En Sueco September 2019

Kort info
Namn:
Född:
Familj:
Bor:
Gör:
På fritiden:
Läser:
Senaste lästa boken:
Birgitta Bergin
1962 i Kungälv
Make och två vuxna barn (28 och 30 år)
i Sverige med semesterbostad i Marbella
Författare
Älskar att träffa folk, tränar mycket – springer och
snabba power walks. Reser gärna med både familj och
vänner. Lagar även gärna mat med mottot – ju fler
vänner desto roligare!
Mycket inom ”sin egen” genre feelgood samt numera
även mer psykologisk spänning.
Mattias Edvardssons En helt vanlig familj. ”Det är en
psykologisk spänningsroman skriven från tre olika
perspektiv. Den var enormt givande!”
sonerna får namn, yrken, egenskaper, drömmar,
laster, barndom, favoritdryck, morgonrutiner, ja
allt! Det blir långa personbeskrivningar på personer
som jag ’lär känna’ och faktiskt ’lever med’
under relativt lång tid. Genom detta vet jag när
jag sedan skriver hur de reagerar och tänker i olika
situationer. Varje bok är som en ny grupp personer
som jag lever med varje dag. Det händer till och
med att jag diskuterar karaktärerna likt vänner
med min man vid middagsbordet. Jag kan t ex
fråga honom hur han tror att karaktären Bianca
skulle reagera i en viss situation”, förklarar Birgitta.
Typiskt för Birgittas skrivande är att hon använder
sig av existerande platser, restauranger, byggnader
m.m. (förutom i boken Toktanten, som är den
första bok hon diktat). Detta gäller även i hennes
senaste bok Alla älskar Bianca som utspelar
sig på Thorskogs slott, där hon själv övernattat i
sitt researcharbete.
”Jag vill beskriva platsen på riktigt – dofter,
intryck, ljus m.m.”, förklarar hon. Sedan tillägger
hon, med lite strängare röst att hon dock är noga
med att skilja på jobb och fritid: ”Jag jobbar måndag
till fredag men helg är helg. Dock finns det
faser i skrivandet, t ex när jag skriver grundmanuset,
då jag är ganska introvert och fokuserad på
jobbet. Men för ett fungerande liv med familj och
vänner tror jag att man måste släppa jobbet på
helgerna och göra roliga saker tillsammans.”
Självlärd
Någon författarutbildning har inte Birgitta, förutom
enstaka skrivarkurser. I stället har varje bok
och samarbetet med redaktören kommit att bli
som skrivarkurser för henne.
”Alla författare jobbar med en redaktör som ger
ett annat perspektiv och ser vad som missats.
Ofta blir det en del ändringar efter redaktörens
första genomläsning – kapitel kan flyttas, tas bort
eller läggas till. I Toktanten var det redaktören
som ville ha med någon form av kärlek, det hade
jag inte från början. Och hon hade rätt, det blev
bättre! Men ändringar betyder inte att en bok
skrivs om helt – det ändras lite här och där. Vidare
hjälper redaktören även till rent språkligt, och
så blir jag själv bättre på att skriva för varje bok”,
skrattar Birgitta varmt.
Med det sagt ska det nämnas att Birgitta och hennes
väninna, deckarförfattaren Christina Larson,
ger egna skrivarkurser i Tolox. Dessa sträcker sig
över fyra dagar och består av workshops, lärande
om skrivande och t ex kontakt med förlag m.m.
De båda författarna utgår ifrån sina erfarenheter
och bjuder även på egna misstagshistorier.
Identitet
I dag är Birgitta Bergin säker i sin författaridentitet
och vet vad hon gör. Samtidigt ställer hon
hårdare krav på sig själv, både litterärt och tidsmässigt.
Hon ställer även hårdare krav på branschen,
t ex skriver hon inga avtal om nya böcker
innan hon vet att alla delar, som t ex ekonomi, är
färdigt. Och om hon förr inte var bekväm med
att kalla sig författare har hon nu lärt sig att visa
framfötterna och synas på t ex sociala medier,
vara med vid inbjudningar till t ex bibliotek och
litteraturfestivaler, delta i intervjuer. som t ex
denna med En Sueco. (Och det är vi glada för!
red.anm.) Dessutom stärks författaridentiteten
då skrivande också börjar betala sig. Om det
säger hon: ”Tack och lov, nu när jag hållit på i
tio år. Men jag blir inte rik, jag är ingen Camilla
Läckberg med 23 miljoner sålda exemplar. Men
det är en skillnad från när jag startade och inte
tjänade någonting.”
När hon funderar över vilka förväntningar hon
gick in i författaryrket med blir svaret att hon
haft tid att växa in i författarskapet och att
hon fortfarande kan bli förvånad över att
se sina böckerna på topplistorna eller när
media ringer. Och så berättar hon: ”Jag
har slitit hårt och lagt ned mycket tid på
skrivandet. Jag vill inte ens tänka på hur
låg timpenning det handlat om, om vi
skulle räkna på det. Först var ju skrivandet
bara en passion och jäklar anamma.
Jag har inte slagit igenom över en natt.
Mina böcker har blivit bättre med tiden
och tack vare det fått fler läsare.”
Framtiden
”Om tio år tror jag inte att jag skriver så mycket
som jag gör i dag, om det fortsätter att gå så bra
som nu”, säger Birgitta. I stället hoppas hon alltså
att hennes böcker släpps i andra länder. När det
sker blir varje ny bok ett större arbete i och med
bland annat marknadsföring även utomlands.
Hon fortsätter att fundera: ”Jag skulle också, som
sagts, älska om mina böcker dessutom blev film.
Kanske inte alla men i alla fall någon. Positivt för
film är att jag ju använt mig av befintliga platser
och jag kan tänka mig att Ett brev på posten skulle
passa att filmatiseras. Men vi får se. Film är stora
projekt som kostar mycket pengar.”
Birgitta tittar ut genom fönstret, som för att fundera
en sekund extra, och avslutar: ”Jag tror dock
inte att jag kommer att sluta skriva. När jag i dag
tar pauser i skrivandet blir jag nästan knäpp. Jag
börjar nämligen längta efter att skriva. Och idéer
till nya böcker – det är det sista problemet!”
Framgångsrika författaren Birgitta Bergin
tillsammans med En Suecos journalist Sara Laine.
30 EN SUECO - SEPTEMBER 2019