk
avkodning då de läste.
Musik i barnets värld
Genom forskning om hur den tidiga kommunikationen mellan barnet och föräldern fungerar
har kunskapen ökat. Den tidiga kommunikationen som benämns protokonversation
innebär den kommunikation som sker då en växelverkan (så kallad turtagning) mellan
barnet och föräldern har kommit till stånd. Då föräldern uppmärksammat barnets svar
och intuitivt ger respons på detta, har denna turtagning etablerats. Detta sker med hjälp
av kroppsrörelser, minspel, ljud och en dynamisk följsamhet i tempo och intensitet.
Forskarna menar att det är denna ömsesidighet i samspelet mellan spädbarn och förälder,
som utgör grunden för språkets och ordens utveckling (Söderbergh, 1996).
En forskningsinriktning benämner detta tidiga samspel som den musikaliska huvudprincipen.
Man menar att de olika överlappningarna eller initiativskiften mellan barnet och
föräldern i hög grad påminner om växlingar mellan musiker i ett musicerande. Det finns
en grundpuls och en dynamik mellan barn och förälder som båda är införstådda med och
dessa svängningar sker också vid musicerande. De musikaliska former som skapas i
samspelet utvecklas ofta mot ett långsamt andante eller adagio. Bland annat Clowyn
Trevarthens (1988) och Daniel Sterns (1990) forskning och beskrivning av den tidiga
utvecklingen i musikaliska ordalag har fått stor uppmärksamhet under senare år. Många
musikterapeuter utgår från denna forskning i sitt arbete med förståelsen av det musikaliska
samspelets strukturer. Forskarna går vidare med den musikaliska huvudprincipen
men det finns dock många frågetecken och mycket återstår att belägga. Kritik och
invändningar emot resonemanget har också framförts (Merker, 2001).
Med musisk menas att musiken och konsten kan sätta igång något hos varje människa,
något som kan liknas vid en inre dans av värme, trygghet, vemod, rytm, andning, puls
och så vidare. En musisk upplevelse karakteriseras av att det stämmer för oss, när
känsla, tanke, rörelse och ljud är i harmoni. Begreppet musisk kommer från antikens
grekiska mytologi. De nio muserna var skyddsgudinnor för de sköna konsterna, var och
en musisk inom sitt område. Muserna lydde under musikens, vetenskapens, poesins och
målarkonstens gud Apollo och föddes för att ge världen en röst. Innan de fanns, var den
tyst och kall.
Jederlund har studerat aktuell forskning om musik och språklig utveckling och bara
funnit ett fåtal studier som direkt berör kopplingen mellan musikutövning/musikundervisning
och språkutveckling. Det som dominerar i studier om språkutveckling är kopplingen
till barnramsor, musik och rörelse som viktiga medel. Studier av Bryant med flera
(1987, 1988, 1989) visar att tidig bekantskap med barnramsor hjälper barnen att
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT