Litteratur- och källförteckning - Ekosofi

Uppleva – känna – skapa 

Om kulturens betydelse för folkhälsan 

(ARBETSVERSION) 

Camilla Nyberg 

www.fhi.se

2 

UPPLEVA – KÄNNA – SKAPA (ARBETSVERSION) 

Kroppens behov av regelbunden motion och näringsriktig kost är 

väldokumenterade – men vad är ”mat för själen”? Denna rapport 

handlar om den upplevande, kännande och skapande människan. Den 

behandlar kulturupplevelser i relation till hälsa och beskriver bland 

annat det vetenskapliga stödet för att olika kulturupplevelser kan 

spela en viktig roll för människors välbefinnande och hälsa. 

I rapporten ges dels en kunskapsteoretisk bakgrund till området kultur 

och hälsa, dels presenteras konkreta forskningsresultat och exempel på 

arbetsmetoder inom det aktuella området. 

I slutbetänkandet Hälsa på lika villkor sägs att om konstpsykoterapi 

kan vara av betydelse för livskvaliteten vid långvariga sjukdomar, 

borde konstupplevelser – och därmed även andra kulturinslag – också 

kunna vara viktiga för ”icke-patienter” i förebyggande och hälsofrämjande 

syfte. 

Med denna skrift vill Statens folkhälsoinstitut bidra till att Nationella 

folkhälsokommitténs diskussion om kultur och hälsa följs upp, fördjupas 

och görs angelägen i en vidare krets. 

© STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT 

FÖRFATTARE: CAMILLA NYBERG 

TRYCK: SANDVIKENS TRYCKERI, SANDVIKEN 2003 

STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT

Innehåll 


FÖRORD ...................................................................................................7 

SAMMANFATTNING ......................................................................................9 

Syfte ...................................................................................................9 

Bakgrund ..............................................................................................9 

Definitioner i rapporten.......................................................................... 10 

Forskning kring kultur och hälsa .................................................................. 10 

Språklig och emotionell utveckling............................................................. 10 

Kulturupplevelser kontra skadlig inre stress ................................................. 10 

Kulturupplevelser ger ökad livslängd .......................................................... 11 

Musikens lugnande förmåga ..................................................................... 11 

Vikten av tvärvetenskaplig forskning............................................................ 11 

INLEDNING .............................................................................................. 13 

Syfte..................................................................................................... 13 

Metod.................................................................................................... 13 

Litteratursökning.................................................................................. 14 

Kunskapsteoretisk utgångspunkt................................................................ 15 

Bakgrund................................................................................................ 16 

Folkhälsopolitik.................................................................................... 16 

Kulturpolitik ....................................................................................... 17 

Definitioner ........................................................................................ 18 

Hälsa på lika villkor (SOU 2000:91)............................................................. 21 

Nationellt och nordiskt samarbete ............................................................. 22 

DEL 1 - KULTUR OCH HÄLSA I OLIKA PERSPEKTIV ........................................... 25 

KULTUR, HÄLSA OCH VETENSKAP.................................................................. 27 

Kunskapssyn ........................................................................................... 27 

Skapande och kreativitet......................................................................... 28 

Intuition och kunskap ............................................................................. 29 

Konsten och den medicinska vetenskapen..................................................... 29 

Olika aspekter på begreppet medicin – hälsa .................................................. 30 

Humanistisk medicin .............................................................................. 30 

Medicinsk antropologi ............................................................................ 31 

Evidensbaserad medicin .......................................................................... 32 

STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT 

3

4 


KROPP OCH SJÄL ...................................................................................... 35 

Förnuft och känsla ................................................................................... 35 

Psykosomatisk helhetssyn .......................................................................... 35 

Den emotionella hjärnan......................................................................... 36 

BARN OCH UNGDOMAR ............................................................................... 39 

Kulturpedagogik ...................................................................................... 39 

Kultur i skolan ..................................................................................... 39 

Språklig och emotionell utveckling ............................................................... 40 

Läsinlärning ........................................................................................ 41 

Musik i barnets värld ............................................................................. 42 

Lekande lärande ................................................................................... 43 

Berättande i arbetet med barn ................................................................. 45 

Skrivande i arbetet med barn ................................................................... 46 

Kulturprojektet Fristadsbarn.................................................................... 46 

FYSISK MILJÖ OCH KONSTNÄRLIG GESTALTNING ............................................... 49 

Vad betyder den offentliga miljöns utformning? .............................................. 49 

Utomhusmiljöns utformning..................................................................... 50 

Community art..................................................................................... 51 

Den fysiska miljöns påverkan – exempel ........................................................ 51 

Musik lockar fler att gå i trappor............................................................... 51 

Bakgrundsmusik påverkar butiksbesökare..................................................... 51 

ARBETSLIVET........................................................................................... 53 

Stress och arbetsrelaterade besvär .............................................................. 53 

Arbetsrelaterade besvär i rörelseorganen .................................................... 54 

Sambandet mellan minskat beslutsutrymme och förekomst av hjärtinfarkt............ 54 

Den hälsofrämjande arbetsplatsen ............................................................. 54 

Kultur på jobbet – ett sätt att förebygga ohälsa ............................................. 55 

Avkoppling och trivsamma miljöer ............................................................. 55 

Kulturaktiviteter .................................................................................. 55 

Kultur som verktyg i utbildning och fortbildning.............................................. 56 

DEL 2 - FORSKNING OCH FORSKNINGSRESULTAT ............................................. 59 

FORSKNING OM SAMBAND MELLAN KULTUR OCH HÄLSA ...................................... 61 

Hur påverkas hälsan – några exempel ........................................................... 61 

Kulturupplevelser ger ökad livslängd .......................................................... 61 

Kulturkonsumtion ger bättre hälsa............................................................. 62 

Kultur, natur och hälsa (Norge)................................................................. 63 

Rekreation och psykisk hälsa .................................................................... 63 



Muntligt och skriftligt berättande................................................................ 64 

Renässans för muntligt berättande............................................................. 64 

Människan är en berättelse...................................................................... 65 

Skrivandet ger ökat immunförsvar och välbefinnande ...................................... 66 

Musikens läkande förmåga ......................................................................... 68 

Fysiologiska effekter av musik .................................................................. 68 

Musikens lugnande förmåga ..................................................................... 68 

Terapeutiska effekter med GIM................................................................. 69 

DEL 3 - KULTUR I SÅRBARA LIVSSITUATIONER, PRAKTISKA EXEMPEL ..................... 71 

KULTUR I SÅRBARA LIVSSITUATIONER ............................................................ 73 

Kultur i vården visavi vården som kultur ....................................................... 73 

Kultur inom äldrevård och äldreomsorg......................................................... 74 

Psykosociala kulturaktiviteter förbättrar hälsan hos äldre ................................ 75 

Minskad isolering bland äldre med hjälp av kultur .......................................... 75 

Förbättrad hälsa genom samtal om konst..................................................... 76 

Sång underlättar mötet med demensdrabbade............................................... 78 

Psykiatri ................................................................................................ 78 

Dansterapi med demensdrabbade .............................................................. 79 

Deprimerade tonåringar återfår livsmod genom skapande verksamhet.................. 81 

Bildskapande vid depression..................................................................... 82 

Traumatiska barndomsupplevelser och posttraumatisk stress (PTSS) .................... 82 

Psykodrama och filmskapande med flyktingar ............................................... 82 

Bildverkstad med flyktingbarn .................................................................. 83 

Konstpsykoterapi vid kronisk smärta........................................................... 84 

LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING ........................................................... 85 

BILAGA: TERAPIUTBILDNINGAR MED KONSTNÄRLIG INRIKTNING............................. 95 


5

6 



Förord 


”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta 

som bara kan hittas av den som gått vilse.” 

Tomas Tranströmer 

Rapporten handlar om den upplevande, kännande och skapande människan. Den 

behandlar kulturupplevelser och hälsa och beskriver bland annat det vetenskapliga 

stödet för att olika kulturupplevelser kan spela en viktig roll för människors välbefinnande 

och hälsa. Men trots att kultur, detta mångtydiga och svårfångade begrepp, kan 

visas vara nyttig för hälsan, har den framför allt ett egenvärde; dess betydelse kan inte 

graderas i termer av hälsofrämjande effekter eller av samhällsnytta. 

Nationella folkhälsokommittén påvisar i sitt slutbetänkande kulturupplevelsers betydelse 

för hälsan och konstaterar att ett aktivt deltagande, särskilt när det gäller utsatta grupper, 

sannolikt skulle medföra en bättre och mer jämlik hälsa i befolkningen. I regeringens 

proposition Mål för folkhälsan framhålls också att kulturell delaktighet är av särskild 

vikt; vidare att de kulturpolitiska målen är viktiga och ändamålsenliga ur ett folkhälsoperspektiv 

(proposition 2002/03:35). 

Det ingår i Statens folkhälsoinstituts nya roll att samla in, värdera och sammanfatta 

kunskap inom alla folkhälsoområden och Folkhälsoinstitutet ser det angeläget att också 

bidra med kunskap inom detta nya fält. Ett första steg togs våren 2003, då Statens folkhälsoinstitut 

genomförde en hearing på temat kultur och hälsa med olika sakkunniga 

personer. Dokumentationen från denna hearing kan inhämtas på institutets hemsida, 

www.fhi.se. 

Steg nummer två tas i och med att denna skrift publiceras i en första preliminär version. 

Syftet med detta kunskapsunderlag är: 

– att ge en överblick över den tvärvetenskapliga forskningen inom detta område, 

– att bidra med ett urval av utvärderade exempel och metoder som kan fördjupa 

diskussionen om kulturupplevelsers betydelse för människors hälsa, 

– att inspirera kommuner, landsting/regioner, myndigheter och organisationer till ett 

hälsofrämjande arbete där kulturen ingår. 

Sammanställningen har gjorts av Camilla Nyberg, samhällsvetare och diplomerad 

uttryckande konstterapeut. Arbetet med kunskapsunderlaget kan ses som ett pionjärarbete. 

Det innebär snarare en panorering över det väldiga och vittförgrenade tvärvetenskapliga 

kunskapsområdet kultur och hälsa än en så kallad systematic review. Camilla 

Nyberg ansvarar själv för urval och innehåll. Professor Johan Cullberg och professor 

Töres Theorell har bidragit med betydelsefulla synpunkter. 

Rapporten lyfter även fram och belyser ett humanvetenskapligt perspektiv, som ofta är 

undanskymt i folkhälsoarbetet. Att med hjälp av vetenskapliga metoder försöka ringa in 

och förstå vad som händer med människors hälsa och välbefinnande i mötet med olika 


7

8 


kulturyttringar är viktigt, eftersom det kan bidra till en ökad och fördjupad förståelse för 

de existentiella och samhälleliga villkoren för människors hälsa. 

Rapporten är också resultatet av ett flerårigt samarbete mellan Statens kulturråd och 

Statens folkhälsoinstitut som utgör ett kunskaps- och utvecklingsarbete av området 

kulturens betydelse för hälsan. 

Regina Winzer, Anneli Kastrup och Lena Bergman, på Statens folkhälsoinstitut har 

arbetat med bearbetningen av manus. 

För att kunna arbeta stegvis och processinriktat med frågorna om kultur och hälsa så 

publiceras denna rapport i en första arbetsversion. Ett slutkapitel tillkommer och slutlig 

publicering sker våren 2004. På så sätt möjliggörs en dialog med läsarna. Vi ser fram 

mot den dialogen och är tacksamma för synpunkter. 

Vad anser exempelvis du om innehåll, läsbarhet och omfång? Skriv eller e-posta gärna 

till: 

Regina Winzer 

Statens folkhälsoinstitut 

103 52 Stockholm 

E-post: Regina.Winzer@fhi.se 

Stockholm i september 2003 

Marianne Granath 

Enhetschef 


Sammanfattning 

Syfte 


Syftet med den här skriften är att ge en översikt av den forskning som ger stöd för 

kulturens hälsofrämjande betydelse. Strävan är att finna studier som visar på samband 

mellan kultur och hälsa ur ett folkhälsoperspektiv, och inte ur ett behandlingsperspektiv. 

Rapporten redovisar även några fördjupade exempel av vissa studier, projekt och 

verksamheter (del 2 och del 3). 

En utgångspunkt för översikten är flera av de frågeställningar som diskuterats i 

slutbetänkandet Hälsa på lika villkor (SOU 2000:91). Hur mycket vet vi om 

kulturaktiviteters hälsofrämjande effekter? I den tid vi lever krävs att människor 

klarar av att hantera förändringar och har förmåga till social och kommunikativ 

kompetens. Kan kultur och konst möjliggöra utrymme för reflektion, bearbetning 

av upplevelser, empowerment och därmed bidra till ökad hälsa? 

Bakgrund 

Folkhälsoarbete handlar om att påverka befolkningens hälsa. Det innebär att målgruppen 

för arbetet inte är enskilda individer eller grupper av individer utan hela befolkningen. 

Riksdagen antog i april år 2003 regeringens proposition om Mål för folkhälsan. 

Det övergripande nationella målet för folkhälsoarbetet är att skapa samhälleliga förutsättningar 

för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. 

För att förverkliga detta arbete har 11 målområden definierats. Kulturområdet betonas 

särskilt under målområdena ett och tre, det vill säga: 

– Delaktighet och inflytande i samhället 

– Trygga och goda uppväxtvillkor 

Därutöver är även målen: 

– Ökad hälsa i arbetslivet 

– En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 

I regeringens proposition nämns särskilt betydelsen av att ekonomiskt och socialt utsatta 

ges möjlighet till kulturell delaktighet. Vidare poängteras vikten av att barn och ungdomar 

kan delta i kulturlivet och få utrymme för kreativitet och eget skapande. Detta har 

varit vägledande i valet att särskilt fokusera på forskning om barn och ungdomar i denna 

skrift. 


9

10 


Definitioner i rapporten 

Med kultur avses i denna rapport livsmönster, traditioner, kulturyttringar och värderingar 

med mera – med andra ord är utgångspunkten ett brett kulturbegrepp. Resonemangen 

koncentreras dock företrädesvis till kultur i dess skapande och konstnärliga 

uttryck, som dans, musik, teater, litteratur, bild och form. 

Med kultur och hälsa avses kunskap om samt beprövad erfarenhet av samband mellan 

kultur och hälsa. För att nå kunskap om sambanden mellan kultur och hälsa är ett 

helhetsperspektiv på forskning och kunskap en viktig förutsättning. Därför används ett 

tvärvetenskapligt synsätt som inbegriper såväl humanvetenskaplig, 

samhällsvetenskaplig som naturvetenskaplig medicinsk och humanistisk medicinsk 

forskning. 

Forskning kring kultur och hälsa 

En lång rad studier från skilda vetenskapliga discipliner redovisas utifrån den övergripande 

frågeställningen om vilken vetenskaplig evidens som finns när det gäller sambanden 

mellan kultur och hälsa. Det finns forskning internationellt om hur psykiska och 

fysiologiska funktioner påverkas av kulturell aktivitet, varav musiken är den konstnärliga 

disciplin som det finns mest studier kring (SOU 2000:91). Mekanismerna för 

påverkan av konst, musik, teater har diskuterats inom flera områden. Enligt psykoanalytisk 

teori (Crafoord, 2003; Cullberg, 2000; McDougall, 2002, m fl) är symboliseringsförmågan 

av central betydelse för hälsoutvecklingen hos en individ. En gynnsam 

effekt av konstupplevelser är enligt denna teori att de kan väcka oväntade associationer, 

som i sin tur kan fungera som nycklar till problemlösning. 

Språklig och emotionell utveckling 

Kunskapen om barns språkliga och emotionella utveckling inom en mängd olika 

områden, exempelvis neurofysiologi, språkvetenskap, utvecklingspsykologi, pedagogik, 

musikterapi etc, bidrar till en komplex och holistisk kunskapsutveckling. Av stor betydelse 

för utvecklingen är bland annat den senare utvecklingspsykologiska forskningen. 

Språkforskare menar att alla språkliga uttryck befruktar varandra, exempelvis avspeglas 

en positiv utveckling i ett barns rörelseförmåga ofta i ett bättre bildspråk, ett annat 

exempel är att musikstimulans kan medföra positiv förmåga i talspråksutvecklingen. 

Förklaringen är att de delar av hjärnan som hanterar känsla, minne och association (så 

kallade förspråkliga processer) stimuleras och aktiveras, oavsett vilket språkligt uttryck 

som väljs (Jederlund, 2002). 

Kulturupplevelser kontra skadlig inre stress 

Forskaren James W Pennebaker har tillsammans med olika kollegor presenterat några av 

de mest värdefulla vetenskapliga resultaten inom psykologin under de senaste decennierna. 

Pennebaker har i kontrollerade kliniska studier kunnat visa att genom att uttrycka 

sina känslor skyddas kroppen mot skadlig inre påverkan, vilket medför långsiktiga 

positiva hälsoeffekter. Dessa resultat har haft betydelse för hur vetenskapen ser på 

sambandet kropp–själ. En negativ effekt på immunförsvaret kan uppstå om individen 

hemlighåller och begraver trauman och svåra känslomässiga upplevelser. Pennebaker 

förklarar att om man i längden håller tillbaka traumatiska berättelser och känslor blir den 



fysiologiska reaktionen en ständig belastning som efterhand underminerar kroppens 

försvarssystem. Ett undertryckande av upplevelser och känslor kan, liksom andra stressfaktorer, 

negativt påverka immunförsvaret – hjärtats arbete och kärlsystem och till och 

med hjärnans och nervsystemets biokemiska funktioner (Pennebaker, 1997). 

Kulturupplevelser ger ökad livslängd 

En av de mest omfattande studier som genomförts angående samband mellan kultur och 

hälsa har gjorts av Lars-Olov Bygren. Studien som är utförd på befolkningsnivå visade 

att de som ofta deltog i kulturella aktiviteter levde längre. Den grupp som bara då och då 

deltog i kulturella aktiviteter hade 33 procents högre risk att avlida, medan de som sällan 

deltog i kulturaktiviteter hade 71 procents överrisk. Resultaten gällde för både män och 

kvinnor i alla åldrar. Av betydelse för överlevnaden var också hur ofta den intervjuade 

hade deltagit i aktiviteter som exempelvis bio, teater, idrottsevenemang, konserter, 

konstutställningar eller gudstjänster. Ju oftare man deltog i sådana arrangemang, desto 

mer ökade livslängden (Bygren, 1996b). 

En svårighet som flera forskare lyfter fram (Theorell, Bygren, 2002) är att i studier 

särskilja de olika mekanismerna (den konstnärliga upplevelsen och det sociala sammanhanget) 

som påverkar den kulturella upplevelsen. Bild, drama, musik är något man 

upplever och utför i ett socialt sammanhang och den sociala komponenten är i hög grad 

integrerad i helheten. Vi kan inte strikt vetenskapligt bevisa om det är den konstnärliga 

upplevelsen i sig eller det sammanhang och den relation den utspelar sig i som är 

avgörande. 

Musikens lugnande förmåga 

En koppling mellan fysisk ansträngnings och musikens lugnande effekt har studerats av 

Szmedra och Bacharach, 1998. De visade att musiklyssnande kan minska den fysiska 

ansträngningen och även påverka plasmakoncentrationen av mjölksyra och noradrenalin. 

Båda dessa ämnen speglar en uppvarvning hos individen. Studien utfördes på tio 

vältränade män i åldrarna 19–23 år, som fick utföra maximal ansträngning på löpband 

under 15 minuter. Vid hälften av tillfällena spelades klassisk musik och vid resterande 

tillfällen genomfördes samma program utan musik. Resultaten visade att ansträngningen 

medförde mindre ökning i hjärtfrekvens, blodtryck och blodkoncentration av mjölksyra 

när musik spelades. 

Vikten av tvärvetenskaplig forskning 

I kapitlet om konst, vetenskap och hälsa förs en diskussion om ett tvärvetenskapligt 

perspektiv på kultur och hälsa. Naturvetenskaplig forskning om effekterna av olika 

insatser bör kombineras med ett humanistiskt förståelseperspektiv. Kvantitativ och kvalitativ 

metod bör gå hand i hand. 

För att kunna formulera ett tvärvetenskapligt perspektiv på kultur och hälsa krävs förutom 

inbegripandet av olika forskningsdiscipliners insatser även en bred diskussion om 

kunskapssyn, olika vetenskapliga paradigm samt problematiserandet av frågan om 

evidensbaserad medicin (Stolt, 2003; Nobel, 2001; Levine, 2001). 


11

12 


Den neurofysiologiska forskning som nobelpristagaren Robert Sperry bidragit till pekar 

i dag ut människans behov av en ny helhetssyn på kunskap och vetenskap. Denna forskning 

kräver en förändring i den grundläggande filosofin bakom vetenskapen i sig. Hans 

argument är kopplade till teorin att värderingar som är en inneboende del av människans 

tänkande, i sig är en nyckelfaktor i allt beslutsfattande och ett naturligt ämne för vetenskap 

liksom filosofiska frågeställningar. Sperrys forskning har lett till att hjärnforskare 

och psykodynamiskt inriktade psykologer har närmat sig varandra i synen på hjärnans 

funktioner och självets anatomi (Sperry, 1983). 

Slutligen ges i rapporten en rad konkreta exempel på aktuella projekt kring kultur och 

hälsa. 

– En central fråga under sammanställningen har varit: Finns det i kulturaktiviteter 

en stor, delvis outnyttjad resurs, även för folkhälsan när det gäller att stärka det 

som är friskt hos människor och på vilket sätt kan detta utnyttjas? 

– Sammanfattningsvis finns det en långvarig och bred forskning som visar satt ett 

positivt samband mellan kultur, skapande och hälsa är ett relevant och rimligt 

antagande. 

– Behov av ytterligare forskning på bred befolkningsnivå föreligger. 


Inledning 

Syfte 


Syftet med denna skrift är att ge en översikt av den forskning som ger stöd för kulturens 

hälsofrämjande betydelse. Det gäller främst forskningsprojekt som utgått ur ett befolkningsperspektiv, 

har utvärderats och som innehåller såväl aktiva som passiva kulturupplevelser. 

Med aktiva kulturupplevelser avses ett eget utövande eller en egen 

tolkning. Med passiva kulturupplevelser menas att lyssna, läsa och titta på något av 

kulturell karaktär. Såväl nationell som internationell forskning är av intresse. 

Syftet har varit att finna studier som visade på samband mellan kultur och hälsa ur ett 

folkhälsoperspektiv, snarare än ur ett behandlingsperspektiv. Syftet har också varit att 

beskriva studier som representerade olika forskningsfält som socialmedicin, humanvetenskap 

och samhällsvetenskap. Huvudsakligen kommer rapporten att inriktas på en 

samhälls- och humanvetenskaplig infallsvinkel för hur kulturverksamhet kan främja 

hälsa. 

En utgångspunkt för denna översikt är flera av de frågeställningar som diskuterats i slutbetänkandet 

Hälsa på lika villkor (SOU 2000:91). Hur mycket vet vi om kulturaktiviteters 

hälsofrämjande effekter? I den tid vi lever krävs att människor klarar av att 

hantera förändringar och har förmåga till social och kommunikativ kompetens. Kan 

kulturen och konsten möjliggöra utrymme för reflektion, bearbetning av upplevelser och 

därmed bidra till ökad hälsa? 

I slutbetänkandet Hälsa på lika villkor sägs till exempel att om konstterapi kan vara av 

betydelse för livskvaliteten vid långvariga sjukdomar, så borde konstupplevelser också 

kunna vara viktiga för icke-patienter. ”Vad skulle det betyda för normalbefolkningen om 

människor fick möjlighet att uttrycka sig och tolka sina känslor i vardagen? De redovisade 

undersökningarna tyder på att det i kulturaktiviteter skulle kunna finnas en 

mycket stor, delvis outnyttjad resurs, även för folkhälsan. Kanske finns här särskilt stora 

möjligheter att stärka det som är friskt hos människor” (SOU 2000:91, s 435). Denna 

hypotes har varit vägledande i sökandet av litteratur och i valet att särskilt fokusera på 

forskning om barn och ungdomar i denna skrift. 

Metod 

I syfte att kartlägga forskning som visar på samband mellan kultur och hälsa har litteratursökningar 

och litteraturstudier genomförts. Rapportens syfte är att kortfattat redogöra 

för relevanta studier, samt ge några fördjupade exempel av vissa studier, projekt eller 

verksamheter. Inledningsvis kommer en presentation av pågående arbete för kultur och 

hälsa på nationell nivå att redovisas, med utgångspunkt i de kulturpolitiska och folkhälsopolitiska 

målen. 


13

14 


Litteratursökning 

Syftet var att finna studier som visade på samband mellan kultur och hälsa ur ett folkhälsoperspektiv, 

snarare än ur ett behandlingsperspektiv. Litteratursökningarna genomfördes 

med sökord och i databaser så att följande sektorer/ämnesområden skulle 

inbegripas: 

– Samband mellan kultur och hälsa – vetenskapliga utgångspunkter 

– Livsstil och hälsa 

– Kulturpedagogik i arbete med barn och ungdomar i skola och på fritid 

– Kultur i arbetslivet 

– Fysisk miljö och konstnärlig gestaltning 

– Sjukvård, psykiatri, äldrevård och omsorg. 

Sökningar gjordes i fyra olika (forsknings-) databaser via Karolinska Institutets 

bibliotek. Dessa var: Psyc Info, Web of science, Medline och AHCI (Arts & Humanity 

search). Ett flertal sökningar (med samma sökord) har också utförts i Kungliga bibliotekets 

databas Libris. 

Sökorden som användes i olika kombinationer var bland annat; health promotion, 

quality of life humanities, recreation, rehabilitation, mental health, health promotion, 

art therapy/or bibliotherapy/or dance therapy/or music therapy or storytelling, art, 

literature/or music/or philosophy, creative arts therapy. 

För att fånga angränsande litteratur, har även sakkunniga och experter konsulterats. 1 

Resultat: Totalt har cirka 200 artiklar och böcker beställts, varav flertalet haft relevans 

för ämnet kultur och hälsa. Emellertid återfanns endast ett fåtal artiklar som redovisar 

forskningsprojekt som utgått ur ett befolkningsperspektiv och som har utvärderats. Flest 

artiklar berör så kallade aktiva kulturupplevelser. 

Flera studier är fallstudier och några andra är så kallade kontrollerade studier. Ett annat 

problem är avvägningen mellan allmän hälsa och psykisk hälsa. Det material som återfanns, 

avser i hög grad studier om kulturinsatser inom psykiatri, sjukvård, äldrevård och 

omsorg. På barn- och ungdomsområdet återfanns dock ett relativt stort material där 

kultur används i syfte att allmänt stimulera den emotionella, sociala och kognitiva 

utvecklingen. 

– 

1 Töres Theorell, professor, Institutionen för psykosocialmedicin (IPM), Karolinska Institutet 

Lars-Olov Bygren, professor emeritus, Socialmedicin, Umeå universitet 

Johan Cullberg, professor i psykiatri, Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting 

Agnes Nobel, docent i pedagogik, universitetslektor i kulturpedagogik, Högskolan i Gävle 

Dag Körling, överläkare i psykiatri, Jakobsberg Karolinska psykiatriska öppenvård, doktorand vid 

Karolinska Institutet 

Ingrid Hammarlund, utbildningsledare vid musikterapiutbildningen, Kungliga Musikhögskolan i 

Stockholm 

Per Apelmo, socionom, uttryckande konstterapeut och projektledare i Eskilstuna kommun för 

utvecklingsarbetet Fristadsbarn 

Gudrun Valqvist, Statens kulturråd 

Ingrid Olmander, Svenska Kommunförbundet 



Önskemålet var att få en balans mellan socialmedicinska studier och studier inom humaniora 

och samhällsvetenskap/beteendevetenskap. Vid sökningarna återfanns ett stort 

antal socialmedicinskt inriktade studier, som i hög grad avsåg forskning om äldre. Flera 

av dessa valdes därför bort eftersom de i flertalet fall avsåg behandling och vård. Resultatet 

blev därför att rapporten i huvudsak redovisar studier inom humaniora och samhällsvetenskap. 

Materialet presenteras enligt ovan nämnda ämnesområden. 

Kunskapsteoretisk utgångspunkt 

En utredning, studie eller kunskapsöversikt styrs bland annat av den kunskapssyn som 

präglar den eller de utredare/forskare som utför uppgiften. De perspektiv man utgår från 

bildar ett komplext filter som styr hur information, värderingar och förutsättningar 

hanteras i processen (Karlsson, 1999). Så även i denna rapport, därför kan det vara på 

sin plats med en kort presentation av de kunskapsteoretiska utgångspunkter som styrt 

detta arbete. 

Bland samhällsvetenskapliga forskare hävdas ofta ett vetenskapsideal som innebär att 

vetenskapliga studier ska vara avbildande, det vill säga deskriptiva och objektiva, vilket 

utgår från den positivistiska vetenskapsteorin. Under senare år har dock frågan problematiserats 

i debatten och det har hävdats att det inte sällan finns en diskrepans mellan 

forskningens praxis och dess ideal. Enligt detta synsätt måste studier benämnas med 

uttryck som förstudier eller explorativa undersökningar och resultaten måste ofta 

betecknas som preliminära och hypotetiska (Engwall, 1999.) 

Denna rapport bygger i (likhet med Engwall) på en grundsyn som tillåter att olika 

metoder tillämpas inom olika discipliner, det vill säga att det finns flera former av parallellt 

vetande. I stället för en neutral och korrekt avbildning har vi tillgång till flera. Detta 

synsätt har bland annat Brunsson (1982) formulerat som att samhällsvetenskapens 

främsta uppgift är att bilda språk, inte att avbilda det. Synen på vetenskaplig verksamhet 

som språkbildning ligger nära den tolkande hermeneutiska forskningstraditionen inom 

humanvetenskaplig forskning. Tolkning är ett centralt element i arbetet med kvalitativa 

studier (Engwall, 1999). 

Det är främst inom samhälls- och humanvetenskapen som kvalitativa metoder har 

utvecklats och utgångspunkten är ett humanistiskt perspektiv. Verkligheten ses inte som 

något objektivt mätbart, utan tolkas eller konstrueras av individen. Detta innebär att den 

kvalitativa forskningen erbjuder kunskap om vilken mening människor tillskriver olika 

fenomen och hur förståelse av verkligheten förmedlas (Hallberg 2002, Eneroth, 1984). 

Hallberg hänvisar till Labontee och Robertson (1996) då Hallberg säger att det finns en 

övertro på den traditionella forskningens förmodade mätbarhet och objektivitet. ”Den 

neutrale forskaren är en myt och det avgörande problemet är att förstå på vilket sätt 

forskaren påverkar processen är att föra en diskussion om huruvida en sådan påverkan 

sker” (Hallberg, 2002). En viktig slutsats är att kvantitativ och kvalitativ forskning 

kompletterar varandra i det systematiska arbetet med kunskapsutveckling. Samma krav 

på kritisk reflektion, saklighet och noggrannhet med mera gäller för både kvantitativ och 

kvalitativ forskning (Hallberg, 2002). 


15

16 


I arbetet med denna rapport har strävan varit, att utifrån ovanstående utgångspunkter 

kombinera studier inom socialmedicin och psykosocialmedicin med studier inom 

beteendevetenskap, humaniora och samhällsvetenskap. 

Bakgrund 

Folkhälsopolitik 

Folkhälsoarbete handlar om att påverka befolkningens hälsa. Det innebär att målgruppen 

för arbetet inte är enskilda individer eller grupper av individer utan hela befolkningen. 

Folkhälsoarbetet bedrivs därmed på samhällsnivå snarare än på grupp- och individnivå. 

Människors hälsa påverkas av en rad bestämningsfaktorer, det vill säga sådana strukturella 

faktorer som sammanhänger med hur samhället är organiserat och som kan 

påverkas genom kollektiva beslut, exempelvis bostadsplanering, trafikmiljö, utbud av 

alkohol och tobak, arbetsmiljöer och arbetets organisation. Andra bestämningsfaktorer 

kan hänföras till människors levnadsvanor som kost, motion, rökning och användning av 

olika droger. Levnadsvanor bestäms i hög grad av det samhälle som de tillhör, ekonomiska 

förhållanden, kulturella traditioner samt marknadsföring av varor och tjänster. De 

strukturella bestämningsfaktorerna har därför mer avgörande betydelse för folkhälsan. 

Det vi kallar för livsstil sammanhänger i hög grad med den sociala miljön. 

År 1997 tillsattes en parlamentarisk utredning, Nationella folkhälsokommittén. Kommitténs 

uppgift var att utarbeta nationella mål för det svenska folkhälsoarbetet. Kommittén 

gjorde ett strategiskt vägval, då man valde att formulera mål utifrån faktorer i samhället 

och människors levnadsförhållanden som bidragande till hälsa, respektive ohälsa, i 

stället för att traditionsenligt utgå från sjukdomar eller hälsoproblem. Fördelen med att 

utgå från bestämningsfaktorer är att målen blir åtkomliga för politiska beslut och kan 

påverkas genom olika typer av samhällsinsatser. Att formulera folkhälsomål i termer av 

hälsans bestämningsfaktorer ställer mycket stora krav på att folkhälsoarbetet ska vara 

kunskapsbaserat, vilket innebär att detta område i huvudsak placeras utanför sjukvården. 

I den framtida folkhälsopolitiken, som bland annat är resultatet av Nationella folkhälsokommitténs 

förslag, har ekonomisk trygghet och jämlika levnadsförhållanden en central 

plats. Insatser för att bryta social och etnisk segregation är av stor betydelse från folkhälsosynpunkt. 

Några andra viktiga faktorer som förklarar könsskillnader och sociala 

klyftor i hälsa, är människors olika möjligheter till makt och inflytande. Att ha makt 

över sitt eget liv, att kunna påverka och känna sig delaktig är fundamentalt från hälsosynpunkt. 

Riksdagen fattade i april 2003 beslut om mål för folkhälsan. Det nationella målet för 

folkhälsoarbetet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika 

villkor för hela befolkningen. Det politiska ansvaret för folkhälsan är fördelat mellan 

olika delar och nivåer i samhället. Ett samlat folkhälsoarbete kräver därför att insatser 

sker av flera samhällsaktörer och inom flera politikområden. För att förverkliga detta 

arbete har 11 målområden formulerats som visar kommuner, landsting, frivilligorganisationer 

och andra aktörer hur de egna verksamheterna kan inordnas i arbetet för att nå det 

övergripande målet. Kulturområdet finns med under målområden ett och tre. 



En huvuduppgift för Statens folkhälsoinstitut är att följa upp de 11 nationella målområdena 

för folkhälsa och att identifiera indikatorer för måluppfyllelsen. Statens folkhälsoinstitut 

har också ansvar för att registrera förändringar och komma med förslag som 

utvecklar folkhälsoarbetet och anpassa det till förändrade situationer. Den nya inriktningen 

i Statens folkhälsoinstituts arbete medför att institutet får en nyckelroll när det 

gäller att ge legitimitet åt folkhälsofrågorna och bidra till att de genomsyrar alla politikområden. 

Forskning och kunskapsuppbyggnad har därför en central roll i verksamheten. 

I arbetet med kultur och hälsa är särskilt följande målområden viktiga: 

– Delaktighet och inflytande i samhället 

– Trygga och goda uppväxtvillkor 

– Ökad hälsa i arbetslivet 

– En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård. 

I regeringens proposition Mål för folkhälsan nämns särskilt betydelsen av att ekonomiskt 

och socialt utsatta personer ges möjlighet till kulturell delaktighet. Vidare poängteras 

vikten av att barn och ungdomar kan delta i kulturlivet och få utrymme för 

kreativitet och eget skapande. För att ge Statens folkhälsoinstitut vägledning i det 

fortsatta arbetet med kultur och hälsa anordnades en intern hearing med experter på 

området. 2 

Liksom folkhälsopolitiken berör ett flertal samhällsområden, genomsyrar kulturen de 

flesta livssammanhang och samhällssektorer. Vad innebär detta för kunskapsutveckling 

och spridning av forskning om kultur och hälsa? Vilka forskningsdiscipliner bör ingå i 

folkhälsoarbetet för att påverkan ska kunna ske på alla de områden som har betydelse 

för människors hälsa? Ett tvärvetenskapligt perspektiv ses av många som en förutsättning 

för att folkhälsopolitiken ska vara framgångsrik, framför allt i de delar som berör 

kulturen. 

Kulturpolitik 

Carl-Johan Kleberg, tidigare forskningschef vid Statens kulturråd, skriver (2002) om 

den historiska upprinnelsen till det fält som i dag kallas kulturpolitik i en minnesartikel 

om Paul Lindblom, som var en av dem som utformade 1974 års kulturpolitiska mål, och 

citerar: Kulturpolitiken syftar till att varje människa med kulturens hjälp ska kunna 

förverkliga det djupast sett meningsfulla livet (Kleberg, 2002, s 6). 

Tydliga spår av dessa tankegångar finns i de kulturpolitiska målen om delaktighet. I de 

kulturpolitiska målen från 1996, lyfts även dimensionen om kulturens övergripande 

samhällskraft fram: ”Kulturpolitiken ska ge kulturen förutsättningar att vara en 

dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället.” I den nationella folkhälsokommitténs 

slutbetänkande konstateras att: ”På kulturområdet kan man snarare säga att målen är 

samstämmiga och ger möjligheter till både individers och gruppers utveckling, skapande 

och insikt, faktorer som visat sig vara nödvändiga också i ett folkhälsoperspektiv” (SOU 

2000:91, s 427). 

– 

2 Under hearingen presenterades forskning om sambandet mellan kultur och folkhälsa samt 

exempel på hälsofrämjande kulturverksamheter. Det som framkom under hearingen finns i 

sin helhet att läsa på www.fhi.se 


17

18 


De kulturpolitiska målen 

Riksdagen antog 1996 de nya nationella kulturpolitiska målen (KrU 1996/97. Prop, 

1996/97:3. Kulturpolitik). 

Kulturpolitiken ska: 

– värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den 

– verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser 

samt till eget skapande 

– främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom 

motverka kommersialismens negativa verkningar 

– ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i 

samhället 

– bevara och bruka kulturarvet 

– främja bildningssträvanden, främja internationellt kulturutbyte och möten mellan 

olika kulturer inom landet. 

Kulturpolitiken på 2000-talet 

Kulturpolitiken kan sägas ha två delvis olika inriktningar. Den ena inriktningen är att 

stödja och utveckla det professionellt inriktade kulturlivet och medborgarnas möjlighet 

att ta del av detta. Den andra inriktningen är att stödja och utveckla en integrering av 

den kulturella dimensionen i hela samhället, inom alla politiska sakområden. Den senare 

inriktningen har aktualiserats under 1990-talet, bland annat genom ett nordiskt initiativ 

inom UNESCO 1992 då en världskommission för kultur och utveckling tillsattes. Kommissionen 

leddes av FN:s förre generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar och lämnade 

1996 rapporten Vår skapande mångfald (UNESCO, 1996). Idén var inspirerad av Gro 

Harlem Brundtlands rapport om miljö, Our Common Future, och ledde till uppdraget att 

studera interaktion och samband mellan kultur och utveckling. Rapporten täcker ett stort 

antal frågeställningar inom områden som bland annat global etik, pluralism, kreativitet, 

genus, barn, kulturarv och miljö. UNESCO poängterar att utveckling inte bara inbegriper 

tillgång till varor och tjänster utan också möjligheten att välja en värdefull livsstil 

och tillgången till en blomstrande kultur. Rapporten påvisar behovet av ett nytt perspektiv 

för kulturpolitiken, baserad på forskning som ställer nya frågor och utvecklar nya 

forskningsansatser. 

På lokal nivå framhålls också kultur och fritid som en strategisk arena för att skapa goda 

livsvillkor för kommunens invånare och för att främja en lokal utveckling. Här spelar 

även den ideella så kallade tredje sektorn en viktig roll. Ett vidare synsätt på begreppet 

kultur kan medföra att allt fler blir intresserade av kulturfrågorna. Kultur och kulturpolitik 

blir på så sätt en angelägenhet även för människor som befinner sig utanför den traditionella 

kultursektorn. Även inom näringslivet ses konst och kultur som redskap för att 

höja trivseln och främja kreativiteten i det egna företaget, men också som ett sätt för att 

utveckla det lokala närsamhället. Kultur- och fritidsområdet har blivit viktiga ingredienser 

i debatten om hur kommunen ska utvecklas (Svenska Kommunförbundet, 2001). 

Definitioner 

Genom historien har det funnits skilda definitioner av kulturbegreppet. Det estetiska 

eller snäva kulturbegreppet avser främst de klassiska konstarterna, exempelvis musik, 

konst, teater och litteratur, och har ofta kopplats samman med statens syn på kultur. Det 

är det konstnärliga resultatet eller produkten som utgör fokus inom detta synsätt. Det 



etnologiska eller antropologiska kulturbegreppet, som bygger på folklig kultur och livsföring, 

har under 1900-talet, trots den snäva definitionens utbredda användning, blivit 

alltmer framträdande. Antropologen Edward B Tylors syn på kultur är att kultur är den 

komplexa helhet av kunskaper, tro, konst, moral, lagar och andra förmågor som samhällets 

medlemmar förvärvar (Tylor, 1901). En liknande definition ger etnologen Sven 

B Ek som menar att kultur är den totala livssituation som människan befinner sig i (Ek, 

1989). Inom detta synsätt utgör det sociala sammanhanget och olika livsprocesser en 

central utgångspunkt. De olika kulturbegreppen har betonats olika av folkrörelserna å 

ena sidan och den statliga kulturpolitiken å den andra. De nationella kulturpolitiska 

målen rymmer dock både främjandet av det bredare kulturbegreppet och det snävare 

begreppet för kultur (Nyberg, 1995). 

Med kultur avses i denna rapport livsmönster, traditioner, kulturyttringar och värderingar 

med mera. Vi utgår också från det sociala sammanhangets betydelse och den 

process som de olika livsyttringarna sker inom. Med andra ord är det ett brett kulturbegrepp 

som är utgångspunkten. Resonemangen koncentreras dock till studier där de 

konstnärliga uttrycken används. Det blir därför företrädesvis kultur i dess skapande och 

konstnärliga uttryck, som dans, musik, teater, litteratur, bild och form, som diskuteras i 

rapporten. Vi avser då både så kallade passiva som aktiva kulturupplevelser. Aktiva 

kulturupplevelser innebär moment av eget skapande medan det som benämns passivt 

avser upplevelser där man själv är publik och tar del av kulturupplevelsen. 

Med hälsa avses i den här rapporten: ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, 

psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller handikapp” 

(Janlert, 2000, utifrån WHO:s definition från 1946, s 136). Vi utgår också från olika 

modeller som har utvecklats utifrån denna övergripande definition, bland annat har de 

två dimensionerna sjukdomsperspektiv och hälsoperspektiv diskuterats. I sjukdomsperspektiv 

finns polerna ”sjuk och frisk” liksom polerna ”mår bra – mår inte bra”, finns i 

hälsodimensionen. Hälsomodellen föreslår en koppling mellan dimensionerna i form av 

en möjlighet att den som är frisk men inte mår bra lättare blir sjuk och den som är sjuk 

men mår bra lättare blir frisk. Sjukdomsdimensionen kan ses som ett medicinskt 

perspektiv och ”mår bra”-dimensionen som ett samhälleligt perspektiv (Nilsson, 2003). 

Sjukdomsperspektivet innebär ett patogenetiskt synsätt som försöker förklara varför 

människor blir sjuka, vad det är som gör att de hamnar i en viss sjukdomskategori. 

Utifrån ett salutogenetiskt synsätt som utgår från hälsans ursprung blir de relevanta 

frågorna i stället: varför hamnar människor vid den positiva polen i dimensionen hälsa– 

ohälsa eller vad får dem att röra sig mot denna pol? En av de som formulerat dessa 

tankar är sociologen Aron Antonovsky som föreslår att i stället för att se på begreppet 

hälsa–ohälsa som en dikotomi, kan vi se dimensionen hälsa–ohälsa som ett kontinuum. 

Det salutogenetiska synsättet har Antonovsky definierat som KASAM – känsla av 

sammanhang (Antonovsky, 1985). 

”Känslan av sammanhang är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man 

har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att 1) de stimuli 

som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara 

och begripliga, 2) de resurser som krävs för att man ska kunna möta de krav som dessa 

stimuli ställer på en finns tillgängliga, och 3) dessa krav är utmaningar, värda investering 

och engagemang” (Antonovsky, 1987, s 41). Antonovsky kom fram till denna 

definition bland annat genom att studera generella motståndsresurser (GMR) som exem- 


19

20 


pelvis pengar, jagstyrka, kulturell stabilitet, socialt stöd och liknande. Dessa kunde ge 

kraft för att bekämpa de olika stressorer vi utsätts för genom att de olika GMR-resurserna 

bidrog till att göra stressorerna begripliga. GMR skapar och bygger successivt upp 

en stark känsla av sammanhang (Antonovsky, 1987). 

Med kultur och hälsa menar vi i den här rapporten kunskap om samt beprövad erfarenhet 

av samband mellan kultur och hälsa. För att vi ska nå kunskap om sambanden 

mellan kultur och hälsa är ett helhetsperspektiv på forskning och kunskap en viktig 

förutsättning. Vi utgår därför från ett tvärvetenskapligt synsätt och inbegriper såväl 

humanvetenskaplig forskning, samhällsvetenskaplig forskning som naturvetenskaplig 

medicinsk och humanistisk medicinsk forskning. 

Definitioner 

↓ → 

Patogenetisk 

hälsosyn 

Salutogenetisk 

hälsosyn 


Estetisk kultursyn 

Professionell konstnärlig ”produkt” 

som företrädesvis ger ”passiv” 

kulturupplevelse som kan behandla 

sjukdom. 

Professionell konstnärlig ”produkt” 

som företrädesvis ger passiv kulturupplevelse 

för ökat välbefinnande; 

känsla av sammanhang. 

Etnologisk kultursyn 

Kulturella, sociala och konstnärliga 

”processer” som företrädesvis 

ger ”aktiv” kulturupplevelse 

som kan behandla 

sjukdom. 

Kulturella, sociala och konstnärliga 

”processer” som företrädesvis 

ger aktiv kulturupplevelse 

och ökat välbefinnande; 

känsla av sammanhang. 

I fyrfältsmodellen ovan har de två olika definitionerna av kultur respektive hälsa förts 

samman. Genom modellen blir det tydligt att beroende på hur begreppen kultur och 

hälsa definieras inom området ”kultur och hälsa” formas delvis olika syfte, inriktning 

och resultat. Med det medicinska perspektivet, patogenes, blir målet att använda kultur 

för att behandla sjukdom, det vill säga ge medicinska positiva resultat. Behandlingen 

sker antingen genom en passiv professionell konstupplevelse (estetisk kulturdefinition) 

eller genom en egen aktivt skapande process (etnologisk kulturdefinition). Den estetiska 

definitionen ger företrädesvis en passiv kulturupplevelse i form av lyssnande på musik 

av professionell utövare. Den etnologiska definitionen medför främst en aspekt av egenaktivitet, 

det vill säga aktiv kulturupplevelse. 

Med den salutogenetiska definitionen av hälsa blir målet att öka välbefinnandet, skapa 

en känsla av sammanhang (KASAM) hos individen genom kulturupplevelser. Med den 

estetiska definitionen är kulturupplevelsen i första hand en passiv professionell konstupplevelse. 

Med den etnologiska kulturdefinitionen är kulturupplevelsen företrädesvis 

en aktivitet eller ett sammanhang som innebär en egen aktivt skapande process. 

Ingen värdering görs huruvida en definitionskombination är bättre än någon annan. 

Däremot kan en ökad medvetenhet om vilka definitioner man har eventuellt vara vägledande 

för det syfte och resultat man vill uppnå. Vidare delar definitionerna upp


begreppen kultur och hälsa i en teoretiskt renodlad modell som inte alltid har en tydlig 

uppdelning i den praktiska vardagskulturen, folkhälsoarbetet, vården eller inom det 

professionella konstområdet. I dag intresserar sig exempelvis många professionellt 

utövande konstnärer för att problematisera och synliggöra just den konstnärliga kreativa 

processen. Det är processen, inte det färdiga konstverket eller produkten, som är syftet 

(Nyberg, 2003). 

Hälsa på lika villkor (SOU 2000:91) 

Inom ramen för den Nationella folkhälsokommitténs arbete, har diskussionerna kring 

kultur och hälsa skett i en särskild arbetsgrupp som även redovisat kunskap och slutsatser 

i rapporten Hälsa på lika villkor (SOU 2000:91). 3 Arbetsgruppen presenterar kunskapsläget 

på området kultur och hälsa samt pekar på behov av fortsatt forskning inom 

dessa arbetsområden. Den internationella forskningen om kulturens hälsoeffekter har 

ökat under senare år. Särskilt nämns framsteg inom den neurobiologiska forskningen, 

som innebär att man i dag tror sig kunna stimulera både den växande hjärnans utveckling 

och den vuxna hjärnans tillstånd. Kulturell stimulans och aktivitet kan ha en särskilt 

stor betydelse i detta avseende. Forskning om den kognitiva och känslomässiga utvecklingen 

hos barn och ungdomar, visar också på positiva resultat genom kulturell 

stimulans. Ser vi till gruppen äldre finns det vetenskapliga studier, som visar att kulturaktiviteter 

påverkar kroppsliga och mentala funktioner på ett positivt sätt. Även för 

yrkesverksamma kvinnor och män, pågår studier om de hälsofrämjande möjligheter som 

kulturella aktiviteter inrymmer. 

Genom att sätta in kultur, miljö och hälsa i nya sammanhang blir man i stånd till att 

värdera hälsa och mänskliga resurser i ett vidare perspektiv än det som traditionella 

uppfattningar om hälsa respektive kultur medger (SOU 2000:91, s 427). 

Kommittén slår vidare fast att det sammantaget finns betydande vetenskapligt stöd för 

att kulturaktiviteter kan vara ett värdefullt komplement i flera olika behandlingsformer. 

Det har emellertid inte genomförts kontrollerade studier i tillräcklig omfattning, vilket 

innebär att ökad forskning på området är nödvändig. Ett angeläget forskningsområde är 

exempelvis att undersöka vilka drivkrafter som finns för ett ökat deltagande i kulturaktiviteter 

för lågutbildade. Deltagandet är två till tre gånger mindre vanligt bland personer 

med kort utbildning, jämfört med högutbildade. Forskning om orsakerna till lågt deltagande 

i kulturlivet är fragmentarisk, vilket borde engagera fler discipliner, som exempelvis 

medicin, sociologi, socialpsykologi och socialmedicin. Det förefaller som om 

deltagande i kulturlivet är nära förbundet med socialt ursprung och hälsoutveckling. 

Enligt arbetsgruppen bör alla, oavsett funktionsförmåga, ålder, kön, utbildning, bostadsort 

eller födelseland, ges reell tillgång till de kulturaktiviteter, som är hälsofrämjande 

och rehabiliterande (Ibid, s 449). 

En viktig del är samverkan mellan institutioner för kultur, utbildning, folkbildning, 

fritid, folkhälsa, sjukvård och omvårdnad. Här finns möjlighet att med hjälp av kulturen 

– 

3 Ordförande i gruppen var Töres Theorell, IPM, Karolinska Institutet, PhD Steven Brown, 

Institutionen för kliniska neurovetenskaper vid Huddinge sjukhus, professor Lars-Olov 

Bygren, socialmedicinska institutionen vid Umeå universitet, utredare Carin Lyckéus, 

Vårdförbundet, Gudrun Vahlqvist, Statens kulturråd, och Berit Oscarsson, 

Folkbildningsförbundet. 


21

22 


minska socioekonomiska skillnader i hälsa. Eftersom kulturkonsumtionen varierar i 

olika socialgrupper, bör ansträngningarna att föra ut kulturutbudet till lägre socialgrupper 

kunna ge utjämningseffekter. 

Följande är särskilt angeläget när det gäller tillgång till hälsofrämjande kulturaktiviteter: 

– Kulturverksamhet på förskolor, skolor och arbetsplatser, som är hälsofrämjande och 

rehabiliterande, bör regelmässigt ingå i arbetet där. 

– Personer som bor i särskilda boendeformer bör ges reell tillgång till hälsofrämjande 

och rehabiliterande kulturaktiviteter. 

– Skärningsfältet kultur–hälsa bör, i särskild ordning, beaktas inom alla politikområden 

centralt, regionalt och lokalt. 

– Folkbildningens möjlighet att anordna kulturaktiviteter för alla samhällsgrupper bör 

tillvaratas. 

Nationellt och nordiskt samarbete 

I Sverige genomfördes en kartläggning av kommunernas och landstingens verksamhet 

och inställning till hälsofrämjande kulturaktiviteter. Resultatet tyder på ett stort eller 

ganska stort intresse och en vilja att samarbeta med andra verksamheter. Av de tillfrågade 

menade dock 76 procent att de behövde mer resurser för att kunna genomföra 

kulturaktiviteter, och 52 procent påpekade att de även behövde mer kunskap. I ungefär 

hälften av de undersökta kommunerna och landstingen fanns hälsofrämjande kulturaktiviteter 

(Nilsson, 2001). 

År 2001 arrangerade Statens kulturråd ett rundabordssamtal om kultur och hälsa i utbildningen, 

för att öka kunskapen om hur kulturen som hälsofaktor förmedlas inom 

utbildningar för vård och hälsa och vilka initiativ som kan tas. Deltagande var representanter 

för Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Högskoleverket, Statens 

folkhälsoinstitut, Skolverket med flera. Ett stort ansvar för att få in kulturen i utbildningar 

som rör hälsa har Skolverket och Statens folkhälsoinstitutet. Diskussioner fördes 

om hur enighet ska uppnås om vad som ska ingå i respektive utbildningar. 

I dag finns en rad utbildningar på eftergymnasial nivå med inriktning på konstnärliga 

terapi- och behandlingsmetoder. Vid Danshögskolan och Kungliga Musikhögskolan ges 

utbildningar liksom vid en rad privata institut för psykodrama, bildterapi och uttryckande 

konstterapi. Såväl forskning som utbildningar inom området är mer utvecklat i 

länder som USA, England och Kanada. 

Sedan 1994 finns en informell nordisk arbetsgrupp Kultur ger hälsa som utvecklat erfarenhetsutbyte 

genom återkommande seminarier, konferenser och uppföljande rapporter. 

Som ett resultat kan nämnas Arts in Hospital, initierat under FN:s kulturdecennium 

1987–1997. Denna grupp har också medverkat till genomförandet av ett antal nordiska 

konferenser kring det vidgade begreppet Kultur och Hälsa (Hanaholmen, Finland 1994, 

Uppsala, Sverige 1996, Förde, Norge 1998, och Uleåborg, Finland 2000). 

Den nordiska konferensen Kultur, natur og helse i FNs frivillighetsår (Oslo 2001) 

betonade speciellt vikten av en samnordisk koordineringsfunktion för kultur och hälsa, 

där även naturens betydelse för välbefinnande och livskvalitet bör vara en självklar 

beståndsdel. Vid en konferens i Voksenåsen 2001 sades exempelvis: 



Att natur och kultur/konst befrämjar hälsa och livskvalitet, är sedan länge ett känt 

faktum. De fackmässiga gränserna mellan kulturens och hälsans traditionella revir 

utgör dock ett grundläggande hinder för en naturlig samverkan mellan dessa båda 

sektorer. Det är därför av avgörande betydelse, för att stärka och påskynda den utveckling 

som nu inletts. De nationella myndigheterna i respektive nordiskt land uppmanas 

till fortsatt tvärsektoriellt samarbete på alla förvaltningsnivåer – nationellt, regionalt 

och lokalt. Därtill behöver nu det nordiska samarbetet förtydligas och stärkas 

(Voksenåsen, Konferensrapport, 2001). 

En rapport från Stakes, forsknings- och utvecklingscentral för social- och hälsovården i 

Finland, ger exempel på att socialt inriktat arbete i boendemiljöer är kultur- och socialpolitik 

på en och samma gång. Ett viktigt initiativ togs 1997 i Finland då en nationell 

konferens arrangerades på temat Culture and welfare. Konferensen gav ett brett spektrum 

av exempel på hur bland annat konst, drama, film, litteratur och kreativt skrivande 

kan samverka med aktiviteter vid sociala institutioner som vanligen inte har anknytning 

till kulturella verksamheter. Exempel på sådana sociala verksamheter kan vara empowerment 

work, hantering av livskriser, politisk förståelse och utveckling, studier om och 

utveckling av arbetslivet, revitalisering av livet i urbana miljöer samt utbildning av 

elever och studenter inom ett brett fält. Erfarenheter från ”community art” indikerar 

många nya samarbetsinriktade relationer, inte bara mellan lekmän och konstnärer men 

också mellan professionella aktörer som exempelvis lärare, socialarbetare, psykologer 

konstnärer och forskare. Hälsoeffekter är oftast inte den huvudsakliga utgångspunkten 

för denna verksamhet, men inte sällan får kulturupplevelser sådana effekter. Man kan 

tala om en ”dold socialpolitik” (van Delft, 1998) inom ramen för kulturella verksamheter. 


23

24 



DEL 1 

- KULTUR OCH HÄLSA 

I OLIKA PERSPEKTIV 



25

26 



Kultur, hälsa och vetenskap 

Natur och konst synas varandra döda 

och ha helt oförvarandes varandra funnit. 

Också hos mig har motståndet försvunnit, 

och nu de båda samma känsla föda. 

Det gäller väl att redligt oss bemöda! 

När våra rätt utmätta timmar runnit 

och vi med andens flit ha konsten vunnit, 

kan fritt naturen i vårt hjärta glöda. 

Just så vår bildnings törst vi kunna stilla: 

frigjorda andar, fåfängt man dem prisar, 

ej fulländningens rena höjder hinna. 

Om stort du vill, vara trogen i det lilla! 

Först i begränsningen sig mästarn visar, 

blott under lagen friheten vi finna. 

Goethe, sonett, Natur und Kunst 

i översättning av Anders Olson 

Kunskapssyn 


Vilka frågeställningar problematiseras i diskussionen om sambandet mellan kultur/konst 

och hälsa/vetenskap? Vad finns det för vetenskaplig evidens? I frågan om konsten och 

vetenskapen menar Agnes Nobel (2001) att det avgörande är synen på kunskap. Konsten 

och humanistisk vetenskap kan sägas bidra med kunskap om mänsklig utveckling i form 

av förståelse för svårpreciserade kvaliteter och komplexa sammanhang. Nobel är en av 

de svenska forskare som länge studerat och problematiserat relationen mellan konst och 

vetenskap. Nobels analys är bland annat att balansen mellan människan och tekniken 

blir allt skörare och bryggan mellan de två kulturerna, naturvetenskap och teknik å ena 

sidan och konst och humaniora å andra sidan, behöver förstärkas. De olika kunskapsformerna 

existerar parallellt, men med en bristande balans. 

Nobel hänvisar till Bronowski, som i boken Science and human values (Bronowski, 

1956), behandlar dessa frågor och deras samband med konstnärers sätt att söka och 

uttrycka kunskap. Nobel pekar också på teorierna bakom waldorfpedagogiken med 

ursprung i Goethes naturforskning (Nobel, 2001, 1999.) En avgörande betydelse för vår 

kunskap om samband mellan värderingar och hjärnans sätt att fungera och på så vis 

påverka vår kunskap och kunskapssyn har nobelpristagaren Robert Sperry haft. Den 

neurofysiologisk forskning som han bidragit till synliggör behovet av en grundläggande 

ny helhetssyn på kunskap och vetenskap. Denna forskning kräver en förändring i den 

grundläggande filosofin bakom vetenskapen i sig. Traditionell mekanistisk determinism 

på 2000-talet har bytts ut mot en ny filosofi inom vilken naturens högsta och mest 


27

28 


utvecklade kunskap har samband och påverkar enheter på den lägsta nivån. Hans argument 

är kopplat till teorin att värderingar som är en inneboende del av människans 

tänkande i sig är en nyckelfaktor i allt beslutsfattande och ett naturligt ämne för vetenskap 

liksom filosofiska frågeställningar. Sperrys forskning har lett till att psykologer och 

neurologer närmare än tidigare studerat relationen mellan hjärnans funktioner och 

självets anatomi (Sperry, 1983). 

Senare medicinsk forskning har också visat att människor i allt högre grad lider av så 

kallad hjärnstress när balansen inom organismen sätts ur spel. Man kan även mäta och 

fysiologiskt visa att mänsklig beröring genom handen, stärker såväl nervsystem som 

immunförsvar (Uvnäs-Moberg, 1998). Med strikt naturvetenskapliga metoder börjar 

man nu kunna visa betydelsen av sådant som många konstnärer, humanister och människor 

i allmänhet länge hävdat utifrån en mer intuitiv känsla för sammanhang. I flera 

antropologiska undersökningar betonas att människan har ett primärt behov av att via 

symbolaktiviteter söka och forma meningen med tillvaron. Symbolernas kraft härstammar 

från deras förmodade förmåga att nära ansluta fakta till värderingar på den mest 

fundamentala nivån (Nobel, 2001). 

Möjligen ser vi i dag resultaten av hur diskussionen om konst, kultur och hälsa håller på 

att bidra till ett mer helhetsinriktat tvärvetenskapligt perspektiv. Under år 2002 arrangerades 

en konst- och vetenskapsfestival; Spelplan Stockholm och en riksförening för 

konst, kultur och hälsa bildades 4. 

Skapande och kreativitet 

Vad vet vi om skapande och kreativitet? Hur har människan förhållit sig till detta 

område under olika historiska perioder? Och varför är intresset i dag så stort för just 

kreativitet? Under Platons tid förknippades skapande med galenskap och gåtfullhet 

eftersom det var gudarnas viskning, andlig inspiration. Platon såg poeter som en sorts 

profeter medan bildkonstnärer återgav naturen som en spegelbild. Myterna om muserna 

som var döttrar till Zeus och minnets gudinna härskade. Först under renässansen fick 

Aristoteles poetik ett återuppsving efter att de fallit i glömska när antikens storhetstid 

var över. Nu skrevs de första konstnärsbiografierna och kyrkans makt över konst och 

vetenskap bröts (Burton, 2003). 

Mot slutet av 1700-talet försökte författaren William Duff inringa geniernas särart med 

hjälp av arv och miljö. Ytterligare något senare gjorde filosofen Eduard von Hartmann 

en skiss av skapelseprocessen där både omedvetna och medvetna moment fanns med, 

medan en annan filosof formulerade de tre faser inom vilket skapandet bestod; faktasamling, 

inkubation och illumination. Dessa kompletterades av matematikern Henri 

Poincare med verifiering eller bearbetning. Faserna publicerades 1926 i en översikt av 

– 

4 Spelplan skedde i samverkan mellan Kungliga Vetenskapsakademin, Kungliga 

Ingenjörsvetenskapsakademin, Hjärnfonden, Svenska läkares sällskap, Franska Ambassaden 

och S:a Katharinastiftelsen, med finansiellt stöd från Riksbankens Jubileumsfond. Teman 

under festivalen var bland annat etik, religion, kulturell mångfald och konstens kreativitet i 

mötet med vetenskapen. Forskare, debattörer och kulturpersonligheter möter intresserade 

deltagare i en lång rad olika föredrag med mera. Riksföreningen för konst, kultur och hälsa 

har målet att på vetenskaplig grund främja och utveckla förståelsen för och synen på 

konstens och kulturens betydelse för liv och hälsa. Föreningen ska verka för relevanta 

samhällsinsatser på området, samt främja, initiera och stödja forskning, metodutveckling 

och utbildning. 



psykologen Graham Wallas och används än i dag. Skillnaden är att i dag avser kreativitetsforskningen 

inte bara genier (Burton, 2003). 

Systematiska undersökningar om de eventuella sambanden mellan kreativitet och psykisk 

sjukdom inleddes under 1900-talet av bland andra Freud (1938) och hans efterföljare. 

En av de första som samlade konstverk gjorda av patienter var Cesare Lombroso 

(1894). Han menade att genier inom alla områden, men särskilt det konstnärliga, led av 

psykisk sjukdom. Psykiatern Hans Prinzhorn (1922) värderade konstverk utförda av 

patienter, men till skillnad från Lombroso hävdade han att en uttryckande kraft fanns 

inneboende hos alla, oavsett psykisk hälsostatus (Spaniol, 2001). 

Den amerikanske psykoanalytikern Rollo May definierar kreativitet utifrån skiljelinjen 

mellan ytlig esteticism och den process då någonting nytt skapas. De sanna konstnärerna, 

menar May, är de som vidgar människans medvetande ”Skaparprocessen måste 

undersökas, inte som en sjukdomsprodukt utan som emotionell hälsa i dess högsta form, 

normala människors sätt att uttrycka sig i förverkligandet av sig själva” (May, 1994, s 

36). Liknande frågeställningar har den svenske psykoanalytikern och författaren Johan 

Cullberg skrivit om i boken Skapandekriser, Strindbergs Inferno och Dagermans: 

”Kunskapen om deras liv, tillsammans med det som de själva har meddelat oss i sina 

verk, ökar vår förståelse för hur kriser av detta slag hänger ihop med vår tidigare 

utveckling och med aktuella belastningar. Både den inre och den yttre sidan får sin 

belysning” (Cullberg, 1992, s 8). 

Intuition och kunskap 

Intuition hör rent biologiskt till de äldsta delarna av hjärnan. Den har tolkats som en 

omedveten och språklös avlyssning av omgivningen av sådant som ligger utanför medvetandet 

men som ger föraningar om något sammanhang. Intuitionen har oftare förknippats 

med konst än vetenskap. Ändå har intuitionen varit självklar för stora forskare. För 

Einstein var intuitionen dels ett inkännande i naturens ordning, dels en känsla för väsentligheter 

som fötts ur kunskap. Därför stod vetenskapliga teorier och intuition inte alls i 

kontrast. Det mesta som sker i hjärnan sker faktiskt ordlöst. Intuitionen är inte märkligare 

än den tysta kunskap som låter oss känna igen hundratals dofter som vi saknar 

namn för och tusentals ansikten vi inte kan beskriva (Burton, 2003). 

Rollo May har beskrivit intuitionen ”då muser viskar” (Burton, 2003) som en extas där 

det omedvetna och det medvetna flyter ihop och kan arbeta tillsammans. Det som krävs 

verkar vara en intensiv och självförglömmande koncentration som genom en process där 

omedveten bearbetning av någon kunskap sker. Tillståndet som avses påminner om 

begreppet flow som Mihaly Csikszentmihalyi formulerat (1990). Även med Abraham 

Maslows begrepp peak experience eller toppupplevelse (1970) finns likheter. Tillståndet 

innebär en så stark närvaro i nuet att jagmedvetandets försvar. Ofta inträffar detta tillstånd 

i själva övergången mellan arbete och avspänning (Burton, 2003). 

Konsten och den medicinska vetenskapen 

Finns det några samband och historiska kopplingar mellan konsten och den medicinska 

vetenskapens utveckling historiskt? Olika tidsepokers syn på hälsa och sjukdom kan 

synliggöra och öka kunskapen om hur olika modeller påverkar dagens hälso- och sjukvård. 

I den klassisk-grekiska modellen med Hippokrates skola ansåg man att människan 


29

30 


har starka självläkande krafter som är viktiga att stödja så att dessa får komma till 

uttryck. Konst eller artes fick under antiken beteckningen vetenskap för att under 1500- 

och 1600-talen ändras att främst avse de sköna konsterna. Denna förändring innebar att 

konsten kom att stå för något oprecist och avsåg ungefär allmän skicklighet. Konst 

syftade till att frambringa något värdefullt. För medicinens del var det värdefulla att 

frambringa hälsa. Den medicinska praktiken karakteriseras av tillämpad vetenskap och 

utövad vårdkonst (Tamm, 2002; Stolt, 2003). 

Den biomedicinska modellens fokus på sjukdom i stället för hälsa avgränsar underliggande 

förklaringsmönster till förmån för direkta orsakssamband (Tamm, 2002; Stolt, 

2003). Modellen som är starkt präglad av de positivistiska vetenskapsidealen har befäst 

dikotomin mellan kropp och själ genom fokusering på de biomedicinska processerna i 

kroppen (Ibid; se även Damasio, 1999, 2002). Genom att komplettera den naturvetenskapliga 

medicinen med humanvetenskap synliggörs de olika forskningsområdenas 

ansatser samt balansen mellan förståelse och förklaring. Det är förklaringar genom de 

exakta experimenten som varit dominerande inom det medicinska området. Stolt menar 

att ”syftet inom medicinen är att beskriva, förklara och förstå människan i hälsa och 

sjukdom i syfte att förebygga och hjälpa. Hälsa handlar om att känna sig hel och 

sammanhållen, om att förstå sitt sammanhang och känna någon grad av meningsfullhet” 

(Stolt, 2003, s 28). 

Olika aspekter på begreppet medicin – hälsa 

Humanistisk medicin 

Teoretiskt sett är det den humanistiska modellen som är utgångspunkt inom sjukvårds- 

och folkhälsopolitiken. Frågan är huruvida den historiskt betonade biomedicinska eller 

naturvetenskapliga modellen och den humanistiska kan komplettera varandra i stället för 

att ställas mot varandra? ”Vi lever i en tid som präglas av naturvetenskaplig medicinsk 

teori och praxis. Kanske är det dags att vidga och komplettera, men inte ersätta, detta 

naturvetenskapliga synsätt. Det som ska adderas är de insikter om människans natur som 

inte naturvetenskapliga metoder kan bistå med” (Stolt, 2003, s 13). 

Som första universitet i Norden inrättade Karolinska Institutet 1998 ämnet humanistisk 

medicin. Forskningsämnet finns sedan länge i andra länder och benämns internationellt 

humanistic medicine eller medical humanities. Carl-Magnus Stolt, professor i ämnet, 

menar att parallellt med specialisering och framgång uppenbaras en annan sida av det 

medicinska området, ett område som är i kris genom det bristande humanistiska perspektivet. 

Det naturvetenskapliga specialiseringen, reduktionen av det mänskliga och 

objektifiering av subjekt, medför ett ökande behov av dess motpol. Genom att utforska 

människan kan den naturvetenskapliga medicinen tillsammans med den humanistiska 

utgöra humanmedicinen. Områdena i humanistisk medicin är: 

– Det mellanmänskliga mötet i medicinen (patient–vårdar-relationen) 

– Medicinsk vetenskapsteori (medicinsk filosofi) 

– Medicinsk idéhistoria. 

Inom humanistisk medicin utgår man från ett humanvetenskapligt perspektiv. Studierna 

inriktas på medicinens konstnärliga dimension (läkekonst), medicinens och sjukvårdens 

roll i samhället men även individens upplevelser som patient, anhörig eller vårdare. 



Såväl medicinens idéhistoria som andra humanvetenskapliga och samhällsvetenskapliga 

forskningsområden används inom disciplinen (Stolt, 2003). 

Den naturvetenskapliga medicinen har genom sina enorma framsteg lett till lindring för 

människan. Men medicinen innebär också i sin praktik en bemötande- och förståelsekonst. 

Genom det humanistiska förhållningssättet tillhandahålls tolkningsläror som 

sätter in medicinen och vården i ett brett kulturellt sammanhang. I ett humanvetenskapligt 

sammanhang kan man försöka belysa övergripande frågor som varför vårdar vi? För 

vem? Vilka är drivkrafterna? Var går gränsen mellan friskt och sjukt? Livsberättelser, 

själ och ande är också delar av människan. Inom humaniora försöker man beskriva och 

förstå det subjektiva. Etik handlar i grunden om något subjektivt. Etik är vars och ens 

eget svar på den inre retoriska frågan: Är detta rätt? En humanvetenskaplig medicin 

innebär att man ur någon aspekt undersöker medicinens medmänskliga dimension (Stolt, 

2003). 

Inom humanvetenskap använder forskaren sitt tolkande jag medan den naturvetenskapliga 

forskaren utgår från den objektiva analysen. De olika vetenskapliga språken och 

metoderna skiljer sig därför åt, exempelvis redovisas inom humanvetenskapen forskarens 

bakgrund avseende utbildning, erfarenheter och värderingar. Motivet är både att 

öka forskarens och läsarens medvetenhet om de källkritiska fallgroparna. Eftersom den 

humanistiska medicinen, liksom medicinsk etik och vårdvetenskap, förutom den vetenskapliga 

sidan också består av en värderande, normativ del, blir detta väsentligt. Det 

avgörande i det sammanhanget är att man klart och tydligt redovisar vad som är strikt 

vetenskap och vad som är ideologi och värderingar (Stolt, 2003). 

Medicinsk antropologi 

Humanistisk medicin är ett av flera exempel på hur andra forskningsdiscipliner än den 

direkt medicinska studerar hälsobegreppet. Under de senaste decennierna har frågor länkade 

till medicin, vård och hälsa behandlats av en rad icke-medicinska discipliner. Den 

historiska forskningen har utförts av idéhistoriker, historiker, antropologer och sociologer 

(till exempel Johannisson, 1990; Qvarsell, 1982; Steinholtz Ekecrantz, 1995; 

Börjesson, 1994; Jönsson, 1992; Cullberg, 2000; Sachs, 1996; Stolt, 2003 m fl) 

Lisbeth Sachs, docent och forskare vid Karolinska Institutet, har introducerat ämnet 

medicinsk antropologi i Sverige och menar att det i dag finns en tydlig bred inriktning 

på att öka kunskapen om hur natur och kultur, biologi och samhälle samverkar i processen 

som formar mänsklig hälsa och ohälsa. 5 Genom att utveckla ett dubbelt perspektiv 

på människans liv, hälsa och sjukdomar behöver ett nytt språk mellan humaniora/ 

samhällsvetenskap och natur-/medicinsk vetenskap samt klinisk verksamhet utvecklas. 

Detta språk kan underlätta att samtidigt tala om somatiska och kulturella samband 

(Sachs, 1996). 

– 

5 

Forskningsrådsnämnden utlyste 1995 en uppsatstävling under rubriken Ska vetenskapen rädda 

oss? Ett av de vinnande bidragen var Lisbeth Sachs. Hon har i boken diskuterar 

samhällsvetare, humanister och medicinare vetenskapens möjligheter att skapa 

förutsättningar för det goda livet. Sachs är docent i socialantropologi vid Stockholms 

universitet, knuten till Institutionen för folkhälsovetenskap, enheten för internationell 

hälso- och sjukvårdsforskning vid Karolinska Institutet. Introducerat ämnet medicinsk 

antropologi i Sverige och utgivit ett flertal böcker i ämnet. 


31

32 


Samtidigt finns det en spänning mellan det personliga och det allmänna i socialantropologiska 

studier. Värdet blir den symboliska bro mellan biologisk och social verklighet 

som de olika formerna medför genom den dialektik de gemensamt utgör. De olika spänningar 

mellan klinisk verklighet och olika forskningsansatser utgör en styrka, eftersom 

den kan visa på nya dimensioner som blir nya forskningsuppslag och vitaliserar frågeställningarna. 

Inom ramen för fältstudier med deltagande observation kan kunskap om 

mikroplanet avtäckas och bidra till att exempelvis ge experter bättre kunskap om och 

förståelse för sambanden mellan denna och samhällets preventionsarbete. Eftersom den 

medicinska forskningen kring dessa frågor pågår i ett kliniskt sammanhang kan frågorna 

som antropologen ställer komplettera och fördjupa den medicinska forskningen och det 

kliniska arbetet (Sachs, 1995). 

Evidensbaserad medicin 

En problematisk konsekvens i strävan att använda kultur och vårdandets konst för hälsobringande 

effekter är kraven på evidensbaserad medicin (EBM) (Stolt, 2003; Leung, 

2001; Eriksson, 1999). EBM står för en kunskapsbaserad, systematisk granskning av 

medicinsk vetenskap med relevans för klinisk praxis. Det viktiga och nödvändiga i att ge 

praktiker stöd att sortera i det stora informationsflödet inom dagens medicin har lett till 

EMB-strukturen för att ge bästa tänkbara beslutsunderlag. Det är givetvis en fördel att 

den enskilda klinikern får en färsk, uppgraderad och oberoende kunskap som även ska 

stå fri från läkemedelsindustrins inflytande (Stolt, 2003). 

Eftersom systemet ger störst tyngd åt studier inom naturvetenskaplig medicin, blir 

EBM- systemet problematiskt då vi för in den humanistiska forskningsansatsen och 

konstbegreppet. Stolt hävdar därför att även EBM-systemet behöver granskas och det 

finns behov av en förutsättningslös vetenskapsteoretisk kritisk diskussion om EBM. 

Stolt för fram tio kritiska synpunkter på EBM-metoden, exempelvis att den allra senaste 

forskningen inte hinner evidensbaseras och att det finns en begränsning i vad som 

undersöks. Även om det finns kvalitetsbevarande fördelar med tröghet i vissa system 

kan viktiga forskningsresultat sållas bort. Trots att EBM inte står under direkt kommersiellt 

inflytande finns ändå paradoxalt nog en viss risk av otillbörlig påverkan. Stolt 

påpekar även att urvalet av studier man väljer att granska i slutänden är subjektivt. 

Risken att aspekter av patient–vårdar-relationen hamnar i skymundan får inte underskattas, 

eftersom insikten om vårdpraktiken består av en kombination av medicinsk vetenskap 

och vårdandets konst. Det som ryms i begreppet vårdandets konst och humanistisk 

medicin låter sig inte så lätt evidensbaseras. För att förstå måste man först vidga den 

traditionella medicinens metodologi att, förutom kvantitativ metod, även inbegripa 

kvalitativ sådan. Ytterst är detta en fråga om vad som är vetenskap (Stolt, 2003). 

Frågan om patientrelaterad evidens har inte diskuterats i större utsträckning. Men Colyer 

och Kamarth (1999) påtalar att evidensbaserat vårdarbete ska stärka patientens autonomi 

och valmöjligheter i stället för professionens. Patienten ska utgöra en naturlig utgångspunkt 

för evidensbaserad vård (jfr Castedline, 1997; Eriksson, Nordman, Seppälä & 

Lindholm, 1999; Perälä, 1999). Katie Eriksson, professor i vårdvetenskap vid 

Helsingfors universitetssjukhus, har i flera studier visat på behovet av evidensbasering 

inom vårdande och vårdarbete och strävade i en studie efter en djupare och historiskt 

förankrad syn på området. Exempelvis har en granskning av begreppet evidens ursprung 

och semantik visat på ett mycket mera mångfacetterat begrepp än de definitioner som 

presenterats i den medicinskt inriktade vårdvetenskapliga litteraturen. Resultaten som 



helhet visade att evidens kan tolkas som det sanningslika, det sköna och det goda, vilket 

hänför sig till det ursprungliga begreppet och den historiska betydelsen av evidens 

(Eriksson m fl, 1999). 


33

34 



Kropp och själ 

Förnuft och känsla 


I boken Poesis – the language of psychology and the speech of the soul, behandlar 

Stephen K Levine (2001) bland annat dikotomin mellan förnuft och känsla, mellan 

kropp och själ, polariseringen mellan den apolloniska och den dionysiska principen samt 

den bristande balansen dem emellan. Levines erfarenhet visar att det finns ett nyvunnet 

intresse för användande av konst i vård och behandling, exempelvis psykoterapi. Psykologiskt 

lidande har förståtts genom en modell där förnuftet står som primärt överordnat 

känslan. Förnuft i bemärkelsen ordning, klarhet, är förmågan att se verkligheten som 

den är utan illusion. 

Motsatsen till den förnuftiga människan skulle vara den desorienterade, kaotiska, 

obskyra människan vars fantasier förhindrar henne att se verkligheten. Detta synsätt 

innebär att den inre föreställningsförmågan eller fantasin ses som något suspekt, en 

fiende till klart tänkande och korrekt perception. Galenskap och psykiskt lidande är 

därmed en sjukdom orsakad av den inre föreställningsförmågan. Åtgärden blir då att ta 

bort fantasin och ersätta den med verkligheten, byta fantasi mot förnuft. Det har därför 

varit centralt att lugna den desorienterade patienten snarare än att gå i dialog med de inre 

bilderna. Enligt Levine leder detta till att patienter genom undvikande av affekt blir 

begränsade i sin kapacitet att leva fullt ut. 

Problemet med dikotomin mellan förnuft och känsla, kropp och själ förs även fram av 

forskare med neurologisk inriktning. Till exempel har neurologen Antonio Damasio i sin 

senaste bok Känsla av att leva (2002), argumenterat för kroppens och känslornas betydelse 

för medvetenheten. Han ser känslorna som hjärnans förbindelselänk med kroppen, 

knutna till ett kroppsligt förankrat kärnmedvetande. Genom denna koppling är det 

viktigt att ha kontakt med kroppen och sitt känsloliv i sammanhang av både kognitiv och 

emotionell art. 

Psykosomatisk helhetssyn 

Vid övergående kroppsliga förändringar som aktiveras via det autonoma nervsystemet 

talar man om psykosomatiska reaktioner. De psykiska påfrestningarna vid stress medför 

att binjurebarkens hormon kortisol och binjuremärgens hormon noradrenalin aktiveras. I 

princip är alla kroppsliga sjukdomar beroende av den psykiska spänningsnivån. Förutom 

den psykiska belastningen finns en särskild känslighet eller brist hos något organ som 

styrs från det autonoma nervsystemet, då psykosomatisk sjukdom föreligger (Cullberg, 

2000). 

”Den psykosomatiska helhetssynen innebär en på vetenskapliga bevis grundad insikt om 

att de flesta, kanske alla, av kroppens friska och sjukliga funktioner påverkas av och 

själva påverkar de psykiska funktionerna. Påverkan är ibland mycket entydig, men oftast 

svåravläsbar. Det gäller sådana centrala funktioner som sårläkning, utveckling av 


35

36 


antikroppens immunförsvar, blodkoagulation, blodfettbildningar etc. Att ta dessa fynd 

på allvar skulle innebära en stor förändring inom sjukvården dels vad gäller intresset för 

patientens materiella och psykologiska livssituation, dels vad gäller omhändertagandet” 

(Cullberg, 2000, s 162). 

Man skiljer på begreppen psykosomatik och somatopsykisk. I psykosomatikbegreppet är 

fokus granskningen av relationen psyke–soma mer på den psykiska aspekten. I begreppet 

somatopsykisk ligger tyngdpunkten mer på den somatiska aspekten. Under århundradena 

har både filosofer och läkare försökt förstå sambanden mellan de psykiska och 

kroppsliga aspekterna av mänskliga livsyttringar (Sjövall, 1980). Hur sambanden mellan 

kropp och själ beskrivs styrs även av det vetenskapliga perspektiv som forskaren eller 

klinikern utgår från. Ett gammalt filosofiskt perspektiv som fått förnyad aktualitet i 

kliniska sammanhang är (Spinozas identitetsfilosofi) att se kropp/psykeklyvningen som 

en nödvändig begreppsmässig förenkling. För att vi ska kunna handskas i ord och handlingar 

med våra liv måste övergripande processer göras gripbara genom att brytas ner i 

två delaspekter, en psykisk och en fysisk. Sambanden mellan kropp och själ 

problematiseras även genom förnyad kunskap om medvetandets natur som genom 

forskning om hjärnans struktur har kartlagts och visualiserats på ett nytt sätt (Wrangsjö, 

2002). 

Under 1930–1940-talen utvecklades det psykoanalytiska perspektivet bland annat 

genom de amerikanska forskarna Flander Dumbar och Franz Alexander. I fokus var 

psykogenesen, det vill säga psykiska orsaker till vissa specifika sjukdomar. Trots att 

man i dag ser de psykosomatiska sjukdomarna mer som ospecifika belastningssymtom, 

fick detta perspektiv betydelse för det fortsatta tänkandet kring psykosomatiska sjukdomar. 

Under 1950-talet genomfördes experimentella psykofysiologiska metoder, 

exempelvis utvecklades känslig laboratorieapparatur för att undersöka sambandet mellan 

psykisk stimuli och olika reaktioner från organismen. Det var Hans Selye (1956) som 

med sin epokgörande forskning om kroppens stressreaktioner på yttre stressorer lade 

grunden för den här forskningsinriktningen. De senare årens forskning har mer karakteriserats 

av en experimentell ekologisk inriktning, där sambandet mellan olika fysiska 

sjukdomar och den sociala miljön studerats. Man utgår då från att organismen på olika 

sätt tar in upplevelser eller stimuli från omvärlden och reagerar fysiskt på dessa 

(Cullberg, 2000). 

Den emotionella hjärnan 

Töres Theorell, professor vid Karolinska Institutet och chef för IPM, har länge forskat 

inom området psykosomatik och menar att det är först under senare år som området fått 

större utrymme och legitimitet inom den övriga medicinska forskarvärlden. Det växande 

intresset beror dels på att forskningen kommit längre, dels på det samhällsekonomiska 

incitamentet som hänger samman med de ökande ohälsotalen i det svenska arbetslivet. 

När det till exempel gäller utbrändhet finns flera bakomliggande sjukdomstecken med 

neurobiologiska samband. Framväxten av neurobiologin har haft stor betydelse för 

utvecklingen inom psykosomatiken (Theorell, 2000). 

För människan är en viktig del av utvecklingen förmågan att differentiera olika känslor, 

att kunna skilja mellan sorg, oro, ilska, glädje och allmän upphetsning. För förståelsen 

av psykosomatiska processer är känslorna centrala. Man brukar även tala om affekt och 

avser då både mentala och kroppsliga reaktioner. Känsloutveckling ser mycket olika ut 



för människor, såväl under uppväxten som senare i livet. En del miljöer främjar känslotolkning, 

medan det inte alls ingår i andra. I vissa kulturer, exempelvis i en familj eller 

på en arbetsplats, är känslor inte tillåtna, medan det i andra kan vara så att man hjälper 

varandra att tolka och utveckla känslor på ett konstruktivt sätt (Theorell, 2000). I särskilt 

svåra fall talar man om alexitymi 6, vilket innebär ett svårt handikapp för den som 

drabbas. 

I vårt dagliga liv reagerar vi mycket snabbt då vi varseblir något hotfullt. Förnuftet 

hinner inte med och det kan ibland medföra problem för oss. Inom neurobiologin börjar 

man förstå hur detta sker i hjärnan och i dag kan man visa hur de olika förbindelserna 

ser ut. När vi får ett intryck utifrån, går detta in i thalamus i mittdelen av hjärnan, som 

bland annat har stor betydelse för smärtupplevelser. Impulserna fortsätter sedan vidare i 

hjärnan, dels en snabb väg direkt till det vi kallar reptilhjärnan, dels till hjärnbarken, där 

intrycken sorteras och blir ”förnuftiga”. 

Innan de kommer till hjärnbarken, går de till reptilhjärnan (som också kallas den emotionella 

hjärnan) där amygdala återfinns intill hippocampus, som har en stor betydelse för 

präglingen av nya minnesbilder. Hippocampus och amygdala samspelar och överför 

hela tiden impulser till varandra. I amgydala styrs ångest och hit går varseblivning från 

hotfulla hörsel eller synbilder. Ångestcentrum aktiverar hela hjärnan och först efterhand 

följer förnuftet efter. 

Ett exempel på hur den här forskningen kunnat bekräfta kunskap som varit grunden för 

psykosomatiska forskningen är den så kallade positronemissionstomografin (PET). 

Tekniken kan mycket konkret illustrera hur det uppstår diskrepans mellan förnuft och 

känsla. Om man låter ett synintryck passera förbi en person mycket fort hinner personen 

med förnuftet inte uppfatta vad han eller hon har sett. Då man under försök visade 

ansikten i olika sinnesstämningar för personer, kunde man med hjälp av PET registrera 

reaktioner i amygdala när ett argt ansikte visades, utan att personen i fråga medvetet 

reagerade (Theorell, 2000). 

Eftersom livskriser och större livshändelser medför ökade krav på anpassning är de 

intressanta för forskare att studera. Theorell har i en studie bland annat visat hur en 

specifik reaktion i hjärtat hos en man som just haft hjärtinfarkt hade samband med ett 

för mannen känsligt samtalsämne. Hans hjärta var extra känsligt genom det ärr i hjärtmuskeln 

som infarkten medfört. Bland personer med den här typen av hjärtsjukdom 

visade cirka 10 procent tydliga samband mellan ett samtalsämne om en känslig livshändelse 

och oregelbunden hjärtverksamhet. Tankar på händelsen utlöste biologiska reaktioner 

hos dessa individer med denna känslighet. Studien visar på det intrikata samspelet 

mellan individ och omgivning, bland annat påverkan från miljön och omgivningens krav 

men även de resurser som finns där för att hantera kraven. På en mellannivå finns emotionell 

och förnuftsmässig hantering av krav, vilken betingas dels av genetiska faktorer, 

dels av personliga erfarenheter från hela livet. 

Töres Theorell menar att det individuella programmet för att hantera saker kan liknas 

vid något som knådats som en deg genom hela livet. Arvet avgör till stor del vilka 

– 

6 Alexitymi betyder oförmågan att förstå de egna känslorna och kan även innebära svårigheter 

att skilja på positiva och negativa känslor. Det vanligaste är dock att människor som lider av 

alexitymi har svårigheter att skilja på sorg och ilska. 


37

38 


ingredienser som finns att tillgå, men det är de erfarenheter som man gör och hur de 

hanteras (coping) som kan påverkas och förändras (Theorell, 2000). 


Barn och ungdomar 

Det ”mångspråkande” barnet 

Ett barn har hundra språk 

Men berövas nittionio 

Skolan och kulturen 

Skiljer huvudet från kroppen. 

De tvingar en att tänka utan kropp 

Och handla utan huvud 

Leken och arbetet 

Verkligheten och fantasin 

Vetenskapen och fantasteriet 

Det inre och det yttre 

Görs till varandras motsatser. 

Loris Malaguzzi i Jederlund, 2001, s. 19 

Kulturpedagogik 


Vilken kunskap och forskning finns om vilka behov unga människor har i processen av 

lärande och utveckling? Vilka praktiska exempel finns på dagens trender och trendbrottet 

mellan traditionell och modern pedagogik? 

De flesta kommuner i Sverige har sedan 1940-talet musikskoleverksamhet som i huvudsak 

byggt på frivillig musikundervisning. Många kommuner utvecklar i dag kulturskolor, 

andra har parallellt med musikskolan en kulturpedagogisk verksamhet. Men vad 

är syftet med musik- och kulturskolor och kulturpedagogik? Rötterna för musikskolorna 

finner vi i folkrörelsernas musikundervisning under de första decennierna på 1900-talet. 

Musikskolorna har starkt influerats av olika musikströmningar, främst militärmusiken, 

den estetiska musiktraditionen och folkmusiken (Rostwall & West, 1998). 

Rötterna för kulturpedagogiken i modern tid finner vi i 1930-talets olika strömningar 

inom pedagogik, psykologi, konst och samhällsdebatt. Mellankrigstiden var en tid av 

stark omvälvning och kaos. I olika världsdelar uppstod också reaktioner mot det dominerande 

västerländska inflytandet på utbildningssystemet, det var exempelvis då den 

första Waldorfskolan startades av Rudolf Steiner i Tyskland. Filosofen och pedagogen 

John Deweys idéer om ”learning by doing” fick stort inflytande på många länders pedagogiska 

inriktning under 1900-talet. Loris Malaguzzi var grundare av en omfattande förskoleverksamhet 

i Italien (Reggio Emilia) där man tillämpade en pedagogik som särskilt 

byggde på barnens och personalens estetisk-praktiska skolning (Nobel, 2001). 

Kultur i skolan 

Såväl musikskolor som annan kulturpedagogisk verksamhet har länge sökt samarbetsformer 

med skolan och den nationella satsningen ”Kultur i skolan”, har sedan 1970-talet 

drivits med statliga medel. (En strategi för kultur i skolan 1998:96) och har bland annat 


39

40 


resulterat i ett samarbetsprojektet mellan Skolverket och Kulturrådet. Kultur i skolan 

utgår från tre områden: skolan som kulturmiljö, elevernas delaktighet och kultur som 

inslag i undervisningen. 

Arbetet utgår från ett helhetsperspektiv på barns och ungas utveckling. Till grund för 

insatserna ligger de nationella målen för skolan, uttryckta i läroplanerna för barnomsorg 

och skola, samt de nationella målen för den statliga kulturpolitiken. Såväl utbildnings- 

som kulturpolitiken vilar på FN:s deklaration om barns rättigheter, där barnets rätt till 

utbildning, yttrandefrihet och rätt att delta i det kulturella och konstnärliga livet är fastslagna 

(Skolverket, 2002). I kursplanerna för grundskolan (Lpo-94 och Lpfö-98), poängteras 

att skapande verksamhet ska finnas i alla ämnen: ”Gemensamt för alla ämnen i 

grundskolan är att de ska förmedla glädje att skapa och lust att fortsätta lära.” 

Synen på lärandet har förändrats inom såväl skolan, barnomsorgen som musikundervisningen, 

vilket kommer till uttryck i de gemensamma läroplanerna (Lpfö-98 och Lpo- 

94). Synen på barns lärande har förändrats bland annat genom de senaste 20 årens 

utvecklingspsykologiska forskning, som gett ökad kunskap om små barns utveckling. 

Dagens läroplan betonar att skolan inte enbart ska förmedla kunskaper, utan också 

främja lärande. Ett uttryck för betoningen av det ömsesidiga lärandet mellan elev och 

lärare är att man använder ordet pedagog, som i sitt grekiska ursprung betyder ledsagare, 

i stället för lärare. Det kognitiva lärandet ska ske i en helhet där också den sociala 

och kreativa miljön är av betydelse liksom vikten av demokratiska värderingar. Läroplanen 

formulerar också värdet av att utveckla barns sociala kompetens, liksom värdet av 

ett väl utvecklat språk och vikten av att kunna kommunicera med så många uttrycksformer 

som möjligt – språk, bild, musik, drama och dans (SOU 1997:21). 

Neurofysiologen Martin Ingvar, professor vid Karolinska Institutet betonar (intervju i 

Dagens Nyheter oktober 2002) även han, den pedagogiska relationen i samband med 

inlärning och menar att barnet är beroende av adekvat feedback. För hjärnan är det en 

ansträngning att lära sig och därför behöver barnet på olika sätt känna att det lönar sig. 

Den yttre belöningen eller stödet ersätts efterhand av det inre belöningssystemet då 

förutsättningen för självständigt och kritiskt tänkande är etablerad. 

Bengt Börjeson, professor och rektor vid Lärarhögskolan i Stockholm, vill i dagens 

skola se mer av ett genuint kunskapssökande i meningen att eleven erövrar kunskap och 

inte endast söker det på förhand givna svaret. Detta innebär att man för in ett element av 

oförutsägbarhet i det pedagogiska arbetet med framför allt lusten som drivkraft 

(Börjesson, 1996). 

Språklig och emotionell utveckling 

Kunskapen om barns språkliga och emotionella utveckling inom en mängd olika 

områden, exempelvis neurofysiologi, språkvetenskap, utvecklingspsykologi, pedagogik, 

musikterapi etc. bidrar till en komplex och holistisk kunskapsutveckling. Av stor betydelsen 

för utvecklingen är bland annat den senare utvecklingspsykologiska forskningen. 

Från bilden av det lilla hjälplösa barnet framhålls i dag alltmer barnets medfödda kompetens 

och förmåga till samspel med sin fostrare. Genom vår medfödda förmåga att 

översätta intryck och uttryck (så kallad intermodal perception) är det en fördel med olika 

former av stimulans. Språkforskarna menar att alla språkliga uttryck befruktar varandra, 



exempelvis avspeglas en positiv utveckling i ett barns rörelseförmåga ofta i ett bättre 

bildspråk. Ett annat exempel är att musikstimulans kan medföra en positiv talspråksutveckling. 

Förklaringen är att de delar av hjärnan som hanterar känsla, minne och association 

(förspråkliga processer) stimuleras och aktiveras, oavsett vilket språkligt uttryck 

som väljs (Jederlund, 2002). 

Hjärnans synapser stimuleras genom rika upplevelser och samspelserfarenheter under de 

första åren och bidrar till att vår intelligens utvecklas och medför att nervförbindelserna 

blir bestående. Detta innebär att barn vars synapser inte används aktivt kan försvagas. 

För att den vuxnes kognitiva förmåga ska utvecklas, är tidiga kunskaper och erfarenheter 

av stor betydelse, eftersom nervförbindelserna är avgörande för vilken kapacitet 

som kan utvecklas (Jederlund, 2002). 

För att lära sig det talade språket krävs att det sker i ett samspel där språket har en 

funktion och en konkret innebörd i sammanhanget. Det är vid två till fem års ålder som 

förmågan att lära sig språkets grammatik är störst. Vid sex års ålder har barn oftast 

uppnått en språklig nivå som gör att de kan uttrycka sina behov gentemot omvärlden 

(Söderbergh, 1982). Forskare från olika discipliner skiljer på om språkutvecklingen 

bygger på en genetisk medfödd språklig förprogrammering (Chomsky), eller om det är 

den sociala driften och kompetensen hos barnet som gör det möjligt att tillägna sig 

språket så snabbt. Den senare förklaringen ser samspelet mellan den sociala driften och 

den stora formbarheten hos det lilla barnets hjärna som förklaringen. 

Läsinlärning 

Det är bland annat genom betoning av de prosodiska dragen, det vill säga talljudens 

längd och styrka i ord och talspråk, som stimulerar barnens förmåga att underlätta läsinlärning 

(Arnqvist, 1991 i Jederlund, 2002). Arnqvist visar också i sin avhandling på ett 

samband mellan läsförmåga och korttidsminne; barn som läser tidigt får också hjälp i 

utveckling av minnesförmågan (Jernström & Lindberg, 1995). 

Genom ett lingvistiskt och fonologiskt perspektiv beskriver Ilona Antal-Lundström 

(1996) hur en tidigt utvecklad ”akustisk perception” kan främja barns kommunikativa 

utveckling och förebygga läs- och skrivsvårigheter. Antal-Lundström pekar på tre 

viktiga länkar i den akustiska kommunikationen. Först medvetenhet i ljudförnimmelse 

och ljudförståelse med uppövningen av förbindelselänkar mellan hörselapparaten och 

hörselcentrum i hjärnan. Sedan kommer förmågan att visualisera ljuden, det vill säga att 

omvandla dem till symboler som skapar inre bilder eller ritade bilder och skrivna tecken. 

Den tredje länken är förmågan att producera och reproducera ljud. Det innebär att vi 

skapar en medveten formation av det ljud vi hört, som vi kan minnas och återskapa. Det 

reproducerade ljudet stämmer sedan överens med den inre medvetna formationen. Det 

svåra momentet i barnets språkliga utveckling är att lära sig översätta ljud till visuella 

tecken på ett meningsfullt sätt och vidare att tolka de skrivna tecknen till hörbara och 

begripliga ljud igen. Sambandet mellan ljud och tecken är den stora utmaningen i skriv- 

och läsprocessen och denna har en koppling till den musikaliska inlärningen. En kontinuerlig 

kontakt mellan olika sinnesorgan under inlärningen och dessutom en kontakt 

med hjärnans funktioner kan hjälpa barnet att förstå sammanhanget mellan den hörbara 

och den visuella världens företeelser (Antal-Lundström, 1996). 


41

42 


Detta överensstämmer också med resultaten som presenteras i Stefan Gustafsons 

avhandling (2002). Gustafson visar på två olika sätt hos barn att avkoda orden vid 

läsning. I den fonologiska avkodningen avkodas orden via dess fonem (enskilda språkljud). 

I ortografisk avkodning läses orden som visuella helheter, bilder som lärs in och 

känns igen. I den empiriska undersökning som genomförts fick hälften av en grupp på 

36 elever i årskurs 4 med läs- och skrivsvårigheter öva upp sin fonologiska medvetenhet 

genom ljudlekar. 

Dessa elever förbättrade sin läs- och skrivförmåga påtagligt på ett år. Resultaten tydde 

på att de barn som inte hade nytta av ljudlekarna förlitade sig mest till ortografisk 

avkodning då de läste. 

Musik i barnets värld 

Genom forskning om hur den tidiga kommunikationen mellan barnet och föräldern fungerar 

har kunskapen ökat. Den tidiga kommunikationen som benämns protokonversation 

innebär den kommunikation som sker då en växelverkan (så kallad turtagning) mellan 

barnet och föräldern har kommit till stånd. Då föräldern uppmärksammat barnets svar 

och intuitivt ger respons på detta, har denna turtagning etablerats. Detta sker med hjälp 

av kroppsrörelser, minspel, ljud och en dynamisk följsamhet i tempo och intensitet. 

Forskarna menar att det är denna ömsesidighet i samspelet mellan spädbarn och förälder, 

som utgör grunden för språkets och ordens utveckling (Söderbergh, 1996). 

En forskningsinriktning benämner detta tidiga samspel som den musikaliska huvudprincipen. 

Man menar att de olika överlappningarna eller initiativskiften mellan barnet och 

föräldern i hög grad påminner om växlingar mellan musiker i ett musicerande. Det finns 

en grundpuls och en dynamik mellan barn och förälder som båda är införstådda med och 

dessa svängningar sker också vid musicerande. De musikaliska former som skapas i 

samspelet utvecklas ofta mot ett långsamt andante eller adagio. Bland annat Clowyn 

Trevarthens (1988) och Daniel Sterns (1990) forskning och beskrivning av den tidiga 

utvecklingen i musikaliska ordalag har fått stor uppmärksamhet under senare år. Många 

musikterapeuter utgår från denna forskning i sitt arbete med förståelsen av det musikaliska 

samspelets strukturer. Forskarna går vidare med den musikaliska huvudprincipen 

men det finns dock många frågetecken och mycket återstår att belägga. Kritik och 

invändningar emot resonemanget har också framförts (Merker, 2001). 

Med musisk menas att musiken och konsten kan sätta igång något hos varje människa, 

något som kan liknas vid en inre dans av värme, trygghet, vemod, rytm, andning, puls 

och så vidare. En musisk upplevelse karakteriseras av att det stämmer för oss, när 

känsla, tanke, rörelse och ljud är i harmoni. Begreppet musisk kommer från antikens 

grekiska mytologi. De nio muserna var skyddsgudinnor för de sköna konsterna, var och 

en musisk inom sitt område. Muserna lydde under musikens, vetenskapens, poesins och 

målarkonstens gud Apollo och föddes för att ge världen en röst. Innan de fanns, var den 

tyst och kall. 

Jederlund har studerat aktuell forskning om musik och språklig utveckling och bara 

funnit ett fåtal studier som direkt berör kopplingen mellan musikutövning/musikundervisning 

och språkutveckling. Det som dominerar i studier om språkutveckling är kopplingen 

till barnramsor, musik och rörelse som viktiga medel. Studier av Bryant med flera 

(1987, 1988, 1989) visar att tidig bekantskap med barnramsor hjälper barnen att 



utveckla fonologisk medvetenhet, vilket är nödvändigt för att kunna lära sig läsa och 

skriva. 

I äldre studier från bland annat Centraleuropa finns en omfattande och dokumenterad 

erfarenhet av musikundervisning som en medveten del av en vidgad syn på fostran och 

undervisning. Förgrundgestalterna är Zoltán Kodály (1964) och Carl Orff (1971). Kodáy 

menar att den folkliga, traditionella musiken, inte bör förringas. Om inte barnet åtminstone 

vid ett tillfälle är uppfyllt av musik under den viktiga perioden mellan 6 och 16 år 

kommer musiken förmodligen inte kunna ge något senare. Även en enda erfarenhet kan 

öppna en ung människa för musik för en livstid. Den här erfarenheten kan inte vänta på 

sig utan det är skolans uppgift att förmedla den. Musiken borde få minst lika stort 

utrymme som gymnastiken i skolan. 

Såväl Orff (1971) som Kodály (1964) var stora musikaliska personligheter och pedagogiska 

pionjärer som kom att präglade undervisningen från 1940–1950 talen och 

framåt. Försök med utvidgad musikundervisning har gjorts i flera länder, exempelvis 

Tyskland, Österrike, Ungern och Schweiz. Studierna om detta säger mycket lite om vad 

i musikundervisningen som påverkat resultatet, vilket delvis kan förklaras med att den 

undervisning man studerat sett mycket olika ut. Det går att bedriva musikundervisning 

på ett engagerande sätt som involverar hela barnet, men det går också att bedriva 

”omusisk” musikundervisning. Även i USA har Kodálymetoden utprövats och James 

Hanshumaker (1980) har sammanfattat mycket av den amerikanske musikpedagogiska 

forskningen inom området. 

Lekande lärande 

Fantasi står för det sökande sinnets strävan 

att finna mening, sammanhang, 

ordning – nå förklaring. 

Fantasi är inte förnuftets motpol 

utan dess förutsättning. 

Att följa sin fantasi i ett estetiskt skapande 

är för barnet det naturgivna sättet 

att komma till insikt 

Gunnar Berefelt, professor och barnkulturforskar 

Leken central i barnets lärande och utveckling 

Den ryske utvecklingspsykologen Vygotskij (1995) har beskrivit hur kreativa aktivteter 

som lek, textskapande, bildskapande eller musikskapande, har en psykologisk funktion 

att sammanlänka fantasi och verklighet. Bjørkvold, professor i musikvetenskap, är den 

förste i västvärlden som undersökt barns spontana sång och barnkultur. Han menar att 

barn i dag lider av musisk hunger. I barnets utveckling spelar lekandet en viktig roll och 

det sker när barnets och den vuxnes lekområden kan mötas. Där sker ett skapande och 

det är endast där en utveckling kan ske i ett gemensamt upplevelsefält. Där leken har sitt 

revir bor skapandet och där finns människans – barnets – grogrund för inre växt. Isolerar 

vi barnen från helheterna, faller inlärningsprocesserna (Bjørkvold, 1991). 

En annan forskare som hävdar samma behov hos barn, men utifrån en annan 

forskningsdisciplin, är Howard Gardner verksam vid Harvard Graduate School of 


43

44 


Education i Boston och den mest uppmärksammade företrädaren för ett vidgat intelligensbegrepp. 

När Gardners bok Frames of mind – the theory of multiple intelligences 

publicerades (1983), var den främst avsedd som ett inlägg inom utvecklingspsykologi 

och kognitiv psykologi. Men teorin fick stor uppmärksamhet inte minst som inspiration 

för lärare runt om i världen och kom att bli utgångspunkten för flera större forsknings- 

och skolutvecklingsprojekt. Efterhand har Gardners intresse inriktats från intelligensforskning 

till bland annat förståelseinriktad undervisning och kreativitetens natur. 

Multipla intelligenser 

I motsats till den psykometriska traditionen baseras teorin om de multipla intelligenserna 

(MI-teorin) på kriterier som hämtats från flera olika forskningstraditioner som 

integrerats. Dit hör bland annat studier av hur skador i olika delar av hjärnan påverkar 

tankeförmågan, argument hämtade från evolutionshistorien, samt möjligheterna att koda 

de olika intelligenserna i skilda symbolsystem. Det som skiljer Gardners teori från den 

traditionella, är att han ser intelligensen som föränderlig och variationsrik. Han förutsätter 

inte en generell faktor bakom ett framgångsrikt agerande, utan menar i stället att 

människor har specifika intelligensprofiler. 

Gardner kritiserar skolan för att under lång tid ensidigt ha gynnat och värderat företrädesvis 

de språklig-verbala och logisk-matematiska intelligenserna. Betoningen av även 

andra intelligenser som musikalisk och kroppslig har väckt stort intresse från skolans 

praktiskt-estetiska ämnen. 7 I ett forskningsprojekt som Gardner leder (project Zero) har 

man forskat mycket kring hur denna typ av musiska och skapande förmågor kan stimuleras 

och utvärderas. Den nu så aktuella ”portföljmetodiken” har bland annat utvecklats 

här. Pedagogerna som först studerade MI-teorin skapade en rad tillvägagångssätt. 

Barnets ”möjlighetsmoln” 

Hjärnforskaren Matti Bergströms teori om barnets ”möjlighetsmoln” – ett utrymme där 

kreativiteten uppstår – har tydliga likheter med Winnicotts begrepp lekområde, eller 

mellanområdet (Winnicott, 1981). Bergström menar att om vi främst eller enbart låter 

barns logiska funktioner utvecklas och inte stimulerar barns fantasi, skapar vi ”värdeinvalider”. 

Bergström har tillämpat sina fysiologiska kunskaper på problem med barnen och deras 

uppfostran. I boken Barnet – den sista slaven (1996), beskrivs hjärnans tre resurser; 

kraften, kunskapen och värdet. Kraften utvecklas under fostertiden och visar sig i spädbarnets 

okontrollerade energi. Denna kraft är också grunden till de allra högsta mänskliga 

egenskaperna och kan stråla ut från en människa både i form av musikkraft och på 

mental nivå som medvetande. Den andra resursen, kunskapen, kan betecknas som ren 

datamässig informationskapacitet i hjärnbarken. Det sker ett möte mellan medvetandets 

kraft och ordnad kunskap. För vårt beteende behöver vi en samverkan av dessa båda. 

Men kunskapsresurser mognar hos barnet förhållandevis sent och leken är betydelsefull 

för utvecklingen och mognaden. Bergströms forskning har visat att ett befästande av 

kunskaper i nervnäten sker bättre om dessa samtidigt stimuleras från flera olika källor, 

olika sinnesorgan, rörelser i de övriga organen och framför allt från hjärnstammen, där 

kraften utgår från. 

– 

7 De intelligenser Howard diskuterar är: 

1) språklig-verbal, 2) logisk-matematisk, 3) musikalisk, 4) kroppslig-kinestetisk, 5) visuell-spatial 

intelligens, 6) interpersonell, 7) intrapersonell, 8) naturvetenskaplig (senare tillkommen). 



Den tredje resursen, värdet (eller värdeförmåga), är den förmågan med vilken vi väljer 

just den kunskapsart och mängd vi behöver för varje situation; urvalsresursen. 

Bergström menar att värdeförmåga inte är något som enbart hör filosofin till, utan också 

kan definieras fysiologiskt, närmare bestämt till höger hjärnhalva. Den behandlar kunskap 

simultant, i bildform och som helheter och för att göra urval måste man se helheten. 

Värde är inte kunskap, men kontrollerar kunskapen. Om hjärnan ska tränas på 

bästa sätt, måste vi träna alla de tre resurserna; kraften, kunskapen och värdeförmågan 

(Bergström, 1996; Nobel, 2001; Sperry, 1983 m fl). 

Musikens betydelse för lärandet 

Under senare år har det kommit en rad studier som satt fart på debatten om musikens 

effekter för lärande. I huvudsak har denna forskning en kognitiv, inlärningspsykologisk 

utgångspunkt och visar att genom ökad musikundervisning sker en ökad kognitiv inlärning, 

framför allt i matematik och språk. Kända förgrundsfigurer i sammanhanget är de 

amerikanska forskarna Frances H Rauscher (cellist och doktor i psykologi), Gordon 

Shaw (forskare i psykiatri) och Michael Martinez (professor i pedagogik) samt Maria 

Spychiger (forskare i pskologi) i Schweiz. 

Sundin (Berefelt, 1999; Theorell & Martell, 2001) beskriver forskningsförsöken som 

gjorts med hjälp av musik av W A Mozart utifrån dess förtjänster och begränsningar. 

Metoden med den så kallad Mozarteffekten har fått stor spridning, bland annat genom 

de studier som gjorts av den franske öronläkaren Alfred Tomatis. Tomatis gör antagandet 

att genom lyssnarövningar sker ett slags rekapitulation av individens erfarenheter 

från fosterstadiet, över spädbarnsåldern och upp genom skolår. Han utgår vidare från att 

barnets hörselupplevelser under fostertiden är viktiga för den senare utvecklingen och 

det ideala vore därför att presentera moderns röst, så som fostret hörde den. Eftersom 

detta inte är möjligt, valdes musik av Mozart i stället, som Tomatis ansåg bäst spegla 

fostrets hörselupplevelse. Enligt Tomatis är Mozarts musik unik genom sin perfekta 

balans mellan laddade affekter och välbehagligt lugn. Denna balans lugnar den överaktive 

och ger energi åt den trötte och deprimerade, menar Tomatis. 

Berättande i arbetet med barn 

I Upplands Väsby kommun samarbetar biblioteket och skolan kring det man kallar 

Levande litteratur. Barnbibliotekarien Alf Engström gör regelbundet berättarbesök i tre 

av kommunens skolor. Han berättar sagor, myter, litterära klassiker och författarbiografier 

för alla elever från första till sjätte klass. Målen som ligger till grund för berättarbesöken 

och för lärarnas utvärdering av insatserna, är bland annat att ge barnen 

spännande kulturupplevelser, ge dem del av ett kulturarv och erbjuda barnen tillfälle att 

samtala och skriva om livsfrågor, om sanning och lögn, rätt och fel. Utvärderingar visar 

att lärarna uppfattar att berättarbesöken på ett mycket bra sätt stimulerar fantasi och 

kreativitet (Rehnman & Hostetter, 2003). 

Berättaren, författaren och psykologen Ulf Ärnström har formulerat några faktorer som 

han menar gör berättandet till ett pedagogiskt universalverktyg. Genom berättelser kan 

man väcka intresse och lust att lära, man kan förmedla meningsfull kunskap effektivt 

samtidigt som språkutvecklingen främjas. Effektiviteten har samband med tre faktorer: 


45

46 


– minne; det är lättare att minnas information som man får genom en berättelse 

– motivation; genom att berättelser väcker nyfikenhet och intresse 

– mening; genom att levandegöra händelser som är av betydelse och värde medför de 

förståelse och känsla av sammanhang och mening (Rehnman & Hostetter, 2003). 

Skrivande i arbetet med barn 

Skrivande fyller flera funktioner och kan benämnas expressiva, kommunikativa och 

kognitiva (Strömquist, 1993). Expressivt skrivande innebär att vi med språkets hjälp kan 

uttrycka våra känslor, vår personlighet och vårt inre jag (Allard & Sundblad, 1986). 

Kommunikativ funktion kan skrivande ha genom att vi meddelar oss med andra eller 

kommunicerar med oss själva (Strömquist, 2000). Skrivandets kognitiv funktion innebär 

att kunskaper befästs, tankarna sorteras och på så vis bringas ordning i oklara begrepp. I 

boken The art of teaching writing (McCormick, 1994) förklaras att det är processen 

mellan själva skrivandet och bearbetningen av en text samt elevernas reflektioner kring 

det som de har skrivit, som gör skrivandet till ett effektivt redskap för lärande. Även när 

eleverna förmedlar sina tankar och sin kunskap till andra har skrivandet en kognitiv 

funktion. 

En förändring som skett inom skrivundervisningen i skolan är att den gått från en mer 

produktcentrerad till en mer processorienterad undervisning. Detta innebär att hela 

arbetsprocessen från tanke till färdig text blivit viktigare, tidigare var den färdiga texten 

det viktigaste, målet var viktigare än vägen dit (Strömquist, 1993). 

Inom ramen för ett examensarbete, pedagogutbildningarna, grundskollärarprogrammet, 

genomfördes ett försök att genom övningar i expressivt skrivande öka elevers skrivglädje. 

Genom enkäter och brevväxling skedde undersökningen av 47 elever i årskurs 3– 

4, från två klasser i Luleå. Övningarna skulle passa ålder, kännas roliga och vara fantasiskapande. 

Resultaten visade att skrivglädjen ökade, vilket i hög grad beror på de övningar 

i expressivt skrivande som genomfördes med eleverna (Lestander & Lundmark, 

Sjöström, 2001). 

Kulturprojektet Fristadsbarn 

Utvecklingsprojektet Fristadsbarn i Eskilstuna riktar sig till barn som har svårt att finna 

sin roll och därmed finna sig till rätta i skolan. Fristadsbarn bedrivs inom skolans ordinarie 

schema och är ett lärande bredvid de vanliga ämnena. Arbetet är en del i skolans 

förändringsarbete för att tillgodose enskilda elevers behov. Arbetet inom projektet har 

bedrivits i två grupper i uttryckande konstpedagogik som letts av två psykoterapeuter. 

Föräldrar och lärare följer arbetet genom barnen samt i direkt kontakt med de båda 

ledarna. Redskapen som används är samtal, bild, musik, rörelse, saga, poesi och drama. 

Projektet har skett i samarbete mellan länsstyrelsen, socialförvaltningen och skolförvaltningen. 

Arbetet har följts dels av en lokal referensgrupp med företrädare för kommunen, 

länet och en vetenskaplig referensgrupp. Projektet är kopplat till Psykologiska institutionen 

vid Stockholms universitet (Apelmo & Larsson, 2002). 

Målet med projektet är att utveckla en konkret modell för arbete med dessa barn, som 

svarar mot behovet av nya arbetsformer inom området, samt att göra modellen tillgänglig 

för intresserade. 



De barn som deltog hade en historia av konflikter och andra svårigheter i sin relation till 

kamrater och lärare. Lärandet inom Fristadsbarn sker på flera nivåer. Det bygger på kunskapen 

om den avgörande betydelse som arbete med eget skapande har för personlig, 

emotionell och social utveckling. Detta ligger nära en förståelse av lekens betydelse för 

var människa. Vägledande frågor i arbetet är exempelvis: Vem är jag i min vardag? 

Varifrån kommer jag? Vad vill jag? Vilka drömmar och önskemål har jag? Vem är jag 

tillsammans med andra? Vem blir jag tillsammans med andra? Vad har jag gemensamt 

med andra? 

Förhållningssättet i arbetet med barnen var att kreativitet och meningsbärande ömsesidighet 

främjar emotionell utveckling. Barnen får en förtrogenhet med hur de kan använda 

de konstnärliga redskapen och får stöd att ”berätta” via redskapen, i en process 

där alla sinnen stimuleras. 

En fristående utvärdering av projektet Fristadsbarn har utförts av psykologer med 

specialkompetens av mätmetoden CIPF ”Jag tycker jag är”. 8 Barnen intervjuades före 

och efter gruppverksamheten. 

CIPF beskriver barnets uppfattning om sina kamrat- och vänskapsrelationer – en känslig 

barometer för hur barnet mår och fungerar, både socialt och psykiskt. Intervjun var 

strukturerad och direkt efter intervjun skattades barnet på de tre skattningsskalorna. Till 

grund för skattningen ligger dels svaren på frågorna (89 st) och dels det allmänna 

intryck intervjuaren får av barnet. Intervjuarna har översatt och prövat metoden på 

svenska barn 1993–1996 (Engström & Kallenberg, 1994). 

Resultat: Resultaten visade för grupp ett, de äldre barnen som intervjuats vid tre tillfällen, 

att tre av fyra barn visade en påtaglig positiv utveckling i relation till de båda 

utvärderings-instrumenten. Förändringen steg i takt med att tiden ökade. 

För grupp två, de yngre barnen vilka intervjuats vid två tillfällen, konstaterades att en 

positiv utveckling skett i den mening att de fått en något mer realistisk uppfattning om 

sin situation och inte längre totalt förnekade sina svårigheter. 

– 

8 Cornell Interview of Children’s Perceptions of Friendships and Peer Relations (CPIF) är 

utarbetad av Paulina Kernberg vid New York Hospital – Cornell Medical Center och består av 

intervjuformulär och skattningsskalor. CIPF beskriver barnets uppfattning om sina kamrat- 

och vänskapsrelationer – en känslig barometer för hur barnet mår och fungerar både socialt 

och psykiskt. 


47

48 




Fysisk miljö och konstnärlig gestaltning 

Sambandet mellan den arkitektoniska miljön och vår hälsa diskuteras av bland andra 

arkitekten och konstnären Christopher Day (1995). Genom att undersöka miljöer som vi 

blir sjuka av, kan vi lära oss om vilka miljöer som är hälsosamma. Day menar att 

arkitektur och inredningsmiljöer kan få oss att må både bra och dåligt. Man kan mäta de 

biologiska konsekvenserna av en dålig miljö, även om kunskapen på många sätt är otillräcklig 

i dag. Exempelvis används ljus, färg och bakgrundsmusik i matvarubutiker, i 

syfte att exponera varor och öka försäljningen, vilket ofta fungerar! Days intresse rör 

emellertid främst hur design och konstruktion kan användas i ett hälsobringande syfte. 

För att en miljö ska vara hälsofrämjande måste den vara harmonisk och samtidigt ge 

rum för förändring och organisk utveckling, så att nya byggnader är i dialog med den 

miljö de placeras i. I strikt biologisk mening är ljuset viktigt, exempelvis vet vi att hormonproduktionen 

som påverkar hypofysen stimuleras av dagsljuset. 

Vad betyder den offentliga miljöns utformning? 

I ett historiskt perspektiv har olika fysiska byggnader och utomhusmiljöer ansetts vara 

värdefulla från hälsosynpunkt, exempelvis kyrkor och kloster som rum för tystnad och 

eftertanke eller buddismens och taoismens tradition med heliga trädgårdar för själslig ro 

och eftertanke. I västerländska sjukhus och sanatorier anlades under 1800-talet och 

ungefär fram till mitten av 1900-talet vackra trädgårdar och parker där patienterna kunde 

vistas. Det ansågs ha en lugnande effekt och god inverkan på hälsan. En förändring 

skedde under 1940-talet då många nyanlagda vårdmiljöer kom att sakna trädgårdar och 

parker. I dag ser vi en utveckling där den här traditionen kopplad till modern kunskap 

om den fysiska miljöns betydelse för hälsan växa fram. Det brittiska sjukhuset St Mary’s 

Hospital på Isle of White var det första sjukhus som integrerade design, konstruktion, 

landskapsarkitektur redan på planeringsstadiet 9 (Behrman, 1997). 

Betydelsen av den fysiska miljöns utformning stöds även av Dilani (2001) som skrivit 

om friskfaktorer i vårdmiljö, framför allt sjukhusarkitektur och design. Dilani poängterar 

att patienters läkeprocess och personalens kreativitet och välbefinnande främjas av en 

god miljö. Utmärkande för en god vårdmiljö är exempelvis små enheter med närhet till 

varandra, breda korridorer, stora fönster med mycket ljusinsläpp samt en ljus och harmonisk 

färgsättning. Andra hälsofrämjande faktorer är bildkonst på väggarna, gärna 

naturmotiv, porlande vatten, fontäner, tillgång till trädgård samt levande musik. Dilani 

föreslår att musikstuderande bjuds in att spela i sjukhusentréer. I Sverige finns Internationella 

Akademin för Design och Hälsa (IADH) som Dilani tagit initiativ till med säte 

vid KTH Syd i Haninge. Akademin som grundades 1999 är ett internationellt nätverk 

och forum för forskare inom området design och hälsa. Verksamheten har starka band 

till näringslivet och finansieras helt av ett antal företag och organisationer. Sedan starten 

har IADH arrangerat ett antal konferenser, både i Sverige och utomlands. År 2002 hölls 

– 

9 Deras arbete har bland annat dokumenterats i utställningskatalogen Helping to Heal vilken 

producerades till utställningen Helping to Heal: The Arts in Health Care. Photographs by 

Jerry Hardman-Jones, vilken visades i the Barbican Centre i London, 1995. 


49

50 


en konferens i Stockholm, ”Kunskap om framtidens arbetsplats: om arbetets fysiska och 

mentala rum”. Där medverkade bland andra inredningsarkitekten Alexandra Moore som 

talade om att inrätta vad hon kallar hälsorum på arbetsplatser. Hälsorummen är en 

utvecklad form av de traditionella vilorummen. Roger Ulrich leder forskningscentret 

Center of Health Systems and Design, College of Architecture, Texas A&M University, 

College Station i USA. I sin forskning har han studerat hur naturvyer inverkat på patienternas 

tillfrisknande (Werthén, 2002). 

Konstnärlig utsmyckning i offentliga byggnader har en lång tradition i Sverige. Efter ett 

beslut i Sveriges riksdag 1937 kom 1 procent av byggkostnaderna vid offentlig byggnation 

att användas för konstnärlig utsmyckning. Stockholms läns landsting som i en 

skriftserie om konst i vårdmiljöer dokumenterat detta arbete satsar i dag 2 procent av 

byggkostnaderna. På ett tidigt stadium i byggprocessen läggs riktlinjerna upp för den 

konstnärliga gestaltningen. Arbetet bedrivs i nära samverkan mellan arkitekt, byggansvariga, 

personalrepresentanter, konstnärer och konstkunniga tjänstemän från kulturförvaltningen 

(Stockholms läns landsting, 2001, 2002). 

Haninge är en av flera kommuner som genom konstnärligt perspektiv vill skapa intressanta 

och spännande platser för rekreation och välbefinnande och på så vis öka livskvaliteten 

för invånarna. Arbetet förutsätter en bred samverkan mellan olika sektorer, 

kultur- och fritid, teknik- och samhällsbyggnadsområdet med flera. I Haninge kommun 

tillämpar det kommunala bostadsföretaget regeln att 1 procent av byggkostnaden ska gå 

till konstnärlig gestaltning. Därutöver har kommunen sedan 1999 avsatt 1 procent av 

den totala investeringsbudgeten till konst. Sammanlagt ger det en kraftfull satsning som 

lyfter fram konstfrågor i vår fysiska miljö. De konstnärliga gestaltningarna sker i såväl 

inom- som utomhusmiljö (Haninge kommun, 2002, s 83–84). 

Utomhusmiljöns utformning 

Landskapsarkitekten och forskaren Patrik Grahn leder olika forskningsprojekt med tvärvetenskaplig 

inriktning om utomhusmiljöns betydelse och påverkan på hälsan. De olika 

disciplinerna som ingår är landskapsarkitektur, medicin och miljöpsykologi. Forskningen 

är inriktad på att öka kunskapen om sambanden mellan den fysiska miljöns 

utformning, dess möjligheter till olika slags upplevelser och aktiviteter samt människors 

trivsel och hälsa. Forskningen inbegriper bland annat följande områden: 1) landskapsarkitekturens 

innehåll och utformning i vardagslivet – dess påverkan på hälsa, 2) stadens 

struktur – dess inflytande på hur människor använder stadens grönområden, 3) rehabiliteringsträdgårdar 

och trädgårdsterapi som ett sätt att behandla och rehabilitera 

människor från stressrelaterade utmattningsreaktioner, 4) sätt att beskriva landskap 

såsom skog, hagmark och odlad jordbruksbygd. 

Behovet av återhämtning och rekreation från krav i arbete och familj är stort. Det finns i 

dag forskning som har visat att naturen är en särskilt läkande kraft mot olika stresstillstånd. 

Vi behöver återhämtning innan nya tankar och intryck kan tas emot. Återhämtningen 

tar längre tid än den tid man behöver för att få nya intryck. En stor och viktig del 

av människors rekreation är att vara ute i naturen, parker och grönområden. Grönska är 

också något som renar luften från stoft och avgaser och påverkar på så vis miljön positivt 

från hälsosynpunkt (Grahn, 2000, 2001). 


Community art 


Inom det som kallas Community Art sker bland annat socialt inriktat kulturarbete i 

boendemiljöer. Community Art är en genre som utgår från en bred syn på konst och 

kultur och som kan uppfattas och genomföras på en rad olika sätt. Ofta är det konstnärer 

som tillsammans med en rad personer genomför ett gemensamt konstnärligt projekt. Ett 

projekt i bostadsområdet Pihlajisto i Finland 1998, syftade till att motverka marginalisering. 

Den professionella konstnären Ritva Harle beslöt sig för att starta en dialog med 

den sociala omgivningen i sitt bostadsområde. Beslutet grundade sig på de sociala problem 

som området präglades av. Det första projektet gällde att måla lägenhetstrappor tillsammans 

med ungdomar och en ungdomskonsulent/fritidsledare. Eftersom ungdomarna 

själva utformat målningarna började de att bry sig mer om att hålla rent och snyggt i området. 

Genom att bygga relationer till de boende i området genom en djup omsorg för 

deltagarna, motiverade hon dem till ökad personlig frihet (empowerment) så att de tog 

bättre hand om sig själva och sin närmiljö (van Delft, 1998). 

Den fysiska miljöns påverkan – exempel 

Musik lockar fler att gå i trappor 

I en mindre studie (Boutelle m fl, 2001), har observationer genomförts där man ville 

undersöka om trapporna i en byggnad användes i högre grad då musik och konstverk 

fanns i trapphuset. Byggnaden var University of Minnesota School of Public Health, 

med åtta våningar där cirka 700 anställda arbetar. Observationerna genomfördes vid två 

tillfällen som följdes upp. Vid den första observationen användes enbart skyltar med 

uppmaningen ”Använd trapporna för din hälsa” som placerades vid hissen och vid 

trappuppgången. Vid den andra observationen kompletterades skyltarna av konstverk 

och musik i trapphuset. Varje observation varade tre dagar per vecka och tre timmar per 

dag. Det totala antalet observerade personer var 35 475. Konsten som hängdes i trapphuset 

ändrades varje vecka, liksom musiken som kunde höras på alla våningar i trappan. 

• Resultat 

Fler deltagare använde trapporna då det fanns musik och konstverk där, jämfört med då 

enbart skyltar användes, eller med normalfallet. Slutsatsen var att genom förskönande 

estetiska kvaliteter i ett trapphus och trappa, ökar andelen som väljer trapporna i en 

offentlig byggnad. 

Bakgrundsmusik påverkar butiksbesökare 

En fältstudie (Dubé & Morin, 2001) genomfördes för att i en naturlig miljö testa bakgrundsmusikens 

påverkan på butiksbesökaren. Vid ett större affärscentrum tillfrågades 

110 shoppare (85 kvinnor och 25 män) om attityder kring serviceduglighet, personalen 

och till bakgrundsmusiken. 


51

52 


• Resultat 

En strukturerad analys visade att ju högre grad av njutning eller nöjdhet som registrerades 

hos besökarna, desto större effekt hade detta på attityder gentemot service och 

butikspersonal. Detta påverkade utvärderingen av butiken både direkt och indirekt via 

positiva attityder gentemot personalen och till butiken. Undersökningen väcker frågan 

huruvida affärsägare kan ändra på en del av de krav på servicefunktioner från den 

aktuella personen och i stället fokusera mer på den estetiska designen och atmosfären. 

Resultaten ska dock tolkas med försiktighet av många skäl, bland annat metodiska 

begränsningar och det begränsade omfånget. 


Arbetslivet 


Arbetslivet har under senare år präglats av nedskärningar och omorganisationer 

(Härenstam & Wiklund, 1999). I debatten om stress och den höga sjukfrånvaron har 

många förklaringar och förslag till åtgärder framkommit. De platta organisationernas 

effekter med ökade krav på den enskilde lyfts fram. Dålig psykosocial arbetsmiljö och 

för hög arbetsbelastning bidrar till stressrelaterade sjukdomar och symtom. En annan 

grund för ohälsa kan också vara okunnighet i frågor som mångfald bland ledare och 

medarbetare, exempelvis ett omedvetet nedsättande språkbruk om funktionshinder eller 

sexuella kränkningar (DIK Forum 4/2002). 

Information och utbildning är viktigt, något som poängteras i SOU 2002:5 Handlingsplan 

för ökad hälsa i arbetslivet. Flera forskare diskuterar att kulturinsatser och kulturella 

initiativ kan ha en positiv inverkan och hjälpa till att motverka ohälsa i arbetslivet. 

Detta lyfts fram i exempelvis Västerbottens läns landstings Folkhälsopolitiskt program 

från 1998 som slår fast att kultur i vid bemärkelse främjar en god hälsa. Västerbottens 

läns landsting vill minska sjukskrivningstalen och har tagit fasta på denna forskning 

(Wrethén, 2002). 

Hälsa består av flera olika aspekter som fysisk, mental, emotionell, social, spirituell/ 

andlig samt samhällelig. Den höga sjukskrivningsnivån och stressrelaterade besvär kan 

förklaras både på organisationsnivå (verksamhet/ledarskap) och på gruppnivå (arbetsgrupp/medarbetare), 

men också på individnivå (kost, motion, kompetens, hur man 

tänker och reagerar). Övergripande kan man konstatera att det rör sig om samspelet 

mellan människor. Samspel och kulturella processer mellan individer och grupper av 

individer hänger ihop med kultur i vid bemärkelse. Ett helhetsperspektiv där hänsyn tas 

till de olika nivåerna är därför viktigt i arbetet med att skapa hälsosamma arbetsmiljöer, 

exempelvis med kultur. Fokus på vad som gör att människor är friska och inte sjukskrivna 

är värdefull information liksom kunskap om vad som skapar ohälsa (Wrethén, 

2002; Thomsson & Menckel, 1997). 

Stress och arbetsrelaterade besvär 

En av de viktigaste faktorerna bakom stress och sjukdom orsakad i arbetslivet, har i flertalet 

studier visat sig vara bristande kontrollmöjlighet. Studier har även visat att det 

sociala stödet i arbetet har samband med olika fysiologiska reaktioner, exempelvis har 

personer som upplever litet socialt stöd i arbetet högre pulsfrekvens under hela dygnet 

än andra (Orth-Gomér, Theorell, 1995). Fysiologen Hans Selye (1956) definierar den 

biologiska förklaringen till stress, med den uppvarvning som äger rum i kroppen när en 

människa ställs inför en utmaning eller ett hot. I en sådan situation förbereder kroppen 

sig för en fysisk ansträngning, vilket medför att man blir mindre känslig för smärta, 

blodet koagulerar lättare och kroppen behåller salt och vätska i större utsträckning än 

normalt. 


53

54 


Arbetsrelaterade besvär i rörelseorganen 

Theorell (1995) menar att muskelspänning kan vara ett viktigt mellanled i sambandet 

mellan psykosocial arbetsmiljö och besvär i rörelseorganen. I en undersökning fann man 

att personer som upplever en ständig försvarsställning i sina muskler har mer besvär 

med smärtor i rygg, nacke och skuldror än andra. Dessa spänningar har också samband 

såväl med kortisolkoncentrationen i blod och sömnrubbningar, som med upplevda psykiska 

krav i arbetet. 

Sambandet mellan minskat beslutsutrymme och förekomst av 

hjärtinfarkt 

I en studie inom ramen för Stockholm Heart Epidemiology Program (1992–1994) 

(Theorell, 1995) har man visat att medelålders män i åldrarna 45–64 år som förlorar 

beslutsutrymme i sitt arbete löper större risk att få hjärtinfarkt. Undersökningens resultat 

kvarstår även om hänsyn tas till ålder, socialgrupp, bröstsmärtor före insjuknandet och 

en rad biomedicinska riskfaktorer. Störst överrisk har heltidsarbetande män i åldrarna 

45–54 år. 

I undersökningen identifierades förstagångshjärtinfarkter hos kvinnor och män i åldern 

45–70 år under en period av två år. Populationen bestod av alla kvinnor och män i vissa 

åldrar boende i Stockholms län under perioden. En kontrollgrupp valdes ur befolkningsregistret. 

Totalt ingick 1 485 män och 761 kvinnor som hade upplevt hjärtinfarkt. 

Undersökningen genomfördes i samband med patienternas insjuknande. Både patienter 

och kontrollgrupp undersöktes medicinskt, besvarade enkäter samt intervjuades. 

• Resultat 

Samband mellan förekomst av spänt arbete (hög kvot mellan självupplevda psykiska 

krav och självupplevt beslutsutrymme) och förekomst av hjärtinfarkt kunde påvisas. 

Den hälsofrämjande arbetsplatsen 

Eva Menckel och Lars Österblom menar i boken Hälsofrämjande processer på arbetsplatsen 

att hälsofrämjande insatser innebär olika saker för olika individer. De lyfter även 

fram svårigheten att separera arbetsliv och privatliv helt, eftersom de delvis påverkar 

varandra. Att låta situationer utanför arbetsplatsen vara en del av det hälsofrämjande 

arbetet kan därför vara av värde. Ett exempel på det är rökning, motion och kostvanor. 

Ett annat exempel där påverkan mellan arbetsliv och privatliv blir extra tydligt, är när 

personer känner sig tvingade att dölja sin homo- eller bisexualitet av rädsla för trakasserier. 

På en arbetsplats sker hälsofrämjande arbete på organisationsnivå, gruppnivå och 

individnivå. De olika nivåerna berör olika frågor och har med den upplevda hälsan att 

göra. Hälsofrämjande på arbetsplatser innefattar olika aktiviteter och insatser som sker 

på arbetsplatsen. En hälsofrämjande arbetsplats arbetar både med orsaker till ohälsa och 

lägger fokus på möjligheter till god hälsa. Den hälsofrämjande arbetsplatsen möjliggör 

också för den anställde att utveckla en god hälsa och hälsosamma beteenden (Menckel 

& Österblom, s 70–85). 


Kultur på jobbet – ett sätt att förebygga ohälsa 


Ökad tillgänglighet till kultur kan vara mycket betydelsefull för att motverka vantrivsel 

och öka tillfredsställelsen i arbetslivet, menar Kulturrådet. Kulturinstitutionerna och 

kultursatsningar kan vara mycket värdefulla bidrag för att öka hälsa i kulturlivet. Rådet 

hänvisar till två olika rapporter (Statens kulturråd: Den kulturella välfärden 2002, 

Kulturvanor 2000) som visar och stöder insikten om att man bör tillvarata kulturens 

positiva effekter för människor i arbetslivet, men också för arbetslösa. Ökad samverkan 

över sektorsgränserna är viktigt i det fortsatta arbetet för att öka människors deltagande i 

kulturlivet och är viktigt att prioritera liksom fördjupade kunskaper om sambandet 

mellan kultur och hälsa i arbetslivet (Statens kulturråd, 2002). 

I en rapport från Statens kulturråd finns en sammanställning över de projekt som fått 

bidrag inom ramen för satsningen Kultur i arbetslivet (KiA) (1997–2000). Totalt fick 

220 projekt bidrag under undersökningsperioden. Projekten varierade från mindre tillfälliga 

projekt till mer långsiktiga delar av en verksamhet. En del projekt syftar till att öka 

intresset för kultur och bredda deltagandet i kulturlivet, i andra används kulturen som ett 

instrument för att belysa och initiera en diskussion om en allmän samhällsföreteelse. Det 

finns projekt med inriktning att dokumentera och visa upp en arbetsplats, ett yrkes eller 

ett yrkeskollektivs historia, men även projekt med syfte att främja gemenskapen på en 

arbetsplats. Nedan presenteras exempel på arbetsplatser där kultur använts som ett verktyg 

för att skapa trivsamma och hälsobringande arbetsmiljöer. Materialet är då inget 

annat anges hämtat från en inventering som utförts vid Västerbottens läns landsting, 

utvecklingsenheten. 10 De olika områden som beskrivs är dels exempel på kulturaktiviteter, 

inredning, konstnärlig gestaltning, design och arkitektur, kultur som inslag i utbildning 

och fortbildning av personal samt som del i ledarskapsarbete. 

Avkoppling och trivsamma miljöer 

Möjlighet till avkoppling, reflektion, är något som fler företag och organisationer satsar 

på för att skapa hälsofrämjande arbetsplatser. Ett exempel på detta är Solberga äldreboende 

i Stockholm. På Solberga har en park för avkoppling, utomhusvistelse och nöje 

för både vårdtagare och personal anlagts. 

Personalen vid röntgenavdelningen, Östersunds sjukhus i Jämtlands län, tröttnade på 

arbetsmiljön som är belägen i en underjordisk bunker utan fönster. Med stöd av klinikchefen 

Peter Boström och Ulla Britta Johansson-Sjöberg, ansvarig för kultur i vården 

vid landstinget, genomfördes konstnärlig utsmyckning och inredning som resulterade i 

att trivsel och välbefinnande ökade bland personalen. 

Kulturaktiviteter 

Kulturaktiviteter genom eget skapande, exempelvis att måla eller spela instrument, 

liksom att ta del av en kulturaktivitet som publik, till exempel en teaterföreställning, är 

andra metoder som används i kultur i arbetslivet. På IT-företaget Tankebolaget i 

– 

10 

Kartläggningens syfte var att inventera pågående och avslutade projekt och initiativ inom 

fältet kultur och hälsa med inriktning på förebyggande insatser i arbetslivet, både nationellt 

och internationellt. Rapportens resultat ska sedan användas i det planerade 

Ramprogrammet Folkhälsa för tillväxt, åtgärd 5.2, Kultur och fritid för hälsofrämjande 

ledarskap och arbetsliv inom Mål 1-programmet samt Mål 1-projektet ARCIV (Artist Resource 

Center in Västerbotten). 


55

56 


Stockholm är det personalens egen jazzgrupp som en gång i veckan spelar för medarbetarna 

vid fikarasterna. Resultatet har visat sig vara ökad gemenskap och att nästan all 

personal sluter upp till konserterna. Dessutom har man fått något annat att tala om än det 

som relaterar till de teknikcentrerade arbetsuppgifterna. 

Skolpersonalen inom Umeå kommun har genom projektet HälsEna satsat på att 

arrangera olika aktiviteter som exempelvis salsakurs och historiska naturvandringar. Vid 

dessa aktiviteter ges möjlighet till upplevelser och att möta personal från andra skolor 

som man normalt inte träffar. Ett annat västerbottniskt initiativ till att kombinera motion 

och kultur är IKSU Club & Kultur Spa som öppnades i mars 2003. 

Ett annat exempel som lett till att gemenskapen stärkts och kommunikationen förbättrats 

bland anställda är fabriken Volante PTIS Limited i Storbritannien som anställde en 

Artist in residence. Konstnären Lionel Playford hade en liten studio i fabriken där han 

målade motiv från arbetsplatsen och ordnade olika workshops för de anställda och de 

som ville gavs också möjlighet att få sitt porträtt målat. Målningarna hängdes sedan upp 

på företaget. 

För att erbjuda personalen avkoppling och eftertanke arrangerar Sjukhuskyrkan på 

Norrlands universitetssjukhus sedan 5–6 år Stilla möten, kristen djupmeditation. Här ges 

personalen möjlighet till avkoppling under sin arbetsdag, vilken ofta är stressig och 

innebär tungt arbete både fysiskt och psykiskt. 

Kista stadsdelsförvaltning utanför Stockholm bedriver sedan 2001 ett samarbete med 

Musikhögskolan i Stockholm, i form av ett lokalt Musikterapicentrum; Casa Nova. 

Detta tillskapades som ett led i kommunens strävan, att kombinera IT-utvecklingen med 

en humanistisk kulturell utveckling. Bland annat introducerades härigenom ett nytt skolutvecklingsprogram, 

det första av sitt slag i Europa. Målet är att via musik, men även 

andra konstarter, ge lärare kreativa, praktiska och roliga verktyg för undervisningen i 

kärnämnen. Musikterapicentrum i Kista erbjuder i dag musik som friskvård och rehabilitering, 

musikterapi, kurser, workshops och handledning i hur musik kan användas i 

arbetet inom skolan samt i vård- och omsorgssektorn (Kultursmockan, april 2002). 

En konsert med och för stenarbetare, ett virtuellt diskussionsforum om konsthistoria för 

dataingenjörer och nya vilorum för lärare är några konkreta inslag i Västra Götaland i 

bland annat Skådebanans regi. Här har två bildkonstnärer, en kompositör och en skådespelare 

ansvar för var sin arbetsplats. Arbetsplatserna var en skola och personalkontoret 

i Skövde kommun, Gatubolaget i Göteborg samt Ericssons i Mölndal. Mottagandet har 

varit positivt menar Simon Roos som är konstkonsulent i Västra Götaland. Det gick 

snabbt för personalen att förstå att konstnärerna inte som vanligt bidrar med ett verk 

utan snarare tillsammans med personalen stimulerar kreativa processer på arbetsplatsen. 

Kultur som verktyg i utbildning och fortbildning 

Som ett led att arbeta med den psykosociala arbetsmiljön arbetar företag och offentliga 

verksamheter med insatser för att motverka stress och utanförskap, mobbning, rasism, 

homofobi, fördomar med mera. MOD står för mångfald och dialog och är en dialogmetodik 

för samtal i grupp. Dialogteman är diskriminering och fördomar kring funktionshinder, 

jämställdhet och rasism med mera. Samtalen har även inslag av gestaltning i 



form av drama och rollspel. Dessa teman tar upp frågor baserade på olika typer av kulturer, 

kulturer som i vissa fall är så vanliga att de inte alltid reflekteras över – de har blivit 

norm. MOD-kurser anordnas bland annat av Sensus studieförbund. 

Forumteater är en teater- och dramaform som kan användas för att gestalta problem och 

hitta lösningar. Eftersom det ibland kan vara svårt att få igång en dialog i ett ämne eller 

kring ett problem på en arbetsplats kan forumspel öppna en process. Metoderna kan 

även med fördel användas i förebyggande syfte. Vardagens Dramatik AB i Stockholm 

arbetar med denna teater- och dramaform, bland annat med pjäser om sjukhuset och 

vårdsektorn som arbetsplats; Sjukhusspelet och Svåra val i vården. Norrlands universitetssjukhus 

har anlitat Vardagens Dramatik. Pjäsen framförs först och följs av diskussion 

om hur gruppen (publiken) valde att lösa det gestaltade problemet och varför karaktärerna 

reagerade som de gjorde. Publiken får ”betyg” på hur bra de löste situationen. Vardagens 

Dramatik består av utbildade skådespelare, pedagoger och legitimerade psykologer. 

Andra teman som erbjuds är exempelvis politiker- och tjänstemannaroll, 

jämställdhet och mångfaldsfrågor. 

Kulturdirekt är ett kulturföretag som arbetar med teater, konferenser och ”events”. De 

har knutit ett antal skådespelare, psykologer och organisationskonsulter till sin verksamhet. 

I deras utbud finns ett antal tjänster med inriktning på ledarskaps- och personalfrågor 

där man arbetar med hjälp av teater. Här kan exempelvis nämnas: Rekryteringsträning; 

Man är väl lojal – ett interaktivt seminarium om ledarskapets våndor. 

Rosarium Productions är ett företag som anlitats av ett stort antal företag och organisationer 

för att genom teater skapa en sinnlig inledning till effektiva diskussioner på 

utbildningar och konferenser. Skräddarsydda teaterföreställningar med ambitionen att de 

förutom ett konstnärligt värde även ska innehålla ledarskapsfrågor. I konceptet ingår 

också att aktören Per Waldvik leder diskussionen efter föreställningen tillsammans med 

deltagarna (www.rosarium.se). 

En annan inriktning på hur man i dag arbetar med personalfrågor och kulturell förståelse 

är ledarskapsfrågor. För att hälsofrämjande insatser och riktlinjer ska få genomslag i 

praktiken är arbete med frågorna på lednings- och chefsnivå viktiga. I många ledarskapsutbildningar 

inkluderas därför dessa frågor. Detta påpekas i SOU 2002:5 Handlingsplan 

för ökad hälsa i arbetslivet, där det framhålls att vidareutbildning av chefer och 

anställda i ökad grad bör innehålla utbildning som rör de anställdas hälsa. 

Trenden att företag och organisationer intresserar sig mer för konst och kreativitet för att 

utveckla såväl verksamhet som arbetsmiljön märks även inom företagsekonomisk 

forskning. Marja Soila-Wadman har i sin doktorsavhandling närmat sig ledarskapsfrågor 

via konst och estetik. Genom att studera hur ledarskapet fungerar i en skapande process 

med fokus på samspelet mellan ledare och medarbetare, har hon valt en relationistisk 

infallsvinkel. Ett vidare syfte är att verka för en mer sammansatt förståelse av 

företagsamhet med hjälp av konst och estetik. Avhandlingen heter Kapitulation och 

ledarskap – Organisation och ledarskap i filmprojekt, och ingår som en bland tre 

avhandlingar inom ramen för forskningsprojektet Flow vid Företagsekonomiska 

institutionen vid Stockholms universitet tillsammans med Tekniska högskolan och 

handelshögskolan i Stockholm under ledning av professor Pierre Guillet de Monthoux. 


57

58 



DEL 2 

- FORSKNING 

OCH FORSKNINGSRESULTAT 



59

60 




Forskning om samband mellan kultur och 

hälsa 

I Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande SOU 2000:91 sammanfattas kunskapsläget 

inom området kultur och hälsa av flera forskare (se not 2). I de följande avsnitten 

redovisas en del av de studier som beskrevs/presenterades i betänkandet och därefter de 

relevanta studier som funnits vid litteratursökningarna. 

Det finns en del forskning internationellt om hur psykiska och fysiologiska funktioner 

påverkas av kulturell aktivitet, företrädesvis inom musiken. Mekanismerna för påverkan 

av konst, musik och teater har diskuterats inom flera områden. Enligt psykoanalytisk 

teori (Crafoord, 2003; Cullberg, 2000; Mc Dougall, 2002; Jung, 2003 m fl) är symboliseringsförmågan 

av central betydelse för hälsoutvecklingen hos en individ. En gynnsam 

effekt av konstupplevelser är, enligt denna teori, att de kan väcka oväntade associationer, 

som i sin tur kan fungera som nycklar till problemlösning. 

Hur påverkas hälsan – några exempel 

Kulturupplevelser ger ökad livslängd 

En omfattande befolkningsundersökning som utfördes 1996 av Lars-Olov Bygren, vid 

Socialmedicinska institutionen vid Umeå universitet, visar att aktivt kulturdeltagande 

ger längre liv. Resultaten presenterades i British Medical Journal, 1996, och i Journal of 

Epidemiology and Community Health, 1997 (Bygren, 1996a). 

Mer än 12 000 svenskar i åldern 16–74 år intervjuades om läsvanor, kulturaktiviteter, 

körsång, musicerande och liknande och följdes under nio år. Undersökningarna som låg 

till grund för mätningarna av kulturella hälsoeffekter var SCB:s årliga undersökning om 

levnadsförhållanden, de så kallade ULF. I undersökningarna 1982–1983 ställdes ett 

antal utökade frågor om kulturvanor till de drygt 12 000 personerna. Efter kontroll av 

åtta möjliga samvarierande variabler (kön, ålder, utbildning, inkomst, långtidssjukdom, 

socialt nätverk, rökning och fysisk aktivitet) fann Bygren i samarbete med Johansson 

och Konlaan ett samband mellan dödlighet och lågt kulturellt deltagande. Av de 6 301 

männen och de 6 374 kvinnorna hade 535 män och 316 kvinnor avlidit under de nio år 

som följde efter den första intervjun. 

• Resultat 

Det visade sig att de som ofta deltog i kulturella aktiviteter levde längre. Den grupp 

som bara då och då var med i kulturella aktiviteter, hade 33 procents högre risk att 

avlida medan de som sällan deltog i kulturaktiviteter hade 71 procents överrisk. 

Resultaten gällde för både män och kvinnor i alla åldrar. 


61

62 


Av kontrollvariablerna inverkade ålder, kön, långvarig sjukdom, fysisk aktivitet och 

ekonomi på prognosen. Ingen av variablerna utbildning, socialt nätverk eller faderns 

socialgrupp hade däremot – förvånande nog – någon betydelse för utfallet. 

När man applicerade den multivariata modellen på materialet, visade det sig att ett index 

hade betydelse för överlevnaden; det som beskrev hur ofta den intervjuade deltog i aktiviteter 

som exempelvis bio, teater, idrottsevenemang, konserter, museer, konstutställningar 

eller gudstjänster. Ju oftare man deltog i sådana arrangemang, desto mer ökade livslängden. 

Avslutningsvis ställer Bygren frågan om vad det kan vara som gör att kulturupplevelsen 

ger människan bättre beredskap att möta infektioner, psykiska trauman eller 

sociala problem. Bygren använder begreppen gestaltning och sammanhang som centrala 

utgångspunkter för det framtida folkhälsoarbetet avseende kultur och hälsa (Bygren 

1996b). 

I en senare artikel menar Bygren (Bygren & Johansson, 1997), att det inte behövs några 

medicinska belägg för att hävda att stimulerande aktiviteter är hälsobefrämjande. Det 

räcker med att man finner positiva samband mellan de två företeelserna. Men att 

beskriva vad som faktiskt hänt är avsevärt svårare. Bygren och Johansson pekar på att 

bakomliggande mekanismer kan vara att hjärnbarken stimuleras till tillväxt, att upplevelserna 

på olika vägar inverkar psyko-neuro-immunologiskt på motståndskraften mot 

infektioner, cancer och så kallade autoimmuna sjukdomar, exempelvis reumatisk 

ledsjukdom. Risken för depression kan också minska genom påverkan på HPA-axeln, 

som består av en del av hjärnan, hjärnbihanget och binjurarna. Den emotionella stressen 

minskar vid kulturella aktiviteter, vilket kan bidra till att man får ökad förmåga att lösa 

problem och en mer positiv upplevelse av sig själv och omgivningen. Vid kronisk emotionell 

stress däremot aktiveras HPA-axeln och stresshormonnivån (kortisol) ökar, vilket 

kan leda till depressivitet med upplevelser av hjälplöshet, hopplöshet, negativa förväntningar 

och sämre förmåga att hantera påfrestningar och krav i livet. 

Kulturkonsumtion ger bättre hälsa 

I en avhandling från Umeå universitet, socialmedicinska institutionen, visar forskaren 

Konlaan (2001), ett direkt samband mellan hälsa och kulturkonsumtion. I Konlaans 

undersökning har man dels använt ett stort material från Statistiska centralbyrån där man 

kunnat följa människor under trettio år, dels undersökt en mindre grupp mer noggrant 

under kortare tid. Den mindre gruppen bestod av 21 frivilliga lågkonsumenter av kultur 

som slumpmässigt delats in i fyra grupper. Den första gruppen aktiverades med teaterbesök, 

konserter etc. Grupp två fick, förutom kulturupplevelser, genomföra lättare 

motion i form av promenader och cykelturer. Grupp tre fick enbart motionera och grupp 

fyra utförde ingen aktivitet alls. Det åtta veckor långa experimentet inleddes och avslutades 

med ett läkarbesök, som utfördes av samma läkare och vid samma tidpunkt på 

dygnet. 

• Resultat 

De som deltog regelbundet i olika kulturella evenemang levde längre och mådde bättre. 

Dessutom visar det sig att de som ökade sin kulturkonsumtion också fick en bättre 

hälsa, och omvänt fick de som blivit mindre aktiva en försämrad hälsa (Konlaan, 2001). 

De som enbart motionerade fick kraftigt minskade halter av kolesterol, medan de som 

bara aktiverades kulturellt fick minskade halter av stresshormoner. Deltagarna i grupp 



fyra, det vill säga de som inte alls var aktiva, hade oförändrade värden. Trots att försöket 

pågick under begränsad tid, pekar resultaten ändå på ett positivt samband mellan 

kulturutövning och hälsa. En liten brasklapp bör dock läggas in i sammanhanget. När 

avhandlingen presenterades menade vissa opponenter att det var ganska många analyser 

som gjorts och att mycket av det som visades kanske berodde på så kallad massignifikans. 

Konlaans undersökning kan därför ses som ett pilotförsök och att flera undersökningar 

av denna typ således bör göras. 

Kultur, natur och hälsa (Norge) 

Det nationella projektet Kultur gir helse (1995–2001) i Norge, hade som utgångspunkt 

att människor som deltar i kulturella aktiviteter får ökad livskvalitet, bättre möjligheter 

att bemästra vardagen och därmed bättre hälsa. Projektet fokuserade på samspelet 

mellan kultur och hälsa och drevs av Social- och hälsodepartementet, Kulturdepartementet 

och Norsk Kulturråd. 

Kultur- og helsenettverket i Norge består av 26 kommuner och institutioner över hela 

Norge. Bakgrunden till satsningen är den forskning som visat att storkonsumenter av 

vårdtjänster är småförbrukare av kultur, samt att ensamhet och isolation, fysisk, social 

och kulturell inaktivitet är ett hot mot hälsan. Utgångspunkten var att genom deltagande 

i meningsfulla kulturaktiviteter, bidra till ökad livskvalitet och till en ökad förmåga att 

hantera den egna livssituationen. 

Satsningen har även inneburit ett brett samarbete mellan områdena miljö, kultur, hälsa 

och undervisning. Mellan 1996 och 1999 genomfördes 32 projekt i landet. Målet var att 

prova och utforma kulturella aktiviteter i förebyggande, hälsofrämjande och rehabiliterande 

arbete, att lyfta fram goda exempel och att nå enskilda personer och grupper med 

lågt deltagande i kulturlivet, exempelvis äldre med små nätverk, personer med psykiska 

problem, personer med belastningsskador, barn och ungdomar med behov av särskilt 

stöd, flyktingar och invandrare. 

• Resultat 

Utvärderingen visade att kulturdeltagande främjar hälsa på olika sätt; dels genom själva 

kulturupplevelsen och nya intryck, dels genom tillkomsten av nya positiva roller, en 

ökad social gemenskap, ökad trivsel och bättre livskvalitet. Utvärderingen visade speciellt 

goda resultat avseende samband mellan kultur och psykisk hälsa. Man påtalar 

också i utvärderingen hur viktigt det är att det politiska och administrativa ledarskiktet 

förankrar och engagerar sig i projekten (Baklien & Carlsson 2000). 

Rekreation och psykisk hälsa 

I Ingemar Norlings studie (2001) Rekreation och psykisk hälsa framhålls speciellt 

rekreationens betydelse för den psykiska hälsan. I rekreation inbegriper Norling exempelvis 

aktiviteter som friluftsliv, trädgårdsarbete, umgänge, kultur, fiske, jakt, bad- och 

båtliv samt musik. Rekreationens stora betydelse för den psykiska hälsan, baseras på 

analyser av svenska folkhälsoundersökningar i befolkningen, i åldrarna 16–92 år 

(Norling, 2001). 


63

64 


Norling beskriver de olika effekterna av rekreationen som länkar i en kedja. Till 

exempel kan förbättrad sinnesstämning eller lägre ångestgrad, bli länkar som kan leda 

till psykiska, sociala, fysiologiska, fysiska och ekonomiska effekter i en och samma 

process. En förbättrad sinnesstämning kan leda till fysiologiska förändringar, som i sin 

tur leder till ökad gemenskap och integration med andra och slutligen till minskat vårdberoende 


Muntligt och skriftligt berättande 

Berättarkonsten har en lång tradition. Många kulturer har genom berättelser fört vidare 

sin historia, överlevnadstekniker och anekdoter till kommande generationer, först genom 

den muntliga traditionen och senare även i skriven form. Enligt litteraturvetenskapen 

föddes litteraturen ur det muntliga berättandet. Liksom bibelns äldsta böcker är Illiaden, 

Odysseen och de nordiska folksagorna exempel på berättelser som präster, sångare och 

sagoberättare fört vidare från en generation till en annan. Det muntliga berättandet har 

levt vidare parallellt med den skrivna litteraturens berättelser. 

Både det muntliga och det skriftliga berättandet har studerats utifrån läkande aspekter. 

Författaren och litteraturkritikern Olof Lagercrantz svarar så här på frågan vad som sker 

när vi läser: ”Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till 

höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för 

tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn 

ur faraonernas gravar förmåtts att gro” (Lagercrantz, 1985, s 7). Genom att läsa börjar 

en bearbetning inom oss som medför ett inordnande i meningsfulla mönster. En tysk 

forskare, Wolfang Iser, har formulerat läsandets mysterium så här: Läsandet är en arena 

där författaren och läsaren tillsammans uppför ett fantasiskådespel. Det är inte bara författaren 

som är kreativ utan också läsaren. Den goda författaren är medveten om detta 

och inbjuder läsaren till samarbete (Lagercrantz, 1985, s 8). 

Renässans för muntligt berättande 

Sedan slutet på 1980-talet har flera länder, inklusive Sverige, fått en renässans för 

muntligt berättande. Med inspiration från England och USA har även scenberättandet 

pånyttfötts. Berättarkurser, berättarfestivaler, berättarkaféer är i dag vanliga på flera håll 

i landet. Här berättas allt från vardagliga livsberättelser till de stora myterna och 

sagorna. Föreningen Liv i Sverige arrangerar berättarkafé på Folkkulturcentrum på 

Skeppsholmen i Stockholm. Föreningen vill främja det självbiografiska berättandet i tal 

och skrift. Vid berättarkaféerna är det öppet för alla att ta till orda och berätta en historia 

ur vardagen. En av initiativtagarna är poeten och samhällsdebattören Göran Palm, som 

menar att det är viktigt att bryta barriären och göra publikkultur till deltagarkultur. 

Den legendariske folklivsforskaren Carl-Herman Tillhagen som dokumenterat svensk 

folklore sedan 1930-talet, menar att den funktion som det muntliga berättandet fyller är 

att vi kommer samman för att vi vill ha trevligt, locka och lockas till skratt. Vi mår väl 

av gemenskapen och skämtets friska luft. En annan förklaring är det muntliga berättandets 

tillfälliga natur. För Bengt af Klintberg är tjusningen med det muntliga berättandet 

just detta att berättelsen inte en gång för alla är fixerad utan förändras hela tiden då den 

berättas från mun till mun (Rehnman & Hostetter, 2003). 


Människan är en berättelse 


Psykoanalytikern och forskaren Clarence Crafoord har formulerat sig kring människors 

behov av berättande (Människan är en berättelse ). Han säger ”vi upptas av vår egen 

berättelse, inte bara av våra samtalspartners. Vi berättar för andra för att avbörda oss och 

göra något tydligt för oss själva. Jag blir en person som framträder när jag berättar för 

någon” (Rehnman & Hostetter, 2003, s 307). Det läkande består enligt Crafoord i att 

människor som får utrymme att berätta om sitt liv för någon annan, exempelvis i en 

analyssituation, så småningom ser delar av sitt liv falla i ett mönster som man lär sig 

något av och som man kan använda för att förändra det i önskad riktning. I detta 

sökandet är våra rötter mycket betydelsefulla. Det hänger samman med att berättandets 

skapelseprocess tar sin början redan innan barnet har ett eget muntligt språk. Med 

förnimmelser och reaktioner och berättande från den vuxne ges barnet ett språk och 

efterhand en förmåga att urskilja händelseförlopp. Berättelserna förmedlar ett slags 

kartor som barnet behöver för att kunna orientera sig och förstå livet. Det skapar också 

en trygghet och en känsla av sammanhang (Rehnman & Hostetter, 2003). 

Det finns ett flertal böcker där teori och praktik från utvecklingspsykologi, minnesforskning, 

psykoanalys, litteraturvetenskap, kulturvetenskap och det växande fältet 

”creative writing studies” förenas. Fokus sätts då på värdet av det autobiografiska skrivandet 

inte bara för att öppna för fiktion utan även som ett kraftfullt terapeutiskt verktyg 

(Hunt, 2000; Tudor-Sandahl, 1999; De Salvo, 2001). 

Skrivandet som en metod i förebyggande folkhälsoarbete och/eller som behandling finns 

beskrivet i ett flertal artiklar; inom kvalitativ hälsoforskning exempelvis för fördjupad 

kunskap om situationen för afro-amerikaner genom att ta del av deras muntliga berättartradition 

(Banks-Wallace, 2002). Inom omvårdnadsforskningen (nursing research) 

används berättande som en metod för att öka kunskapen om hur forskningen ska 

förändra det kliniska arbetet och kvaliteten i patientarbetet. De måste använda forskningsmetoder 

som är relevanta till praktiken, berätta sina berättelser så väl de kan för att 

bli lyssnade på. (Fairbairn & Carson, 2002). 

En studie inom medicinsk antropologi (Manderson, Allotey, Pascale, 2003) visar hur 

personal inom vårdcentraler i Australien använder berättande bland invandrarkvinnor 

för att öka kommunikationen och förståelsen mellan dem och personalen. 

I Nya Zeeland sker förebyggande folkhälsoarbete med invandrarkvinnor genom att öka 

människors kontroll över faktorer som påverkar hälsan för att på så sätt öka hälsostatusen. 

Litteratur, berättande, ökad förståelse för sin egen kultur, marginaliseringen, 

sin egen identitet har stärkt kvinnornas resurser och förbättrat deras hälsa (Chandler & 

Genevieve, 2002). 

Berättande, muntligt och skriftligt, benämns även som en narrativ terapimetod i en del 

sammanhang. Beteckningen narrativ används som ett samlingsbegrepp för alla slags 

historier och berättelser. White och Epston är de teoretiker som under de senaste decennierna 

utvecklat vår kunskap om det narrativa perspektivet inom psykoterapi. Filosofiskt 

har de en holistisk eller systemteoretisk förankring. Med holistisk inriktning avses att 

hänsyn tas till en individs totala sammanhang, individuell erfarenhet (kropp, själ, psyke, 

känslor och ande), relation med signifikanta andra och interaktion med det omgivande 


65

66 


samhället. White och Epston har i detta avseende även en samhällskritisk förståelse i 

arbetet med individen (Lundby, 2002; White, Epston, 2000). 

Empirisk forskning har visat att individuellt fokuserat skrivande har en positiv effekt av 

allmänhälsotillståndet (Greenberg & Stone, 1992; Murray & Segal, 1994; Pennebaker, 

Colder & Sharp, 1990; Suedfeld & Pennebaker, 1997; Smyth, Stone, Hurewitz & Kaell, 

1999). Majoriteten av studier har utformats efter Pennebaker’s modell där en individ 

skriver om ett trauma under en viss period av tid. 

Dagboksskrivande har psykologiska fördelar, exempelvis ökad självmedvetenhet, känsla 

av känslomässig befrielse, förbättrat humör, reflekterande över problem och utformandet 

av lösningar (Riordan, 1996; Torem, 1993; Smith m fl, 2000). Den helande 

potentialen av poesi (Hedberg, 1997; Lerner, 1997; Mazza, Magaz & Scaturro, 1987), 

skrivande som komplement till gruppterapi (L´Abate, 1991; Steffen, 1997; Wenz & Mc 

Whirter, 1990), och personliga uppsatser (Allen, 2000; MacCurdy, 2000) har redovisats 

i första hand som kliniska experiment eller som pedagogiska strategier. 

Sorrell (1994) har uppmärksammat att det finns en komplex process mellan tänkande 

och skrivande. När vi skriver ner tankar, får de ökad klarhet och tidigare ännu inte formulerade 

idéer, kan väckas till ny mening. Brown och Stephens (1995) observerade att 

skrivande ger studenter både kognitiv och affektiv respons till ett ämne. I flertalet 

studier har skrivprocessen terapeutiska effekter dokumenterats. Metoder som ”programmerat 

skrivande”, ”öppna slut”, ”fokuserat skrivande” och ”guidat skrivande” gör det 

möjligt att utforska nya psykologiska frågor, modifiera existerande symtom eller bidra 

till en känslomässig befrielse för sorg, ilska och depression (L’Abate, 1991). 

Skrivandet ger ökat immunförsvar och välbefinnande 

Forskaren James W Pennebaker har tillsammans med olika kollegor presenterat några av 

de mest värdefulla vetenskapliga resultaten inom psykologin under de senaste decennierna. 

Pennebaker har genom kontrollerade kliniska studier kunnat visa att människan 

genom att uttrycka sina känslor skyddar kroppen mot skadlig inre stress och uppnår 

långsiktiga positiva effekter på hälsan. Resultaten har haft betydelse för hur vetenskapen 

ser på sambandet kropp–själ. 

I boken Opening up sammanfattas tio års vetenskaplig forskning om sambandet mellan 

att tala öppet om djupt upprörande, känslomässigt svåra eller traumatiska händelser och 

positiva förändringar i hjärnan och immunförsvaret. I korta prosastycken uppmanas 

deltagare att skriva öppenhjärtligt om händelser som väcker starka känslor, exempelvis 

förluster av anhöriga, övergrepp, depression och andra trauma. 

I en studie fick en grupp studenter skriva dagbok under femton minuter per dag i fyra 

dagar. Gruppen delades in i två grupper som fick olika instruktioner. Den första gruppen 

skulle skriva om ett vardagligt ämne, exempelvis beskriva området de bodde i. Den 

andra gruppen skulle skriva om någon traumatisk upplevelse de varit med om. Denna 

grupp delades i tre grupper för att undersöka tre olika sätt att skriva om traumatiska 

händelser. Deltagarna uppmanades att: 

1. endast ge utlopp för sina känslor 

2. bara beskriva vad som hände 

3. skriva om händelser och känslor samtidigt. 



Den tredje gruppen uppmanades att skriva om den mest upprörande eller traumatiska 

händelsen i sitt liv, helst något som man inte redan talat ingående om med någon. De 

uppmanades att inte bekymra sig om grammatik, stavning eller satsbyggnad, däremot att 

låta sig ryckas med och skriva om sina starkaste och djupaste känslor. 

• Resultat 

Det visades sig att de flesta i denna grupp hade någon verkligt svår upplevelse att 

skriva om. Grupperna utvärderades genom att mäta blodtryck, läsning av de nedskrivna 

dagboksanteckningarna samt svaren på frågeformulär studenterna fått fylla i. Effekterna 

som framkom var starkare än forskarna hade förutsett. Studenterna hade upplevt negativa 

och smärtsamma känslor när de skrev, men fyra månader senare visade resultaten 

att de studenter som skrivit om händelser och känslor hade fått en avgörande förbättring 

av sinnesstämningen. När de skrev om sina djupaste tankar blev de mer positiva. Sex 

månader efter experimentet undersöktes hur studenterna mådde genom att räkna de 

besök studenterna gjort på vårdmottagning före och efter de dagar de skrev. Innan de 

började skriva gick alla studenterna till mottagningen lika ofta. Efteråt gjordes ungefär 

lika många besök av studenter som skrivit om ytliga ämnen och av dem som skrivit 

bara om sina känslor eller bara om sina svåra erfarenheter (utan att beskriva känslor). 

Bland studenter som skrivit både om vad som hänt och vad de kände inför det, 

minskade dock besöken med 50 procent. 

I en senare studie (Pennebaker confession, inhibition and disease) undersöktes hjärnans 

aktivitet hos människor som upplevt traumatiska händelser. Då de skrev om svåra 

upplevelser fanns en samstämmighet mellan aktivitet hos den vänstra och högra hjärnhalvan. 

Detta tolkades som att både emotionell och språklig information behandlades på 

ett integrerat sätt. Skrivandet visade att människor vars traumatiska händelser integreras 

med känslor hade mer livaktiga T-lymfocyter än i en kontrollgrupp. Eftersom de också 

bildade fler antikroppar mot Epstein-Barr-virus och hepatit B-vaccination fick de ökad 

förmåga att bekämpa infektioner. Andra tester visade att de var fysiskt friskare. 

Ytterligare försök som gjordes med andra grupper av studenter och människor i kris 

(arbetslösa, sjuka, människor vars partner dött genom en tragisk händelse). Även dessa 

visade att viktiga beteendeförändringar har samband med den här formen av skrivande. 

Studenterna fick högre betyg, arbetslösa skaffade sig snabbare nya arbeten och så 

vidare. Sörjande människor mår bättre, sjuka blir något friskare, om deras sjukdom är 

livshotande verkar ändå deras känslomässiga och allmänna sinnestillstånd förbättras – 

de blir mer accepterande, trygga, lugna. 

Teorin om att undertryckande av tankar och känslor som rör traumatiska och smärtsamma 

händelser kanske leder till sjukdom, och att uttrycka tankar och känslor genom 

att skriva om traumatiska och smärtsamma händelser kan leda till betydande förbättringar 

i hälsotillståndet, hade prövats. Pennebaker förklarar att om man i längden håller 

tillbaka traumatiska berättelser och känslor blir den fysiologiska reaktionen en ständig 

stressfaktor som efterhand underminerar kroppens försvarssystem. På samma sätt som 

andra stressfaktorer kan ett undertryckande av upplevelser och känslor negativt påverka 

immunförsvaret – hjärtats arbete och kärlsystem och till och med hjärnans och nervsystemets 

biokemiska funktioner. 


67

68 


Musikens läkande förmåga 

Music you are the queen of time 

you take me to the never-ending now 

Margo N Fuchs 

Den amerikanska socialantropologen Ellen Dissanayake har gjort studier (1995, 2000) 

dels av vilken funktion musik haft under människans historia, dels hur musiken 

utvecklas i samspelet mellan det nyfödda barnet och modern. Hennes slutsats är att 

musik egentligen är en rörelse och visar hur viktigt det är med dans, som hör ihop med 

musik. I historien har denna haft en social funktion, hjälpt människor känna samhörighet, 

rituella funktioner som förenat gruppen och stärkt gruppidentiteten. 

Fysiologiska effekter av musik 

Krumhansl har i en serie experiment beskrivit fysiologiska effekter av att lyssna på 

musik (1997) , exempelvis registrerades andningsmönster, hjärtfrekvens, blodtryck, 

temperatur, pulshastighet, pulsvolym samt hudens förmåga att leda elektrisk ström (så 

kallad hudkonduktans). 

• Resultat 

Utöver fysiologiska reaktioner kunde även känslomässiga stämningar avläsas. Man 

kunde finna att olika emotioner hade olika psykofysiologiska effekter, exempelvis gav 

sorgsamma musiksekvenser mycket mer uttalade reaktioner på hjärtfrekvens, blodtryck, 

hudkonduktans och temperatur än andra. Ett rimligt antagande är att musikupplevelser 

kan framkalla olika känslomässiga tillstånd och att detta borde kunna beaktas såväl i 

behandlings- som i hälsoarbete. 

Musikens lugnande förmåga 

Szmedra och Bacharach (1998) visar att musiklyssnande kan minska den fysiska 

ansträngningen och även påverka plasmakoncentrationen av mjölksyra och noradrenalin. 

Båda dessa ämnen kan sägas spegla en uppvarvning hos individen. I en studie 

med tio vältränade män i åldrarna 19–23 år, fick dessa utföra maximal ansträngning på 

löparrullband under 15 minuter. Vid hälften av tillfällena spelades musik och vid resterande 

tillfällen gjordes prestationen utan musik. Den musik som spelades var klassisk 

musik och ingen av deltagarna var speciellt entusiastiska eller ogillande i förhållande till 

musiken. 

• Resultat 

Studien visade att ansträngningen medförde mindre ökning i hjärtfrekvens, blodtryck 

och blodkoncentration av mjölksyra när musik spelades. 

Mc Kinney med flera (1997) har genomfört en studie som illustrerar att ett mer 

långvarigt program med kulturell aktivitet kan ge varaktiga förändringar i de endokrina 

funktionerna. 



Tjugoåtta personer fördelades slumpmässigt i två grupper. I den ena gruppen genomfördes 

under 13 veckor ett program med Guided Imagery and Music (GIM) (Bonny, 

1978), vilket innebär att lyssna till speciellt utvald musik som kan väcka associationer 

av känslomässig karaktär. Behandlingsessionerna genomfördes varannan vecka under 

1,5–2 timmar. Den andra gruppen stod på väntelista till behandlingen. Blodprover togs 

från deltagarna i båda grupperna dels före programmet, dels efter genomförandet, samt 

efter ytterligare 13 veckors uppföljning. 

• Resultat 

Det visade sig att man i behandlingsgruppen fick en sänkning av serumkoncentrationen 

av kortisol, ett uttryck för en minskad stressnivå hos de personer som deltog i 

programmet. 

Standley (1995) har i en så kallad metaanalys redovisat effekter av musik i terapeutiska 

program. Faktorer som studerades var smärt- och ångesttillstånd, men även registrering 

av fysiologiska reaktioner, exempelvis av elektrisk aktivitet i muskulatur, blodtryck och 

hjärtfrekvens. 

• Resultat 

Musiken hade större effekt på kvinnor än på män samt på barn och tonåringar jämfört 

med vuxna och nyfödda. Levande musik hade bättre effekt än inspelad. De kraftigaste 

effekterna observerades bland annat för andningsfrekvens, elektromyografi, det vill 

säga registrering av elektrisk aktivitet i muskulatur, konsumtion av smärtstillande 

medel och självrapporterad smärta. 

Terapeutiska effekter med GIM 

Under vissa betingelser kan viss typ av musik ha biologiska effekter. Man har påvisat 

effekter exempelvis på blodtryck, hormoner och endorfiner. Det finns också en 

undersökning (Körlin & Wrangsjö, 2002) som har visat att upprepad behandling med 

GIM 11 (det vill säga en vidgning av upplevelsefältet till inre bilder, kroppsförnimmelser, 

minnen och känslor), kan medföra en mera långvarig effekt på produktionen av kortisol, 

som är det mest studerade ”stresshormonet”. Man har också gjort försök att spela musik 

efter det att personer fått information om att de ska opereras och vad som kommer att 

hända i samband med operationen, när de vaknar upp och så vidare. De som lyssnat på 

musik efter informationen har visat sig bli mindre stressade och må bättre vid 

uppvaknandet efter operationen. 

GIM-metoden skiljer sig från de flesta andra psykoterapier avseende neuropsykologiska 

begrepp som implicit och explicit minne och analogisk och diskursiv symbolisering. För 

en jämförande diskussion av dessa begrepp se till exempel Siegel (1999), Langer (1957) 

samt Körlin och Bonde (2000). Musik har en särskild förmåga att mobilisera ickeverbala 

– 

11 Helen Bonny, en amerikansk musikterapeut, utvecklade för cirka 25 år sedan den 

musikterapeutiska metoden GIM (Bonny, 1978a, 1978b, 1980) som bygger på musiklyssning. 

GIM är en metod som utspelar sig på flera olika upplevelsenivåer och kan beskrivas och 

förstås med såväl psykologiska som estetiska referensramar. Flödet av emotioner genom 

minnen och sinnesförnimmelser kan genom stöd från terapeuten ge klienten möjlighet att 

möta svåra relationer och traumatiska erfarenheter liksom inre styrka och potentialer. Efter 

musikupplevelsen arbetar man vidare med det imaginära materialet genom kreativa uttryck 

som bild, musikimprovisation, rörelse som följs av verbal integrering. 


69

70 


minnen av emotioner, kroppsliga reaktioner av både adaptiva och traumatiska 

erfarenheter. Till exempel har den adaptiva förverbala kommunikationen mellan baby 

och vårdgivare visat sig inbegripa musikaliska kvaliteter (Stern, 1996; Trevarthen & 

Malloch, 2000). 

Musikens rörelse, energi, modulation och tvetydighet innehåller många möjliga erfarenheter 

som kan stimulera våra sinnen att skapa så kallade analogiska symboler. De är 

visuella och innehåller även andra sinnesupplevelser som kan bära många samtidiga 

betydelser och tolkningar (Langer, 1957; Siegel, 1999). Dessa symboler av tidigare händelser, 

relationer och konflikter kan ses inte bara enligt psykodynamisk teori utan även 

enligt Jungiansk teori. 

Det finns en omfattande litteratur som beskriver hur GIM använts i arbete med trauma. 12 

De flesta studier har varit av kvalitativ art men allt fler kvantitativa studier görs i dag. I 

en kontrollerad studie (Burns, 2001) fann man att tio veckors GIM signifikant ökade 

humöret och livskvaliteten hos cancerpatienter. För att adressera avsaknaden av kvantitativa 

studier avseende GIM som en psykoterapimetod, utförde Wrangsjö och Körlin 

(1995) en studie av 14 klienter med psykiatriska symtom med hjälp av statistiskt beprövade 

metoder. Resultaten visade på signifikanta förbättringar för de undersökta. Studien 

utvärderades vidare med en ny studie med 30 klienter med behov av självförverkligande, 

interpersonella svårigheter eller psykiatriska symtom. Även denna studie visade 

på positiva resultat. 13 

– 

12 (Borling, 1992; Picket & Sonnen, 1993; Goldberg, 1994; Blake & Bishop, 1994.) Blake (1994) 

utförde en kvalitativ utvärdering av GIM-terapi med 50 Vietnamnveteraner med diagnosen 

posttraumatiskt stressyndrom PTSD. Bishop (1994) fann en signifikant förbättring avseende 

Global Assessment Scale (GAS) efter individuella GIM sessioner bland 50 misshandlade 

kvinnor som deltog i ett program med uttryckande konst. Körling, Goldberg och Nybäck 

(2000) rapporterade fördelaktiga resultat hos psykiatriska patienter i ett strukturerat 

program med kreativt skapande/uttryckande konst där GIM var en integrerad del. 

Det finns inte endast neuropsykologiska utan också neuroendokrinska och neuroimmunologiska 

effekter av GIM I kontrollerade studier har GIM visat effekter avseende positivt humör, 

kortisol, beta-endorfin och EBC antikropp nivåer hos friska vuxna (Mc Kinney, Tims & 

McCabe, 1994, McKinney, Antoni, Tims & McCabe, Kumar 1997). Utforskande av den 

psykosomatiska potentialen av GIM, visade McDonald, (1990) i en, kontrollerad studie att 

GIM kunde signifikant öka självbilden och reducera blodtrycket hos vuxna med essential 

hypertension 

13 Mätinstrument var SCL90 (Symptom Check List 90) för psykiatriska symptom, IIP (Inventory of 

Interpersonal Problems) för interpersonella problem och SOC (Sense of Coherence) för 

hälsopotential. 



DEL 3 

- KULTUR I SÅRBARA LIVSSITUATIONER, 

PRAKTISKA EXEMPEL 


71

72 



Kultur i sårbara livssituationer 


Vilken roll spelar arkitektur och konstnärlig utsmyckning inom vården? Hur kan konstnärliga 

uttryck användas för att skapa hälsosamma miljöer och möten mellan personal 

och patienter? Historiskt sett har konsten spelat en stor roll på många vårdinstitutioner, 

som ofta hade en kyrklig anknytning. Den själsliga aspekten på sjukdom och läkande 

beaktades alltmer med fokus på patienten och i takt med det har även den estetiska 

dimensionen blivit mer uttalad. 

De första politiska besluten som avsåg stöd för att föra in konst och kultur i svensk vårdmiljö 

kom på 1930-talet. I en proposition till 1937 års riksdag anslogs medel för genomförandet 

av kulturinsatser i vårdmiljöer (Rapp, 1999). Den nya kulturpolitiken blev av 

avgörande betydelse för vårdområdet (proposition1974:28). Då uttalades att kulturpolitiken 

i ökad utsträckning ska utformas med hänsyn till eftersatta gruppers 

erfarenheter och behov. Bland eftersatta grupper framhålls särskilt de institutionsbundna 

patienterna. Under 1970- och 1980-talen utvecklades formerna för hur kultur i vården 

skulle gestaltas med bibliotek med mera. Syftet var att främja människors ökade deltagande 

i kulturlivet, oavsett hälsa eller sjukdom. Metoderna var uppsökande kulturverksamhet, 

genom konstnärliga utsmyckningar och genom uttryckande terapier i vårdmiljö. 

Målgrupperna som ingick i arbetet var vårdtagare och vårdgivare både på sjukhus 

och sjukhem (Rapp, 1999). 

Eftersom förändrade attityder och värderingar i samhället återspeglas i all offentlig 

verksamhet, får konst och design en alltmer framträdande roll inom vården – liksom på 

andra håll – runt om i världen. Konst och design kan möta patienters behov och förväntningar 

på vården och därigenom spela en nyckelroll. Förutom konstnärlig utsmyckning 

och fysisk planering handlar det också om aktivt deltagande av konstnärer, författare 

och poeter i vården och i samarbete med patienterna. Den förbättrade miljön är inte 

viktigt enbart för patienterna, utan även för personalen, vilket också ökar verksamhetens 

kvalitet och effektivitet (Kaye, 1997). 

Kultur i vården visavi vården som kultur 

Kultur i vården visavi vården som kultur är ett forskningsprojekt med syfte att studera 

hur tillgången på kultur, eller hur användandet av exempelvis musik/dans/konst/drama, 

på olika sätt kan få betydelse i vården. Kulturens roll i ett gerontologiskt perspektiv är 

också av intresse. Ett första resultat av denna forskning är att kultur kompletterar 

traditionellt vårdarbete inom äldrevården avseende patienternas hälsa, personalinsikt och 

anhörigförståelse (Rapp, 1999). 

Forskningsprogrammet har presenterats vid olika internationella konferenser. Dess 

internationella motsvarighet är till exempel UNESCO-projektet Arts in Hospital, som 

består av cirka fyrtio olika forskningsprojekt, genomförda av ett flertal forskare som 

representerade olika ämnesområden och universitet. Tvärvetenskapligheten utgör en 

brygga mellan ämnesområden, forskningsdiscipliner och högskolor. Det har omfattat 


73

74 


ämnesområden som medicin, omvårdnad, omsorg, pedagogik, psykologi, socialantropologi, 

etnologi, dans, musik, litteratur och konst (Rapp, 1999). 

Tanken har varit att de tvärvetenskapliga ansatserna ska stimulera till fruktbara 

gränsöverskridningar. Inom forskningsprogrammet har man enats om nedanstående 

definition av vad kultur i vården är och på vilket sätt forskningsområdet ska avgränsas. 

Ett första resultat av denna forskning är att kultur kompletterar traditionellt vårdarbete 

inom äldrevården på olika sätt avseende synen på exempelvis patientstatus, personalinsikt 

och anhörigförståelse. Det kan gälla att: 

– Kulturen kan vara en viktig faktor i friskvård för en åldrande befolkning 

– Kulturen kan öka kommunikationen mellan anhöriga, patient och vårdpersonal 

– Kulturen kan betyda att det friska hos patienten tillvaratas och utvecklas 

– Förståelsen för kulturolikheter kan betyda att de äldre patienternas egen kulturella 

bakgrund och tradition upprätthålls 

– Kulturförståelse kan medföra att patient och vårdpersonal får en effektivare 

vårdsituation 

– Kulturinsikt kan öka förståelsen för olika patienters olika behov 

– Kulturinsikt kan öka förståelsen för åldrandet 

– Kulturinsikt kan påverka vårdgivarens arbetssituation och arbetsklimat. 

Kultur i vården, forskning med innebörd för forskningsprogrammet Kultur i vården och 

vården som kultur, är en kombination av exempelvis psykologi, medicin, omvårdnad 

med vetenskapligt kvalificerade och metodiskt mätbara inslag av eller försök/terapier 

med: 

– Dans, rörelse, musik, sång 

– Konst, bild, konstnärsmedverkan 

– Litteratur, poesi 

– Trädgård, miljö, livssituation i vårdmiljön 

– Livskvalitet, livsfrågor 

Kulturmöten (vårdmöten mellan vårdgivare och vårdtagare av olika kulturbakgrund och 

den innebörd detta får för att ge respektive ta emot vård) (Ibid). 

Kultur inom äldrevård och äldreomsorg 

Under 1970-talet initierades och utvecklades arbetet med kultur inom hemtjänsten via 

influenser från bland annat England. I dag har drygt en tredjedel av kommunerna kulturombud 

inom hemtjänsten. Svenska Kommunförbundet har arrangerat utbildningar för 

kulturombuden. I samband med Ädelreformen då kommunerna fick större ansvar för 

äldrevården och lokala sjukhem så upphörde stödet från landstingens kulturförvaltningar 

då det gällde arbetet med kultur och hälsa. Efter en period med sämre ekonomiska förutsättningar 

har arbetet i dag tagit ny fart. Förbundet genomför konferenser och ger ut 

skrifter (Svenska Kommunförbundet, 2000) med exempel på hur man kan arbeta inom 

omsorgen med de här frågorna. 

Åren 1987 till 1997 genomfördes FN:s kulturårtionde. Ett prioriterat område inom detta 

internationella arbete blev Arts in Hospital. Svenska UNESCO delegerade ansvaret för 

det svenska Arts in Hospital-arbetet till Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet. 

Under detta decennium genomfördes en rad projekt som presenterades vid årliga 



konferenser i olika städer i Europa. Vid dessa konferenser framstod det att vi har 

kommit längre med Kultur-ger-hälsa-arbetet i Sverige än i många andra europeiska 

länder (Olmander, 2003). 

I undersökningar har det hittills visat sig att man i äldrevården använder musik i 

betydligt större utsträckning än som varit känt. I USA fann man exempelvis i en systematisk 

kartläggning av alla hem för äldre i en region, att 43 procent av de boende deltog 

i sångaktiviteter (Hylton, 1983). I Hälsa på lika villkor dras därför slutsatsen att forskning 

och undervisning kring dessa processer borde prioriteras även i Sverige (SOU 

2000:91). 

År 2000 startade projektet Kultur för äldre – kultur och hälsa, i Umeå. Med äldre avses 

personer som uppnått pensionsålder och däröver. Vid arbetets början kunde konstateras 

att cirka 90 procent av äldre på boendeenheter och ute i hemtjänsten var intellektuellt 

understimulerade. Befintliga insatser bestod oftast av gudstjänster och bingo. Målsättningen 

var att föra ut kultur till äldre med utgångspunkt i den forskning och beprövad 

erfarenhet som visat positiva resultat. Utöver praktiskt kulturarbete för äldre i Umeå 

med omnejd, skapar projektet ett nätverk mellan olika organisationer som arbetar med 

kultur i olika former. Gemensamt ska nätverket verka för ett bredare utbud av kulturella 

evenemang, riktat till äldre på institutioner och utanför. På lokal nivå genomförs arrangemangen 

med hjälp av nätverkets personal eller med anställda inom social- eller kulturförvaltningen 

i regionen. Projektet har också resulterat i en rad spin-off-effekter som till 

exempel generations- och kulturöverbryggande möten (Bodel, 2003). 

Traditionella och statiska teorier om äldre har påverkat äldreomsorgen och vår syn på 

äldre i samhället. De äldre förväntas vara svaga och ha starkt reducerad kompetens och 

mår därför bäst av vila och lågstimulerande miljö. Den moderna tvärvetenskapliga gerontologiska 

forskningen har visat att denna generella bild inte stämmer med de verkliga 

behoven, men finns kvar i äldrepolitik och personalens och allmänhetens förhållningssätt 

(Norling, 2001). Vilken situation vi än befinner oss i visar det sig att aktiviteter, 

miljöer och roller inom rekreationssektorn är lätta att anpassa till ålders- och rollförändringar 


Psykosociala kulturaktiviteter förbättrar hälsan hos äldre 

Vikten att leva ett aktivt liv är särskilt stor för äldre människor. Forskningen visar att 

aktiv stimulering av äldre främjar det psykologiska och medicinska hälsotillståndet 

(Havighurst, 1961; Palmore & Luikart, 1972; Milligan & Furchtengott, 1984; Sulman & 

Wilkinson, 1989). Ibland krävs interventioner eftersom social isolation och understimulering 

kan leda till skadliga psykologiska och medicinska konsekvenser (Berg, 

Meeström, Persson & Svanborg, 1981; Arnetz, 1983). Det är också väl känt att konst 

kan spela en viktiga del i människors liv, att konstverk kan skänka både glädje och 

inspiration. Många författare har vittnat om konstens stora betydelse för människor 

(Hirn, 1902; Fischer 1963; Tolstoy, 1959; Tillich, 1987). 

Minskad isolering bland äldre med hjälp av kultur 

I en kontrollerad psykosocial undersökning (Arnetz m fl,1983) bland institutionaliserade 

äldre människor testades hypotesen att kronisk social isolation och understimulation i 

livet är potentiella stressorer till vilka människor inte är benägna att anpassa sig. Syftet 

var att öka de äldres sociala aktivitet, kompetens och självständighet och bryta social 


75

76 


isolation och passivitet. Den teoretiska utgångspunkten (Levi, 1972) bygger på 

hypotesen att understimulation är en lika potentiell stressor som överstimulation (Arnetz 

m fl, 1983). 

Metoden som användes i studien var dels ett aktivitetsprogram, där deltagandet systematiskt 

rapporterades och sammanställdes, dels intervjuer och medicinska undersökningar. 

Av 65 äldre människor på en våning i ett äldreboende valdes 30 ut för att delta i 

studien. På en annan våning i samma äldreboende valdes lika många ut för att utgöra en 

kontrollgrupp. Deltagarna i både undersökningsgruppen och kontrollgruppen hade 

liknande mönster vad gällde ålder, medicinska problem och medicinering. 

Aktivitetsprogrammet för undersökningsgruppen formades av personalen och de äldre i 

samverkan. Härigenom kom grupper att bildas för exempelvis botanik, konst, historia, 

musik, sång och fysisk utveckling av det lokala området. Det erbjöds även utflykter som 

picknickar och teaterbesök. I kontrollgruppen gällde däremot att personalen höll alla 

aktiviteter på normal nivå. Kontrollgruppens personal möttes en gång i månaden för att 

diskutera eventuella problem. 

• Resultat 

De äldre intervjuades direkt efter programmets genomförande, samt även tre respektive 

sex månader efter dess avslutande. Undersökningsgruppen visade avseende social 

aktivitet ett signifikant ökat deltagande i utflykter och i arbetsterapi, jämfört med 

kontrollgruppen. Det var också vanligare att de äldre och personalen drack kaffe 

tillsammans, gick och handlade och tog promenader. Vidare ökade kontakten mellan de 

äldre inom boendet, liksom kontakter utanför de regelbundna gruppmötena. Programmet 

visade sig effektivt vad det gäller att bryta social isolering och motverka understimulering 

(Arnetz m fl, 1983). 

De fysiologiska undersökningarna visade att vikten minskade hos de äldre i kontrollgruppen, 

jämfört med dem i undersökningsgruppen. Blodprov visade positiva värdeförändringar 

avseende testosteron och östrogen, samt att hemoglobin A1c-nivån sjönk 

signifikant hos de äldre i undersökningsgruppen jämfört med kontrollgruppen. 

Förbättrad hälsa genom samtal om konst 

Pleasant guided mental walks via pictures of work of art, är en avhandling gjord av Maj- 

Britt Wikström, 1994, vid Karolinska Institutet. Avhandlingen består dels av en pilotstudie 

(Wikström m fl, 1992), dels av en huvudstudie i fem delar, vilka är genomförda 

med utgångspunkt i pilotstudien. Frågorna som undersöktes gällde huruvida den visuella 

stimuleringen genom bilder av konstverk kunde ha samband med förbättrad emotionell 

och medicinsk hälsostatus, kreativ förmåga och aktivitet. 

Det finns olika avslappningstekniker, exempelvis ”Pleasant guided imagery” som 

används för att hjälpa patienter att hantera stress, oro och smärta (McCaffery, 1979). 

Många av de här teknikerna är mycket gamla och kanske den äldsta formen av läkande 

tekniker som använts av människor (Samuels & Samuels, 1975). Deltagares respons är 

ofta sensationen av att tiden står stilla, ökad förmåga till inre upplevelser och kreativitet 

(Dossey, 1982). De inre bilderna och föreställningarna som uppstår används även för 



psykologisk utveckling och integration. Symbolisk visualisering har utvecklats av 

psykoterapeuter, exempelvis aktiv imagination (Jung, 1963). Den inre föreställningsvärlden 

är en universell process hos människan. Den är grunden för tankeprocessen 

(Korn & Johnson, 1983). Imagination, eller inre föreställningar, kan användas både som 

dagdrömmar, fantasier och som psykiska bilder eller för visualisering av minnen, framtida 

situationer med mera. 

Deltagarna i de två grupperna hade delats in slumpmässigt och fick lika mycket social 

kontakt med och uppmärksamhet från experimentledaren. Studierna är kontrollerade 

(controlled interventions studies). Syftet var att konstruera och beskriva ett program som 

skulle användas för att genom samtal om konst och stimulans till inre upplevelser 

genom konst, bidra till ökad hälsa bland äldre. De metoder som användes var bland 

annat intervjuer, förevisning av bilder på konstverk, konversationer i undersökningsgruppen 

och i kontrollgruppen, mätningar av fysisk hälsostatus, mätning av kreativitet 

och social aktivitet samt livssituation. 

Vid samtalen i undersökningsgruppen användes bilderna av konstverken som en 

subjektiv scen för en ”inre föreställningsvandring”. Deltagarna uppmanades att använda 

sin subjektiva kunskap, fantasi och erfarenhet för att komma närmare bilden och 

kombinera tidigare minnen, drömmar, känslor med de nya intrycken från den. Konversationen 

utgick från att beskriva bland annat associationer som uppstår i mötet med bilden, 

exempelvis känslor, minnen och tankar. 

• Resultat 

Studien visade på en förbättring avseende parametrarna glädje och sinnesro. Även 

mätningar av kreativitet, social aktivitet och blodtryck hade förbättrats i undersökningsgruppen 

jämfört med kontrollgruppen. Konversationen i grupperna tog sig olika 

uttryck. I undersökningsgruppen förändrades konversationen över tid och fångade upp 

mer och mer av gruppens erfarenhet, kunskap vilket gjorde att gruppen karakteriserades 

av fantasi, bildrikedom och positivt humör. 

Testresultaten av estetiska bedömningar visar på jämförbara resultat med liknande 

tidigare studier av otränade åskådare. Gruppen föredrog symmetriska figurer, ljusa och 

harmoniska färgkompositioner. De föredrog även realism, expressionism och bilder 

med motiv som kan anses som mer konventionella. Fyra månader efter stimulering av 

konst hade preferenserna förändrats. Deltagarna kunde inte med samma självklarhet 

som tidigare avgöra vilka de föredrog. Gruppen var inte så negativ som tidigare till 

kvaliteter som otydlighet och dubbeltydighet i bilderna. Denna förändring är också i 

viss utsträckning jämförbar med tidigare forskning. I del två av huvudundersökningen 

ombads deltagarna i båda grupperna att göra en bedömning av sina subjektiva upplevelse 

av egen generell hälsostatus. Exempelvis uppgavs hur frekvent de använde laxermedel, 

lugnande medel samt smärtstillande medel. Detta mättes varje dag under en 

vecka och den totala konsumtionen inom varje kategori räknades samman. I undersökningsgruppen, 

men inte i kontrollgruppen, sänktes blodtrycket och en förbättring av 

humör registrerades. En förbättring noterades också i medicinsk hälsostatus avseende 

yrsel, trötthet och smärta samt användandet av laxermedel. Resultaten stämde med 

resultaten i pilotstudien. De flesta förändringar var mer uttalade fyra månader efter att 

undersökningen var genomförd än direkt efter. 


77

78 


Sång underlättar mötet med demensdrabbade 

En annan studie (Brown, 2001) där man använt sång i mötet med demensdrabbade 

patienten, visar att då den vårdande sköterskan sjöng för patienten vid den dagliga 

morgontoaletten, det vill säga tvättning och påklädning, underlättades det ofta svåra 

samspelet mellan vårdare och patient. Music-therapeutic caregiving (MTC) är begreppet 

som används för att beskriva metoden. MTC innebär sång för patienten med huvudfokus 

på ”receptiv sång” det vill säga patientens mottaglighet för sången och de effekter detta 

har på tillmötesgående och förståelse i mötet. 

Psykiatri 

Musik och konst har använts i många år för att förändra känslolägen och fastställa 

emotionella problem hos patienter inom psykiatri. Altshuler och Shebesta (1941) 

utvecklade ”ISO-tekniken” genom vilken patientens känslomässiga tillstånd matchas 

med musik i liknande känsloläge. Patienten tillåts att ge utlopp för sina känslor genom 

musiken. Shatin (1970) fann att efter det att patientens känsloläge matchats med musik, 

kunde han förändra patientens känslomässiga tillstånd till ett önskvärt läge. Inom 

konsten fann Heimlich (1965) att hon kunde fastställa patientens utveckling/framsteg 

genom musikbehandling, genom att utvärdera det fria måleri som patienten utfört. 

Naumburg (1987) anser att en människas grundläggande känslor och tankar härstammar 

från det omedvetna och ofta tar sig uttryck i ”images”, snarare än i ord. Från ocensurerat 

fritt måleri förmedlas konflikter mer direkt än genom ord. Naumbergs forskning utgår 

från en strukturell psykoanalytisk teori som hon anpassat till konstterapi. Konsten var ett 

verktyg för att få kunskap om de kurativa krafterna i en behandling. En annan 

infallsvinkel hade Kramer som mer utgick från det centrala i det skapande uttryckets i 

konstterapi. Hennes betoning vara kompetensutveckling i och hållande av egna känslor 

genom det konstnärliga skapandet. Mildred Lackman-Chapin (1980) ser konstterapeutens 

roll som den som stöder patientens sökande efter en sammanhängande känsla av 

själv. Konstterapeuten underlättade och möjliggjorde för patienten att uppnå inre integration. 

Genom icke-verbal kommunikation skapar konstterapeuten kontakt med den 

mest primära och grundläggande kärnan hos sin patient. Terapeuten erfar de subtila 

uttrycken för smärta, förlust och ensamhet som uppenbaras i patientens hämmade 

kapacitet för relaterande (Balint, 1965). Inom ramen för lekens terapeutiska relation rör 

sig de subtila symboliska reprisentationerna av sig själv och objekt in i en ny värld av 

mening. Konsten blir en del av en total terapeutisk kontext där konstterapins kreativa 

utmaning ligger i att förutse och uppfatta, organisera och sända vidare gamla budskap i 

nya ramar och former (Robbins, 1981). 

Inom beteendevetenskaplig forskning är en vanlig utgångspunkt det kända exemplet om 

övergångsobjektet som psykoanalytikern Donald Winnicott formulerat. Täcker, nallen 

eller vilket föremål det nu är barnet har som en bro mellan sig själv och världen. Övergångsobjekt 

som både är jag och inte är jag. För Winnocott är övergångobjektet och ”the 

transitional space”, mellanområdet, i centrum för det psykologiska livet och inte enbart 

av intresse i vissa utvecklingssteg. Teorin visar på den centrala karaktären av psykiskt 

liv. I förordet av den svenska nyutgåvan av Winnicotts klassiska verk Lek och verklighet 

skriver psykiatriprofessor Johan Cullberg om övergångsområdet: 



Lek och verklighet handlar mycket om den viktiga teori om så kallad övergångsfenomen, 

som Winnicott utvecklat. Det rör sig om det potentiella psykiska område som under 

barnets individuationsprocess, inte är en del av subjektet-barnet och inte heller av 

objektet-modern (eller den som har modersfunktionen) men som i barnets fantasi representerar 

bandet till modern. Detta övergångsområde, som är utanför barnets själv, men 

som barnet genom sin fantasi ändå har full kontroll över, uttrycks och utvecklas genom 

leken. Så småningom förändras övergångsområdets innehåll till kulturella och andra 

kreativa fenomen, som således har leken som en av sina rötter (Cullberg, 1995). 

Utvecklingen av konstnärliga terapimetoder har lett till ett ökat användande av dessa 

inom psykoterapiområdet såväl inom offentlig vård som vid privata behandlingsalternativ. 

I dag finns en rad utbildningar på eftergymnasial nivå med inriktning på konstnärliga 

terapi- och behandlingsmetoder, exempelvis vid Danshögskolan och Kungliga 

Musikhögskolan liksom vid en rad privata institut för psykodrama, bildterapi och uttryckande 

konstterapi. Forskning och utbildningar inom området är dock mer utvecklade i 

länder som USA, England och Kanada. 

I bilagan Terapiutbildningar med konstnärlig inriktning, finns en kortfattad presentation 

av terapimetoderna och de svenska utbildningarna inom konstnärliga terapier. 

Dansterapi med demensdrabbade 

I dansen kan 

de deformerade lemmarna, kropparna 

lösas upp, ta 

ny gestalt 

Dansens kropp 

rör sig i 

ny Rymd Tid 

Den lägger ljus 

kring den virvlande 

kroppen, mjuk, mjuk 

Det ljus som strömmar 

ur kroppens sår blandas 

med dansens nya ljus 

Göran Sonnevi, Det omöjliga, (dikt nr 142) 

I avhandlingen Dans på gränsen, (Nyström, 2002) beskrivs en studie om kommunikation 

genom dansterapi med äldre människor som drabbats av demens. 

Demens drabbar nästan 6 procent av befolkningen över 65 år. Sjukdomen ses som ett 

syndrom och är ett kluster av olika yttringar. Oftast lider patenten av någon form av 

intellektuell försämring orsakad av degenerativa processer som påverkar hjärnans funktioner, 

exempelvis afasi och apraxia. Afasi är en patologisk förändring av förmågan att 

tala och apraxia är oförmågan att göra egna frivilliga kroppsrörelser. Demenspatienter 

lider av även begränsningar i sin förmåga att kommunicera. Något medicinskt botemedel 

finns inte, däremot olika typer av hjälpmedel som kan reducera symtomen. 


79

80 


Dansterapi är ofta karakteriserad som en icke-verbal typ av psykoterapi, eftersom en stor 

del av kommunikationen under arbetet sker på en icke-verbal nivå och definieras som 

det psykoterapeutiska användandet av rörelse, som främjar den fysiska och psykologiska 

integrationen hos individen. Metoden är en psykodynamiskt inriktad terapimetod. 

Studien utgår från antagandet att dansterapiarbete kan främja kommunikationen med 

människor som har demens, liksom att den största delen av arbetet utgörs av dans och 

kroppsrörelser. 

Forskning om dansterapi för äldre är inte omfattande. På 1940-talet startade den legendariske 

dansterapeuten Marian Chace sin verksamhet med äldre i USA. Först tre 

decennier senare blev dansterapi med äldre patienter mer vanligt förekommande. I 

Sverige har några projekt utförts för att utveckla metoder och beskriva den terapeutiska 

processen i dansterapi med äldre. Mot bakgrund av dessa tidigare positiva erfarenheter 

är syftet med studien att utveckla förståelse av demensdrabbade människors kommunikation 

inom den dansterapeutiska kontexten. 

Metodiskt är det en explorativ studie med syfte att identifiera och beskriva några 

dimensioner av kommunikationen med demenspatienter. Studien utfördes i ett hem för 

dementa (sju personer över 70 år) i Stockholm, i form av tio filmade sessioner. Filmen 

transkriberades till skriftprotokoll, avseende dialog, sånger och rörelsemoment. Dessutom 

utfördes fältanteckningar från alla sessioner. I studien är forskaren också 

terapeuten och denna dubbla roll problematiseras och diskuteras i avhandlingen. Genom 

att terapeuten är där och kan observera, kommer även mycket subtila aspekter i kommunikationen 

fram, vilket är en fördel. Nackdelen är att det kan finnas svårigheter att skilja 

terapeutens tolkningar från forskarens. Videobanden är här ett viktigt medel för forskaren 

att analysera materialet efter att den terapeutiska processen har avslutats. 

Initiativ i gruppen beskrivs och analyseras både på grupp- och individnivå. Terapeuten 

tar flest initiativ, ofta genom att börja röra sin kropp och fråga eller uppmuntra deltagarna 

att följa honom i en sång eller en dans. I dessa situationer tenderar deltagarna att 

följa terapeuten till dess att han byter till någon annan aktivitet. De få initiativen från 

deltagarna var ganska vaga och de behövde uttalat stöd av terapeuten. 

• Resultat 

Analysen visar att tre olika uttrycksformer kan beskrivas, taldialog, sång-musik och 

rörelse-fantasi. De flesta av deltagarna hade svårigheter med taldialog. Om konversationen 

tenderade att bli abstrakt var det svårt att följa med för deltagarna, men de kompenserade 

sin brist på ord med gester och kroppsliga rörelser. I sång- och musikaktivitet 

kunde deltagarna uttrycka känslor och humör, men också improvisera och ibland föra 

små sångdialoger. I improviserade rörelsefantasir kunde deltagarna skapa små danser 

eller fragment av danser inom vilka de kommunicerar sina känslor och tankar. De tre 

uttrycken användes olika av olika individer i gruppen. Slutsatsen är att användandet av 

dessa tre uttrycksformer främjar aktiviteten, samt förmågan och kreativiteten att skapa 

inre bilder hos demenspatienterna. 



Deprimerade tonåringar återfår livsmod genom skapande verksamhet 

Såväl tankar på självmord som självmordshandlingar bland tonåringar, har nått skrämmande 

höga nivåer de senaste 20 åren (Felts, Chenier, & Barnes, 1992). 

Epidemiologiska studier visar att självmord är den tredje vanligaste dödsfallsorsaken 

bland tonåringar (Blumenthal, 1990). 

Självmordsbenägna tonåringar är ambivalenta till livet och har svårigheter att frambringa 

en vision om en positiv framtid (Erikson, 1963). För målgrupper där avsaknad av 

hopp är uttalat har framtidsorienterade interventioner identifierats som användbara 

(Fitzpatrick & Whall, 1984; Walsh, 1993). 

I en kontrollerad och systematiskt genomförd, kvalitativ studie Art future image intervention 

(AFI) (Walsh & Minor-Schork, 1994) testades en modell med bildskapande 

intervention, för självmordsbenägna tonåringar, som innebär att deltagarna ombeds att 

tänka över sina förväntningar inför framtiden medan de skapar en karikatyr av sig själva 

i framtiden. Sjutton uppföljningsintervjuer som kodades och analyserades för att förstå 

meningen med interventionen för ungdomarna, beskriver processen som tonåringarna 

upplevde. 

Denna modell (AFI) har testats i två tidigare studier (1993, 1994) och totalt har 200 

tonåringar reagerat positivt på interventionen. De statistiska resultaten ger emellertid 

inte möjlighet att dra några slutsatser och därför genomfördes denna kvalitativa studie 

med djupintervjuer. Huvudsyftet med studien var att undersöka huruvida AFI-interventionen 

upplevdes som meningsfull för deltagarna. Förberedelser som exempelvis 

utprovning av metoden och en pilottest genomfördes. Kriterier för deltagande i studien 

var depression, självmordsbenägenhet, avsaknad av inlärningshandikapp, samt att testpersonen 

skulle vara engelskspråkig. Alla som uppfyllde kriterierna tillfrågades och av 

15 tillfrågade svarade 11 ja. De deltagande intervjuades efter varje intervention. 

Undersökningsgruppen bestod av totalt elva personer i åldrarna 13 till 18 år. 

• Resultat 

Inom 48 timmar efter interventionen gjordes den första djupintervjun. Samma forskare, 

som var oberoende och fristående, gjorde en uppföljningsintervju i patientens hem två 

månader efter utskrivning. Det insamlade intervjumaterialet analyserades och kodades 

(Kirk & Miller, 1988). Sex teman identifierades som vanligt förekommande. Dessa var 

tillmötesgående irritation, identitetssökande, humor återuppstår, drömmar får ”bränsle”, 

återtagande av kontroll och behaglig förväntan. En syntes av dessa teman formulerades: 

”an irritating, but humorous identity search which rekindled dreams as control over 

one’s future was anticipated.” I svensk översättning ungefär ”vacklade från tillmötesgående 

irritation i sökandet efter identitet, till upprymd förväntan inför framtiden”. 

Resultaten visade att denna syntes stämde överens med effekterna hos de flesta 

av patienterna. Interventionen blev väl mottagen och har visat sig vara lätt att implementera 

på andra håll. Den har använts för psykiskt sjuka vuxna och deras familjer, för 

en grupp äldre på ett äldreboende och för ensamstående tonårsmödrar. 


81

82 


Bildskapande vid depression 

Läkaren David H Rosen redogör (1999) för sitt behandlingsarbete med deprimerade och 

eller självmordsbenägna patienter där han använder bildskapande som en del i behandlingen 

och med teoretiska och kliniska utgångspunkter om hur själen kan läkas genom 

kreativitet. Rosens syn på depression är atypisk genom att han ser det som ett ”positivt 

tillstånd.” Han menar att ”en depression är för det mänskliga psyket en naturlig reaktion 

på en nedbrytande situation, och även om den är obehaglig på många sätt, så är depressionen 

nödvändig om psyket ska anpassa sig till situationen och genomleva den”. Rosen 

beskriver depressionen symboliskt med en mörk underjord, där frön från döende plantor 

kan gro. Om depressionens mylla får den rätta näringen så resulterar detta i nytt liv. 

En depression blir patologisk bara när individen förblir låst i detta tillstånd av inaktivitet, 

i stället för att fortskrida bortom det, menar Rosen. Ett gemensamt drag för alla fall 

av depression, oavsett enskilda symtom eller klassifikationer, är förlusten av livsmod. 

Ett återuppbyggande av livsmodet inbegriper sökandet efter en förhöjd mening med 

livet, som kan lägga grunden till ett nytt självförtroende och en ny framtidstro (Ibid). 

Traumatiska barndomsupplevelser och posttraumatisk stress (PTSS) 

Undersökningar har visat att traumatiska upplevelser i barndomen och ungdomen, är 

särskilt vanliga bland patienter med långvariga psykosomatiska sjukdomstillstånd, som 

exempelvis kronisk smärta, mag- och tarmproblem och fibromyalgi. Vid uppkomsten av 

så kallade posttraumatiska stressyndrom (PTSS), handlar det sannolikt om samspelet 

mellan amygdala och hippocampus. Theorell (2002) menar att en förklaring kan vara att 

det fungerar så att individen ska kunna dissociera sig från traumatiska upplevelser även 

om de finns kvar som minnesfragment. Trots dissociationen tenderar minnesfragmentet 

så småningom att aktivera amygdala som ligger intill hippocampus och aktiverar oro. 

Vanligen får den drabbade då mardrömmar och traumat återupplevs eller så uppkommer 

”flashbacks” i vaket tillstånd. Påminnelser av olika slag från traumat medför då att man 

återupplever det tidigare traumat. Denna kunskap är av stort värde vid behandling av 

trauma. 

Psykodrama och filmskapande med flyktingar 

I två filmer har Melinda Meyer (1996), konstterapeut vid Norska Institutet for Konst och 

Uttrycksterapi, beskrivit sitt psykodramaarbete med flyktingar som drabbats av PTSS. 

Enligt Meyer drivs människor som blir utsatta för fysiskt och/eller psykiskt våld ”i exil 

från sin egen kropp”. Vid en kraftig chock börjar man automatiskt andas ytligt för att 

hålla ångest och smärta borta och för att återfinna och återvända till den egna kroppen 

och ”det egna huset”. Detta kan ske genom ett fysiskt rörelseprogram, som via andning, 

sång, dans och lek leder tillbaka till de goda upplevelserna och till det som fanns före 

krigstraumat. Då smärtan stängs av, stängs även det goda ute, menar Meyer. Meyer 

poängterar att PTSS-drabbade flyktingar inte är sjuka, utan att de har reagerat sunt på en 

sjuk situation. Programmets syfte är att hjälpa till att hantera smärtan och gå vidare i 

livet. De vanligaste symtomen vid traumatisk stress är muskelsmärta, huvudvärk, sömnsvårigheter 

och stelhet. 



Den första filmen beskriver hur en grupp bosniska flyktingar fick hjälp genom ett fysiskt 

träningsprogram. Meyer möter dessa på en flyktingförläggning i Norge och följer dem 

senare i återvändandet till hemlandet. 

Den andra filmen följer arbetet med gruppen vid flyktingmottagningen, planeringen 

inför återvändandet, avresan och hemkomsten. Meyer besöker sedan gruppen efter tre 

månader och fortsätter dokumentera deras hemkomst med återseende av människor, 

bombade hus och en sargad stad. Slutligen återvänder Meyer igen, efter cirka tre år. Då 

samlas alla som deltagit i gruppen vid flyktingmottagningen i Norge, för att se filmen, 

som en dokumentation över det trauma de varit med om. Varje familj får en kopia av 

filmen och de samtalar om allt det som hänt, i syfte att få ihop delarna till en helhet. 

Filmen kan fungera som en länk mellan det som hänt i det yttre och det som upplevts i 

det inre. Samtalen och bilderna framstår som läkande länkar, i den process som avsett att 

återskapa förmågan att komma ”tillbaka till livet” (Meyer, 1999). 

Bildverkstad med flyktingbarn 

Inom ramen för arbetet med flyktingar i Säffle kommun och Folkhälsan i Värmland, 

genomfördes år 2000 samarbetsprojektet Bildverkstan med flyktingbarn från Kosovo. 

I projektet deltog 32 barn från 18 familjer, med tillfälliga uppehållstillstånd på 11 

månader. Barnen var mellan fem och elva år. Bildprojektet utvärderades med hjälp av 

intervjuer av föräldrarna inledningsvis och efter fyra månader, intervjuer av barnen samt 

deltagandeobservationer. Flera av föräldrarna upplevde att deras barn mådde så dåligt att 

de blivit förändrade från tiden före flykten från hemlandet. Problemen yttrade sig i 

aggressivitet och kamratkonflikter hos en del barn, medan andra isolerade sig från det 

sociala umgänget. Även andra tecken på oro fanns, exempelvis sömnsvårigheter och 

ätstörningar. Projektet syftade till att ge flyktingbarnen en möjlighet att i grupp bearbeta 

de traumatiska upplevelserna med hjälp av egna bilder och att ge dem redskap att 

hantera de svåra minnena. Förhoppningen var att barnens hälsa därmed skulle förbättras. 

En månad efter avslutat arbete utfördes intervjuer med samtliga föräldrar. Avsikten var 

att ta reda på om bildgrupperna hade haft någon inverkan på barnens hälsotillstånd, om 

barnen visat bilderna för föräldrarna och om de samtalat med föräldrarna om bilderna 

och erfarenheterna. Syftet var också att ge en återkoppling till föräldrarna. 

• Resultat 

Intervjuerna visade att för merparten av barnen hade tecknen på psykisk ohälsa blivit 

färre. De flesta barnen mådde bättre då bildverkstan avslutats. Antalet symtom var oförändrat 

för vissa av barnen, men hade ändå mildrats. Några visade fortfarande tecken på 

psykisk ohälsa och remitterades till FlyktingCenter i Karstad för fortsatt behandling. 

Föräldrarna menade att barnens deltagande i bildverkstaden öppnat för samtal inom 

familjen och gav uttryck för att verksamheten varit bra för barnen. Att dra några entydiga 

slutsatser om hur bildprojektet påverkat barnens hälsa är inte möjligt. Många andra 

faktorer har naturligtvis också inverkat. Skolan, den öppna förskolan, fritidsaktiviteter 

samt rapporter från hemlandet som haft betydelse för familjens framtid är exempel på 

viktiga påverkansfaktorer (Landstinget, Värmland, 2000). 


83

84 


Konstpsykoterapi vid kronisk smärta 

Vid Karolinska Institutet (IPM) genomfördes (1998) rehabiliteringsprogrammet ”När 

orden inte räcker” för 43 patienter (varav 36 fullföljde behandlingen) med kronisk 

smärta och sjukdomar med psykosomatiska inslag, som varit sjukskrivna helt eller 

delvis under minst ett år. I rehabiliteringsprogrammet ingick både passiva kulturupplevelser, 

det vill säga terapeuten uttrycker med sin konstart, den sinnesstämning 

patienten befinner sig i, och med aktiva inslag, där patienten själv får utföra musik, 

måla, dansa eller spela teater (Theorell m fl, 1998). 

• Resultat 

Tre faser kunde iakttas i det typiska fallet. Först en fas med initialt trevande, en sökfas 

under vilken terapeut och patient lärde känna varandra. Den andra fasen kan benämnas 

krisfas, under vilken patienten upplevde förtroende och började berätta om traumatiska 

upplevelser. Det tog tid innan patienterna kom igång med en läkningsprocess. Vändpunkten 

hade ofta samband med att kulturupplevelserna väckte minnen som gjorde det 

möjligt för dem att bearbeta traumatiska upplevelser. Kännetecknande för perioden var 

många starka och negativa känslor. Genom blodprover iakttogs en psykofysiologisk 

aktivering i kroppen. Kulturupplevelserna var troligen ett viktigt hjälpmedel i denna fas 

av behandlingen. 

Den tredje fasen, restitutionsfasen, kännetecknades av att ångest, depression och det 

självupplevda allmäntillståndet förbättrades. Efter två års behandling minskade antalet 

kroppsliga symtom. Resultaten bevisar inte att konstpsykoterapi botar kroppslig sjukdom, 

men illustrerar att konstupplevelser som aktivt diskuteras, kan ändra förloppet vid 

psykosomatisk sjukdom. Studien visar också hur svårt det är att göra strikta naturvetenskapliga 

studier på detta område. Att följa en kontrollgrupp parallellt är metodologiskt 

mycket svårt och det är också svårt att avgränsa själva kulturupplevelsen från det 

sociala sammanhanget. Ändå kan denna typ av undersökningar ge oss värdefull kunskap 

om hur kulturupplevelser kan påverka hälsan. 


Litteratur- och källförteckning 


Litteratur- och källförteckning är fortfarande ofullständig och kommer att kompletteras 

till den slutliga publiceringen. 

Tryckta källor 

Altshuler IM, Shebesta BH. (1941) Music as an aid in the management of the psychotic patient. 

Journal of Nervous and Mental Disorders 1941;94:179-83. 

Antal-Lundström I. (1996) Musikens gåva: hur musik påverkar barns utveckling genom att 

stimulera inneboende resurser och ge ökad social kompetens. Uppsala: Konsult Förlaget 

AB. 

Antonovsky A. (1991) Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur. 7:e tryckningen 1997. 

Apelmo P, Larsson, L. (2002) Utvecklingsarbetet Fristadsbarn. Eskilstuna kommun. 

Arnetz B, Theorell T, Levi L, Kallner A, Eneroth P. (1983) An experimental study of social 

isolation of elderly people, psychoendocrine and metobolic effects Psychosomatic 

Medicine 1983;45:395-406. 

Arnetz B, Theorell T, Lokk J. (1991) Mortality and morbidity rates of discharged elderly day care 

patient. A one-year follow-up of an experimental day care programme. Clinic of 

Geriatrics, Sweden. Scandinavian Journal of Primary Health Care – Supplement 9 Jun 

1991;(2):79-82. 

Arnqvist A. (1991) Phonemic awareness in preschool children: four studies on the relationship 

between phonemic awareness, reading ability and short-term memory. Avhandling, 

Uppsala universitet. Stockholm: Almqvist & Wiksell. 

Baklien B, Carlsson Y. (2000) Helse og kultur. Prosessevaluering av en nasjonal satsing på kultur 

och helsefremmende virkemiddel. NIBRs Prosjektrapport. Oslo 2000:11. 

Banks-Wallace J-A. (2002) Talk that talk: storytelling and analysis rooted in African American 

oral tradition. Qualitative health research, Vol 12, No 3, March 2002, p 410-26. Sage 

Publications. 

Behrman P. (1997) Art in hospitals: why is it there and what is it for? Lancet August 

1997;23(350):585. London: The Lancet Publishing Group. 

Benner, Tanner, Chesla. (1996) Expertise in nursing practice caring, clinical judgement and 

ethics. New York: Springer Publishing Company. p 315 

Berefelt G. (1999) Festskrift till Gunnar Berefelt. Barnkultur – igår, idag, i morgon. Centrum för 

Barnkulturforskning 30. 

Berglind H (red). (1998) Skapande ögonblick, psykodrama och sociodrama. Stockholm: Cura. 

Bergström M. (1991) Barnet – den sista slaven. Jönköping: Seminarium. 

Bergström M. (1996) Barnet – den sista slaven. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 

Björkvold J-R. (1991) Den musiska människan: barnet, sången och lekfullheten genom livets 

faser. Stockholm: Runa. 

Blumenthal S. (1990) Youth suicide: risk factors, assessment and treatment of adolescent and 

young adult suicidal patients. Psychiatric Clinics of North America 1990;13: 511-55. 

Bodel E. (2003) Kultur för seniorer, kultur och hälsa, en deskriptiv studie, Umeå kommun: Umeå 

Kultur och Institutionen för kultur och medier. ISBN 91-973361-1-4. 


85

86 


Borgenhammar E. (1997) Tillitsbristsjukdomar: myt eller verklighet? Debattinlägg i Nationella 

folkhälsokommittén. 

Boutelle KN, Jeffery DM, Myrraym Schmitz KH. (2001) Using signs, artwork, and music to 

promote stair use in a public building. American Journal of Public Health Dec 

2001;91(12):2004-6. 

Brown S, Götell E, Ekman S-L. (2000) Music therapeutic caregiving. A missing concept. 

Manuskript. Stockholm: Institutionen för neurovetenskap, Huddinge sjukhus. 

Brunsson N. (1982) Företagsekonomi – avbildning eller språkbildning. I: Brunsson N, red. 

Företagsekonomi – sanning eller moral. Lund: Studentlitteratur. 

Bronowski J. (1951) The common sense of science. Penguin. 

Bronowski, J. (1956) Science and human values. Perennial Library. Harper & Row. 

Burton N. (2003) Det som muser viskat: sju frågor och hundra svar om skapande och kreativitet. 

Eslöv: Brutus Österlings bokförlag Symposion. 

Bygren L-O, Boinkum Benson Konlaan. (1996a) Johansson S-E. Attendance at cultural events, 

reading books or periodicals, and making music or singing in a choir as determinants for 

survival: Swedish interview survey of living conditions. British Medical Journal 

1996;313:1577-80. 

Bygren L-O. (1996b) Kultur och hälsa. Kulturaktiviteters betydelse för hälsan med utgångspunkt 

i ett forskningsprojekt. I: Lagercrantz R, red. Andens kraft. Välfärdsprojektet. 

Socialdepartementet. Skriftserien Kunskap/idé/enskilda röster. p 131-7. 

Bygren L-O, Johansson S-E. (1997) Kultur befrämjar hälsan. Välfärdsbulletinen 1997;6:7-9. 

Börjeson B. (1996) En ungdomsskola i kris. I: Krokig väg till vuxen. Fyra forskare om fritid, 

massmedia, skola och arbete. Ungdomsrapporten 1996. Del 2. Ungdomsstyrelsens 

utredningar 6. 

Börjesson M. (1994) Sanningen om brottslingen. Stockholm: Carlsson bokförlag. 

Castledine G. (1998) Link between the arts and the experience of nursing. British Journal of 

Nursing Apr 23-May 13 1998;7(8):493. 

Chandler GE. (2002) An evaluation of college and low-income youth writing together: selfdiscovery 

and cultural connection. Comprehensive Pediatric Nuring 2002;25:255-69. 

Taylor and Francis. 

Chomsky N. (1999) Vår kunskap om det mänskliga språket. Översättning Jan Campbell, R. (1989) 

Psychiatric Dictionary. 6th edition. New York: Oxford University Press. 

Cullberg J. (1992) Skaparkriser: Strindbergs inferno och Dagermans. Stockholm: Natur och 

Kultur. 

Cullberg J. (1995) Förord. I: Winnicott DW. Lek och verklighet. Stockholm: Natur och Kultur. 

Cullberg J. (2000) Dynamisk psykiatri. Stockholm: Natur och Kultur. 

Csikszentmihalyi M. (1990) Flow: den optimala upplevelsens psykologi. Stockholm: Natur och 

Kultur Pocket. 

Damasio AR. (1999) Descartes misstag: känsla, förnuft och den mänskliga hjärnan. Stockholm: 

Natur och Kultur. 

Damasio AR. (2002) Känsla av att leva. Stockholm: Natur och Kultur. 

Day Ch. (1995) Places of the soul: architecture and environmental design as a healing art. Great 

Britain: Thorsons. 

De Salvo L. (2001) Skriv dig ur dina kriser: hur vi förändrar våra liv genom att berätta om oss 

själva. Henån: Slussen bokförlag. 



van Delft M. (1998) Themes from Finland: community art – implications for social policy. 

Themes 6/1998. Helsingfors: Stakes Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och 

hälsovården. 

Dilani A. (2002) Design and health. Stockholm: Svensk byggtjänst. 

Dissanayake E. (1995) Homo aestheticus: where art comes from and why. University of 

Washington Press. 

Dissanayake E. (2000) Art and intimacy: how the arts began. University of Washington Press. 

Dube L, Morin S. (2001) Background music pleasure and store evaluation: intensity effects and 

psychological mechanisms. Journal of Business Research 2001;54(2):107-13. 

Ek SB. (1989) Qultur som problem. Robek Konsult. 

Eldh G. (2002) Skolan är inte anpassad efter hjärnan. Intervju med Martin Ingvar. Dagens 

Nyheter Insidan 2002-10-09. 

Eneroth B. (1984) Hur mäter man ”vackert”? Grundbok i kvalitativ metod. Stockholm: Natur och 

Kultur. 

Enge Schwartz M. (2001) Blir du frisk av kultur? Folkhälsoarbetets gränser. 

Folkhälsomagasinet 2001;2:18-9. 

Engström L, Kallenberg C. (1994) Vad är en kompis? En kvalitativ analys och fortsatt utprövning 

av Cornell Interview of Children’s perceptions of Friendship and Peer relations (CIPF) 

med 7–11-åringar. Fördjupningsarbete på psykologlinjen. Psykologiska institutionen, 

Stockholms universitet. 

Engström L, Kallenberg C. (1996) En kompis att lita på. Rapport inom forskningsprojektet Barns 

vänskap i tidig skolålder. Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. 

Engwall M. (1999) Jakten på det effektiva projektet. Avhandling i industriell ekonomi och 

organisation vid Kungliga Tekniska Högskolan. 2 uppl. Stockholm: Nerenius & Santérus 

förlag. 

Erikson E. (1963) Childhood and society. 2nd ed. New York: WW Norton. 

Eriksson K. (1992) Vårdprocessesn. Vårdserie. Göteborg; Almquist 6 Wiksell Förlag AB. 

Eriksson K, Nordman T, Myllymäki I. (1999) I: Evidensbaserat vårdande och vårdarbete ur ett 

vårdvetenskapligt perspektiv. Institutionen för vårdvetenskap, Åbo Akademi, Helsingfors 

universitetscentralsjukhus. Vasa sjukvårdsdistrikt skn. Rapport 1:1999. 

Fairbairn GJ, Carson AM. Writing about nursing research: a storytelling approach. Nurse 

Researcher xxxx;1(10):7-15. 

Felts WM, Chenier T, Barnes R. (1992) Drug use and suicide ideation and behavior among North 

Carolina public school students. American Journal of Public Health 1992;82(6):870-2. 

Fitzpatrick J, Whall A. (1984) Conceptual models of nursing. Norwalk, CN: Appleton & Lange. 

Freud S. (1938) The basic writings of Sigmund Freud. New York: The Modern Library. 

Fuchs MN. (1995) I: Knill PJ et al. Minstrels of soul. Intermodal expressive therapy. Toronto: 

Palmerston Press. 

Gardner H. (1983) Frames of mind – the theory of multiple intelligences. Basic Books. 

Gardner H. (1999) Intelligenserna i nya perspektiv. Jönköping: Brain Books. 

Giles MM, Cogan D, Cox C. (1991) A music and art program to promote emotional health in 

elementary school children. Journal of Music Therapy Fal 1991;28(3):135-48. American 

Music Therapy Association. 

Grahn P. (2000) Grönområdens betydelser för rekreation. I: Hälsa på lika villkor – nationella mål 

för folkhälsan. Bilagedel A, SOU 2000:91. Slutbetänkande av Nationella 

folkhälsokommittén. p 123-34. 


87

88 


Grahn P. (2001) Naturens och trädgårdens betydelse för personer med utmattningsdepression. 

Svensk Rehabilitering 2001;3:18-21. 

Grönlund, Alm, Hammarlund, red. (1999) Konstnärliga terapier: bild, dans och musik i den 

läkande processen. Stockholm: Natur och Kultur. 

Gustafson S. (2000) Varieties of rading disability: phonological and orthographic word decoding 

deficits and implications for interventions. Avhandling. Department of Behavioural 

Sciences. Linköpings universitet. 

Hallberg LR-M. (2002) Kvalitativ metod i folkhälsoforskning. Socialmedicinsk tidskrift 2002;1:43- 

7. 

Heimlich E. (1965) The specialized use of music as a mode of communicaton in the treatment of 

disturbed children. Journal of American Psychiatry 1965;26:82-122. 

Hunt C. (2000) Therapeutic dimensions of autobiography in creative writing. London: Jessica 

Kingsley Publishers. 

Hylton J. (1983) Music programs for the institutionalised elderly in a Midwestern metropolitan 

area. Journal of Music Therapy 1983;36:125-43. 

Härenstam A, Wiklund P. (1999) Utsatthet i arbetslivet. I: Härenstam, Lindbladh, Lundberg, 

Starrin, red. I vanmaktens spår: om sociala villkor, utsatthet och ohälsa. Umeå: Boréa 

bokförlag. 

Jederlund U. (2002) Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling. Stockholm: 

Runa förlag. 

Jernström E, Lindberg S. (1995) Musiklust. Stockholm: Runa förlag. 

Johannisson K. (1990) Medicinens öga. Stockholm: Norstedts. 

Jönsson LE. (1992) Medicin och kultur: kulturella perspektiv. Umeå: Föreningen kulturella 

perspektiv. ISBN 1102-7908. p 2-9. 

Karlsson O. (1999) Utvärdering – mer än metod. En översikt. I: Àjour-serien kunskapsöversikter 

från Svenska Kommunförbundet. Stockholm: Kommentus förlag. 

Kaye Ch, Blee T, editors. (1997) The arts in health care: a palette of possibilities. London: 

Jessica Kingsley Publishers. 

Kirk J, Miller M. (1988) Reliability and validity in qualitative research. Beverly Hills, CA: Sage. 

Kleberg C-J. (2002) Minnesartikel till Paul Lindblom. I: Kultur & politik 2002;5. Statens 

kulturråd. 

Kodály Z. (1964) Selected writings of … from the Hungarian original: Visszatekintés I-II. Edited 

by Ference Bónis, Zenemukiadó Vállalat, 1974. 2nd edition. Budapest: Zrinyi Printing 

House. 

Konarski K. (1996) Betydelsen av känslodifferentiering för de existentiella frågorna och för 

hälsa: möjligheter till en experimentell undersökning. I: Novakova V, Rosén A-S, red. 

Hälsa och existentiella frågor: synsätt på hälsa, ohälsa och livsfrågor. Stockholm: 

Forskningsrådsnämnden . p 67-73. 

Konlaan, Boinkum, Benson. (2001) Cultural experience and health: the coherence of health and 

leisure time activites. Umeå university, Medical dissertations. New series No. 706. ISSN 

0346-6612. ISBN 91-7191-948-1. Department of Community Medicine and Rehabilitation, 

Social Medicine, Umeå University. 

Krumhansl CL. (1997) An exploratory study of musical emotions and psychophysiology. Canadian 

Journal of Experimental Psychology Dec 1997;51(4):336-52. 

Labontee R, Robertson A. (1996) Delivering the goods, showing our stuff: the case of the 

constructivist paradigm for health promotion research and health promotion. In: Health 

Education Quarterly 1996;23(49):431-47. 



Lagercrantz O. (1985) Om konsten att läsa och skriva. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 

Lerner T. (2002) Barnen leker fram det nya språket. Dagens Nyheter, Insidan 2002-06-25. 

Lestander L, Lundmark Å, Sjöström J. (2001) Det känns härligt att skriva, ett försök att genom 

övningar i expressivt skrivande öka elevers skrivglädje. Examensarbete. 

Pedagogutbildningarna, grundskollärarprogrammet ÖK 1-7, HT 2001. Luleå Tekniska 

Universitet, 20001:079. 

Leung GM, MD, MPH, CCFP, MFPHM, Asia-PacificJournal of PublicHealth 2001 Vol 13, No 2. 

Traditionell betoning av kvantitativa metoder riskerar att bortse från värdet av beprövad 

erfarenhet och etik, värderingar. Department of Community Medicine, University of Hong 

Kong. 

Levi L. (1972) Stress and distress in response to psychosocial stimuli. Acta Med Scand 

1972;191(suppl 528):1-166. 

Levine SK. (2001) Poiesis: the language of psychology and the speech of the soul. London: 

Jessica Kingsley Publishers. 

Lind U, Borhagen K. (2000) Perspektiv på Kultur för lust och lärande. Skolverket. Projektet 

Kultur för lust och lärande. Dnr 2001:59. 

Lombroso C. (1894) The man of genius. London: Scott. 

Lundby G. (2002) Livsberättelse och terapi. Om nyskrivning av historier och ett narrativt 

arbetssätt. Stockholm: Natur och Kultur. 

Manderson L, Allotey P. (2003) Storytelling. Marginalitym and community in Australia: how 

immigrants position their difference in helath care settings. Taylor & Francis. The Key 

Center of Women’s Health in Society at University of Melbourn. 

Markos I. (2002) Kungliga musikhögskolan öppnar filial i Kista. Kultursmockan, april, s 9-10. 

Martinez ME. (2000) Education as the cultivation of intelligence. London: Lawrence Associates. 

Maslow A, editor. (1970) New knowledge in human values. Chicago Regnery. 

May R. (1994) Modet att skapa. Stockholm: Natur & Kultur. Första svenska utgåvan 1976. 

McCormick Calkins L. The art of teaching writing. Toronto: Irwin Publishing. ISBN 0-7725-2116-6. 

McDougall J. (2002) Kroppens teater. Stockholm: Natur och Kultur. 

McKinney et al. (1997) Effects of guided imagery and music (GIM) therapy on mood 

and cortisol i healthy adults. Health Psychology Jul 1997;16(4):394-400. 

Meyer AM. (1996) I eksil fra kroppen. Informations- och utbildningsvideo producerad av 

Psykososialt senter for flyktninger, UiO og Norsk Institutt for Uttrykksterapi. 

Meyer AM. (1999) Tilbake til Livet. Informations- och utbildningsvideo producerad av 

Psykososialt senter for flyktninger, UiO og Norsk Institutt for Uttrykksterapi. 

Naumburg M. (1987, 2001) Spontaneous art in education and psychotherapy. American Journal 

of Art Therapy 2001;Vol 40(1):46-64. 

Naumburg M. (1987) I: Apelmo P, red. (1996) Uttryckande konstterapi – en presentation. 

Eskilstuna: Centrum för välfärdsforskning. Skriftserie C. 

Nilsson I. (2001) Kultur och folkhälsa. C-uppsats. Högskolan i Gävle. Refererad i 

Folkhälsomagasinet 2001:2 av Marianne Enge Swartz. 

Nilsson L. Hälsoarbetets möte med skolan i teori och praktik. Örebro studies in Education 7. 

Universitetsbiblioteket i Örebro. 

Nobel A. (1999) Filosofens knapp: om konst och kunskap och Waldorfpedagogikens okända 

bakgrund. Stockholm: Carlssons. 

Nobel A. (2001) Hur får kunskap liv? Om konst och eget skapande i undervisning. Stockholm: 

Carlssons. 


89

90 


Norling I. (2001) Rekreation och psykisk hälsa: dokumentation och analys av forskning om hur 

rekreationens inriktning och kvalitet kan förbättra psykisk hälsa och behandlingen av 

psykisk ohälsa. Göteborg: Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Sektionen för vårdforskning. 

Novakova V, Rosén A-S. (1995) Hälsa och existentiella frågor, synsätt på hälsa, ohälsa och 

livsfrågor. Forskningsrådsnämnden. Rapport 95:8. 

Nyberg C. (1995) Kultur och Fritid – krock eller möte? En studie av kommunala 

sammanslagningar. Svenska Kommunförbundet. Stockholm: Kommentus förlag. 

Nyström K. (2002) Dans på gränsen. Demensdrabbades kommunikation i dansterapi. Akademisk 

avhandling vid Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet. 

Orff C. (1971) Das Orff-Schulwerk. 

Pennebaker JW. (1997) Opening up: the healing power of expressing emotions. New York, 

London: The Guilford Press. 

Prinzhorn H. (1922) Artistry of the Mentally Ill. Nyutgåva 1972. New York: Springer-Verlag. 

Qvarsell R. (1982) Ordning och behandling. Psykiatri och sinnessjukvård i Sverige under 1800talets 

första hälft. Stockholm: Almqvist & Wiksell. 

Rapp B. (1999) Kultur i vården visavi vården som kultur. Ett livsviktigt forskningsprogram med 

en tvärvetenskaplig syn på hälsa och livsvillkor i omvårdnaden och åldrande. Slutrapport. 

Stockholms läns museum. 

Rauscher FH. (1998) Musik: ett nyckelämne i förskolan. Om musik och kopplingen till kognitiv 

förmåga. Stockholm; Fotnoten 1998;1:28-9. 

Rauscher FH. (2000) Reportage och intervju. Dagens Nyheter 2000-08-31. 

Rehnman M, Hostetter J. (2003) Berättelsens röst: en resa genom det muntliga berättandets 

Sverige. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 

Rosen DH. (1999) Depression och skapande. Stockholm: Natur och Kultur. 

Rostwall A-L, West T. (1998) Handlingsutrymme, om utvecklingsarbete i musikundervisning, 

Stockholm: KMH förlaget. 

Sachs L. (1996) Sjukdomsorsaker i nytt ljus – utmaningar för vetenskapligt samarbete. I: 

Anshelm J, red. Skall vetenskapen rädda oss? Eslöv: Brutus Östlings bokförlag Symposion. 

Selye H. (1956) The stress of life. New York: MacGraw-Hill. 

Shatin L. (1970) Alteration of mood via music: a study of the vectoring effect. Journal of 

Psychology 1970;7:81-6. 

Shatin, (1997), s 27 

Shaw G. (1999) Music enhances learning. USA: Academic Press. 

Shaw GL. (2000) Keeping Mozart in mind. San Diego, CA: Academic Press. 

Sjöström (McCormick Calkins, L. The art of teaching writing. Toronto: Irwin Publishing. ISBN 0- 

7725-2116-6. 

Soila-Wadman M. (2003) Kapitulation och ledarskap. Organisation och ledarskap i filmprojekt. 

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. 

Spaniol S. (2001) Art and mental illness: here is the link? Arts in Psychotherapy 2001;Vol 28(Iss 

4):221-31. 

Sperry R. (1983) Science and moral priority, merging mind, brain, and human values. New York: 

Columbia University Press. 

Spychiger MB. (2001) Music education is important – Why? (Med sammanfattning på svenska.) I: 

Mantell G, Theorell T, red. Musikens roll i barns utveckling. Stockholm: Institutet för 

psykosocial medicin (IPM). Stressforskningsrapporter, 0280-2783; 295. p 110-24. 



Spychiger M, Shaw G. (1998) refererade från artikelserie i Dagens Nyheter. Skolledare borde ta 

det lite piano – musik är nog så viktigt som datorer, om inte viktigare. Ljusnan 1999-11- 

09. Söderhamn. 

Standley J. (1995) Music as a therapeutic intervention in medical and dental treatment: 

research and clinical applications. The art and science of music therapy: a handbook by 

Wigram T. Saperston B, West R. 

Steinholtz Ekecrantz L. (1995) Patienternas psykiatri. Stockholm: Carlssons. 

Stern D. (1990) Ett litet barns dagbok. Stockholm: Natur och Kultur. 

Stern D. (1991) Spädbarnets interpersonella värld – ur psykoanalytiskt och 

utvecklingspsykologiskt perspektiv. Stockholm: Natur och Kultur. 

Stolt C-M. (2003) Medicinen och det mänskliga: vårdkonst och vardagsetik, humanism och 

humaniora. Stockholm: Natur och Kultur. 

Strömquist S. (1993) Skrivprocessen. 2 uppl. Lund. Studentlitteratur. ISBN 91-44-26532-8. 

Strömquist S. (2000) Skrivboken. 4 uppl. Malmö: Gleerups förlag. ISBN 91-40-63411-6. 

Sundquist J, Johansson S-E. (1997) Self reported poor health and low education level predictors 

for mortality: a population based follow-up study of 39 156 people in Sweden. Journal of 

Epidemiology and Community Health 1997;1:35-40. 

Swahn J. (2000) Kultur och tidpunkt definierar hälsa. Psykologtidningen 2000:15;12-3. 

Szmedra L, Bacharach DE. (1998) Effect of music on perceived exertion, plasma lactate, 

norepinephrine and cardiovascular hemodynamic during treadmill running. Int J Sports 

Med 1998;19:32-7. 

Söderberg R. (1988) Barnets tidiga språkliga utveckling. 2 rev uppl. Malmö: Liber (senare 

tryckningar Gleerups). 

Söderberg R. (1996) Ur rytmens och melodins vågor föds orden. Pedagogiska magasinet 1996;3. 

Stockholm. 

Tamm M. (2002) Modeller för hälsa och sjukdom. Stockholm: Liber förlag. 

Theorell T. (1997) Minskat beslutsutrymme på jobbet. Välfärdsbulletinen 1997;2:10-1. 

Theorell T, red. (1998) När orden inte räcker: läkning av psykosomatisk sjukdom genom 

teapeutiskt arbete med musik, dans, bild och psykodrama. Stockholm: Natur och Kultur. 

Theorell T. (2002) Tillbakablickande perspektiv. Svensk Rehabilitering 2002;3:28-33. 

Theorell T, Mantell G. (2001) Musikens roll i barns utveckling. Stressforskningsrapporter, Nr 295. 

Institutet för psykosocial medicin (IPM), avdelningen för stressforskning, Karolinska 

Institutet, WHO:s psykosociala center. 

Theorell T, Allebeck P, Diderichsen F. (1998) Socialmedicin och psykosocial medicin. 2 uppl. 

Lund: Studentlitteratur. 

Thomsson, Menckel. Vad är hälsofrämjande på arbetsplatser? Arbetslivsrapport 1997;18:14. 

Tranströmer T. (1983) Svarta vykort. I: Det vilda torget. Stockholm: Bonniers. 

Trevarthen C. (1988) Infant’s trying to talk: how a child invites communication from the human 

world. R. In: Söderbergh, editor. Childrens creative communication. Lund/Kent. 

Tudor-Sandahl P. (1999) Ordet är ditt. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 

Tuyn LK. (2003) Metaphors, letters and stories, narrative strategies for family healing. Holistic 

Nursing Practice January/February 2003, p 22-6. 

Tylor E. (1901) Primitive culture researches into the development of mythology, philosophy, 

religion, art and custom. Part 1. London: J Murray. 


91

92 


Uvnäs-Moberg K. (2000) Lugn och beröring – om oxytocinets verkan i vår kropp. Stockholm: 

Natur och Kultur. 

Vygotskij LS. (1995) Fantasi och kreativitet i barndomen. Översättning Kajsa Öberg Lindsten, 

förord Gunilla Lindqvist. Göteborg: Daidalos. 

Walsh S. (1993) Future images: an art intervention with suicidal adolescents. Applied Nursing 

Research 1993;6:111-8. 

Walsh S. (1994) An art future image intervention to enhance identity and self-efficacy in 

adolescents. Journal of Child and Adolescent Psychiatric and Mental Health Nursing 

1994;7:24-34. 

White M, Epston D. (2000) Narrativ terapi – en introduktion. Stockholm: Mareld. 

Wikström B-M. (1994) Pleasant guided mental walks via pictures of works of art. National 

institute for Psychosocial Factors and Health. Stockholm: Karolinska Institutet. 

Williams L, Labontee R, O’Brien M. (2003) Empowering social action through narratives of 

identity and culture. Health Promotion International, Oxford University Press. Vol 18, No 

1, p 33-40. Discipline of Applied Behavioural Science, University of Auckland, Auckland, 

New Zealand. 

Winnicott DW. (1981) Lek och verklighet. Stockholm: Natur och Kultur. (Originalets titel Playing 

and reality. London: Tavistock; 1971.) 

Wrangsjö B, Körlin D. (2001) Treatment effects of GIM therapy. Nordic Journal of Music Therapy 

2001;10(2). 

Wrethén E. (2002) Kultur och hälsa – en kartläggning av projekt och initiativ som använder 

kultur för att förebygga ohälsa i arbetslivet. Västerbottens läns landsting, 

Länsutvecklingsenheten, 2002-12-31. 

Officiella och statliga tryck: 

Council of Europe. (1997) In from the margins. A contribution to the debate on culture and 

development in Europe. Council of Europe Publishing. 

DIK Forum 2002;4. 

Haninge kommun. (2002, s. 83-84) Haninge kommun, m fl. (Åström E, red). ISBN 91-973361-1-4. 

KrU 1996/97. Prop 1996/97:3. Kulturpolitik. 

Landstinget i Värmland, regional utveckling, Karlstad. (2000) Projektet Bildverkstad med 

flyktingbarn från Kosovo. Folkhälsan Värmland, Ann Lehndal, FlyktingCenter, Marian 

Cabrejas. 

Läroplanerna (Lpfö-98 och Lpo-94). 

Prop 1974:28, Kulturpolitiska målen. 

Skolverket. (2002) Redovisning av uppdrag till Statens skolverk avseende nationella insatser för 

kultur i skolan. Dnr 2001:112, 2002:1048. 

Skolverket, Statens kulturråd. (1998) En strategi för kultur i skolan. Dnr 1998:96. 

SOU 1997:21, s 85 Statens offentliga utredningar. 

SOU 2000:91. Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan, bilagedel B. Statens offentliga 

utredningar. 

SOU 2002:5. Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet, del 1. Slutbetänkande av utredningen 

(63). Statens offentliga utredningar. 

Statens kulturråd. (2000) Remissyttrande till Nationella folkhälsokommitténs betänkande. 



Statens kulturråd. (2002) Den kulturella välfärden. Elitens privilegium eller möjlighet för alla? 

Svenska folkets kulturvanor 1976–1999. En rapport grundad på Välfärdsstatistiken ULF. 

Statens kulturråd. (2002) Verktyg för kulturdemokrati – en rapport om kultur i arbetslivet. 

Almerud P, red. 

Stockholms läns landsting. (2001) Konst på SöS: essäer om konst på sjukhus och i annan 

institutionsmiljö. 

Stockholms läns landsting. (2002) Sex konstnärer, tre sjukhus. Stockholms läns landsting i 

samverkan med Af Kultur Media. 

Svenska Kommunförbundet. (2000) Äldre och kultur. Ordförrådet, Svenska Kommunförbundet, 

Stockholm. 

UNESCO. (1996) Vår skapande mångfald. Rapport från Världskommissionen för kultur och 

utveckling. Stockholm: Norstedts. 

Voksenåsen. (2001) Kultur, natur, og helse i FN:s frivillighetsår. Konferensrapport. Voksenåsen 

Oslo 23–25.11.2001. Kultur och hälsa: www.umea.se. 

Västerbottens läns landsting. (1998) Folkhälsopolitiskt program, oktober 1998 (Umeå: 1998). p 

57-9. 

Internet 

Webbsidor 

Expressive Arts AB. Informationsmaterial. www.expressivearts.se 

GIM-sällskapet. Informationsmaterial. 

Musikterapeuternas yrkesförening. Informationsmaterial, se www.mt2002.org, e-post 

info@bsmt.org 

Stockholms institut för psykodrama, sociometri och gruppsykoterapi, e-post: tauvon@telia.com 

Svenska föreningen för dansterapi. Informationsmaterial. 

Svensk förening för bildterapi. www.bildterapi.a.se 

http://www.rosarium.se 

http://www.nnah.org.uk/fact_sheets/sheets/sheet5.htm National Network for the Arts in 

Health, London. 

http://www.duochjobbet.com/godaexempel/jazz.html 

Branching Out: http://www.branching-out.net/ 

The International Academy for Design and Health (IADH): http://www.designandhealth.com 

Antidiskriminering: http://www.antidiskriminering.nu 

Vardagens Dramatik AB: http://www.dramatik.se/ 

Equal-projektet Homo- och bisexuella i omsorgen: http://www.rfsl.se/equal 

Equal-projektet Normgivande mångfald: http://www.normgivande.nu 

”Definition of Health Promotion”, Internet: American Journal of Health Promotion 

http://www.healthpromotionjournal.com 

National Network for Arts in Health (NNAH), events: http://www.nnah.org.uk/events.htm 

Umeå kommun: http://www.umea.se 

Statens kulturråd: http://www.kur.se 

Du & Jobbet (goda exempel): http://www.duochjobbet.com 


93

94 


Kulturdirekt AB webbplats: http://www.kulturdirekt.se/ 

Opublicerat material 

Broschyrer, foldrar och informationsblad 

MOD: Mångfald och dialog … möter fördomar och diskriminering. Informationsbroschyr från 

Studieförbundet Sensus och programmet Mångfald och Dialog. 

Homo- och bisexuella medlemmar. Därför ska facket bry sig! Stockholm: TCO, artikelnummer 

02019. Informationsbroschyr från TCO. 

Vardagens Dramatik AB. Informations-/repertoarbroschyr. 



Bilaga 

Terapiutbildningar med konstnärlig 

inriktning 

I följande avsnitt presenteras kortfattat de konstnärliga terapierna och något om de 

utbildningar som finns i dag. 

Dansterapi är sedan mellankrigstiden en utvecklad terapiform i många länder, bland 

annat i USA, Holland, England, Tyskland, Frankrike och Israel. I Sverige är det en 

relativt ny behandlingsform. De flesta dansterapeuter arbetar utifrån en psykodynamisk 

grundsyn. Inom barn- och ungdomsverksamheten har dansterapi använts och utvecklats 

sedan början av 1980-talet. Dansterapi riktar sig till olika patientgrupper såväl individuellt 

som i grupp, både inom somatiken och psykiatrin. Den är också värdefull i psykosociala 

sammanhang. Dansterapi används inom behandling, rehabilitering, specialundervisning 

och förebyggande verksamhet. Dansterapi förekommer både i kommunal samt 

landstingets regi (Svenska föreningen för dansterapi). 

I Sverige startade den första enstaka kursen i dansterapi (20p) läsåret 1991 på Danshögskolan 

i Stockholm. Där finns sedan hösten 1999 en treårig dansterapeututbildning 

(60p), motsvarande grundutbildningen i psykoterapi. 

Musikterapi är en konstnärlig icke-verbal terapiform som innebär att musikterapeuten 

använder sig av musik eller musikaliska element (ljud, rytm, melodi, harmoni) i en 

process avsedd att möjliggöra och främja kommunikation, relaterande, inlärning, mobilisering, 

uttryck och andra relevanta terapeutiska mål med syfte att tillgodose fysiska, 

emotionella, mentala, sociala och kognitiva behov. Terapin bedrivs individuellt eller i 

grupp. Avsikten är att i den terapeutiska processen möjliggöra och främja kommunikation, 

uttryck, relaterande, inlärning (Musikterapeuternas yrkesförening). 

Musikterapeututbildning bedrivs på halvfart på Musikhögskolan i Stockholm. Denna 

utbildning (60p) är en påbyggnad till annan grundläggande högskoleutbildning som 

exempelvis musiklärarutbildning. Musikterapiinstitutet i Uppsala, (80p), vid Sjöviks 

folkhögskola bedriver en tvåårig utbildning till musikterapeut. 

The Bonny Method of Guided Imagery and Music (GIM) är en psykoterapimetod 

som bygger på musiklyssning. Metoden utvecklades i början av 1970-talet av musikterapeuten 

Helen Bonny, PhD. GIM-upplevelsen utspelar sig på flera olika upplevelsenivåer 

och kan beskrivas och förstås med såväl psykologiska som estetiska referensramar. 

Arbetet förutsätter en god psykoterapeutisk och musikalisk förtrogenhet hos terapeuten. 

Metoden används i psykoterapeutiskt arbete också i pedagogiska sammanhang och i 

arbete med människor som vill få ökad tillgång till sin kreativa förmåga och fördjupa sin 

självkännedom (GIM-sällskapet). 


95

96 


I Sverige bedrivs i dag utbildningen av Margareta Wärja och Dag Körling i samarbete 

med Therapeutic Arts Psychotherapy and Training Insitute, San Francisco. Svenska 

GIM-sällskapet bildades våren 1992. 

Psykodrama är en gruppterapeutisk metod som uppmuntrar deltagarna att fortsätta och 

fullborda sina handlingar genom att dramatisera, spela roller och presentera sig dramatiskt 

på scenen. Psykodrama utformades ursprungligen av läkaren och samhällsforskaren 

J L Morenos (1889–1974). Teoretiskt präglade Moreno begreppet ”det autentiska 

mötet”, det vill säga hur en människas personlighet blir manifest först i mötet med en 

annan och hur detta är grundförutsättningen för varje själslig aktivitet. Därmed lade han 

grunden till en interpersonell psykologi som föregriper både systemteoretikerna och den 

moderna utvecklingspsykologin i Daniel Sterns tappning. Flertalet i Sverige verksamma 

psykodramaterapeuter har en psykodynamisk bakgrund. Psykodrama har många beröringspunkter 

med systemorienterad kognitiv och lösningsfokuserad terapi. Psykodramateknikerna 

är väl tillämpliga inom skola, vård, socialt arbete, organisationsutveckling, 

teaterutbildning, samt inte minst för arbetet med konfliktlösning på individ- och gruppnivå, 

problem som mobbning, rasism, och arbetslöshet (Stockholms institut för psykodrama, 

sociometri och gruppsykoterapi. 

Stockholms institutet för psykodrama, sociometri och gruppsykoterapi ger introduktionshelger 

och grundutbildning. Grundutbildningen omfattar 500 timmar under två års 

tid. Den grundläggande utbildningen ger kompetens för att tjänstgöra som assistent i 

psykodramagrupp samt att använda psykodramatiska tekniker inom det egna erfarenhetsområdet 

med klienter och grupper. Vidareutbildningen omfattar ytterligare 700 

timmar ägnade åt specialseminarier i olika ämnen, regiträning, handledning på eget 

gruppledarskap, fördjupade teoristudier samt uppsatsskrivning. 

Bildterapi är en konstnärlig terapiform som omfattar och integrerar konst och psykoterapi. 

I bildterapi målar man bilder där det egna personliga uttrycket i bilden och dess 

innehåll är betydelsefullt. Detta bildskapande utvecklas och fördjupas inom en psykoterapeutisk 

relation. Det sker ett möte och en dialog mellan patient och terapeut där 

bilden, synlig för båda, är utgångspunkten i terapin. Bilden som uttrycksmedel är symbolisk, 

mångtydig och komplex. Den speglar vårt medvetna jag och vår omedvetna inre 

värld. I bild förmedlar vi vår personliga historia, men också stundens känsla. I bilder 

finner vi ett språk då orden saknas eller känns otillräckliga. Känslor och upplevelser ges 

som så småningom uttryck i det verbala språket (Svensk förening för bildterapi). 

Utbildning i bildterapi ges vid Folkuniversitetet i Uppsala (60p) samt vid Umeå universitet 

(40p). Vid Centrum för barnkulturforskning, Stockholms universitet, ges utbildning 

i bildterapi med inriktning på arbete med barn. 

Expressive Arts, uttryckande konstterapi, kom till Sverige på 1970-talet genom 

amerikanen Philip Speiser. I uttryckande konstterapi samlas de konstnärliga disciplinerna: 

musik, rörelse/dans, bild, poesi och drama. Detta är en psykodynamiskt förankrad 

terapimetod som utgår från att det inom varje människa finns en skapande kraft och att 

hon genom konstnärliga upplevelser och eget skapande kan bearbeta sin historia och 

påverka sin utveckling. Uttryckande konstterapi kan beskrivas som en form av ”kroppsterapi”. 

Vi relaterar genom våra sinnen. Sinnesupplevelser är kroppsliga fenomen som 

finns med oss genom hela livet och med vilka vi orienterar oss i omvärlden. Konsten 



talar till oss genom våra sinnen. Oftast är flera sinnen engagerade samtidigt i en konstupplevelse 

(Expressive Arts AB). 

Expressive Arts med Svenska Institutet för Uttryckande Konstterapi AB ger introduktionskurser, 

workshops och den fyraåriga deltidsutbildningen i uttryckande konstterapi. 

Utbildningen startar vartannat år. Den ger en grundläggande psykoterapikompetens (steg 

1) och diplomering som uttryckande konstterapeut. 

Magisterutbildning i uttryckande konstterapi ges i Schweiz, vid European Graduate 

School (EGS) och i USA, vid Californian Institute of Integral Studies (CIIS). 


97

Litteratur- och källförteckning - Ekosofi

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?