SUOMEN-TURKU-MANU-2023

Hela folkets Manu
Koivistos odödliga
Koivistos mästerliga språkbruk gav
upphov till oräkneliga bevingade uttryck
som fortfarande används. Under
insamlingen av Manuminnen frågade
vi också vilket av Koivistos talesätt de
kom bäst ihåg. Den överlägsna vinnaren
var ”Kyllä se siitä”, som blev Koivistos
varumärke i presidentvalet 1982.
De som svarade på förfrågningen mindes
också följande Koivistopärlor:
”Nånting borde göras.”
(Ett talesätt som Koivisto ofta använde)
“Man skall inte bli provocerad
när man blir provocerad.”
(Ett talesätt som Koivisto ofta använde)
“Att läsa all världens skriverier
är inte bara onödigt, det är
också skadligt.”
(Koivistos kommentar då TV visade en
tjock bunt papper som anlänt till riksdagen.
Innehållet i pappersbunten handlade
om lagstiftningen inom europeiska
ekonomiska samarbetsområdet EES.)
“Är det inte lite knepigt att
komponera nutidsmusik nu,
då allt vackert redan är
komponerat?”
(Koivistos gliring till kompositören Aulis
Sallinen under musikfestspelen i Nådendal.)
“Det är ingen stor sak om
Nådendal ansluts till Åbo,
men om Åbo ansluts till
Nådendal – det är en stor sak.”
(Koivisto beskrev lantbruksstöden för
sin elektor Mikko Rönnholm)
“Om vi inte med säkerhet vet
hur det kommer att gå, låtom
oss då anta att allt går bra.”
(Text på Koivistos dödsannons)
24 Suomen Turku
– Det kan vara lite också aboensiskt. Men visst var han ju sådan av
naturen att han funderade högt och tänkte högt. Han tänkte först
och handlade sedan.
– Det vore fint om alla Åbobor skulle tänka innan de handlar, men
den äran kanske jag nu inte ger dem, skrattar Koikkalainen.
”Talen klara och tydliga, intervjuerna kryptiska”
Emeritusprofessorn i statskunskap Heikki Paloheimo (f. 1946)
beskriver både Koivistos och Niinistös språkbruk med termerna
slingrig, negativ positivitet och orakelaktig.
Paloheimo ser också en tydlig skillnad mellan de tal Koivisto skrev
och de intervjuer han gav till media.
– Då du läser Koivistos tal märker du att det är argumentation i lättläst
form. Intervjuuttalandena kan däremot vara ganska så kryptiska.
Det här kom fram extra tydligt i politiskt besvärliga situationer.
Enligt Paloheimo var Koivisto en politiker som fungerade på så
sätt att inga dörrar helt stängdes allför tidigt. Det skulle alltid finnas
bakdörrar som ledde vidare.
Lauri Palmunen (f. 1952), tidigare riksdagsman och elektor för Koivistos
motkandidat, är inne på samma linjer.
– Han uttryckte saker så att han aldrig själv blev inträngd i hörnet.
Det här var Manuvishet, resonerar Palmunen.
Också Koivistos långvariga vän Mikko Rönnholm (f. 1946), som
också fungerat som hans elektor, tycker att det handlar om just
detta. Rönnholm använder en volleybollterm för att beskriva Manus
sätt att uttrycka sig.
– Smashen måste döljas. Och finten får inte synas.
Åbo-andan varade livet ut
Rönnholm minns att Koivisto ville behandla alla lika.
– Allra senast i och med presidentskapet började inbjudningar till
all världens fester strömma in. Koivisto tänkte att det är lättare att
vara rättvis genom att tacka nej till alla.
Efter åren som president deltog Koivisto igen flitigare i olika evenemang
och tackade ja till inbjudningarna – speciellt dem som
kom från Åbo.
Då valperioden i början av 2000-talet var slut bjöd fullmäktigeordförande
Jukka Mikkola (ordförande 1993–2001) in samtliga tidigare
fullmäktigeledamöter till avslutningsmottagningen.
– Det betydde väldigt mycket för Koivisto att kunna vara på plats.
Han gick omkring och log och var på gott humör, minns Tuomas
Mikkola.
Också Seppo Lehtinen (f. 1949), då ännu blivande ordförande för
stadsfullmäktige i Åbo (2011–2017), var på plats och minns Koivistos
sätt att tala.
– Manu talade som en Åbobo, med samma accent. Där vi satt i
stadshuset var han en av oss. ●